Frälsaren av Jo Nesbø Översättning Per Olaisen

Storlek: px
Starta visningen från sidan:

Download "Frälsaren av Jo Nesbø Översättning Per Olaisen"

Transkript

1 Frälsaren av Jo Nesbø Översättning Per Olaisen

2 Vem är han som kommer från Edom, från Bosra i högröda kläder, så präktig i sin dräkt, så stolt i sin stora kraft? Det är jag, som talar i rättfärdighet, jag, som är en mästare till att frälsa. Jesaja, 63:1

3 Del 1 ADVENT

4 Kapitel 1 Augusti Stjärnorna Hon var fjorton år och övertygad om att om hon blundade och koncentrerade sig så kunde hon se stjärnorna rakt genom taket. Runt omkring henne andades kvinnor. Jämna, tunga andetag i sömnen. Bara en snarkade, och det var tant Sara som de hade placerat på en madrass under det öppna fönstret. Hon blundade och försökte andas som de andra. Det var svårt att sova, särskilt eftersom allt plötsligt hade blivit så nytt och annorlunda runt henne. Nattens och skogens ljud utanför fönstret här i Østgård var annorlunda. Människorna som hon kände så bra från mötena i templet och sommarlägren var liksom inte de samma. Hon var inte samma person själv heller. Ansiktet och kroppen i spegeln ovanför tvättstället var nya den här sommaren. Och hennes känslor, de märkliga svallningarna av hetta och kyla som for genom henne när någon av pojkarna tittade på henne. Eller, särskilt när en av dem tittade på henne. Robert. Han hade också förändrats i år. Hon öppnade ögonen igen och tittade. Hon visste att Gud hade makten att göra stora saker, även att låta henne se stjärnorna genom taket. Om Han bara ville. Det hade varit en lång och händelserik dag. Den torra sommarvinden susade i ängarnas säd, och löven på träden dansade hetsigt i ljuset som svepte in sommargästerna i gräset på den öppna gårdsplatsen. De lyssnade på en av kadetterna från Frälsningsarméns Officersskola som berättade om sitt arbete som predikant på Färöarna. Han hade varit trevlig och talat med stor inlevelse och iver. Men hon hade varit mer upptagen med att fläkta bort en humla som surrade runt hennes huvud, och när den snabbt försvann hade värmen gjort henne sömnig. När kadetten var färdig hade allas blickar vänts mot kommendören, David Eckhoff, som hade tittat på dem med sina skrattande, unga ögon som var över femtio år gamla. Han hade gjort frälsningsarméns hälsning som bestod av höger hand höjd över axeln, pekfingret riktat rakt upp mot himmelriket och ett dånande Halleluja!. Sedan bad han att kadettens arbete bland de fattiga och utstötta skulle välsignas och påminde dem alla om vad det stod i Matteus, att Jesus Frälsaren kunde gå bland dem som en främmande på gatorna, kanske vara en kåkfarare, utan mat och utan kläder. Och att på domens dag skulle de rättfärdiga, de som hade hjälpt dessa de minsta, få evigt liv. Det hade verkat som om det skulle bli ett längre tal, men så hade någon viskat något och han hade skrattat och sagt att javisst var det Ungdomens Kvart som stod på programmet, och att i dag var det Rikard Nilsens tur.

5 Hon hade hört att Rikard gjorde sin röst mer vuxen än den var när han tackade kommendören. Som vanligt hade Rikard skriftligt förberett det han skulle säga och sedan lärt in det utantill. Nu stod han där och orerade om striden han skulle viga sitt liv åt, det som var Jesu strid för Guds rike. Nervöst men ändå monotont, sövande. Hans lömska inåtvända blick vilade på henne. Hon blinkade och såg hans svettiga överläpp röra sig och forma de välbekanta, trygga, fina fraserna. Därför hade hon inte reagerat när handen rörde vid hennes rygg. Inte förrän den hade blivit till fingertoppar som promenerade ner mot korsryggen och längre ner och fick henne att frysa till under den tunna sommarkjolen. Hon vände sig om och såg in i Roberts skrattande, bruna ögon. Och hon önskade att hon hade varit lika mörk i skinnet som han var, så att han inte hade kunnat se hur hon rodnade. Sch, hade Jon sagt. Robert och Jon var bröder. Trots att Jon var ett år äldre misstog många dem för tvillingar när de var yngre. Men nu hade Robert fyllt sjutton, och även om han fortfarande var lik sin bror i ansiktet så hade skillnaderna blivit tydligare. Robert var glad, obekymrad, tyckte om att retas och var duktig på gitarr men kom inte alltid i tid till gudstjänsterna i Templet, och ibland kunde nog retandet gå lite för långt, särskilt när han märkte att han fick andra att skratta. Då var det ofta Jon som grep in. Jon var en ordentlig, plikttrogen pojke som de flesta räknade med skulle gå igenom Officersskolan och utan att det sades högt hitta en flicka inom armén. Det sista verkade inte så självklart när det gällde Robert. Jon var två centimeter längre än Robert, men märkligt nog verkade Robert längre. Det kom sig av att Jon i tolvårsåldern hade börjat böja på ryggen, som om han bar hela världens bördor på sina axlar. Bägge var mörkhåriga och deras ansiktsdrag var vackra och jämna, men Robert hade något som Jon saknade. Något i ögonen, något mörkt och gäckande som hon både hade lust och inte lust att ta reda på vad det var. Medan Rikard talade hade hennes blick glidit över de församlade välbekanta ansiktena. En dag skulle hon gifta sig med en pojke i Frälsningsarmén, de skulle kanske skickas till en annan stad i en annan del av landet. Men de skulle alltid komma tillbaka hit, till Østgård, som armén nyss hade köpt och som från och med nu var deras gemensamma sommarställe. I utkanten av de församlade, på trappan till huset, satt en blond pojke och smekte en katt som hade lagt sig i hans knä. Hon kunde se på honom att han nyss hade tittat på henne, men hunnit flytta blicken innan hon avslöjade honom. Han var den ende här som hon inte kände, men hon visste att han hette Mads Gilstrup, var barnbarn till dem som hade ägt Østgård förut, att han var några år äldre än hon var och att Gilstrup-släkten var

6 rik. Han var egentligen ganska snygg, men det var något övergivet över honom. Och vad gjorde han förresten här? Han hade kommit kvällen innan och hade gått runt med en arg rynka i pannan utan att prata med någon. Men hon hade känt hans blick några gånger. Alla tittade på henne i år. Det var också något nytt. Hon rycktes ur sina tankar när Robert tog tag i hennes hand, la något i den och sa: Kom till logen när lillkommendören är klar. Det är något jag vill visa dig. Sedan reste han sig upp och gick därifrån, och hon tittade ner i sin hand och höll på att skrika högt. Och med den andra handen framför munnen släppte hon ner det i gräset. Det var en humla. Den rörde sig fortfarande, men hade varken ben eller vingar. Rikard slutade äntligen, och hon satt kvar och såg sina och Roberts och Jons föräldrar dra sig bort mot kaffeborden. De var bägge vad man inom armén kallade för starka familjer i sina respektive församlingar i Oslo, och hon visste att man höll ögonen på henne. Sedan gick hon mot utedasset. Först när hon rundade hörnet och ingen kunde se henne, kilade hon in på logen. Vet du vad det här är? sa Robert med glittrande ögon och den djupa röst han inte hade haft förra sommaren. Han låg på rygg i höet och täljde på en trärot med fickkniven han alltid bar i bältet. Så höll han upp roten och hon såg vad det var. Hon hade sett det på bilder. Hon hoppades att det var för mörkt här inne för att han skulle kunna se hur hon rodnade igen. Nej, ljög hon och satte sig bredvid honom i höet. Och han tittade på henne med den där fräcka blicken, som om han visste något om henne som hon inte ens själv kände till. Och hon tittade tillbaka på honom och lutade sig bakåt på armbågarna. Något som ska hit, sa han, och plötsligt var hans hand under hennes kjol. Hon kände den hårda träroten mot lårets insida och innan hon hann knipa igen benen, nådde den fram till trosan. Hans andedräkt var varm mot hennes hals. Nej, Robert, viskade hon. Men jag gjorde den speciellt för dig, väste han tillbaka. Stopp, jag vill inte. Säger du nej? Till mig? Och hon tappade andan och kunde varken svara eller skrika när de plötsligt hörde Jons röst från logdörren. Robert! Nej, Robert! Och hon kände att han släppte, att han gav efter, och träroten satt kvar mellan hennes sammanklämda lår när han drog ut handen.

7 Kom hit! sa Jon i en ton som om han kommenderade en olydig hund. Robert hade rest sig med ett litet skratt, blinkat till henne och sprungit ut i solen till sin bror. Och hon hade satt sig upp och borstat av sig hö och känt sig lättad och full av skamkänslor på en och samma gång. Lättad eftersom Jon hade avbrutit den upphetsande leken. Fylld av skamkänslor för att det verkade som om han hade trott att det var något mer än bara en lek. Senare, under bordsbönen vid kvällsmaten, hade hon tittat upp och sett rakt in i Roberts bruna ögon och sett hur hans läppar formade ett ord och hon hade inte förstått vad det var, men hade börjat fnittra. Han var galen! och hon var ja, vad var hon? Galen, hon också. Galen. Och förälskad? Ja, förälskad, just det. Och inte förälskad så som hon hade varit när hon var tolv eller tretton. Nu var hon fjorton och det här var större. Viktigare. Och mer spännande. Hon kunde känna skrattet bubbla inuti sig igen där hon låg och försökte stirra hål i taket. Tant Sara grymtade och slutade snarka under fönstret. Något lät. En uggla? Hon måste kissa. Egentligen orkade hon inte, men hon måste. Måste gå genom det daggvåta gräset förbi logen som låg mörk och var helt annorlunda nu på natten. Hon blundade, men det hjälpte inte. Hon kröp ut ur sovsäcken, stack in fötterna i sandalerna och smög bort till dörren. Några stjärnor hade dykt upp på himlen, men de skulle försvinna igen när det ljusnade i öster om en timme. Luften strök sval över hennes hud medan hon småsprang och lyssnade till nattens ljud som hon inte kände igen. Insekter som höll sig lugna under dagen. Djur som jagade. Rikard sa att han hade sett en räv borta vid skogsdungen. Eller kanske det var samma djur som var ute nu som på dagen, men att de bara lät annorlunda. Att de ändrade sig. Ömsade skinn, typ. Utedasset stod för sig själv på en liten kulle bakom logen. Det växte framför henne medan hon närmade sig. Det konstiga, sneda huset var tillverkat av omålade plankor som var förvridna, spruckna och grå av ålder. Inga fönster, bara ett hjärta i dörren. Men det värsta med utedasset var att man aldrig kunde veta om det redan satt någon där. Och hon hade fått en bestämd känsla av att det satt någon där nu. Hon hostade så att den som eventuellt var där kunde signalera att det var upptaget. En skata lättade i skogsbrynet. I övrigt var det lugnt.

