Marksvampar i kalkbarrskogar och skogsbeten i Gotländska nyckelbiotoper

Transkript

1 R A P P O RT Marksvampar i kalkbarrskogar och skogsbeten i Gotländska nyckelbiotoper Inventeringsprojekt utfört av Skogsvårdsstyrelsen Gotland Karin Wågström

2 Marksvampar i kalkbarrskogar och skogsbeten i Gotländska nyckelbiotoper Inventeringsprojekt utfört av Skogsvårdsstyrelsen Gotland Karin Wågström

3 Skogsstyrelsen maj 1998 Författare Karin Wågström Papper brilliant copy Tryck SJV, Jönköping Upplaga 350 ex ISSN BEST NR 1663 Skogsstyrelsens förlag Jönköping

4 INNEHÅLLSFÖRTECKNING INNEHÅLLSFÖRTECKNING... 1 FÖRORD... 2 SAMMANFATTNING... 3 INLEDNING... 4 TIDIGARE INVENTERINGAR OCH DOKUMENTATION OM SVAMPFLORAN, KALKBARRSKOGAR OCH SKOGSBETEN PÅ GOTLAND... 5 Svampfloran... 5 Kalkbarrskogar... 5 Skogsbeten... 5 ARBETSMETODIK... 6 URVALSMETODER... 6 INVENTERINGSMETODIK... 7 NOMENKLATUR... 8 INVENTERINGSRESULTAT... 8 LOKALERNA... 8 ARTER...10 Allmänt...10 Signalarter...11 Rödlistade arter...12 Mycket sällsynta, ej rödlistade arter...12 DISKUSSION...14 TACK...19 REFERENSER...20 BILAGOR:...22 BILAGA 1 KARTÖVERSIKT ÖVER HELA, NORRA RESPEKTIVE SÖDRA GOTLAND 2 SAMMANSTÄLLNING AV OBJEKTEN, ÖVERSIKT 3 ARTLISTOR TOTALT 4 SIGNALARTSLISTA 5 RÖDLISTADE ARTER 6 FÄLTBLANKETTEN 1

5 Förord De naturgivna förhållanden som råder på Gotland tillsammans med omfattande skogsbete och extensivt skogsbruk, kan ha skapat speciella förutsättningar för många organismer. Speciellt intressanta i detta sammanhang torde många arter inom gruppen marksvampar utgöra. Marksvampar är antagligen en av de artgrupper som vi har minst kunskap om idag, samtidigt som de är en viktig del av den biologiska mångfalden i vårt land. Ett nationellt ansvar åvilar oss på Gotland att förvalta och föra vidare detta biologiska arv in i framtiden, till glädje för kommande generationer, men inte minst också för organismernas egen skull. Genom ett ekonomiskt bidrag på kr från Skogsstyrelsen blev det möjligt för Skogsvårdsstyrelsen i Gotlands län att genomföra en inventering av marksvampar i biotoptyper som enligt den nu pågående nyckelbiotopsinventeringen klassats som kalkbarrskog eller skogsbeten. Kerstin Gahne och Åke Edvinsson har på ett mycket engagerat sätt utfört svampinventeringen och även kommit med värdefulla synpunkter under arbetets gång - ett varmt tack till dem. Denna rapport redovisar resultatet av inventeringen. Vår förhoppning är att erfarenheter från detta arbete kan komma till nytta för andra som vill genomföra liknande projekt. Länsjägmästare Håkan Wirtén 2

6 Sammanfattning Hösten 1996 genomförde skogsvårdsstyrelsen på Gotland en svampinventering i kalkbarrskogar och skogsbeten. Syftet var att försöka öka kunskaperna om vilka miljöer som kan hysa ovanliga och rödlistade marksvampar och om det finns kriterier som kan underlätta identifiering av en värdefull marksvamplokal i kalkbarrskog och skogsbeten. En annan viktig del av projektet var att försöka öka kunskapen om vilka ovanliga och rödlistade marksvampar som kan dölja sig i de gotländska markerna. Inventeringen har utförts i objekt som tidigare klassats som nyckelbiotoper samt i områden som valts ut speciellt för denna inventering. Även om det i många fall varit svårt att finna tydliga samband mellan beståndsstrukturer och värdefulla marksvamplokaler bland de objekt som inventerats så fann vi de intressantaste marksvampmiljöerna där kalk på ett påtagligt sätt påverkar de ytligare markskikten. Lokaler med kalksten uppvisade i genomsnitt högre antal signalarter än sand/grusblandad sand och moränmärgel. För rödlistade/mycket sällsynta arter och totalt antal funna arter fann vi inga signifikanta skillnader mellan olika underlagstyper men inventeringsresultatet pekar på något fler av dessa arter på kalksten. Sluttande marker eller s.k. revkalkkullar med obruten trädkontinuitet, fast kalkberggrund, rörligt markvatten och ett tunt jordtäcke där trädskiktet dominers av tall och gran har i flera fall uppvisat en exklusiv marksvampflora. Exempel på rödlistade arter som hittats i sådana områden är lilaköttig taggsvamp Sarcodon fuligineoviolaceus, svartgrön spindling Cortinarius atrovirens, brandtaggsvamp Hydnellum auratile och bullspindling Cortinarius corossus. Sådana miljöer är inte helt vanliga i dag och det torde vara av stor vikt att områden med sådana kvaliteér kartläggs och att marksvampfloran dokumenteras. Andra värdefulla marksvampmiljöer har varit svårare att identifiera. Gemensamt för flera av dessa områden har dock varit säsongsfuktiga marker med kalkpåverkan, trädkontinuitet som påvisats av epifytiska lavar, t.ex. kattfotslav Arthonia leucopellea, samt ett trädskikt dominerat av barrträd med varierande inslag av tall och gran. Sådana miljöer är inte så ovanliga på Gotland och kan uppfattas som triviala. Droppskivling Chamaemyces fracidus och violgubbe Gomphus clavatus är exempel på rödlistade arter som hittats i sådan miljö. På de 48 lokalerna har 16 rödlistade marksvampar hittats. Sex arter förekom på fler än två lokaler där svartgrön spindling Cortinarius atrovirens var mest frekvent med förekomst på fem intressanta lokaler. Fem arter marksvampar som är mycket ovanliga men som inte återfinns i ArtDatabankens rödlista, blev också funna i samband med inventeringen. Arterna är vit taggsvamp Hydnum albidum (två lokaler), geletratting Tremiscus hellvelloides, blek ängsvaxing Hygrocybe pratensis var.pallida, gropbucklig taggsvamp Hydnellum scrobiculatum samt Cortinarius melanotus (känd sedan tidigare på aktuell lokal). Vi känner inte till några ytterligare lokaler på Gotland för de tre sistnämnda arterna. 3

