Kulturmiljöprogram för Vallentuna kommun

Transkript

1 Kulturmiljöprogram för Vallentuna kommun Remisshandling december 2009 Det är en nationell angelägenhet att skydda och vårda vår kulturmiljö. Ansvaret för detta delas av alla. Såväl enskilda som myndigheter ska visa hänsyn och aktsamhet mot kulturmiljön Kulturminneslagens portalparagraf

2 Kulturmiljöprogram för Vallentuna kommun Kulturmiljöprogrammet är en sammanfattning av det mer omfattande digitala kulturmiljöunderlaget och ett urval av de företeelser som kan sägas vara specifika för just Vallentuna kommun. Underlaget beskriver kulturhistoriska värden och ett förhållningssätt där kulturmiljön ses som en resurs. Avvägningar mellan olika intressen hanteras i översiktsplanen. Det fullständiga kulturmiljöunderlaget finns på Uppdateringar av det digitala kulturmiljöunderlaget görs löpande. Programskrivningen ska revideras i god tid inför nästa översiktsplan. Örjan Lid Kommunalråd Lars-Bertil Ohlsson Kulturnämndens ordförande Ulf Strömstedt T.f. kommundirektör Pernilla Järveroth Kulturchef 2

3 Innehåll Kulturmiljöprogram för Vallentuna kommun... 2 Innehåll... 3 Bakgrund... 4 Förhållningssätt... 5 Varje plats har sina specifika förutsättningar... 5 Exempel på spår... 5 Lagstiftning... 5 Olika grader av känslighet... 5 Använd och ta tillvara kulturarvet... 6 Vallentuna kommun ur ett kulturhistoriskt perspektiv... 7 Bebyggelsen - en av kulturmiljöns pusselbitar Bygder och socknar Kulturhistoriska kvaliteter i olika bygder Socknarnas olika karaktärsdrag Olika strategier på olika platser Rekommendationer Översiktskarta exempelområden Stråk/pedagogiska värden den ur besökssynpunkt attraktiva kulturmiljön Angarns socken Frösunda socken Garns socken Kårsta socken Markims socken Orkesta socken Vada socken Vallentuna socken Össeby socken Redskap för att ta tillvara kulturhistoriska kvaliteter som resurser i den fysiska planeringen 53 Riksintressen Lagar och förordningar Kulturmiljöunderlaget uppbyggnad och förslag till användning Tidigare genomförda bebyggelseinventeringar

4 Bakgrund Kulturmiljöprogrammet presenterar det kulturmiljöunderlag för Vallentuna kommun som arbetats fram under Underlaget är ett geografiskt heltäckande, digitalt och påbyggnadsbart verktyg tillgängligt via kommunens hemsida. Särskild vikt har lagts vid att synliggöra jordbrukets betydelse då kommunen i huvudsak fortfarande, och sedan lång tid består och präglas av levande landsbygd med aktiva jordbruksföretag. Kulturmiljövården har utvecklats från att i första hand uppmärksamma enskilda objekt, med tonvikt på monumentala lämningar av högreståndskultur, till att successivt också innefatta rumsliga och funktionella samband i landskapet och det immateriella kulturarvet (ex. språk, minnen och berättelser). Fokus har de senaste decennierna dessutom breddats till uttryck kopplade till flera sociala skikt i samhället där jämlikhet och etnisk mångfald är självklara inslag. Det gröna kulturarvet är också en del av den nya, bredare kulturmiljövården. I underlaget finns faktauppgifter kopplade till ytor motsvarande ägorna till de byar och ensamgårdar som funnits i kommunen, uppgifterna är hämtad ur häradsekonomiska kartan från sekelskiftet Sammantaget har det funnits cirka 175 byar/ensamgårdar, av dem har ca 90 st som berörs av riksintresse för kulturmiljövården, analyserats och beskrivits mer utförligt i text. Uppgifterna är jämförbara, kan kombineras och ställas i relation till varandra för att få fram vad som karaktäriserar olika områden ur ett historiskt perspektiv. Underlaget innehåller också nio sockenkaraktäriseringar, förtydliganden av innehållet i kulturmiljövårdens fem berörda riksintressen, beskrivning av en rad allmängiltiga och aktuella företeelser som påverkar kulturmiljövårdens förutsättningar samt en mall för förfrågningar om kulturmiljöanalyser. En strävan som genomsyrat arbetet har varit att historien i landskapet ska bli möjlig att använda som en attraktiv resurs i planeringen. Genom att ta fram, analysera och tillgängliggöra det nya kulturmiljöunderlaget för Vallentuna kommun framgår det tydligt att kulturmiljövård är mer än fornlämningar. Vid nyetablering av bebyggelse och vägar görs idag arkeologiska undersökningar, men därefter uppstår ofta ett glapp i planeringen innan det är dags för namnsättning av det nya området. Med det nya underlaget skapas nya förutsättningar att använda kulturmiljön som resurs under hela planeringsskedet. Varje kulturmiljö har sina specifika förutsättningar: Vilka förändringar tål landskapets natur- och kulturvärden utan att förlora karaktär och attraktivitet? Vad behöver beaktas för att pusslet ska bli begripligt också i framtiden? Kulturmiljöprogrammet är en sammanställning av kunskapsunderlaget. Programmet beskriver vad som format olika delar av kommunen och vilka karaktärsdrag som är tongivande ur kulturmiljösynpunkt. I den fysiska planeringen ska det, med miljömålen i åtanke, finnas en tydlig strävan att beakta och förstärka de företeelser som bidrar till att kulturhistoriska värden och hög kvalitet i samhällsbyggandet upprätthålls. Från och med 2010 kommer underlaget att finnas tillgängligt på kommunens webbplats. I samband med det kommer utbildningsinsatser över kulturmiljöunderlaget att genomföras för såväl politiker, tjänstemän samt intresserade kommuninvånare m fl. Kulturmiljöprogrammet är sammanställt av Ylva Othzén (projektledare för kulturmiljöunderlaget), Eleonor Åberg (kommunantikvarie) och Pernilla Järveroth (kulturchef). I arbetet med underlaget har också Lisa Skanser (byggnadsantikvarie) deltagit. 4

5 Förhållningssätt Med det goda småstadslivet i en nära och högt värderad natur och kulturbygd bidrar Vallentuna kommun aktivt till en växande och hållbar storstadsregion. Vision enligt samrådshandling för Översiktsplan I Vallentuna kommun finns det fortfarande kvar en mångfald av intressanta spår av mänsklig påverkan på sin omgivning genom tiderna. Större delen av kommunen är fortfarande en levande landsbygd med aktiva jordbruk. Med den beräknade inflyttningstakten kommer var tredje invånare att vara nyinflyttad om 20 år. Det innebär stora förändringar. Möjligheten att verka för att kulturhistoriska värden tas tillvara i planeringen är stora genom det nya kulturmiljöunderlaget; Varje plats har sina specifika förutsättningar Grundläggande för hantering av kulturmiljöer och kulturhistoriska värden i den fysiska planeringen är först och främst en acceptans för att varje plats har sina specifika förutsättningar varje plats bidrar med sin del till vårt samlade kulturarv. Dessa förutsättningar har sin grund i vad naturen skapat och hur det naturgivna landskapet förändrats över tid, men också i hur människan under olika tider valt och haft möjlighet att dra nytta av naturen. Exempel på spår Människans påverkan på sin omgivning har varierat över tid och avsatt en rad olika spår som är mer eller mindre tydliga i landskapet. Ofta är det kombinationen av olika spår som tillsammans vittnar om hur människor levt, verkat och förflyttat sig inom och mellan olika områden. Exempel på spår i landskapet är markanvändningen, administrativa gränser, bebyggelse, vägar, m.m. En del av dessa spår är särskilt registrerade i fornminnesregistret och har ett starkt lagskydd. De spår som människan avsätter har med tiden blivit kraftigare och mer omformande genom t.ex. omfattande markberedning vid byggen, nya vägdragningar och golfbanor. Lagstiftning Kulturmiljövården lyder under ett antal lagar och förordningar som verkar för att stärka kulturmiljön. De främsta är; Kulturminneslagen, Plan- och bygglagen samt Miljöbalken. En mer utförlig redovisning av dessa görs i stycket Lagar och förordningar. Olika grader av känslighet På vissa platser är spåren svårare att se och förstå och de är därför mer känsliga för förändringar och nya inslag. De spår som avsatts för länge sedan eller indirekt, som t.ex. stenålderns kvartsavslag eller ständigt skötselkrävande betespåverkad flora, är ofta känsligare än stora och väl synliga anläggningar. Kombinationen av spår, sambanden mellan olika spår och ytorna mellan dessa kan vara känsliga för förändringar. Även om förändringar görs i liten skala eller anpassas på annat sätt, som t.ex. ny bebyggelse eller vägsträckningar. I vissa fall är det ett särskilt mönster i bebyggelsen som kan berätta om äldre tider. Ett exempel på detta är de enskilt liggande och enkelt byggda torpen, som hört till en större mer påkostad och utsmyckad herrgård. För alla kulturmiljöer finns en kritisk punkt. När förändringen passerat denna punkt minskar förståelsen av platsen eftersom pusselbitar saknas. En varsam förändring med kulturmiljön som utgångspunkt kan däremot stärka kvaliteterna och stärka en plats identitet och framtida attraktivitet. 5

6 Använd och ta tillvara kulturarvet Genom att tidigt i den fysiska planeringen utgå ifrån varje plats specifika förutsättningar ökar möjligheterna att ta tillvara kulturarvet som en positiv resurs. Det kan t.ex. göras genom att uppmärksamma de karaktärsdrag som är typiska för ett område (socken) och på den enskilda platsen använda de befintliga spåren och låta dem vara vägledande för nytillskott i området. Namnsättning är också en åtgärd som kan bidra till att de kulturhistoriska kvaliteterna i ett område stärks. 6

