Fiske / Statistiska centralbyrån. Stockholm : Statistiska centralbyrån, 1916-[1971]. - (Sveriges officiella statistik). Täckningsår:

Transkript

1

2 INLEDNING TILL Fiske / Statistiska centralbyrån. Stockholm : Statistiska centralbyrån, 1916-[1971]. - (Sveriges officiella statistik). Täckningsår: med innehållsförteckning och sammanfattning på franska även med fransk parallelltitel: Pêche en med innehållsförteckning, sammanfattning samt parallelltitel på engelska: Fishing in, från 1951 och framåt: Fisheries. Efterföljare: Fiskestatistisk årsbok / Statistiska centralbyrån. Stockholm : Statistiska centralbyrån, (Sveriges officiella statistik). Täckningsår: Översiktspublikationer: Fiskestatistik : 75 år vid SCB. - Ingår i: Fiske 1987 en översikt. - Stockholm : Statistiska centralbyrån, (Sveriges officiella statistik). - (Statistiska meddelanden J 55 SM 8801). Fiske. År (Sveriges officiella statistik). Digitaliserad av Statistiska centralbyrån (SCB) urn:nbn:se:scb-fisk-1946

3 SVERIGES OFFICIELLA STATISTIK JORDBRUK MED BINÄRINGAR FISKE ÅR 1946 AV STATISTISKA CENTRALBYRÅN STOCKHOLM 1948 KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER

4 STATISTIQUE OFFICIELLE DE LA SUÈDE AGRICULTURE ET INDUSTRIES SECONDAIRES PÉCHE EN 1946 PAR LE BUREAU CENTRAL DE STATISTIQUE

5 TILL KONUNGEN. Statistiska centralbyrån får härmed överlämna sin årliga redogörelse för fisket. I huvudsak avser densamma förhållandena under år 1946, men beträffande sillfisket med snörpvad fiskesäsongen 1946/1947. Stockholm den 17 juni JOHANNES SJÖSTRAND. Underdånigst ERNST HÖIJER.

6 IV Innehållsförteckning. Text. Sammanfattning på franska VI Inledning 1 Saltsjöfisket 1 Fiskare, redskap och båtar 1 Fångstens mängd och värde 3 Östersjö- och öresundsfisket 7 Västkustfisket 14 Beredning 20 Utrikes ilandförda fångster 21 Sötvattensfisket 21 Sid. Tabeller. Tab. 1. Fiskare, redskap och båtar vid saltsjöfisket, länsvis år 1946 samt i hela riket åren Tab. 2. Saltsjöfiskets avkastning, fördelad på olika fångstområden, mängd och värde, år Tab. 3. Saltsjöfiskets avkastning, länsvis, mängd och värde, år Tab. 4. Sill- och strömmingsfisket utom i Hallands samt Göteborgs och Bohus län, länsvis år 1946 och för länen sammantagna åren Tab. 5. Saltsjöfiskets avkastning i Blekinge, Kristianstads och Malmöhus län under varje månad år Tab. 6. Fisket vid vissa lax- och sikfisken m. m. år Bilaga. Förteckning över i berättelsen förekommande fiskar och skaldjur med deras latinska namn 34 Table des matières. Texte. Pages. Résumé en français VI Introduction 1 La pêche en eau salée 1 Pêcheurs, engins et bateaux 1 Rendement de la pêche, quantité et valeur 3 La pêche dans la Baltique et dans le Sund 7 La pêche de la côte occidentale de la Suède 14 Poissons salés, marinés, etc. 20 Parties vendues directement à l'étranger 21 La pêche en eau douce 21

7 Tableaux. V Pages. Tabl. 1. Pêcheurs, engins et bateaux dans la pêche en eau salée, par département en 1946 et dans le royaume de 1941 à Tabl. 2. Rendement de la pêche en eau salée, partagé en lieux de pêche, quantité et valeur, en Tabl. 3. Rendement de la pêche en eau salée, par département, quantité et valeur, en Tabl. 4. Pêche du hareng et du hareng baltique sauf dans les départements de Halland et de Gothembourg et de Bohus, par département en 1946 et dans les départements en total de 1941 à Tabl. 5. Rendement de la pêche en eau salée dans les départements de Blekinge, de Kristianstad et de Malmöhus pour chaque mois en Tabl. 6. Pêche du saumon et du lavaret, etc., dans certains fleuves en Supplément. Spécification des poissons et des crustacés et leurs noms en latin

8 VI Résumé de la statistique sur la pêche en Par suite d'un décret royal du 28 novembre 1912 des données statistiques sur la pêche sont recueillies par l'administration locale de la pêcherie. Dès 1924 la statistique comprend principalement des données sur la pêche en eau salée. En 194G, il y a eu en tout pêcheurs ayant pris part à la pêche en eau salée, parmi lesquels étaient des pêcheurs de profession principale et les autres exécutaient la pèche comme profession accessoire. La valeur des engins et des bateaux employés pour la pêche en eau salée était de couronnes. Pour la répartition des engins et des bateaux entre les différentes catégories voir le tableau suivant. La quantité et la valeur du rendement de la pêche en eau salée sont indiquées ci-dessous. Les parties vendues à l'étranger par les pêcheurs suédois eux-mêmes y sont comprises. Ces quantités étaient en tonnes montant à lo'i mill. couronnes, vendues en Grande Bretagne, Hollande et Danemark. On a exclu, au contraire, les parties débarquées dans les ports suédois par des pêcheurs étrangers et qui étaient environ 900 tonnes en Lorsqu'à présent une grande partie de la pêche est vidée avant la vente et qu'on a indiqué le poids du poisson vidé, on a calculé la quantité perdue. Elle monte à tonnes environ et il faut l'additionner à la quantité de la pêche indiquée ci-dessus pour obtenir le poids du poisson non vidé. Le rendement de la pêche en eau salée se compose principalement des espèces de poissons et de crustacés suivantes.

9 RÉSUMÉ DE LA STATISTIQUE SUR LA PÊCHE EN VII L'espèce de poisson la plus importante est le hareng, y compris le hareng baltique (»strömming»). Le grand nombre de poissons d'eau douce composant le produit de la pêche en eau salée forme un trait caractéristique de la pêche suédoise. Cela est causé par la grande différence de la salure, se montant dans le Skager-rak à 30 32,oo, dans la mer Baltique par contre à 5 8 /oo, dans le golfe de Bothnie à 3 5 /oo, et qui est encore plus basse dans les archipels. Une très grande partie du rendement de la pêche en eau salée provient du département de Gothembourg et de Bonus. La valeur des pêches de ce département pendant les deux dernières années est indiquée dans le tableau suivant.

