DOM Meddelad i Sundsvall

Transkript

1 KAMMARRÄTTEN I SUNDSVALL DOM Meddelad i Sundsvall Mål nr KLAGANDE Luleå kommun Luleå MOTPART Henrik Ylivainio, Edeforsgatan 74 Lgh Luleå ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE Förvaltningsrätten i Luleås dom den 4 maj 2010 i mål nr , se bilaga A SAKEN Laglighetsprövning enligt kommunallagen (1991:900) KAMMARRÄTTENS AVGÖRANDE Kammarrätten avslår överklagandet. Dok.Id Postadress Besöksadress Telefon Telefax Expeditionstid Box 714 Södra Tjärngatan måndag fredag Sundsvall E-post: kammarrattenisundsvall@dom.se 09:00-16:00

2 KAMMARRÄTTEN I SUNDSVALL DOM Mål nr YRKANDEN M.M. Luleå kommun yrkar att förvaltningsrättens dom ska upphävas och anför följande. Den ändring av handlingsplanen som kommunen antagit innebär inte någon begränsning av yttrandefriheten på ett otillåtet sätt eller att beslutet av någon annan anledning är olagligt. Kommunen strävar efter att uppnå ett samhälle som av medborgarna uppfattas som en plats där det är tryggt att bo, arbeta, utöva fritidsintressen, delta i idrottsliga och kulturella arrangemang. En del i denna strävan är att försöka bekämpa den organiserade brottsligheten. I detta sammanhang har kommunen erfarit att kriminella nätverk, som inte tidigare varit verksamma inom kommunen, numera etablerat sig och på olika sätt gör sig synliga i samhället. Deras närvaro upplevs av många andra kommunmedborgare som skrämmande och skapar otrygghet samt risker ur ordnings- och säkerhetssynpunkt. Det innebär också att människor av denna anledning avstår från att besöka arrangemang som anordnas i kommunens lokaler. Kommunen vill därför inte tillåta klädsel som visar tillhörighet till något gäng eller gruppering som är kopplad till kriminell verksamhet. Justitieombudsmannen (JO) har i flera beslut uttalat sig om allmänhetens rätt att vistas i myndigheters lokaler och ansett att allmänheten inte har rätt att vistas i dessa efter eget gottfinnande. JO har också anfört att grundlagarnas skydd för yttrandefriheten inte hindrar att det allmännas företrädare, i lokaler där det allmänna svarar för verksamheten, reglerar i vad mån olika typer av budskap får spridas. Reglerna måste dock vara generella till sin karaktär och regeringsformens krav på saklighet och opartiskhet ska iakttas. Enligt riktlinjer utfärdade av Polismyndigheten i Västra Götaland kan bärande av väst bedömas som förargelseväckande beteende. Henrik Ylivainio motsätter sig ändring av förvaltningsrättens dom och anför följande till stöd för sin inställning. Förvaltningsrätten i Göteborg har i ett avgörande som rörde en kommuns beslutade dresscodes, vilka i första hand

3 KAMMARRÄTTEN I SUNDSVALL DOM Mål nr avsåg s.k. mc-västar, konstaterat att straffbestämmelsen förargelseväckande beteende inte kan tolkas så att den begränsar yttrandefriheten. Förvaltningsrätten fann att för att ett yttrande, som i sig inte är kriminaliserat, ska anses falla utanför skyddet för yttrandefriheten så krävs det att yttrandet till formen tar sig ett förargelseväckande uttryck och inte enbart att det har ett förargelseväckande budskap. Vad gäller det åberopade JO-beslutet så kan detta inte tolkas på annat vis än att ett generellt förbud godtas. Vid jämförelse med aktuellt beslut måste ett sådant beslut i så fall omfatta även t.ex. parti- och klubbtröjor eftersom ingen form av budskap skulle vara tillåtna att uttrycka. SKÄLEN FÖR KAMMARRÄTTENS AVGÖRANDE Inledningsvis noterar kammarrätten att Luleå kommuns komplettering av sin handlingsplan mot den organiserade brottsligheten avsåg två åtgärder eller delar, dels ett förbud att bära viss klädsel i lokaler som ägs och hyrs ut av kommunen, dels en förutsättning för att hyra lokal av kommunen. Den andra delen rör civilrättsliga förhållanden. Förvaltningsrätten har upphävt kommunens beslut i sin helhet men av domskälen framgår inte att villkoren för uthyrning prövats. Kommunen har i sitt överklagande till kammarrätten inte heller argumenterat kring lagligheten i denna del av handlingsplanen. Kammarrätten finner därför att den prövning som nu ska göras är begränsad till frågan om förbudet att bära viss klädsel i kommunens lokaler inskränker den grundlagsskyddade yttrandefriheten. Mot bakgrund av utformningen av överklagandet föranleder frågan om villkor för uthyrning inte någon kammarrättens vidare åtgärd. Tillämpliga bestämmelser framgår av förvaltningsrättens dom. Den bestämmelse som tidigare fanns i 2 kap. 12 regeringsformen har numera flyttats till 2 kap. 20 regeringsformen. Av förarbetena till regeringsformen (prop. 1975/76:209 s )