8 Hon klev upp på trappsteget av sten. Tog tag i träklossen som fungerade som dörrhandtag. Drog den mot sig. Det svarta rummet gapade tomt mot henne. Hon andades ut. Det stod en ficklampa bredvid dasshålet, men hon behövde inte tända den. Hon flyttade på toalocket innan hon stängde dörren och la på haspen. Sedan drog hon upp nattlinnet, drog ner trosorna och satte sig. I tystnaden som följde tyckte hon att hon hörde något. Något som varken var djur, skata eller insekter hade dykt upp. Något som rörde sig snabbt genom det höga gräset bakom dasset. Så började det rinna och ljudet dränktes. Men hennes hjärta hade redan börjat slå snabbare i bröstet. När hon var klar drog hon snabbt upp trosorna och satt kvar i mörkret och lyssnade. Men allt hon hörde nu var ett svagt sus i trädkronorna och det egna blodet som dånade i öronen. Hon väntade tills hennes puls hade lugnat ner sig, sedan häktade hon av haspen och öppnade. Den mörka varelsen fyllde nästan hela dörröppningen. Han måste ha stått mycket stilla ute på trappan och väntat. I nästa ögonblick låg hon uppe på toan och han stod ovanför henne. Han drog igen dörren bakom sig. Du? sa hon Jag, sa han med främmande, darrig och grötig röst. Sedan var han över henne. Hans ögon glittrade i mörkret medan han bet i hennes underläpp så att det började blöda och den ena handen hittade vägen under nattlinnet och slet av henne trosorna. Och hon låg som förlamad under knivseggen som brann mot huden på hennes hals medan han stötte sitt underliv mot henne redan innan han hade fått av sig byxorna, som en kåt hundracka. Är du inte tyst så skär jag dig i bitar, viskade han. Och det kom aldrig något ljud från henne. För hon var fjorton år och säker på att om hon blundade och koncentrerade sig så kunde hon se stjärnorna rakt igenom taket. Gud hade makten att göra sådant. Om Han bara ville.

9 Kapitel 2 Söndag 13 december Hembesök Han granskade sin egen spegelbild i tågfönstret. Försökte se vad det var, var hemligheten fanns. Men han såg inget särskilt ovanför den röda scarfen, bara ett uttryckslöst ansikte med ögon och hår som mot tunnelväggen mellan Courcelles och Ternes var lika svarta som Metrons eviga natt. Le Monde låg i hans knä och förespådde snö, men ovanför honom låg Paris gator fortfarande kalla och nakna under ett lågt, ogenomträngligt molntäcke. Hans näsborrar vidgade sig och drog in den svaga men distinkta lukten av fuktig cement, människosvett, bränd metall, eau de cologne, tobak, vått ylle och galla, en lukt de aldrig lyckades tvätta bort eller vädra ut från tågvagnarna. Lufttrycket från ett mötande tåg fick glasrutan att vibrera, och mörkret blev tillfälligt bortträngt av bleka fyrkanter ljus som for förbi. Han drog upp rockärmen och tittade på klockan, en Seiko SQ50 som han hade mottagit som delbetalning av en kund. Den hade redan fått repor i glaset, så han var inte längre säker på att den var äkta. Kvart över sju. Det var söndag kväll och tåget var inte mer än halvfullt. Han tittade sig omkring. Människor sov på Metron, sov alltid. Särskilt på vardagar. Kopplade av, blundade och lät dagens resa bli ett drömlöst mellanrum som bestod av ingenting, med den röda eller blå sträckan på tunnelbanekartan som ett tunt bindestreck mellan arbete och fritid. Han hade läst om en man som hade suttit så och blundat i tunnelbanan en hel dag, åkt fram och tillbaka, och det var först när de skulle tömma vagnen för natten som de upptäckte att han var död. Och kanske hade han klivit ner hit till katakomberna av just den anledningen, att ostört kunna skapa ett blått bindestreck mellan livet och det hinsides i denna blekgula kista. Själv höll han på med att ordna ett streck åt andra hållet. Mot livet. Det var det här jobbet i kväll och sedan det i Oslo som återstod. Det sista jobbet. Sedan skulle han lämna katakomberna för gott. Ett larmljud skar genom luften innan dörrarna stängdes vid Ternes. De sköt fart igen. Han blundade, försökte föreställa sig den andra lukten. Lukten av rengöringsmedel och färsk, varm urin. Lukten av frihet. Men kanske var det sant det som hans mor, lärarinnan, hade sagt. Att den mänskliga hjärnan kan reproducera detaljerade minnesbilder av allt man har sett eller hört, men aldrig av den enklaste lilla lukt. Lukt. Bilderna började fladdra förbi på insidan av hans ögonlock. Han hade varit femton år och suttit i korridoren i sjukhuset i Vukovar och hört modern återuppta den mumlande bönen till aposteln Thomas, byggnadsarbetarnas skyddshelgon, att Gud måste spara hennes makes liv. Han hade hört mullrandet från serbernas artilleri som sköt från

10 floden och skriken från dem som opererades på BB där det inte längre fanns några spädbarn eftersom kvinnorna i staden hade slutat föda efter att belägringen hade startat. Han hade jobbat som springschas på sjukhuset och hade lärt sig att stänga ute ljuden, både skriken och artilleriet. Men inte lukterna. Särskilt en lukt. När kirurgerna amputerade måste de först skära genom köttet in till benet, och för att patienten inte skulle blöda till döds använde de något som kallades lödkolv för att bränna artärerna så att de stängde sig. Och den lukten av bränt kött och blod luktade inte som något annat. En läkare hade kommit ut i korridoren och vinkat till sig honom och hans mor. När de närmade sig sängen hade han inte vågat titta på sin far utan stirrade bara på den stora, bruna näven som hade gripit om madrassen som om den försökte slita sönder den i två delar. Och det kunde den nästan göra, för detta var stadens starkaste händer. Hans far vred armeringsjärn, det var han som dök upp på byggarbetsplatserna när murarna var klara, placerade sina stora händer runt armeringsjärnens ändar som reste sig upp ur gjutgodset och med en snabb, men noga inövad rörelse vred till järnstängernas ändar så att de tvinnades ihop. Han hade sett sin far i arbete det såg ut som om han vred om en trasa. Det fanns fortfarande ingen som hade uppfunnit en maskin som gjorde arbetet bättre. Han blundade när han hörde fadern skrika av smärta och förtvivlan. Ta ut grabben! Han bad själv Ut! Läkarens röst: Blödningen är hejdad, vi börjar nu! Någon tog honom under armarna och lyfte honom. Han försökte spjärna emot men han var så liten, så lätt. Och det var då han kände lukten. Bränt kött och blod. Det sista han hörde var läkarens röst igen. Sågen. Sedan slog dörren igen bakom honom och han gick ner på knä och fortsatte be där modern hade slutat. Rädda honom. Lemlästa honom, men rädda honom. Gud hade makten att göra sådana saker. Om Han ville. Han kände att någon tittade på honom, öppnade ögonen och var tillbaka i Metron. På sätet mittemot honom satt en kvinna med spända käkmuskler och en trött, fjärran blick som hoppade bort när den mötte hans. Armbandsurets sekundvisare flyttade sig ryckigt medan han upprepade adressen för sig själv. Han kände efter. Pulsen verkade normal. Huvudet var lätt, men inte för lätt. Han varken frös eller svettades, kände varken fruktan eller glädje, obehag eller behag. Hastigheten sjönk. Charles de Gaulle Étoile. Han

11 kastade en sista blick på kvinnan. Hon hade tittat noga på honom, men om hon skulle träffa honom igen, kanske redan i kväll, skulle hon ändå inte känna igen honom. Han reste sig och ställde sig vid dörren. Bromsarna gnällde svagt. Urinoartabletter och urin. Och frihet. Som var lika omöjlig att föreställa sig som lukt. Dörrarna gled isär. * Harry klev ut på perrongen och stannade till och drog in den varma källarluften medan han tittade på lappen med adressen. Han hörde dörrarna stängas och kände ett lätt luftdrag mot ryggen när tåget började röra sig igen. Sedan började han gå mot utgången. En reklamskylt ovanför rulltrappan berättade för honom att det fanns sätt att slippa förkylning. Han hostade till svar, tänkte fan heller, stack ner handen i den djupa fickan på sin yllerock och hittade cigarettpaketet under näsduken och asken med råmjölktabletter. Cigaretten vippade i hans mun när han gick genom glasdörrarna som ledde ut och lämnade den härskna onaturliga värmen i Oslos tunnelbana bakom sig medan han sprang uppför trapporna till Oslos högst naturliga kyla och decembermörker. Harry kurade automatiskt ihop sig. Egertorget. Den lilla öppna platsen var en korsning av gågator mitt i hjärtat av Oslo, om nu staden hade något hjärta den här tiden på året. Handelsbodarna hade söndagsöppet eftersom det var den näst sista helgen innan jul, och torget var fullt av människor som jäktade fram och tillbaka i det gula ljuset som föll från fönsterna i de anspråkslösa fyra våningar höga affärsbyggnaderna som omgärdade platsen. Harry såg påsarna med inslagna paket och påminde sig själv om att köpa något till Bjarne Møller som hade sin sista arbetsdag i polishuset nästa dag. Harrys chef och högste beskyddare inom polisen alla dessa år hade till slut satt igång sin nertrappningsplan och skulle från och med nästa vecka arbeta som så kallade senior specialutredare vid polisen i Bergen, vilket i praktiken innebar att Bjarne Møller skulle få göra som han ville tills han blev pensionerad. Och det var väl bra, men Bergen? Regn och råkalla fjäll. Møller kom inte ens därifrån. Harry hade alltid tyckt om men inte alltid förstått Bjarne Møller. En man i täckoverall vaggade förbi som en astronaut medan han flinade och blåste ut froströk mellan runda, rosenröda kinder. Böjda ryggar och nollställda vinteransikten. Harry såg en blek kvinna klädd i en tunn, svart skinnjacka med hål på ena armbågen stå vid väggen till urmakaren och stampa medan hennes blick for omkring i hopp om att snart hitta sin langare. En långhårig orakad tiggare som var varmt klädd i moderiktiga ungdomliga kläder satt i yogaställning på marken, lutad mot en lyktstolpe med huvudet böjt som till meditation och en brun pappbägare från ett fik framför sig. Harry hade sett allt fler

