Fiske / Statistiska centralbyrån. Stockholm : Statistiska centralbyrån, 1916-[1971]. - (Sveriges officiella statistik). Täckningsår:

Transkript

1

2 INLEDNING TILL Fiske / Statistiska centralbyrån. Stockholm : Statistiska centralbyrån, 1916-[1971]. - (Sveriges officiella statistik). Täckningsår: med innehållsförteckning och sammanfattning på franska även med fransk parallelltitel: Pêche en med innehållsförteckning, sammanfattning samt parallelltitel på engelska: Fishing in, från 1951 och framåt: Fisheries. Efterföljare: Fiskestatistisk årsbok / Statistiska centralbyrån. Stockholm : Statistiska centralbyrån, (Sveriges officiella statistik). Täckningsår: Översiktspublikationer: Fiskestatistik : 75 år vid SCB. - Ingår i: Fiske 1987 en översikt. - Stockholm : Statistiska centralbyrån, (Sveriges officiella statistik). - (Statistiska meddelanden J 55 SM 8801). Fiske. År (Sveriges officiella statistik). Digitaliserad av Statistiska centralbyrån (SCB) urn:nbn:se:scb-fisk-1944

3 SVERIGES OFFICIELLA STATISTIK JORDBRUK MED BINÄRINGAR FISKE ÅR 1944 AV STATISTISKA CENTRALBYRÅN STOCKHOLM 1946 KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER

4 STATISTIQUE OFFICIELLE DE LA SUÈDE AGRICULTURE ET INDUSTRIES SECONDAIRES PÉCHE EN 1944 PAR LE BUREAU CENTRAL DE STATISTIQUE

5 TILL KONUNGEN. Statistiska centralbyrån får härmed överlämna sin årliga redogörelse för fisket. I huvudsak avser densamma förhållandena under år 1944, men beträffande sillfisket med snörpvad fiskesäsongen 1944/1945. Stockholm den 8 maj JOHANNES SJÖSTRAND. Underdånigst ERNST HÖIJER. Yngve Fritzell.

6 IV Innehållsförteckning. Text. Sammanfattning på franska VI Inledning 1 Saltsjöfisket 1 Fiskare, redskap och båtar 1 Fångstens mängd och värde 3 Östersjö- och öresundsfisket 6 Västkustfisket 13 Prisreglering 19 Beredning 20 Utrikes ilandförda fångster 21 Sötvattensfisket 21 Tabeller. Tab. 1. Fiskare, redskap och båtar vid saltsjöfisket, länsvis år 1944 samt i hela riket åren Tab. 2. Saltsjöfiskets avkastning, fördelad på olika fångstområden, mängd och värde, år Tab. 3. Saltsjöfiskets avkastning, länsvis, mängd och värde, år Tab. 4. Sill- och strömmingsfisket utom i Hallands samt Göteborgs och Bohus län, länsvis år 1944 och för länen sammantagna åren Tab. 5. Saltsjöfiskets avkastning i Blekinge, Kristianstads och Malmöhus län under varje månad år Tab. 6. Fisket vid vissa lax- och sikfisken m. m. år Bilagor. 1. Förteckning över i berättelsen förekommande fiskar och skaldjur med deras latinska namn Formulär 35 Sid. Table des matières. Texte. Pages. Résumé en français VI Introduction 1 La pêche en eau salée 1 Pêcheurs, engins et bateaux 1 Rendement de la pêche, quantité et valeur 3 La pêche dans la Baltique et dans le Sund 6 La pêche de la côte occidentale de la Suède 13 Réglement de prix 19 Poissons salés, marinés, etc. 20 Parties vendues directement à l'étranger 21 La pêche en eau douce 21

7 Tableaux. V Pages. Tabl. 1. Pêcheurs, engins et bateaux dans la pêche en eau salée, par département en 1944 et dans le royaume de 1939 à Tabl. 2. Rendement de la pêche en eau salée, partagé en lieux de pêche, quantité et valeur, en Tabl. 3. Rendement de la pêche en eau salée, par département, quantité et valeur, en Tabl. 4. Pêche du hareng et du hareng baltique sauf dans les départements de Halland et de Gothembourg et de Bohus, par département en 1944 et dans les départements en total de 1939 à Tabl. 5. Rendement de la pêche en eau salée dans les départements de Blekinge, de Kristianstad et de Malmöhus pour chaque mois en Tabl. 6. Pêche du saumon et du lavaret, etc., dans certains fleuves en Suppléments. 1. Spécification des poissons et des crustacés et leurs noms en latin Formulaire 35

8 VI Résumé de la statistique sur la pêche en Par suite d'un décret royal du 28 novembre 1912 des données statistiques sur la pêche sont recueillies pat l'administration locale de la pêcherie. Dès 1924 la statistique comprend principalement des données sur la pêche en eau salée. En 1944, il y a eu en tout pêcheurs ayant pris part à la pêche en eau salée, parmi lesquels étaient des pêcheurs de profession principale et les autres exécutaient la pèche comme profession accessoire. La valeur des engins et des bateaux employés pour la pêche en eau salée était de couronnes. Pour la répartition des engins et des bateaux entre les différentes catégories voir le tableau suivant. La quantité et la valeur du rendement de la pêche en eau salée sont indiquées ci-dessous. Les parties vendues à l'étranger par les pêcheurs suédois eux-mêmes y sont comprises. Ces quantités sont généralement assez grandes, mais en 1942 à par force de la guerre, elles furent réduites à peu de tonnes, vendues en Danemark. On a exclu, au contraire, les parties débarquées dans les ports suédois par des pêcheurs étrangers et qui étaient insignifiantes en Le rendement de la pêche en eau salée se compose principalement des espèces de poissons et de crustacés suivantes.

9 RÉSUMÉ DE LA STATISTIQUE SUR LA PÊCHE EN VII L'espèce de poisson la plus importante, c'est le hareng, y compris le hareng baltique (»8trômming>). Le grand nombre de poissons d'eau douco composant lo produit de la pêche en eau salée forme un trait caractéristique de la pêche suédoise. Cela est causé par la grande différence de la salure, se montant dans le Skager-rak à /oo, dans la mer Baltique par contre à 5 8 /oo, dans le golfe de Bothnie à 3 5 /oo, et qui est encore plus basse dans les archipels. Une très grande partie du rendement de la pêche en eau salée provient du département de Gothembonrg et de Bohus. La valeur des pêches de ce département pendant les deux dernières années est indiquée dans le tableau suivant. Par suite de la guerre on n'a pas pu pêcher dans la mer du Nord ou dans les eaux plus lointaines, mais la pêche dans le Kattégat et dans le Skager-rak à été intensifiée, de même qae nombre de bateaux à trawl ont étendu la pêche à la mer Baltique.