10

11 1 Inledning. Beträffande fiskeristatistikens historiska utveckling och dess organisation samt de vid insamlandet av primäruppgifter använda blanketterna hänvisas till föregående redogörelser, särskilt desamma för åren 1914, 1919, 1920, 1925, 1931, 1942 och De fyra sistnämnda innehålla i en bilaga avtryck, som i huvudsak återgiva nu gällande blanketters utseende. Bestämmelserna för insamlandet fastställas jämlikt k. kung. den 7 april 1933 (nr 125) av statistiska centralbyrån och lantbruksstyrelsen gemensamt i samråd med hushållningssällskap o. d. korporationer. Uppmärksammas bör, att uppgifterna genomgående hänföras till de kuststräckor, där fiskarena äro bosatta. Vad angår de längre kuststräckor, som angivas bl. a. i tab. 1, går gränsen mellan»ostkusten» och»sydkusten» vid Torhamns udde i Blekinge län, mellan»sydkusten» och»öresund Skälderviken Båstad» mellan Skanör och Falsterbo och slutligen mellan»öresund Skälderviken Båstad» och»västkusten» vid gränsen mellan Kristianstads och Hallands län. En indelning efter fångstområden förekommer dock även, vad beträffar fångsten. Denna indelning måste av naturliga skäl bli mera ungefärlig. Efter år 1923 har statsbidrag i vanlig ordning utgått endast för insamling av uppgifter till saltsjöfisket, varför endast detta redovisats fullständigt. Därjämte meddelas dock uppgifter rörande fisket i Vättern, vilka fortsatt att inkomma, samt angående lax- och sikfiskena i en del större vattendrag. I en bilaga återfinnes en förteckning över alla i berättelsen upptagna fiskar och skaldjur jämte deras latinska namn. Saltsjöfisket. Fiskare, redskap och båtar. (tab. 1). År 1946 utövades saltsjöfiske såsom huvudyrke av personer och såsom binäring av personer. Yrkesfiskarena hade sedan år 1945 minskats med 540, varav flertalet kom på ostkusten, vilket torde sammanhänga med strömmingsfiskets tillbakagång. Även antalet binäringsfiskare var något mindre än år Av hela antalet yrkesfiskare voro eller 42 5 % från Göteborgs och Bohus län. Av samtliga fiskare utgöra yrkesmännen den övervägande delen i alla län utom de båda nordligaste samt Stockholms, Östergötlands och Gotlands län, där binäringsfiskarena äro talrikast. Gränsen mellan yrkes- och binäringsfiskare är dock mången gång svävande.

12 2 SALTSJÖFISKET; FISKARE, REDSKAP OCH BÅTAR. Vid saltsjöfisket begagnades år 1946 redskap och båtar till ett värde av i runt tal 93 7 milj. kr., därav redskap för 40 8 och båtar för 52-9 milj. kr. Totalvärdet hade sedan 1945 ökats med 63, värdet av redskap med 5-3 samt värdet av båtar med 7 1 %. I detta sammanhang kan nämnas, att all materiel skall upptagas till anskaffningsvärdet. Enär emellertid uppgifterna härröra från en mängd olika uppgiftsinsamlare, kan det icke undvikas, att värderingsgrunderna skifta. För saltsjöfisket i dess helhet var båtarnas värde som synes större än redskapens. Motsatsen var dock fallet i alla län vid Östersjön utom Kristianstads samt norra delen av Kalmar län, och rikssiffrornas inbördes läge bestämmes av västkustlänens ojämförligt högre båtvärde än redskapsvärde. Såsom vidare framgår av tab. 1, representerades bland redskapen det största värdet av grupperna skotar, sill- och strömmingsgarn samt ryssjor, hommor och bottengarn. Av notar, vadar och trålar (8 162) kommo över tre femtedelar på Göteborgs och Bohus län. Bland desamma ingingo trålar och vadar, av vilka tillhörde Västkustlänen och flertalet av de övriga Skåne, Blekinge och Gotland. Denna gnupp av redskap liksom näten hade ökats såväl i fråga om antal som värde. Skotar samt sill- och strömmingsgarn hade minskats beträffande antalet men ökats i vad angår värdet, vilket torde bero på att likväl en del nya redskap anskaffats och att dessa betingat ett avsevärt högre pris än de gamla. Ryssjor, hommor och bottengarn hade gått tillbaka både med hänsyn till antal och värde. Värdet av övriga redskap och tillbehör hade ökats. En mera detaljerad fördelning av redskapen lämnas för östersjö- och öresundsfisket på sid. 9. Fiskebåtarna utgjorde däckade med motor (inräknat 11 ångfartyg), 14 däckade utan motor, öppna med motor och öppna utan motor. Jämfört med föregående år visa angivna slags båtar, tagna i samma ordning, ökning med 182, minskning med 3,227 resp Det hade alltså skett en förskjutning till bättre utrustade båtar. Trots minskningen av antalet hade värdet av de öppna båtarna ökats något, vilket torde bero på att trots minskningen av antalet likväl en viss nyanskaffning eller ombyggnad ägt rum. Däckade båtar utan motor ha numera mycket liten betydelse. Från och med år 1944 ha uppgifter insamlats om fiskebåtarnas motorstyrka. I följande tablå lämnas ett sammandrag för år 1946 rörande fördelningen efter storleksgrupper och kuststräckor:

13 SALTSJÖFISKET; FÅNGSTENS MÄNGD OCH VÄRDE. Inom gruppen däckade båtar är skillnaden uppenbar mellan å ena sidan Västkustens merendels med kraftiga motorer försedda båtar och å den andra Sydkusten och Öresund samt i synnerhet Ostkusten, där man i allmänhet har svagare motorer. Beträffande de öppna motorbåtarna äro båtar med svaga motorer betydligt talrikare än dylika med starka motorer. Särskilt vid Sydkusten och Öresund äro båtar med starka motorer mycket fåtaliga. Båtar och redskap använda vid speciella fisken redovisas beträffande Östersjö- och Öresundsfisket i tablåer på sid. 8, 12 och 13 samt i fråga om Västkustfisket i tab. A. Fångstens mängd och värde (tab. 2 och 3). I tab. 2 lämnas redogörelse för fångstmängd och värde med fördelning på de havsområden, där fångsten ägt rum. Tab. 3 är däremot uppställd länsvis efter fiskarenas hemorter. De "viktigare fall, där kuststräcka och fångstområde icke gränsa intill varandra och där fiskare alltså måst färdas längre väg för att komma till fångstplatsen, gälla Västkustlänen och framgå av tab. A. Materialets tillförlitlighet. Det inses lätt, att fiskeristatistiken ofta är hänvisad till att bygga på uppskattningar av fångsten. Å andra sidan finnas åtskilliga möjligheter till kontroll av fångstuppgifterna genom jämförelse med och rättelse efter annat material. Vad först angår Västkusten, föreligga sådana uppgifter om de fångster, som försålts vid fiskauktionerna och vilka numera utgöra den alldeles övervägande delen av fångsterna i Västerhavet. Försäljningssiffrorna från auktionerna återgivas i sammandrag i tab. B. Vidare redogöres ofta i utländsk statistik för i resp. länder av svenska fiskare direkt från fångstplatsen ilandförd fisk. Tillsammans giva dessa kontrollkällor för varje viktigare fiskslag en summa, vilken jämförts med den, som framgår av det statistiska materialet för Göteborgs och Bohus län och Hallands län, de enda län, från vilka fiskare bruka sälja direkt i utländska hamnar. När den förra summan varit större, har den senare rättats till överensstämmelse därmed. I dylika fall har hänsyn sålunda icke kunnat tagas till vad fiskare ilandfört utom auktionshamnarna. När i det statistiska materialet redovisats större fångstr mängd, har denna däremot godtagits. I fråga om sill finnes ytterligare kontrollmaterial i de s. k. veckorapporterna, vilka av särskilda insamlare i de viktigaste västsvenska hamnar, där sill ilandföres av svenska fiskare, under sillfisket avgivas till fiskeriintendenten i Västerhavets distrikt. För fångsterna i Östersjön har tillkomsten av de s. k. fiskförsäljningsföreningarna med ensamrätt till partihandel med sill och strömming erbjudit möjligheter att kontrollera statistiken. 1 ) Fullständig är visserligen icke kontrollen ens för sagda fiskslag, enär dels några län icke ha försäljningsföreningar, dels fiskare även få sälja direkt till konsumenter, huvud- 1) K. kung. den 6 LOV. 1942, nr 862, ändrad den 26 febr. 1943, nr 92. 3