7 Vallentuna kommun ur ett kulturhistoriskt perspektiv Kartbilden visar hela kommunen med häradsgränser, sockengränser, de olika brukningsenheterna samt ursprungliga tomtlägen. Vallentuna kommun är till ytan förhållandevis stor med sina 360 kvadratkilometer, ungefär dubbelt så stor som Stockholms stad. Kommunen har ett mycket spännande innehåll med flera landskapstyper, olika bygder och kulturlämningar. De naturgivna förutsättningarna är ett typiskt sprickdalslandskap med lågt liggande slättbygd i väster, dalgångsbygd centralt och högt belägen skogsbygd i öster. Här finns också bebyggelseetableringar från alla förhistoriska skeden och medeltid, administrativa gränser av olika dignitet, kontinuerligt jordbruk med olika inriktningar och såväl äldre som modern infrastruktur. 7

8 Kartan kan ej visas som pdf vänligen se under fliken Ett kulturhistoriskt perspektiv/kartanalys Kartan kan ej visas som pdf vänligen se under fliken Ett kulturhistoriskt perspektiv/kartanalys 1. Stenålder Redan 4000 år f Kr hade östra delen av kommunen höjt sig ovan havsnivån. Lämningarna från perioden består ofta av svårupptäckta rester efter tillverkning av enkla redskap och vapen så kallade kvartsavslag. Sådana har hittats bl.a. i Lilla Gävsjö och vid IP nära Vallentuna centralort. Människor nyttjade denna ytterskärgård för säsongsboende att jämföra med dagens Möja. 2. Bronsålder Ungefär 2000 år f Kr hade strandförskjutningen blottlagt mark som idag ligger 20 meter över nuvarande havsnivå. Förutsättningarna för permanent bosättning ökade och bygder bildades. Bronsålderns landskap uppvisar viktiga kommunikationsstråk och vattenvägar framför allt i nord-sydlig riktning. Kartan kan ej visas som pdf vänligen se under fliken Ett kulturhistoriskt perspektiv/kartanalys Kartan kan ej visas som pdf vänligen se under fliken Ett kulturhistoriskt perspektiv/kartanalys 3. Järnålder Järnåldern började några århundraden före Kr f. Havsnivån låg då mellan 10 och 5 meter högre än idag och ytterligare land steg ur havet. Det bebyggelsemönster som ännu tydligt kan avläsas på landsbygden i kommunen lades fast. Spåren från perioden är många. 4. Medeltid nutid Under medeltid formades bygderna successivt med den administrativa indelningen i härader och socknar. Dagens kommun består av delar av tre olika härader. Inom dessa finns nio mdeltida sockencentra med åtta kyrkor och en kyrkoruin. Socknarna är olika både sett till sin historiska och nuvarande karaktär. 8

9 Kartan kan ej visas som pdf vänligen se under fliken Ett kulturhistoriskt perspektiv/kartanalys Kartan kan ej visas som pdf vänligen se under fliken Ett kulturhistoriskt perspektiv/kartanalys Antalet markland (8 öresland = 1 markland). Mörkare och tätare prickar = fler markland. I 1630-talets detaljerade kartmaterial finns en rad uppgifter om de olika byarna och ensamgårdarna. Bland annat kan skattekraften utläsas som är angiven i antalet öresland per gård. För de vita fälten, där den skattebefriade adeln i huvudsak ägde marken, saknas uppgifter. Antal gårdar. Ju skarpare röd färg = mer tätbefolkat. Antalet brukningsdelar, dvs gårdar som de redovisas i skifteskartor från och 1800-talen, ger en bild av den relativa befolkningstätheten i kommunen, och en indikation om bebyggelsemönster i olika delar av kommunen. Kartan kan ej visas som pdf vänligen se under fliken Ett kulturhistoriskt perspektiv/kartanalys Kartan kan ej visas som pdf vänligen se under fliken Ett kulturhistoriskt perspektiv/kartanalys Mängden brukad åker. Större cirklar = större andel brukad åker. Antalet årligen sådda tunnor säd under historisk tid ger också en bild av skillnader mellan olika områden inom kommunen som har sin grund i naturgeografiska förutsättningar och jordbrukets inriktning. Åker äng. Mörkare grön = större andel boskapsskötsel (mer ängsmark). På kartan visas produktionsinriktningen såsom den avspeglas i de historiska kartornas uppgifter. I de områden där ängsmarkens areal varit stor har 9

10 boskapsskötsel varit viktig och antalet betesdjur fler vilket påverkat landskapets utseende och innehåll. Ytan årligen besådd åker (spannmålsproduktion) i relation till ängsmarkens avkastning (animalieproduktion) ger en indikation om hur markanvändningen i landskapet kan ha tett sig under historisk tid. Kartan kan ej visas som pdf vänligen se under fliken Ett kulturhistoriskt perspektiv/kartanalys Kartan kan ej visas som pdf vänligen se under fliken Ett kulturhistoriskt perspektiv/kartanalys Får och ko. Mörkare och tätare markeringar = större andel djur. Bilden ovan illustrerar aktuell förekomst av betesdjur (nötboskap och får) hämtad ur modern lantbruksstatistik (2007). Betesmark år Mörkare grön= större andel betesmark. Häradsekonomiska kartan från sekelskiftet 1900 innehåller en rad uppgifter som t.ex. var det då fanns betesmark i kommunen. Bilden visar att den östra delen av kommunen länge haft stora arealer kontinuerligt nyttjad betesmark. 10

11 Bebyggelsen - en av kulturmiljöns pusselbitar Exempel på bebyggelse i Vallentuna kommun 2008, foto Vallentuna kultur och bibliotek. Bebyggelsen i Vallentuna kommun är en del av kulturmiljön och en viktig resurs. Bebyggelsemiljöer är ett historiskt källmaterial där man kan läsa av olika tekniska, ekonomiska, sociala och kulturella aspekter. Varje tidsepok skapar sina särskilda karaktärsdrag och präglas av rådande samhällsförhållanden. Mängden information som en miljö har är därför beroende av hur väl bevarade dessa karaktärsdrag är. Den historiska kontinuiteten i byggnadsbeståndet och landskapet bör värnas för att bevara samhällets årsringar. I plan- och bygglagen anges vad som gäller för bebyggelse, såväl nytillkommande som befintlig. Ur kulturmiljösynpunkt är det främst 3 kap. 1, 10 och 12 som är aktuella. De hanterar placering och utformning samt anger varsamhetsbestämmelser, se stycket Lagar och förordningar för utförligare information. Bebyggelseinventeringar Den inventering som gjorts 2008 syftar till att framhäva och förmedla kunskap om bebyggelsens kvaliteter. Ingen heltäckande inventering har gjorts inom ramen för detta arbete. Avslutningsvis i programmet finns en lista över tidigare genomförda inventeringar i kommunen. Urval tillsammans med motiv för inventeringen har varit följande: 1900-talets bebyggelse (främst i tätorten Vallentuna) Vid tidigare inventeringar har fokus legat på äldre bebyggelse. Det byggda kulturarvet från 1900-talet behöver uppmärksammas i Vallentuna. En stor del av bebyggelseförändringarna sker i tätortsmiljön där bebyggelsen förtätas. Inventeringar och värderingar har gjorts eftersom förändringarna bör/måste ske med hänsyn till de befintliga värdena. Information och kunskap om dessa miljöer är därför viktigt. Mycket värdefulla byggnader och miljöer inom kommunen som vid tidigare inventeringar, på talen, klassats som omistliga Vid den omfattande inventeringen som genomfördes under och -70-talet pekades 13 byggnader och bebyggelsemiljöer ut som omistliga. Dessa anläggningar inventerades på nytt och jämfördes med den tidigare bedömningen. 11

12 Värdefulla miljöer med speciell bebyggelsestruktur inom kommunen Inom kommunen finns flera miljöer med äldre bebyggelsestruktur bevarad. Byggnader och miljöer med särskilda karaktärsdrag kan berätta om lokala byggnadsskick vilka präglats av ekonomiska och sociala faktorer. Förändringsområden, på grund av avstyckningar och/eller aktuella planer Inflyttningen till kommunen ökar och om 20 år beräknas antalet kommuninvånare ha stigit till Det finns ett högt tryck på avstyckningar på flera håll i kommunen och för ett antal områden föreligger detaljplaner. Med tanke på kommande förändringar påverkas och förändras bebyggelsemönstret. I kunskapsuppbyggande syfte inventerades bebyggelse i några utvalda områden. Bebyggelse på fastigheter ägda av Stockholm stad år (Fastigheter som ska säljas inom kort). Stora landområden köptes upp av Stockholm stad på 1960-talet. Sex fastigheter ska säljas den närmsta framtiden. För att öka kunskapen inventerades därför bebyggelsen i några av dessa områden. Även utanför dessa områden finns bebyggelse med kulturhistoriskt värde. Bedömningar av bebyggelse som inte omfattas av den genomförda inventeringen kommer att behöva göras löpande av antikvarisk kompetens. Detta är särskilt viktigt att beakta i tätorten Vallentuna. Bebyggelseregistret Riksantikvarieämbetets nationella register, Bebyggelseregistret, har använts för registrering och kan kontinuerligt fyllas på med ny information. I och med det har en grund lagts för ett fortsatt arbete med bebyggelsefrågor i kommunen. Den inventerade bebyggelsen och dess kulturhistoriska värden är publikt tillgänglig och sökbar i det digitala underlaget men också via Riksantikvarieämbetets webbplats länken Byggnader. Med miljömålet God bebyggd miljö i åtanke bör dessa frågor behandlas i den kommande kommunala planeringen. Underlaget kan ligga till grund för ett strategiarbete inom miljömålsarbetet för God bebyggd miljö. 12

13 Översiktskarta över inventerad bebyggelse 2008 De avtryck som lämnas i landskapet genom nytillkommen bebyggelse lämnar större spår idag än tidigare. Markingrepp, placering och byggnadsvolymer har ökat. Det är därför särskilt viktigt vid nyetablering att ställa krav på placering, tomtstorlek, materialval, volymer och färgsättning för att uppnå samspel med omgivningen. 13

