Fiske / Statistiska centralbyrån. Stockholm : Statistiska centralbyrån, 1916-[1971]. - (Sveriges officiella statistik). Täckningsår:

Transkript

1

2 INLEDNING TILL Fiske / Statistiska centralbyrån. Stockholm : Statistiska centralbyrån, 1916-[1971]. - (Sveriges officiella statistik). Täckningsår: med innehållsförteckning och sammanfattning på franska även med fransk parallelltitel: Pêche en med innehållsförteckning, sammanfattning samt parallelltitel på engelska: Fishing in, från 1951 och framåt: Fisheries. Efterföljare: Fiskestatistisk årsbok / Statistiska centralbyrån. Stockholm : Statistiska centralbyrån, (Sveriges officiella statistik). Täckningsår: Översiktspublikationer: Fiskestatistik : 75 år vid SCB. - Ingår i: Fiske 1987 en översikt. - Stockholm : Statistiska centralbyrån, (Sveriges officiella statistik). - (Statistiska meddelanden J 55 SM 8801). Fiske. År (Sveriges officiella statistik). Digitaliserad av Statistiska centralbyrån (SCB) urn:nbn:se:scb-fisk-1919

3 SVERIGES OFFICIELLA STATISTIK JORDBRUK MED BINÄRINGAR FISKE ÅR 1919 AV KUNGL. STATISTISKA CENTRALBYRÅN STOCKHOLM 1921 KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER

4

5 Innehållsförteckning. Text. Sid. Inledning 1 I. Saltsjöfisket 4 Fiskare, redskap och båtar 4 Fångstens mängd och värde 7 Sill- och strömmingsfisket 13 De särskilda fiskena i Göteborgs och Bohus samt Hallands län 16 II. Sötvattensfisket 27 Fiskare, redskap och båtar 27 Fångstens mängd och värde 28 Fasta laxfisken 32 Fiskdammshushållningen 34 III. Sammanfattning 34 Tabeller. Tab. 1. Fiskare, redskap och båtar vid saltsjöfisket länsvis år Tab. 2. Saltsjöfiskets avkastning länsvis år Fångstens mängd 42 Tab. 3. Saltsjöfiskets avkastning länsvis år Fångstens värde 44 Tab. 4. Sill- och strömmingsfisket utom Hallands samt Göteborgs och Bohus län 46 Tab. 5. Uppgifter rörande saltsjöfisket för härad o. d. år Tab. 6. Antal fiskare, värdet av redskap och båtar samt fiskets avkastning vid vissa större fiskelägen år Tab. 7. Saltsjöfiskets avkastning i Blekinge, Kristianstads och Malmöhus län under varje månad år Tab. 8. Fiskare, redskap och båtar vid sötvattensfisket länsvis år Tab. 9. Sötvattensfiskets avkastning länsvis år Fångstens mängd 60 Tab. 10. Sötvattensfiskets avkastning länsvis år Fångstens värde 62 Tab. 11. Antal fiskare, värdet av redskap och båtar samt fiskets avkastning i vissa större insjöar och älvar år Tab. 12. Fisket vid vissa mera betydande (fasta) lax-, laxörings- och sikfisken år Tab. 13. Fiskdammshushållningen år Bilaga 80

6 IV Table des matières. Texte. Pages Introduction 1 I. La pêche en eau salée 4 Pêcheurs, engins et bateaux 4 Quantité et valeur du produit de la pêche 7 La pêche du hareng et du hareng baltique 13 Pêches spéciales dans les départements de Gothembourg et Bohus et de Halland 16 II. La pêche en eau douce 27 Pêcheurs, engins et bateaux 27 Quantité et valeur du produit de la pêche 28 Pêches de saumon permanentes 32 L'exploitation des étangs 34 III. Vue d'ensemble 34 Tableaux. Tabl. 1. Pêcheurs, engins et bateaux dans la pêche en eau salée, par départements, en Col. 1: Départements. Col. 2: Nombre dei pêcheur». Col. 3: Nombre des personnes ayant la pèche comme métier accessoire. Col. 4 7: Nombre des engins; col. 4: seines; col. 5: filets; col. 6: nasses; col. 7: antres engins. Col. 8: Valeur des engins. Col. 9, 11, 13 et 15: Nombre des bateaux de pèche. Col. 10, 12, U et 16: Valeur des bateanx; eol. 9 10: bateaux pontés à moteur; col : bateaux pontés sans moteur; col : bateaux non pontés à moteur; col : bateaux non pontés sans moteur. Col. 17: Valeur totale des engins et bateanx. Tabl. 2. Rendement de la pêche en eau salée, par départements, en Quantité 42 Col. 1: Départements. Col. 2: Harengs et harengs baltiques. Col. 3: Anchois. Col. 4: Morues. Col. 5: Aigrefins. Col. 6: Merlans. Col. 7: Lottes longues. Col. 8: Brosmins. Col. 9: Rates. Col. 10: Maquereaux. Col. 11: Plies. Col 12: Flétans. Col. 13: Flets. Col. 14: Turbots. Col. 15: Barbues. Col. 16: Soles. Col. 17: Lompes. Col. 18: Autres cycloptères. Col. 19: Orphies. Col. 20: Saumons. Col. 21: Truites saumonées. Col. 22: Ombres de rivière. Col. 23: Anguilles. Col. 24: Brochets. Col. 25: Perches. Col. 26: Lararets. Col. 37: Corégones blancs. Col. 28: Lottes. Col. 29: Brèmes. Col. 30: Gardons. Col. 31: Ides. Col. 32: Autres poissons ou poissons non spécifia. Col. 33: Total des poissons. Col. 34: Crevettes. Col. 35: Crabes. Col. 36: Homards. Col. 37: Huîtres. Tabl. 3. Rendement de la pêche en eau salée, par départements, en Valeur 44 Col. 1: Départements. Col. 2: Harengs et harengs baltiques. Col. 3: Anchois. Col. 4: Morues. Col. 5: Aigrefins. Col. 6: Merlans. Col. 7: Lottes longues. Col. 8: Brosmins. Col. 9: Raies. Col. 10: Maquereaux. Col. 11: Plies. Col. 12: Flétans. Col. 13: Fiets. Col. 14: Turbots. Col. 15: Barbues. Col. 16: Soles. Col. 17: Lompes. Col. 18: Antres cycloptères. Col. 19: Orphies. Col. 20: Saumons. Col. 21: Truites saumonées. Col. 22: Ombres de rivière. Col. 23: Anguilles. Col. 24: Brochets. Col. 25: Perches. Col. 26: Lararets. Col. 27: Corégones blancs. Col. 28: Lottes. Col. 29: Brèmes. Col. 30: Gardons. Col. 31: Ides. Col. 32: Autres poissons ou poissons non spécifiés. Col. 33: Crevettes. Col. 34: Crabes. Col. 35: Homards. Col. 36: Hnttres. Col. 37: Valeur totale.

7 Pages. Tabl. 4. Pêche du hareng et du hareng baltique sauf les départements de Halland et de Gothembourg et Bohns en Col. 1: Départements. Col. 2: Nombre des pécheurs. Col. 3: Nombre des personnes avec la pèche comme métier accessoire. Col. 4, 6 et 8 : Nombre des engins. Col. 5, 7 et 9: Valenr des engins; col. 4 5: seines; col. 6 7: filets; col. 8 9: nasses et lignes de fond. Col. 10, 11, 13 et 14: Nombre des bateaux. Col. 12 et 15: Valenr des bateanx; col : bateanx à moteur; col : bateanx sans moteur; col. 10 et 13: bateanx pontés; col. 11 et 14: bateaux non pontés. Col. 16, 18, 20 et 22: Quantité du produit brut. Col. 17, 19, 21, 23 et 24: Valeur du produit brnt; col : harengs et harengs baltiques rendus frais; col : harengs et harengs baltiqnes Tendus salés; col : vente de harengs et harengs baltiques préparés autrement; col : harengs et harengs baltiqnes employés pour les besoins des pêcheurs; col. 24: total en couronnes. Tabl. 5. Données concernant la pêche en eau salée pour les cantons et autres divisions en Col. 1: Zones. Col. 2: Nombre des pécheurs de profession. Col. 3: Nombre des personnes avec la pêche comme métier accessoire. Col. 4: Valenr des engins. Col. 5: Valeur des bateaux. Col. 6: Valenr totale de la pêche. Col. 7: Dont la pêche dn harengs et dn hareng baltiqne. Tabl. 6. Pêcheurs, valeur des engins et des bateanx et rendement de la pêche dans certaines grandes pêcheries en Col. 1: Départements et pêcheries. Col. 2: Nombre des pécheurs de profession. Col. 3: Nombre des personnes avec la pêche comme métier accessoire. Col. 4: Valenr des engins. Col. 5: Valeur des bateaux. Col. 6 7: Valeur totale de la pêche; col. 6: en 1919; col. 7: en Tabl. 7. Rendement de la pêche en eau salée dans les départements de Blekinge, de Kristianstad et de Malmöhus pour chaque mois de Col. 1: Mois. Col. 2 3: Harengs et harengs baltiques. Col. 4 5: Morues. Col. 6 7: Merlan» et maquereaux. Col. 8 9: Flets. Col : Lançons, lompes et orphies etc. Col : Saumons et truites saumonées. Col : Anguilles. Col : Poissons d'eau douce. Col. 18: Total des poissons (sauf harengs) en kilogr. Col. 19: Crustacés, en couronnes. Col. 20: Valeur totale de la pêche; col. 2: quantité de harengs en mesures de quatre-vingts; col. 4, 6, 8, 10, 12, 14 et 16: quantité (kilogr.); col. 3, 5, 7, 9, 11, 1S, 15 et 17: valenr (cour.). Tabl. 8. Pêcheurs, engins et bateaux dans la pêche en eau douce, par départements, en Col. 1: Départements. Col. 2: Nombre des pêcheurs de profession. Col. 3: Nombre des personnes avec la pêche comme métier accessoire. Col. 4 7: Nombre des engins; col. 4: seines; col. 5: filets; col. 6: nasses; col. 7: antres engins. Col. 8: Valeur totale des engins. Col. 9 et 11: Nombre des bateanx. Col. 10 et 12: Valeur des bateaux; col. 9 10: bateanx à motenr; col : bateaux sans moteur. Col. 13: Valeur totale des engins et bateaux. Tabl. 9. Rendement de la pêche en eau douce, par départements, en Quantité 60 Col. 1: Départements. Col. 2: Brochets. Col. 3: Perches. Col. 4: Sandres. Col. 5: Brèmes. Col. 6: Gardons. Col. 7: Ides. Col. 8: Carassins. Col. 9: Tanches. Col. 10: Lavarets. Col. 11: Corégones blancs. Col. 12: Ombres de rivière. Col. 13: Saumons. Col. 14: Traites saumonées. Col. 15: Ombres-chevalier (Saumons alpins). Col. 16: Eperlans. Col. 17: Lottes. Col. 18: Anguilles. Col. 19: Aspes. Col. 20: Lamproies de rivivére. Col. 21: Rotengles. Col. 22: Autres poissons on poissons non spécifiés. Col. 23: Total des poissons. Col. 24: Ecrevisses. Tabl. 10. Rendement de la pêche en eau douce, par départements, en Valeur 62 Col. 1: Départements. Col. 2: Brochets. Col. 3: Perches. Col. 4: Sandres. Col. 5: Brèmes. Col. 6: Gardons. Col. 7: Ides. Col. 8: Carassins. Col. 9: Tanches. Col. 10: Lavarets. Col. 11: Corégones blancs. Col. 12: Ombres de rivière. Col. 13: Saumons. Col. 14: Truites saumonées. Col. 15: Ombres-chevalier (Sanmons alpins). Col. 16: Eperlans. Col. 17: Lottes. Col. 18: Anguilles. Col. 19: Aspes. Col. 20: Lamproies de rivivére. Col. 21: Rotengles. Col. 22: Autres poissons ou poissons non spécifiés. Col. 23: Ecrevisses. Col. 24: Valenr totale. Tabl. 11. Nombre des pêcheurs, valeur des engins et des bateaux et rendement de la pêche dans certains lacs ou cours d'eau, en Col. 1: Départements, lacs et cours d'eau. Col. 2: Superficie. Col. 3: Nombre des pêcheurs de profession. Col. 4: Nombre des personnes avec la pêche comme métier V