12 tiggare det senaste året, och det hade slagit honom att de liknade varandra. Till och med pappbägarna var likadana, som om det var en hemlig kod. Kanske var de rymdvarelser som lugnt och stilla höll på att ta över hans stad, hans gator. Än sedan? Håll till godo. Harry öppnade dörren till urmakaren och klev in. Kan du fixa den här? sa han till den unge mannen bakom disken och räckte fram en morfarsklocka som var exakt vad det lät som: morfars ur. Harry hade fått den när han var en liten grabb i Åndalsnes den dagen när de begravde modern. Han hade nästan blivit rädd, men morfar hade lugnat honom och sagt att en klocka är något man ger bort, och att Harry också måste komma ihåg att ge den vidare: Innan det blir för sent. Harry hade glömt bort uret ända till i höstas när Oleg hade besökt honom i lägenheten vid Sofies gate och hittat silveruret i en låda när han letade efter Harrys Gameboy. Och Oleg, som var nio år, men sedan länge slog Harry i deras gemensamma lidelse det gamla dataspelet Tetris hade glömt duellen som han hade glatt sig så åt, för att i stället sätta sig ner och pilla och skruva på uret för att få det att gå. Det är trasigt, hade Harry sagt. Äh, hade Oleg svarat. Allt kan repareras. Harry hoppades i sitt hjärta att det påståendet var sant, men hade dagar när han tvivlade starkt på det. Ändå undrade han lite om han skulle introducera Oleg för Jokke & Valentinerne och albumet som faktiskt hette Allt kan repareras. Men vid närmare eftertanke hade Harry kommit fram till att Olegs mor, Rakel, knappast skulle tycka om kombinationen: att hennes före detta pojkvän och alkoholist prackade på sonen låtar som handlade om att vara alkoholist, skrivna och framförda av en död drogmissbrukare. Går den här att laga? frågade han den unge mannen bakom disken. Till svar öppnade snabba, erfarna händer klockan. Det skulle inte löna sig. Löna sig? Går du till en antikvitetsaffär får du bättre ur som kostar mindre än det skulle kosta att få den här att komma igång. Försök ändå, sa Harry. Okej, sa den unge mannen som redan hade börjat studera innanmätet och egentligen verkade ganska nöjd med Harrys beslut. Kom tillbaka på onsdag i nästa vecka. När Harry kom ut igen hörde han det tunna ljudet av en ensam gitarrsträng genom en förstärkare. Tonen steg när gitarristen, en kille med gles ansiktsbehåring och halvvantar,

13 vred på en av stämskruvarna. Det var dags för en av de där konserterna före jul där kända artister stödde Frälsningsarmén genom att spela här på Egertorget. Människor hade redan börjat samlas framför bandet som hade ställt upp sig bakom Frälsningsarméns svarta julgryta som hängde från ett stativ mitt på torget. Är det du? Harry vände sig om. Det var kvinnan med pundarblicken. Det är du, eller hur? Du kommer från Snoopy? Jag måste ha en noll-etta nu med en gång, jag har Sorry, avbröt Harry. Det är inte jag. Hon tittade på honom. La huvudet på sned samtidigt som ögonen smalnade, som om hon försökte klura ut om han ljög för henne. Jo, jag har ju sett dig förr, ju. Jag är polis. Hon tystnade direkt. Harry andades in. Reaktionen var försenad, som om beskedet tvingades ta omvägar runt avsvedda nervtrådar och förstörda synapser. Så tändes det matta ljus av hat som Harry hade väntat på i hennes ögon. Snuten? Trodde vi hade kommit överens om att ni skulle hålla er till Plata, sa Harry och såg förbi henne, på vokalisten. Öh, sa kvinnan som hade ställt sig mitt framför Harry. Du jobbar inte på Knarket. Du är han som var på teve som hade dödat Våldsroteln. Harry tog henne lätt under armen. Hör nu. Du hittar det du vill ha på Plata. Tvinga mig inte att plocka in dig. Kan inte. Hon vred sig loss. Harry ångrade sig direkt och höll upp bägge händerna: Säg i alla fall att du inte ska köpa något här nu, så kan jag gå vidare. Okej? Hon la huvudet på sned. De tunna, blodlösa läpparna stramades åt lite. Som om hon såg något roligt i situationen. Ska jag berätta för dig varför jag inte kan gå ner dit? Harry väntade.. För att grabben är där nere. Han kände hur magen knöt sig. Jag vill inte att han ska se mig så här. Förstår du det, snuten? Harry såg in i hennes trotsiga ansikte medan han försökte formulera något att säga. God jul, sa hon och vände honom ryggen. Harry släppte cigaretten i den bruna, söndertrampade snön och började gå. Han ville ha det här jobbet avklarat. Han tittade inte på människorna han mötte, och de tittade inte

14 heller på honom, utan stirrade ner i blåisen som om de hade dåligt samvete, som om de som medborgare i världens mest generösa socialdemokrati ändå skämdes. För att grabben är där nere. På Fredenborgsveien, bredvid Deichmanske bibliotek stannade Harry utanför det nummer som stod på kuvertet han hade med sig. Böjde huvudet bakåt. Fasaden var målad i grått och svart och var uppfräschad. En graffitiklottrares våta dröm. I några av fönsterna hängde redan juldekorationer som silhuetter mot gult, mjukt ljus i något som liknade varma, trygga hem. Och kanske är de det också, tvingade sig Harry att tänka. Tvingade sig, eftersom man inte kan arbeta tolv år som polis utan att smittas av det människoförakt som följer med arbetet. Men han stretade emot, det gjorde han faktiskt. Han hittade namnet vid ringklockan, blundade och försökte tänka ut ett bra sätt att formulera sig på. Det hjälpte inte. Hennes röst var fortfarande i vägen. Vill inte att han ska se mig så här Harry gav upp. Finns det något korrekt sätt att formulera det omöjliga på? Han tryckte med tummen på den kalla metallknappen, och någonstans inne i huset började det ringa. * Kapten Jon Karlsen släppte ringklockan, satte ifrån sig de tunga plastpåsarna på trottoaren och tittade upp på fasaden. Huset såg ut som om det hade beskjutits med lätt artilleri. Putsen hade fallit av i stora flak och fönsterna i en brandskadad lägenhet på andra våningen var täckt med bräder. Först hade han gått förbi Fredriksens blå hus, det var som om kylan hade sugit ut all färg och gjort alla fasaderna längs Hausmannsgate likadana. Det var först när han såg det ockuperade huset där de hade målat Vestbredden på väggen som han insåg att han hade gått för långt. En spricka i portens dörrglas tecknade ett V. Segertecknet. Jon drog vindjackan tätare om sig och var glad för att Frälsningsarméns uniform under var av kraftig, ren ull. När Jon skulle få sin nya uniform efter Officersskolan hade inte någon av storlekarna hos Frälsningsarméns materialavdelning passat honom, så han hade fått sig tyg tilldelat och skickats till en skräddare som hade blåst rök i han ansikte och oombedd förnekat Jesus som sin personlige frälsare. Men skräddaren hade gjort ett bra arbete och Jon tackade honom varmt, han var inte van vid att kläder passade honom. De påstod att det berodde på den krumma ryggen. De som hade sett honom komma gående längs Hausmannsgate den här eftermiddagen hade antagligen trott att han gick framåtböjd

15 för att slippa en del av den iskalla decembervinden som svepte isnålar och snösörja längs trottoarerna där den tunga trafiken dundrade förbi. Men de som kände honom sa att Jon Karlsen böjde på ryggen för att tona ner sin egen längd. Och för att nå ner till dem under sig. Så som han nu böjde sig fram för att tjugokronorsmynten skulle träffa den bruna pappersbägaren som satt i en smutsig, darrande hand bredvid porten. Hur går det? frågade Jon det mänskliga byltet som satt med korsade ben på en bit kartong på trottoaren i snöröken. Jag står i kö för metadonbehandling, sa stackaren, entonigt och stammande som en illa inövad psalmvers, medan han glodde in i Jons svarta uniformsknän. Du skulle kila ner till vårt kafé vid Urtegata, sa Jon. Få i dig lite varm mat och Resten drunknade i dånet från trafiken när det blev grönt bakom dem. Har inte tid, svarade byltet. Du har inte en femtiolapp? Jon slutade aldrig förundras över knarkarnas ständiga fokus. Han suckade och tryckte ner en hundralapp i bägaren. Kolla om du kan hitta några varma kläder på Fretex. Om inte, så har vi fått in nya vinterjackor på Fyrskenet. Du kommer att frysa ihjäl i din tunna jeansjacka. Han sa det med resignationen hos den som redan vet att hans gåva ska användas till att köpa knark, men än sedan? Det var samma refräng, bara ännu ett av dessa moraliska dilemman som fyllde hans dagar. Jon tryckte på klockan en gång till. Han såg sin spegelbild i det smutsiga butiksfönstret bredvid porten. Thea sa att han var stor. Egentligen var han inte stor. Han var liten. En liten soldat. Men sedan skulle den lille soldaten springa Møllerveien över Akerselva där östra Grunerløkka började, genom Sofienbergsparken till Gøteborggata 4 som armén ägde och hyrde ut till sina anställda, gå in i uppgång B, kanske hälsa snabbt på någon av de andra som bodde där som förhoppningsvis antog att Jon var på väg till sin lägenhet på fjärde våningen. I stället skulle han ta hissen upp till femte, gå loftgången bort till A-uppgången, lyssna för att höra om kusten var klar innan han snabbade sig bort till Theas dörr och knackade deras vanliga signal. Och hon skulle öppna dörren och famnen där han kunde kura ihop sig och tina upp igen. Det skakade till. Han trodde först att det var marken, staden, grunden. Han satte ifrån sig den ena påsen och körde ner handen i byxfickan. Mobiltelefonen vibrerade i hans hand. Displayen visade Ragnhilds nummer. Det var tredje gången bara i dag. Han visste att han inte kunde skjuta upp det längre, han måste berätta för henne. Att han och Thea skulle förlova sig. När han bara hade hittat de korrekta orden. Han la tillbaka mobilen i fickan och undvek att

16 se sig själv i spegeln. Men bestämde sig. Han skulle sluta vara feg. Bli frimodig. Bli en stor soldat. För Thea på Gøteborggata. För far i Thailand. För Herren i himlen. Vad är det? skrek någon från högtalaren ovanför ringklockan. Åh, hej, Det är Jon. Va? Jon från Frälsningsarmen. Jon väntade. Vad vill du? knastrade rösten. Jag kommer med lite mat. Ni kanske behöver Har du cigaretter? Jon svalde och stampade med kängorna i snön. Nej, pengarna räckte bara till mat den här gången. Fan. Det blev tyst igen. Hallå? ropade Jon. Ja, ja. Jag tänker. Om du vill kan jag komma tillbaka senare. Öppningsmekanismen surrade och Jon skyndade sig att knuffa upp dörren. Inne i trapphuset låg tidningspapper, tomflaskor och gula isfläckar av urin. Men kylan gjorde i alla fall att Jon slapp andas in den genomträngande, sursöta stanken som fyllde uppgången under dagar med milt väder. Han försökte gå försiktigt, men det slutade ändå med att han klampade i trappan. Kvinnan som stod och väntade på honom i dörren hade blicken fäst på påsarna. För att undvika att titta direkt på honom, tänkte Jon. Hon hade det plufsiga, uppblåsta ansikte som är resultatet av många års alkoholintag, var överviktig och bar en smutsig vit t-shirt under morgonrocken. En unken stank vällde ut ur dörröppningen. Jon stannade på trappavsatsen och satte ner påsarna. Är din man hemma också? * Ja, han är hemma, sa hon på mjuk franska. Hon var vacker. Höga kindben och stora, mandelformade ögon. Smala, blodlösa läppar. Och välklädd. Den del av henne han såg genom dörrspringan var i alla fall välklädd. Han rättade automatiskt till den röda scarfen.

