Fällfångst av lodjur under licensjakt 2010 sammanställning och översiktlig utvärdering

Transkript

1 Fällfångst av lodjur under licensjakt 2010 sammanställning och översiktlig utvärdering En av lodjursfällorna som användes i Västerbottens län under licensjakten Foto: Länsstyrelsen.

2 Fällfångst av lodjur under licensjakten 2010 sammanställning och översiktlig utvärdering. Rapport till Naturvårdsverket Michael Schneider

3 Innehåll INLEDNING... 4 BAKGRUND... 4 REGLERING I LAGSTIFTNINGEN... 4 REGLERING I JAKTBESLUTEN... 4 Fångstredskap (under rubrik Villkor)... 4 Fällfångst (under rubrik Skäl)... 5 GENOMFÖRANDE OCH UTVÄRDERING... 5 KUNSKAPSUPPBYGGNAD MED MERA... 5 A. Uppdrag till länsstyrelserna... 6 B. Uppdrag till SVA... 6 C. Reglering av fångstmännens verksamhet... 7 BÄTTRE INFORMATION OM FÄLLORNA... 7 SAMVERKAN MED LODJURSPROJEKTET... 7 PROJEKT VILDSVINS- OCH LODJURSFÄLLOR... 7 RESULTAT... 8 JAKTOMRÅDE... 8 ANTAL JÄGARE... 8 FÄLLDA DJUR... 9 FÄLLOR SKADOR FOTODOKUMENTATION Fällda lodjur Fällor SAMVERKAN MED LODJURSPROJEKTET PROJEKT VILDSVINS- OCH LODJURSFÄLLOR SAMMANFATTANDE DISKUSSION FÄLLOR SKADOR DOKUMENTATION KUNSKAPSUPPBYGGNAD REKOMMENDATIONER VIDARE LÄSNING

4 Inledning Den 29 januari 2010 publicerade WWF Sverige en rapport om jakt efter lodjur, som hade sammanställts av Statens veterinärmedicinska anstalt SVA. Rapporten sammanfattar resultaten från lodjursjakten mellan åren 1996 och 2009 och belyser speciellt fällfångsten. Totalt under perioden har ca en tredjedel av de fällda lodjuren fångats i fälla, med stor variation mellan åren. SVA konstaterade skador hos en del av dessa djur. Tandskador återfanns hos totalt 9 %, kloskador hos 17 % och trädflis i mage och tarm hos 46 % av de fällfångade lodjuren. Baserat på denna rapport kritiserade WWF fällfångsten av lodjur och motiverade sitt ställningstagande med att fällfångst är en metod som endast få jägare använder, att många av de fällfångade lodjuren uppvisar skador och att myndigheternas kontroll av fällfångsten är bristfällig. Med bakgrund i de diskussioner som förs har Naturvårdsverket förbättrat sin egen information kring tillåtna fångstredskap för lodjur, skärpt kraven rörande fällfångst av lodjur och påbörjat en utvärdering av både fångstredskap och fällfångst. Denna rapport är del av den pågående utvärderingen. Bakgrund Reglering i lagstiftningen Användning av fångstredskap regleras i jaktförordningen (1987:905) och Bilaga 5 till samma förordning. Enligt 11 jaktförordningen är det Naturvårdsverket som godkänner fångstredskap efter samråd med Statens jordbruksverk. Enligt 12 samma förordning får Naturvårdsverket meddela föreskrifter som rör fångstredskap. Detta har gjorts i Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd om jakt och statens vilt (NFS 2002:18), där behandlar fångstredskap. Reglering i jaktbesluten Naturvårdsverket har även reglerat användningen av fångstredskap (fällor) i besluten om licensjakt efter lodjur som togs i februari 2010 (dnr för norra rovdjursförvaltningsområdet och för mellersta rovdjursförvaltningsområdet). Här följer utdrag ur dessa, i dessa delar likalydande, beslut: Fångstredskap (under rubrik Villkor) Jakt efter lodjur med stöd av detta beslut får bedrivas med följande godkända fångstredskap: Åbrånsfällan (L93), Lofälla Grimsö (L94), Tunnelfälla Söderholm (L95), Sinkabirum (L99) samt Sinkabirum kombi (L112). Vid användningen ska tillses att inga utstående kantiga detaljer förekommer invändigt i fällans fångstutrymme. Ansvarig jaktledare ska förvissa sig om att fällorna är i enlighet med Naturvårdsverkets föreskrifter och Allmänna råd om jakt och statens vilt. Varje fälla ska vara tydligt märkt med typbeteckning samt användarens namn, adress och telefonnummer (26 Naturvårdsverkets föreskrifter och Allmänna råd om jakt och statens vilt). Tillsyn och vittjning av fällor ska ske minst två gånger per dygn. En vittjning ska dock alltid ske på morgonen senast en timme efter solens uppgång (27 samma föreskrifter). 4