8 VI Pages. accessoire. Col. 5: Valeur des engins. Col. 6: Valeur des bateaux. Col. 7 8: Quantité totale; col. 7: pèches; col. 8: écrevisses. Col. 9: Valeur totale du produit de la pèche. Tabl. 12. La pêche dans certaines pêcheries importantes (permanentes) de saumons, de traites saumonées et de lavarets, en Col. 1: Département et conrs d'eau. Col. 2: Nombre des pêcheurs de profession. Col. 3: Nombre des personnes arec la pèche comme métier accessoire. Col. 4: Valeur des engins et des constructions de pêche. Col. 5 11: Produit de la pêche; col. 5 7: saumons; col. 8 9: truites saumonées; col : antres poissons; col. 5: nombre; col. 6, 8 et 10: poids (kilogr.); col. 7, 9 et 11: valeur (cour.). Tabl. 13. L'exploitation des étangs en Col. 1: Départements et communes. Col. 2: Nombre des étangs. Col. 3: Superficie des étangs. Col. 4 9: rendement; col. 4, 6: poids (kilogr.); col. 5, 7,8: valeur (cour.); col. 9: valeur totale (cour.). Appendice 80

9 RÉSUMÉ. VII Résumé. Depuis environ vingt-cinq ans la Direction de l'agriculture relevait et insérait dans son rapport annnel des données statistiques sur la pêche. Cependant, ces données étaient assez incomplètes et concernaient principalement le produit brut de la pêche en eau salée. Par un décret royal du 28 novembre 1912, le Bureau central de statistique et la Direction de l'agriculture ont été chargés de préparer d'un commun accord des instructions sur la manière de relever les données premières et d'établir les formules à employer à cet effet ainsi que de fixer l'époque où elles doivent être remises. Les relevés doivent être envoyés au Bureau central de statistique qui doit les utiliser et les publier comme il convient. En conséquence, le Bureau central a fait établir la statistique sur la pêche pour l'année 1913, statistique qui se trouve publiée dans le rapport annuel de la Direction de l'agriculture. Cependant, ce n'est qu'en 1914 que la nouvelle organisation fut achevée lorsque les deux services mentionnés ci-dessus eurent élaboré des formules spéciales pouvant être employées dans tout le pays. En 1919, il y a eu en tout pêcheurs ayant pris part à la pêche, parmi lesquels étaient les pêcheurs de profession. La valeur des engins et des bateaux employés pour la pêche était de couronnes. La répartition des pêcheurs, des engins et des bateaux entre les différentes catégories ressort du tableau suivant. La quantité et la valeur de la pêche ressortent du tableau suivant qui montre une réduction très considérable de la valeur de l'année précédente; cette réduction a été produite par la baisse de prix.

10 VIII RÉSUMÉ. La pêche en eau salée est par conséquent d'nne importance bien supérieure qne celle de la pêche en eau douce, celle-ci étant toutefois, par comparaison avec celle des autres pays, d'une importance considérable. Il entre aussi dans le produit de la pêche en eau douce le rendement des étangs qni a rapporté en kilogr. des carpes et des tanches, outre des petits poissons et de frai, le tout se montant à une valeur de cour., le chiffre correspondant de l'année précédente s'élèvant à cour. L'espèce de poisson la plus importante, c'est le hareng et le hareng baltique (»stromming>). Une chose caractéristique c'est la grande quantité de poissons en eau douce dont se compose le produit de la pêche en eau salée, ce qui dépend de la grande différence de la salure se montant dans le Skagerack à /oo, dans la mer Baltique par contre à 5 8 /oo, dans le golfe de Bothnie à 3 5 / et qui dans les archipels est encore moindre. Total du rendement des 30 espèces de poissons les plus importantes (cour.). Une très grande partie du rendement de la pêche en eau salée provient du département de Gothembonrg et Bonus. Le produit des pêches de ce département pendant les cinq dernières années ressort du tableau suivant. >) Sauf les crustacés. ') Sauf le rendement des étangs.

11 RÉSUMÉ. IX

12

13 TILL KONUNGEN. Statistiska centralbyrån får härmed i underdånighet överlämna sin redogörelse för fisket beträffande större delen av riket år 1919, men för Göteborgs och Bohus samt Hallands län beträffande några fisken V /

14 2 INLEDNING. Beträffande fiskeristatistikens historiska utveckling, dess organisation samt de vid insamlingen av primäruppgifterna använda blanketterna hänvisas till de föregående årens, , fiskeristatistik. En del ändringar, som beröra 1919 års statistik, hava emellertid vidtagits beträffande organisation och blanketter. Genom cirkulär den 17 januari 1920 förordnades av kungl. lantbruksstyrelsen och kungl. statistiska centralbyrån, att, med ändring av förut gällande bestämmelser, primäruppgifterna skola av vederbörande fiskeriinstruktör, fiskeritillsyningsman eller särskilt för ändamålet anställd person insändas till fiskeriintendenten inom distriktet före den 15 mars och av denne till kungl. statistiska centralbyrån före den 1 maj nästpåföljande år. Detta gäller emellertid icke Göteborgs och Bohus, Hallands, Kristianstads, Malmöhus, Blekinge, Kronobergs, Kalmar och Jönköpings län, för vilka förutvarande bestämmelser fortfarande tillämpas. Genom beslut den 27 januari 1920 uteslöts vidare å blanketterna 1, 5, 8 och 9 den anmärkningen, att i båtarnas värde icke inräknas master, segel och annat tillbehör. I det följande lämnas en översikt över år 1919 undersökta områden, vad beträffar sötvattensfisket. De årligen undersökta sjöarna uppgivas emellertid icke utom för de län, för vilka fr. o. m nya undersökningsplaner gälla, nämligen Kopparbergs och Västernorrlands. Stockholms län. Norra distriktet: Närdinghundra h:d och Åkers sk:g. Södra distriktet: öknebo h:d. Uppsala län. l:a distriktet, omfattande Bro, Håbo, Trögds, Åsunda och Lagnnda h:d. Södermanlands län. l:a distriktet: Björnlunda, Dillnäs, Gryts, Gåsinge och Kattnäs s:nar. 2:a distriktet: Julita, V. Vingåkers, ö. Vingåkers och österåkers s:nar. 3:e distriktet: Selebo h:d. Östergötlands län. l:a distriktet: Vikbolands h:d delvis. 2:a distriktet: Simonstorps s:n. 3:e distriktet: Skärkinds h:d. 4:e distriktet: Kättilstads s:n. 5:e distriktet: Svinhults, V. Ryds och Sunds s:nar. 6:e distriktet: Valkebo h:d. 7:e distriktet: Tjällmo s:n. Jönköpings län. 5:e distriktet, omfattande Västbo h:d. Kronobergs län. Sydöstra distriktet: Heligeå, Rinkabysjön, Hyllesjön, Fiskestadsjön, Toftasjön och Ygden. Nordöstra distriktet: Norrabysjön, Vartorpsjön, Skären, Asasjön, Tolgsjön och Bergsjön. Sydvästra distriktet: Såganässjön, Steningen, Låkansjön, Fansjön, Virestadsjön, Garanshultssjön, Virestanässjön, Femlingen och Vinen. Nordvästra distriktet: Vidöstern, Lagan, Toftaholmsån, Färsjön, Vällingen och Huliesjön. Kalmar läns norra hushållningssällskaps område. l:a distriktet, omfattande N. Tjusts h:d. Kalmar läns södra hushållningssällskaps område. Högsby, Döderhults och Fliseryds s:nar. Blekinge län. l:a distriktet, omfattande östra h:d och Karlskrona stad. Kristianstads län. Storsjön, Kraiasjön, Fagerhultsjön, Vitasjön, Stjarneholmssjön, Köphnltssjön, Fedingssjön, Svartasjön och Gårdsjön. I Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus län samt Älvsborgs

15 INLEDNING. läns södra hushållningssällskaps område undersöktes alla vatten av större betydelse. Älvsborgs läns norra hushållningssällskaps område. l:a distriktet, omfattande Vedbo h:d. Skaraborgs län. 5:e distriktet, omfattande Kållands, Kinnefjärdings och Kinne h:d. Värmlands län. 3:e distriktet: Grava s:n. 5:e distriktet: Visnums-Kils s:n samt Vismen och Visman. 6:e distriktet: Skillingmarks och Järnskogs samt delvis Karlanda s:n. 7:e distriktet: Glava s:n med gränssjöar. 8:e distriktet: Eda, Kola och Älgå s:nar. 9:e distriktet: Fryksände, Sunne och Lysviks s:nar delvis. 10:e distriktet: Acksjön, ö. och V. Gällsjön, Ämten, Dragsjön, Deglunden, Upplunden, Musjön, Görsjön, L:a Ullen, Bjursjön och Uvån. ll:e distriktet: Kroppa och Lungsunds s:nar. Örebro län. l-.a distriktet, omfattande Kopparbergs h:d. Västmanlands län. Gamla Norbergs b:g och Vagnsbro h:d. Kopparbergs län. Årligen undersökta sjöar Siljan, Orsasjön, Insjön, Venjansjön, Amungen, Runn, Flinesjön och Hovran. Vidare undersöktes år 1919 l:a distriktet, omfattande By, Folkärna, Avesta, Grytnäs, Garpenberg, Hedemora och Husby s:nar. Gävleborgs län. l:a distriktet, omfattande Gästrikland. Västernorrlands län. Årligen undersökta sjöar äro Armsjön i Njurunda, Holmsjön och Havern i Haverö, Stödesjön i Stöde, Holmsjön i Holm, Graningesjön i Graninge, Betarsjön i Junsele, Bodumsjön i Bodum och Tåsjön i Tåsjö s:n. Vidare undersöktes år 1919 l:a distriktet, omfattande Haverö, Borgsjö, Torp och Stöde s:nar. Västerbottens län. l:a distriktet: Dorotea, Vilhelmina, Fredrika, örträsks och Nordmalings s:nar. Norrbottens län. Alla vattendrag av betydelse. Vad angår de till centralbyrån inkomna primäruppgifterna kvarstå, trots en omfattande skriftväxling med intendenterna, hushållningssällskapen och uppgiftsinsamlarna, delvis samma brister som hos de föregående årens material (jfr Fiske 1914, sid ). För havsfisket, fisket i sjöar, som skola undersökas årligen, ävensom i sådana sjöar, som år 1919 undersöktes för andra gången, har dock kontrollen betydligt underlättats, därigenom att äldre jämförelsematerial finnes att tillgå. Statistiken över sötvattensfisket är fullständigare än under föregående år, enär alla län utom Gottlands och en del av Kristianstads äro i huvudsak undersökta. I allmänhet hava de i föregående års berättelser publicerade planerna följts vid undersökningen. Trots upprepade påminnelser saknas dock några uppgifter, som bort inkomma. I sådana fall, liksom för övrigt då äldre uppgifter funnits att tillgå, har 1919 års fiskeristatistiska material kompletterats med dylika. Vid beräknandet av fångstvärdet hava dock alltid använts 1919 års prisuppgifter för resp. län och fiskslag. Då i vissa fall de vart femte år redovisade vattnen ansetts alltför fåtaliga, har centralbyrån med stöd av tillgängliga kartor begärt uppgift även från vissa andra sjöar och särskilt från 3