4 KAMMARRÄTTEN I SUNDSVALL DOM Mål nr framgår följande. Yttrandefrihetsbegreppet i regeringsformen överensstämmer i princip med motsvarande begrepp i tryckfrihetsförordningen. Detta innebär att åtskilliga slags yttranden definitionsmässigt faller utanför grundlagsskyddet och därmed kan bli föremål för ingripanden utan särskilt grundlagsstöd. Sådana vilseledande uppgifter som faller under brottsbalkens bedrägerikapitel omfattas t.ex. inte av tryckfrihetsförordningens skydd. I själva verket ingår yttranden i tal och skrift mer eller mindre nödvändigtvis som ett led i gärningen vid ett stort antal brott utan att man för den skull kan tala om begränsningar av yttrandefriheten. Exempel på detta är de brott där vilseledande eller hot utgör en av brottsförutsättningarna, vidare anstiftan till brott, vissa fall av medhjälp till brott samt stämpling till brott. Det mesta av denna kriminalisering kan uppenbarligen inte anses utgöra någon begränsning av yttrandefriheten i regeringsformens mening. I fråga om straffbestämmelsen om förargelseväckande beteende understryks att denna inte kan tolkas så att den kommer att fungera som en yttrandefrihetsbegränsning. Den är med andra ord inte tillämplig på yttranden enbart på grund av dessas innehåll. Kammarrätten gör följande bedömning. Kammarrätten finner i likhet med förvaltningsrätten att den grundlagsfästa yttrandefriheten omfattar rätten att ge till känna sin åsikt genom att bära klädsel som visar gäng- eller grupptillhörighet. Enligt kammarrättens mening kan en åsikt som enbart tar sig uttryck i form av viss klädsel och som utvisar viss gäng- eller grupptillhörighet inte anses falla utanför skyddet för yttrandefriheten. Detta gäller även om åsiktsyttringen kan förknippas med värderingar som står i strid med vad som är gängse i samhället. Mot bakgrund härav och på de skäl som förvaltningsrätten redovisat finner kammarrätten att det yttrande som förmedlas genom den i målet aktuella klädseln omfattas av den

5 KAMMARRÄTTEN I SUNDSVALL DOM Mål nr grundlagsskyddade yttrandefriheten. Kommunens beslut att förbjuda viss klädsel i lokaler som ägs och hyrs ut av kommunen begränsar således yttrandefriheten på ett sätt som strider mot lag. Överklagandet ska därför avslås. HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga B (formulär 1). Gertrud Forkman Charlotte Waas Birgitta Törnered kammarrättsråd kammarrättsråd kammarrättsråd ordförande referent I avgörandet har även deltagit särskilda ledamöterna Carina Lidgren Helmersson och Åsa Möller.