5 Fällor som ska användas för lodjursjakt under perioden 1 mars 15 april 2010 ska koordinatsättas med GPS-koordinater, alternativt anges med markering på karta. Platsangivelsen för fällan ska anmälas skriftligen till Länsstyrelsen efter 9 februari 2010 och före 1 mars 2010 i det län fällan är placerad. Lodjur som vid fällfångst konstateras vara märkt bör inte avlivas utan frisläppas. Kontakta dessförinnan Lodjursprojektet 1. Naturvårdsverket erinrar om att det krävs dispens från länsstyrelsen för att få använda animaliskt avfall vid fällfångst (20 Föreskrifter om ändring i Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2006:84) om befattning med animaliska biprodukter och införsel av andra produkter, utom livsmedel, som kan sprida smittsamma sjukdomar till djur och människor (SJVFS 2007:2)). Naturvårdsverket rekommenderar att lodjursfällor förses med elektroniska anordningar som informerar jägaren när fällan har slagit igen, t ex via sms. Användning av sådana anordningar befriar dock ej från kravet att varje fälla ska vittjas på plats minst två gånger per dygn. Fällfångst (under rubrik Skäl) För att uppfylla etiska och djurskyddskrav är fällfångsten noggrant reglerad. Det innebär att endast godkända fällor för fångst av lodjur får användas, vilka finns listade på Naturvårdsverkets webbplats. Vidare ska fällornas plats anmälas till länsstyrelsen i det län fällan är placerad innan jakten startar. Besiktningsmannen ska fotografera tassarna av lodjur som fångats i fälla och fällan ska besiktigas. SVA undersöker samtliga djur med avseende på skador som fällfångsten kan ha förorsakat. Naturvårdsverket rekommenderar användning av elektroniska anordningar som informerar jägaren när fällan har slagit igen för att minimera tiden lodjuren tillbringar i fällan. Naturvårdsverket bedömer att fällfångsten bör ske under samma jaktperiod som jakt med vapen vilket medför att godkända jaktmetoder likabehandlas. Enligt art- och habitatdirektivets artikel 12 ska lodjur, en art som listas i bilaga 4 a i samma direktiv, skyddas särskilt under parnings- och uppfödningsperiod. Detta är ytterligare ett skäl till att jakttiden för fällfångst begränsas till tiden för jakt med vapen. Naturvårdsverket kommer att utvärdera årets fällanvändning under jakten i samverkan med länsstyrelserna och SVA. Naturvårdsverket har också inlett diskussioner med lodjursforskningsprojektet vid Sveriges lantbrukuniversitet angående en vidare utvärdering av fällfångst av lodjur. Naturvårdsverket och SVA har konkreta planer för att testa kameraförsedda fällor för lodjur (och vildsvin) och SVA har fått Djurförsöksetiska nämndens tillstånd att fånga 15 lodjur. Genomförande och utvärdering Kunskapsuppbyggnad med mera För att tillgodose Art- och habitatdirektivets krav om att jakten ska ske under strikt kontrollerade former, för att följa djuretiska krav och för att underlätta utvärderingen av jakten lämnade Naturvårdsverket i besluten om licensjakt olika uppdrag till länsstyrelserna 1 Kontakta Grimsö forskningsstation, tel alternativt Peter Segerström, Jokkmokk, tel