16 4 SALTSJÖFISKET; FISKARE, REDSKAP OCH BÅTAR. åarna, vilka, då de vanligen genomlöpa flera distrikt, ofta utelämnas. I allmänhet hava hushållningssällskapen ställt sig tillmötesgående i dylika fall. Av de inkomna svaren har likväl framgått, att fisket i dessa vatten varit utan större betydelse. I en särskild bilaga har uppgjorts en förteckning över alla i berättelsen upptagna fiskar och skaldjur jämte deras latinska namn. Saltsjöfisket. Fiskare, redskap och båtar. År 1919 utövades saltsjöfisket såsom yrke av inalles ( föreg. år) personer, varjämte ( f. å.) bedrevo detsamma som binäring. Störst var antalet yrkesfiskare i Göteborgs och Bohus län med 6176 (42-6 %); därefter kommo Gävleborgs län med 1966 (13-6 %), Malmöhus med 1492 (10-3 %) och Blekinge med 1133 (7-8 %) yrkesfiskare. I Gottlands län iakttages stark minskning av yrkesfiskarna men ökning av binäringsfiskarna jämfört med år 1918, beroende därpå att en del binäringsfiskare år 1918 redovisats som yrkesfiskare. I Göteborgs och Bohus län var. antalet yrkesfiskare något större och antalet binäringsfiskare mindre än år I Norrbottens län hade binäringsfiskarnas antal avsevärt minskats sedan föregående år. För övrigt hade inga större förändringar ägt rum vare sig med avseende på yrkes- eller binäringsfiskare. Vad beträffar de senare är det emellertid att märka, att uppgifterna äro tämligen godtyckliga. Jämföras de båda slagen av fiskare sinsemellan, befinnas yrkesfiskarna i stort sett vara jämförelsevis talrikast i västra och sydligaste Sverige samt i södra och mellersta Norrland ävensom Uppsala län, under det att fisket vid östersjökusten i övrigt i stor utsträckning bedrives såsom binäring. Beträffande antalet fiskare inom mindre områden än län se tab. 5. Vid fiskets utövande användes redskap och båtar till ett värde av sammanlagt kr., därav kr. för redskap och kr. för båtar, mot resp , och kr. f. å. Bortsett från Hallands samt Göteborgs och Bohus län uppnå redskapen ett högre totalvärde än båtarna. Att båtarnas totalvärde beträffande hela riket dock är större än redskapens beror därpå, att i sistnämnda för fisket så viktiga län båtvärdet är så avsevärt mycket större än värdet av redskapen. Orsaken härtill är isynnerhet att söka i talrik förekomst av stora däckade båtar, med eller utan motor. En jämförelse mellan redskapens och båtarnas värde för olika kuststräckor finnes verkställd i tab. A. Redskapen upptagas i tab. 1 under rubrikerna notar, nät, ryssjor och annan redskap. Under notar hava även trålar samt olika slag av vadar redovisats; garn hava upptagits under rubriken nät. Till annan redskap räknas fiskredskap av mycket olika slag, såsom hummertinor, backor och långrevar m. m. Enär vid redovisningen av backor och långrevar än dessas antal, än

17 SALTSJÖFISKET; FISKAEK, REDSKAP OCH BÅTAR. 5 antalet därtill börande krokar upptagas, bliva uppgifterna om annan redskap föga jämförbara. Vid saltsjöfisket användes år 1919 inalles notar, däri inräknat trålar (404) och vadar (1125) 1 ), nät och garn, ryssjor, hommor och övriga bottengarn samt annan redskap. Näten hade att uppvisa en obetydlig ökning sedan föregående år, medan notarna, ryssjorna och annan redskap minskats med resp. 2"3, 16'5 och 80 %. Minskningen torde bero därpå, att utsliten redskap utgallrats utan att bliva ersatt till följd av de höga prisen. Om man bortser från Göteborgs och Bohus samt Hallands län, för vilka en särskild redogörelse längre fram skall lämnas, förekommo de flesta notarna i Kalmar, Östergötlands och Stockholms län. Näten voro talrikast i Malmöhus, Blekinge, Stockholms och Kalmar län; ryssjorna i Kalmar, Stockholms och Blekinge län. Näten förekommo överallt i större antal än ryssjorna o. d. redskap. Jämförda med antalet nät voro ryssjorna relativt talrikast längs östersjökusten fr. o. m. Stockholms län söder ut, fortfarande med bortseende från de båda västkustlänen. Vid jämförelse med föregående år beträffande de olika länen finner man, att med avseende på notarna ganska obetydliga skillnader göra sig gällande, med avseende på näten någon större förändring endast för Södermanlands län (ökning från till 4 945) och med avseende på ryssjorna blott för Västernorrlands (ökning från 224 till 1 958) och Södermanlands län (minskning från till 1787). I fråga om ryssjorna hade antalet i flertalet län minskats sedan år Emellertid får man på grund av materialets ofullstän- Tab. A. Värdet av redskap och båtar år 1919, fördelat på olika kuststräckor. 2 ) 1) Därav 387 snörpvadar, 263 snurrevadar och 575 landvadar. 2) Ostkusten raknäs t. o. m. Torhamn i Blekinge Un, Sydkusten med Örerand därifrån t. o. m. Kullen i Malmöhus lin, Västkusten omfattar den Övriga kusten. a) i procent ar b&tvardet far hela kasten. b) i procent av resp. kustatrtcku kela båtvärde.

18 6 SALTSJÖFISKET; FISKARE, REDSKAP OCH BÅTAR. dighet ej tillskriva denna jämförelse med föregående års uppgifter alltför stor betydelse. Mindre förändringar under året torde nog i allmänhet hava berott på brister i själva primärmaterialet, och detsamma gäller särskilt beträffande gruppen annan redskap även om ganska stora förändringar. Med avseende på redskapsvärdet iakttages ökning för alla län utom Uppsala, där en obetydlig minskning redovisades. Störst var ökningen i Västerbottens (69-4 %), Kalmar (35-4 %), Hallands (21.4 %), Malmöhus (19-7 %), Gävleborgs (13-1 %) och Norrbottens län (13-0 %), i övrigt var den jämförelsevis liten. Fiskebåtarna redovisas under rubrikerna däckade båtar, med och utan motor, samt öppna båtar, med och utan motor. Nedanstående sammanställning visar antalet och värdet av till olika båtslag hörande båtar ävensom den procentiska ökningen eller minskningen inom varje grupp sedan föregående år. Ångbåtarna äro liksom föregående år redovisade som motorbåtar. Av båtarnas sammanlagda värde kom för hela riket 66.7 % på däckade motorbåtar, 6-6 % på övriga däckade båtar, 14" 6 % på öppna motorbåtar och 12-1 % på öppna båtar utan motor, mot resp. 67.7, b'.2, 12"9 och 13-2 %, föregående år. Motorbåtar, såväl däckade som odäckade, hade ökats i antal sedan 1918, båtar utan motor av båda slagen däremot minskats. Alla båtslag hade därmed ökats med avseende på värde. Däckade båtar begagnas föga eller icke alls i länen norr om Blekinge län. Endast i Göteborgs och Bohus samt Malmöhus län hava däckade båtar utan motor någon större betydelse. Utom för västkustlänen samt Malmöhus och Kristianstads län äro i alla län öppna båtar med eller utan motor de viktigaste, och i alla län med undantag av de nämnda ävensom Blekinge län representera de öppna båtarna med motor högre värde än de öppna båtarna utan motor. Beträffande de olika länen hade antalet däckade motorbåtar ökats avsevärt i Malmöhus län, och i Södermanlands län hade tillkommit 19 dylika. Eljest iakttagas inga större- förändringar sedan föregående år. Värdet å dessa båtar hade ökats i flertalet län. Däckade båtar utan motor hade minskats något i antal uti Göteborgs och Bohus län, varemot värdet i detta län ökats avsevärt. Öppna båtar med motor hade ökats i flertalet län med avseende på såväl antal som värde och särskilt i Västerbottens, Västernorrlands, Gävleborgs, Uppsala, Kalmar och Gottlands län. Stor var dessutom

19 SALTSJÖFISKET; FÅNGSTENS MÄNGD OCH VÄRDE. värdestegringen i Norrbottens och Malmöhus län. Den ovan omtalade minskningen av antalet öppna båtar utan motor berodde huvudsakligen på minskning i Norrbottens, Gävleborgs, Kalmar samt Gröteborgs och Bohus län. Beträffande värdet å dessa båtar visade sig icke några så avsevärda förändringar. Totalvärdet av redskap och båtar hade ökats i alla län, mest i Västerbottens med 682 %. Värdeökningen torde kunna förklaras på så sätt, att många nya redskap och båtar måst anskaffas i stället för de gamla utslitna, vilka under de närmast föregående åren i avvaktan på lägre priser ej blivit ersatta i normal utsträckning. I tab. A har verkställts en sammanfattning av uppgifterna rörande redskapens och båtarnas värde för större kuststräckor, vilka bilda jämförelsevis naturliga enheter. Till västkusten har hänförts kusten från norska gränsen till Kullen i Malmöhus län, till sydkusten med Öresund kusten från Kullen till Torhamn i Blekinge län, till ostkusten övriga kuststräckor. Beträffande fördelningen av redskap och båtar på mindre områden än län eller fiskelägen redogöres i tab. 5 och tab. 6. Fångstens mängd och värde. Vid beräknandet av fångstmängden vålla de många olika slags mått, som komma till användning, fortfarande stora svårigheter vid evalvering i kilogram. (Jfr Fiske år 1914, sid. 31.) Enligt tab. 2 fångades år kg. fisk, kg. räkor och havskräftor, tjog hummer, tjog krabbor och tjog ostron. Beträffande fångstkvantiteten av olika fisksorter jfr de i tab. C lämnade uppgifterna om fiskmängderna. Det mest anmärkningsvärda i fråga om fångstmängden är sillens och strömmingens dominerande roll. Ej mindre än 70-4 % (76-3 % f. å.) av hela fångstkvantiteten fisk utgjordes nämligen av detta fiskslag. Därefter kommo makrill, torsk och kolja. Egendomligt för det svenska saltvattensfisket är den stora mängd söt- eller bräckvattensfiskar, såsom gädda, abborre, mört m. fl., som ingår i fångsten. Dessa fisksorter äro t. o. m., bortsett från strömmingen, övervägande i hela Bottniska viken samt längs östersjökusten ned till Kalmar län. I Kalmar och, ehuru i mindre grad, i Blekinge län fångas ännu mycket sötvattensfisk; däremot består fångsten i Gottiands län på grund av dess isolerade läge av förutom strömming huvudsakligen torsk och flundra. I Skåne äro sill, torsk, flundra, ål och rödspotta de viktigaste fiskarna, medan sötvattensfisk endast obetydligt fångas. I västkustlänen äro ålen och relativt även flundrefiskarna av mindre betydelse, och makrillen samt de till torsksläktet hörande fiskslagen (torsk, kolja, vitling) och långan äro jämte sillen förhftrskande. Orsaken till denna egendomliga lokala fördelning är att söka i det gradvisa avtagandet av vattnets salthalt från 30 ä 32 %. i Skagerack och Nordsjön till endast 3 %. eller därunder i övre delen av Bottniska viken samt i den inre skärgården vid Östersjön. Tab. B visar fördelningen av fiskslagen på olika kuststräckor eller fångstområden, nämligen Ostkusten, räknad söderut till och med Torhamn i Blekinge län, Sydkusten, därifrån Fishe

20 Tab. B. Mängd och värde av vissa fiskslag, fördelade på olika fångstområden, 1 ) år SALTSJÖFISKET; FÅNGSTENS MÄNGD OCH VÄRDE. 1) B«doj8«lte pir f&ngstooirtdenas ptstrackning se sid- 7. ') I3e sid, 9. 8 ) ffnvndsakligen»pigg.