17 Säkerhetskedjan mellan dem var av solid mässing och fäst vid en tung ekdörr utan namnskylt. När han hade stått utanför huset vid Avenue Carnot och väntat på att portvakterskan skulle öppna porten, hade han lagt märke till att allt verkade nytt och dyrt, dörrhandtagen, ringanordningen, låscylindrarna. Och det faktum att den blekgula fasaden och de vita jalusierna hade en ful, skitig beläggning av svarta föroreningar underströk bara det etablerade och solida i detta kvarter i Paris. I trappuppgången hade det hängt originalmålningar. Vad gäller det? Hennes blick och tonfall var varken ovänligt eller vänligt, men dolde kanske en smula skepsis på grund av hans dåliga uttal. Ett meddelande, madame. Hon tvekade. Men handlade till slut som förväntat: Jaha. Kan ni vänta här, så ska jag hämta honom. Hon stängde och låset gick igen med ett välsmort, mjukt klick. Han trampade med fötterna. Han borde lära sig bättre franska. Mor hade tragglat engelskan på kvällarna, men hans franska hade hon aldrig fått ordning på. Han glodde på dörren. Fransk öppning. Franskt besök. Fin. Han tänkte på Giorgi. Giorgi med det vita leendet var ett år äldre än han själv, alltså tjugofyra år nu. Var han fortfarande lika snygg? Blond och liten och nätt som en flicka? Han hade varit förälskad i Giorgi, fördomsfritt och villkorslöst så som bara barn kan bli förälskade i varandra. Inifrån hörde han steg. En mans steg. Fumlande med låset. Ett blått streck mellan arbete och frihet till tvål och kiss. Snart kom snön. Han gjorde sig beredd. * Mannens ansikte uppenbarade sig i dörröppningen. Vad fan vill du? Jon lyfte platspåsarna och försökte med ett leende: Färskt bröd. Luktar gott, eller hur? Fredriksen la en stor brun hand på kvinnans axel och knuffade bort henne. Det enda jag känner är lukten av kristet blod Det sades med klar, nyktert uttal, men de vattniga irisarna i det skäggiga ansiktet framför honom avslöjade något annat. Ögonen försökte fokusera på påsarna från affären. Han såg ut som en stor och kraftig man som hade krympt inuti. Att skelettet, till och med kraniet hade blivit mindre innanför huden som nu

18 hängde tung och tre nummer för stor över det ondskefulla ansiktet. Fredriksen drog med ett smutsigt finger över de färska såren på näsryggen. Ska du inte förkunna nu då? sa Fredriksen. Nej, jag skulle egentligen bara Äh, kom igen nu, soldat. Ni ska väl ha något tillbaka, eller hur? Min själ, till exempel. Jon kurade ihop sig i uniformen. Själar sysslar jag inte med, Fredriksen. Men lite mat kan jag Åh, du får väl predika lite först. Som sagt så Predika! Jon stod och tittade på Fredriksen. Predika med din lilla blöta fittkäft! vrålade Fredriksen. Predika så vi kan äta med gott samvete, din nedlåtande kristna jävel. Kom igen, se till att få det gjort, vad har Gud att komma med i dag? Jon öppnade munnen men stängde den igen. Svalde. Försökte igen och den här gången kom det ljud från stämbanden. Sanningen är att han skänkte sin ende son till döden för våra synders skull. Du ljuger! * Nej, jag gör tyvärr inte det, sa Harry och betraktade mannens förfärade ansikte i dörröppningen framför sig. Det luktade middagsmat och det klirrade av bestick i bakgrunden. En familjefar. En pappa. Till nu. Mannen kliade sig på underarmen och hans blick var fäst någonstans ovanför Harrys huvud som om det stod någon där och lutade sig över honom. Kliandet lät raspigt, obehagligt. Klirrandet av bestick hade upphört. Tassande steg stannade bakom mannen och en liten hand la sig på hans axel. Ett kvinnoansikte med stora, rädda ögon tittade fram: Vad är det, Birger? Den här polisen har kommit med ett meddelande, sa Birger Holmen entonigt. Vad är det? sa kvinnan och tittade på Harry. Är det grabben? Är det Per? Ja, fru Holmen, sa Harry och såg hur ångesten kröp in i hennes ögon. Han letade efter orden. Vi hittade honom för två timmar sedan. Er son är död. Han måste vika undan för hennes blick.

19 Men han han var Hennes blick hoppade från Harry och upp till mannen som kliade sig på armen. Han kommer snart att börja blöda, tänkte Harry och harklade sig. I en container i Bjørvika. Det var som vi fruktade. Han har varit död ett bra tag. Det verkade som om Birger Holmen plötsligt tappade balansen, och han vacklade baklänges in i den ljusa hallen och grep tag i en rockhängare. Kvinnan kom fram i dörröppningen, och Harry kunde se mannen falla på knä bakom henne. Harry drog efter andan, stack in handen under rocken. Fickpluntans metall kändes iskall mot hans fingertoppar. Han hittade och drog fram ett kuvert. Han hade inte läst brevet, men visste vad det innehöll. Det officiella, korta budskapet om död, utan ett enda onödigt ord. Dödsbudskapet som byråkratisk handling. Tyvärr ingår det i mitt arbete att ge er det här. * Ditt arbete att göra vad? undrade den lille medelålders mannen med det överdrivet mondäna franskuttalet som inte kännetecknar överklassen, utan dem som strävar för att bli som dem. Allt stämde med bilden i kuvertet, till och med den lilla slipsknuten och den slaka, röda rökrocken. Han visste inte vilket fel denne man hade begått. Han hade knappast skadat någon fysiskt, för trots det irriterade ansiktet var kroppsspråket defensivt, nästan ängsligt, till och med här i dörren till hans eget hem. Hade han stulit pengar, kanske förskingrat? Han såg ut som om han jobbade med siffror. Men det handlade inte om stora belopp. Trots hans snygga hustru verkade han mer vara en sådan som stack undan lite här och lite där. Kanske hade han varit otrogen, legat med hustrun till fel man? Nej. Kortvuxna män med medelmåttig förmögenhet och hustrur som är mer attraktiva ut än dem själva, är i regel mer upptagna av huruvida hon är otrogen. Mannen irriterade honom. Kanske var det just det. Kanske hade han bara irriterat någon. Han stack ner handen i fickan. Mitt jobb, sa han och la pipan på en Llama MiniMax som han hade köpt för endast trehundra dollar mot den sträckta dörrkedjan av mässing, är det här. Han siktade längs ljuddämparen. Det var ett vanligt metallrör som var fastskruvat på de gängor han hade låtit göra på pipan hos en smed i Zagreb. Den svarta gaffatejpen som var virad kring skarven fanns där bara för att det skulle vara lufttätt. Han kunde naturligtvis ha köpt en så kallad kvalitetsljuddämpare för över hundra euro, men varför det? Ingen av dem klarade ändå av att dämpa ljudet från en kula som bryter ljudvallen, av den varma

20 gasen som möter kall luft, de mekaniska metalldelarna i pistolen som träffar varandra. Det var bara i den verklighet som var Hollywood som pistoler med ljuddämpare lät som popcorn under lock. Knallen lät som ett piskrapp, och han pressade ansiktet mot den smala öppningen. Mannen från bilden hade försvunnit från dörröppningen, han hade fallit bakåt utan ett ljud. Hallen var dunkelt belyst men i spegeln på väggen såg han ljuset från dörröppningen och sitt eget uppspärrade öga inramat av guld. Den döde låg på en tjock mörkröd matta. Persisk? Kanske han hade haft pengar trots allt. Nu hade han bara ett litet hål i pannan. Han tittade upp och mötte hustruns blick. Om det var hustrun. Hon stod på tröskeln till ett annat rum. Bakom henne hängde en stor, gul rislampa. Hon höll handen framför munnen och stirrade på honom. Han nickade kort mot henne. Sedan sköt han försiktigt igen dörren, stack ner pistolen i axelhölstret och gick ner för trapporna. Han använde aldrig hiss för reträtten. Eller hyrbil eller motorcykel eller något annat som kunde stanna. Och han sprang inte. Pratade inte eller ropade, hans röst kunde användas som signalement. Reträtten var den mest kritiska delen av jobbet, men också det han tyckte mest om. Den var som en glidflykt, ett drömlöst ingenting. Portvakterskan hade kommit ut och stod framför dörren till sin lägenheten på nedersta våningen och stirrade villrådigt på honom. Han viskade ett adjö, men hon stirrade bara tyst tillbaka. När hon om en timme skulle höras av polisen, skulle de be om ett signalement. Och hon skulle ge dem ett. Av en vanlig man av medellängd med ordinärt utseende. Tjugo år. Eller kanske trettio. Inte fyrtio, i varje fall. Trodde hon. Han kom ut på gatan. Paris bullrade lågt, som ett åskväder som aldrig kom närmare, men heller aldrig upphörde. Han droppade sin Llama MiniMax i en sopcontainer han hade sett ut i förväg. Två nya, icke avfyrade pistoler av samma märke låg och väntade i Zagreb. Han hade fått mängdrabatt. När flygbussen en halvtimme senare passerade Porte de la Chapelle på motorvägen mellan Paris och Charles de Gaulle-flygplatsen, var luften full med snöfnyk som la sig mellan de spröda blekgula stråna som stelfrusna stack upp mot den grå himlen. Efter att ha checkat in till sin flight och passerat säkerhetskontrollen gick han direkt in på herrtoaletten. Han ställde sig vid raden av vita pissoarer, knäppte upp och lät strålen träffa de vita urinoartabletterna i botten av skålen. Han blundade och koncentrerade sig på den sötaktiga lukten av paradiklorobenzen och parfym med citrondoft från J & J

21 Chemicals. Det blå bindestrecket till friheten hade bara ett stopp kvar. Han smakade på namnet. Os-lo.

Hubert såg en gammal gammal gubbe som satt vid ett av tälten gubben såg halv död ut. - Hallå du, viskar Hubert

Hubert såg en gammal gammal gubbe som satt vid ett av tälten gubben såg halv död ut. - Hallå du, viskar Hubert Ökpojken Mitt i natten så vaknar Hubert han är kall och fryser. Han märker att ingen av familjen är där. Han blir rädd och går upp och kollar ifall någon av dom är utanför. Men ingen är där. - Hallå är

Läs mer

Huset på gränsen. Roller. Linda Hanna Petra. Dinkanish. Pan Näcken Skogsrå Troll Älva Häxa Vätte Hydra

Huset på gränsen. Roller. Linda Hanna Petra. Dinkanish. Pan Näcken Skogsrå Troll Älva Häxa Vätte Hydra Huset på gränsen Roller Linda Hanna Petra Dinkanish Pan Näcken Skogsrå Troll Älva Häxa Vätte Hydra Scen 1 Linda, Hanna och Petra kommer in och plockar svamp som dom lägger i sina korgar - Kolla! Minst

Läs mer

En dag så gick vi runt på skolan och pratade. Då så såg vi en konstig dörr. Den var vit och hade en svart ruta och den luktade inte gott.