6 och till SVA. Det finns dessutom riktlinjer i besluten och i övrigt regelverk som styr fångstmännens verksamhet. A. Uppdrag till länsstyrelserna 1. Hålla koll på fällorna a. Alla fällor ska anmälas till länsstyrelsen i. Fälltyp ii. Ägare iii. Placering b. Tillsyn före och under jakten önskvärd c. Kontroll av fälla vid fångat lodjur d. Fotografering av fälla vid fångat lodjur 2. Besiktiga alla lodjur a. Fotografering av samtliga fällda lodjurs framtassar (klor) b. Fylla i blanketterna med detaljerad information om det fällda djuret, eventuella fällor och eventuella skador 3. Rapportering till SVA a. Excelark b. Blanketter c. Foton av de fällor som fångade lodjur d. Foton på samtliga fällda lodjurs framtassar 4. Rapportering till Naturvårdsverket a. Angående fällor i. Antal fällor totalt i länet och per kommun ii. Typ av fällor iii. antal besiktigade fällor iv. antal fällor som fångade lodjur b. Angående djuren i. Antal fällda lodjur ii. Antal påskjutna och avräknade iii. Antal påskjutna och ej avräknade iv. Fällda djurs kön v. Skyttens namn, adress, telefonnummer vi. Jaktledarens namn och telefonnummer vii. Datum och klockslag viii. Plats (kommun och koordinater) ix. Jaktmetod c. Erfarenheter vunna i samband med jakten B. Uppdrag till SVA 1. Undersök samtliga fällda lodjur 2. Jämför fällfångade och skjutna lodjur med avseende på a. Skador på klor b. Skador på tänder c. Flis i magen 3. Bedöm skadornas allvar 4. Jämför skador på lodjur (inskickade foton, ifyllda blanketter och obduktion) och skador på fällor (inskickade foton) 6

7 C. Reglering av fångstmännens verksamhet 1. Under perioden för lodjursjakt o Anmälan som lodjursjägare till jaktregistret krävs o Endast godkända fällor får användas o Fällor ska anmälas till länsstyrelsen o Fällor vittjas minst två gånger per dygn o Det rekommenderas elektronik som larmar när fångst har skett 2. Utanför perioden för lodjursjakt o Fångade lodjur ska släppas fria Fig. 1. Länsstyrelsernas besiktningsmän hade i uppdrag att med foto dokumentera klorna på samtliga fällda lodjurs framtassar. Här ett av djuren som fälldes i Västerbotten. Foto: Länsstyrelsen. Bättre information om fällorna För att underlätta för både tillsynsmyndigheter och fångstmän utökade Naturvårdsverket sin information om godkända fällor för lodjursjakt på sin webbplats med både övergripande beskrivningar och översiktliga ritningar i besluten för samtliga fällor. Den befintliga informationen om fällfångst sågs över och uppdaterades. Samverkan med lodjursprojektet En samverkan med loforskningsprojektet har påbörjats med informella kontakter och en kunskapsinhämtning rörande projektets fångstverksamhet som första steg. Diskussionerna har berört loprojektets märkningsarbete, fällfångsten, eventuella skador och lodjurens beteende. Diskussioner har påbörjats rörande ett projekt med kameror i lodjursfällor. Projekt vildsvins- och lodjursfällor I ett större projekt, som pågick fram till 31 januari 2011, avsåg SVA att testa fällor för vildsvin och för lodjur för typgodkännande. Tanken var bland annat att installera kameror i fällorna för att studera fångna lodjurs beteende. Fångna lodjur skulle avlivas, obduceras och undersökas med avseende på skador (främst tandskador, kloskador och flis i magen). Djurförsöksetiska nämnden vid Uppsala universitet hade en avgörande roll i sammanhanget. 7

8 Resultat Jaktområde Licensjakt efter lodjur bedrevs våren 2010 i totalt 12 län i Sverige, från Norrbotten i norr till Västra Götaland i söder (figur 2). Också i Stockholms län bedrevs lojakt, för första gången på många år. Den totala tilldelningen var 209 djur, fördelade på norra och mellersta rovdjursförvaltningsområdet, och följde därmed intentionerna i Sveriges nya rovdjursförvaltning. 12 Licensjakt lodjur 2010 Fig. 2. Licensjakt efter lodjur våren 2010 bedrevs i 12 av Sveriges län Län med licensjakt Antal registrerade fällor Antal jägare Tabell 1. Sammanställning över personer som hade anmält sig som lodjursjägare till jaktregistret jaktsäsong 2009/2010. Enligt statistik från jaktregistret. Område Antal registrerade jägare Område Antal registrerade jägare Riket Totalt Stockholms län 851 Blekinge län 24 Södermanlands län 156 Dalarnas län Uppsala län Gotlands län 7 Värmlands län Gävleborgs län Västerbottens län 995 Hallands län 137 Västernorrlands län 599 Jämtlands län Västmanlands län 600 Jönköpings län 104 Västra Götalands län Kalmar län 38 Örebro län Kronobergs län 45 Östergötlands län 105 Norrbottens län 494 (Okänt) 185 Skåne län 107 8