6 FÖRVALTNINGSRÄTTEN I LULEÅ Föredragande: M. Ek Lindqvist DOM Meddelad i Luleå Bilaga BILA Mål nr Rotel 4 1 KLAGANDE Henric Ylivainio, Edeforsgatan 74 Lgh Luleå MOTPART Luleå kommun Luleå ÖVERKLAGAT BESLUT Kommunfullmäktige i Luleå kommuns beslut den 22 februari 2010, 19 SAKEN Laglighetsprövning enligt kommunallagen (1991:900) FÖRVALTNINGSRÄTTENS AVGÖRANDE Förvaltningsrätten bifaller överklagandet och upphäver kommunfullmäktiges i Luleå kommun beslut den 22 februari 2010, 19. Dok.Id 2964 Postadress Besöksadress Telefon Telefax Expeditionstid Box 849 Skeppsbrogatan måndag fredag Luleå E-post: forvaltningsrattenilulea@dom.se 09:00-12:00 13:00-16:00

7 FÖRVALTNINGSRÄTTEN I LULEÅ DOM Mål nr YRKANDEN M.M. Kommunfullmäktige i Luleå kommun beslutade den 22 februari 2010 att komplettera Luleå kommuns handlingsplan mot den organiserade brottsligheten, avsnitt 5.5.1, med följande två åtgärder - i lokaler som ägs och hyrs ut av Luleå kommun ska hyrestagare och/eller gäster inte tillåtas att bära kläder som visar tillhörighet till något gäng eller gruppering som är kopplad till kriminell verksamhet. Detta för att skapa en trygg, säker och positiv miljö för gäster och anställda. Gäster får aldrig avvisas på sådana grunder eller under sådana omständigheter att det kan utgöra diskriminering enligt diskrimineringslagstiftningen - som förutsättning för att hyra lokal som ägs av Luleå kommun gäller vidare att hyresgästen och/eller arrangerande företags ledande personer inte är medlemmar i någon organisation som är kopplad till kriminell verksamhet Syftet med planen är att försvåra de kriminella nätverkens olagliga verksamhet i Norrbotten. I planen ingår ett antal åtgärder som ska genomföras av kommunerna. Henric Ylivainio yrkar att beslutet upphävs då det strider mot regeringsformen och kommunallagen. Han anför i huvudsak följande. Kommunen saknar det lagstöd som krävs för att ingripa, såväl formellt som informellt, mot någon för att han eller hon har använt sig av sin grundlagsskyddade rätt att ge uttryck för sin uppfattning. Kommunens beslut strider mot regeringsformen då det exkluderar kommunala medlemmar från att hyra eller bevista samtliga av kommunens lokaler. Det inskränker den grundlagsskyddade yttrandefriheten att inhämta och mottaga såväl upplysningar som information i kommunala lokaler. Vidare inskränker det å det starkaste den

8 FÖRVALTNINGSRÄTTEN I LULEÅ DOM Mål nr grundlagsskyddade föreningsfriheten och även den i regeringsformen uttalade rätten till fri åsiktsbildning, människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet. Därtill inskränker beslutet regeringsformens stadgande om att det allmänna ska verka för att demokratins idéer blir vägledande inom samhällets alla områden, att alla människor ska uppnå delaktighet och jämlikhet i samhället samt motverka diskriminering. Henric Ylivainio har även framfört ett yrkande om inhibition av beslutet. Förvaltningsrätten avslog inhibitionsyrkandet den 8 mars 2010 då tillräckliga skäl för inhibition inte ansågs föreligga. Kommunen motsätter sig bifall till överklagandet och anför i huvudsak följande. Fullmäktige har i det nu överklagade beslutet kompletterat handlingsplanen med åtgärder som avser kommunala lokaler. Anledningen är att kommunen, i egenskap av fastighetsägare, eftersträvar att ordning, säkerhet och trygghet ska råda för samtliga deltagare på de tillställningar som hålls i kommunala lokaler. Kommunen har erfarit att medborgare i kommunen upplever en obehaglig och hotfull situation enbart genom det förhållandet att vissa personer som bevistat dessa tillställningar burit kläder som på ett tydligt sätt visar en koppling till grupperingar som är allmänt kända för att ha medlemmar som ägnar sig åt brottslig verksamhet. I syfte att motverka risker för störningar ur ordnings- och säkerhetssynpunkt samt även för att skapa en tryggare miljö har fullmäktige därför beslutat om tillägget till handlingsplanen. Tillägget till handlingsplanen innebär inte att vissa kommunmedlemmar förhindras tillträde för att besöka kommunala lokaler. Däremot innebär det att krav ställs på vilken klädsel som accepteras. Det kravet grundar sig, som ovan redogjorts, på ställningstagande från ordnings- och säkerhetsaspekter och utgör inte någon form av olaga diskriminering eller att det är fråga om inskränkning av yttrandefriheten på ett otillåtet sätt.