7 Inledning I samband med skogsvårdsstyrelsens nyckelbiotopsinventering (Norén m.fl. 1995) har man på Gotland hittills funnit många intressanta lokaler (NBI-databas reg. 1997) för både ovanliga arter (Hallingbäck 1995, 1996) och rödlistade arter (Aronsson m.fl. 1995). De flesta av dessa artfynd utgörs av lavar och mossor. De biotoptyper som hittills visat sig hysa merparten av dessa arter är främst olika typer av lövskogar, oftast med spår av någon form av hävd. Även vissa barrskogsmiljöer med hänglavsförekomst samt fuktiga miljöer har visat sig vara intressanta. Kärlväxter och svampar utgör bara en mindre del av de arter som hittills registrerats i samband med inventeringen. Beträffande kärlväxter har en mycket omfattande inventering utförts på ön i samband med projekt Gotlands flora (Gotlands Botaniska förening 1984). För gruppen kärlväxter finns således stor samlad kunskap för Gotland genom detta material. En av de artgrupper vi har minst kunskap om i nuläget är svamparna. Orsakerna till detta är flera. Någon inventering i större skala har inte skett tidigare förutom att enskilda personer under åren gjort en del intressanta fynd. Andra orsaker kan vara att, till skillnad från mossor och lavar som är förhållandevis stationära i både tid och rum, varierar fruktkroppsbildningen hos marksvamparna betydligt mer, vilket bl.a. påverkas av väderleksförhållandena både före och under svampsäsongen. Olika svamparter kan också uppträda under olika tider på säsongen. Det blir därför ofta slumpen som avgör om och när man kan finna värdefulla svamplokaler med ovanliga och rödlistade arter. Av tidigare erfarenheter finns indikationer på att en del av våra rödlistade och sällsynta marksvampar gynnas av kalkpåverkade markförhållanden (Nitare 1995, Aronsson m.fl. 1995, Larsson 1997) samt av skogar som uppvisar lång träd- och beteskontinuitet (Andersson m.fl. 1993). På grund av geologiska förhållanden samt den, troligtvis, tidigare utbredda betesdriften i de Gotländska skogarna (Melin 1959, Kardell 1988, 1991) torde man kunna förvänta sig goda möjligheter att göra värdefulla och intressanta svampfynd i de gotländska markerna. Mot bakgrund av detta fann skogsvårdsstyrelsen det vara av stort värde att fördjupa inventeringsinsatserna med avseende på marksvampar i kalkbarrskogar och skogsbeten i samband med den nu pågående nyckelbiotopsinventeringen. 4

8 Syftet med denna undersökning har således varit att: Erhålla ökad kunskap om områden, objekt, som kan klassas som intressanta kalkbarrskogar och värdefulla skogsbeten, framförallt i nyckelbiotoper där naturvärdena i huvudsak förväntas vara knutna till marken och svampfloran. Öka kunskapen kring eventuell förekomst av ovanliga och rödlistade marksvampar på Gotland och framförallt i skogsbeten och kalkbarrskogar. Skapa bättre underlag för rådgivning till markägare och försöka öka deras förståelse för kalkbarrskogar och skogsbetens naturvärden. Tidigare inventeringar och dokumentation om svampfloran, kalkbarrskogar och skogsbeten på Gotland Svampfloran Någon egentlig inventering av svampfloran på Gotland finns inte tidigare dokumenterad. Däremot finns en del ströfynd publicerade. I tidskriften Friesia, Nordisk mykologisk tidsskrift, har anteckningar om svampfynd på Gotland publicerats av Gunnar Eriksson (1976), dåvarande folkskolläraren i Hörsne skola. Hans svampfynd härrör i huvudsak från lövmarker, främst lövängar men några förekomster anges även från barrskog. Ströfynd från olika exkursioner och enskilda personer har också publicerats i specialtidskrifter som t ex Gotlands botaniska förenings tidskrift Rindi (Bohus Jensen 1988, 1989, Johansson 1984, 1987, Nordin 1990), SMF:s tidskrift Jordstjärnan (Andersson 1993, 1995, 1996, Bohus Jensen 1988, Bohus Jensen m.fl. 1990, Edvinsson m.fl. 1991, Strid 1991) och Svensk Botanisk Tidskrift (Kers 1992, 1997). Kalkbarrskogar Jörn Erik Björndalen (1987) har för länsstyrelsens räkning på Gotland utfört en studie om kalktallskogar. Rapporten beskriver i huvudsak större markområden och dess naturvärden utifrån geologi, markanvändning, ornitologiska skyddsintressen samt kärlväxtfloran. Skogsbeten Kardell (1991) anser i en artikel om Gotlands skogar under 1800-talet, att det är nästan omöjligt att bedöma betesgångens betydele för skogen, men menar att betestrycket under 1800-talet var stort med en ökning fram till slutet av seklet när handelsgödseln kom. Ragnar Melin (1959), Skogsvårdsstyrelsens förste länsjägmästare, belyste ämnet något utifrån skogsproduktionsaspekter i sin sammanställning om de gotländska skogarnas historia. Enligt Melin (1959) beräknades åren 1949/1950, 41% av skogsmarksarealen betesfredad och vid 1952 års riksskogstaxering angavs ca 27% av skogsmarken betesskadad. Det framgår inte vilka åldersklasser man syftar på, men man kan 5

9 förmoda att det rör sig om yngre bestånd som plant- och röjningsskog utfördes också ett fältförsök på betad mark där man undersökte ev. betesskador på plantskog. Eftersom Melin tar upp dessa aspekter i sin artikel kan man anta att skogsbetet var en vanlig form av markanvändning även in på talet. En intressant (men arbetskrävande) möjlighet att utröna betets omfattning och vilka marker som nyttjats till bete är att studera gamla skattläggnings- och lagaskifteskartor. Genom dessa kan man åtminstonde delvis bedöma beteskontinuiteten från tiden kring år 1700 fram till slutet av 1800-talet. Betesdriften under 1900-talet är däremot inte dokumenterad i några liknande handlingar. Arbetsmetodik Urvalsmetoder Huvuddelen av objekten vi valt ut har varit nyckelbiotoper som finns upptagna i skogsvårdsstyrelsens nyckelbiotopsdatabas (1996). Kriterierna för urvalet var att naturvärdena delvis skulle kunna vara knutna till marken på grund av hög kalkhalt eller bete (eller både och) och där nyckelbiotopnamnen angetts som kalkbarrskog eller skogsbete (Norén m.fl 1995). Alla nyckelbiotopers beståndsåldrar översteg 100 år. Ett försök till urval av värdefulla kalkbarrskogar har även gjorts med utgångspunkt från det sk. ÖSI- materialet (Skogsstyrelsens databas för den Översiktliga skogsinventeringen, Skogsstyrelsen 1993) i kombination med SGU:s jordartsoch geologiska kartor (Munthe m.fl ) som finns tillgängliga över Gotland. Urvalet gick till så att vi via ÖSI-materialet valde ut skogsbestånd i slutavverkningsåldrar, S1-S2 (Skogsstyrelsen 1993) med en trädslagsfördelning där åtminstone både tall och gran ingick. Valda bestånd jämfördes därefter med de geologiska underlagskartorna. ÖSI-avdelningar som sammanföll med markförhållanden vilka vi förmodade kunde vara intressanta i sammanhanget, valdes ut som inventeringsobjekt. Vid sökningarna valde vi ut jordarter och berggrund som moränmärgel, kalksten, och strandgrus. Sådana markförhållanden hade delvis tidigare visat sig kunna ge intressanta svampfynd med både ovanliga och rödlistade arter, t.ex via NBI och genom tidigare vid olika tillfällen gjorda svampfynd (Gahne & Edvinsson muntl. samt Bohus-Jensen muntl.). Totalt har 48 objekt besökts i fält och därmed också svampinventerats. Åtta objekt letades upp via ÖSI/geologiska kartor och 40 objekt var klassade som nyckelbiotoper. Några nyckelbiotoper förmodades kunna vara intressata ur marksvampsynpunkt eftersom man i samband med nyckelbiotopsinventeringen iakttagit att det förekommit marksvampar. Tre lokaler blev föremål för nyckelbiotopsinventering via tips från andra (Gahne & Edvinsson muntl., Bohus Jensen muntl.). På dessa lokaler hade man tidigare noterat en del intressanta marksvampar. 6