9 För att kunna delta i licensjakt efter lodjur våren 2010 behövde man anmäla sig som lodjursjägare till jaktregistret. I tabell 1 listas antalet registrerade jägare per län och totalt för Sverige. Det är dock okänt hur många personer som verkligen deltog i lodjursjakten, eftersom endast jaktledaren behövde registrera sig och i och med att sannolikt inte alla av de registrerade personerna faktiskt var ute och jagade lodjur. Enligt en sammanställning från SVA bedrev totalt 91 personer fällfångst av lodjur. Fällda djur Utifrån inkomna rapporter från länsstyrelserna har SVA sammanställt resultaten av 2010 års licensjakt efter lodjur. Av totalt 209 tilldelade djur fälldes 159, varav 11 (ca 7 % av fällda) fångades i fälla (SVA 2010b, tabell 2). Tabell 2. Resultat från licensjakt efter lodjur våren Enligt SVA 2010b. Antal djur % av 209 % av 159 Tilldelning totalt 209 Avräknade ,5 Fällda ,1 Påskjutna och avräknade 3 Påskjutna och ej avräknade 3 Fångade i fälla 11 5,3 6,9 Fällda under annan jaktform ,3 92,5 Utan uppgift om jaktform 1 SVA har tidigare sammanställt resultat från lodjursjakten mellan åren 1996 och 2009 (SVA 2010a). Antalet fällda djur har varierat kraftigt mellan åren och rapporteringen av jakten har blivit bättre under årens lopp, att döma av antalet djur där information om jaktsätt saknas (figur 3). Antal djur Info saknas Jakt Fälla Fig. 3. Lojaktens resultat under perioden efer sammanställningar från SVA (2010a, 2010b). Med Jakt menas i figuren andra jaktformer än fällfångst.. 9

10 Andelen fällfångade djur har varierat kraftigt under åren (figur 4). Under vissa år har fällfångst varit den dominerande jaktformer, medan den undra andra år har varit av endast marginell betydelse för jaktutfallet nationellt. Så har varit fallet speciellt under senare år, trots en relativt hög tilldelning under jakten. Andel fångade i fälla (%) Fig. 4. Andelen lodjur fångade i fälla av samtliga fällda lodjur under perioden Efter information från SVA. Fällor Under licensjakten 2010 var det fem typer av fälla som var godkända för fångst av lodjur (tabell 3). Dokumenten om godkännande av fångstredskap för fångst av lodjur finns på Naturvårdsverkets webbplats med både övergripande beskrivningar och översiktliga ritningar eller bilder för samtliga fällor. Tabell 3. De fem fälltyper som var godkända för fångst av lodjur under licensjakten Namn Typ nr. Godkänd för fångst av År för godkännande Åbrånsfällan L 93 Räv, grävling, lodjur, 1999 Lofälla Grimsö L 94 Räv, grävling, lodjur 2007 Tunnelfälla Söderholm L 95 Räv, grävling, lodjur, 2000 Sinkabirum L 99 Räv, grävling, lodjur 2002 Sinkabirum kombi L 112 Vildsvin, räv, grävling, lodjur 2007 I 10 av 12 län med licensjakt efter lodjur 2010 fanns fällor anmälda för lodjursjakt (figur 2, tabell 4). I samtliga län med utplacerade fällor besiktigades åtminstone en del av fällorna av länsstyrelsen, i vissa län före jakten, men alltid vid fångst i fällan. Att inte alla fällor besiktigas förklaras av länsstyrelserna med brist på resurser för en sådan verksamhet. Antalet fällor per tilldelat lodjur kan användas för att jämföra intresset för fälljakten som finns i de olika länen (figur 5). Västmanlands län toppade här med 1,5 fällor per lodjur, medan Västra Götaland uppvisade den lägsta siffran. Intresset är stort även i Gävleborg och Västernorrland och lite mindre så i Jämtland och Värmland. 10