9 FÖRVALTNINGSRÄTTEN I LULEÅ DOM Mål nr SKÄLEN FÖR AVGÖRANDET Av 1 kap. 1 andra stycket regeringsformen (1974:152) framgår bland annat att den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning och på allmän och lika rösträtt. I 1 kap. 2 första stycket regeringsformen stadgas att den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet. Enligt fjärde stycket ska det allmänna verka för att demokratins idéer blir vägledande inom samhällets alla områden samt värna den enskildes privatliv och familjeliv. Det allmänna ska verka för att alla människor ska kunna uppnå delaktighet och jämlikhet i samhället. Det allmänna ska motverka diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning, ålder eller annan omständighet som gäller den enskilde som person. I 2 kap. 1 regeringsformen stadgas att varje medborgare är gentemot det allmänna tillförsäkrad 1. yttrandefrihet: frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor, 2. informationsfrihet: frihet att inhämta och mottaga upplysningar samt att i övrigt taga del av andras yttranden, 5. föreningsfrihet: frihet att sammansluta sig med andra för allmänna eller enskilda syften. Av 2 kap. 12 regeringsformen framgår bland annat att fri- och rättigheter enligt 1, exempelvis yttrandefriheten, får begränsas genom lag eller efter bemyndigande i lag.

10 FÖRVALTNINGSRÄTTEN I LULEÅ DOM Mål nr Ett överklagat beslut ska enligt 10 kap. 8 kommunallagen (1991:900) upphävas om 1. det inte har tillkommit i laga ordning 2. beslutet hänför sig till något som inte är en angelägenhet för kommunen eller landstinget 3. det organ som har fattat beslutet har överskridit sina befogenheter, eller 4. beslutet strider mot lag eller annan författning Något annat beslut får inte sättas i det överklagade beslutets ställe. Förvaltningsrätten får i mål rörande laglighetsprövning enbart ta ställning till det överklagade beslutets laglighet och således inte ta ställning till eventuell lämplighetsaspekter av beslutet. Henric Ylivainio har bland annat hävdat att tillägget till handlingsplanen inskränker den grundlagsskyddade yttrandefriheten. Den första frågan blir därför om det innebär en åsiktsyttring som omfattas av yttrandefriheten att bära kläder som visar tillhörighet till något gäng eller gruppering som är kopplad till kriminell verksamhet. Om så är fallet får prövas om tillägget till handlingsplanen är en tillåten inskränkning av yttrandefriheten. Med yttrandefrihet avses enligt regeringsformen en frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor. Yttrandefriheten omfattar en rad olika uttrycksformer bland annat även rent konstnärliga framställningar. För att bedöma vilka former av åsiktsyttringar som omfattas av yttrandefrihet kan en jämförelse göras med bestämmelsen i 16 kap. 8 brottsbalken (1962:700) angående hets mot folkgrupp. Bestämmelsen kriminaliserar den som i uttalande eller i annat meddelande som sprids hotar eller uttrycker missaktning för folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse eller sexuell läggning. I

11 FÖRVALTNINGSRÄTTEN I LULEÅ DOM Mål nr praxis har ansetts att bärande av emblem eller uppträdande i viss klädsel är att anse som en åsiktsyttring enligt bestämmelsen (NJA 1996 s. 577). Förvaltningsrätten kan mot bakgrund härav inte finna annat än att den grundlagsfästa yttrandefriheten omfattar rätten att ge till känna sin åsikt genom att bära kläder som visar gäng- eller grupptillhörighet. Frågan blir därefter om det förhållandet, att åsiktsyttringen avser en tillhörighet till grupperingar som är kopplad till kriminell verksamhet, innebär att åsiktsyttringen inte omfattas av skyddet för yttrandefriheten. Som redovisas i Holmberg m.fl., Grundlagarna, andra upplagan s. 87, faller åtskilliga yttranden definitionsmässigt utanför grundlagsskyddet och kan därmed bli föremål för ingripande utan något stöd av förbehåll i grundlagen. Detta gäller yttranden som anses vara brottsliga i annat avseende än såsom ett överskridande av yttrandefrihetens gränser. Det torde allmänt sett inte vara brottsligt i sig att bära kläder som visar att bäraren tillhör en gruppering som kan uppfattas som kriminell eller är kopplad till kriminell verksamhet (om nu inte omständigheterna är sådana att själva åsiktsyttringen kan rubriceras som ett brott, exempelvis olaga hot eller hets mot folkgrupp). Det kan också konstateras att regeringen i proposition 2007/08:144 Sveriges antagande av rambeslut om kampen mot organiserad brottslighet har uttalat sig med innebörd att man bör undvika att kriminalisera någons deltagande i en kriminell organisation utan att samtidigt uppställa krav på att en konkret straffbar gärning har begåtts inom ramen för organisationens verksamhet (s. 15). Mot denna bakgrund kan enbart det förhållandet att kläderna utvisar att bäraren tillhör en gruppering som kan uppfattas som kriminell eller är kopplad till kriminell verksamhet, inte innebära att åsiktsyttringen faller utanför ramen för den grundlagsskyddade yttrandefriheten.