14 Bygder och socknar Vallentuna kommun har i stora delar fortfarande en agrar prägel. Bebyggelsen, de administrativa gränserna, vägnätet och markanvändningens mönster uppvisar lång kontinuitet i plats och tid. Kulturhistoriska kvaliteter i olika bygder Olika landskapstyper har olika kvaliteter. Kärnan i det kulturhistoriska värdet i slättbygd är ofta den överblickbara helheten, den agrara särprägeln och förekomsten av förhistoriska lämningar i relation till andra spår. Här är det ofta avgörande att det småskaliga jordbruket med djurhållning (nöt och får) och odling (av spannmål eller annan lågväxande gröda) i möjligaste mån uppmärksammas och gynnas. I övergångarna mellan slätt och dalgångar och mellan dalgångar och skogsbygd finns varierade och mosaikartade landskap där en visuell överblickbarhet saknas vilket ibland försvårar förståelsen av kulturmiljön. Visuellt kan det upplevas som om tillkommande bebyggelse kan etableras var som helst utan att områdets kulturhistoriska kvaliteter minskar. Det krävs dock ofta att en kulturmiljöanalys görs för att förstå landskapet och förhindra en fragmentering av landskapet och därmed en minskad förståelse av historien. I tätortsbygd bildar tidstypiska byggnader, tomtstorlekar, kvartersindelning, parkanläggningar, mötesplatser och vägnät, etc. ofta tydliga årsringar som visar olika decenniers planeringsideologier. Här bör möjligheten att kunna uppfatta årsringarna även i framtiden vara en viktig aspekt att beakta i planeringen vid rivning, förtätning och andra förändringar. 14

15 Socknarnas olika karaktärsdrag Kommunens komplexitet gör att karaktärsdragen skiljer sig mellan olika delar. Beskrivningen som följer har av praktiska och kulturhistoriska skäl delats in i socknar - en administrativ indelning med medeltida bakgrund. I det digitala kulturmiljöunderlaget finns även en mer detaljerad nivå med beskrivande text och data för historiska ägoområden som tillhört gårdar och byar. Den detaljerade nivån är sökbar och tillgänglig på De nio socknarna som beskrivs är olika stora och är på flera sätt olika i sitt innehåll. Varje socken redovisas i kartform och i den tillhörande redovisningen har tre företeelser per socken valts ut för att illustrera de olika områdenas karaktärsdrag. Olika strategier på olika platser Exempel med platsspecifika företeelser i respektive socken har tagits fram för att underlätta tillvaratagandet av kulturmiljöer och kulturhistoriska kvaliteter som en resurs i den fysiska planeringen och genomförandet. De exempelområden av lokalt intresse som redovisas är ett urval av exempel på företeelser och platser som kan sägas vara typiska för respektive socken. Dessa exempel fungerar som stöd för hantering av kulturmiljöer och kulturhistoriska värden i den fysiska planeringen. De utpekade exempelområden som redovisas har givits olika beteckningar beroende på variationer i kvaliteter och bedömd sårbarhet ur kulturmiljösynpunkt. Exempelområden med mycket höga kulturhistoriska kvaliteter har bedömts vara känsligare än de med höga kulturhistoriska kvaliteter. Urvalet av dessa exempelområden har gjorts med hänsyn till rådande förutsättningar det vill säga att det även finns nationellt utpekade riksintresseområden för kulturmiljö, regionala intressen, landskapsbildsskyddade områden, ett generellt biotopskydd och lagskyddade fornlämningar. Kulturmiljöer är olika känsliga och tål olika stora mått av förändringar i sin närhet. Respektavståndet till de på kartan redovisade exempelområdena varierar beroende både på landskapet, den befintliga miljöns innehåll och nytillskottets karaktär och skala. Antikvarisk expertis anlitas i ärenden som berör dessa exempelområden: Mycket höga kulturhistoriska kvaliteter - exempelområden Kulturmiljön och de kulturhistoriska värdena är mycket känsliga och sårbara. Även små förändringar kan minska möjligheterna att utläsa och förstå vår historia. Förändringar ska hanteras med stor hänsyn till rådande förhållanden såsom t.ex. pågående markanvändning och bebyggelsemönster. Höga kulturhistoriska kvaliteter exempelområden Kulturmiljön och de kulturhistoriska värdena är känsliga. Vid förändringar bör hänsyn tas till t.ex. skalan hos den befintliga miljön, bebyggelsemönster, bebyggelsens proportioner, material, utformning, konstruktion, färgsättning, m.m. 15

16 Rekommendationer Generella rekommendationer är svåra att utforma för kulturmiljöer. De kan ofta leda till likriktning och förändringar som innebär att platsbundna karaktäristiska mönster successivt förändras och till och med suddas ut. En generell rekommendation är därför att ta reda på och utgå från ett områdes säregna karaktärsdrag, att se till den enskilda platsens specifika förutsättningar och planera utifrån dem. För att på ett bra sätt fånga upp relevant kunskap rekommenderas att kulturmiljöunderlaget används och att antikvarisk kompetens tas i anspråk i tidiga skeden av planeringen. Kulturmiljöprogrammet kan ses som en vägledning för ett sådant sätt att arbeta. För mer information hänvisas till kulturmiljöunderlaget på 16

17 Översikt kulturmiljöer 17

18 Översikt fornlämningar + höjdkurvor 18

19 Översiktskarta exempelområden Exempelområden med mycket höga kulturhistoriska kvaliteter (särskilt känsliga för förändringar) 1 Långhundraleden 2 Helgö 3 Finnberga 4 Markim 5 Granby 6 Kusta 7 Lingsbergsvägen 8 Gullbron 9 Arkils tingstad Exempelområden med höga kulturhistoriska kvaliteter (känsliga för förändringar) 10 Backa 11 Tarby 12 Mälsta 13 St Benhamra 14 Lindholmen 15 Vada by 16 Angarnsjöängen mm 17 Tidigare torp under Östanå/östra Garn 18 Vintervägen 19 Tuna 19

20 Exempelområden med mycket höga kulturhistoriska kvaliteter (särskilt känsliga för förändringar) 1 Långhundraleden En under förhistorisk tid mycket viktig vattenväg. Av stor betydelse för etablering av bebyggelse utmed dalgångarna. 2 Helgö En strategiskt belägen ö i skärningspunkten mellan två attraktiva dalgångar nära sockencentrat. 3 Finnberga En by med synnerligen välbevarad historisk markanvändnings- och bebyggelsestruktur. Den enda byn i kommunen där det ännu finns flera gårdar med djurhållning med nöt. 4 Markim En levande och extremt tydlig historiebok. Ett sedan förhistorisk tid kontinuerligt och traditionellt brukat landskap med förhållandevis få moderna inslag. 5 Granby Exceptionellt många och stora fornlämningsmiljöer, bl.a. med landets till ytan största runristade häll. 6 Kusta En herrgård med välbevarad historisk markanvändningsstruktur. Ingen avstyckning för bebyggelse i modern tid och ett av de bäst bevarade exemplen på frälseägd och brukad mark i socknars perifera delar. 7 Lingsbergsvägen En smal, grusad och bitvis allékantad väg med pedagogisk utblick över Angarnsjöängen. Vägen går i ett karaktäristiskt läge i landskapet mellan åker och skog och förbinder fortfarande byar och ensamgårdar med förhistorisk bakgrund. 8 Gullbron En plats där kommunikationerna i nordsydlig och öst-västlig riktning möts idag och där ändringen mellan att färdas på vatten och is till att färdas landvägen är särskilt tydlig. Gullbron är en av de intressanta och betydelsefulla platser som uppmärksammas inom Runriket. 9 Arkils tingstad En rättskipningsplats med stor betydelse för Vallentuna härad. Belägen i ingenmansland på mark som under historisk tid utgjorde utmark och till del fortfarande har den karaktären bevarad. Arkils tingstad är en av de intressanta och betydelsefulla platser som uppmärksammas inom Runriket. Exempeloråden med höga kulturhistoriska kvaliteter (känsliga för förändringar) 10 Backa En av de få kvarvarande mjölkgårdarna i kommunen med mjölkproduktion och kalvar som betar. Gården har en intressant historia med bakgrund som en av gårdarna i den helt försvunna byn Röby (?). 11 Tarby En plats/by där man fortfarande lätt kan uppleva historiens vingslag, kanske tack vare sitt i modern tid avsides läge långt ifrån de hårt trafikerade kommunikationsstråken. Den traditionella produktionsinriktningen på gården främjar ett öppet landskap, med synliga kulturlämningar i landskapet och bidrar dessutom till en biologisk mångfald genom växtlighet som gynnas av att betas. 12 Mälsta En by karaktäristisk för Kårsta socken. Mälsta utgjorde den största byn i socknen, mätt i antalet brukningsenheter, i samband med jordreformerna och skiftena på och 1800-talen. 20

21 13 St Benhamra En medeltida kungsgård alldeles intill Långhundraleden. Byggnadsbeståndet är synnerligen välbevarat och arkivaliska källor är ovärderliga som ingång till kunskap om det medeltida Sverige. 19 Tuna En intressant administrativ ägostruktur som kan utgöra en viktig pusselbit för forskning kring sockenbildning och ägandeformer under äldre tid och hur dessa har förändrats in i modern tid. 14 Lindholmen Ett exempel på adelns ägande i kommunen ( mitt i frälsebältet ), med ett intressant byggnadsbestånd där flera sociala samhällsklassers tillvaro fortfarande kan utläsas. På Vasakullen står en sten rest 1866 till minne av att Gustav Vasa tros ha fötts på platsen. 15 Vada by En mycket intressant kyrkby med stark koppling till Stora Benhamra, men även intressant avseende under historisk tid tillkommande gårdar vars mönster och namnformer skiljer sig från det vanliga. 16 Angarnsjöängen mm Länets i särklass finaste fågellokal som även hyser en potential för förståelsen av hur landskapet bebyggdes och brukades under flera olika skeden av förhistorisk tid tack vare närheten till den skyddade havsvik som Angarnsjöängen en gång var. 17 Tidigare torp under Östanå/östra Garn En exceptionellt speciellt och säreget område även ur ett regionalt perspektiv eftersom bebyggelsen bär medeltida namn, området var obebott under förhistorisk tid och har en hög bevarandegrad tack vare sitt ännu perifera läge. Känsligt för förändringar. 18 Vintervägen Ett äldre kommunikationsstråk som sträcker sig i nord-sydlig riktning genom hela västra delen av kommunen och som möjliggjorde transporter genom området. 21