11 Tabell 4. Antal tilldelade och antal fällfångade lodjur samt antal anmälda och antal besiktigade lodjursfällor under licensjakt efter lodjur våren Enligt information om fällorna från länsstyrelserna. Antal djur Antal fällor Tilldelning Antal fällfångade Anmälda Besiktigade innan jakten Besiktigade under jakten Norrbotten Västerbotten Jämtland Västernorrland Gävleborg Dalarna Värmland Västra Götaland Örebro Västmanland Uppsala ?? Stockholm Stockholm Uppsala Västmanland Fig. 5. Antal fällor som var anmälda per tilldelat lodjur under licensjakten 2010 i länen där lojakt bedrevs. Inga fällor var anmälda i Stockholms och Dalarna län. Örebro Västra Götaland Värmland Dalarna Gävleborg Västernorrland Jämtland Västerbotten Norrbotten 0 0,5 1 1,5 2 Antal fällor per tilldelat djur Det finns inget klart samband mellan hur stor tilldelningen är i ett län och hur stort intresset är för fällfångst av lodjur (figur 6). Sannolikt har lojaktstraditionen en större betydelse, men även i Västernorrland där lojakten har haft ett uppehåll är intresset för fällfångst fortfarande stort. 11

12 Antal fällor per tilldelat djur 1,6 1,4 1,2 1,0 0,8 0,6 0,4 0,2 0, Antal tilldelade djur Fig. 6. Sambandet mellan tilldelningens storlek och intresset för fällfångst av lodjur (mätt i antalet fällor per tilldelat lodjur) är inte särskilt tydligt. Antalet under lojakten anmälda fällor har under senare år minskat totalt sett i Sverige (figur 7). Medan vissa län alltjämt har många fällor ute (t.ex. Jämtland), har antalet fällor minskat drastiskt t.ex. i Dalarna, där inga fällor anmäldes år Antal fällor Norrbotten Västerbotten Jämtland Västernorrland Gävleborg Dalarna Värmland Örebro Uppsala Västra Götaland Västmanland Fig. 7. Antalet under lodjursjakten anmälda fällor i olika län åren 2008, 2009 och Data från SVA. Också antalet personer som anmäler fällor under lojakten har minskat mellan 2008 och 2010 och har nu hamnat under 100 (figur 8). En och samma person kan ha flera fällor ute samtidigt. Antalet personer har minskat främst mellan 2009 och 2010, medan antalet fällor minskade mest mellan 2008 och 2009 I 28 Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd om jakt och statens vilt (NFS 2002:18) sägs det att om vilt som inte är fredat fångas i fångstredskap som inte är godkänt för den aktuella arten, får viltet ändock avlivas. I åtminstone ett fall har denna paragraf blivit aktuell under licensjakten 2010, när ett lodjur efter polisbeslut avlivades som hade fångats i en rävfälla i Västerbotten. Det förekommer fortfarande fällor som inte anmäls till länsstyrelsen i tid och det förekommer fällor som anmäls men som inte är av godkänd typ. Det fångas också lodjur i fällor som är gillrade för fångst av räv. Omfattningen av detta i landet är oklart, men enbart i Västerbottens län polisanmäldes två fall av otillåten fällfångst av lodjur under jakten 2010 och ett lodjur avlivades efter att det hade fångats i en rävfälla och skadats där. 12

13 Antal personer med fällor Norrbotten Västerbotten Jämtland Västernorrland Gävleborg Dalarna Värmland Örebro Uppsala Västra Götaland Västmanland Fig. 8. Antalet personer som anmälde fällor under lodjursjakten 2008, 2009 och 2010 i olika län. Data från SVA Skador Ett stort antal av de fällda lodjuren uppvisade skador (tabell 5). De flesta skadorna var äldre sådana, som lodjuren hade åtdragit sig före jakten. Totalt 25 av djuren uppvisade färska skador och dessa återfanns både hos fällfångade djur och hos sådana djur som hade fällts under andra jaktformer. En del av tandskadorna var skottskador som uppkom under avlivningen av djuren, så t.ex. hos ett av djuren som fångades i fälla. Tabell 5. Observerade skador hos lodjur fällda under licensjakt våren Med Jakt menas i tabellen andra jaktformer än fällfångst. Enligt SVA 2010b. Antal djur % av respektive grupp Jakt Fälla Jakt Fälla Äldre skador ,6 18,2 Färska skador Tandskador ,8 9,1 Kloskador 3 5 2,0 45,5 Flis i magen 0 6 0,0 54,5 Det är tre typer av skada som SVA undersöker för att bedöma hur fällfångade lodjur påverkas av fällfångsten. Tandskador kan uppstå när ett lodjur försöker bita sig ut ur en fälla där det har blivit instängt. Kloskador kan uppstå när ett fällfångat lodjur försöker klösa sig ur en fälla. Trädflis i mage eller tarmar är ingen skada i sig utan betraktas som indikation på att djuret har försökt gnaga sig ur fällan. Under åren har andelen av de fällfångade lodjuren som uppvisade sådana skador varierat kraftigt (figur 9). Andelen med flis i magen är genomgående relativt hög medan andelen med tandskador är låg. Andelen lodjur med kloskador har varierat mellan 0 % och ca 70 %. I jämförelse med perioden ligger skadenivån för jakten 2010 på en genomsnittlig nivå när det gäller flis i magen. När det gäller tandskador ligger 2010 på en låg nivå (ett av de fällfångade lodjuren hade tandskador, men dessa skador härrörde inte från vistelsen i fällan), och när det gäller kloskador på en högre nivå än genomsnittet (figur 9). 13