21 SALTSJÖFISKET; FÅNGSTENS MÄNGD OCH VÄRDE. Tab. C. Saltsjöfiskets avkastning år 1919 samt förändringen i fiskets avkastning sedan år till Falsterbo, Öresand, från och med Falsterbo till och med Kullen i Malmöhus län, samt Västkusten, som emellertid efter fångstområdet uppdelas i dels Kattegatt och Skagerack, dels Nordsjön. De sötvattensfiskar, som endast fiskas vid Ostkusten, äro inräknade i annan fisk. Vilka dessa äro, framgår tydligt av tab. 2. Skaldjuren, som nästan uteslutande fångades i Kattegatt och Skagerack, hava icke specificerats i tab. B.

22 10 SALTSJÖFISKET; FÅNGSTENS MÄNGD OCH VÄRDE. Fångstens mängd var mindre än år 1918 men större än de föregående åren vad beträffar saltvattensfisket i dess helhet. Jämfört med år 1918 förhöll det sig däremot mycket olika med olika fiskslag. Mycket stor ökning visade sig beträffande fångsten av rödspofcta jämte rödtunga (från till kg.), lax, laxöring och ål bland de mera betydelsefulla fiskslagen. För rödspotta och rödtunga liksom för flatfisk i allmänhet gäller emellertid, att uppgifterna äro mycket ofullständiga och osäkra och att specificering i många fall är omöjlig. Också uppväges ökningen av sistnämnda båda fiskslag till stor del av minskning beträffande de övriga slagen av flatfisk, särskilt tunga (från till kg.). Stark var också minskningen av fångsten av sill och strömming, skarpsill, lubb, rocka och siklöja. Det är huvudsakligen i Göteborgs och Bohus län de stora skillnaderna gjorde sig gällande med avseende på skarpsill, lubb, rocka och flatfisk med undantag av flundra, under det att i övrigt skillnaderna äro mera genomgående. I tab. C har uträknats ökningen eller minskningen för olika slag av fisk och skaldjur i procent av föregående års fångst. Beträffande de särskilda länen (jfr tab. 2) var fisket mest betydande i Göteborgs och Bohus, Malmöhus, Gävleborgs och Blekinge län. I alla län utom Västerbottens och Uppsala hade fångstmängden minskats sedan föregående år och mest i Göteborgs och Bohus, Malmöhus, Östergötlands och Blekinge län. För de i tab. C upptagna fisksorterna och skaldjuren gällde under åren följande genomsnittspriser 1 ) för riket: 1) De priser som Askarna erhållit 2) Häri ingår rödtunga. 3) Häri ingår ej havskrlftor.

23 SALTSJÖFISKET; FÅNGSTENS MÄNGD OCH VÄRDE. Av ovanstående framgår, att priserna för flertalet fiskslag avsevärt sjunkit sedan föregående år. Undantag bildade särskilt skarpsill, räkor och ostron, vilket torde hänga samman med förädlingsindustriens uppblomstrande efter kriget samt möjligheten till export. De oregelbundenheter, som kunna konstateras beträffande priserna å vissa slag av flundrefiskar, bero sannolikt på svårigheten att riktigt specificera dessa fiskslag. På grund av de stora prisdifferenserna mellan olika fiskslag blir ordningen mellan de särskilda fisksorterna olika, om hänsyn tages till fångstvärdet i stället för till fångstmängden, vilket ock framgår av tab. C, som närmare angiver värdet av fångsten av olika slag av fisk och skaldjur ävensom dess andel i procent av hela fångstens värde. övervägande antalet fiskslag hade minskats i fångstvärde sedan föregående år. Undantag bland de viktigare fiskslagen bildade rödspotta och rödtunga, lax och laxöring, vilka också ökats kvantitativt. Till följd av fisksorternas zonala fördelning kommer även kuststräckornas och länens inbördes ställning att bliva annorlunda, om hänsyn tages till fångstens värde i stället för till dess vikt (se tab. B och tab. 3). Inom samtliga län utom Västerbottens, var fångstens värde betydligt mindre än föregående år. Störst var minskningen i Göteborgs och Bohus, Gävleborgs och Hallands län. Vad beträffar fiskslagens större eller mindre betydelse för olika län märkes, att sill och strömming i ekonomiskt avseende var det viktigaste fiskslaget i alla län utom Norrbottens och Kalmar, där resp. lax och ål hade högre fångstvärde. Vad angår fångstens värde inom mindre områden än län (härad o. d.) samt fiskelägen lämnas uppgifter i tab. 5 och tab. 6. De större fiskelägenas betydelse framgår därav, att av hela saltsjöfiskets bruttoavkastning (i kronor) ej mindre än 75-2 % kommo på i tab. 6 redovisade fiskelägen. Dock är förekomsten av dylika större samhällen mycket olika inom de olika länen. För Skåne och Blekinge har nu liksom föregående år en. sammanställning gjorts (tab. 7) rörande saltsjöfiskets avkastning under varje månad. De viktigaste fisksorterna äro här sill och strömming, ål, torsk, flundra, rödspotta, samt särskilt i Blekinge län därjämte lax, gädda och åtskilliga sötvattensfiskar. Sill fiskas nästan året om; dock fiskades år 1919 mest under juni september med maximum under juli månad. Flertalet månader och däribland de mest betydelsefulla utom juni hade åtskilligt mindre fångster att uppvisa än år Torsk fångades hela året, dock företrädesvis under vinterhalvåret. Eödspottan, som inom ifrågavarande område förekommer i större mängd endast i Malmöhus län, fångades huvudsakligen under månaderna januari februari och maj juni. Beträffande flundrefisket i dess helhet hade månaderna maj juni att uppvisa det bästa resultatet. Ålen var föremål för fångst hela året, dock särskilt under september och oktober. I Blekinge län inträffade det bästa ålfisket redan i augusti men i Malmöhus först i oktober, vilket förhållande torde stå i samband med ålens vandring. Lax fångades mest i oktober och då huvudsakligen i Blekinge län samt i 11

24 12 SALTSJÖFISKET; FÅNGSTENS MÄNGD OCH VÄRDE. april och maj månader. Det särskilt i Blekinge förekommande fisket av sötvattensfisk, såsom gädda, abborre m. fl. det s. k. gråfisket lämnade något sämre resultat än år Det utövades i synnerhet under månaderna april och maj. Den månatliga fördelningen av fångstvärdet framgår av nedanstående tablå, som anger varje månads relativa andel av fångstens totalvärde i Skåne och Blekinge. En viss måttstock på fiskets relativa avkastning torde man erhålla genom att sätta fångstens värde i relation till de kapitalutlägg, som gjorts vid anskaffande av redskap och båtar, samt till antalet fiskare. Fångstvärdet utgjorde år % av fiskematerielens värde mot % f. å. Fångstvärdet per fiskare i olika län är uträknat i följande tablå. Länen äro emellertid föga jämförbara sinsemellan, enär yrkesfiskarna äro övervägande i några län, medan fisket i andra bedrives huvudsakligen såsom binäring.

25 SILL- OCH STRÖMMINGSFISKET. 13 Sill- och strömmingsfisket redovisas för samtliga län utom Göteborgs och Bohus samt Hallands i tab. 4, vilken tabell sålunda huvudsakligen innehåller uppgifter om fisket av strömming och öresundssill. Beträffande sillfisket inom de ovan namngivna länen skall redogörelse därför ej lämnas i detta sammanhang utan först längre fram, se sid Beträffande tiden för fiskets bedrivande inom Skåne och Blekinge hänvisas till sid. 11. I Norrland synes strömmingsfisket på grund av ishinder ligga nere under vintern; i allmänhet började det i maj eller början av juni och fortgick till fram i november. Bästa fisket ägde rum i juni augusti. Likartat var fisket i Uppsala ävensom i norra delen av Stockholms län, under det i södra delen av sistnämnda län fisket började redan i februari. I Södermanland, Östergötland och även i norra delen av Kalmar län fiskades i allmänhet hela året, och bästa fisket, försiggick i de båda förstnämnda länen mestadels på våren, i Kalmar län mycket olika på olika platser. I Kalmar läns södra del liksom i flertalet distrikt på Gottland fiskades från omkring april till årets slut med bästa resultat under högsommaren. I några distrikt på Gottland pågick emellertid fisket hela året. Strömmings- och sillfisket inom ifrågavarande län bedrevs av yrkesoch binäringsfiskare mot resp och år Såsom härav framgår, var antalet utövare av detta fiske avsevärt mindre än föregående år, vilket emellertid huvudsakligen beror därpå, att år 1918 i Blekinge län flertalet i saltsjöfisket deltågande fiskare uppgivits bedriva sillfiske, under det år 1919 endast en mindre del redovisats vid detta fiske. I Gottlands län iakttages liksom vid saltsjöfisket i dess helhet stark minskning av yrkesfiskarne men ökning av binäringsfiskarne jämfört med år 1918, beroende därpå att en del binäringsfiskare år 1918 felaktigt redovisats som yrkesfiskare. Vid fisket begagnades huvudsakligen nät, men även notar kommo till användning i relativt stor utsträckning, särskilt i Stockholms, Södermanlands, Östergötlands och Kalmar län. Storryssjor och bottengarn användes huvudsakligen i Skånelänen och övre Norrland. I Blekinge och Gottlands län redovisades år 1919 icke några ryssjor och i Uppsala län endast ett fåtal, under det år 1918 åtskilliga sådana redskap upptogos i dessa län. Uppgifterna år 1919 äro emellertid de tillförlitligaste. För riket i dess helhet hade notar, nät och ryssjor minskats betydligt sedan år Till största delen beror detta på minskningen för Uppsala, Södermanlands, Gottlands, Blekinge och Malmöhus län av ett eller flera redskapsslag vardera. De stora skillnaderna mellan olika år ha sin grand däri, att ena året alla för ifrågavarande fiske avsedda redskap redovisats, medan ett annat år endast verkligen använda redskap upptagits. Detta gäller fiske i allmänhet men framför allt sill- och strömmingsfisket. Eedskapen hade i nytt tillstånd kostat kr., därav notar , nät och ryssjor och bottengarn kr., under det år 1918 motsvarande tal voro , , och Värdet av båtarna uppgick till kr., därav kr. för motorbåtar och kr. för övriga båtar, mot resp , och Vär-