10

11 1 Inledning. Beträffande fiskeristatistikens historiska utveckling och dess organisation samt de vid insamlandet av primäruppgifter använda blanketterna hänvisas till föregående redogörelser, särskilt desamma för åren 1914, 1919, 1920, 1925, 1931, 1942 och De fyra sistnämnda innehålla i en bilaga avtryck, som i huvudsak återgiva nu gällande blanketters utseende. Bestämmelserna för insamlandet fastställas jämlikt k. kung. den 7 april 1933 (nr 125) av statistiska centralbyrån och lantbruksstyrelsen gemensamt i samråd med hushållningssällskap o. d. korporationer. Uppmärksammas bör, att uppgifterna genomgående hänföras till de kuststräckor, där fiskarena äro bosatta. Vad angår de längre kuststräckor, som angivas bl. a. i tab. 1, går gränsen mellan»ostkusten» och»sydkusten» vid Torhamns udde i Blekinge län, mellan»sydkusten» och»öresund Skälderviken Båstad» mellan Skanör och Falsterbo och slutligen mellan»öresund Skälderviken Båstad» och»västkusten» vid gränsen mellan Kristianstads och Hallands län. En indelning efter fångstområden förekommer dock även, vad beträffar fångsten, ehuru denna indelning måste bli mera ungefärlig. Efter år 1923 har statsbidrag i vanlig ordning utgått endast för insamling av uppgifter till saltsjöfisket, varför endast detta redovisats fullständigt. Därjämte meddelas dock uppgifter rörande fisket i Vättern, vilka fortsatt att inkomma, samt angående lax- och sikfiskena i en del större vattendrag. I bilaga 1 återfinnes en förteckning över alla i berättelsen upptagna fiskar och skaldjur jämte deras latinska namn. Saltsjöfisket. Fiskare, redskap och båtar (tab. 1). År 1944 har saltsjöfiske utövats såsom huvudyrke av personer och såsom binäring av personer. Yrkesfiskarena äro flera än föregående år, men antalet binäringsfiskare mindre än då (15 437, respektive personer). Av hela antalet yrkesfiskare komma eller 41'3 % på Göteborgs och Bohus län. Av samtliga fiskare utgöra yrkesmännen den övervägande delen vid västkusten och i de både skånelänen, Blekinge län, Kalmar län samt Västernorrlands t. o. m. Uppsala län, medan i övriga kustlän motsatsen gäller. Gränsen emellan yrkes- och binäringsfiskare är dock mången gång svävande. +l

12 2 SALTSJÖFISKET; FISKARE, REDSKAP OCH BÅTAR. Vid saltsjöfisket ha begagnats redskap och båtar till ett värde av i runt tal 811 milj. kr, därav redskap för 33'9 milj. kr och båtar värda 47'2 milj. kr. Totalvärdet har vuxit ined 112 % sedan år 1943, värdet av redskap med 13 2 % och värdet av båtar med 9'8 %. I detta sammanhang förtjänar nämnas, att all materiel skall upptagas till anskaffningsvärdet. Enär emellertid uppgifterna härröra från en mängd olika insamlare, kan det icke undvikas, att värderingsgrunderna nkifta. För saltsjöfisket i dess helhet är båtarnas värde större än, redskapens. Motsatsen är dock fallet i alla län vid Östersjön utom Kristianstads län, och rikssiffrornas inbördes läge bestämmes av västkustlänens ojämförligt högre båtvärde än redskapsvärde. Såsom framgår av tab. 1. representeras bland redskapen det största värdet av grupperna skotar, sill- och strömmingsgarn samt ryssjor, hommor och bottengarn. Av notar (7 252 st.) kommer mer än hälften på Göteborgs och Bolins län. Bland notarna ingå 5 02G trålar och vadar, av vilka tillhöra västkustlänen och återstoden Blekinge län och skånelänen. Alla redskapsgrupper visa värdestegring, oaktat antalet i vissa fall gått tillbaka. Detta beror givetvis på att äldre redskap bytts ut mot nya med högre värde. En mera detaljerad fördelning av redskapen lämnas för östersjö- och öresundsfisket på sid. 7. Fiskebåtarna utgöra däckade med motor (inräknat 11 ångfartyg). 19 däckade utan motor, öppna med motor och öppna utan motor. Jämfört med föregående år visa angivna grupper, i samma ordning tagna, ökning med 252, minskning med 3, ökning med 174 och minskning med 195. Båtmaterielens värdeökning vittnar om att nyanskaffning eller omb5'ggnad i många fall ägt rum. Efter en utökning av vederbörande statistiska formulär kunna uppgifter för första gången lämnas angående båtarnas motorstyrka. Den nya blanketten har visserligen ej använts genomgående, men för 73 % av de däckade och 75 /o av de öppna motorbåtarna föreligga dock dylika uppgifter, och de äro tämligen jämnt fördelade på de olika kuststräckorna. I följande tablå gives ett sammandrag rörande fördelningen efter storleksgrupper och kuststräckor av de motorbåtar, för vilka uppgift om motorstyrka lämnats:

13 SALTSJÖFISKET; FÅNGSTENS MÄNGD OCH VÄRDE. 3 Skillnaden är uppenbar mellan å ena sidan västkustens stora däckade båtar och å den andra sydkustens och i synnerhet ostkustens vida mindre dylika. Den förstnämnda gruppen företer för övrigt två maxima, ett i den minsta storleksgruppen, under 10 hkr, och ett i gruppen hkr. Båtar och redskap använda vid speciella fisken redovisas beträffande östersjö- och öresundsfisket i tablåur på sid. 7, 10 och 11 samt i fråga om västkustfisket i tab. A. Fångstens mängd och värde (tab. 2 och 3). Av fångsttabellerna är den ena, tab. 3, uppställd länsvis efter fiskarens hemort. I den andra däremot, tab. 2, är fångsten fördelad på de havsområden, där den hämtats. De viktigare fall, där kuststräcka och fångstområde icke gränsa intill varandra, omtalas längre fram. Materialets tillförlitlighet. Det inses lätt, att fiskeristatistiken ofta är hänvisad till att bygga på uppskattningar av fångsten. Å andra sidan finnas åtskilliga möjligheter till kontroll av fångstuppgifterna genom jämförelse med och rättelse efter annat material. Vad först angår västkusten, föreligga sålunda uppgifter om de fångster, som försålts vid fiskauktionerna och vilka numera utgöra den alldeles övervägande delen av fångsterna i Västerhavet. Försäljningssiffrorna från auktionerna återgivas i sammandrag i tab. B. Vidare redogöres ofta i utländsk statistik för i resp. länder av svenska fiskare direkt från fångstplatsen ilandförd fisk. Tillsammans giva dessa kontrollkällor för varje viktigare fiskslag en summa, vilken jämförts med den, som framgår av det statistiska materialet för Göteborgs och Bohus län och Hallands län. När den förra summan varit större, har den senare rättats till i överensstämmelse därmed. I dylika fall har hänsyn sålunda icke kunnat tagas till vad fiskare ilandfört utom auktionshamnarna. När det statistiska materialet däremot givit en högre summa, har denna i allmänhet godtagits. Någon gång har dock minskning ägt rum, emedan det synts sannolikt, att en förskjutning i primärmaterialet ägt rum mellan fisksorter, så att de underskattade mängderna av vissa sorter motsvarats av överskattning av andra. I fråga om sill finnes ytterligare kontrollmaterial i de s. k. veckorapporterna, vilka av särskilda insamlare i de viktigaste västsvenska hamnar, där sill ilandföres av svenska fiskare, under sillfisket avgivas till fiskeriintendenten i Västerhavets distrikt. För fångsterna i Östersjön har tillkomsten av de s. k. fiskförsäljningsföreningarna med ensamrätt till partihandel med sill och strömming erbjudit möjligheter att kontrollera statistiken. 1 ) Fullständig är visserligen icke kontrollen ens för sagda fiskslag, enär dels några län icke ha försäljningsföreningar, dels fiskare alltjämt få sälja direkt till konsumenter i hemorten. Men direktförsäljningen har merendels ringa omfattning. Se vidare sid. 9. Rättelse med ledning av nämnda kontrolluppgifter har i regel skett endast i Göteborgs och Bohus län. För årets rättelser redogöres under avd. Västkustfisket. 1) K. kung. den 6 nov. 1942, nr 862, ändrad den 26 febr. 1943, nr 92.