22 Stråk/pedagogiska värden den ur besökssynpunkt attraktiva kulturmiljön I Vallentuna finns ett flertal kulturmiljöer med höga pedagogiska värden. I den rundtur för nyinflyttade som kommunen erbjuder ingår några av dessa platser. De rekommenderas också som besöksmål på kommunens webbplats. I t.ex. de centrala delarna av Vallentuna kan mer göras för att hjälpa till att synliggöra historien. 1 Runriket 2 Vada sjökullar 3 Granbyhällen 4 Vasakullen 5 Kårsta by 6 Lilla Garn 7 Centrala Vallentuna 22

23 1 Runriket Vallentuna kommun ligger i världens runstenstätaste område. Runstenarna berättar mycket för oss om de människor som levde i trakten för ca tusen år sedan. Detta uppmärksammas inom Runriket som består av nio besöksmål runt Vallentunasjön. Porten till Runriket finns vid Jarlabankes bro, där en rekonstruktion gjorts av det vikingatida monumentet, strax norr om Täby kyrka. Där finns ett informationscenter med en utomhusutställning och en upplevelsepark där alla besöksmål illustreras/levandegjorts på ett lekfullt och lättillgängligt sätt. På alla de nio platserna runt sjön finns informationstavlor om platsens historia och mer information kring runor och runstenar. Mer information och audioguider hittar du på 2 Vada sjökullar Ett stenkast från Vada medeltidskyrka ligger tre mäktiga gravhögar på rad. Förutom de imponerande högarna, som kan liknas vid de i Gamla Uppsala, så finns drygt 100 gravar inom det gravfält från järnåldern där gravarna ligger. Storhögarna påminner oss om de bygdehövdingar eller småkungar som en gång styrde i trakten. Placeringen gjordes på en framträdande och dominerande plats utmed Husaån, som var en del av det som idag kallas vikingarnas E4 Långhundraleden. 3 Granbyhällen Granbyhällen är Sveriges till ytan största runristning i häll. Ristningen berättar om Finnvid och hans släkt. "Häming och Själve och Johan de lät hugga efter sin fader Finnvid, och Vargas och Ragnfrid, och (efter) sin moder, och efter Ingegärd och efter Kalv och Gärdar och (Sigv)at. Han ägde ensam allt först. Det var deras fränder. Gud hjälpe deras ande. Visäte ristade dessa runor." Visäte var en av de främsta runristarna och hällen är mycket konstnärligt utformad. Myntfynd som gjorts vid utgrävningar på platsen tyder på att hällen och gården är samtida med varandra, från 100-talet e.kr. Gården har legat i ett höjdläge med en mäktig utsikt över bygden. 4 Vasakullen På en kulle en liten bit bort från Lindholmens gård finns ruinen efter den medeltida sätesgården där man tror att Gustav Vasa föddes. Det medeltida stenhuset var strategiskt beläget på en kulle omfluten av vatten. Idag ser man ut över både Stor- och Lillsjön från platsen. En minnessten över Gustav Vasa restes på kullen år Kårsta by Kårsta by ligger inom riksintresse för kulturmiljövården. Byn är ett exempel på en samlad bybebyggelse där gårdarna inte flyttats ut från bytomten utan fortfarande ligger kvar. Byn bestod ursprungligen av fem gårdar vilket är förhållandevis många, det normala i Mälardalen är annars 2-3 gårdar i varje by. Att gårdarna ligger kvar på den ursprungliga bytomten är också relativt ovanligt. Många gårdar flyttades ut från bytomterna i samband med laga skiftet på 1800-talet. I anslutning till medeltidskyrkan som ligger mitt i byn ligger också den gamla skolan kommunens äldsta skolbyggnad som var i bruk ända fram till 1982 då en ny skola byggdes i Kårsta samhälle. 6 Lilla Garn Lilla Garn är en välbevarad kulturmiljö i anslutning till Garnsviken, en del av den viktiga Långhudraleden. Lilla Garn var länge en betydande handelsplats och knutpunkt. Här finns bl.a. Össeby-Garns kyrka, de två små stugorna vid Klockarborg och Vallentuna skolmuseum. Kyrkan är från 1200-talet och dominerar miljön vid Garnsviken. Följer man vägen från Össeby Garns kyrka österut genom Lilla Garn kommer man, efter ca 200 m, till Klockarborg- två små stugor, på vänster sida av vägen. Här bodde klockarsonen Hjalmar Söderberg och hans hustru Kristina och deras 10 barn. Allt finns kvar 23

24 som på Söderbergs tid, och ägs och underhålls nu av föreningen Klockarborgs Vänner. 7 Centrala Vallentuna Först efter 1950 tog byggandet fart ordentligt med tillkomsten av flerfamiljshus och större bostadsområden i centrum. De årsringar av bebyggelse som finns speglar samhällets framväxt. Då Roslagsbanan anlades på 1880-talet förändrades förutsättningarna och möjligheterna till lönsam produktion och försörjning. Prästgården och flera av de mindre gårdarna som t ex. Väsby och Rickeby sålde eller upplät tidigt stora delar av sin mark till tomtbolag och lokaler och anläggningar för den kommunala administrationen. Idag är den sydligaste delen av Vallentuna kommun den mest tätbefolkade och tätt bebyggda. I de centrala delarna finns spår från de flesta sekel och det gör att historien finns tillgänglig även för kommande vallentunabor. U337 Granbyhällen Sven B F Jansson "Runjanne" målar i runorna på hällen. Foto Pål-Nils Nilsson, Riksantikvarieämbetet. 24

25 Angarns socken Angarns socken utgörs i norr av utpräglad dalgångsbygd och i söder av skogsbygd. Socknen har övervägande agrar prägel både avseende landskapet, markanvändningen och bebyggelsen. Täby galopps träningsanläggning i Rörby ligger centralt i socknen och gör att omgivningarna tillhör de hästtätaste i kommunen. Socknen präglas även av att förhållandevis stora vägar genomkorsar området, både i öst-västlig riktning (Angarnsvägen) och i nord-sydlig riktning (gamla Norrtäljevägen och Europaväg 18). Förhållandevis många fastigheter har länge varit i Stockholms stads ägo, vilket haft en konserverande effekt. Angarnssjöängen i socknens norra del är en av regionens mest välbesökta och attraktiva fågelsjöar. Den utgör det största och ett av få naturreservat i kommunen. Det är även en kulturhistoriskt viktig pusselbit för förståelsen av bebyggelsens tillkomst och placering i området eftersom den under lång tid utgjort en skyddad havsvik med direktkontakt med Långhundraleden. Angarns sockens norra del är ett av kommunens tydligaste exempel på dalgångsbygder. Det finns förhållandevis många och stora arealer betesmarker med hävdgynnad flora och fauna i anslutning till Angarnssjöängen. Alla byar och ensamgårdar i socknen har under historisk tid varit inriktade på animalieproduktion och boskapsskötsel vilket innebär att det funnits förhållandevis många betesdjur under lång tid i området vilket präglat landskapet. Byarna Rävsta och Rörby som ligger centralt i socknen var mindre beroende av boskapsskötsel för sin försörjning. På Rävsta odlades humle tidigt och i början av 1800-talet fanns här fyra posthemman vilket stärker tidsdjupet i Angarn som ett ännu kommunikationspräglat område. Idag finns ingen nötboskap kvar alls i hela socknen. Bebyggelsen i socknen har i söder utgjorts av ensamgårdar och i norr av små byar. Förhållandevis få torp har funnits. Flera sågar har varit verksamma i socknen och på Rävsta finns tre likadana mangårdsbyggnader, sannolikt uppförda samtidigt (1880-tal) byggda av samme snickare. Stockholms stad köpte upp stora markområden på 1960-talet inför den planerade Angarnsstaden som av olika skäl inte blev av. Vy över Rörby i Angarns socken. Foto Vallentuna kultur och bibliotek. 25

26 26

27 Kulturmiljöprofil Angarns socken Angarnssjöängen en skyddad vik av Långhundraleden med en komplex fornlämningsmiljö från bronsålder som är unik för länet. Kommunikationshistoria postvägen, Angarnsvägen, vägkorsningen mellan Norrtäljevägen och Angarnsvägen i sockencentrat. Agrar bebyggelse och markanvändning präglad av hästverksamhet. Att tänka på Den nordvästra delen av Angarn ingår i ett stort område av riksintresse för kulturmiljö, K 77. Riksintressen ska, enligt miljöbalkens 3 kap. 6, skyddas från påtaglig skada. Kring Angarns medeltida sockenkyrka, som är den yngsta sockenkyrkan i kommunen, finns ett område som sedan 1965 har ett förordnande om nybyggnadsförbud till skydd för landskapsbilden. Nämnda förordnande skall enligt 9 lagen (1998:811) om införande av miljöbalken anses meddelat med stöd av motsvarande bestämmelser i miljöbalken (1998:808). Angarnssjöängen blev genom ett statligt beslut naturreservat i december år Beslutet och skötselplanen reviderades av länsstyrelsen år I jordbrukslandskap bör biotopskyddsförordningen, 7 kap. 11 miljöbalken beaktas. Den föreskriver förbud mot borttagande av småbiotoper i landskapet såsom t.ex. öppna diken, åkerholmar och alléer. Hänsyn ska tas till kulturmiljön i och kring de fastigheter som tillhört Stockholms stad vid eventuella förändringar. Rekommendationer och riktlinjer Kulturmiljöer är olika känsliga och tål olika stora mått av förändringar i sin närhet. Respektavståndet till de på kartan redovisade exempelområdena varierar beroende både på landskapet, den befintliga miljöns innehåll och nytillskottets karaktär och skala. Antikvarisk expertis anlitas i ärenden som berör dessa exempelområden: Mycket höga kulturhistoriska kvaliteter - exempelområden Kulturmiljön och de kulturhistoriska värdena är mycket känsliga och sårbara. Även små förändringar kan minska möjligheterna att utläsa och förstå vår historia. Förändringar ska hanteras med stor hänsyn till rådande förhållanden såsom t.ex. pågående markanvändning och bebyggelsemönster. Höga kulturhistoriska kvaliteter exempelområden Kulturmiljön och de kulturhistoriska värdena är känsliga. Vid förändringar bör hänsyn tas till t.ex. skalan hos den befintliga miljön, bebyggelsemönster, bebyggelsens proportioner, material, utformning, konstruktion, färgsättning, m.m. 27