26 14 SILL- OCH STRÖMMINGSFISKET. det av de vid strömmings- och sillfisket använda redskapen utgjorde 52-5 % av värdet utav samtliga vid saltsjöfisket inom ifrågavarande län begagnade fiskredskap. För båtarna var motsvarande procenttal 852 %. Motorbåtarna hava en relativt större betydelse för strömmingsfisket än för saltsjöfisket i dess helhet. Under det att, om hänsyn tages till allt saltsjöfiske, motorbåtarnas värde för ifrågavarande län utgjorde endast 70-7 % av hela båtvärdet, uppgick motsvarande procenttal för strömmings- och sillfisket till 79-3 %. 1 tab. 4 redovisas såväl antalet som värdet av olika slags redskap, varför en beräkning kunnat verkställas angående de genomsnittspris, som betalats för de olika redskapen i nytt tillstånd. Ifrågavarande priser äro, även beträffande samma slags redskap, mycket varierande för olika län. I medeltal för den del av riket, som här behandlas, utgjorde priset per not 653 kr., per nät 54 kr. samt per ryssja och bottengarn 140 kr., mot resp. 502, 47 och 41 föregående år. Dessa pris äro dock sannolikt högre än genomsnittsprisen för samma slag av redskap, om hänsyn tages till fisket i dess helhet, enär vid sillfisket i allmänhet de bästa såväl redskap som båtar komma till användning. Sedan föregående år hade priset på alla redskapsslagen ökats och starkast på ryssjor och bottengarn, vilket senare torde bero därpå, att de ryssjor och bottengarn, som år 1919 redovisades, voro av det större slag, som verkligen användas vid sillfiske. Värdet av de vid strömmings- och sillfisket begagnade redskapen och båtarna uppgick till ej mindre än 64-7 % av värdet av alla inom motsvarande län använda, under det att strömmingsfiskets bruttoavkastning utgjorde 598 % av saltsjöfiskets hela fångstvärde inom samma län Fångstvärdet var högre än för åren , men understeg 1918 års med 41.5 %. Med undantag av Västerbottens län hade minskning ägt rum för alla ifrågavarande län. Strömmings- och sillfiskets omfattning under åren 1918 och 1919 torde bäst framgå av följande sammanställning:

27 SILL- OCH STRÖMMINGSFISKET. 15 I strömmings- och sillfiskets bruttoavkastning inräknas emellertid ej endast försåld eller för fiskarnas eget behov använd färsk sill och strömming utan därjämte försåld salt eller annorlunda beredd strömming. I detta avseende skilja sig alltså ifrågavarande län från västkustlänen, varest uppgift lämnas angående mängden och värdet av den fångade sillen, under det att den värdeökning, som tillkommer genom beredningen, lämnas utan avseende. Jämförda med de för strömmingsfisket i Östersjön lämnade värdena komma därför uppgifterna för västra distriktet att synas för låga. Salt strömming försäljes mest från de norrländska länen (82-1 % av värdet), särskilt Gävleborgs (355 %) och Västernorrlands (28-7 %), på vilka län även kommer huvudparten (93-5 %) av annorlunda beredd strömming (surströmming). Inom de norrländska länen ävensom i Uppsala och Stockholms län säljes en stor del av strömmingen i övre Norrland t. o. m. största delen i berett tillstånd. I de övriga länen säljes strömmingen huvudsakligen färsk (jfr det följande). Av strömmingen (och sillen) såldes år valar färska mot år 1918, för den försålda saltade strömmingen voro motsvarande tal och fjärdingar och för annorlunda beredd strömming och valar. För fiskarnas eget behov förbrukades valar mot år Under redogörelseåret blev alltså en större del av fångsten föremål för beredning än föregående år. Värdet å försåld färsk strömming hade minskats med kr. eller 40-1 % och å försåld salt strömming med kr. eller 54.5 %. Priset å en fjärding salt strömming hade i genomsnitt minskats från kr. år 1918 till år 1919 och priset å ett kg. annorlunda beredd strömming från 1-56 kr. år 1918 till 1-15 kr. år Priset å en val färsk sill eller strömming var naturligtvis ganska varierande inom olika län. Då emellertid värderingen i kg. i många fall är tämligen osäker, lämnas här nedan uppgift angående sillpriset per val (färsk försåld) i olika län under åren Vad den för fiskarnas eget behov använda strömmingen angår, må anmärkas, att uppgifterna äro ganska ofullständiga.

28 16 DE SÄRSKILDA FISKENA I GÖTEBORGS O. BOHUS SAMT HALLANDS LÄN. Vid förvandling av valar till kg. eller tvärtom hava för färsk strömming följande reduktionstal använts: Dessa rednktionstal, som även i stort sett visa ett tämligen nära samband mellan fiskens storlek och salthalten, vilken senare i Östersjön tilltager från norr till söder, äro uppgjorda med tillhjälp av å blanketterna lämnade uppgifter, vilka dock äro långt ifrån fullständiga, varför de ovan meddelade talen naturligtvis endast giva en ungefärlig bild av verkliga förhållandet. I jämförelse med motsvarande tal för de närmast föregående åren synes vikten per val särskilt i Skåne ha varit hög. I Blekinge län var vikten, i likhet med föregående år, under den normala. 4 ) De särskilda fiskena i Göteborgs och Bohus samt Hallands län. Betydelsen av Göteborgs och Bohus län för Sveriges saltsjöfiske framgår bäst av följande sammanställning. 1) I de fall, da mängden i primärnppgifterna angivits i annat mått an val (vanl. kg.), ha prisuppgifterna tryckts med medieval» typer. 2) Mängd angiven i både Talar och fjärd. 3 ) > > > > >» kg. 4) 1 fjärding färsk strömming har antänts väga 22 kg. och 1 fjärding galt strömming 28 kg. (= 26 Ht.), dar ej annat särskilt anmärkts i blanketten.

29 DE SÄRSKILDA FISKENA I GÖTEBORGS O. BOHUS SAMT HALLANDS LÄN. 17 Avkastningen av de för västkusten speciella fiskena, vilka i det följande skola behandlas, finnes redovisad i tab. D, som för Göteborgs och Bohus samt Hallands län innehåller uppgifter om fångstens mängd och värde åren Beträffande fiskets utveckling under åren jfr Fiske år 1914, sid. 49. Vad år 1919 angår, understeg fångstvärdet för Göteborgs och Bohus län åren och för Hallands län åren Det fiske, som kvantitativt lämnade bästa resultatet år 1919, var vadsillfisket. Fångstmängden var visserligen mindre än år 1918 men översteg liksom dettas åren närmast före år 1918, medan värdet betydligt understeg alla föregående år fr. o. m Sillfisket med drivgarn gav sämre resultat än år 1918, både i Göteborgs och Bohus och i Hallands län. Skarpsillfisket var kvantitativt sämre än de fem föregående åren men överträffade dessa med avseende på värdet. Makrillfisket i Kattegatt och Skagerack samt makrillfisket med garn lämnade båda något större fångstmängd än år 1918 men åtskilligt mindre fångstvärde. Makrillfisket i Nordsjön var bättre än föregående år men fortfarande sämre än såväl år 1914 som uppsvingsåret Makrillfisket med vadar var rikare än de föregående fem åren men överträffades i värde av 1916 och 1918 års fångster. Fisket med kvassar, vilket hädanefter kommer att benämnas fisket med snurrevadar, enär det karakteristiska vid detta fiske är redskapsslaget och nu även andra fiskefartyg än s. k. kvassar alltmera användas, visar en avsevärd ökning jämfört med de föregående åren, men detta torde till stor del bero därpå, att detta fiske förut delvis blivit redovisat som trålfiske. Koljebackefisket och storsjöfisket lämnade större fångster än de föregående åren men nådde icke på långt när upp till 1918 års värden. För trålfisket visade året 1919 stark tillbakagång i förhållande till åren , åtminstone delvis beroende därpå att fiskeflottan helt eller delvis särskilt under senare delen av året låg stilla till följd av de låga fiskpriserna och höga driftkostnaderna. Hummer- och räkfiskena skiljde sig föga från föregående års. Kustfisket var kvantitativt ungefär likvärdigt med 1918 års men gav mindre fångstvärde. Antalet i fisket deltagande personer ävensom av dem använda redskap och båtar framgår av tab. E. För makrillfisket med dörj i Kattegatt och Skagerack, makrillfisket i Nordsjön, koljebackefisket och storsjöfisket saknas uppgifter angående redskapen och för makrillfisket med vadar rörande båtarna. För kustfisket saknas uppgifter om fiskare, redskap och båtar. De utan jäm-

30 18 DE SÄRSKILDA FISKENA I GÖTEBORGS O. BOHUS SAMT HALLANDS LÄN. Tab. D. Avkastningens mängd och värde i Göteborgs och Bohus samt Hallands län åren , fördelade på de särskilda fiskena. 1) I de fall, där redovisning skett i annat matt ån kg., ar mängden har angiven i såväl detta matt som kg. 2) Dessutom tjog ostron. s ) Dessutom tjog krabbor och tjog ostron. 4) Dessutom 1200 tjog krabbor. 5) Dessutom 10 tjog krabbor. 6) Dessutom 5 tjog krabbor och 3 tjog hummer. ') Dessutom tjog ostron.») Dessutom 1421 tjog krabbor och tjog ostron. 9) Dessutom 1375 tjog krabbor och 498 tjog hummer. 1 0 ) Dessutom tjog krabbor och ostron.») Dessutom 685 tjog krabbor.

31 DE SÄRSKILDA FISKENA I GÖTEBORGS O. BOHUS SAMT HALLANDS LÄN. 19 Tab. E. Fiskare, redskap och båtar fördelade på de särskilda fiskena i Göteborgs och Bohus samt Hallands län. förelse dyraste redskapen användas vid vadsillfisket med 41-1 % (36-5 f. å.) av totalvärdet av samtliga vid saltsjöfisket i Gröteborgs och Bohus län använda redskap. Beträffande båtarnas värde kom vadsillfisket i främsta rummet med 27-3 % (21-8 f. å.). I verkligheten uppgick emellertid värdet av vid detta fiske använda båtar till åtskilligt högre belopp, enär i den redovisade summan icke ingår värdet av de s. k. följebåtarna. Närmast med avseende på båtvärdet kommo storsjöfisket och trålfisket. Karakteristiskt är vid trålfisket den stora differensen mellan redskapens och båtarnas värden. Beträffande 1 ) Här har inräknats 68 fiskare jämte 43 bottengarn till kr. varde. 2) Därav 35 bottengarn. 3) Inga även fiandregarn.

32 20 DE SÄRSKILDA FISKENA I GÖTEBORGS O. BOHUS SAMT HALLANDS LÄN. tiden för de olika fiskena må nämnas, att makrillfiskena ock storsjöfisket utövas under sommaren, drivgarnsfisket och skarpsillfisket på hösten och vadsillfisket och koljebackefisket under vintern, under det att fisket med snurrevadar, trål-, hummer- och räkfiskena hava mindre utpräglad säsong. För övrigt må hänvisas till den följande framställningen, vilken dock ej avser Hallands län, utom då sådant särskilt angives. Vadsillfisket började i mitten av september år 1919 vid Koppargrund och Anholt, varefter det fortsattes allt längre norr- och västerut för att i allmänhet avslutas i senare hälften av mars 1920 norr eller väster om Skagen. Hela fångstmängden utgjorde i Göteborgs och Bohus län hl. och i Hallands län 625 hl. mot 62(3 661 och 456 hl.. föregående år. Vad den lokala fördelningen angår, kom V. Hisings härad främst med 536 % av fångstvärdet samt på betydligt avstånd därefter Sotenäs och Tjörns härad. De största fiskelägena voro Hönö Klåva ( kr.), öckerö ( kr.), Knippla ( kr.), Gravarne ( kr.) och Smögen ( kr.). Inalles deltogo i fisket (3 310 f. å.) fiskare, fördelade på 196 vadlag, och uppgick vadbåtarnas bfuttotonnage till ton (4 555 f. å.) och antalet hästkrafter till (4 264 f. å.). ökning i såväl bruttotonnage som maskinkraft under sist förflutna året kan sålunda konstateras. Efter fångstens storlek fördelade sig de olika vadlagen sålunda: Varje vadlag bestod av 14 å 19 man, och i genomsnitt intjänades per vadlag kr. ( kr. f. å.), vilket utgör 1382 kr. per fiskare mot kr. f. å. Från V. Hisings härad (öckerö s:n) fiskades av fiskare (78 vadlag) vadsill till ett värde av kr. Sillen var genomgående av god kvalitet utom mot slutet av säsongen, då den var småblandad och mager. Medelpriset per hl. utgjorde 747 kr. mot f. å. och /15. Sillfisket med drivgarn bedrevs i Göteborgs och Bohus län från Askims, V. Hisings och Soten&s härad. Livligast deltog V. Frölunda, varpå kom 53-9 % av hela fångsten, som uppgick till valar ( f. å.). Av fiskare från Halland fiskades valar (81684 f. i.). Bruttoinkomsten per fiskare utgjorde i Göteborgs och Bohus län 1145 kr., i Halland 1105 kr.