14 Andel av fällfångade med skador Andel av fällfångade lodjur (%) ,0 80,0 70,0 60,0 50,0 40,0 30,0 20,0 10, % med flis % tandskador % kloskador Genomsnitt Fig. 9. Hur många av de fällfångade lodjuren som uppvisade olika former av skada har varierat kraftigt mellan åren. Data från SVA. Fig. 10. En jämförelse av andelen av de fällfångade lodjuren som uppvisade skador under perioden (medelvärde och standardavvikelse) och andelen djur som uppvisade skador under jakten Data från SVA. 0,0 Flis Tandskador Kloskador Andel skadade av fångade 1,20 1,00 0,80 0,60 0,40 0,20 0, Tänder Tassar Trädflis Fig. 11. En jämförelse av andelen av de fällfångade lodjuren som uppvisade skador under perioden , uppdelat på fälltyp och skadetyp. Siffrorna ovanför diagrammet anger hur många lodjur som totalt har fångats i varje fälltyp under perioden. Uppgift om fälltyp saknas för 51 lodjur. Data från SVA. Lofälla m/grimsö Olaglig fälla Småländsk rävfälla Tunnelfälla Söderholm Värmländsk tunnelfälla Åbronsfällan Öster-Malmafällan Uppgift saknas Fälltyp Vissa fällor anses ge mer skador hos fångna lodjur än andra. Naturvårdsverkets har tidigare förbjudit användningen av Värmländsk tunnelfälla, eftersom skadefrekvensen ansågs vara för hög. Figur 11 visar andelen av de fångna lodjuren som visade skador (på tänder och tassar samt flis i magen) hos de olika fälltyperna som har använts under perioden Jämförelsen mellan de olika fällorna är dock något svårt, i och med att så olika många lodjur har fångats i dem. 14