10 Underlagen som förekom på de olika lokalerna har delats in i fyra olika grupper. På varje lokal har vi genom att studera de tidigare nämnda geologiska kartorna försökt bedöma vilken jordart eller berggrund som dominerat och varit mest representativ. De fyra huvudgrupperna var moränmärgel, strandgrus (kalkrikt svallat, grovt material som domineras av sten), sand/grusblandad sand, och kalksten. Vid fältbesöken kontrollerades de geologiska kartornas överensstämmelse med verkligheten. Lokalernas fördelning på kartan (bilaga 1) har en ojämn fördelning, vilket delvis beror på att urvalsunderlaget grundade sig på vilka delar av Gotland som nyckelbiotopsinventerats vid inventeringsperiodens start (ca 60% av skogsmarksarealen på Gotland). Dessutom varierar ofta de naturgivna förutsättningarna beträffande t.ex. markförhållanden mellan olika delar av ön, samt att markanvändning som aktuellt skogsbete kan förekomma olika frekvent. Något bestämt mål om att lokalerna skulle ha en viss spridningsbild hade inte heller satts upp från början. Inventeringsmetodik Objekt som valdes ut för inventering markerades på både ÖSI-kartor (SVS kartdatabas, ÖSI-registret) och ekonomiska kartor för att underlätta identifieringen i fält. Inventeringen genomfördes mellan 9/9-20/ under ca 18 dagar. Svampinventeringen utfördes av Kerstin Gahne och Åke Edvinsson, och lokalerna besöktes samtidigt av båda inventerarna. De objekt som besökts med urvalskriteriet ÖSI-material/geologisk- jordarts karta, inventerades efteråt av skogsvårdsstyrelsens nyckelbiotopsinventerare. På varje lokal utfördes svampinventeringen så att objektets yttergränser först lokaliserades, vartefter inventeringen utfördes i form av linjetaxering där avstånden mellan stråken inte var längre ca 5-15 m. Inventerarna gick i bredd längs var sin linje och med någorlunda samma takt så att man kunde kommunicera med varandra. Området mellan inventerarna täcktes upp genom att man undersökte ca halva avståndet var. På grund av väderleksförhållandena under säsongen var första delen av inventeringsperioden relativt svampfattig. Objekt som ändå indikerade att de kunde vara intressanta vid första inventeringstillfället besöktes igen. Lokalerna besöktes mellan en till två ggr. I genomsnitt hann man besöka ca tre lokaler/dag. Alla svamparter som hittades antecknades på en fältblankett (bilaga 6) och deras frekvens bedömdes enligt SVS nyckelbiotopsinstruktion (Norén m.fl. 1995). Speciella noteringar om varje lokal kunde också antecknas på fältblanketten. Noggrannare beskrivning av varje objekt, t.ex. beträffande trädslag, andra signalarter och rödlistade arter samt objektets karaktär kunde hämtas från nyckelbiotopsdatabasen (Skogsstyrelsen 1997). Övriga data som noterades på fältblanketten var svamparnas växtsätt, signalartsvärde och om arten var rödlistad. Dessa uppgifter har hämtats ur Ekologisk katalog över storsvampar (Hallingbäck 7

11 1994), Rödlistade växter i Sverige 1995 (Aronsson m.fl. 1995) och Rödlistade svampar i Sverige 1997 (Larsson 1997). Nomenklatur De vetenskapliga namnen följer i huvudsak Ekologisk katalog över storsvampar (Hallingbäck 1994) och Rödlistade svampar i Sverige 1997 (Larsson 1997), men för Cortinarius arter som ej återfinns i den Ekologiska katalogen och rödlistan, användes Cortinarius Flora Photographica (Branderud m.fl ). Anledningen till att olika nomenklatur använts för rödlistade arter är att en ny version av rödlistan utkom under arbetets gång vilket bl a medfört viss förändring i namnsättning mot tidigare. Inventeringsresultat Lokalerna De 48 lokalerna har, som tidigare nämnts, delats upp i två biotoptyper, kalkbarrskog och skogsbeten. Objekt som i NBI (nyckelbiotopsinventeringen) klassats som skogsbete hade kriterierna aktuellt bete eller tydliga spår av att de betats de senaste åren. För att klassa ett objekt som kalkbarrskog har man i samband med NBI antingen erhållit tydliga indikationer på kalkpåverkan genom t.ex. blottad kalkberggrund eller förekomst av kärlväxter som anses indikera kalkpåverkad mark (Mossberg 1992, Nitare 1995, Norén m.fl. 1995). Klassning i biotoptyper har skett i samband med nyckelbiotopinventringn. Totalt ingick 23 skogsbetesobjekt och 25 kalkbarrskogar i undersökningen. För att försöka utröna om olika typer av kalkbarrskogar och skogsbeten kan ha olika värden vad gäller svampförekomster, har vi försökt dela upp biotoptyperna i grupper med olika markegenskaper. Vi har klassat in biotoperna efter dominerande markförhållanden (berggrund, jordart och textur). Fördelningen kan utläsas i tabell 1. 8

12 Tabell 1. Objektens fördelning på olika markegenskaper och biotoptyper. Biotoptyp Markegenskaper Moränmärgel Strandgrus Sand/grus blandad sand kalksten Summa % Skogsbete Kalkbarrskog Summa % Om man jämför förekommande markegenskaper så finner man att den kalkrika moränmärgeln och kalksten dominerar. Lokalerna med strandgrus är lägst representerade, men även detta underlag består av kalkrikt och grovt, mestadels av sten, genomsläppligt material. Sand/grusblandad sand är den markegenskap som i undersökningen torde utgöra minst kalkpåverkan på växtligheten. Däremot finns det en lokal med sand som påverkas av en kalkrik sluttning ovanför. Lokalernas värde som marksvamplokal Vid sammanställning av förekomster av antal rödlistade/mycket sällsynta arter samt signalarter på de olika lokalerna, har vi försökt väga respektive lokals värde som svamplokal. Detta försök till uppdelning har gjorts för att man skall erhålla en uppfattning om det finns nyckelbiotoper som stärkt sin status efter svampinventeringen och hur utfallet blev av svampinventeringen av de lokaler som sökts ut via geologiska kartor/ösi- material. Lokalerna har därför delats in i tre klasser. Klass A skulle hysa rödlistade eller mycket ovanliga arter. På samtliga av dessa lokaler förekom även signalarter. Klass B har kriteriet att lokalerna skulle hysa flertalet signalarter. Här var det svårt att göra en entydig bedömning och gränsdragning till klass C, som har kriteriet att huvudsakligen hysa s.k. trivialarter. Vi försökte dock bedöma både antal signalarter, värdet av signalarterna och förekomst av övriga arter. Indelningen i de olika klasserna är också en spegling av t ex klimatförhållandena under inventeringsperioden varför artförekomster i respektive lokal ett annat år skulle kunna bli annorlunda. 35% av nyckelbiotoperna (tabell 2) bedömdes hysa rödlistade/mycket sällsynta arter (klass A). Om man lägger till lokalerna med signalarter (klass B) visar det sig att 53% av nyckelbiotoperna stärkte sin status efter svampinventeringen, eftersom antal rödlistade arter och/eller signalarter ökade. Totalt 25% av lokalerna som inventerats efter utsök från ÖSI-register/geologisk karta hyste rödlistade/mycket sällsynta arter. Om man lägger till lokalerna med signalarter (klass B) blir resultatet 62%. Resultatet av inventeringen bör inte tolkas så att lokaler hänförda till klass C definitivt är triviala marksvampmiljöer. Det man kan konstatera är att i samband med denna inventering fann vi övervägande s.k. trivialarter. 9