14 4 SALTSJÖFISKET; FÅNGSTENS MÄNGD OCH VÄRDE. Enär numera en stor del av fångsten i synnerhet av torsk föres i land i rensat skick, har på primäruppgifterna införts en fråga härom. Att döma av de ännu mycket ofullständiga uppgifterna skulle i Göteborgs och Bohus län omkring en fjärdedel och i Hallands län vid pass hälften av fångsten redovisas såsom rensad vara. Torsk och torskfiskar i övrigt synas vid västkusten nästan endast säljas rensade. För övriga län tillåter materialet ännu inga slutsatser härom. I ännu ett avseende är materialet ofullständigt. Till fiskmjölsfabrikerna går nämligen regelbundet en stor mängd»skrapfisk» m. m., vilken ej ingår i de kvantiteter, som i det följande redovisas. Fiskeriintendenten i Västerhavets distrikt har beräknat mängden härav för år 1944 till 10 å 12 milj. kg. Slutligen bör nämnas, att fiskarbefolkningens egen förbrukning åtminstone vid västkusten i regel icke torde ha medräknats i fångstuppgifterna. Fångstmängden. Den totala fångsten beräknas år 1944 till ton eller 100 % mindre än föregående års fångst, som utgjorde ton. Som framgår av tab. 3, rad 55 och 57, har fångstmängden ökats under redogörelseåret i Gävleborgs, Uppsala och Södermanlands län, Kalmar läns södra del samt Hallands län, men minskats i alla övriga län. Livsmedelssvårigheterna ha lättat, och det har kommit till uttryck i en tydligt minskad efterfrågan på fisk. Fångstminskningen var störst i Gotlands län med 45 %. Hallands län företer den största ökningen med 20 %. Uppdelningen i tab. 2 på fyra fångstområden visar, att fångsten gått tillbaka i alla, men mest i Öresund. Den procentuella fördelningen på sagda områden angives i en tablå på sid. 6. Sydkustens andel av fångstmängden har ökats på övriga områdens bekostnad, över hälften av fångstmängden eller ton bestod av sill och strömming, och närmast i storlek kommo fångsterna av torsk, skarpsill, makrill och vitling. En överblick över fångstmängdernas storlek lämnas i efterföljande tablå, vari den genomsnittliga fångstmängden under åreu använts såsom utgångsläge (index = 100). Talen för de sista fredsåren visa förändringarna på längre sikt i förhållande till basperioden. Mest framträda rödspottefiskets tillbakagång å ena sidan och de framåtgående fiskena efter skarpsill och kräftdjur å den andra. Karak-

15 SALTSJÖFISKET; FÅNGSTENS MÄNGD OCH VÄRDE. 5 teristiska för krigsåren äro dels fångstminskningen för långa och kolja, dels de rikliga, fångsterna av lax, torsk och vitling samt en stark ökning för skarpsill; en återgång har emellertid ägt rum under år 1944 för de sistnämnda utom för lax. Ett säreget drag hos det svenska saltvattensfisket är den stora mängd söteller bräckvattensfiskar, som ingår i fångsten. Dessa fisksorter, vartill hänförts abborre, gädda, mört, id m. fl. ävensom laxfiskar, äro sålunda, bortsett från strömmingen, i allmänhet övervägande i hela Bottniska viken samt längs östersjökusten ned till och med Östergötlands län. Under senare år har likväl en stark utveckling av torskfisket dels i Västernorrlands och dels i Stockholms län givit denna fisk försteget framför förstnämnda grupp. I Kalmar län och, ehuru i mindre grad, i Blekinge län fångas ännu mycket sötvattensfisk; dock är i Kalmar län näst strömmingen ålen det kvantitativt viktigaste fiskslaget, medan i Gotlands län denna plats obestritt intages av torsken. I Blekinge, Kristianstads och Malmöhus län ger vanligen torsken, men emellanåt sillen de största fångstmängderna. Fångsten av sötvattensfisk är i skånelänen obetydlig. I Hallands län äro sill och torsk de viktigaste fiskslagen; därnäst komma i regel vitling och makrill. I Göteborgs och Bohus län slutligen förhärska sill, skarpsill, torsksläktet, makrill, flundrefiskar samt i vanliga fall långa. Orsaken till denna lokala fördelning är att söka i det gradvisa avtagandet av vattnets salthalt från 3 % och däröver i Skagerack och Nordsjön till endast några få tusendelar i övre delen av Bottniska viken samt i den inre skärgården vid Östersjön. Priser. De genomsnittliga pris, till vilka de olika fisk- och skaldjurssorterna försålts av fiskarena, ha för landet i dess helhet varit följande. Till följd av brister hos primännaterialet äro prisuppgifterna likväl i en del fall något osäkra. Efter de starkt uppdrivna priserna under de första krigsåren de av fiskare erhållna priserna stego från 1939 till 1942 med 256 % har sedan år