En dag så gick vi runt på skolan och pratade. Då så såg vi en konstig dörr. Den var vit och hade en svart ruta och den luktade inte gott. Hej! Hej! Jag heter Peter och jag är tio år. Jag går på Tallbergskolan. Det finns många snälla på våran skola, men våran vaktmästare är jag väldigt rädd för. Han ser sur ut. Jag har en bästis som heter

Läs mer

Min försvunna lillebror

Min försvunna lillebror 3S Ida Norberg Sa1a Min försvunna lillebror Vi hade precis sålt vårt hus och flyttat in i världens finaste hus, det var stort, väldigt stort, det fanns nästan allt där, pool, stor trädgård och stort garage.

Läs mer

Danielle hängde av sig kläderna och satte på lite musik, gick in i badrummet och började fylla upp vatten i

Danielle hängde av sig kläderna och satte på lite musik, gick in i badrummet och började fylla upp vatten i Ensamhet Danielle hade precis slutat jobbet och var på väg hemåt för en lugn och stilla fredagskväll för sig själv. Hon hade förberett med lite vin och räkor, hade inhandlat doftljus och köpt några bra

Läs mer

. 13. Publicerat med tillstånd Om jag bara inte råkat byta ut tant Doris hund Text Ingelin Angerborn Tiden 2003

. 13. Publicerat med tillstånd Om jag bara inte råkat byta ut tant Doris hund Text Ingelin Angerborn Tiden 2003 2 Tant Doris hund heter Loppan. Hon är en långhårig chihuahua, och inte större än en kanin. Mycket mindre än en del av mina gosehundar. Men hon är riktig! Vit och ljusbrun och alldeles levande. Jag går

Läs mer

Utdrag ur Misstänkt ljus. Kapitel 1: Ljuset från ett ufo

Utdrag ur Misstänkt ljus. Kapitel 1: Ljuset från ett ufo Utdrag ur Misstänkt ljus Kapitel 1: Ljuset från ett ufo Har du tänkt på att ljuset från ficklampan syns ut genom tältduken, viskade Kajsa. Om det skulle komma ett ufo flygande där uppe över trädtopparna

Läs mer

Kraaam. Publicerat med tillstånd Kartkatastrofen Text Ingelin Angeborn Rabén & Sjögren 2009. Kartkatastrofen.indd 9 09-02-09 20.48.

Kraaam. Publicerat med tillstånd Kartkatastrofen Text Ingelin Angeborn Rabén & Sjögren 2009. Kartkatastrofen.indd 9 09-02-09 20.48. Kraaam Viktor, Vilma och jag, Viking, har bildat en hemlig klubb. Den heter AB Klant & Kompani. Det är jag som är Klant och Viktor och Vilma som är Kompani. Vi har lånat namnet från min pappas målarfirma.

Läs mer

SJÖODJURET. Mamma, vad heter fyren? sa Jack. Jag vet faktiskt inte, Jack, sa Claire, men det bor en i fyren.

SJÖODJURET. Mamma, vad heter fyren? sa Jack. Jag vet faktiskt inte, Jack, sa Claire, men det bor en i fyren. SJÖODJURET Klockan var 10 på förmiddagen en solig dag. Det var en pojke som letade efter stenar på stranden medan mamma solade. Stranden var tom. Vinden kom mot ansiktet. Det var skönt. Pojken hette Jack.

Läs mer

Kapitel 1 - Hej Hej! Jag heter Lola. Och jag är 10 år och går på vinbärsskolan som ligger på Gotland. Jag går i skytte och fotboll. Jag älskar min bästa vän som heter Moa. Jag är rädd för våran mattant

Läs mer

JAG LÅG BREDVID DIG EN NATT OCH SÅG DIG ANDAS

JAG LÅG BREDVID DIG EN NATT OCH SÅG DIG ANDAS JAG LÅG BREDVID DIG EN NATT OCH SÅG DIG ANDAS Christoffer Mellgren Roller: 3 kvinnor, 3 män Helsingfors 060401 1. MOTELLET. (Ett fönster står öppet mot natten. Man hör kvinnan dra igen det, och sedan dra

Läs mer

Den magiska dörren. Av: Daniela Marjasin.

Den magiska dörren. Av: Daniela Marjasin. Den magiska dörren. Av: Daniela Marjasin. Hej! Hej! Jag heter Lisa och jag är 11 år. Jag går på Valnötsskolan i Malmö. Min bästa kompis heter Vera. Hon är den bästa kompis man kan ha. Hon är så snäll och

Läs mer

Dunk dunk hjärtat. (Det blev så tomt) en kortpjäs av Hannele Mikaela Taivassalo

Dunk dunk hjärtat. (Det blev så tomt) en kortpjäs av Hannele Mikaela Taivassalo 1 Dunk dunk hjärtat (Det blev så tomt) en kortpjäs av Hannele Mikaela Taivassalo 2 Dunk dunk hjärtat Personer: (kring 70) (under 70) (dock över 30) (dock över 30) PROLOG Det blev så tomt, plötsligt. Så

Läs mer

Sagan om Kalle Kanin en Metafor för entreprenörer

Sagan om Kalle Kanin en Metafor för entreprenörer 2009-04-16 Sid: 1 (7) Sagan om Kalle Kanin en Metafor för entreprenörer Det var en gång en kanin som hette Kalle. Han bodde på en grön äng vid en skog, tillsammans med en massa andra kaniner. Kalle hade

Läs mer

ALEXANDRA BIZI. Flabelino. och flickan som inte ville sova. Illustrationer av Katalin Szegedi. Översatt av Carolin Nilsson

ALEXANDRA BIZI. Flabelino. och flickan som inte ville sova. Illustrationer av Katalin Szegedi. Översatt av Carolin Nilsson ALEXANDRA BIZI Flabelino och flickan som inte ville sova Illustrationer av Katalin Szegedi Översatt av Carolin Nilsson Lindskog Förlag et var en gång en flicka som drömde mardrömmar. Varje natt vaknade

Läs mer

Insekternas värld Jorden i fara, del 1. KG Johansson

Insekternas värld Jorden i fara, del 1. KG Johansson Insekternas värld Jorden i fara, del 1 KG Johansson SMAKPROV Publicerad av Molnfritt Förlag Copyright 2014 Molnfritt Förlag Den fulla boken har ISBN 978-91-87317-31-6 Boken kan laddas ned från nätbutiker

Läs mer

Jag har legat vaken hela natten, sa hon, och bara tänkt på honom. Hon fnissade till. Hon vände sig mot mig och det lyste om henne.

Jag har legat vaken hela natten, sa hon, och bara tänkt på honom. Hon fnissade till. Hon vände sig mot mig och det lyste om henne. Del 1 Det är jag som är kvar. Det är jag som ska berätta. Jag kände dem båda två, kände till hur de levde och hur de dog. Det är inte länge sedan det hände. Jag är ung, som de. Som de? Kan det vara möjligt?

Läs mer

Malvina 5B Ht-15. Kapitel 1 Drakägget

Malvina 5B Ht-15. Kapitel 1 Drakägget 1 Kapitel 1 Drakägget Hej jag heter Felicia och är tio år. Jag bor på en gård i södra Sverige och jag har ett syskon som heter Anna. Hon är ett år äldre än mig. Jag har även en bror som är ett år, han

Läs mer

Emma K. Jalamo som upptäckte Sandvargen på Mallorca 1988

Emma K. Jalamo som upptäckte Sandvargen på Mallorca 1988 Emma K. Jalamo som upptäckte Sandvargen på Mallorca 1988 Zackarina bodde i ett hus vid havet tillsammans med sin mamma och sin pappa. Huset var litet men havet var stort, och i havet kan man bada i alla

Läs mer

Halvmånsformade ärr. Något osynligt trycker mot mitt bröst. Jag vänder mitt ansikte mot fläkten, blundar åt den

Halvmånsformade ärr. Något osynligt trycker mot mitt bröst. Jag vänder mitt ansikte mot fläkten, blundar åt den Halvmånsformade ärr Något osynligt trycker mot mitt bröst. Jag vänder mitt ansikte mot fläkten, blundar åt den kalla luften. Det är inte så varmt längre. Dagen har börjat sjunka in i natten. Mamma talar

Läs mer

Rödluvan Med bilder av Mati Lepp

Rödluvan Med bilder av Mati Lepp Rödluvan Med bilder av Mati Lepp Det var en gång en liten flicka som var så söt och rar att alla människor tyckte om henne. Den som älskade henne allra mest var hennes gamla mormor. Alltid när hon kom

Läs mer

Rödluvan. Med bilder av Mati Lepp

Rödluvan. Med bilder av Mati Lepp Rödluvan Med bilder av Mati Lepp Det var en gång en liten flicka som var så söt och rar att alla människor tyckte om henne. Den som älskade henne allra mest var hennes gamla mormor. Alltid när hon kom

Läs mer

Livets lotteri, Indien

Livets lotteri, Indien Livets lotteri, Indien Jag heter Rashmika Chavan och bor i Partille, men mitt ursprung är Indien (Mumbai). Jag, min mamma Angirasa och lillebror Handrian flydde till Sverige när jag var 11 år. Nu är jag

Läs mer

En olydig valp. Publicerat med tillstånd Puzzel på valpkurs Text Isabelle Halvarsson Bild Margareta Nordqvist Bonnier Carlsen 2011

En olydig valp. Publicerat med tillstånd Puzzel på valpkurs Text Isabelle Halvarsson Bild Margareta Nordqvist Bonnier Carlsen 2011 En olydig valp Det var en varm dag fram på höstkanten. I en bil satt den lilla jack russell-valpen Puzzel. Hon var en terrier och rätt så envis av sig. När dörren öppnades slank hon snabbt ut. Tyst som

Läs mer

Det var en gång en mycket mäktig kung som bara hade en enda son. Pojken skulle en

Det var en gång en mycket mäktig kung som bara hade en enda son. Pojken skulle en Den magiska sjön. (Saga från Chile) Det var en gång en mycket mäktig kung som bara hade en enda son. Pojken skulle en dag få ärva hela kungariket, men han var så sjuklig och svag att kungen undrade om

Läs mer

Förvandlingen. Jag vågade inte släppa in honom utan frågade vad han ville. Jag trodde att du behövde mig, sa gubben och log snett.