14 4 SALTSJÖFISKET; FÅNGSTENS MÄNGD OCH VÄRDE. sakligen i hemorten. Men direktförsäljningen har merendels ringa omfattning. Se vidare sid. 11. Rättelse med ledning av nämnda kontrolluppgifter har i regel skett endast i Göteborgs och Bohus län. För årets rättelser redogöres under avd. Västkustfisket. Vidare kan nämnas, att till fiskmjölsfabrikerna regelbundet avyttras en stor mängd s. k. skrapfisk, vilken ej ingår i de kvantiteter, som redovisas i det följande. Därtill kommer, att fiskarbefolkningens egen förbrukning åtminstone vid västkusten i regel icke torde ha medräknats i fångstuppgifterna. Enär numera en stor del av fångsten föres i land i rensat skick, har liksom år 1945 gjorts en beräkning av fångstmängden i orensat tillstånd. Se sid. 6. Fångstmängden. Den totala fångsten beräknas år 1946 till ton eller 5 % mera än föregående års fångst, som utgjorde ton. Som framgår av tab. 3, blev fångstmängden större än år 1945 i Västerbottens, Gävleborgs, Uppsala, Kristianstads och Västkuslänen, framför allt Göteborgs och Bohus, men mindre i alla övriga län. För Göteborgs och Bohus län var fångstökningen ton eller närmare 18 %. Uppdelningen i tab. 2 på olika fångstområden visar, att jämfört med år 1945 minskning ägt rum för alla utom Nordsjön och mest för Sydkusten eller med över en fjärdedel. Däremot hade fångsten i Nordsjön nära tredubblats. Den procentuella fördelningen på de olika fångstområdena (ej kuststräckorna) framgår av följande tablå. Redan år 1945 hade som en följd av världskrigets upphörande stora förändringar inträtt, i det att Nordsjön i motsats mot under krigsåren åter blivit fångstområde. Detta var i mycket högre grad fallet år 1946, då sistnämnda vatten t. o. m. hade betydligt större betydelse för fisket än före kriget. Närmare hälften av fångstmängden eller ton bestod av sill och strömming, och närmast därefter komma fångsterna av torsk, kolja, makrill, vitling och skarpsill. En överblick över fångstmängdernas storlek lämnas i följande tablå, vari den genomsnittliga fångstmängden under åren , alltså närmaste femårsperiod före andra världskriget, använts som utgångsläge (index =

15 SALTSJÖFISKET; FÅNGSTENS MÄNGD OCH VÄRDE. 100). Ökade fångstmängder observeras för alla fisksorter utom ål samt för kräftdjur. Vad fisken angår var ökningen betydlig särskilt beträffande lax, kolja och rödspotta med mer än dubbelt eller flerdubbelt så stora fångster som före kriget samt för torsk, makrill och sik med närmare fördubbling av fångstmängderna. Däremot var ökningen obetydlig i fråga om rödtunga. 5 Ett säreget drag hos det svenska saltvattensfisket är den stora mängd söteller bräckvattensfiskar, som ingår i fångsten. Dessa fisksorter, till vilka hänförts abborre, gädda, braxen, id m. fl. ävensom laxfiskar, äro sålunda, bortsett från strömmingen, i allmänhet övervägande i hela Bottniska viken samt längs östersjökusten till och med Östergötlands län med undantag för Stockholms län, där torsken år 1946, trots tillbakagång, liksom under de senare åren intog främsta platsen näst strömmingen. I Västernorrlands län var fångstmängden av torsk betydligt mindre år 1946 än de närmast föregående åren, då torsken låg främst efter strömmingen. Där hade i stället kvantiteten fångad lax ökats betydligt. I Kalmar län och, ehuru i mindre grad, i Blekinge län fångas ännu mycket sötvattensfisk; dock är i Kalmar län näst strömmingen ålen det kvantitativt viktigaste fiskslaget. På Gotland intogs denna plats tidigare vanligen av torsken men både år 1945 och 1946 av laxen. I Blekinge och Skåne ger torsken vanligen de största fångstmängderna. I Hallands län äro torsk, sill, skarpsill, makrill och vitling de viktigaste fiskslagen. I Göteborgs och Bohus län slutligen förhärska sill, torsksläktet, skarpsill, långa, makrill och rödspotta. Orsaken till denna lokala fördelning är att söka i det gradvisa avtagandet av vattnets salthalt från 3 % och däröver i Nordsjön och Skagerack till endast några få tusendelar i övre delen av Bottniska viken samt i den inre skärgården vid Östersjön. Rensning och hel vikt. Som förut nämnts, ha fiskare mer och mer övergått till att rensa fångsterna före försäljningen, och i dylika fall komma de som regel att angivas i rensad vikt i statistiken. Då detta naturligtvis minskar statistikens användbarhet, har på uppgiftsformulären införts en fråga om rensningsgraden. Svaren härpå äro ännu ofullständiga, men synas dock möjliggöra en ungefärlig uppskattning av den fångade mängden i orensat tillstånd under år

16 6 SALTSJÖFISKET; FÅNGSTENS MÄNGD OCH VÄRDE Det är framför allt i det svenska fiskets huvudområde, Västkustlänen, som rensning äger rum, under det att vid Östersjön sådan praktiseras nästan blott beträffande torsk. I Göteborgs och Bohus län beräknas sålunda omkring 40 och i Hallands län omkring 50 % av all fisk säljas i rensat skick. I Kristianstads och Malmöhus län beräknas, att ungefär en sjättedel rensas. Vid ostkusten förekommer nämnvärd rensning endast i Stockholms och Uppsala län samt i Kalmar läns norra del. I Blekinge och delvis i Stockholms län har omräkning till hel vikt verkställts redan i primärmaterialet beträffande den rensade fisken. Utsträckas fiskeresorna under längre tid, blir behovet av rensning givetvis större än vid kortare resor. Vid de stora trål- och snurrevadsfiskena är det en regel nästan utan undantag, att fångsterna rensas. Om förhållandet härvidlag beträffande de olika västkustfiskena lämnas uppgifter i redogörelserna för desamma. Vissa fisksorter rensas aldrig före försäljningen, hit höra sill, skarpsill och ål. Å andra sidan rensas vid västkusten numera en mängd fisksorter, vilkas rensningsprocenter här i stora drag angivas: torskfiskar %, rödspotta och rödtunga inemot 100 %, flundra %, övrig plattfisk % samt tonfisk och havkatt 100 %, men makrill blott 6 7 %. På grundval av rensningsprocenttalen och från sakkunnigt håll erhållna uppgifter om viktförlusten för olika fiskslag och vid olika rensningsgrad (t. ex. med eller utan huvud) ha framräknats tillägg för avrens. På så sätt har man kunnat göra en beräkning av den totala fångstmängden i hel vikt. Av nedanstående tablå framgår, att summan av de beräknade tilläggen för avrens uppgår till ton och att totalfångsten i hel vikt uppgår till ton, som med något mer än 5 % överstiger totalfångsten enligt de statistiska uppgifterna. Det bör observeras, att här beräknade tillägg icke medräknats i fångstmängden vare sig i efterföljande text eller i tabellerna i bilagan (tab. 2 o. 3).