16 6 SALTSJÖFISKET; ÖSTERSJÖ- OCH ÖRESUNDSFISKET inträtt en återgång i det att medelpriset sjunkit från 872 öre per kg år 1942 till 82-7 öre år 1943 och 73.1 öre år Under år 1944 har prisfallet således starkt accentuerats. Fångstvärdet. Det sammanlagda bruttovärdet av fångsten utgör 947 milj. kr, vilket, motsvarar en minskning sedan föregående år av 20'4 $. Huru fångstmängd och fångstvärde under de senaste åren fördelat sig på de olika fångdtområdena (ej kuststräckorna), framgår av nedanstående tablå. Till jämförelse angivas motsvarande tal för det sista fredsåret. Den största förändringen på denna tid är nordsjöfiskets bortfall på grund av spärren i Skagerack. I övrigt märkes en jämn stegring av sydkustens andel av fångstvärdet, accentuerad på sistone genom västkustfiskares deltagande i östersjöfisket. Av sistnämnda orsak har på Kattegatt och Skagerack de båda sista åren kommit en minskad värdeandel. Ostkustens del av värdet har sedan år 1942 varit tämligen lika. Främst av länen med hänsyn till fångstens värde kommer givetvis Göteborgs och Bohus län med mer än hälften av hela värdet, och därefter följa Blekinge, Kalmar och Stockholms län. Den största minskningen uppvisar, liksom i fråga om mängden, Gotlands län med 450 "/», och därnäst kommer "Västernorrlands län. ökning av värdet har skett endast i Hallands och Kalmar län. En undersökning rörande den större eller mindre betydelse, de olika fiskslagen ha för länen, ger vid handen, att i flertalet län sill och strömming är den viktigaste fisksorten, ekonomiskt sett. Undantag härifrån utgöra för redogörelseåret blott Norrbottens län, för vilket laxen länge varit den ojämförligt viktigaste fisksorten, Kalmar läns södra del, där ålen som vanligt representerar det största värdet, samt Hallands län, varest torsken kommer i främsta rummet. Östersjö- och öresundsfisket (Norrbottens Malmöhus län). I föregående avdelning har redogjorts för saltsjöfisket i dess helhet. Här följer en framställning, avsedd att något utförligare belysa det fiske, som bedrives av fiskare, bosatta vid Bottniska viken och Östersjön samt sträckan Öresund Skälderviken Båstad, och i följande kapitel lämnas motsvarande översikt över det fiske, som bedrives av fiskarena i de båda västkustlänen. Härvid tages ingen hänsyn till att västkustfiskare under senare år fiskat även i Östersjön. Redogörelsen rörande östersjö- och öresundsfisket omfattar, förutom en inledande översikt, uppgifter rörande sill- och strömmingsfisket inom området i fråga, bottengarns-

17 SALTSJÖFISKET; ÖSTERSJÖ- OCH ÖRESUNDSFISKET. 7 fisket inom samma område samt trålfisket i södra Östersjön ävensom särskilda uppgifter rörande säsongväxlingarna i fisket vid Skåne och Blekinge. Till belysande av östersjö- och öresundsfiskets omfattning må nämnas, att av hela fångstvärdet vid saltsjöfisket 444 % belöpa sig på detta område (eller om fångst tagen av västkustfiskare medräknas 49'9 %). De ovan angivna huvudfiskena betyda mera eller mindre i förhållande till områdets hela fiske, allteftersom man tänker på antalet utövare av fisket, värdet av den använda materielen eller fångstens mängd eller dess värde. Nedanstående tablå visar sålunda först och främst, att av hela fiskareantalet vid Östersjön och Öresund tre fjärdedelar äro sysselsatta vid sill- och strömmingsfisket och omkring 7 % vid bottengarnsfisket, men blott en obetydlig del vid trålfisket. Av hela redskapsvärdet däremot är bottengarnsfiskets andel förhållandevis stor (14 %). I fråga om båtarna slutligen framträder trålfisket med jämförelsevis stor andel av det totala värdet (9 %). Hela fångstmängden vid östersjö- och öresundsfisket minskades under år 1944 med 9'8 %. Av fångstvärdet inom området kommo under redogörelseåret 55 % på sill- och strömmingsfisket, 11 % på bottengarnsfisket och 5 % på trålfisket, medan återstående 29 % belöpa på övriga, i tablån ej nämnda fisken. Rörande redskapen vid östersjö- och öresundsfisket föreligga utförligare uppgifter än som meddelas i tab. 1. Dessa angivas i sammandrag för hela området här nedan. Bland diverse krokredskap ingå ål- och gäddrevar, ängel- och ståndkrokar och liknande redskap.»annan redskap» utgöres till stor del av sumpar och pålkranar vid bottengarnsfisket. Det största värdet representera skotar samt sill- och strömmingsgarn och det därnäst största bottengarn, kilnotar och laxsätt. Bland förändringarna sedan föregående år märkas å ena sidan ökning av antalet laxrevar, vilka fyrdubblats under krigsåren, ävensom stigande värde av 1) Fångst av sill och strömming i bottengarn ingår i tablån under sill- och strömmingsfisket.

18 8 SALTSJÖFISKET; ÖSTERSJÖ- OCH ÖRESUNDSFISKET. skotar, sill- och strömmingsgarn samt»tågvirke m. m.» och å andra sidan minskning av antalet storryssjor samt antalet och värdet av ålhommor och ålryssjor. Minskningarna bero dock till en del på felaktigheter i de äldre uppgifterna. Medelvärdet per styck av olika redskap kan lätt fås ur nyss anförda tablå. I fråga om de karakteristiska olikheterna mellan länen i detta som i andra hänseenden hänvisas till 1938 års utförligare berättelse. Dessa olikheter äro i stort sett bestående. Fångstvärdets sammansättning efter fiskslag framgår av nedanstående procenttal : Viktigaste fiskslaget är ekonomiskt sett sillen och strömmingen; dess andel av totalvärdet har under en del år ökats, men under redogörelseåret åter minskats. Ålen har efter åtskilliga års tillbakagång för året intagit andra platsen. Laxen ligger på tredje platsen, medan torsken fallit tillbaka till den fjärde. I övrigt kan konstateras en minskad betydelse under en följd av år för rödspottan, flundran och andra fisksorter. Sill- och strömmingsfisket redovisas i tab. 4, som innehåller uppgifter härom för samtliga län utom Hallands samt Göteborgs och Bohus. Rörande fisketiderna, vilka äro rätt olika utefter den långa östersjökusten, hänvisas till berättelsen för år Naturligtvis variera tiderna dock även år från år på grund av väderleken, vattentemperaturen, isförhållandena o. dyl. Under år 1944 har sill- och strömmingsfisket utövats av yrkesfiskare och personer med fiske som binäring mot resp och föregående år. Yrkesfiskarena vid detta fiske ha ökats mer än samtliga yrkesfiskare inom området. Bland redskapen äro skotar samt sill- och strömmingsgarn vida övervägande. Båtarna äro utom roddbåtar till största delen odäckade motorbåtar. Vid Gotland och i de tre sydligaste länen med deras merendels öppna kust brukas dock flera däckade båtar än odäckade. De förra komma även i andra län till ökad användning vid sillfisket. Fångstmängden utgjorde ton och fångstvärdet 23 1 milj. kr. Både mängd och värde ha minskats, nämligen med 12, respektive 30 %. Medelpriset har således sjunkit; det uppgick till 664 öre år 1942, 693 Öre år 1943 och 547 öre år Fångstminskningen är koncentrerad dels i söder i Gotlands län och det för detta fiske så viktiga Blekinge län, dels i de nordligaste länen.