15 Fotodokumentation Enligt Naturvårdsverkets beslut om licensjakt efter lodjur våren 2010 skulle länsstyrelserna dokumentera samtliga fällda lodjurs framtassar (jfr. figur 1) och samtliga fällor (jfr. foto på titelsidan) som har fångat lodjur med foto och skicka materialet till SVA. Fällda lodjur Fotodokumentation har kommit in till SVA rörande 80 av de fällda lodjuren, alltså endast ca 50 % av djuren. En del av de inskickade fotona var av så dålig kvalitet att de var omöjliga att utvärdera. Många av de foton som var av bra kvalitet visade endast enstaka klor, en tass eller hela lodjuret och många hade bristfällig information om vilken tass det rörde sig om etc. (SVA i brev). Fällor Syftet med fotodokumentation av fällorna var att SVA skulle kunna sammanställa information om eventuell åverkan som ett fångat lodjur kan ha på fällan. Totalt har till SVA skickats sex uppsättningar foton från fem olika fällor, där 6 av de elva lodjuren fångats. Fotona från fyra av fällorna uppvisar märken och skador i fångstutrymmet: SVA konstaterar dock att det inte är möjligt att enbart utifrån foton avgöra om märken och skador på fällorna har orsakats av ett fångat lodjur. SVA menar att det inte heller är möjligt att, utifrån enbart foton, bedöma ålder på eventuella märken och skador (SVA 2010b). Samverkan med lodjursprojektet En samverkan med loforskningsprojektet har påbörjats med informella kontakter och en diskussion av den fällfångst av lodjur som bedrivs inom projektet. Det finns hittills inte någon samlad sammanställning av den fällfångst av lodjur som bedrivs i loforskningsprojektets regi. Det fångas mellan 7 och 9 lodjur i fällor varje år ( fångster, , , , ). Sedan 1996 har det skett 75 fällfångster av lodjur, varav 2 är återfångster. Det har alltså fångats 73 olika individer inom projektet. Det finns en viss dokumentation av eventuella skador som lodjuren ådrar sig i fällorna. Forskarna har alltid noterat om lodjuren har skador på tänderna, men har tidigare inte varit lika noggranna när det gäller skador på klorna. Idag finns dock en god dokumentation av samtliga skador lodjuren kan ha fått i fällan. Det finns endast begränsat med data som kan användas för att visa hur mycket eller lite lodjuren påverkas av fällfångsten. Man kan analysera rörelsemönstret direkt efter märkningen och hur snabbt efter märkningen lodjuret dödar ett nytt byte. Lodjursprojektet har väldigt få återfångster (endast 2 av totalt 75 fångster), vilket tyder på en ovilja hos lodjuren att gå i fälla mer än en gång. Det finns idag ingen kameraövervakning eller liknande i fällorna, men projektet försöker hitta en lämplig teknik. Ett av problemen är batteriförsörjning till kameran. I projektet märks alla lodjur som fångas och om de är tillräckligt gamla (stora) så får de sändare. Det sker alltså inget urval av sändardjur. Sändare sätts inte på lodjur som är yngre än 8-9 mån, d.v.s. unga lodjur får GPS-halsband först i januari/februari. Dagens GPS-sändare har en livslängd som beror på antalet positioner man tar ut, d.v.s. livslängden i tid beror på positionernas intervall. Eftersom det egentligen inte återfångas några lodjur planerar forskningen inte för återfångst och byte av GPS-halsbanden. Det har istället lagts in en försvagningszon i halsbandet som gör att halsbandet går av efter ett tag, för att lodjuret inte 15

16 ska tvingas gå med sändaren resten av livet. Om återfångst av lodjur skulle ske så skulle man byta GPS-halsband på djuren. Forskningsprojektet har tillstånd för fällfångst som gäller till 27 november 2012, men kommer att utvärdera och dokumentera eventuella problem med fällfångsten av lodjur inför en ny ansökan. Projekt vildsvins- och lodjursfällor Inom detta projekt har man inte lyckats fånga några lodjur i fällorna som var utplacerade. Det går alltså inte att dra några slutsatser utifrån detta projekt, varken för fällors lämplighet för lodjursfångst eller för hur lodjur påverkas av fällor. Sammanfattande diskussion Fällor Dokumenten om godkännande av fångstredskap för fångst av lodjur tar endast upp grundkraven som Naturvårdsverket ställer. Både beskrivningen i text och bilden som medföljer denna beskrivning gäller. Naturvårdsverket tillhandahåller inga konstruktionsritningar och går inte heller in och detaljreglerar mått etc. som inte är av betydelse ur jakträttslig eller djurskyddssynpunkt. Exakta ritningar, som kan användas för att bygga en fälla, finns att tillgå hos konstruktören eller i vissa fall Jägareförbundet. En del fällor kan också köpas färdigbyggda eller som byggsatser hos konstruktören. Enligt figur 11 är skadefrekvensen i de olika fällorna olika. Jämförelsen av skadeverkningen är dock mycket osäker eftersom antalet lodjur som har fångats i de olika fällorna är mycket olika. Värmländska tunnelfällan var den mest populära fälltypen och fångade totalt 215 lodjur innan den förbjöds av Naturvårdsverket för lodjursfångst, som följd av en konstaterad hög skadefrekvens. Idag är lofälla modell Grimsö den mest använda fällan, men även här visar SVA:s sammanställningar på en skaderisk för de fångade lodjuren. Skador En del av lodjuren som fångas i fälla uppvisar skador som de uppenbarligen har ådragit sig under vistelsen i fällan. Även lodjur som fälls med andra jaktmetoder än fällfångst uppvisar skador. Det är idag oklart hur allvarliga skadorna av de fällfångade lodjuren egentligen är, eftersom SVA:s publicerade sammanställningar inte graderar skadorna och eftersom det inte finns en uttömmande jämförelse av skador hos lodjur fällda med olika jaktmetoder. Det är också oklart hur mycket djuren stressas i fällorna och vad det största stressmomentet är: när luckorna slår igen, om djuret måste sitta länge i fällan, eller när vittjning av fällan sker och människor närmar sig fällan. Dokumentation Dokumentationen av lodjursjakten, av fällor och av skador på djuren har inte fungerat i den omfattning som Naturvårdsverket hade eftersträvat med skrivningarna i sina beslut om licensjakt Speciellt fotodokumentationen var ofta bristfällig. Under kommande års lojakt bör därför dokumentationen främst baseras på insamling av skriftliga uppgifter via blanketter, om besiktningarna genomförs av länsstyrelsernas fältpersonal. 16