17 SALTSJÖFISKET; ÖSTERSJÖ- OCH ÖRESUNDSFISKET. Priser. De genomsnittliga pris, till vilka de olika fisk- och skaldjurssorterna försålts av fiskarena, ha för landet i dess helhet varit följande. Till följd av brister hos primärmaterialet äro prisuppgifterna likväl i en del fall något osäkra. 7 Priserna ha under år 1946 i genomsnitt varit icke så obetydligt lägre än år 1945 för de flesta fisk- och skaldjursslag. Även under år 1946 skedde från statsmakternas sida ingripande i prisreglerande syfte. Fångstvärdet. Det sammanlagda bruttovärdet av fångsten utgör 92-7 milj. kr. eller 18 % mindre än föregående år. Fångstvärdets fördelning på de olika fångstområdena (ej kuststräckorna) framgår av tablån å sid. 4. I fråga om fångstvärdet har ungefär motsvarande förskjutning beträffande de olika fångstområdena ägt rum som ovan omtalats med avseende på fångstmängden. Främst av länen med hänsyn till fångsternas värde kommer givetvis Göteborgs och Bohus län med mer än hälften av hela värdet, och därefter följa Blekinge och Kalmar län. Jämfört med föregående år hade fångstvärdet minskats för alla län, absolut taget mest för Göteborgs och Bohus län men procentuellt mest för Södermanlands, Malmöhus, Norrbottens, Västernorrlands och Blekinge län. Även ekonomiskt sett var sill och strömming av större betydelse än andra fiskslag och representerade över y 3 av hela fångstvärdet vid saltsjöfisket. Nämnda fiskslag hade ock att uppvisa det högsta fångstvärdet i flertalet län, men i Norrbottens och Gotlands län lämnade lax, i Kalmar läns södra del ål samt i Blekinge, Kristianstads, Malmöhus och Hallands län torsk det bästa ekonomiska utbytet. Östersjö- och Öresundsfisket (Norrbottens Malmöhus lån). I föregående avdelning har redogjorts för saltsjöfisket i dess helhet. Här följer en framställning, avsedd att något utförligare belysa det fiske, som bedrives av

18 8 SALTSJÖFISKET; ÖSTERSJÖ- OCH ÖRESUNDSFISKET. fiskare, bosatta vid Bottniska viken och Östersjön samt sträckan Öresund Skälderviken Båstad, och i följande kapitel lämnas motsvarande översikt över det fiske, som bedrives av fiskarena i de båda Västkustlänen. Härvid räknas till de sistnämnda vad västkustfiskare tagit i Östersjön. Redogörelsen rörande öster sjö- och öresundsfisket omfattar, förutom en inledande översikt, uppgifter rörande sill- och strömmingsfisket inom området i fråga, bottengarnsfisket inom samma område samt trål- och snurrevadsfisket i södra Östersjön och i Kattegatt ävensom särskilda uppgifter rörande säsongväxlingarna i fisket vid Skåne och Blekinge. Till belysande av Östersjö- och öresundsfiskets omfattning må nämnas, att av hela fångstvärdet vid saltsjöfisket 36 i % belöpte sig på detta område (eller om fångst tagen av västkustfiskare medräknas 36-2 %). De ovan angivna huvudfiskena betyda mera eller mindre i förhållande till områdets hela fiske, allteftersom man tänker på antalet utövare av fisket, värdet av den använda materielen eller fångstens mängd eller dess värde. Nedanstående tablå visar sålunda först och främst, att av hela fiskareantalet vid Östersjön och Öresund tre fjärdedelar äro sysselsatta vid sill- och strömmingsfisket och omkring 7 % vid bottengarnsfisket, men blott en obetydlig del vid trål- och snurrevadsfisket. Av hela redskapsvärdet däremot är bottengarnsfiskets andel förhållandevis större (12 %). I fråga om båtarna slutligen framträder trål- och snurrevadsfisket med jämförelsevis stor andel av det totala värdet (11 %). Hela fångstmängden vid Östersjö- och öresundsfisket understeg 1945 års med 14-5 % och fångstvärdet med 23-6 %. Av fångstvärdet inom området kommo under redogörelseåret 42 2 % på sill- och strömmingsfisket, 11-4 % på bottengarnsfisket och 6-4 % på trål- och snurrevadsfisket, medan återstående 40 % belöpa på övriga, i tablån ej nämnda fisken. Rörande redskapen vid östersjö- och öresundsfisket föreligga utförligare uppgifter än som meddelas i tab. 1. Dessa angivas i sammandrag för hela området på nästa sida. 1) I redskapavärdet f5r de särskilda fiskena ingår ej värdet av tagvirke m. m. 2) Fångst av sill och strömming i trål och bottcngarn ingår i tablån nnder sill- och strömmingafisket.

19 SALTSJÖFISKET; ÖSTERSJÖ- OCH ÖRESUNDSFISKET. 9 Bland diverse krokredskap ingå ål- och gäddrevar, ängel- och ståndkrokar och liknande redskap.»annan redskap» utgöres till stor del av suinpar och pålkranar vid bottengarnsfisket. Det största värdet representera skotar samt sill- och strömmingsgarn och det därnäst största storryssjor, bottengarn, kilnotar och laxsätt. Jämfört med föregående år märkas icke några större förändringar med avseende på antalet, men i fråga om värdet iakttages icke så obetydlig ökning för laxnät, fjällfisknät, skotar, sill- och strömmingsgarn samt bottengarn, kilnotar och laxsätt och minskning för storryssjor. Medelvärdet per styck av olika redskap kan lätt erhållas ur nyss anförda tablå. I fråga om de karakteristiska olikheterna mellan länen i detta som i andra hänseenden hänvisas till 1945 års utförligare berättelse. Dessa olikheter äro i stort sett bestående. Fångstvärdets sammansättning efter fiskslag framgår av nedanstående procenttal: Det viktigaste fiskslaget är ekonomiskt sett sill och strömming, vars betydelse ökades under åren men sedan åter minskats något. Al har efter att länge ha varit det andra fiskslaget i detta hänseende numera överträffats av lax. Närmast därefter komma ål och torsk. Fångstvärdet av övriga fiskslag utgjorde år 1946 endast 14 % av det hela, och samtliga ha på senare tid förlorat i betydelse. Sill- och strömmingsfisket redovisas i tab. 4, som innehåller uppgifter härom för samtliga län utom Hallands samt Göteborgs och Bohus. Rörande fisketiderna, vilka äro rätt olika utefter den långa östersjökusten, hänvisas till berättelsen för år Naturligtvis variera tiderna dock även år från år på grund av väderleken, vattentemperaturen, isförhållandena o. dyl.