19 SALTSJÖFISKET; ÖSTERSJÖ- OCH ÖRESUNDSFISKET. 9 Här nedan ges en översikt över fångstvärdets fördelning på länen utefter Östersjön och Öresund, varvid det näst sista årets tal angivas till jämförelse. Det största fångstvärdet brukar företes av Stockholms län och det näst största av Gävleborgs län, och det var också fallet under redogörelseåret. Den allra största delen av produktionen säljes i färskt tillstånd eller förbrukas av fiskarena själva. Endast ton eller 5 % av fångsten användes under redogörelseåret av fiskare till beredning. Rörande denna del samt angående varans användning i övrigt till olika ändamål hänvisas till avd. Beredning av fkk (sid. 20). Fiskförsäljningsföreningarna (se sid. 3) omfattade liksom det föregående året alla län vid ostkusten utom det nordligaste och de tre sydligaste, Norrbottens och Blekinge län samt skånelänen. De inneha med vissa undantag ensamrätt till handeln med strömming och sill, som ilandförts inom resp. förenings område. Endast i hemorten får fiskare sälja strömming och sill direkt till konsument, varjämte vissa andra mindre betydande undantag gälla. Föreningarna inköpte under år ton, motsvarande 84 % av fångsten vid ifrågavarande kuststräcka och icke mindre än 90 %, om fiskarenas egen beredning frånräknas. De ha således en dominerande betydelse för strömmingshandeln. Det genomsnittspris fiskare av dem erhöllo, s. k. slutlikvid inräknad, var 572 öre per kg mot 672 öre år 1943 (i sistnämnda pris ingår ej Västerbottens läns förening). Det må nämnas, att föreningarna också bedriva någon handel med annan fisk. Från fiskare inom de egna områdena uppköptes sålunda under redogörelseåret omkring ton för 21 milj. kr eller obetydligt mer än under år Priserna till fiskare växla, såsom på nästa sida visas för de båda senaste åren, rätt avsevärt inom olika områden:

20 10 SALTSJÖFISKET; ÖSTERSJÖ- OCH ÖRESUNDSFISKET. De bästa priserna erhöllos som vanligt i Skåne. Därnäst voro priserna högst på sträckan Stockholms Kalmar län. Priset har emellertid överallt fallit, starkast i Uppsala och Västernorrlands län. Bottengarnsfisket i Östersjön har i större omfattning bedrivits i Kalmar läns södra del, Blekinge, Kristianstads och Malmöhus län ävensom vid enstaka fiskeplatser i Stockholms och Gotlands län samt Kalmar läns norra del. Fisket är i allmänhet förlagt till eftersommaren och hösten, men på vissa håll bedrives det även under våren och försommaren (i övre Öresund och Skälderviken Båstad samt vid västra delen av Skånes sydkust). Antalet deltagare var år Detta har under en följd av år minskats och är nu blott 74 % av medeltalet för åren Redogörelseåret företer dock en liten stegring. Antalet bottengarn var och har på samma tid minskats till 90 %. Bland bottengarnen ingå två kilnotar och två laxsätt i Skåne. Fiskare och materiel ha angivits i länssummor i tablån härnedan, som också innehåller rikssiffror för föregående år och för perioden i medeltal. Särskilt betydelsefullt är detta fiske i Kalmar läns södra del, på vilket område komma 33 % av de fiskande, 41- % av materielvardet och såsom nedan visas samma andel av fångstvärdet. Därnäst är fisket viktigast i Blekinge län såväl vad beträffar antalet fiskare och materielvardet som vad angår fångstens värde. I Kristianstads läns östersjödel har antalet redskap ökats med inte mindre än 57 %.

21 SALTSJÖFISKET; ÖSTERSJÖ- OCH ÖRESUNDSFISKET. 11 Ål utgör den huvudsakliga fångsten, men vid sidan härav fångas även andra fisksorter till icke obetydliga värden, såsom torsk, makrill, flundrefiskar m. m. Hur avkastningen under år 1944 fördelar sig länsvis efter fiskslag, visar nedanstående tablå, där även 1943 års tal för hela riket äro angivna till jämförelse. Fångsten, som närmast före kriget eller åren utgjorde i medeltal per år ton, har under redogörelseåret varit ovanligt stor, nära 2 milj, ton, varav ål 13 milj. ton. För Kalmar läns södra del betyder bottengarnsfisket mer än en tredjedel av hela fisket, vad fångstvärdet angår. Under förkrigsåren har det dock dominerat vida mer med inemot 60 % av det totala fångstvärdet i denna trakt. För Blekinge, Kristianstads och Malmöhus län finnas månatliga uppgifter om fångsten, varav cirka 80 % togos under september november. Väsentligt mindre till omfattningen än de båda föregående fiskena är trålfisket i södra Östersjön. Detta fiske har år 1944 haft ungefär samma omfattning som under det föregående året, såsom framgår av tablån härnedan: 1) Jämte två snurrevadar, värda 675 kr.

22 12 SALTSJÖFISKET; ÖSTERSJÖ- OCH ÖRESUNDSFISKET. Fångsten utgöres väsentligen av torsk, sill och flundrefiskar. De viktigaste fisksorterna visa följande tal för de tre länen år 1944 och för hela östersjötrålfisket åren : Sillfångsten har fördubblats sedan föregående år. Totala fångstmängden är nästan lika stor som då, men i förhållande till de sista fredsårens fångst har en stor ökning skett ( ton i medeltal per år). Uppgifter rörande tre fjärdedelar av fångsten, huvudsakligen från Blekinge och Kristianstads län, äro fördelade månadsvis. Enligt dessa togos 65 % av fångsten under första halvåret; vanligen kommer ännu större andel på denna tid. Såsom förut i korthet nämnts, ha västkustfiskare under år 1944 i stort antal bedrivit trålfiske i södra Östersjön. Eörande omfattningen och resultatet hänvisas till sid. 17. För ett obetydligt snurrevadsfiske från Skånes västkust i Kattegatt saknas beträffande år 1944 fullständiga uppgifter. Rörande den totala avkastningen vid saltsjöfisket inom Skåne och Blekinge lämnas uppgifter över fördelningen månadsvis, och dessa ha sammanställts i tab. 5. Nedanstående tablå visar den procentuella fördelningen dels under perioden , dels för det sista året.