13 En sammanställning av alla lokalerna med avseende på biotoptyp, berggrund/jordart, artfrekvens samt uppdelning av rödlistade arter, mycket sällsynta arter och signalarter redovisas i bilaga 2. Tabell 2. Utfall och värde av inventeringen fördelat på antal nyckelbiotoper och objekt som valts ut via ÖSI-material/geologisk karta. A= förekomst av rödlistade arter/ mycket sällsynta arter samt signalarter, B= förekomst av signalarter, C= övervägande förekomst av trivialarter. Uppdelningen i de olika klasserna speglar endast inventeringsperioden hösten Objekt som valts utifrån Nyckelbiotopsinventeringen 40 lokaler Objekt som valts ut m h a geologisk karta samt ÖSI 8 lokaler Klass Biotoptyp A B C A B C Summa lokaler Skogsbete Kalkbarrskog Summa % 35 17,5 47, ,5 37,5 Arter Allmänt Hösten 1996, när denna svampinventering genomfördes, föregicks av en mycket torr sensommar. Detta kan vara en anledning till att svampsäsongen inte kan räknas till någon av de bättre på senare år. Den första tiden av inventeringsperioden utmynnade inte i några stora mängder marksvampfynd. Under senare delen av inventeringsperioden började dock flera intressanta artgrupper dyka upp i markerna, t.ex. spindelskivlingar. Av den anledningen återbesöktes i första hand lokaler som vid första inventeringstillfället indikerade att de kunde vara intressanta. P g a tidsbrist var det dock inte möjligt att återbesöka alla lokaler. Detta är givetvis en brist i inventeringsmaterialet och kan ha medfört att vi missat intressanta marksvamplokaler samt att fördelningen av arter inte blivit representativt fördelade på olika underlag. 270 arter marksvampar, varav 46 arter på fler än fem lokaler, blev funna på de 48 lokalerna. Även 19 tickor, varav tre rödlistade och två signalarter noterades, men de redovisas ej i artlistan och är inte heller med i statistken på annat sätt. De rödlistade tickorna var oxtungsvamp Fistulina hepatica, pälsticka Inonotus hispidus samt tallharticka Inonotus triqueter. Signalarterna var hasselticka Dichomitus campestris samt tallticka Phellinus pini. 10

14 Krusbärskremlan Russula queletii (Ryman & Holmåsen 1984) var den art som förekom på flest antal lokaler (27 st). Den anges som signalart i Skogsvårdsorganisationens nyckelbiotopsinventering. Eftersom den är så vanlig och återkommer i för denna undersökning alla ingående marktyper är det tveksamt hur dess signalartsvärde skall bedömas på Gotland. Rabarbersvamp Chroogomphus rutilus (Phillips & Jakobsson 1982) och rödgul taggsvamp Hydnum rufescens förekom på 23 lokaler vardera medan 20 lokaler hyste granblodriska Lactarius deterrimus. Kakaofränskivling Hebeloma edurum, en art som anses sällsynt (Hallingbäck 1994), fanns på 18 lokaler. Vid analys av hur arterna fördelade sig på olika underlag, fann vi inga signifikanta skillnader mellan olika underlagstyper. Resultatet pekar dock på en viss övervikt av arter på kalksten jämfört med andra underlagstyper (tabell 3). Sammanställning med alla 270 arter, deras växtsätt och antal observationer/art redovisas i bilaga 3. Tabell 3. Medeltal av antal registrerade arter fördelade på olika underlag. Skillnaden mellan underlag är ej signifikant, men resultatet pekar på att fler arter förekommer på kalksten. (ANOVA, F= 1.86, p> 0.05) Underlag Moränmärgel strandgrus Sand/grusblandad sand kalksten Antal arter i medeltal 13,7 9,3 15,7 24,1 Signalarter Totalt har vi funnit 47 signalarter i objekten, varav 15 arter på fler än fem lokaler. De rödlistade arter som även är signalarter (10 st) är ej medräknade. Krusbärskremlan Russula queletii, var som vi tidigare nämnt, den mest frekventa och förekom i 27 lokaler. Därefter följde rödgul trumpetsvamp Cantharellus lutescens (12), Cortinarius russeoides (11), flattoppad klubbsvamp Clavaridelphus truncatus (9), svavelriska Lactarius scrobiculatus (9) och olivspindling Cortinarius venetus (8). Signifikant flest signalarter förekom på underlag av kalksten jämfört med moränmärgel och sand/grusblandad sand (tabell 4). I bilaga 4 redovisas alla signalarter. 11

15 Tabell 4. Medeltal av antal signalarter fördelade på olika underlag. Antal signalarter är signifikant flest på kalksten jämfört med moränmärgel och sand/grusblandad sand, däremot inte mot strandgrus. Detta kan möjligen bero på att endast tre lokaler på strandgrus ingick i undersökningen. (ANOVA och Tukey-test, F= 3.62, p< 0.05) Underlag Moränmärgel strandgrus Sand/grusblandad sand kalksten Antal arter i medeltal 2,3 2,3 1,2 6,0 Rödlistade arter 16 rödlistade arter hittades i objekten varav sex av dessa är funna på mer än en lokal. Den mest frekventa arten var svartgrön spindling Cortinarius atrovirens (Bon 1994, Larsson 1997), vilken hittades på fem lokaler. Övriga är bittermusseron Leucopaxillus gentianeus (4), granrotspindling Cortinarius argutus spp fraudulosus (3), Bullspindling Cortinarius corossus (3), violgubbe Gomphus clavatus (3) och brandtaggsvamp Hydnellum auratile (3). Alla lokaler där dessa arter förekom var påverkade av kalk och mycket bra svamplokaler i övrigt. Mycket sällsynta, ej rödlistade arter Fem mycket sällsynta arter som ej återfinns i ArtDatabankens Rödlista hittades i samband med inventeringen. Arterna är vit taggsvamp Hydnum albidum, funnen på två lokaler (fyndet verifierat av Åke Strid och Elsa Bohus Jensen), blek ängsvaxing Hygrocybe pratensis var. pallida (Boertmann 1996), gropbucklig taggsvamp Hydnellum scrobiculatum (fyndet verifierat av Åke Strid), geletratting Tremiscus hellvelloides samt Cortinarius melanotus (denna var känd på aktuell lokal sedan tidigare och fyndet har verifierats av B. Nylén). De fyra sistnämnda funna på en lokal vardera. Tabell 5. Medeltal av antal registrerade rödlistade/mycket sällsynta arter fördelade på olika underlag. Skillnaden mellan underlag är ej signifikant, men resultatet pekar på något fler arter på kalksten jämfört med övriga underlag. (ANOVA, F=0.92, p> 0.05) Underlag Moränmärgel strandgrus Sand/grusblandad sand kalksten Antal arter i medeltal 0, ,2 Inga signifikanta skillnader i antal rödlistade/mycket sällsynta arter kunde påvisas mellan olika underlagstyper. Inventeringsresultatet pekar dock mot en övervikt av sådana arter på kalksten och därefter på moränmärgel (tabell 5). 12