28 Frösunda socken Frösunda socken är en varierad bygd väster om den dalgång som under förhistorisk tid utgjorde Långhundraleden. Socknen är förhållandevis långsträckt och har till övervägande del agrar prägel, med typiska och i viss mån bevarade torp i söder till stora och fortfarande aktiva jordbruksbyar i norr och öster. Bebyggelsen har i stora delar lång kontinuitet på platsen vilket framgår av de många gravfält som ligger nära eller i direkt anslutning till många av socknens byar och gårdar. Sedan 1800-talets slut präglas socknen kommunikationsmässigt av Roslagsbanan som sträcker sig igenom socknen, från Solsta i sydväst, genom socknens centrala del där det finns bevarade stationshus och godsmagasin, via Rolsta och vidare mot Kårsta. I socknen finns åtminstone sju djurhållare av nöt och/eller får. Av dessa är tre mjölkgårdar, av kommunens kvarvarande åtta. Ortnamnsskicket utmärker socknen med flera hedniska gudanamn som fortfarande lever kvar såsom Torsholma, Odenslunda och sockennamnet Frösunda. Flera nationellt sett intressanta platser såsom Helgö och det försvunna Tuna utmed Långhundraleden finns i socknen och har stor potential för framtida forskning. Omfattande förändringar av markägandet i form av ägoutbyten och ändringar av ägogränser har skett framförallt under 1900-talet. Flygfoto över Frösunda kyrka med omgivning. Foto Jan Norrman, Riksantikvarieämbetet. 28

29 29

30 Kulturmiljöprofil Frösunda socken Varierad dalgångsbygd utmed Långhundraleden, Helgö. Frösunda gamla sockencentra, förstärkt genom Roslagsbanans stationsetablering på 1880-talet. Småskaligt jordbruk i varierat landskap med många historiska spår. Att tänka på Den centrala delen av Frösunda socken utgör riksintresse för kulturmiljö, K 75. Riksintressen ska, enligt miljöbalken 3 kap. 6, skyddas från påtaglig skada. Vid en eventuell framtida översyn av områdets utbredning bör också Helgö med omnejd inkluderas. Kring kyrkan finns sedan år 1969 ett förordnande om skydd för landskapsbilden enligt 19 f.d. naturvårdslagen. Nämnda förordnande skall enligt 9 lagen (1998:811) om införande av miljöbalken anses meddelat med stöd av motsvarande bestämmelser i miljöbalken (1998:808). I ett jordbrukslandskap som Frösunda socken bör biotopskyddsförordningen, 7 kap. 11 miljöbalken beaktas. Den föreskriver förbud mot borttagande av småbiotoper i landskapet såsom t.ex. öppna diken, åkerholmar och alléer. I Frösunda har regionala intressen för kulturmiljö utpekats, 22:01 och 22:04. Frösunda uppvisar många karaktäristiska exempel på övergångarna mellan slätt och dalgångar och mellan dalgångar och skogsbygd med varierade och mosaikartade landskap. I dessa områden kan det visuellt upplevas som om tillkommande bebyggelse kan etableras var som helst utan att områdets kulturhistoriska värden minskar. Ofta är det dock så att även begränsad nyetablering av bebyggelse påverkar och kraftigt förändrar den historiska strukturen av markanvändning, bebyggelse och rörelsemönster i landskapet och bidrar till en oönskad fragmentering. Det kan även försvåra möjligheterna för drift av jordbruk i synnerhet jordbruk med djurhållning. Rekommendationer och riktlinjer Kulturmiljöer är olika känsliga och tål olika stora mått av förändringar i sin närhet. Respektavståndet till de på kartan redovisade exempelområdena varierar beroende både på landskapet, den befintliga miljöns innehåll och nytillskottets karaktär och skala. Antikvarisk expertis anlitas i ärenden som berör dessa exempelområden: Mycket höga kulturhistoriska kvaliteter - exempelområden Kulturmiljön och de kulturhistoriska värdena är mycket känsliga och sårbara. Även små förändringar kan minska möjligheterna att utläsa och förstå vår historia. Förändringar ska hanteras med stor hänsyn till rådande förhållanden såsom t.ex. pågående markanvändning och bebyggelsemönster. Höga kulturhistoriska kvaliteter exempelområden Kulturmiljön och de kulturhistoriska värdena är känsliga. Vid förändringar bör hänsyn tas till t.ex. skalan hos den befintliga miljön, bebyggelsemönster, bebyggelsens proportioner, material, utformning, konstruktion, färgsättning, m.m. 30

31 Garns socken Socknen kännetecknas framförallt av höga höjder, mycket skog och många sprickdalssjöar. Stora delar av socknen saknar kända lämningar från brons- och järnålder, men det finns sannolikt många, ännu inte upptäckta lämningar som kan vara äldre (stenålder). En ny fornlämningsinventering skulle säkert även visa på spår efter småskalig skogshantering såsom t.ex. kolbottnar och tjärdalar. Namnskicket i östra delen av socknen tyder på att den permanenta bebyggelse som vi ser idag etablerades först under medeltid. Utnyttjande av framförallt vad skogen kunde ge och även viss vattenkraft i form av kvarnar och sågar har varit vanligt förekommande i socknen under historisk tid. Här har utvecklad kunskap och tidig specialisering kring småskaligt skogsbruk, träberedning och trähantverk samt småskalig sågverksindustri utgjort basen i försörjningen. Garns socken kan delas in i tre delar. En del utgör de relativt stora byarna och Hakunge utmed Garnsvikens östra strand som vid sidan av traditionell agrar produktion även haft goda möjligheter att idka handel och transportverksamhet genom sitt gynnsamma läge vid Långhundraleden och senare Garnsviken. En annan del av socknen är det sjörika skogsområdet i öster som togs i anspråk relativt sent av mindre ensamgårdar lydande under Östanå där kolning och annat enklare skogsbruk utgjort basen i försörjningen. Eventuellt finns här också ännu inte upptäckta lämningar från mänsklig aktivitet under stenålder. Nivåkartor över landhöjningen visar på bra förutsättningar för boplatser under denna period. Den tredje delen av socknen utgör de byar som ligger samlade i dalgången upp mot Rö som hade en mer traditionell agrar inriktning, men där det skett stora förändringar både avseende bebyggelse och landskap idag. Liksom t.ex. i grannsocknen Össeby har det under historisk tid funnits en stark koppling till den svenska stormaktens administrativa organisation och stridsberedskap i form av flera rusthåll och augment (tillägg) till dessa. Här har även funnits en mängd dragon- och båtsmanstorp. Socknens läge intill Garnsviken och Långhundraleden har länge inneburit ett privilegierat läge och stora möjligheter till kommunikation och handel. När det gäller bebyggelsen kan särskilt framhållas byggnader från 1860-talet och framåt i schweizerstil som då var högsta mode. Framför allt återfinns dessa byggnader i Lilla Garn, men även i t.ex. Angleterre vid Kumla, utmed det då viktiga kommunikationsstråket. Golf är ett påtagligt inslag i markanvändningen i socknen idag. Flygfoto över Össeby-Garns kyrka med omgivning, Foto Jan Norrman, Riksantikvarieämbetet. (Bilden något beskuren.) 31

32 32

33 Kulturmiljöprofil Garns socken Förhållandevis sen bebyggelseetablering under medeltid, unik för länet. Hög potential att ännu ej upptäckta stenålderslämningar finns i området. Skogrik bygd med små arrendegårdar. Stora byar intill Garnsvikens nordöstra strand, handel och långväga influenser synlig i arkitekturen, Långhundraleden. Att tänka på Den västra delen av Garns gamla socken, dvs de större byarna intill Garnsvikens östra strand, ligger inom riksintresse för kulturmiljö, K 77. Riksintressen ska enligt miljöbalken 3 kap. 6 skyddas från påtaglig skada. Ett område i östra delen av socknen utmed Rumsättra vägen har utpekats som regionalt intressant för kulturmiljövården (22:03). Kring Össeby-Garns kyrka finns sedan 1965 ett förordnande till skydd för landskapsbilden. Nämnda förordnande skall enligt 9 lagen (1998:811) om införande av miljöbalken anses meddelat med stöd av motsvarande bestämmelser i miljöbalken (1998:808). I biotopskyddsförordningen (miljöbalkens 7 kap. 11 ) föreskrivs förbud mot borttagande av småbiotoper i landskapet såsom t.ex. öppna diken, alléer och åkerholmar. Rekommendationer och riktlinjer Kulturmiljöer är olika känsliga och tål olika stora mått av förändringar i sin närhet. Respektavståndet till de på kartan redovisade exempelområdena varierar beroende både på landskapet, den befintliga miljöns innehåll och nytillskottets karaktär och skala. Antikvarisk expertis anlitas i ärenden som berör dessa exempelområden: Mycket höga kulturhistoriska kvaliteter - exempelområden Kulturmiljön och de kulturhistoriska värdena är mycket känsliga och sårbara. Även små förändringar kan minska möjligheterna att utläsa och förstå vår historia. Förändringar ska hanteras med stor hänsyn till rådande förhållanden såsom t.ex. pågående markanvändning och bebyggelsemönster. Höga kulturhistoriska kvaliteter exempelområden Kulturmiljön och de kulturhistoriska värdena är känsliga. Vid förändringar bör hänsyn tas till t.ex. skalan hos den befintliga miljön, bebyggelsemönster, bebyggelsens proportioner, material, utformning, konstruktion, färgsättning, m.m. 33