20 10 SALTSJÖFISKET; ÖSTERSJÖ- OCH ÖRESUNDSFISKET. Under år 1946 utövades sill- och strömmingsfisket av yrkesfiskare och personer med fiske som binäring mot resp och föregående år. I båda fallen hade sålunda en icke obetydlig minskning ägt rum, vilket torde sammanhänga med den minskade tillgången på strömming de senare åren. Bland redskapen äro skotar samt sill- och strömmingsgarn vida övervägande. Av båtar användas mest öppna motorbåtar och roddbåtar. I Kalmar läns södra del, på Gotland och i de tre sydligaste länen med deras merendels öppna kuster brukas dock däckade motorbåtar i betydande eller övervägande grad. Även i andra län ha dylika båtar börjat användas i större omfattning. Fångstmängden utgjorde ton och fångstvärdet 14 2 milj. kr. Fångstmängden hade jämfört med 1945 minskats med nära 25 och fångstvärdet med nära 35 %. Tillbakagången har pågått ända sedan år 1943, och 1946 års fångst understeg 1943 års med 42 % i fråga om mängden och 57 % beträffande värdet. Medelpriset per kg år 1946 uppgick till 51 o öre mot 587 år 1945 och 54-7 öre år Fångstminskningen sedan 1945 har gjort sig gällande i alla län utom Norrbottens, Västerbottens, Gävleborgs och Uppsala. Här nedan lämnas en översikt över fångstvärdets fördelning på de ifrågavarande länen åren 1946 och Det största fångstvärdet har tidigare Stockholms län brukat uppvisa och Gävleborgs län det näst största, men år 1946 liksom år 1945 var ordningen omvänd. Vid jämförelse mellan fångst- och materielvärden bör för Blekinge samt Skånelänen bemärkas, att i fångsten ingå de numera åtminstone för Blekinge och Kristianstads län ganska betydande mängderna sill fångad vid trål- och snurrevadsfisket i Östersjön (se sid. 13), medan motsvarande materiel icke medtagits här.

21 SALTSJÖFISKET; ÖSTERSJÖ- OCH ÖRESUNDSFISKET. Den allra största delen av fångsten vid sill- och strömmingsfisket säljes i färskt tillstånd eller förbrukas av fiskarbefolkningen. Endast 986 ton eller ej fullt 4 % av fångsten åtgick till sådan saluberedning, som utfördes av fiskare. Rörande denna hänvisas till avd. Beredning (sid. 20). Priserna till fiskare växla, som nedan visas rätt avsevärt inom olika områden: 11 Jämfört med föregående år lågo priserna på flertalet håll lägre, och i flera fall var skillnaden betydande. Till sist skall något sägas om de s. k. auktoriserade fiskförsäljningsföreningarna. Sådana funnos liksom de närmast föregående åren i alla län utmed ostkusten och sydkusten utom Norrbottens län, Blekinge län och Skånelänen. En sådan förening innehar i huvudsak ensamrätt till handeln med strömming och sill, som landförts inom resp. förenings område. Endast i hemorten eller efter särskilt tillstånd på annan ort får fiskare sälja strömming och sill direkt till konsument, varjämte vissa andra mindre betydande undantag gälla. Föreningarna inköpte under år ton, eller 87 5 % av fångsten vid ifrågavarande kuststräcka och icke mindre än 91 %, om fiskarenas egen beredning frånräknas. Motsvarande procenttal voro år resp. 87 %. De genomsnittspris, fiskarena erhöllo av föreningarna, s. k. slutlikvid inräknad, var 50s öre per kg mot 59g öre föregående år. Genomsnittpriset var högst för Östergötlands och Södermanlands län, lägst för Gotland. Bottengarnsfisket i Östersjön har i större omfattning bedrivits i Kalmar läns södra del, Blekinge, Kristianstads och Malmöhus län ävensom vid enstaka fiskeplatser i Stockholms och Gotlands län samt Kalmar läns norra del. Fisket är i allmänhet förlagt till eftersommaren och hösten, men på vissa håll bedrives det även under våren och försommaren (huvudsakligen vid Öresund Skälderviken Båstad samt angränsande delar av sydkusten). Antalet deltagare var år Detta har varit mindre de senare åren och utgjorde år 1946 icke fullt 3/4 av medeltalet för åren Antalet bottengarn var och antalet båtar 945. Antalet fiskare, redskap och båtar i de olika länen redovisas i efterföljande tablå.

22 12 SALTSJÖFISKET; ÖSTERSJÖ- OCH ÖRESUNDSFISKET Ekonomiskt mest betydande var, som framgår av nedanstående sammanställning, detta fiske i Kalmar läns södra del med ett fångstvärde av 17 milj. kr. eller 44 % av hela fångstvärdet vid bottengarnsfisket. Ål utgör den huvudsakliga fångsten, men vid sidan därav fångas även andra fisksorter till icke obetydliga värden, såsom torsk, flundrefiskar, gädda, makrill m. m. Fångsten, som närmast före kriget eller åren utgjorde i medeltal per år ton, har under redogörelseåret uppgått till ton, varav ål 957 ton. För Kalmar läns södra del betyder bottengarnsfisket 44 % av hela saltsjöfisket vad fångstvärdet angår. Trål- och snurrevadsfisket. Uppgifter om dylikt fiske i södra Östersjön ha förelegat sedan många år tillbaka. Fr. o. m. år 1945 lämnas ock redogörelse för ett dylikt fiske av mindre omfattning i Kattegatt från Skånes västkust samt för det s. k. flundrenotfisket vid Gotland, vid vilket

23 SALTSJÖFISKET; ÖSTERSJÖ- OCH ÖRESUNDSFISKET. användes ett slags snurrevad. Anmärkas kan, att år 1946 i motsats mot tidigare dylikt fiske ock bedrevs från Kalmar läns södra del. I dessa fisken deltogo år 1946, som följande tablå visar, 269 fiskare, och därvid kommo 354 trålar, 22 snurrevadar och 118 båtar till användning. 13 Fångsten, som till större delen göres under första halvåret, består väsentligen av torsk, sill och flundrefiskar. Hela fångstmängden uppgick år 1946 till ton, varav största delen kom på Kristianstads och Blekinge län. Jämfört med år 1945 hade fångstmängden ökats betydligt. Hela fångstvärdet blev år milj. kr. Vid dessa fisken rensas större delen av torsken, och delvis borttages huvudet, men rensprocenten kan icke bestämt angivas. I efterföljande sammanställning lämnas närmare uppgifter beträffande fångstresultatet. Rörande den totala avkastningen vid saltsjöfisket inom Skåne och Blekinge lämnas uppgifter över fördelningen månadsvis, och dessa ha sammanställts i tab. 5. Efterföljande tablå visar den procentuella fördelningen dels under perioden , dels för det sista året.