33 DE SÄRSKILDA FISKENA I GÖTEBORGS O. BOHUS SAMT HALLANDS LÄN. mot resp och f. å. Fångstfälten voro vid Anholt och Koppargrand för fiskare från flertalet distrikt under hela fisket, men av fiskare från Askims och V.. Hisings härad fiskades under slutet norr och väster om Vinga. Fisket är i allmänhet ett höstfiske och ägde rum augusti oktober. Från Askims och V. Hisings härad fiskades emellertid sill med drivgarn även i april och maj. Medelvikten per val utgjorde omkring 9 kg. I allmänhet var sillen av god beskaffenhet. Sillen, som till största delen försåldes i Göteborg, Falkenberg ochvarberg, betingade ett pris från 4 till vid några tillfällen 14 kr. per val eller i genomsnitt 755 kr. för båda länen. Skarpsillfisket. Detta fiske idkades från Sotenäs härad med 642 % av fångstvärdet (500 % f. å.). Närmast efter kom Vette härad. De viktigaste fiskelägena voro Bovallstrand, Smögen och Malmön. Fångstmängden uppgick till hl. mot f. å., men på grund av högre pris översteg värdet, kr., likväl föregående års ( kr.). Bruttoinkomsten per fiskare utgjorde kr. Fisket, som bedrevs i skärgärden från Orust upp mot norska gränsen, började redan i augusti och fortgick till- fram i december. Skarpsillen beskrevs från flertalet distrikt som god till beskaffenheten under hela fisketiden. Medelpriset per hektoliter utgjorde kr., mot kr. f. å. I Sotenäs härad användes mest och i Tanums härad uteslutande snörpvadar, för övrigt endast eller övervägande landvadar. Skarpsillen försåldes såväl i Uddevalla, Lysekil och Strömstad som å andra kustorter, såsom Fiskebäckskil, Bovallstrand, Fjällbacka och Grebbestad. 21 Makrillfisket med dörj i Kattegatt och Skagerack gav något större fångst än f. å. År 1919 fångades tjog mot år Motsvarande värden voro resp och Bruttoinkomsten per fiskare uppgick till 577 kr. mot 945 kr. år Detta fiske bedrevs isynnerhet från Tanums, Vette och Askims härad. Det viktigaste fiskeläget var Sydkoster (80161 kr.). I Halland fiskades blott 1440 tjog till ett värde av kr. Fisket började i allmänhet i mitten eller slutet av juni och pågick till fram i september. Den fångade makrillen var i allmänhet medelstor och av medelgod beskaffenhet. Vikten varierade mellan 2 1 /2 och 11 kg. per tjog, medelvikten per tjog var omkring 5 kg. I genomsnitt synes makrillen hava varit av ungefär samma storlek som föregående år. Medelpriset per tjog utgjorde 2.67 kr. mot 4-99 kr. år Till följd av makrillens mycket varierande storlek var priset emellertid mycket olika, från 0-50 till 5 kr. per tjog. Fångsten försåldes förutom i städerna och kustorterna uti länet delvis även i Danmark och Norge. Makrillfisket med garn bedrevs isynnerhet av fiskare från Sotenäs (59.4 % av fångstvftrdet), V. Hisings och Vette härad. Beträffande fiskelägena kommo i främsta rummet Gravarne och Smögen med resp och kr.

34 22 DE SÄRSKILDA FISKENA I GÖTEBORGS O. BOHUS SAMT HALLANDS LÄN. fångstvärde. Fisket utövades av inalles fiskare, och bruttoinkomsten per fiskare uppgick till 1128 kr. (2 236 f. å.). Fångsten uppgick till tjog ( f. å.), värdet till kr. ( f. å.). I Halland fiskades tjog till ett värde av kr. Från V. Hisings härad bedrevs fisket i Kattegatt och Skagerack, från Tjörns härad mellan Hamneskär och Måseskär 1 å 2 mil från land, från Sotenä3 härad mellan Hållö och Skagen, från Kville härad 2 4 mil väster om Väderöarna, från Vette härad utanför Kosteröarna. Fisket tog sin början i början eller mitten av maj och fortgick till slutet av juni. Makrillen var i allmänhet av medelgod kvalitet med en vikt av 5 å 10 kg. per tjog. Priset varierade mycket, mellan 2-50 och 18 kr. per tjog. Medelpriset var 2.93 per tjog mot 5.59 år Fångsten försåldes i Göteborg, Marstrand, Skärhamn, Gravarne, Smögen, Bovallstrand, Fjällbacka samt i Skagen. Makrillfisket i Nordsjön lämnade i fångstresultat tunnor mot år Fångstens värde var kr. mot kr. år Av värdet kom över hälften (50.7 %) på Orusts västra härad och nära en tredjedel (31.9 %) på Tanums härad, under det endast mindre fångstvärden tillkommo de övriga härad, som deltogo i detta fiske, nämligen Tjörns, Sotenäs, Kville och Vette. Som av tab. D framgår, var fångstresultatet mera jämförligt med år 1917 än 1918, och detsamma gäller fiskarnes antal och båtarna. Fisket utövades av 966 fiskare (386 år 1918 och år 1917), och bruttoinkomsten per person uppgick till kr. (1 714 f. å.). De använda båtarnas bruttotonnage var ton (2 195 år 1918 och år 1917). I allmänhet användes vid detta fiske båtar utan motor, varför antalet hästkrafter icke uppgick till mer än (454 år 1918 och år 1917). De mest betydande fiskelägena voro Edshultshall med ett fångstvärde av kr. och Mollösund med kr. Fisket, som bedrevs i Nordsjön norr och nordväst om Jutland samt i Skagerack, fortgick från juni eller juli till fram i september. Från flertalet håll beskrevs den fångade makrillen hava varit av god eller medelgod beskaffenhet, och vikten per tunna uppgavs i allmänhet till 92 kg. Största delen av fångsten försåldes i Norge. Priserna varierade mellan kr. per tunna eller i genomsnitt 8689 kr. mot kr. f. å. Makrillfisket med vadar gav vad fångstmängden beträffar avsevärt bättre resultat än år Eedogörelseåret fiskades nämligen tjog mot f. å. Fångstvärdena voro resp och kr. I detta fiske har liksom föregående år även inräknats fiske med bottengarn i Vette härad, varmed gjordes en fångst av tjog till kr. värde. Häri deltogo 68 fiskare med 43 bottengarn. Möjligen deltogo dessa fiskare även i fisket med vadar, varför dubbelräkning kan föreligga. Fisket utövades särskilt från V. Hisings och Sotenäs härad, och de förnämsta fiskelägena voro Hönö Klåva, Smögen och Gravarne. Inalles deltogo i fisket fiskare (1247 år 1918), och bruttoinkomsten per fiskare var 198 kr. (256 f. å.). Makrillens

35 DE SÄRSKILDA FISKENA I GÖTEBORGS O. BOHUS SAMT HALLANDS LÄN. beskaffenhet var mycket olika i olika distrikt, men beskrives från flertalet håll dock som liten och mager. Vikten av ett tjog makrill synes hava varierat mellan 2 och 6 kg. och priset per tjog mellan 030 och 5 kr. och uppgick i medeltal till l - 05 kr. Fångsten försåldes i hemorterna, Göteborg, Marstrand, Lysekil, Strömstad samt Skagen. I Halland bedrevs detta fiske helt obetydligt, fångsten var endast 1000 tjog och värdet kr. Rockefiske hade under detta år liksom de närmast föregående åren alltsedan 1914 icke bedrivits som särskilt fiske. Koljebackefisket utövades av 1176 fiskare (1 379 f. å.) med 420 båtar (531 f. å.), därav 96 däckade med och 4 däckade utan motor, medan de övriga voro öppna utan motor. Det är huvudsakligen dessa sistnämnda, som undergått minskning i antalet sedan år Fångsten utgjordes övervägande av kolja och torsk. Inalles fiskades kg. för kr. mot resp och f. å. I detta fiske deltogo särskilt Orusts västra, Askims och V. Hisings härad. De viktigaste fiskelägena voro Vrångö ( kr.), Käringön ( kr.) och Hönö Klåva ( kr.). Från Askims härad fiskades i Kattegatt, från V. Hisings härad i Kattegatt samt väster om Jutland, från Tjörns i Marstrandsfjorden samt mellan Hamneskär och Måseskär 1 å 2 mil från land, från Orusts västra mellan Hamneskär och Hållö, från Sotenäs 1 å 2 mil sydväst om Hållö och Brandskär samt i Sotefjorden, från Kville och Tanum utanför resp. hemorter och från Vette utanför Kosteröarna samt i Säcke- och Kosterfjordarna. Fisketiden sträckte sig i allmänhet från oktober eller november år 1919 till april eller maj Medelvikten per tjog av de olika fisksorterna varierade betydligt; 1 tjog kolja vägde sålunda 5 20 kg., 1 tjog torsk kg., vitling 2 5 kg., långa kg., havskatt omkring 35 kg. Från flera distrikt redovisades emellertid i kg. i st. f. i tjog. Priset utgjorde i medeltal för kolja 89 öre per kg., för torsk 42 öre och för vitling 50 öre. Fångsten försåldes i Göteborg, Marstrand, Lysekil, Uddevalla, Strömstad, hemorterna samt i Norge. I Hallands län var detta fiske det viktigaste av alla detta år. Fångsten uppgick till kg. ( f. å.) och värdet till kr. ( kr. f. å.). Fisket bedrevs av 412 fiskare med 129 båtar, varav 82 voro däckade med och 3 däckade utan motor, resten öppna båtar. De viktigaste fiskelägena voro Träslöv ( kr.) och Glommen (63482 kr.). Fisket med snurrevadar bedrevs huvudsakligen från Askims (51.2 % av fångstvärdet) och V. Hisings (42.6 %) härad. De förnämsta fiskelägena voro Styrsö Tånge ( kr.), Donsö ( kr.), öckerö ( kr.) och Hönö Klåva ( kr.). Fisket utövades i Kattegatt och Skagerack. Tillgången på rödspotta ansågs enligt en del rapporter minskad, enligt andra däremot icke. Under året fiskades rödtunga ( kg.), rödspotta ( kg.) och annan flatfisk samt kolja ( kg.), torsk ( kg.), vitling ( Fiske