Förvandlingen. Jag vågade inte släppa in honom utan frågade vad han ville. Jag trodde att du behövde mig, sa gubben och log snett. Förvandlingen Det var sent på kvällen och jag var ensam hemma. Jag måste upp på vinden och leta efter något kul och läskigt att ha på mig på festen hos Henke. Det skulle bli maskerad. Jag vet att jag inte

Läs mer

Kapitel 1 Ljudet. -Nej, hur lät det? undrade Kalle -Det lät "wha wha"

Kapitel 1 Ljudet. -Nej, hur lät det? undrade Kalle -Det lät wha wha Författare: Filip Sahlberg 2014 Kapitel 1 Ljudet Alexander och Kalle var i deras hemliga kemirum i källaren. En otrevlig källare med gamla tegelväggar och avloppsvatten rör som läckte. Plötsligt hörde

Läs mer

Kapitel 1. Lina. Innehållsförteckning: Kapitel 1: sid 1 Kapitel 2: sid 2 Kapitel 3: sid 3 Kapitel 4: sid 5 Kapitel 5: sid 7 Kapitel 6: sid 10

Kapitel 1. Lina. Innehållsförteckning: Kapitel 1: sid 1 Kapitel 2: sid 2 Kapitel 3: sid 3 Kapitel 4: sid 5 Kapitel 5: sid 7 Kapitel 6: sid 10 Innehållsförteckning: Kapitel 1: sid 1 Kapitel 2: sid 2 Kapitel 3: sid 3 Kapitel 4: sid 5 Kapitel 5: sid 7 Kapitel 6: sid 10 Lina Kapitel 1 Lina var 10 år och satt inne med sina två vänner Gustav och Caroline.

Läs mer

enkelt superläskigt. Jag ska, Publicerat med tillstånd Fråga chans Text Marie Oskarsson Bild Helena Bergendahl Bonnier Carlsen 2011

enkelt superläskigt. Jag ska, Publicerat med tillstånd Fråga chans Text Marie Oskarsson Bild Helena Bergendahl Bonnier Carlsen 2011 Kapitel 1 Det var alldeles tyst i klass 2 B. Jack satt med blicken envist fäst i skrivboken framför sig. Veckans Ord var ju så roligt Han behövde inte kolla för att veta var i klassrummet Emilia satt.

Läs mer

Göm Enya! Kärleken är starkare än alla gränser i världen.

Göm Enya! Kärleken är starkare än alla gränser i världen. Göm Enya! Text: Anette Skåhlberg Bild: Katarina Dahlquist Anette Skåhlberg och Katarina Dahlquist 2011 Sagolikt Bokförlag 2011 Formgivning: Katarina Dahlquist www.sagoliktbokforlag.se sagolikt@sagoliktbokforlag.se

Läs mer

BERÄTTARFESTIVALEN SKELLEFTEÅ 2013 22-28 APRIL. Skellefteå skriver. 13 Jul. En berättelse från Skellefteå

BERÄTTARFESTIVALEN SKELLEFTEÅ 2013 22-28 APRIL. Skellefteå skriver. 13 Jul. En berättelse från Skellefteå BERÄTTARFESTIVALEN SKELLEFTEÅ 2013 22-28 APRIL Skellefteå skriver # 13 Jul En berättelse från Skellefteå Författaren & Skellefteå berättarförening 2013 Tryck: Skellefteå Tryckeri, april 2013 # 13 Jul Snöflingorna

Läs mer

Marie Oskarsson Helena Bergendahl

Marie Oskarsson Helena Bergendahl Marie Oskarsson Helena Bergendahl Kapitel 1 Det var alldeles tyst i klass 2 B. Jack satt med blicken envist fäst i skrivboken framför sig. Veckans Ord var ju så roligt Han behövde inte kolla för att veta

Läs mer

Ingen gråter (Katarina och Alf) Kapitel 1

Ingen gråter (Katarina och Alf) Kapitel 1 Ingen gråter (Katarina och Alf) Inledning Bastian kan inte sova. Han ligger i sängen och tittar rakt upp i taket, vänder och vrider på täcket och puffar till kudden. Det är tyst, det enda Bastian hör är

Läs mer

Innehållsförteckning. Kapitel 1

Innehållsförteckning. Kapitel 1 Innehållsförteckning Kapitel 1, Zara: sid 1 Kapitel 2, Jagad: sid 2 Kapitel 3, Slagna: sid 3 Kapitel 4, Killen i kassan: sid 5 Kapitel 5, Frågorna: sid 7 Kapitel 6, Fångade: sid 8 Kapitel 1 Zara Hej, mitt

Läs mer

Ett. j a g s i t t e r e n stund med pennan mot papperet innan det

Ett. j a g s i t t e r e n stund med pennan mot papperet innan det Ett Jag har älskat tre män. Tobias var den förste. Han gav mig Gud. Den andre, Christer, gav mig kärlek. Och ett barn han aldrig ville veta av. Den tredje mannen heter Bengt. Han kom med döden. j a g s

Läs mer

Denna bok är tillägnad till mina bröder Sindre och Filip

Denna bok är tillägnad till mina bröder Sindre och Filip Kapitel: 1 hej! Sid: 5 Kapitel: 2 brevet Sid: 6 Denna bok är tillägnad till mina bröder Sindre och Filip Kapitel: 3 nycklarna Sid: 7 Kapitel: 4 en annan värld Sid: 9 Kapitel: 5 en annorlunda vän Sid: 10

Läs mer

Den kidnappade hunden

Den kidnappade hunden Den kidnappade hunden Lisa, Milly och Kajsa gick ner på stan med Lisas hund Blixten. Blixten var det finaste och bästa Lisa ägde och visste om. När de var på stan gick de in i en klädaffär för att kolla

Läs mer

FOTOGRAFERING EJ TILLÅTEN TÄNK PÅ ATT STÄNGA AV MOBILTELEFONEN

FOTOGRAFERING EJ TILLÅTEN TÄNK PÅ ATT STÄNGA AV MOBILTELEFONEN 1 2 Översättning: Göran Gademan FOTOGRAFERING EJ TILLÅTEN TÄNK PÅ ATT STÄNGA AV MOBILTELEFONEN 3 ERWARTUNG 4 black 5 In här? Man ser inte vägen 10 15 Så silvrigt stammarna skimrar som björkar! Åh, vår

Läs mer

Jesus älskar alla barn! En berättelse om Guds stora kärlek till alla barn

Jesus älskar alla barn! En berättelse om Guds stora kärlek till alla barn Jesus älskar alla barn! En berättelse om Guds stora kärlek till alla barn Maria bodde i en liten stad som hette Nasaret. Den låg i Israel. En ängel kom till Maria och sa: Maria, du ska få ett barn. Barnet

Läs mer

Publicerat med tillstånd Hemlös Text Sarah Lean Översättning Carla Wiberg B Wahlström 2013

Publicerat med tillstånd Hemlös Text Sarah Lean Översättning Carla Wiberg B Wahlström 2013 Jag heter Cally Louise Fisher och jag har inte sagt ett ord på trettioen dagar. Det är inte alltid det blir bättre av att man pratar, hur gärna man än vill att det ska bli det. Tänk på regn det kommer

Läs mer

Alba och Forum för poesi och prosa presenterar ett utdrag ur romanen Pojkarna (2011) av Jessica Schiefauer

Alba och Forum för poesi och prosa presenterar ett utdrag ur romanen Pojkarna (2011) av Jessica Schiefauer Alba och Forum för poesi och prosa presenterar ett utdrag ur romanen Pojkarna (2011) av Jessica Schiefauer Luften var ljummen, gruset var solvarmt och sista lektionen för dagen var gymnastik. Vi spelade

Läs mer

h ä x folk et magisk a kr after Jo Salmson Illustrationer av Natalia Batista

h ä x folk et magisk a kr after Jo Salmson Illustrationer av Natalia Batista h ä x folk et magisk a kr after Jo Salmson Illustrationer av Natalia Batista Kapitel 1 I full galopp Sol Hästarna galopperade så snabbt att Sol fick tårar i ögonen. Hon hann knappt ducka för ett par lågt

Läs mer

Den magiska dörren. Kasper Lindström

Den magiska dörren. Kasper Lindström Den magiska dörren Kasper Lindström Kapitel 1. Hej Hej! Jag heter Marcus berg och jag är 12 år jag går i Centralskolan i Sundsvall. Min klass är ganska stökig. Min bästis heter Johan och vi har känt varandra

Läs mer

Någon som redan hade växt, det var Björnkram. Men han hade växt under vintern. Han hade alltid varit större än Springer Med Vinden men nu var han

Någon som redan hade växt, det var Björnkram. Men han hade växt under vintern. Han hade alltid varit större än Springer Med Vinden men nu var han Någon som redan hade växt, det var Björnkram. Men han hade växt under vintern. Han hade alltid varit större än Springer Med Vinden men nu var han huvudet längre och nästan dubbelt så bred. Springer Med

Läs mer

Malin Sandstedt. Smuts

Malin Sandstedt. Smuts Smuts Smutsen bränner i såren på flickans bara fötter. Döda rosentaggar river och färgar hennes ben i rött. Hon vandrar till ljudet av sin egen viskande röst. Den vita klänningen är inte längre vit utan

Läs mer

Han var på våg till sin flicka, och klockan kvart i sju skulle hon stå utanfor biografen Saga.

Han var på våg till sin flicka, och klockan kvart i sju skulle hon stå utanfor biografen Saga. Slå folje Stig Claesson Han var på våg till sin flicka, och klockan kvart i sju skulle hon stå utanfor biografen Saga. Hon hette Karin det mindes han tydligt. Han skulle hinna precis. Klockan var bara

Läs mer

Martin Widmark Christina Alvner

Martin Widmark Christina Alvner Ne ly Rapp monsteragent: Vampyrernas bal Martin Widmark Christina Alvner Kapitel 1 Hälsningar från DU-VET-VEM Nelly! Sträck på dig! In med magen! Upp med hakan! Jag gjorde som jag blev tillsagd och försökte

Läs mer

När vi kom dit nästa dag såg vi ett BREV. Jag ropade till Alice: -Titta, ett BREV. Jag tog upp brevet och där stog DET:

När vi kom dit nästa dag såg vi ett BREV. Jag ropade till Alice: -Titta, ett BREV. Jag tog upp brevet och där stog DET: ANGELINA SJÖBERG Kapitel 1 I SKOLAN Hej! Jag heter Lina och jag är 10 år och jag går på Nivirena skolan. Min bästa kompis heter Alice. Jag har långt brunt hår och jag är 1,37 meter hög. Jag är rädd för

Läs mer

Donny Bergsten. Skifte. vintern anlände i natt den har andats över rosor och spindelnät en tunn hinna av vit rost

Donny Bergsten. Skifte. vintern anlände i natt den har andats över rosor och spindelnät en tunn hinna av vit rost Donny Bergsten Skifte vintern anlände i natt den har andats över rosor och spindelnät en tunn hinna av vit rost bäcken syr sitt täcke igelkotten luktar på vinden ute på havet seglar ett skepp mot horisonten

Läs mer

Gjord av Kapitel 1 - Hej! Sid: 4-5

Gjord av Kapitel 1 - Hej! Sid: 4-5 Gjord av Kapitel 1 - Hej! Sid: 4-5 Kapitel 2 - Brevet 6-7 Kapitel 3 - Nycklarna 8-9 Kapitel 4 - En annan värld 10-11 Albin Kapitel 5 - En annorlunda vän 12-13 Kapitel 6 - Mitt uppdrag 14-15 Kapitel 7 -

Läs mer

Stefan hade inte hängt med, det tog ett ögonblick innan han kunde svara. Öh från Sverige? Pojken fick en rynka mellan ögonbrynen, lät lite irriterad