34 Kårsta socken Kårsta socken karaktäriseras naturgeografiskt av dalgångsbygd i väster och skogsbygd i öster. Bebyggelsen har historiskt framförallt utgjorts av större byar med fler gårdar än vad som är vanligt i Mälardalen. I Kårsta har byarna bestått av 4-5 gårdar mot Mälardalens byar med i allmänhet två till tre gårdar. Kårsta by har varit socknens största by med fem gårdar. Sett till den medeltida skattekraften såsom den avspeglas i antalet markland framgår att Kårsta utgjort en socken som tidigt kunde försörja många människor. Även sett till antalet brukningsdelar under och 1800-talen har Kårsta utmärkt sig med förhållandevis många brukningsdelar och flera byar storskiftades tidigt, redan på 1750-talet. Byarna kunde ha upp till 10 olika brukningsdelar före stor- och laga skiftesreformerna vilket präglat bebyggelsens utseende. Boskapsskötsel har varit viktigt för försörjningen länge i socknen och här finns förhållandevis många djurhållare kvar än idag med både nötkreatur och får. På två av gårdarna produceras fortfarande mjölk (september 2008). Djurbesättningarnas storlek har stor spännvidd, från några enstaka djur till över 200. Den största arealen betesmark i kommunen som hävdas med stöd av miljöersättning finns i Kårsta. Förindustriell produktion av salpeter drevs vid Röby. Det finns dokumenterat redan i talets kartmaterial. Här har även funnits många vattenkvarnar som t.ex. vid Mälsta, Ekskogen, Backa och Röby. Här finns marknamn kvar som berättar om kvarnverksamheten. I Broby, nära Roslagsbanan, fanns ett av kommunens tegelbruk. Då Roslagsbanan invigdes och Ekskogens, respektive Kårsta station öppnades för trafik inleddes etablering av bebyggelse med en annan försörjningsbas än jord- och skogsbruk. Kårsta station anlades i södra änden av Backa gårds ägor, men de första tomtavstyckningarna och nya enbostadshusen tillkom på Rickeby ägor. I och med detta växte ett av kommunens stationssamhällen fram. Numera utgör Kårsta ändstation på Roslagsbanans Vallentunadel, som tidigare gick ända fram till Rimbo och den äldre bebyggelsen har förtätats något. I det som idag utgör Kårsta samhälles utkanter finns bostadsområden med under senare delen av 1900-talet tillkommen bebyggelse med säregen form och färgsättning. Kårsta kyrka och i bakgrunden den gamla byskolan, foto Vallentuna kultur och bibliotek. 34

35 35

36 Kulturmiljöprofil Kårsta socken Dalgångsbygd i väster och skogsbygd i öster. Stora och folkrika byar etablerade under förhistorisk tid i höjdlägen utmed dalgången. Pendlarbygd med Kårsta och Ekskogens stationssamhällen utmed Roslagsbanan samt E 18 i socknens östra del. Starkt lokalt engagemang. Att tänka på Dalgången mellan Ekskogen i söder och Backa i norr utgör riksintresse för kulturmiljö, K 76. Riksintressen ska enligt miljöbalken 3 kap. 6 skyddas från påtaglig skada. Kring Kårsta kyrka finns ett förordnande om nybyggnadsförbud till skydd för landskapsbilden sedan år Nämnda förordnande skall enligt 9 lagen (1998:811) om införande av miljöbalken anses meddelat med stöd av motsvarande bestämmelser i miljöbalken (1998:808). I Kårsta socken bör särskilt spåren efter den under historisk tid förhållandevis talrika befolkningen beaktas såsom det t.ex. avspeglas i den säregna bebyggelsestrukturen med stora byar. Lämningar av förindustriell verksamhet som t.ex. kvarnar och tegelbruk bör uppmärksammas särskilt eftersom detta utgör uttryck för en tidigt breddad försörjningsbas som präglar Kårstabygden. Starkt lokalt engagemang. Den största delen av Kårsta socken bär fortfarande prägel av livskraftiga jordbruk, i flera fall fortfarande inriktade på animalieproduktion och småskaligt skogsbruk. Detta är en verksamhet som har lång tradition och som format landskapet i stort och smått och därför i sig kan sägas vara kulturhistoriskt värdefull. Den bör därför både beaktas och gynnas. Endast två båtsmanstorp finns kvar i Kårsta socken Skansen (Ekskogen) och Stensta (Kårsta by). Rekommendationer och riktlinjer Kulturmiljöer är olika känsliga och tål olika stora mått av förändringar i sin närhet. Respektavståndet till de på kartan redovisade exempelområdena varierar beroende både på landskapet, den befintliga miljöns innehåll och nytillskottets karaktär och skala. Antikvarisk expertis anlitas i ärenden som berör dessa exempelområden: Mycket höga kulturhistoriska kvaliteter - exempelområden Kulturmiljön och de kulturhistoriska värdena är mycket känsliga och sårbara. Även små förändringar kan minska möjligheterna att utläsa och förstå vår historia. Förändringar ska hanteras med stor hänsyn till rådande förhållanden såsom t.ex. pågående markanvändning och bebyggelsemönster. Höga kulturhistoriska kvaliteter exempelområden Kulturmiljön och de kulturhistoriska värdena är känsliga. Vid förändringar bör hänsyn tas till t.ex. skalan hos den befintliga miljön, bebyggelsemönster, bebyggelsens proportioner, material, utformning, konstruktion, färgsättning, m.m. 36

37 Markims socken Socknen karaktäriseras av slättbygd och effekterna av ett sedan årtusenden pågående småskaligt jordbruk. Landskapet ett odlingslandskap i utkanten av Upplands slättbygd bär tydlig agrar prägel av jordbruksdrift med djupa rötter ända ned i förhistorisk tid. De naturgeografiska förhållandena och den successiva landhöjningen har gjort att det i socknen är ovanligt lätt att avläsa och förstå landskapsnyttjandet från äldre järnålder fram till idag. Genom tolkning av t.ex. olika bebyggda och övergivna bebyggelselägen, ägogränser, förekomst av olika markslag och spår såsom gravfält, runstenar, brukningsvägar, diken, åkerholmar, odlingsrösen, etc. och dess inbördes (geografiska och funktionella) förhållande till varandra framträder bilden av historien i landskapet. Bebyggelsen karaktäriseras fortfarande i huvudsak av jordbruksbebyggelse samlad i små grupper eller som enstaka gårdar med ganska enkla bostadshus och funktionella ekonomibyggnader i trä enligt ett bebyggelsemönster som lades fast senast under 1200-talet, men troligen redan under 1000-talet. Bostadshusen härrör i de flesta fall från 1900-talets första decennier medan ekonomibyggnaderna med få undantag är från 1800-talets slut. Bebyggelsen är belägen på moränbackar centralt i förhållande till det mest arbetsintensiva och krävande markslaget, åkermarken, ofta med bostadshuset i söder och ekonomibyggnaderna i norr. Ofta är bebyggelsen fortfarande tydligt uppdelad på olika funktioner med en väl avgränsad bostadsdel och en ekonomidel. Längre upp i terrängen finns marker som länge utnyttjats som betesmarker där man kan finna spår av det biologiska kulturarvet en i vissa fall rik och hävdanpassad flora. Flygfoto över Markims kyrka med omgivning. Foto Jan Norrman, Riksantikvarieämbetet. (Bilden är något beskuren.) 37

38 38

39 Kulturmiljöprofil Markims socken Överblickbart område av utpräglat agrar karaktär med aktiva jordbruk. Många olika järnålderslämningar med tydliga former från olika tider. Liten förändringsgrad under 1900-talet. Att tänka på Stora delar av socknen utgör riksintresse för kulturmiljö, K74. Riksintressen ska, enligt miljöbalken 3 kap. 6, skyddas från påtaglig skada. Vid en eventuell framtida översyn av områdets utbredning bör utägomarken till inkluderade gårdar och byar också inkluderas i riksintresseområdet. Området kring Markims medeltida kyrka är sedan 1969 avsatt till skydd för landskapsbilden enligt 19 i f.d. naturvårdslagen. Det innebär att området är belagt med nybyggnadsförbud. Nämnda förordnande skall enligt 9 lagen (1998:811) om införande av miljöbalken anses meddelat med stöd av motsvarande bestämmelser i miljöbalken (1998:808). I biotopskyddsförordningen (7 kap. 11 ) föreskrivs förbud mot borttagande av småbiotoper i landskapet såsom t.ex. öppna diken, alléer och åkerholmar. För att det höga kulturhistoriska värdet av helheten - som även kan upplevas visuellt - ska bibehållas på sikt måste eventuella avstyckningar (nya fastigheter), nya byggnader och tillbyggnader placeras och utformas med eftertanke och stor hänsyn till rådande bebyggelsemönster och landskapsbilden (PBL 3 kap. 1 ). Det är viktigt att inte minska eller förstöra möjligheterna att använda landskapets hävdvunna kvaliteter som levande historiebok varför förhållningssättet gentemot ny bebyggelse utan direkt anknytning till aktiv jordbruksdrift generellt sett bör vara mycket restriktiv. Rekommendationer och riktlinjer Kulturmiljöer är olika känsliga och tål olika stora mått av förändringar i sin närhet. Respektavståndet till de på kartan redovisade exempelområdena varierar beroende både på landskapet, den befintliga miljöns innehåll och nytillskottets karaktär och skala. Antikvarisk expertis anlitas i ärenden som berör dessa exempelområden: Mycket höga kulturhistoriska kvaliteter - exempelområden Kulturmiljön och de kulturhistoriska värdena är mycket känsliga och sårbara. Även små förändringar kan minska möjligheterna att utläsa och förstå vår historia. Förändringar ska hanteras med stor hänsyn till rådande förhållanden såsom t.ex. pågående markanvändning och bebyggelsemönster. Höga kulturhistoriska kvaliteter exempelområden Kulturmiljön och de kulturhistoriska värdena är känsliga. Vid förändringar bör hänsyn tas till t.ex. skalan hos den befintliga miljön, bebyggelsemönster, bebyggelsens proportioner, material, utformning, konstruktion, färgsättning, m.m. 39