36 24 DE SÄRSKILDA FISKENA I GÖTEBORGS O. BOHUS SAMT HALLANDS LÄN. kg.) och sill (3 600 kg.). Inalles fångades vid detta fiske kg. till ett värde av kr. I fisket deltogo 463 fiskare, och inkomsten per fiskare blev kr. I Halland utövades fiske med snurrevadar och flundregarn av 141 fiskare och gav till resultat kg. till ett värde av kr. Fisket synes, såsom ovan nämnts, hava föga utpräglad säsong. Priset på rödtunga var 0-90 kr., på rödspotta 1-38 kr., på kolja 036 kr.,på torsk 0'31 kr. och på vitling 0-25 kr. Fångsten avyttrades i Göteborg, Marstrand, Lysekil och hemorterna. Storsjöfisket bedrevs huvudsakligen av fiskare från Tjörn och Orust. Fångsten uppgick till kg. mot kg. år 1918 och dess värde till kr. mot kr. år Mest fiskades långa med 86-5 % av fångstvärdet (65.7 % f. å.). Fångstmängden av långa var kg., av torsk kg., av lubb kg. och av hälleflundra^ kg. Bland fiskelägen, som deltogo i detta fiske, må särskilt nämnas Åstol ( kr.), Grundsund ( kr.) och Mollösund ( kr.). I fisket deltogo 1182 fiskare (1 033 f. å.), och inkomsten per fiskare blev kr. (4 463 f. å.). Fisket försiggick utanför Norges västkust samt vid Shetland från april eller maj till fram i augusti eller september. I flertalet rapporter betecknades fisken som god till beskaffenheten. Dock varierade vikten ganska ansenligt, för en våla långa mellan 35 och 65 kg., en våla torsk mellan 25 och 45 kg., en våla lubb mellan 20 och 30 kg. och en våla hälleflundra mellan 90 och 125 kg. Genomsnittspriset var för långa 0.43 kr. per kg., för torsk 0-42 kr., för lubb 031 kr. och för hälleflandra 1-52 kr. Försäljningsorter voro Klädesholmen, Skärhamn, Mollösund, Edshultshall, Gullholmen, Grundsund, Gravarne, Grebbestad, varjämte en del av fångsten försåldes i Norge. Trålfisket visade, som nämnt, stark tillbakagång. Uppgifterna angående fångsterna under redogörelseåret äro emellertid säkrare än för de föregående åren, enär detta år även för ångtrålarna specificerade uppgifter lämnats. Den stora minskningen från föregående år torde ock åtminstone delvis bero härpå. Beträffande ångtrålarna och dessas redskap har vad angår särskilt värdet en del beräkningar måst göras. I tab. 6 har i uppgifterna för Göteborg jämväl inräknats det av ångtrålare från andra platser bedrivna trålfisket, då Göteborg varit såväl utgångs- som slutpunkt för nämnda fiske. Däri deltogo 25 ångtrålare från Göteborg, 10 från Smögen, 4 från Uddevalla, 2 från Varberg, 1 från Hälsingborg, 1 från Malmö och 1 från Stockholm, tillsammans alltså 44 fartyg. Dessa hade sammanlagt en dräktighet av ton brutto och hästkrafter. Dessutom fiskades med 67 motorbåtar, huvudsakligen från Askims (41) och V. Hisings härad (20). Inalles fångades vid detta fiske kg. ( kg. f. å.) till ett värde av kr. ( kr. f. 1). Värdet hade minskats från år 1918 med kr. eller 69-3 %. Ej mindre ftn kr. eller 91-6 % ( kr. eller 923 %) av hela trålfiskets värde kom på ångtrålarna. Vad beträffar fisket med motorbåtar voro Donsö ( kr.) och Hönö Klåva (91715 kr.) de förnämsta fiskelägena.

37 DE SÄRSKILDA FISKENA I GÖTEBORGS O. BOHUS SAMT HALLANDS LÄN. De vid trålfisket viktigaste fiskslagen voro sill ( kr. eller 35-9 % av totalvärdet), kolja ( kr. eller 3M %), torsk ( kr. eller 124 %) och vitling ( kr. eller 62 %). Trålfångsten utövades i Skagerack och Kattegatt. Trålångarna fiskade hela året, likaså en del av motorbåtarna, medan de övriga bedrevo detta fiske från april eller maj till augusti eller september. Flertalet motorbåtar användes nämligen under höst och vinter vid sillfisket. Försäljningsorten var Göteborg för ångtrålarna och mestadels även för de övriga, men även i Marstrand, Lysekil och Skagen avyttrades en del. Priset utgjorde i genomsnitt för sill 0-35 kr. pr kg., för kolja 056 kr., för torsk 0-55 kr. och för vitling 0-27 kr. Vid fiskauktionerna i Göteborgs stads fiskhamn försåldes år 1919 fisk till ett värde av kr. därav sill för kr. Minskningen i omsättning sedan 1918 var kr. eller 46-0 %. Emellertid försäljes vid ifrågavarande fiskauktioner icke endast trålfisk utan även annan, t. ex. mycken vadsill. I tab. F lämnas en jämförelse mellan auktionsbeloppen under olika år. Från Halland idkades trålfiske med endast 3 motorbåtar, och hela fångstvärdet uppgick till kr. Hummerfisket bedrevs allmänt i Göteborgs och Bohus län, särskilt i Vette och Tanums härad. Bland fiskelägena deltogo framför allt Sydkoster, Vrångö och Nordkoster (resp , och kr. fångstvärde) i detta fiske. Fångstmängden uppgick till tjog ( f. å.) och fångstvärdet till kr. ( f. å.). Medelpriset var något över 26 kr. pr tjog mot något över 28 kr. föregående år. Hummern fångades utmed kusten i allmänhet i närheten av de i fisket deltagande fiskelägena, i norr dessutom vid Grisbådarna. På en del håll fiskades från mitten av september år 1919 hela tiden till mitten av juli år 1920 men på flertalet håll från mitten av september till fram på hösten, varefter det nedlades för att åter upptagas i april eller maj och drivas till juni eller juli. Det huvudsakliga fisket synes alltså hava ägt rum på hösten och våren. Även i Halland fiskades allmänt hummer, och fångsten uppgick till 3163 tjog, värda kr. 25 Bäkfisket gav något bättre resultat än Så fångades kg. mot kg. f. å. Motsvarande värden voro och kr. Genomsnittspriset var l - 95 kr. per kg. mot 1-60 kr. år Av bruttovärdet kom 87-4 % på Vette härad och Strömstad, resten på Fiskebäckskil, Frölunda och Hällesö. Av alla orter deltog Strömstad livligast ( kr.). Från Vette härad utövades fångsten vid Grisbådarna samt i Eoster- och Säckefjordarna, från Fiskebäckskil i GuUmarsfjorden samt från Frölunda i Göteborgs södra skärgård och vid kusten av norra Halland. Fiskebftokskilsfiskarna bedrevo detta fiske under tiden april augusti, för övrigt fiskades året om. Fångsten sål-

38 26 DE SÄRSKILDA FISKENA I GÖTEBORGS O. BOHUS SAMT HALLANDS LÄN. Tab. F. Auktionsbeloppen å i Göteborgs stads fiskhamn försåld fisk, åren des från Frölunda i Göteborg, från Fiskebäckskil i Lysekil och Göteborg samt för övrigt i Strömstad. Kustfisket bedrives, såsom namnet antyder, längs kasten i närheten av fiskarnas hemorter. Fångstmängden uppgick till kg. fisk, tjog krabbor och tjog ostron till kronors värde. I fisket deltogo fiskare utefter hela kusten men mest från V. Hisings och Vette härad. Fångsten utgjordes isynnerhet av ål, torsk, makrill, rödspotta, laxöring, lax och vitling. I Halland lämnade kustfisket avsevärt mindre fångst än 1918, kg. fisk mot kg. år Det utanför kusten bedrivna laxfisket har inräknats i kustfisket. 1) F8r statens foiknwnallningskonraitsions rakning hava i flsknamnen under december månad Insatta 14905J hl»ill, varför till hamnstyrehen erlagts en avgift av kr., motsvarande 4 % provision a en tänkt försäljningssumma av kr., vilken summa ingår i här ovan angivna totala ankttensbeloppet for december.

39 SÖTVATTENSFISKET; FISKARE, REDSKAP OCH BÅTAR. 27 Sötvattensfisket. Såsom redan i det föregående omnämnts, är det statistiska materialet rörande sötvattensfisket liksom nnder åren i många avseenden ofullständigt och har därför kompletterats med äldre uppgifter, huvudsakligen från närmast föregående år. Man har därvid utgått från det antagandet, att antalet fiskare, redskap och båtar ävensom fångst endast undergått obetydlig förändring från ett år till de närmast därpå följande. Tydligt är emellertid, att de på så sätt erhållna slutresultaten rörande fiskare, redskap och båtar samt fångst ej äro direkt jämförbara med motsvarande uppgifter från föregående år, särskilt gäller naturligtvis detta vid bedömandet, huruvida i olika fall ökning eller minskning ägt rum under sist förflutna året. En jämförelse mellan uppgifterna från de vattendrag, som undersökts både år 1918 och 1919, kan däremot giva en föreställning därom, och i tab. 11 hava därför förutom 1919 års uppgifter för de olika vattendragen länssiffrorna och rikssiffran för år 1918 upptagits. Tyvärr äro dessa vattendrag mycket ojämnt fördelade på de olika länen, vilket framgår av tab. 11. De vattendrag, som jämförts, äro sådana sjöar och älvar, som enligt planen (jfr Fiske år 1914, sid. 7 19, och följ. berättelser) äro avsedda att årligen undersökas. De hava därför i ifrågavarande tabell rubricerats såsom sårligen undersökta». Fiskare, redskap och båtar. Redogörelse för fiskare, redskap och båtar lämnas i tab. 8. Antalet sötvattensfiskare utgjorde år , därav 1648 yrkesfiskare och personer, som idkade fiske endast som binäring. Främst ifråga om antalet fiskare kommo år 1919 Jämtlands, Kopparbergs, Värmlands, Norrbottens, Västernorrlands, Gävleborgs, Västerbottens och Jönköpings län med vardera över fiskare, över fiskare funnos dessutom i Skaraborgs, Kalmar och Älvsborgs län. Flertalet av dessa fiskare voro emellertid sådana, som bedriva fiske endast som binäring. Betydligt annorlunda ställer sig fiskarnas lokala fördelning, om man tager hänsyn till blott de verkliga yrkesfiskarna. Dessa äro i allmänhet att finna i de län, som omsluta de stora mellansvenska sjöarna, Vänern, Vättern, Mälaren och Hjälmaren, på vilka sjöar kommer tillsammans över hälften av alla yrkesfiskare. Redskapen äro fördelade i fyra grupper, nämligen notar, nät, ryssjor och annan redskap. Uppgifterna rörande»annan redskap» äro fortfarande ganska osäkra och torde ej kunna erhållas fullständiga, varjämte bör påpekas, att till denna grupp föras redskap av mycket olika beskaffenhet. Högst vanligt torde vara, att krokarna upptagas såsom särkilda redskap. I hela landet funnos inalles 4161 notar, nät och ryssjor. Dessa jämte övriga redskap värderades till sammanlagt kr. Beträffande redskapens värde voro de viktigaste länen i ordning Värmlands, Norrbottens, Skaraborgs, Jämtlands, Kopparbergs och Gävleborgs län, samtliga med över kr. Notarna äro särskilt talrika i övre Norrland, näten i