24 14 SALTSJÖFISKET; VÄSTKUSTFISKET. Man utläser härav och av tab. 5 fisketiderna för viktigare fiskslag. Sill fångas alldeles övervägande under den varmare, torsk däremot under den kallare årstiden. Fångsten av rödspotta och flundra är mera jämnt fördelad över året, makrillfisket äger rum på sommaren och förhösten, laxfisket i huvudsak dels på våren, dels på hösten, ålfisket till större delen under höstmånaderna. Gädda, aborre och annan bräckvattensfisk gå till ganska jämnt under hela året. Medelprisen i öre per kg för en del viktigare fiskslag ha under de olika månaderna i Skåne och Blekinge utgjort: Västkustfisket (Göteborgs och Bohus samt Hallands lån). Efter en redogörelse för västkustfisket i dess helhet följer en kort översikt över de olika specialfiskena, och till sist lämnas en sammanställning av försäljningarna vid fiskauktionerna i Göteborgs och andra fiskhamnar. Det må erinras, att fisket från kuststräckan Skälderviken Torekov Båstad av praktiska skäl hänförts till östersjö- och öresundsfisket, fastän fisket sker i Kattegatt och fångsten i tab. 2 upptagits i enlighet härmed.

25 SALTSJÖFISKET; VÄSTKUSTFISKET. De under krigsåren genom Skagerackspärren avstängda fångstområdena utanför densamma ha fr. o. m. år 1945 åter kunnat besökas av svenska fiskare, och avsättningen direkt i utländsk hamn har också i viss utsträckning kunnat återupptagas. De på sid. 3 omnämnda korrigeringarna av de fiskeristatistiska uppgifterna ha helt hänförts till Göteborgs och Bohus län och bestått i höjningar av havskräfta med 310, rödspotta med 175, tonfisk med 145, havkatt med 140, gråsej med 100 och piggvar med 30 ton. Tillsammans betyda korrigeringarna en höjning av fångstmängden med 900 ton och av fångstvärdet med Ii milj. kr. Tilläggen ha fördelats på snurrevadsfisket och trålfisket utom i fråga om tonfisk, som redovisas särskilt. Enligt tab. 1 var antalet fiskare 8 553, varav yrkesfiskare. Är 1945 voro motsvarande tal och Redskapsvärdet visar ökning från 9 6 år 1945 till 99 milj. kr. år 1946, och båtvärdet har stigit under samma tid från 31-9 till 33-6 milj. kr. Fångstmängden uppgick år 1946 till ton och översteg 1945 års fångst med 17 %. Fångsten hade emellertid år 1945 ökats ännu mer eller med 34 % jämfört med år Vid jämförelse med det sista året före andra världskriget, 1939, finner man en ökning av fångsten med 30 %. Av hela saltsjöfiskets fångst kom 70 % på västkustfisket. Fångstvärdet, som uppgick till 59 2 milj. kr., utgjorde 64 % av det totala fångstvärdet vid saltsjöfisket. I detta sammanhang kan påpekas, att västkustfiskets andel av materielvärdet blott uppgick till 46s %. Fångstvärdets fördelning på de mest betydande fisk- och skaldjurssorterna framgår av följande tablå, som ock lämnar jämförelse med förkrigsiörhållandena. 15 Sillen har vid Västkusten icke den dominerande ställning, som tillhör densamma i Östersjön, men den är även här avgjort viktigast, och dess andel har i stort sett stigit. Därnäst ha kolja, torsk, skarpsill, vitling, långa, rödspotta, rödtunga, makrill och nordhavsräka den största betydelsen, fastän ordningen dem emellan kan variera från år till år. Av dessa hade kolja, rödspotta, rödtunga och långa förlorat i betydelse under krigsåren, enär de fångas mest i de delar av Nordsjön och västra Skagerack, som då voro avspärrade. Sedan år 1945 ha de emellertid till större delen återfått sin förra ställning.

26 Tab. A. De särskilda västkustfiskena åren ) 16 SALTSJÖFISKET; VÄSTKUSTFISKET. * Förekommer även vid andra fisken, se tab. 2. ') Körande rensningsgraden vid de olika fiskena, se texten s ) Fångsten avser fiskesäsong (1944/45 eto.)

27 SALTSJÖFISKET; VÄSTKUSTFISKET. Det starkt utvecklade västkustfisket är inriktat på flera fiskarter än östersjöfisket. Då många arter tagas med särskilt för dem anpassade fiskemetoder, under det att redskap och båtar i andra fall inrättats för att fånga flera fiskarter samtidigt, ha de insamlade uppgifterna formen av speciella redogörelser för de olika fiskemetoderna. De sammanställda uppgifterna för dessa särskilda fisken återgivas i tab. A samt beskrivas kortfattat i det följande. Vart och ett av de särskilda fiskena utövas vanligen blott under en mindre del av året, och såväl fiskare som redskap och båtar återfinnas därför i regel på mer än ett ställe i tabellen, som sålunda icke kan summeras beträffande dessa kategorier. Åtskillnad har icke kunnat göras mellan yrkesfiskare och binäringsfiskare, ehuru vid de flesta fisken givetvis endast yrkesmän förekomma. Redskapsuppgifter ha icke infordrats för alla fisken, och uppgifterna om båtar äro icke heller alldeles fullständiga. Med avseende på antalet deltagande kom i Göteborgs och Bohus län trålfisket i Kattegatt och Skagerack i första rummet, därefter skarpsillfisket med trål, hummerfisket och trålfisket i Nordsjön. Även i fråga om värdet av redskap och båtar låg trålfisket i Kattegatt och Skagerack främst. Sist sagda fiske hade också att uppvisa den största fångstmängden och det högsta fångstvärdet. Närmast i båda nyssnämnda avseenden kommo trålfisket i Nordsjön och snurrevadsfiskena i Nordsjön samt Kattegatt och Skagerack. Också i Hallands län är trålfisket numera det främsta med hänsyn till både antalet fiskare, materielvärde, fångstmängd och fångstvärde. Sillfiskenas inbördes betydelse belyses i nedanstående tablå. Vid trålfisket erhölls icke mindre än 77 s % av all vid västkustfisket fångad sill. Tidigare idkades trålfiske efter sill huvudsakligen i Kattegatt och Skagerack under vinterhalvåret. Sedan 1945 har sillfiske med trål i stor utsträckning även utövats vid Fladenground i Nordsjön under månaderna juli september. Sillfisket vid Island, som det sista fredsåret före andra världskriget näst trålfisket lämnade den största fångstmängden av sill, hade år 1946 åter ryckt upp på andra plats med 94 % av fångsten. Däremot hade snörpvadsfisket i Kattegatt och Skagerack, som under krigsåren fick ökad betydelse, gått starkt tillbaka. 17 Skarpsill fiskas med trål, landvad och snörpvad. Fisket med vadar, som endast bedrives i Göteborgs och Bohus län, ökades betydligt, medan fis-