17 Kunskapsuppbyggnad Kunskapsuppbyggnaden kring fångstredskap och fångst av lodjur har inte framskridit i den takt som Naturvårdsverket hade avsett. Detta anses främst bero på brister i dokumentationen av lodjursjakten 2010, det faktum att inga lodjur fångades i projekt vildsvins- och lodjursfällor, samt resursbrist till följd av införandet av den nya rovdjursförvaltningen och den starka fokuseringen på varg. Så har Naturvårdsverket hittills inte hunnit med något projekt rörande kameror i lofällor som tidigare har nämnts, men en samverkan med loforskningsprojektet i fällfrågan har kommit igång. Lodjurens fällskygghet efter första fångsten, som loforskningen har konstaterat, bör betraktas som indikation på att fällor upplevs som negativa av lodjuren. Rekommendationer Följande rekommendationer ges utifrån ovanstående sammanställning och översiktlig utvärdering. Naturvårdsverket bör överväga att 1. Ge uppdrag till loforskningsprojektet om a. Kameraövervakning av fällorna som används i projektet, videodokumentation av fångna lodjurs beteende och slutsatser angående hur lodjuren påverkas av fällfångst. b. Utvärdering av märkta lodjurs beteende efter frisläppande med avseende på framför allt rörelser, bytesfångst och annat relevant beteende. c. I samverkan med djurparkspersonal och beteendeekologer utreda hur man kan mäta stress hos ett fångat lodjur. d. Experimentell fällfångst av lodjur i hägn i djurparker med videodokumentation av beteende samt bedömning av olika fälltypers lämplighet för fångst av lodjur i samverkan med djurparkspersonal och SVA. 2. Verka för en utökning av projekt vildsvins- och lodjursfällor att gälla under licensjakt efter lodjur år a. En och samma person bör kontrollera samtliga till länsstyrelserna anmälda fångstredskap, besiktiga samtliga fällfångade lodjur och fällorna där de fångades och ombesörja såväl transport av hela djurkropparna till SVA som återlämning av skinnen till fångstmännen. b. SVA bör obducera samtliga fällfångade lodjur enligt fastställd mall. c. Med tanke på den relativt ringa omfattning som lodjursjakten sannolikt kommer att ha under kommande säsong bör en sådan kontrollerad fångst även övervägas för senare jaktsäsonger. 3. Föreskriva åt länsstyrelserna i delegeringsbeslutet om licensjakt efter lodjur att a. besiktningsmännen under licensjakten noggrant fyller i de blanketter som Naturvårdsverket tillhandahåller. b. fällor för lodjur ska förses med elektroniska anordningar som omedelbart meddelar fångstmannen när fångst har skett. 4. Uppdra åt SVA att lämna mer nyanserade rapporter om skador hos lodjur, där inte bara flis i mage och tarm, utan även tandskador och kloskador graderas. En mera 17

18 omfattande jämförelse mellan fällfångade lodjur och lodjur fällde med andra jaktmetoder bör göras. 5. Se över Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd om jakt och statens vilt (NFS 2002:18), speciellt med avseende på vad som sägs om vittjning i 27 och om fångst av fredat vilt i 28. Vidare läsning SVA 2010 a. Fällfångst av lodjur. En sammanställning av uppgifter från avlysningsjakter på lodjur som genomförts i Sverige under perioden Rapport SVA 2010 b. Sammanställning över skador hos lodjur fällda under licensjakten Rapport (dnr SVA 2010/823). 18