40 Orkesta socken Socknen ligger i kanten av slättbygd i väster och i dalgångsbygd centralt. Området bär till övervägande del en tydlig agrar prägel. Den norra och östra delen av socknen utgör en småskalig jordbruksbygd med aktiva lantbruksföretag. I sydost ligger Lindholmens stationssamhälle med bostadsbebyggelse till största delen tillkommen under senare delen av 1900-talet. Mellan och öster om sjöarna Storsjön och Lillsjön i sydöstra delen av socknen präglar den medeltida sätesgården Lindholmen fortfarande landskapet med sin storskaliga ägostruktur och f.d. underlydande torplägenheter som omvandlats i olika grad. Vid Lindholmen har det funnits en handelsträdgård. Intill de gårdsanläggningar för lantbruken som finns i stora delar av socknen, som många har liknande form, finns välplanerade trädgårdsanläggningar. Bebyggelsen i byar och på gårdar har ofta varit utformad som mindre herrgårdsanläggningar med mangårdsbyggnad flankerad av två parallella flygelbyggnader. Det som också präglar socknen är den exceptionellt rika förekomsten av förhistoriska lämningar. På Granby och Yttergärde i sydvästra delen av socknen finns stora gravfält med synnerligen rikt innehåll. Vid Granby finns Granbyhällen, Upplands längsta runristning som också är en av landets största runristade hällar. Orkesta var den socken som vid sekelskiftet hade märkbart minst naturlig ängsmark kvar i kommunen vilket tyder på att uppodlingen skett förhållandevis tidigt i Orkesta. Ägogränserna mellan brukningsenheterna i socknen har legat fast i mycket hög grad, i märkbart högre grad än i andra delar av kommunen. Lindholmens stationssamhälle vid Roslagsbanan är ett småskaligt villa- och radhussamhälle. I socknen finns fortfarande sju lantbruk med kor, men ingen av gårdarna levererar mjölk. Det finns även ett fåtal får i socknen. Ingen av gårdarna har dock både kor och får. Orkesta är den delen av kommunen, undantaget gamla Garn, där ekologisk produktion hittills fått störst genomslag. Flygfoto över Orkesta kyrka med omgivning. Foto Jan Norrman, Riksantikvarieämbetet. 40

41 41

42 Kulturmiljöprofil Orkesta socken Sevärda, ovanligt omfattande och många lämningar från järnålder. Många nötkreatur och viss ekologisk produktion. Social differentiering i bebyggelsen Lindholmen, många välbevarade historiska torplägen. Herrgårdsinspirerad mangårdsbebyggelse i form av huvudbyggnad och flyglar med tillhörande planerade trädgårdar. Fastighetsgränser med lång kontinuitet. Att tänka på Socknens centrala del är av riksintresse för kulturmiljö, K74. Riksintressen ska, enligt miljöbalken 3 kap. 6, skyddas från påtaglig skada. Kring Orkesta kyrka finns sedan 1966 ett förordnande om nybyggnadsförbud till skydd för landskapsbilden enligt 19 f.d. naturvårdslagen som enligt 9 lagen (1998:811) om införande av miljöbalken skall anses meddelat med stöd av motsvarande bestämmelser i miljöbalken (1998:808). I ett odlingslandskap som den större delen av Orkesta socken utgör är det viktigt att beakta biotopskyddsförordningen i 7 kap. 11 miljöbalken som föreskriver förbud mot borttagande av småbiotoper såsom t.ex. öppna diken och åkerholmar. Rekommendationer och riktlinjer Kulturmiljöer är olika känsliga och tål olika stora mått av förändringar i sin närhet. Respektavståndet till de på kartan redovisade exempelområdena varierar beroende både på landskapet, den befintliga miljöns innehåll och nytillskottets karaktär och skala. Antikvarisk expertis anlitas i ärenden som berör dessa exempelområden: Mycket höga kulturhistoriska kvaliteter - exempelområden Kulturmiljön och de kulturhistoriska värdena är mycket känsliga och sårbara. Även små förändringar kan minska möjligheterna att utläsa och förstå vår historia. Förändringar ska hanteras med stor hänsyn till rådande förhållanden såsom t.ex. pågående markanvändning och bebyggelsemönster. Höga kulturhistoriska kvaliteter exempelområden Kulturmiljön och de kulturhistoriska värdena är känsliga. Vid förändringar bör hänsyn tas till t.ex. skalan hos den befintliga miljön, bebyggelsemönster, bebyggelsens proportioner, material, utformning, konstruktion, färgsättning, m.m. 42

43 Vada socken Vada socken utgör i sin helhet dalgångsbygd, med skog i väster och öppen dalgång i öster. Den södra delen av socknen är en del av Angarnssjöängen och den centrala och norra delen av socknen omfattar Vadadalen med omgivningar. Landskapet har en tydligt agrar prägel. Bebyggelsen i norra delen av socknen är tydligt påverkad och formad av att länge ha varit i frälsets ägo (skattebefriade - kommer av; frälst från skatt) med socialt tydligt differentierad bebyggelse. Stora Benhamra har tidvis utgjort en kungsgård och var tidigt i högfrälse ägo. De som bebodde Stora Benhamra tog initiativet till byggandet av Vada kyrka som från början var en gårdskyrka. Byar och gårdar utmed Lingsbergsvägen ligger påkostade och till för att synas som på ett pärlband i övergången mellan inägor och utmark utmed och norr om Angarnssjöängens dalgång. Vada är den näst minsta socken i kommunen, och den enda som inte i någon del genomkorsas av någon stor väg, Roslagsbanan eller påverkas av den direkta närheten till Arlanda. Inom socknen finns flera mindre vägar som följsamt slingrar sig genom landskapet. I socknen har under historisk tid funnits en tradition att namnge gårdar Lilla och Stora som inte förekommer på samma sätt någon annanstans i kommunen. Företeelsen finns både på Benhamra, Lussinge, Målsta och Seneby där gårdar som flyttat ut i samband med laga skifte fått epitetet Lilla och den gård som legat kvar på bytomten kallats Stora. Socknens äldre bebyggelsestruktur karaktäriseras till övervägande del av ensamgårdar. Det har funnits få och små byar. Förhållandevis många byar och ensamgårdar har i socknen tillhört adeln eller kronan och under perioder varit frälsta från skatt. Däremot fanns här anmärkningsvärt få frälseägda gårdar vid sekelskiftet 1900 även om kronans innehav då fortfarande var betydande. Den historiska markanvändningen i Seneby by utmärker sig eftersom man här ovanligt tidigt var inriktad på spannmålsodling. Bebyggelsen i socknen är från och 1800-talen. Bostadshusen tillhör de äldre, ekonomibyggnaderna är i huvudsak uppförda på 1800-talet. De ursprungliga bebyggelselägena har lång kontinuitet eftersom det funnits bra förutsättningar för bosättning tidigt. Vada är den socken i kommunen som haft flest ensamgårdar och små byar. Ändå finns här många gårdar som flyttades ut i samband med laga skiftet. Flygfoto över Vada kyrka och sjökullarna. Kyrkan till höger i bild inbäddad i grönska. Foto Jan Norrman, Riksantikvarieämbetet. (Bilden något beskuren.) 43

44 44

45 Kulturmiljöprofil Vada socken Dalgångsbygd utmed Långhundraleden, strandängar och betesmarker. Kungsgården Stora Benhamra, säregen namngivning med epiteten Lilla och Stora. Tyst och småskaligt område utan moderna kommunikationsstråk, få avstyckningar, Lingsbergsvägen. Att tänka på Stora delar av socknen utgör riksintresse för kulturmiljö, K77. Riksintressen ska enligt miljöbalken 3 kap. 6, skyddas från påtaglig skada. För ett område kring Vada kyrka finns sedan 1971 ett förordande till skydd för landskapsbilden enligt 19 f.d. naturvårdslagen. Nämnda förordnande skall enligt 9 lagen (1998:811) om införande av miljöbalken anses meddelat med stöd av motsvarande bestämmelser i miljöbalken (1998:808). Då socknen i sin helhet bär en tydlig agrar prägel är det viktigt att vara medveten om biotopskyddsförordningen i miljöbalkens 7 kap. 11 som innebär förbud mot borttagande av småbiotoper i landskapet såsom t.ex. öppna diken, alléer och åkerholmar. Den västra delen av socknen är idag mycket attraktiv för nyetablering av bebyggelse eftersom den ansluter till Vallentuna tätort i väster. Den agrara prägeln, den äldre bebyggelsen och Lingsbergsvägen som slingrar utmed dalgången fram till vägen genom Vada. Moderna inslag är förhållandevis begränsade. Detta gör sammantaget att landskapet som helhet utgör en kulturhistoriskt värdefull kulturmiljö. Vid expansion av Karby/Brottby ska stor hänsyn tas till kulturmiljön, en fördjupad kulturmiljöanalys av området krävs. Rekommendationer och riktlinjer Kulturmiljöer är olika känsliga och tål olika stora mått av förändringar i sin närhet. Respektavståndet till de på kartan redovisade exempelområdena varierar beroende både på landskapet, den befintliga miljöns innehåll och nytillskottets karaktär och skala. Antikvarisk expertis anlitas i ärenden som berör dessa exempelområden: Mycket höga kulturhistoriska kvaliteter - exempelområden Kulturmiljön och de kulturhistoriska värdena är mycket känsliga och sårbara. Även små förändringar kan minska möjligheterna att utläsa och förstå vår historia. Förändringar ska hanteras med stor hänsyn till rådande förhållanden såsom t.ex. pågående markanvändning och bebyggelsemönster. Höga kulturhistoriska kvaliteter exempelområden Kulturmiljön och de kulturhistoriska värdena är känsliga. Vid förändringar bör hänsyn tas till t.ex. skalan hos den befintliga miljön, bebyggelsemönster, bebyggelsens proportioner, material, utformning, konstruktion, färgsättning, m.m. 45