23 SALTSJÖFISKET; VÄSTKUSTFISKET. 13 Förestående tablå samt tab. 5 visa fisketiderna för de viktigare fiskslagen. Sillen fångas nästan uteslutande under den varmare årstiden. Torsken är fördelad mera jämnt över året, men erhålles dock mest pä vintern och våren. Ungefär detsamma gäller rödspottan och flundran. Näbbgäddan fångas mest i maj och juni och makrillen under sommaren och förhösten. Laxfisket är i huvudsak förlagt dels till våren, dels till hösten. För ålen gäller vad som sagts om bottengarnsfisket. Gädda och abborre samt övrig bräckvattensfisk gå till ganska jämnt under hela året. Medelprisen i öre per kg för en del viktigare fiskslag ha under de olika månaderna i Skåne och Blekinge utgjort: Västkustfisket (Göteborgs och Bohus samt Hallands län). Efter en redogörelse för västkustfisket i dess helhet följer en kort översikt över de olika specialfiskena, och till sist lämnas en sammanställning av försäljningarna vid fiskauktionerna i Göteborgs och andra fiskhamnar. Det må erinras, att fisket från kuststräckan Skälderviken Torekov Båstad av praktiska skäl hänförts till östersjö- och öresundsfisket, fastän fisket eker i Kattegatt och fångsten i tab. 2 upptagits i enlighet härmed. Under krigsåren har fisket i synnerhet vid västkusten måst inskränkas, beroende särskilt på spärren för sjöfarten västerut. På grund av de stränga vintrarna åren har fisket även hindrats genom isbildning. Flera fiskefartyg ha dessutom tagits i anspråk för neutralitetsvakten. Avsättningen direkt i "utländska hamnar var under redogörelseåret praktiskt taget ingen. En åtgärd av anpassning efter de förändrade förhållandena var när en stor del av västkustens trålfiskeflotta, förlade fisket delvis till Östersjön. De på sid. 3 omnämnda rättelserna ha för år 1944 bestått i följande: 1) Höjning för tonfisk 213 ton, hälleflundra 7, krabba 33 och»annan fisk» 60 ton jämte en proportionell höjning av fångst värdet samt 2) värdehöining för rödspotta kr, marulk och haj kr. Tillsammans betyda rättelserna en höjning av fångstmängden med 313 ton och av fångstvärdet med 06 milj. kr. Rättelserna ha helt hänförts till Göteborgs och Bohus län och fördelats huvudsakligen på snurrevadsfisket och trålfisket samt fisket efter tonfisk. Enligt tab. 1 var antalet fiskare 8 491, varav yrkesfiskare. Det sista fredsårets tal (1939) voro 7 796, resp Redskåpsvärdet visar

24 Tab. A. De särskilda västkustfiskena åren SALTSJÖFISKET; VÄSTKUSTFISKET. 1) Fingeten avser fiskesäsong (1942/1943 etc.) ') Delvis rensad vara. ') Ronsad vara. Rocka, haj och tonfisk fångas även vid andra fisken; jämför tab. 2. 4) I huvudsak rensad vara atom beträffande sill och skarpsill. 6 ) Rensad och delvis saltad vara. ) Hed trål. Nordhavsräka fångås även vid det vanliga trålfisket. ') Endast makrill; övrig fångst, se kustfisket.

25 SALTSJÖFISKET; VÄSTKUSTFISKET. 15 ökning från 8O milj. kr år 1943 till 9l milj. ki år 1944, en starkare ökning än som skett förut under krigsåren. Båtvärdets ökning från 283 till 309 milj. kr är däremot något mindre än den varit de senaste åren. Fångstmängden har ökats alltsedan det avbräck, som avspärrningen år 1940 medförde, men år 1944 skedde en tillbakagång, vilken var ungefär lika stor, 10 1 %, som minskningen vid östersjö- och öresundsfisket, 9'8 %. Västkustfiskets dominerande ställning framträder särskilt i avseende på fångstvärdet, som under redogörelseåret utgjorde 527 milj. kr eller 556 % av det totala fångstvärdet, vilket är ungefär den vanliga proportionen. Västkustens andel av materielvärdet var samma år 493 %. Den fortsatta återgången till ett normalare prisläge ger sig tillkänna i en starkare minskning av fångstvärdet, med 18"8 %. Hur fångstvärdet under de senare åren procentuellt fördelat sig på de mest betydande fisk- och skaldjurssorterna, framgår av följande tablå: Sillen har vid västkusten icke den dominerande ställning, som tillhör densamma i Östersjön, men den är även här avgjort viktigast, och dess andel har efter ett avbrott ånyo stigit. Därnäst ha skarpsill, torsk, vitling, makrill och nordhavsräka den största betydelsen, fastän ordningen dem emellan kan variera från år till år. Av de därefter följande ha kolja, rödspotta, rödtunga och långa förlorat i betydelse under en följd av år. Sistnämnda fiskarter fångas mest i Nordsjön och västra Skagerack, vilka områden varit avspärrade för svenska fiskare. Under den största livsmedelsknappheten efterfrågades starkt en del fiskslag, som normalt fångas endast i mindre utsträckning eller nästan inte alls. Bland dessa märkas gråsej och lyrtorsk. De motsvara vanligen blott några tiondels # av fångstvärdet men stego år 1942 till 43, resp. 18 % och betydde ännu , resp. 15 % därav. Andra fiskas icke alls längre. Ett undantag utgör fjärsingen, varav enligt uppgifter från Göteborgs fiskhamn där såldes 185 ton år 1944 mot endast 99 ton år Det starkt utvecklade västkustfisket är inriktat på flera fiskarter än östersjöfisket. Då många arter tagas med särskilt för dem anpassade fiskemetoder, under det att redskap och båtar i andra fall inrättats för att fånga flera fiskarter samtidigt, ha de insamlade uppgifterna formen av speciella redogörelser för de olika fiskemetoderna. De sammanställda uppgifterna för dessa sårshilda fisken återgivas i tab. A samt beskrivas kortfattat i det följande.