28 18 SALTSJÖFISKET; VÄSTKUSTFISKET. ket med trål gick betydligt tillbaka. Det sistnämnda gav däremot i Hallands län bättre resultat än föregående år. Skarpsillfiskets hela fångstmängd blev ton mot år Av makrillfiskena betyder drivgarnsfisket avgjort mest, därefter kommer dörjfisket. Årets hela fångst av makrill blev ton mot ton år Endast en obetydlig del beräknas uppgiven i rensad vikt. Haj och tonfisk fångades visserligen år 1946 vid särskilda fisken, men de största fångsterna erhöllos dock vid snurrevads- och trålfiskena. Fångsterna torde ha uppgivits rensade. Koljebackefisket, som utövades av färre fiskare än föregående år, lämnade ock sämre resultat än då, nämligen 976 ton mot Fångsten, som till större delen består av torsk, har till övervägande delen uppgivits rensad. Snurre vadsfiske t, som till betydelsen är det andra av västkustfiskena, ökades starkt år 1946, nämligen från en fångst av ton år 1945 till ton år 1946, beroende på att fisket i Nordsjön åter kommit i gång. Vid fisket i Kattegatt och Skagerack avsattes en mindre del i Danmark, vid fisket i Nordsjön en stor del i Storbritannien och även i Holland. Fångsten utgjordes till nära 50 % av kolja, till 17 % av torsk, till 10 % av rödspotta och till 6 % av vitling. Fångstuppgifterna äro i någon mån osäkra och viss korrigering har som förut sagts företagits. Praktiskt taget hela fångsten uppgives i rensat skick. Som storsjöfiske brukar sedan gammalt betecknas det fiske med storbackor, huvudsakligen efter långa, som från Bohuslän bedrives under sommaren i avlägsnare farvatten. Efter att till större delen ha legat nere under krigsåren, kom det åter i gång år 1945, och lämnade år 1946 t. o. m. större fångst än åren närmast före kriget. Trålfisket är det avgjort största och allt mer dominerande bland västkustens fisken, såväl i fråga om deltagarantal och kapitalinsats som beträffande fångstens storlek. Här bortses ändå från de med trål bedrivna fiskena efter skarpsill och nordhavsräka, vilka redovisas för sig. Men det bör erinras om att t. ex. deltagarantalet inte fås genom att lägga hop antalet i tab. A för Kattegatt och Skagerack, Nordsjön och Östersjön, enär en del båtar fiska i mer än ett område och därigenom upptagas mer än en gång i tabellen. Fångstmängden, som år 1946 utgjorde mer än hälften av fångsten vid alla västkustfiskena, hade ökats från ton år 1945 till ton år 1946, huvudsakligen beroende på den stora ökningen av fisket i Nordsjön. Större delen av fångsten, 63 %, utgjordes av sill, därefter kommo kolja (9 %), vitling (6 %), torsk (6 %) och makrill (4 %). Rensning äger rum vid allt trålfiske med undantag för sill och skaldjur, som aldrig rensas, samt i enstaka fall andra sorter. Hummerfisket har stort deltagarantal, men värdet av redskap och båtar är jämförelsevis ringa. Fångsten uppgick år 1946 till 223 ton mot

29 Tab. B. Vid auktion i västkusthamnarna försåld fisk åren SALTSJÖFISKET; VÄSTKUSTFISKET. 19

30 20 SATSJÖFISKET; BEREDNING. 244 år Krabbfisket hade också gått något tillbaka, nämligen från 163 ton år 1945 till 136 år Fisket efter nordhavsräka redovisas dels under det allmänna trålfisket, dels och vanligen såsom särskilt fiske. Detta fiske bedrives endast från Bohuslän. Fångstredskapet är räktrål. Vid det särskilda fisket redovisas för år ton, varav 239 ton fisk. Totalfångsten av nordhavsräka uppgick till 795 ton mot 677 år Fisket med bottengarn, som numera redovisas för sig, motsvarades tidigare dels av makrillfisket med bottengarn, dels av fångster, som ingått under kustfisket. Det sistnämnda kan icke anses som fullständigt redovisat. Båda fiskena uppvisa något minskade fångster jämfört med år Vid dessa fisken rensas torsken till stor del, men i fråga om andra fisksorter är behandlingen i detta hänseende mycket olika. Utförligare uppgifter om de särskilda fiskena lämnas vad Göteborgs och Bohus län beträffar i detta läns havsfiskeförenings årsbok. Dennas uppgifter om fångsterna torde emellertid få anses som preliminära. Av västkustfiskets fångster försäljes den alldeles övervägande delen på fiskauktioner i de stora fiskehamnarna. Om man bortser från den i utlandet ilandförda fångsten, ton, uppgick västkustfiskets totalfångst till ton, varav ton eller 83 % försåldes vid fiskauktionerna. Därav kommo enbart på Göteborg ton eller 63 %. Om hänsyn i stället tages till fångstvärdet, erhålles exakt samma procenttal som för fångstmängden. Fiskauktionernas kvantitets- och värdesummor återgivas i tab. B totalt och för några viktiga fiskslag. Talen äro fördelade efter månad och ange således säsongvariationerna vid Västkustens fiske liksom tab. 5 gör det för sydkustens. Nedanstående återblick på omsättningen i kronor vid de särskilda auktionerna visar, att flera av dem på senare år utvecklats raskt. Vad år 1946 beträffar, får man ta hänsyn till de lägre priserna. Beredning. Rörande mängden industriellt framställda fiskprodukter hänvisas till industristatistiken. Det är dock att märka, att enär denna endast omfattar större företag (med minst kr. tillverkningsvärde) en mycket stor del av fiskberedningen faller utanför denna statistik, medan däremot konservindustrin torde vara i huvudsak fullständigt redovisad. Fiskberedningen, varmed åsyftas saltning, kryddning, rökning och torkning, bedrives nämligen i stor utsträckning av småföretag samt av fiskare, den s. k. hemmaberedningen.