46 Vallentuna socken Vallentuna socken kan sägas bestå av två olika delar, dels den västra delen som är geografiskt sammanhållen väster om dalgången mellan Vallentunasjön och den gamla sjön Sormen, dels centrala Vallentuna där den moderna bebyggelsen finns idag med stora tidigare frälseägda gårdar i utkanten av socknen, Lindö i väster, Bällsta i söder, Olhamra och Lingsberg i öster och Molnby i norr. Dessa delar har på flera sätt liknande historisk bakgrund. Vallentuna kommun utgör den nordligaste delen av tillväxtringen kring Stockholm. Det finns förhållandevis sent tillkommen fritidshusbebyggelse med sportstugor från talen i kommunen. I dessa områden pågår stora förändringar och bebyggelsen permanentas. Exempel på sådana områden och platser är Säby-Uthamra, Uthamra strand och området vid Arkils Tingstad. Västra Vallentuna Den västra delen av Vallentuna socken karaktäriseras fortfarande av ett jordbrukslandskap med lång kontinuitet både avseende brukande och bebyggelselägen. Det som utmärker och särskiljer västra Vallentuna är att här har självägande bönder ägt marken. Det finns en ovanligt riklig förekomst av stensträngar och brukningsenheterna. Under historisk tid har man här inte haft tillgång till skog eller betesmark annat än i trädesgärdet. Det har funnits ovanligt många väderkvarnar i den här delen av Vallentuna. Centrala Vallentuna och socknens utkanter Centrala Vallentuna hade fram till sekelskiftet 1900 en liknande bakgrund som västra delen av socknen, men då Roslagsbanan anlades på 1880-talet förändrades betingelserna och möjligheterna till lönsam produktion och försörjning. Prästgården och flera av de mindre gårdarna som t.ex. Väsby och Rickeby sålde eller upplät tidigt stora delar av sin mark till tomtbolag och lokaler och anläggningar för den kommunala administrationen. Idag är den sydligaste delen av Vallentuna kommun den mest tätbefolkade och tätt bebyggda. Centrala Vallentuna har det senaste seklet gått från ren bondebygd till ett stationssamhälle med förindustriell produktion (tegelbruk) via en mindre trädgårdsstad till ett pendlarsamhälle och förort i Stockholmsregionen. I socknens utkanter finns geografiskt förhållandevis stora egendomar. Dessa är fortfarande präglade av tidigare adligt ägande till sin struktur och sitt innehåll. Animalieproduktion, differentiering socialt (herrgårdar och torp), arkitektoniskt märkvärdiga byggnader (Lindö och Molnby) och parkanläggningar, storskalighet i markanvändningen, i vissa fall förhållandevis mycket lövvegetation, alléer, m.m. 46 Flygfoto över centrala Vallentuna Foto Bergslagsbild AB. (Bilden något beskuren.)

47 47

48 Kulturmiljprofil - västra Vallentuna Ett av Upplands bäst bevarade stensträngsområden. Bebyggelselägen med platskontinuitet. Bebyggelsens placering i förhållande till omgivande marker (åkermark). Det har funnits ett stort antal väderkvarnar i området. Att tänka på Västra Vallentuna Den västra delen av Vallentuna socken utgör riksintresse för kulturmiljö, K71 (Skålhamravägen), och ska enligt miljöbalkens 3 kap. 6 skyddas mot påtaglig skada. Det som särskilt utmärker västra Vallentuna är en synnerligen rik förekomst av stensträngar, särskilt på Hassla, Grana och Sursta ägor. En del av stensträngarna är klassade som fasta fornlämningar, medan andra stensträngar har klassningen övrig kulturhistorisk lämning i fornminnesregistret. Två av Vallentunas fyra besöksmål inom Runriket ligger i detta område; Gullbron och Gällsta. Biotopskyddsförordningen i miljöbalkens 7 kap. 11 innebär förbud mot borttagande av småbiotoper i landskapet såsom t.ex. öppna diken, alléer och åkerholmar. Rekommendationer och riktlinjer Kulturmiljöer är olika känsliga och tål olika stora mått av förändringar i sin närhet. Respektavståndet till de på kartan redovisade exempelområdena varierar beroende både på landskapet, den befintliga miljöns innehåll och nytillskottets karaktär och skala. Antikvarisk expertis anlitas i ärenden som berör dessa exempelområden: Mycket höga kulturhistoriska kvaliteter - exempelområden Kulturmiljön och de kulturhistoriska värdena är mycket känsliga och sårbara. Även små förändringar kan minska möjligheterna att utläsa och förstå vår historia. Förändringar ska hanteras med stor hänsyn till rådande förhållanden såsom t.ex. pågående markanvändning och bebyggelsemönster. Höga kulturhistoriska kvaliteter exempelområden Kulturmiljön och de kulturhistoriska värdena är känsliga. Vid förändringar bör hänsyn tas till t.ex. skalan hos den befintliga miljön, bebyggelsemönster, bebyggelsens proportioner, material, utformning, konstruktion, färgsättning, m.m. Kulturmiljprofil - Centrala Vallentuna och socknens utkanter Ett stort härads centralpunkt där medeltida struktur kan anas i administrativa gränser. Vallentuna tätort - knutpunkt Angarnsvägen, Stockholmsvägen och Roslagsbanan. Roslagsbanans betydelse för tätorten och stora delar av kommunen. Det bitvis i sen tid mest förändrade delområdet i kommunen med många spår avsatta under 1900-talet. Att tänka på Centrala och utkanter Delar av Kusta, Lingsberg och Olhamra utgör riksintresse för kulturmiljö, K 77 (Vada Össeby-Garn) och ska enligt miljöbalkens 3 kap. 6 skyddas mot påtaglig skada 48

49 Kring Vallentuna kyrka fanns sedan 1967 och fram till i november 2008 ett förordnande om bl.a. nybyggnadsförbud till skydd för landskapsbilden. Nämnda förordnande skall enligt 9 lagen (1998:811) om införande av miljöbalken anses meddelat med stöd av motsvarande bestämmelser i miljöbalken (1998:808). Länsstyrelsen har hanterat ärenden som berör förordnandet. Eftersom detaljplaner är aktuella i samband med nya trafiklösningar i centrala Vallentuna har förordandet upphävts genom ett länsstyrelsebeslut daterat den 18 november Hänsynsregler ska skrivas in i de kommande detaljplanerna. Vallentuna kyrka är ett av Vallentunas besöksmål inom Runriket. Naturreservatet Björkby-Kyrkviken utgör ett kulturpräglat jordbrukslandskap. Brukandet och skötselföreskrifter för reservatet bör därför ske med utgångspunkt i kunskap om äldre markanvändning. Biotopskyddsförordningen i miljöbalkens 7 kap. 11 innebär förbud mot borttagande av småbiotoper i landskapet såsom t.ex. öppna diken, alléer och åkerholmar. I centrala Vallentuna finns många spår av historien att ta tillvara vid den fortsatta utvecklingen, bl.a. bebyggelsens årsringar. Rekommendationer och riktlinjer Kulturmiljöer är olika känsliga och tål olika stora mått av förändringar i sin närhet. Respektavståndet till de på kartan redovisade exempelområdena varierar beroende både på landskapet, den befintliga miljöns innehåll och nytillskottets karaktär och skala. Antikvarisk expertis anlitas i ärenden som berör dessa exempelområden: Mycket höga kulturhistoriska kvaliteter - exempelområden Kulturmiljön och de kulturhistoriska värdena är mycket känsliga och sårbara. Även små förändringar kan minska möjligheterna att utläsa och förstå vår historia. Förändringar ska hanteras med stor hänsyn till rådande förhållanden såsom t.ex. pågående markanvändning och bebyggelsemönster. Höga kulturhistoriska kvaliteter exempelområden Kulturmiljön och de kulturhistoriska värdena är känsliga. Vid förändringar bör hänsyn tas till t.ex. skalan hos den befintliga miljön, bebyggelsemönster, bebyggelsens proportioner, material, utformning, konstruktion, färgsättning, m.m. 49

50 Össeby socken Össeby socken var fram till år 1838, då sockenkyrkan brann ned, en till ytan och invånarantalet ganska liten, men självständig socken med ett fåtal brukningsenheter varav huvuddelen ensamgårdar och några få små byar. Naturgeografiskt kan socknen sägas tillhöra övergångsbygd mellan dalgångsbygden i norr och skogsbygd i söder. Inslaget av säterier blev med tiden förhållandevis stort i socknens utkanter och vid sekelskiftet 1900 fanns här fortfarande fyra gårdar med säterirättigheter. Össeby utgjorde länge den östligaste delen av Vallentuna härad och fick på så sätt sitt namn. Närheten till Garnsviken och Långhundraleden liksom det som senare blev Angarnssjön och Angarnssjöängen har varit avgörande för behovet av försvarsanläggningar, möjligheten till försörjning, handel och etablering av bebyggelse. Össeby har flera likheter med grannsocken Angarn i väster och förutom den direkta närheten till Långhundraleden som följer socknens östra gräns så präglas i huvudsak den norra delen av vägar och transporter. Det kanske mest påtaliga inslaget i landskapet är idag E 18:s stora trafikplats på Karby ägor som förbinder gamla Norrtäljevägen med E 18. Just Stora Karby har lång tradition som knutpunkt för transporter då det här har funnits både gästgiveri och krog. Förutom de ståndsmässigt bebyggda gårdarna Svista, Sjöberg, Hacksta och Brottby karaktäriseras bebyggelsen i socknen av ensamgårdsbebyggelse och små byar vars byggnadsbestånd i första hand formats av lantbrukets behov och därför kan sägas ha en traditionellt agrar prägel. Det har även funnits förhållandevis många arbetarbostäder belägna intill flera av socknens gårdar. Det finns inga gårdar med nötkreatur eller får kvar i socknen, däremot är inslaget av häst ganska stort. Össeby kyrkoruin, foto Vallentuna kultur och bibliotek. I samband med att kyrkan lämnades att förfalla, efter en brand 1838, slogs också Össeby och Garns socknar samman till dagens Össeby-Garns socken. 50