16 I bilaga 5 redovisas alla rödlistade arter. Tabell 6. Antal registrerade arter för varje biotoptyp fördelad på olika underlag. Rödlistade och mycket sällsynta arter (H+rr), signalarter (S) och totalt antal arter (tot.ant.arter) redovisas var för sig. I gruppen rödlistade/mycket sällsynta arter ingår även rödlistade arter som har signalartsvärde. Dessa arter återfinns då inte i gruppen signalarter. Biotoptyp Skogsbete Artantal/underlagstyp Moränmärgel Strandgrus Sand/ grusblandad sand kalksten Summa H+rr S Tot ant arter Ant lokaler Kalkbarrskog H+rr S Tot ant arter Ant lokaler I kalkbarrskogar fann vi totalt 17 förekomster av rödlistade arter (12 arter var både rödlistade och signalarter), ett fynd av en mycket sällsynt art samt 109 förekomster av signalarter, medan de lokaler som klassats som skogsbeten hyste 15 förekomster av rödlistade (11 arter var både rödlistade och signalarter), fem mycket sällsynta samt 68 förekomster av signalarter (tabell 6). 13

17 Diskussion Hur förekomsten av marksvampar utfaller på en lokal påverkas bl.a. av den historiska markanvändningen, beroende och påverkan av andra organismer samt olika omvärldsfaktorer (Andersson m.fl. 1993, Larsson 1997). Syftet med denna inventering har bl.a. varit att belysa vilka kriterier som kan ge förutsättningar för en värdefull marksvampflora i olika typer av kalkbarrskogar och skogsbeten och hur stora möjligheterna är att finna ovanliga och rödlistade arter i dessa miljöer. För att kunna göra en grundligare analys av vilka dessa miljöer kan vara och hur de kan vara beskaffade behövs ett mycket större grundmaterial än det som givit underlag för denna inventering. Det bör också noteras att lokalerna ej är slumpmässigt utvalda och att de ej är besökta exakt lika många gånger. Inventeringen skulle också behöva upprepas under flera år för att säkrare resultat skall uppnås. En stor del av de kriterier vi vill framföra som intressanta bygger därför på våra egna iakttagelser i fält. Vid studier av de variabler som redovisas i tabellform i resultatredovisningen (tabell 2-5), samt i vilken mån rödlistade/mycket sällsynta arter hittats kan man dock dra följande slutsatser utifrån inventeringen: Drygt hälften av nyckelbiotoperna (21 st) visade sig hysa antingen rödlistade arter/mycket sällsynta arter och/eller signalarter. De bedömdes därför ha stärkt sin nyckelbiotopsstatus efter inventeringen. Bland lokaler som inventerats efter utsök från geologiska kartor/ösi-material hyste ca 60 % (5 lokaler) antingen rödlistade arter/mycket sällsynta arter och/eller signalarter. Signalarter förekom mera frekvent på kalksten jämfört med moränmärgel och sand/grusblandad sand. För totala antalet arter och rödlistade arter kunde inga signifikanta skillnader påvisas mellan olika underlagstyper. Inventeringsresultatet pekar dock mot en viss övervikt av sådana arter på kalksten mot övriga underlag. 16 rödlistade arter noterades i samband med inventeringen. 15 arter var kända på Gotland sedan tidigare och 14 arter har blivit funna på nya lokaler. Sammetsmusseron Dermoloma spp H:4, hittades i ett skogsbete på kalkgrund i barrskog och var vid inventeringstillfället inte tidigare angiven från ön. Bland intressanta nyfynd kan nämnas droppskivling Chamaemyces fracidus H:2, brandtaggsvamp Hydnellum auratile H:2, bullspindling Cortinarius corossus H:4, musseronvaxskivling Hygrocybe fornicata H:4, mjölmusseron Tricholoma ustaloides H:4 (i kalkbarrskog med inslag av yngre ek), granrotspindling Cortinarius argutus spp fraudulosus H:4, violgubbe Gomphus clavatus H:4, bittermusseron Leucopaxillus gentianeus H:4, samt bitter taggsvamp Sarcodon fennicus H:4. Svartgrön spindling Cortinarius atrovirens, var den mest frekventa rödlistade arten och hittades på fem lokaler. Vi fann även fem mycket ovanliga arter som inte är upptagna i ArtDatabankens rödlista. Arterna är vit taggsvamp Hydnum albidum (2 lokaler), blek 14

18 ängsvaxing Hygrocybe pratensis var. pallida, gropbucklig taggsvamp Hydnellum scrobiculatum, geletratting Tremiscus helvelloides samt Cortinarius melanotus (denna var även känd på aktuell lokal sedan tidigare). Vit taggsvamp har sedan tidigare fyra kända lokaler på Gotland (Strid 1991, Bohus Jensen muntl.). Även geletratting har några tidigare kända lokaler, främst på mellersta delen av ön (Bohus Jensen muntl.). Vi har däremot inga uppgifter om ytterligare lokaler på Gotland för de andra tre arterna. En svårighet när det gäller att bedöma en lokals värde från marksvampsynpunkt är att det i stor utsträckning saknas kriterier för hur ett sådant område kan se ut. Det har bland de lokaler vi inventerat funnits sådana med varierande mängd signalarter och t.o.m. rödlistade arter bland marksvamparna men där beståndsstrukturerna i övrigt inte givit speciella signaler om att det kunde vara en värdefull marksvamplokal eller överhuvudtaget en nyckelbiotop eller ett område med ett högt naturvärde. Många gånger kan tillfälligheter avgöra om ett sådant objekt blir föremål för naturvärdesinventering. Eftersom artsammansättningen ofta varierar mellan olika år men även under en enskild säsong, ökar möjligheten att identifiera en värdefull växtlokal för svampar om inventeringen sker vid precis rätt tidpunkt. Detta har erfarits dels i samband med inventeringen samt vid återbesök av andra kända intressanta marksvamplokaler på Gotland (Edvinsson & Gahne muntl.). Chanserna torde således öka att man skall hitta fler intressanta arter om man gör återkommande inventeringar under flera år. Det kan därför vara möjligt att lokaler som i denna inventering inte visat sig speciellt intressanta ur marksvampsynpunkt, ett annat år kan hysa värdefullare arter. Upprepade inventeringar under några år framöver skulle ge en mer komplett bild av artförekomst och status för de lokalerna som ingått i denna undersökning. Ett annat problem med att avgöra hur man skall klassa värdet av en svamplokal är att vi saknar erfarenheter om t.ex. hur många signalarter och i vissa fall vilka signalarter som kan eller bör ligga till grund för avgörande av lokalens status. En signalart kanske också kan ha olika signalartsvärde i olika regioner. På Gotland är t.ex. krusbärskremlan Russula queletii, en av de signalarter som anses indikera höga naturvärden på kalkrik mark (Hallingbäck 1994), en av de allra vanligaste arterna och förekom på över hälften av lokalerna som den mest frekventa arten i denna undersökning. Rödgul trumpetsvamp Cantharellus lutescens är en annan på Gotland vanligt förekommande signalart som en del år kan uppträda mycket rikligt i vissa områden. C. lutescens förekommer på Gotland i olika typer av skogliga miljöer, både torrt och fuktigt. Flera av lokalerna där dessa arter förekom klassade vi som relativt ointressanta marksvamplokaler, men de förekom även på några av de bästa lokalerna. Dessa arter utgör exempel på signalarter som i vissa fall kan vara osäkra att använda som indikatorarter för värdefulla marksvamplokaler på Gotland. En annan art som däremot har visat sig vara en utmärkt signalart är svartgrön spindling Cortinarius atrovirens. Den hör till de mera lättigenkännliga marksvamparna och förekom på de allra intressantaste lokalerna (5 förekomster). Undersökningen bygger på ett relativt litet material och därför bör man vara försiktig med att dra exakta slutsatser. Våra erfarenheter belyses därför endast 15