31 SALTSJÖFISKET; UTRIKES ILANDFÖRDA FÅNGSTER. SÖTVATTENSFISKET. 21 Hemmaberedningen av strömming, som är den huvudsakliga råvaran, sker till allra största delen i Norrland. Den därvid använda kvantiteten uppgick år 1946 till 986 ton, och därav bereddes i Norrland 960 ton eller 97 %. Produktionen vid denna beredning utgjorde 726 ton, varav 488 ton saltströmming, 121 ton surströmming, 112 ton rökt strömming samt 5 ton kryddad eller inlagd strömming. Produktionen var utan jämförelse störst i Västernorrlands och Gävleborgs län. Det av fiskarena beräknade priset på den beredda varan utgjorde i genomsnitt för saltströmming 0-73, för surströmming 0-87, för rökt strömming 124 samt för kryddad eller inlagd strömming 216 kr. per kg. I beredningskostnaderna torde i regel icke ha inräknats arbetslöner. Utrikes ilandförda fångster. I tab. 2 lämnas uppgifter om av svenska fiskare direkt från fångstplatsen till Danmark, Storbritannien och Holland ilandförda fångster. Uppgifterna bygga på den utländska statistiken, då de svenska uppgifterna härom visat sig vara mycket ofullständiga. Hela kvantiteten utrikes ilandförd fisk år 1946 beräknas till ton, varav större delen, ton i Storbritannien, ton i Holland och 816 ton i Danmark. Värdet av den ifrågavarande fångsten uppgick till något över 10 milj. kr. Under åren närmast före kriget, , uppgick den i utlandet ilandförda fångstmängden till omkring ton per år med ett värde av omkring 3 milj. kr. Av hela saltsjöfisket kom år 1946 c:a 8 % av mängden och 11 % av värdet på dessa utrikes försålda fångster mot c:a 13 resp. 10 % åren Den övervägande delen av de ifrågavarande fångsterna år 1946 utgjordes av kolja, men även rödspotta, torsk och sill förekommo i betydande mängd. Sötvattensfisket. I fråga om sötvattensfisket ha uppgifter, som förut sagts, kunnat erhållas endast rörande fisket i Vättern samt beträffande fisket av lax, laxöring, sik och nejonöga i vissa vattendrag. Beträffande fisket i Vättern lämnas i följande tablå uppgifter om fiskare, redskap och båtar för de fyra länsdelarna år 1946 samt för hela fisket åren 1944, 1945 och 1946.

32 22 SÖTVATTENSFISKET. Fiskarenas antal hade ökats något år 1946 jämfört med närmast föregående år, om man sammanräknar yrkes- och binäringsfiskare, mellan vilka gränsen torde vara ännu svårare att draga här än vid saltsjöfisket. Antalel notar hade minskats, medan däremot nät, ryssjor och båtar hade ökats i antal. Totalvärdet av redskap och båtar hade ökats. Fångstens mängd och värde redovisas i följande tablå. Den totala fångstmängden har gått något tillbaka de senare åren. Av de särskilda fisksorterna hade år 1946 sik, siklöja och laxöring ökats, lake och abborre minskats, röding och gädda gett ungefär lika stora fångster som år Beträffande de olika länen hade Jönköpings och Skaraborgs att uppvisa ökning, Östergötlands och Örebro minskning av fångstmängden. Priserna lågo under redogörelseåret betydligt över i fråga om abborre, laxöring och sik men under beträffande siklöja, lake och gädda jämfört med motsvarande priser vid saltsjöfisket. För lax- och sikfiskena m. m. i vissa vattendrag lämnas uppgifter i tab. 6. Fångstmängderna av lax, laxöring och sik voro större än år Specificerade värdeuppgifter ha icke lämnats för alla vattendrag, men med ledning av de erhållna uppgifterna ha genomsnittspriser likväl beräknats. Av dessa är priset på lax i det närmaste lika högt som vid saltsjöfisket (3-89 mot 3-91 kr. per kg), på laxöring lägre (2-89 mot 3i2), på sik högre (1-87 mot 1 38).

33 TABELLER.

34 24 Tab. 1. Fiskare, redskap och båtar vid saltsjöfisket, 1 ) 1) Uppgifterna avse även sill- och strömmingsfisket. 2) Under notar upptagas notar och vadar av alla slag 5) I båtarnas värde inräknas jämväl värdet av icke fasta motorer. 6) Silldrivgarn; sättgam föl sill inga i gruppen

35 25 länsvis år 1946 samt i hela riket åren samt trålar. 3) Ej inräknat i värdet av de särskilda redskapen. 4) Hit räknas även balvdäckade båtar. nät. 7)Häri ingå även angtrålare ( st., värda kr).

36 26 Tab. 2. Saltsjöfiskets avkastning, fördelad på 1) Häri inga även fiskena i avlägsnare farvatten; se texten. 2) Av svenska fiskare i Danmark,.

37 olika fångstområden, mängd och värde, år Storbritannien och Holland försåld fisk.

38 28 Tab. 3. Saltsjöfiskets avkastning, länsvis,

39 mängd och värde, år

40 30 Tab. 4. Sill- och strömmingsfisket utom i Hallands samt Göteborgs och 1) I södra Sverige har fiske ägt ram även med träl och snnrrevadar samt med bottengarn; härvid erhållna den beredda varan. 3) I båtarnas värde inräknas jämväl värdet av icke fasta motorer. 4) Hit räknas

41 31 Bohus län, länsvis år 1946 och för länen sammantagna åren fångster av sill och strömming inga i denna tabell. Jämför sid. 12 och 13. 3) Mängden och värdet avse»ven halvdäckade båtar. 5 ) Därav 1 däckad båt.

42 Tab. 5. Saltsjöfiskets avkastning i Blekinge, Kristianstads och Malmöhus län under varje månad år

43 Tab. 6. Fisket vid vissa lax- och sikfisken m. m. år ') Ej inräknat personalen vid ayelsfisket. ') Inräknat ett mindre antal rygsjor. 8 ) Dessutom finnas fäljande fångstnppgifter: 33

44 34 Bilaga Förteckning över i berättelsen förekommande fiskar och skaldjur med deras latinska namn. Abborre Perca fluviatilis Långa Molva vulgaris Bergtunga (bergskädda) Pleuronectes microcephalus Makrill Scomber scombrus Marulk Lophius piscatorius Blåmussla Mytilus edulis Mört Leuciscus rutilus Braxen (panka) Abramis bräma Nejonöga Petromyzon fluviatilis Flundra: akrubbskädda Pleuronectes flesus, sandskädda P. limanda Nordhavsräka Pandalus borealis Näbbgädda (horngädda, hornfisk) Belone Gråsej Gadus virens Gädda Esox lucius vulgaris Ostron Ostrea edulis Haj: pigghaj Squalus acanthias, gråhaj Piggvar Rhombus maximus Galeus vulgaris, håbrand Lämna cornubica Rocka Baja spec. Harr Thymallus vulgaris Röding Salmo salvelinus Havkatt Anarrhichas lupus Rödspotta (rödspätta) Pleuronectes platessa Havskräfta (kejsarhummer) Nephrops norvegicus Rödtunga Pleuronectes cynoglossus Sik Coregonus lavaretus Hummer Homarus gammarus Siklöja Coregonus albula Hälleflundra Hippoglossus vulgaris Sill Clupea harengus Id (ort) Leuciscus idut Sjurygg (stenbit, kvabbso) Cyciopterus lumpus Kolja Oadus asglefinus Skarpsill (vassbuk) Clupea sprattus Krabba: krabbtaska Cancer pagurus, strandkrabba Slätvar Rhombus lovis Carcinus marnas Strandräka Leander adspersus, L. squilla Kummel Merluccius vulgaris Strömming (se sill) Lake Lota vulgaris Tonfisk Orcynus thynnus Lax Salmo salar Torsk Oadus callarias Laxöring (forell, vätterslax) Salmo trutta Sjötunga (äkta tunga) Solea vulgaris Lubb (brosme) Brosmius brosme Vitling Oadus merlangus Lyrtorsk (bleker) Oadus pollachius Ål Anguilla vulgaris