12 FÖRVALTNINGSRÄTTEN I LULEÅ DOM Mål nr Tillägget till kommunens handlingsplan mot den organiserade brottsligheten innebär således en begränsning av yttrandefriheten. Yttrandefriheten kan begränsas endast med stöd av lag eller efter bemyndigande i lag. Då det inte framkommit att det nu överklagade beslutet fattats med stöd härav finner förvaltningsrätten att den begränsning av yttrandefriheten som beslutet innebär, strider mot lag varför beslutet således ska upphävas. Med denna utgång prövar förvaltningsrätten inte om beslutet är olagligt i andra av Henric Ylivainio angivna hänseenden. HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga ( DV 3109/1 C) Victoria Bäckström I avgörandet har även särskilda ledamöterna Elisabeth Bramfeldt och Göran Jacobsson deltagit. Enhälligt.

13 Bilaga 1 HUR MAN ÖVERKLAGAR - PRÖVNINGSTILLSTÅND DV 3109/1C Producerat av Domstolsverket Den som vill överklaga förvaltningsrättens beslut ska skriva till Kammarrätten i Sundsvall. Skrivelsen ska dock skickas eller lämnas till förvaltningsrätten. Överklagandet ska ha kommit in till förvaltningsrätten inom tre veckor från den dag då klaganden fick del av beslutet. Tiden för överklagandet för offentligpart räknas emellertid från den dag beslutet meddelades. Om sista dagen för överklagandet infaller på lördag, söndag eller helgdag, midsommarafton, julafton eller nyårsafton räcker det att skrivelsen kommer in nästa vardag. För att ett överklagande ska kunna tas upp i kammarrätten fordras att prövningstillstånd meddelas. Kammarrätten lämnar prövningstillstånd om det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas, anledning förekommer till ändring i det slut vartill förvalningsrätten kommit eller det annars finns synnerliga skäl att pröva överklagandet. Om prövningstillstånd inte meddelas står förvaltningsrättens beslut fast. Det är därför viktigt att det klart och tydligt framgår av överklagandet till kammarrätten varför man anser att prövningstillstånd bör meddelas. Skrivelsen med överklagande ska innehålla 1. den klagandes namn, personnummer, yrke, postadress och telefonnummer. Dessutom ska adress och telefonnummer till arbetsplatsen och eventuell annan plats där klaganden kan nås för delgivning lämnas om dessa uppgifter inte tidigare uppgetts i målet. Om någon person- eller adressuppgift ändras är det viktigt att anmälan snarast görs till kammarrätten, 2. det beslut som överklagas med uppgift om förvaltningsrättens namn, målnummer samt dagen för beslutet, 3. de skäl som klaganden anger till stöd för begäran om prövningstillstånd, 4. den ändring av förvaltningsrättens beslut som klaganden vill få till stånd, 5. de bevis som klaganden vill åberopa och vad han/hon vill styrka med varje särskilt bevis. Skrivelsen ska vara undertecknad av klaganden eller hans ombud. Adressen till förvaltningsrätten framgår av beslutet. Om klaganden anlitar ombud ska denne sända in fullmakt i original samt uppge sitt namn, adress och telefonnummer.

14 Bilaga BILB