19 som diskussion nedan och handlar om vilka kriterier som vi uppfattat som intressanta och möjligen skulle kunna kopplas till de artrika marksvampmiljöerna. Många av de intressantaste marksvampmiljöerna i båda biotoptyperna har vi funnit på kalkhaltiga underlag. Speciellt utmärkande har vissa säsongsfuktiga sluttande marker med rörligt markvatten, ytlig kalkberggrund och ett tunt jordtäcke visat sig vara. Kanske det rörliga markvattnet på sådana marker kan flocka upp kalk som då blir mer lättillgängligt för svampmycelet. Nya rön visar även att mykorrhiza på egen hand med bistånd från bakterier och organiska syror kan vittra mineral och genom denna förmåga tillgodogöra sig mineralnäring. (Dahlberg 1996, Nylund muntl., Olsson 1997). Dessa lokaler uppvisade dessutom ett barrträdsdominerande trädskikt med lång kontinuitet och mer eller mindre stort inslag av senvuxen tall och gran. Bland de inventerade skogsbetena fann vi inga rödlistade och mycket få signalarter bland marksvamparna på underlag som ej var påtagligt kalkpåverkade, alltså på sand/grusblandad sand. Tall saknades endast på en av de 48 lokalerna. De flesta ur artsynpunkt intressanta lokalerna hyste ett trädskikt av övervägande äldre tall och gran, ofta av den mera senvuxna typen, och endast med få inslag av andra trädslag såsom yngre ek, oxel eller rönn. Gran förekom på alla undersökta lokaler utom i fem skogsbeten på södra Gotland söder om Hemse (ca N) där naturligt invandrad gran saknas. De betade markerna där kan delvis skilja sig i karaktär mot skogsbeten som man kan finna på andra delar av ön eftersom de i regel har större lövandel eller tall som dominerande trädslag. Avsaknad av gran skulle kunna vara en orsak till att färre arter hittats i objekten där, men en annan orsak skulle kunna vara den troligen ringa påverkan av kalk. Fyra av lokalerna var ej påtagligt kalkpåverkade och hade ett underlag av sand/grusblandad sand. I dessa lokaler hittades totalt bara en signalart (lömsk flugsvamp Amanita phalloides). Den femte lokalen utan gran hade ett underlag med kalksten och hyste den mycket ovanliga arten blek ängsvaxing Hygrocybe pratensis var. pallida samt därutöver fem signalarter. De inventerade lokalerna har medvetet valts ut så att de skulle vara barrdominerande, med få undantag i några nyckelbiotoper på södra Gotland. Rent allmänt anses det dock vara så att en större mångfald bland trädarter kan ge en artrikare marksvampflora (Larsson 1997). Vid försök att jämföra kalkbarrskog och skogsbeten avseende deras värden som marksvamplokaler, fann vi inga signifikanta skillnader mellan dessa biotoptyper. Våra fältobservationer pekar dock på att kopplingen mellan kalkhaltigt underlag och bete kan ge en mycket intressant marksvampflora. Betets betydelse på sådana områden bör dock utredas närmare. På de flesta objekt som svampinventerats har vi funnit andra signalarter än marksvampar som anses indikera trädkontinuitet (Hallingbäck 1995). Vi har därför inte kunnat iaktta några samband eller skillnader mellan intressanta och mindre intressanta svamplokaler enbart med hjälp av dessa signalarter. Eftersom de ändå förekommit i de lokaler som hyst en intressant marksvampflora skulle de kunna vara ett av de kriterierier att beakta för att åtminstonde i ett första steg identifiera en möjlig, värdefull marksvamplokal. De vanligaste signalarterna är epifyter 16

20 på träd, t.ex. lavar som kattfotslav Arthonia leucopella och gammelgranslav Lecanactis abietina, vilka främst förekommer på gran. I några fall har lokalerna hyst andra rödlistade arter än marksvampar, vilket från början föranlett klassningen till nyckelbiotoper. Det har främst rört sig om hänglavar som trådbrosklav Ramalina thrausta och ringlav Evernia divaricata, vilka påträffats i objekt som klassats som kalkbarrskog. Där sådana arter påträffas finns anledning att förutsätta lång skoglig kontinuitet (Aronsson m.fl. 1995, Karlsson m.fl. 1994). Ostörda markförhållanden med lång obruten trädkontinuitet kan vara viktiga faktorer som bidragit till diversiteten bland marksvamparna på de intressanta marksvamplokalerna. Eftersom vi funnit att det kan föreligga svårigheter att utifrån beståndsstrukturer bedöma om ett område kan vara värdefullt ur marksvampsynpunkt, vill vi lyfta fram några kvalitéer som vi ändå funnit intressanta och som skulle kunna urskilja värdefulla marksvampmiljöer. Dessa kriterier utgår från ett gotländskt perspektiv, men det kanske är möjligt att överföra vissa av dessa erfarenheter till förhållanden som råder i andra geografiska områden: Barrdominerade bestånd med lång skoglig kontinuitet och mer eller mindre stort inslag av äldre träd av tall och gran på torr- och frisk kalkhaltig mark. Sluttande mark på kalkberggrund, tunt jordtäcke samt trädkontinuitet av gran och tall Områden som påverkas av rörligt kalkrikt markvatten Barrskog med träd- och beteskontinuitet, där tecken på att bete förekommer eller förekommit nyligen, på kalkrikt underlag Fynden av några mycket sällsynta arter samt att nya lokaler för flera rödlistade arter påträffats visar att en riktad inventering kan vara värdefull om man önskar öka kunskapen om marksvampfloran inom ett visst geografiskt område. Den informationen kan vara ett viktigt underlag i samband med rådgivningsinsatser till markägare i syfte att bevara värdefulla marksvampmiljöer. Den kan även bidra till att ge underlag för att motivera till beslut om skydd av ett visst område. Många av våra värdefulla marksvampmiljöer återfinns i äldre skogar med lång kontinuitet. Sådana miljöer har ofta även ett stort värde för skogsbruket (Larsson 1997). För att förbättra kunskapsläget om marksvampfloran och dess miljöer torde ökade inventeringsinsatser vara nödvändiga om kvarvarande miljöer med skyddsvärd eller hänsynskrävande marksvampflora skall kunna identifieras, dokumenteras och därmed ha chans att även räddas för framtiden. Marksvamparna är en viktig del av den biologiska mångfalden i våra skogsmarker, samtidigt som dessa organismer enligt senare års forskning tycks ha stor betydelse för samspelet i skogsekosystemen (Dahlberg m.fl. 1996). Det finns därför skäl till varför vi bör brygga över de kunskapsluckor vi har om våra marksvampar. De förhållanden som råder i de gotländska skogsmarkerna medför att vi här kan 17