26 16 SALTSJÖFISKET; VÄSTKUSTFISKET. Vart och ett av de särskilda fiskena utövas vanligen blott under en mindre del av året, och såväl fiskare som redskap och båtar återfinnas därför i regel på mer än ett ställe i tabellen, som sålunda icke kan summeras beträffande dessa kategorier. Åtskillnad har icke kunnat göras mellan yrkesfiskare och binäringsfiskare, ehuru vid de flesta fisken givetvis endast yrkesmän förekomma. Redskåpsuppgifter ha icke infordrats för alla fisken, och uppgifterna om båtar äro icke heller alldeles fullständiga. Största antalet deltagare kom i Göteborgs och Bohus län tidigare länge på hummerfisket, men numera har detta överflyglats först av det egentliga trålfisket och de senaste åren även av skarpsillfisket med trål. Efter materielvärdet räknat kommer hummerfisket på en blygsam plats. I detta hänseende är trålfisket i Kattegatt och Skagerack det främsta, närmast följt av skarpsillfisket med trål samt trålfisket i Östersjön. Genom avkastningens storlek framträder trålfiskets betydelse än mer. Snurrevadsfisket har under krigsåren fallit tillbaka, men lämnar ändå näst trålfisket det största bruttot. I Hallands län uppvisar sillfisket med drivgarn sedan länge såväl det största deltagarantalet som det högsta materielvärdet. Dock närmar sig trålfisket det förra alltmer; i fråga om materielvärde äro de båda fiskena nu jämställda. Det senare fisket hade år 1944 ett flera gånger större fångstvärde. Sillfiskenas inbördes betydelse belyses i nedanstående tablå. Trålfiskets sillfångster, som även medräknats, motsvarade som synes inte mindre än 82 % av hela sillfisket. Med snurrevad togs de båda sista åren ingen sill. Sillfångsterna ha kraftigt ökats under redogörelseåret. Skarpsill fiskas med trål, landvad och snörpvad, tidigare uteslutande från Göteborgs och Bohus län, men under redogörelseåret även från grannlänet. Fångsten gick starkt tillbaka, i synnerhet vid fisket med vadar, oaktat deltagarantalet som helhet något ökades. Av makrillfiskena betyder drivgarnsfisket avgjort mest; därefter kom under de sista båda åren dörjefisket. Årets hela fångst av makrill, ton, var litet större än föregående års. Rocka, haj och kummel ha tidigare fångats vid särskilda fisken, men de största fångsterna ha dock erhållits vid snurrevads- och trålfiskena. De speciella fiskena ha år 1944 alla varit nedlagda. Fiske efter tonfisk har däremot bedrivits. Koljebackefisket, som numera nästan helt redovisas för kalenderår, har haft färre deltagare än föregående år. Fångsten var också mindre än då. Den utgöres väsentligen av torsk. Snurrevadsfisket har som nämnt på senare åren gått tillbaka, till större delen på grund av minspärren och drivmedelsbristen: det bedrives i van-

27 SALTSJÖFISKET; VÄSTKUSTFISKET. 17 liga fall till mycket stor del i Nordsjön, men har under kriget efter hand måst inskränkas till Skagerack och Kattegatt. År 1944 var deltagarantalet större, men fångsten, 7 6 milj. kg, mindre än förut. Pe viktigaste fiskslagen voro 1944, efter värdet räknat, torsk (25 %), rödtunga (14 %), kolja (12 K), vitling (12 %) och rödspotta (12 %). Sill har som nämnts ej varit föremål för detta fiske under året. Fångstuppgifterna äro delvis osäkra och ha, som ovan närmare angivits, måst korrigeras. Som storsjöfiske brukar betecknas det fiske med storbackor. som under normala tider bedrives i avlägsnare farvatten. Under krigstiden eller åren 1941, 1943 och 1944 har ett obetydligt fiske med storbackor ägt rum i närmare farvatten. Trålfisket är som nämnt avgjort störst såväl i fråga om deltagarantal och kapitalinsats som beträffande fångstens storlek. Fångstmängden, år milj. kg, har de senare åren ungefär motsvarat vad alla de övriga fiskena givit tillsammans. Värdet har dock vanligen legat något lägre, men år 1944 utgjorde det 53 % av västkustfiskets hela bruttovärde. Sillen står långt framför övriga fiskar i fångstmängd; i fångstvärdet ingår den med hela 52 %, varefter komma torsk (12 %), vitling (67 %), nordhavsräka (48 %) och gråsej (43 %). Trålfiske i Östersjön från västkustfiskares sida pågick under de sista fredsåren och ånyo under 1943 och Deltagarantalet var det senaste året inemot hälften av de i Kattegatt och Skagerack trålande, men avkastningen stannade vid 19 % av denna, då östersjöfisket pågår betydligt kortare tid. För trålfisket äro uppgifterna om fångsten osäkra och ha måst justeras på sätt som ovan angivits. Fisket efter nordhavsräka har delvis bedrivits såsom särskilt fiske med trål och delvis såsom ingående i det stora trålfisket. Detta skaldjur, som uteslutande tages av bohuslänska fiskare, gav vida mindre fångster under de första krigsåren, men därefter har i huvudsak fredsårens nivå uppnåtts. Totalfångsten var år ton. De vid det egentliga trålfisket erhållna fångsterna äro ibland större än dem som erhållas vid det speciella räkfisket, ibland förhåller det sig tvärtom. Hummerfiskets stora deltagarantal men ringa materielvärde ha redan nämnts. Fångsten steg åtskilligt under år 1944 (212 ton). Krabbfisket har i förhållande till år 1943 givit ungefär oförändrad fångst (110 ton). Ett mindre fiske med bottengarn, som nu redovisas särskilt, motsvaras dels av det tidigare makrillfisket med bottengarn, dels av fångster som ingått under kustfisket. Det sistnämnda fisket slutligen kan icke betraktas som fullständigt redovisat. Utförligare uppgifter om de särskilda fiskena lämnas, vad det norra länet beträffar, i Göteborgs och Bohus läns havsfiskeförenings årsbok. Bland annat redovisas där ofta fångstområdet och de förnämsta landföringsorterna m. m. För uppgifter om fisketiden hänvisas dock i fråga om de flesta fisken till 1938 års och föregående årgångar av denna berättelse. Vad sifferuppgifterna i årsboken beträffar, få de betraktas 6om preliminära.

28 Tab. B. Vid auktion i västkusthamnarna försåld fisk åren ) 18 SALTSJÖFISKET; VÄSTKUSTFISKET. 1) Inräknat genom statens livsmedelskommission utom auktionen fönald flsk. ') År 1943 ingår Fjällbacka, där år 1944 auktion ej varit anordnad.

29 SALTSJÖFISKET; PRISREGLERING. 19 Av västkustfiskets fångster försäljes den alldeles övervägande delen på fiskauktioner (eller genom livsmedelskommissionen) i de stora fiskehamnarna, det sista året omkring 85 % (efter visa reduktion, se nedan). Härav kommer huvudparten på Gröteborg eller cirka 59 % av totala fångstmängden. Här måste dock betonas, att det är just den återstående delen av västkustfiskets fångeter, de utom auktionerna sålda partierna, som utgöra de mest osäkra i f iskeristatistiken. Landföringen har emellertid alltmera koncentrerats till auktionshamnarna, bl. a. därför att vissa statsgaranterade priser, såsom närmare belyses i det följande, endast gälla vid försäljning i dessa hamnar. En tid gick utvecklingen dock i motsatt riktning, i det att en större del av fångsten än förut såldes i de mindre hamnarna, men år 1944 har försäljningen ånyo koncentrerats till de större. Det sagda belyses av följande sifferserie, som anger försäljningssummorna.av vid auktionerna såld fisk i procent av västkustfiskets hela fångstvärde, minskat med vad som sålts vid ost- och sydkusterna: %, %, % och %. I tab. B redovisas för år 1944 mängd och värde av auktionerad fisk med fördelning månadsvis och för några viktiga fiskslag dels i Göteborg och dels i de mindre auktionshamnarna. De senare stå i en stark utveckling, såsom nedanstående tillbakablick på auktionsbeloppen visar. Från beloppen för Göteborg har avdragits värdet av utländskfångad fisk och insjöfisk. Prisreglering. Den ursprungligen av avsättningssvårigheter framkallade prisregleringen har i stort sett bibehållits även under krisen med dess allmänna handelsreglering av fisk, som inneburit att priserna normerats jämväl uppåt. Under år 1944 gällde sålunda liksom förut för de flesta viktigare slagen av ealtvattensfisk, att livsmedelskommissionen ägde förfoga över fångsten samt fastställde minimipriser till fiskare med statsgaranti för inköp, om priserna ej uppnåddes i allmänna handeln. Skarpsill var undantagen från garantin, och i början av april upphävdes den också för strömming och sill, ilandförd vid ostkusten norr om Blekinge. Beträffande sistnämnda fisk hade fiskförsäljningsföreningarna såsom förut ensamrätt till inköp inom sina områden (se sid. 3 och 9). Priagarantin upphävdes vidare i början av juni för rödtunga och makrill. Garantipriserna voro lägst under tiden april oktober och högst under november december. Viss fri försäljning från fiskare direkt till enskild förbrukare eller efter särskilt tillstånd detaljhandlare var såsom förut medgiven. Samtidigt gällde under delar av året ett system av normalpriser, vilka icke fingo överskridas. De berörde dels priser till fiskare, dels parti- och mi-