Stefan hade inte hängt med, det tog ett ögonblick innan han kunde svara. Öh från Sverige? Pojken fick en rynka mellan ögonbrynen, lät lite irriterad BARCELONA 2008 Stefan och Karin hade skaffat mobiltelefonen nästan genast när de anlände till Barcelona drygt en månad tidigare. De hade sedan dess haft den inom räckhåll alla dygnets timmar, varit måna

Läs mer

Martin Widmark Christina Alvner

Martin Widmark Christina Alvner Nelly Rapp monsteragent: Martin Widmark Christina Alvner Kapitel 1 På hotell Fjällvidden Nej, sa mamma. Jo, sa pappa. Nej, sa mamma. Du är finare utan. Det blir som jag har sagt, sa pappa. Det är jag

Läs mer

ZOMBIE WORLD. Du är smittad

ZOMBIE WORLD. Du är smittad ZOMBIE WORLD Du är smittad 1. Kannibaler? Bollen träffar mig med en smäll. Skarp smärta i bröstet. Men det hinner jag inte tänka på. Tar bara bollen. Kramar den. Springer. Genom sprickorna i mitt visir

Läs mer

En kristen i byn. Kapitel 3

En kristen i byn. Kapitel 3 Kapitel 3 En kristen i byn halvdan skyndade bort mot ragnars gård. ragnar var känd för sitt häftiga humör. Många kunde berätta om hur han slog och sparkade dem som inte lydde honom. hövdingagården låg

Läs mer

oskar skog oskar skog POJKEN POJKEN SOM FANN SOM FANN EN NY EN NY FÄRG FÄRG

oskar skog oskar skog POJKEN POJKEN SOM FANN SOM FANN EN NY EN NY FÄRG FÄRG oskar skog oskar skog POJKEN POJKEN SOM FANN SOM FANN FÄRG EN NY FÄRG EN NY Bokförlaget Forum, Box 3159, 103 63 Stockholm www.forum.se Copyright Oskar Skog 2013 Omslag Wickholm Formavd. Tryckt hos ScandBook

Läs mer

Billie: Avgång 9:42 till nya livet (del 1)

Billie: Avgång 9:42 till nya livet (del 1) LEKTIONER KRING LÄSNING Lektionsövningarna till textutdragen ur Sara Kadefors nya bok är gjorda av ZickZack Läsrummets författare, Pernilla Lundenmark och Anna Modigh. Billie: Avgång 9:42 till nya livet

Läs mer

Hjälp min planet Coco håller på att dö ut. Korvgubbarna har startat krig Kom så fort du kan från Tekla

Hjälp min planet Coco håller på att dö ut. Korvgubbarna har startat krig Kom så fort du kan från Tekla Kapitel 1 Hej jag heter Albert och är 8 år. Jag går på Albertskolan i Göteborg. Min fröken heter Inga hon är sträng. Men jag gillar henne ändå. Mina nya klasskompisar sa att det finns en magisk dörr på

Läs mer

Pojke + vän = pojkvän

Pojke + vän = pojkvän Pojke + vän = pojkvän Min supercoola kusin Ella är två år äldre än jag. Det är svårt att tro att det bara är ett par år mellan oss. Hon är så himla mycket smartare och vuxnare än jag. Man skulle kunna

Läs mer

Kapitel 1 hej Hej jag heter Trulle jag har ett smeknamn de är Bulle. Min skola heter Washinton Capitals jag går i klass 3c de är en ganska bra klass.

Kapitel 1 hej Hej jag heter Trulle jag har ett smeknamn de är Bulle. Min skola heter Washinton Capitals jag går i klass 3c de är en ganska bra klass. Kapitel 1 hej Hej jag heter Trulle jag har ett smeknamn de är Bulle. Min skola heter Washinton Capitals jag går i klass 3c de är en ganska bra klass. Jag har en kompis i min klass han är skit snäll mot

Läs mer

Har du saknat mig? Prolog Nu är det 12 år sedan och jag tänker fortfarande på det. Hur mamma skriker på pappa att han ska gå medan han skriker tillbaka, det var då han lämnade oss och tillbaka kom han

Läs mer

Det var en kylig vårmorgon år 1916. Tre barn från den

Det var en kylig vårmorgon år 1916. Tre barn från den Det var en kylig vårmorgon år 1916. Tre barn från den lilla bergsbyn Aljustrel nära Fatima i Portugal märkte ingenting ovanligt. Som vanligt hade de gått upp före gryningen, ätit frukost och vallat föräldrarnas

Läs mer

ÄR DET ALLTID BRA ATT HÖRA?

ÄR DET ALLTID BRA ATT HÖRA? ÄR DET ALLTID BRA ATT HÖRA? Den här uppgiften börjar med att du läser ett utdrag från romanen Talk Talk av TC Boyle. Boken handlar bland annat om Dana som är döv och hur hennes familj och pojkvän uppfattar

Läs mer

hennes kompisar, dom var bakfulla. Det första hon säger när jag kommer hem är: -Vart har du varit? - På sjukhuset Jag blev så ledsen så jag började

hennes kompisar, dom var bakfulla. Det första hon säger när jag kommer hem är: -Vart har du varit? - På sjukhuset Jag blev så ledsen så jag började Blodfrost Värsta samtalet jag någonsin fått. Det hände den 19 december. Jag kunde inte göra någonting, allt stannade, allt hände så snabbt. Dom berättade att han var död, och allt började så här: Det var

Läs mer

Kapitel 1 Det hade ringt in för flera minuter sen, ändå så kom nästan ingen till klassrummet.

Kapitel 1 Det hade ringt in för flera minuter sen, ändå så kom nästan ingen till klassrummet. Monstret Kapitel 1 Det hade ringt in för flera minuter sen, ändå så kom nästan ingen till klassrummet. Jag bara satt och väntade, jag var så jävla irriterad av att ingen Kunnde komma in så de kan börja

Läs mer

Och efter livet följer döden

Och efter livet följer döden Och efter livet följer döden Solen har lyst in ganska länge genom fönstret innan han slutligen vaknar. Ett litet betongrum med vita, fladdrande gardiner gör sig långsamt synliga och han följer tygets rörelser

Läs mer

Alla satte sig i soffan. Till och med Riley. Tanten berättade vad Riley kunde göra. Han kunde göra nästan allt som en riktig människa kan göra.

Alla satte sig i soffan. Till och med Riley. Tanten berättade vad Riley kunde göra. Han kunde göra nästan allt som en riktig människa kan göra. Den hemliga roboten Asta, Bea och Cesar har fått ett uppdrag av deras lärare Olle. Uppdraget var att de skulle hitta en bok i skolbiblioteket som Olle skulle läsa som högläsning på morgonen i klassrummet.

Läs mer

Av: Nils Åkerblom AV NILS ÅKERBLOM

Av: Nils Åkerblom AV NILS ÅKERBLOM AV NILS ÅKERBLOM KAPITEL 1 Skolan börjar Hej jag heter Joel Nilsson. Jag är 10 år och gillar att spela fotboll. Jag går på Talbacka skolan. Jag har ganska mörkt hår och är 140 cm lång. Jag har en kompis

Läs mer

Magiska dörren Elin Gustafsson

Magiska dörren Elin Gustafsson Magiska dörren Elin Gustafsson Kapitel 1 Hej Jag red snabbt till stallet och sadlade av Bingo. Det skulle snart bli mörkt och jag skulle behöva cykla hem själv. Jag ställde in Bingo i boxen och gav honom

Läs mer

Barn och vuxna stora och små, upp och stå på tå Även då, även då vi ej kan himlen nå.

Barn och vuxna stora och små, upp och stå på tå Även då, även då vi ej kan himlen nå. Solen har gått ner Solen har gått ner, mörkret faller till, inget kan gå fel, men ser vi efter får vi se För det är nu de visar sig fram. Deras sanna jag, som ej får blomma om dan, lyser upp som en brand.

Läs mer

Först till häcken... en berättelse om vad som hände innan prinsen kysste prinsessan ROLLER HÄCK-IRÈN MAMMA OLE DOLE DOFF

Först till häcken... en berättelse om vad som hände innan prinsen kysste prinsessan ROLLER HÄCK-IRÈN MAMMA OLE DOLE DOFF Först till häcken... en berättelse om vad som hände innan prinsen kysste prinsessan ROLLER HÄCK-IRÈN D sovande flicka mamma lat son lat son lat son flitig gårdskarl gift med Ingvild flitig gårdsfru gift

Läs mer

Den magiska dörren. By Alfred Persson

Den magiska dörren. By Alfred Persson Den magiska dörren By Alfred Persson 1 Hej Ffcbtgbgfjbfgjb Hej jag heter Benjamin. Jag är 10 år och går på Heliås. Mina ögon är bruna och håret är svart och jag har 5 finnar. Jag gillar att ha matte då

Läs mer

AYYN. Några dagar tidigare

AYYN. Några dagar tidigare AYYN Ayyn satt vid frukostbordet med sin familj. Hon tittade ut genom fönstret på vädret utanför, som var disigt. För några dagar sedan hade det hänt en underlig sak. Hon hade tänkt på det ett tag men

Läs mer

Då märkte prinsen, att han hade blivit lurad än en gång och red tillbaka med den andra systern.

Då märkte prinsen, att han hade blivit lurad än en gång och red tillbaka med den andra systern. ASKUNGEN Det var en gång en rik man, som en lång tid levde nöjd tillsammans med sin hustru, och de hade en enda dotter. Men så blev hustrun sjuk och när hon kände att slutet närmade sig, ropade hon till

Läs mer

"Hallahem - Staden under berget",

Hallahem - Staden under berget, Det här är ett utdrag ur kapitel 2 av "Hallahem - Staden under berget", skriven av Susanne Trydal och Daniel Åhlin. Besök www.hallahem.se för mer information om boken. Hon vaknade med ansiktet tryckt mot

Läs mer

Camilla Läckberg. Återberättad av Åsa Sandzén ÄNGLAMAKERSKAN

Camilla Läckberg. Återberättad av Åsa Sandzén ÄNGLAMAKERSKAN Camilla Läckberg Återberättad av Åsa Sandzén ÄNGLAMAKERSKAN Personer i berättelsen Helga Änglamakerskan Dagmar Helgas dotter Laura Dagmars dotter Hermann Göring Tysk pilot och senare nazistledare Carin

Läs mer

Vanten. Med bilder av Catarina Kruusval

Vanten. Med bilder av Catarina Kruusval Vanten Med bilder av Catarina Kruusval Det var den kallaste dagen på hela året. En liten pojke drog sin kälke genom skogen för att samla ved åt sin mormor. Ta med dej så mycket du kan hitta, sa mormor.

Läs mer

Kapitel 2 Övernattning

Kapitel 2 Övernattning Kapitel 1 Sommarlov Det var den tolfte juni, jag hade precis fått sommarlov och firade det med en glass med mina två bästa kompisar, Maj och Isabell. Efter glassen satt vi och pratade på en bänk i parken.