21 ha ett särskilt stort ansvar för bevarandet av en del av denna mångfald som marksvamparna utgör. 18

22 Tack Detta inventeringsprojekt har kunnat genomföras tack vare ekonomiskt bidrag från Skogsstyrelsen, till vilka vi riktar ett stort tack. Förutom till Kerstin Gahne och Åke Edvinsson som utfört svampinventeringen riktas ett varmt tack också till följande personer som på olika sätt medverkat i projektet; Tina Pahlén som varit en ovärderlig hjälp i samband med databearbetningen; Mikael Norén som läst och kommenterat rapportmanus. Johnny de Jong för konstruktiva synpunkter och statistiska beräkningar; Johan Nitare för värdefulla synpunkter på faktainnehållet; Elsa Bohus Jensen som bistått med artbestämning och i övrigt givit annan värdefull information; Åke Strid som tagit sig tid för artbestämning av Hydnum albidum samt Hydnellum scrobiculatum; Arne Pettersson för bidrag med objekt och nyckelbiotopsinventering av lokalerna på södra Gotland; Jan-Erik Nylund för värdefulla synpunkter angående mykhorriza; Gotlands kommun och Danielson Sverige AB, Kerstins och Åkes arbetsgivare, för att de välvilligt givit tjänstledighet för inventeringsarbetet. 19

23 Referenser Andersson, I Skogsriskor på Gotland. Jordstjärnan. 14: Andersson, I Skogsriskor på Gotland -94. Jordstjärnan. 16: Andersson, I Skogsriskor på Gotland -95. Jordstjärnan. 17: Andersson L., Appelqvist T., Bengtsson O. & Nitare J Betespräglad äldre barrskog- Från naturvårdssynpunkt. Rapport nr. 3. Skogsstyrelsen. Jönköping. Aronsson, M., Hallingbäck, T. & Mattson, J-E. (red.) Rödlistade växter i Sverige ArtDatabanken, SLU. Uppsala. Boertmannn, D The genus Hygrocybe. Fungi of Northern Europe- vol. 1. The Danish Mycological Society. Århus. Bohus Jensen, E Om tryfflar på Gotland. Rindi. 8: Bohus Jensen, E Orangebrun giftspindling funnen på Gotland. Jordstjärnan. 9: Bohus Jensen, E Rödbrun tryffel åter funnen på Gotland. Rindi. 9: 45. Bohus Jensen, E., Ryman, S.G. & Strid, Å Floccularia straminea, Flockskivlingen i Sverige. Jordstjärnan. 11: Bon, M Svampar. En fälthandbok. BonnierAlba AB. Stockholm. Brandrud,T.-E., Lindström, H., Marklund, H., Melot, J. & Muskos, S Cortinarius Flora Photographica del 1-3. (Svensk version) Härnösand. Björndalen, J-E Kalktallskogar på Gotland som naturvårdsobjekt. Länsstyrelsen. Visby. Dahlberg, A., Kårén, O., Finlay, R Vad betyder en extremt hög artrikedom av mykorrhizasvampar? Markdagen Forskningsnytt om mark. Björn Berg (red). Institutionen för skoglig marklära, SLU. Uppsala Edvinsson, Å. & Gahne, K En fin vår för kronskål. Jordstjärnan. 12: 39. Eriksson, G Anteckningar om svampfynd på Gotland, Sverige. Friesia, Nordisk Mykologisk Tidskrift, band 11, häfte 2. Köpenhamn. Gotlands Botaniska Förening Förteckning över Gotländska kärlväxter. Rindi. årg

24 Hallingbäck, T Ekologisk katalog över storsvampar. ArtDatabanken, SLU. Uppsala. Hallingbäck, T Ekologisk katalog över Lavar. ArtDatabanken, SLU. Uppsala. Johansson, B.-G Exkursionsrapport. Torsburgen och Herrgårdsklint 29 juli Rindi. 4: 84 Johansson, B.-G Mossexkursion på östra Gotland, 4 oktober. Rindi. 7: 82. Kardell, L Hall-Hangvar. En gotländsk skog och dess historia. Rapport 39. SLU, Uppsala. Kardell, L. 1991: Var 1800-talet ett kritiskt århundrade för Gotlands skogar? Lindqvist, S.-O. (red): Landsbygd i förvandling- gotländsk odling och bebyggelse under 1800-talet. Minnesskrift till Gotlands läns Hushållningssällskaps 200-årsjubileum. Uddevalla. Karlsson J. & Norén M Nyckelbiotoper i skogen. Skogsstyrelsen. Jönköping. Kers, L.E Elaphomyces virgatosporus funnen i Sverige. Svensk Bot. Tidskr. 91: Kers, L.E Tryffeln Fischerula macrospora Matt. funnen i Sverige. Svensk Bot. Tidskr. 86: Larsson, K.H. (red.) Rödlistade svampar i Sverige - Artfakta. ArtDatabanken, SLU. Uppsala. Melin. R Spridda blad ur de gotländska skogarnas historia. Originalmanuskript. Fonden för skoglig forskning. Ur Skogsvårdsstyrelsens arkiv. Visby. Mossberg, B., Stenberg, L. & Eriksson, S Den Nordiska Floran. Stockholm. Munthe, H., Hede, E., V.Post, L., Lundqvist, J. & Sundius, N Kartbladen Kappelshamn, Slite, Katthammarsvik, Klintehamn och Hemse. Sveriges Geologiska Undersökning. Stockholm. Nitare, J Ang kalkbarrskogar i ditt län. Intern skrivelse. Skogsstyrelsen. Jönköping. Nordin, I Kring gotländska popplar. Rindi. 10: Norén, M., Hultgren, B., Nitare, J Instruktion för Datainsamling vid inventering av nyckelbiotoper. Skogsstyrelsen. Jönköping. 21

25 Olsson, M Den biologiska produktionen. Marken i skogslandskapet. Skogsstyrelsen. Jönköping. Phillips, R., Jakobsson, S Norstedts Stora Svampbok. Norstedts. Stockholm. Ryman, S.G., Holmåsen, I Svampar. En fälthandbok. Interpublishing AB. Stockholm. Skogsstyrelsen Instruktion för datainsamling vid skogsbruksplanläggning. Jönköping. Strid, Å Gotlands vita taggsvamp, Hydnum albidum. Jordstjärnan. 12:55. Bilagor: 1 KARTÖVERSIKT ÖVER HELA, NORRA SAMT SÖDRA GOTLAND 2 SAMMANSTÄLLNING AV OBJEKTEN, ÖVERSIKT 3 ARTLISTOR TOTALT 4 SIGNALARTSLISTA 5 RÖDLISTADE ARTER 6 FÄLTBLANKETTEN 22