30 20 SALTSJÖFISKET; BEREDNING. nuthandelspriser. Normalpriserna till fiskare lågo oftast nära garantipriserna eller sammanföllo med dessa. Normalpriser voro under årets första tre månader åsatta dels sill, dels kolja, kummel, rödspotta, rödtunga och makrill. Under den följande tiden voro normalpriserna upphävda för all fisk, men i slutet av oktober infördes sådana ånyo, nu för all viktigare saltvattensfisk utom strömming, skarpsill och makrill. Beredning. Summariska uppgifter om såväl industriell som hantverksmässig beredning av fisk ha lämnats under de båda senaste åren. Motsvarande sammanställning göres här nedan för år Då materialet utom vad beträffar fiskares egen beredning (se tab. 4) väsentligen består av uppgifter inkomna till livsmedelskommissionen i samband med handelsregleringen, torde totalsummorna vara mera osäkra för det senaste året med dess friare marknad. För skarpsill stöda sig uppgifterna på industristatistiken: detsamma gäller konservering av torskfiskar. Som synes ha delikatesser såsom lax, ål och hummer icke tagits i betraktande. Den till beredning använda fångsten ökades från 1942 till 1943 med inte mindre än 40 %, beroende på att den onormalt stora efterfrågan på färsk vara åter minskades. Råvaran till beredning har jämfört med 1943 ökats med 5 %. Beredningen av sill har det sista året dominerat. Mängden till beredning använd skarpsill är, som av jämförelse med tab. 2 framgår, större än årets fångst. Då detsamma var förhållandet åren 1942 och 1943, synes det icke bero på förskjutning i tiden mellan fångst och beredning, utan fångstuppgifterna synas något för låga. De av ovanstående mängder beredda produkterna utgjorde omkring ton, varav vid pass ton saltade och kryddade varor. Till sist lämnas några särskilda uppgifter om den strömming, som vid ostkusten, huvudsakligen den norrländska, beretts av fiskare. Medan medelpriset å färsksåld vara i Norrbottens Gävleborgs län utgjorde 444 öre per kg, var medelvärdet å den till beredning använda varan oberäknat beredningskostnaderna 313 öre. I beredningskostnaderna torde i regel icke ha inräknats arbetslön. Beredning spelar den största rollen i Västernorrlands län men är även i Gävleborgs län betydande. Råvaruvärdet för beredning var emellertid 1) År 1943 ingår icke råvaran till torkning. 2) Rättad nppgift.

31 SÖTVATTENSFISKET. 21 i det sydligare länet mer än dubbelt så stort (52.3 öre per kg) som i det nordligare (210 öre). Detta sammanhänger med varans olika användning. Bl. a. har rökningen, som kräver råvara av god kvalitet, större betydelse i Gävleborgs län. Utrikes ilandförda fångster. I tab. 2 finnas uppgifter om de av svenska fiskare direkt från fångstplatsen i Danmark ilandförda fångsterna med fördelning efter fiskslag. Uppgifterna bygga på den danska statistiken, då de svenska uppgifterna härom visat sig mycket ofullständiga. Till följd av kriget har direktförsäljningen i England och Skottland, vilken förr hade stor omfattning, varit inställd liksom även sådan försäljning i övrigt utomlands med nyssnämnda undantag. Hela mängden utrikes ilandförd fångst under år 1944 beräknas till endast 7'6 ton och värdet till kr. Motsvarande tal för de sista fredsåren 1937 och 1938 voro per år omkring ton och 3 milj. kr. Av hela saltsjöfisket kom under de sistnämnda åren cirka 13 % av mängden och 10 % av värdet på dessa utrikes försålda fångster. Sötvattensfisket. I fråga om sötvattensfisket ha uppgifter, som förut sagts, kunnat erhållas endast rörande fisket i Vättern samt beträffande fisket av lax, laxöring, sik och nejonöga i vissa vattendrag. Beträffande fisket i Vättern lämnas i följande tablå uppgifter om fiskare, redskap och båtar för de fyra länsdelarna år 1944 samt för hela fisket åren 1942, 1943 och Antalet fiskare har minskats något, och detsamma gäller sammanlagda värdet av redskapen ävensom antalet båtar, under det att båtarnas värde ökats obetydligt.

32 22 SÖTVATTENSFISKET. Mängd och värde av fångsten angivas här nedan. Den totala fångstmängden har gått något tillbaka de båda senaste åren. Detta gäller såväl den viktigaste vätterfisken, rödingen, som även flertalet övriga fisksorter med undantag av laken och abborren. Inom Östergötlands län ha fångsterna ökats, inom Skaraborgs län minskats, och i de båda övriga länen äro de oförändrade. Priserna ligga under redogörelseåret för lake och siklöja lägre än priserna vid saltsjöfisket, men för övriga fiskslag, som förekomma vid detta fiske, högre. För lax- och sikfiskena m. m. i vissa vattendrag lämnas uppgift i tab. 6. Fångstmängden av lax har minskats obetydligt sedan föregående år, under det att laxöring givit ungefär samma mängder som då och av sik och nejonöga erhållits avsevärt mera. Härtill komma de i not 5 uppgivna fångsterna, för vilka värdeuppgifter saknas. För vattendragen i Gävleborgs län uppgives, att 29 av de angivna binäringsfiskarena med redskap värda cirka kr ingen fångst erhållit.

33 TABELLER

34 24 Tab. 1. Fiskare, redskap och båtar vid saltsjöfisket, 1 ) ') Uppgifterna avse även sill- och strömmingsfisket.») Under notar upptagas n.otar och vadar av alla»lag -5) I båtarnas värde inräknas jämväl värdet av icke fasta motorer. ) Jämte sträckan Torekov-Båstad. ')