Läs mer

Den Magiska Dörren Kapitel 1 Den låsta dörren

Den Magiska Dörren Kapitel 1 Den låsta dörren Kapitel Kapitel 1 Den låsta dörren sida 2-2 Kapitel 2 Brevet sida 3-4 Kapitel 3 Nyckeln sida 4-5 Kapitel 4 En annorlunda värld sida 5-6 Kapitel 5 Tam sida 6-7 Kapitel 6 Planen sida 7-8 Kapitel 7 Tillbaka

Läs mer

Sömngångare. Publicerat med tillstånd Förvandlad Text Mårten Melin Bild Emma Adbåge Rabén & Sjögren. I_Förvandlad2.indd 7 2011-01-26 15.

Sömngångare. Publicerat med tillstånd Förvandlad Text Mårten Melin Bild Emma Adbåge Rabén & Sjögren. I_Förvandlad2.indd 7 2011-01-26 15. Sömngångare När jag vaknade la jag genast märke till tre konstiga saker: 1. Jag var inte hungrig. Det var jag annars alltid när jag vaknade. Fast jag var rejält törstig. 2. När jag drog undan täcket märkte

Läs mer

Jag blev rädd när jag läste brevet.är jag verkligen den utvalda som kan gå in i porten. Jag. Kapitel 2 BREVET

Jag blev rädd när jag läste brevet.är jag verkligen den utvalda som kan gå in i porten. Jag. Kapitel 2 BREVET Kapitel 1 HEJ! Hej! Jag heter Mandy och jag är 10 år. Jag går på Himlaskolan. Jag bor i Alafors.Rebecka är min bästa vän, hon bor också i Alafors. Hon är 10 år hon med. Vi leker varje dag i skolan. Rebecka

Läs mer

Yxan i huvudet. Kapitel 1

Yxan i huvudet. Kapitel 1 Kapitel 1 Yxan i huvudet För nästan tusen år sedan levde en pojke som hette halvdan. han bodde i Östbyn som låg vid en bred flod. På andra sidan floden låg en annan by, Västbyn. trots att det fanns en

Läs mer

Den Magiska dörren av Tilde och Saga Illustrationer av Tilde

Den Magiska dörren av Tilde och Saga Illustrationer av Tilde Den Magiska dörren av Tilde och Saga Illustrationer av Tilde Kapitel 1 Dörren Hej jag heter Carli och jag är 9 år. Min skola heter Nyckelpigan. Min kompis tycker jag om, hon heter Marie. Vi är rädda för

Läs mer

Ljuden Kap 1. -Vad var det där, sa Moa?

Ljuden Kap 1. -Vad var det där, sa Moa? Baksidan Moa och Alex hör konstiga ljud på vinden. Ska dom våga kolla? Den elaka klasskamraten ställer till det för dom hela tiden. Moa går och kollar och sen. Hur ska det gå? Om du vill veta så får du

Läs mer

1 En olycka kommer sa " llan ensam

1 En olycka kommer sa  llan ensam 1 En olycka kommer sa " llan ensam Ewa Christina Johansson Illustrationer Johan Egerkrans Axel! Där är du ju! Axels hjärta hoppade till i bröstet. Fast på ett bra sätt. Det var ju söta Rut som ropade på

Läs mer

Till min älskade Siri

Till min älskade Siri Till min älskade Siri Guldringen Luften var sval och klar. Solen hade stigit upp och värmde där den kom åt. I det stora trädet, utanför balkongen där de åt sin frukost, vajade bladen i den lätta brisen.

Läs mer

Publicerat med tillstånd Vara vänner Text Marie Oskarsson Bild Helena Bergendahl Bonnier Carlsen 2012

Publicerat med tillstånd Vara vänner Text Marie Oskarsson Bild Helena Bergendahl Bonnier Carlsen 2012 Kapitel 2 Edvin stod redan ute på gården när porten smällde igen bakom Jacks rygg. Han hade ansiktet vänt mot himlen och tungan ut - sträckt så långt som det bara var möjligt. En vit snöflinga hade just

Läs mer

Anna Siverbo 5B Ht-15

Anna Siverbo 5B Ht-15 1 Drakägget Kapitel 1 Hej jag heter Maja jag är 9 år. Jag och min familj bor på en bondgård. När jag går ut från vårat hem så kommer jag till en marknad som heter Rikedall. Så min familj brukar gå dit

Läs mer

Molly brukade vara en så glad och sprallig tjej, men idag förändrades allt. Molly stirrade på lappen någon hade lagt i hennes skåp.

Molly brukade vara en så glad och sprallig tjej, men idag förändrades allt. Molly stirrade på lappen någon hade lagt i hennes skåp. Förföljaren Molly brukade vara en så glad och sprallig tjej, men idag förändrades allt Molly stirrade på lappen någon hade lagt i hennes skåp. Var på din vakt och håll ögonen öppna, med sylvassa naglar

Läs mer

Mamma Mu gungar. Det var en varm dag på sommaren. Solen sken, fåglarna kvittrade och flugorna surrade. Alla korna gick och betade i hagen.

Mamma Mu gungar. Det var en varm dag på sommaren. Solen sken, fåglarna kvittrade och flugorna surrade. Alla korna gick och betade i hagen. 1 Mamma Mu gungar Det var en varm dag på sommaren. Solen sken, fåglarna kvittrade och flugorna surrade. Alla korna gick och betade i hagen. Utom Mamma Mu. Mamma Mu smög iväg och hoppade över staketet.

Läs mer

Bella gick ner i källaren och plötsligt händer det... Hon kunde inte tro sina ögon. Plötsligt kom...

Bella gick ner i källaren och plötsligt händer det... Hon kunde inte tro sina ögon. Plötsligt kom... Bella gick ner i källaren och plötsligt händer det... Hon kunde inte tro sina ögon. Plötsligt kom... Läs denna spännande boken, läs och få reda på vad som händer, du kommer inte kunna sluta läsa. Kapitel

Läs mer

Petter och mamma är i fjällen. De ska åka skidor. Petters kompis Elias brukar alltid vara med. Men nu är bara Petter och mamma här.

Petter och mamma är i fjällen. De ska åka skidor. Petters kompis Elias brukar alltid vara med. Men nu är bara Petter och mamma här. Petter och mamma är i fjällen. De ska åka skidor. Petters kompis Elias brukar alltid vara med. Men nu är bara Petter och mamma här. Det är morgon och fortfarande mörkt ute. Utanför fönstret är det bara

Läs mer

sid.1 RÖDLUVAN OCH VARGEN Av Daniel Wallentin och Janne Widmark Film i Dalarna Version 3 Kaserngården 13 2008-02-28 791 40 FALUN 023-262 82

sid.1 RÖDLUVAN OCH VARGEN Av Daniel Wallentin och Janne Widmark Film i Dalarna Version 3 Kaserngården 13 2008-02-28 791 40 FALUN 023-262 82 sid.1 OCH Av Daniel Wallentin och Janne Widmark Film i Dalarna Version 3 Kaserngården 13 2008-02-28 791 40 FALUN 023-262 82 sid.2 EXT. I SKOGEN/ÅN DAG SCEN 1 (10 år) - en söt liten flicka med en röd luva

Läs mer

Jag är så nyfiken på den konstiga dörren. Jag frågar alla i min klass om de vet något om den konstiga dörren, men ingen vet något.

Jag är så nyfiken på den konstiga dörren. Jag frågar alla i min klass om de vet något om den konstiga dörren, men ingen vet något. Kapitel 1 Hej Hej! Jag heter Julia. Min skola heter Kyrkmon. Jag är 8 år, jag tycker om att ha vänner. Min favoritfärg är turkos och svart.jag har många kompisar på min skola. Mina kompisar heter Albin,

Läs mer

Innehållsförteckning Kap 1 sida 2 Kap 2 sida 3 Kap 3 sida 4 Kap 4 sida 5 Kap 5 sida 6

Innehållsförteckning Kap 1 sida 2 Kap 2 sida 3 Kap 3 sida 4 Kap 4 sida 5 Kap 5 sida 6 Innehållsförteckning Kap 1 sida 2 Kap 2 sida 3 Kap 3 sida 4 Kap 4 sida 5 Kap 5 sida 6 Kapitel 1 David Drake är 28 år och bor i Frankrike.Han bor i en liten lägenhet långt bort från solljus.under sommaren

Läs mer

Ellie och Jonas lär sig om eld

Ellie och Jonas lär sig om eld Ellie och Jonas lär sig om eld Ellie och Jonas lär sig om eld Myndigheten för samhällsskydd och beredskap Textbearbetning: Boel Werner och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap Grafisk form: Per

Läs mer

Jag tog några mackor och lite saft och sa att vi skulle sitta på bryggan och fika. Vi gick ner till bryggan och fikade och pratade.

Jag tog några mackor och lite saft och sa att vi skulle sitta på bryggan och fika. Vi gick ner till bryggan och fikade och pratade. Huset Huset är precis så stort som på bilden pappa visade oss. Det ligger i utkanten av det lilla samhället på en kulle. Vart man än tittar ser man granskog eller vatten. Mörk och tät som i sagorna. Det

Läs mer

2.Brevet! Idag har något konstigt hänt i skolan. Det var ett brev som stack ut i en liten springa i dörren, på. det såhär

2.Brevet! Idag har något konstigt hänt i skolan. Det var ett brev som stack ut i en liten springa i dörren, på. det såhär 1.Hej! Hej jag heter Jakob. Jag är 9 år och går på Havsundaskolan. Jag gillar att spela fotboll och hockey. Jag älskar min t-shirt och mina jeanshorts. Vår lärare heter Kerstin, hon är så snäll. Min allra

Läs mer

Sagan om den höjdrädda fågeln Vingenting

Sagan om den höjdrädda fågeln Vingenting Sagan om den höjdrädda fågeln Vingenting EN HITTA PÅ-SAGA AV MALIN NORLANDER Sagan om den höjdrädda fågeln Vingenting 2012 Malin Norlander E-bok ISBN 978-91-7477-113-8 Pupill förlag Det var en gång en

Läs mer

Min kompis heter Sofie och har ljust kort hår. Hon älskar marsvin. Min ärkefiende Lisa, läraren Lisa, utan hår är läskig. Det känns som att hon

Min kompis heter Sofie och har ljust kort hår. Hon älskar marsvin. Min ärkefiende Lisa, läraren Lisa, utan hår är läskig. Det känns som att hon 1 Kapitel 1 hej Hej, jag heter Gabriella och går på Maden skolan. Jag har långt brunt hår och älskar kaniner. Min kompis heter Sofie och har ljust kort hår. Hon älskar marsvin. Min ärkefiende Lisa, läraren

Läs mer

Ensam och fri. Bakgrund. Om boken. Arbetsmaterial LÄSAREN. Författare: Kirsten Ahlburg. www.viljaforlag.se

Ensam och fri. Bakgrund. Om boken. Arbetsmaterial LÄSAREN. Författare: Kirsten Ahlburg. www.viljaforlag.se Arbetsmaterial LÄSAREN Ensam och fri Författare: Kirsten Ahlburg Bakgrund Ensam och fri är en berättelse om hur livet plötsligt förändras på grund av en skilsmässa. Vi får följa Lena och hennes tankar

Läs mer