26 Kartöversikt - tre kartbilder Bilaga 1

27 Sammanställning av objekten, översikt Bilaga 2 Objektnr biotoptyp Berggrund/jordart Tot. ant. arter H- arter S- arter RR- arter 1 Kalkbarrskog Moränmärgel Kalkbarrskog Revkalksten Kalkbarrskog Lagrad kalksten Kalkbarrskog Moränmärgel Kalkbarrskog Moränmärgel Skogsbete Moränmärgel Skogsbete Moränmärgel Skogsbete Moränmärgel Kalkbarrskog Lagrad kalksten Kalkbarrskog Revkalksten Kalkbarrskog Moränmärgel Kalkbarrskog Lagrad kalksten Kalkbarrskog Lagrad kalksten Skogsbete Lagrad kalksten Skogsbete Moränmärgel Kalkbarrskog Strandgrus Kalkbarrskog Lagrad kalksten Kalkbarrskog Strandgrus Kalkbarrskog Lagrad kalksten Skogsbete Moränmärgel Skogsbete Moränmärgel Skogsbete Sand Skogsbete Sand Skogsbete Sand Skogsbete Sand Skogsbete Grusblandad sand Skogsbete Grusblandad sand Skogsbete Moränmärgel Skogsbete Lagrad kalksten Skogsbete Moränmärgel Skogsbete Lagrad kalksten Kalkbarrskog Strandgrus Skogsbete Sand Skogsbete Moränmärgel Kalkbarrskog Moränmärgel Kalkbarrskog Lagrad kalksten Kalkbarrskog Revkalksten Kalkbarrskog Revkalksten Kalkbarrskog Revkalksten Kalkbarrskog Revkalksten Kalkbarrskog Revkalksten Skogsbete Moränmärgel Skogsbete Moränmärgel Kalkbarrskog Moränmärgel Skogsbete Revkalksten Skogsbete Sand Kalkbarrskog Lagrad kalksten Kalkbarrskog Lagrad kalksten Summa Objektnr = enligt översiktskarta, bilaga 1, tot.ant.arter = totalt antal arter, H- arter = rödlistade arter, S- arter = signalarter, RR- arter = mycket sällsynta arter 1(1)

28 Artlista samtliga arter Bilaga 3 Latinska namn Svenska namn H- S- Växtsätt Antal arter arter Agaricus abruptibulbus Knölfotad JORD-S 2 snöbollschampinjon Agaricus augustus Kungschampinjon FÖRN-S 2 Agaricus silvaticus Skogschampinjon FÖRN-S 3 Albatrellus confluens Brödticka M 1 Albatrellus ovinus Fårticka M 2 Albatrellus subrubescens Lammticka M 6 Amanita citrina Vitgul flugsvamp M 3 Amanita phalloides Lömsk flugsvamp S M 2 Amanita porphyria Mörkringad flugsvamp M 3 Amanita rubescens Rodnande flugsvamp M 2 Amanita spissa Gråfotad flugsvamp M 1 Amanita vaginata Grå kamskivling M 1 Armillaria mellea Honungsskivling P, VED-S 2 Baeospora myosura Höstkotteskivling FÖRN-S 2 Bolbitus titubans Guldskivling SPIL-S 1 Boletus chrysenteron Rutsopp M 1 Boletus edulis Stensopp (karljohan) M 2 Boletus subtomentosus Sammetssopp M 1 Calocera furcata Dvärggullhorn VED-S 1 Calocera viscosa Gullhorn VED-S 17 Calvatia excipuliformis Långfotad röksvamp JORD-S 1 Cantharellus cibarius Kantarell M 1 Cantharellus lutescens Rödgul trumpetsvamp S M 12 Cantharellus pallens Blek kantarell M 1 Cantharellus tubaeformis Trattkantarell M 3 Chalciporus piperatus Pepparsopp M 2 Chamaemyces fracidus Droppskivling H2 JORD-S 1 Chlorociboria aeruginosa Grönskål VED-S 1 Chroogomphus rutilus Rabarbersvamp M 23 Clavariadelphus truncatus Flattoppad klubbsvamp S M 9 Clavulina cinerea Grå fingersvamp JORD-S 1 Clavulina cristata Kamfingersvamp JORD-S 3 Clavulinopsis corniculata Ängsfingersvamp JORD-S 1 Clitocybe dealbata Gifttrattskivling JORD-S 1 Clitocybe diatreta Blekröd trattskivling FÖRN-S 17 Clitocybe fragrans Dofttrattskivling JORD-S 7 Clitocybe geotropa Häggtrattskivling JORD-S 1 Clitocybe gibba Sommartrattskivling JORD-S 3 Clitocybe metachroa Grå trattskivling FÖRN-S 3 Clitocybe nebularis (lepista) Pudrad trattskivling FÖRN-S 7 Clitocybe squamulosa Småfjällig trattskivling JORD-S 2 Clitopilus prunulus Mjölskivling FÖRN-S 11 Collybia asema Horngrå nagelskivling FÖRN-S 1 Collybia butyracea Mörk nagelskivling FÖRN-S 2 1(6)

29 Latinska namn Svenska namn H- S- Växtsätt Antal arter arter Collybia dryophila Blek nagelskivling FÖRN-S 8 Collybia maculata Fläcknagelskivling FÖRN-S 2 Coprinus domesticus Vedbläcksvamp VED-S 1 Coprinus micaceus Glitterbläcksvamp VED-S 1 Coprinus niveus Snövit bläcksvamp SPIL-S 1 Coprinus plicatilis Veckad bläcksvamp FÖRN-S 1 Cortinarius areofulvus Gyllenspindling S M 1 Cortinarius argutus Asprotspindling S M 1 Cortinarius argutus spp fraudulosus Granrotspindling H4 S M 3 Cortinarius armeniacus Aprikosspindling M 1 Cortinarius atrovirens Svartgrön spindling H2 S M 5 Cortinarius betulinus Blekblå spindling M 1 Cortinarius brunneus Umbraspindling M 1 Cortinarius caesiocanescens Duvspindling S M 1 Cortinarius calochrous spp Blåfotad fagerspindling S M 1 coniferarum var barbaricus Cortinarius calochrous spp Barrskogsfagerspindling S M 5 coniferarum var coniferarum Cortinarius calochrous spp Gulsträngad fagerspindling S M 3 coniferarum var hasii Cortinarius cinnamomeus Kanelspindling 1 Cortinarius corossus Bullspindling H2 S M 3 Cortinarius cyanites Rodnande spindling S M 1 Cortinarius delibutus Gulspindling M 2 Cortinarius dionysae Denises spindling S M 5 Cortinarius duracinus Broskspindling M 1 Cortinarius elegantior Kungsspindling S M 2 Cortinarius fulmineus Gul lökspindling S M 1 Cortinarius glaucopus Strimspindling S M 2 Cortinarius infractus Bitterspindling S M 5 Cortinarius limonius Eldspindling M 1 Cortinarius melanotus Svartfjällig spindelskivling M 1 Cortinarius odorifer Anisspindling S M 7 Cortinarius percomis Kryddspindling S M 4 Cortinarius pseudoglaucopus Violettrandad S M 1 spindelskivling Cortinarius purpurascens Blånande lökspindling S M 1 Cortinarius russeoides S M 11 Cortinarius salor Blå spindling M 15 Cortinarius semisanguineus Rödskivig spindling M 1 Cortinarius splendens var meinhardii Svavelspindling S M 1 Cortinarius spp, sekt. Crassi Spindelskivling M 1 Cortinarius stillatitius Honungsspindling M 1 Cortinarius subtortus Doftspindling S M 1 Cortinarius valgus Glatt rättikspindling M 1 Cortinarius variecolor Kantspindling S M 3 Cortinarius varius Klubbspindling S M 2 Cortinarius venetus Olivspindling S M 8 Crepidotus mollis var calolepis Fjällmussling VED-S 1 2(6)