40 28 SÖTVATTENSFISKET; FÅNGSTENS MÄNGD OCH VÄRDE. Jämtlands, Norrbottens, Värmlands och Kopparbergs län. Ryssjorna äro av relativt stor betydelse i länen kring de stora mellansvenska sjöarna. De vid fisket använda båtarna redovisas såsom dels motorbåtar, dels båtar utan motor. Ingen uppgift lämnas, huruvida båtarna äro däckade eller odäckade, men utan tvivel äro så gott som alla av det senare slaget. Motorbåtarna, som funnos till ett antal av 657, hade kostat kr. i nytt tillstånd och beträffande övriga båtar var motsvarande värde kr. För sådana sjöar, som undersökas årligen, hade såväl båtar med som utan motor ökats i antal. Likaså hade värdet ökats för bådadera slagen, för motorbåtarna med 316 % och för övriga båtar med 18-7 %. Störst var antalet båtar i Kopparbergs, Värmlands, Jämtlands, Västernorrlands, Norrbottens, Västerbottens, Jönköpings och Gävleborgs län. Av motorbåtarna kommo 106 på Värmlands län och i det närmaste hälften på de stora mellansvenska sjöarna. Beträffande totalvärdet av samtliga båtar kom främst Värmlands, därefter Skaraborgs, Jämtlands och Kopparbergs län, vardera med över kr. Motorbåtarnas värde i procent av hela båtvärdet (236 %) bar något ökats från föregående år (21.1 %); för de årligen undersökta vattendragen voro motsvarande procenttal för åren 1918 och 1919 resp. 35'2 och 37-6 %. Av samtliga fiskematerielens värde utgjorde båtvärdet 32-3 % mot 31-7 % år För de årligen undersökta sjöarna voro motsvarande procenttal år och år %. I jämförelse med hela båtvärdet inom respektive län voro motorbåtarna av relativt störst betydelse i Västmanlands, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Örebro och Östergötlands län; för dessa län uppgick värdet av motorbåtarna till 350 % och däröver av båtarnas sammanlagda värde. Totalvärdet av redskap och båtar var kr., därav Värmlands, Skaraborgs, Norrbottens, Jämtlands och Kopparbergs län med vardera över kr. Sedan föregående år hade värdet av redskap och båtar för årligen undersökta vattendrag ökats med 17.8 %. Vad beträffar redskapens och båtarnas fördelning på olika vattendrag, må hänvisas till den mera utförliga redogörelsen i tab. 11. Blanketterna innehålla icke uppgifter om pris och värde av de olika slagen av redskap. Med tillhjälp av de uppgifter, som finnas om antalet båtar och deras värde, kan däremot genomsnittspriset per båt beräknas. Detsamma blir i medeltal 935 kr. (913 f. å.) för motorbåt och 47 kr. (42 f. å.) för övriga båtar. Fångstens mängd och värde. Hela fångstmängden uppgick år 1919 till kg. fisk och tjog kräftor. Tab. 9 visar fördelningen såväl för alla i 1919 års statistik redovisade vattendrag länsvis som för sådana sjöar och älvar, som undersökas årligen. Främst bland länen kommo Norrbottens, Värmlands och Skaraborgs, vartdera med över kg. Obetydligt var däremot fisket i synnerhet i västkustlänen. Att procenttalet i vissa fall ändrats sedan år 1918, beror till stor del därpå, att för några län helt nytt material tillkommit och att av de övriga vissa områden varit föremål för ny undersökning under år 1919.

41 SÖTVATTENSFISKET; FÅNGSTENS MÄNGD OCH VÄRDE. Jämföras endast vattendrag, som undersökts under de båda sista åren (1919 och 1918), finner man, att kvantiteten fångad fisk minskats med 4.2 % och fångsten av kräftor ökats med 1T8 %. De flesta kräftorna fångades i Småland (472 %), särskilt i Jönköpings län (33.5 %). Någon kräftfångst redovisades ej i Norrland norr om Gävleborgs län och ej heller för Vänern och Hjälmaren. I de fyra största insjöarna fiskades 25-7 % (26'8 % f. å.) av all sötvattensfisk. I tab. 9 upptagas i särskilda kolumner 20 olika fisksorter samt kräftor, varjämte åtskilliga fiskslag redovisas i särskilda noter. Beträffande fångsten av olika fiskslag (jfr tab. 9) kom gäddan i första rummet med 1.44 mill. kg., därefter abborre, mört, sik och braxen med resp. 1-21, 0-72, 0-71 och 0-65 mill. kg. Sedan kommo i ordning: lake (0-41 mill. kg.), gös, lax, ål, siklöja, röding, laxöring o. s. v. Vad de olika fisksorternas förekomst angår, äro flertalet spridda över större delen av riket, och i synnerhet gäller detta om de båda viktigaste fiskslagen, gädda och abborre, liksom även beträffande mört och braxen. Gösen förekommer visserligen i flertalet län men fångas dock huvudsakligen i sjöar belägna på mellersta Sveriges lågland. Id eller ort är tämligen spridd över hela riket men saknas i sjöarna på småländska höglandet. Sutaren och rudan förekomma huvudsakligen i östra och södra Sverige. Sik redovisades icke i Blekinge och Kristianstads län men fångades i större mängder särskilt i Jämtland och övre Norrland (63-1 %) samt i synnerhet i Norrbottens län (295 %). Siklöjan förekommer mest i Skaraborgs län (28.3 %), och på sjöarna Vänern, Vättern och Mälaren kom 512 % av hela fångsten. Harren fångades till 87-8 % i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, för övrigt nästan uteslutande i norra Sverige men sporadiskt även i södra, företrädesvis i Vättern. Laxen förekommer spridd här och var över nästan hela landet, huvudsakligen i älvarna. Mest fångades den dock i Norrbottens, Västernorrlands, Värmlands, Västerbottens, Skaraborgs, Blekinge (Mörrumsån), Östergötlands, Gävleborgs och Hallands län, laxöringen i synnerhet i Jämtlands, Västerbottens, Norrbottens och Kopparbergs län. Liksom laxöringen fångas även rödingen företrädesvis i norra Sverige men ganska avsevärt även i Östergötlands, Skaraborgs och Jönköpings län. Laken förekommer i flertalet län men likväl ganska obetydligt i de sydligaste länen liksom västkustlänen. Ej mindre än 50-3 % av all lake fångades i Skaraborgs och Värmlands län. Alen är spridd över hela landet men är jämförelsevis sällsynt i Örebro, Västmanlands och Jämtlands län ävensom i övre Norrland. Slom eller nors har sin egentliga förekomst i mellersta Sverige, särskilt i Värmlands län med 53-4 % av fångsten. Asp förekommer i mellersta Sverige och övre Norrland, nejonögon i Norrland ävensom i Uppsala och Kalmar län, sarv fångas här och var i mindre mängder. Enligt uppgifter från årligen undersökta sjöar och älvar hade särskilt gös, lax, röding och ål fångats i större, gädda, abborre, braxen, mört, sik, siklöja, harr och slom i mindre utsträckning än föregående år, medan fångsten av övriga fiskslag i det närmaste var lika stor som år De priser, som fiskarna erhållit för den fångade fisken, varierade naturligt- 29

42 30 SÖTVATTENSFISKET; FÅNGSTENS MÄNGD OCH VÄRDE. vis betydligt för olika fiskslag. Nedanstående tablå giver en föreställning om genomsnittspriserna å olika fisksorter: För flertalet fiskslag kan alltså påvisas någon sänkning av priserna år Fångstens totalvärde uppgick för hela Sveriges sötvattensfiske, bortsett från dammfisket, till kr. mot kr. föregående år. Att värdet blev mindre år 1919, ehuru nya vattendrag, vilka icke förut redovisats, blivit upptagna, beror på prissänkningarna. Beträffande förändringen i fångstens värde för de under såväl år 1919 som 1918 undersökta vattendragen, jfr tab. 10 och 11 (värdeminskning år med 10-1 %). Vad de särskilda länen angår, kommo främst Norrbottens, Skaraborgs och Värmlands län, vilket även framgår av tab. G, som visar de olika länens andelar av fångstens totalvärde. De fyra största sjöarna lämnade tillsammans fisk till ett värde av kr. eller 24-3 % av totalvärdet (277 % t å.) mot kr. år Ett fångstvärde av minst kr. hade år vattendrag, medan motsvarande tal år 1918 var 100. De lokala prisvariationerna för samma fiskslag äro jämförelsevis obetydliga. På grund av den stora prisskillnaden mellan de olika fisksorterna blir rangordningen mellan dessa något annorlunda, då hänsyn tages till fångstens

43 SÖTVATTENSFISKET; FÅNGSTENS MÄNGD OCH VÄRDE. 31 Tab. G. De olika länens procentiska andelar av värdet av redskap och båtar samt av fångstens mängd och värde vid sötvattensfisket år värde i stället för dess kvantitet. Tydligast framgår detta, om vikt- och värdeuppgifterna sammanställas (jfr omstående tab. H). Gäddan och abborren voro liksom i fråga om mängden även beträffande värdet de viktigaste fiskslagen. Närmast kommo sik och lax, som vad fångstmängden beträffar voro de fjärde och åttonde i ordningen. Mörten och braxen, som med avseende på vikten kommo på tredje och femte platserna, intogo med hänsyn till värdet resp. elfte och sjunde. Gros, ål och laxöring innehade alla större betydelse i fråga om värdet än vikten. Vad slutligen angår de olika fiskslagens betydelse för de särskilda länen (jfr tab. 10), må nämnas, att av alla fiskslag jämte skaldjur gäddan hade det största fångstvärdet i alla län utom Södermanlands (gös), Jönköpings (kräftor), Blekinge (lax), Kristianstads (ål), Malmöhus (ål), Hallands (lax), Örebro (gös), Jämtlands (sik), Västerbottens (sik) och Norrbottens (lax). I Göteborgs och Bohus län gav ålen i motsats mot föregående år ett lägre fångstvärde än gäddan, i Örebro län abborren än gösen, i Västernorrlands laxen än gäddan och i Norrbottens län siken än laxen. Jämföres värdet av fångsten med redskapens och båtarnas värde, finner man, att fångstvärdet utgör % av fiskematerielens värde mot % år För de årligen undersökta vattendragen voro motsvarande procenttal och Avkastningen per fiskare var för hela riket 225 kr. år 1919 mot 247 år För vattendrag, som undersöktes båda åren, voro motsvarande siffror 376 och 430. En jämförelse mellan antalet fiskare och fångstens brattovärde hade emellertid varit av större värde, om fångsten kunnat fördelas på yrkes- och binäringsfiskare.

44 32 SÖTVATTENSFISKET; FASTA LAXFISKEN. Tab. H. Fångsten av olika fisksorter vid sötvattensfisket år Fasta laxfisken. 2 ) (Jfr Fiske år 1914, sid. 73.) I stort sett avse uppgifterna i tab. 12 samma vattendrag, som redovisades föregående år, och torde de smärre olikheter, som finnas, i allmänhet ej vara större än att uppgifterna rörande de fasta laxfiskena nnder åren 1918 och 1919 kanna med varandra jämföras. I några fall, då uppgifter icke kunnat erhållas, hava siffror tagits från föregående år. Liksom under föregående år synes man beträffande vissa vattendrag i södra Sverige icke hava strängt skilt mellan lax och laxöring, och benämningarna växla ej sällan från år till år. För att uppgifterna 1) Gäller ärligen undersökta vattendrag. 2) Här avses ej endast de i egentlig mening fasta laxfiskena utan även andra större laxfiskes, huvudsakligen i älvarna.

45 SÖTVATTENSFISKET; FASTA LAXFISKEN. 33 måtte bliva fullt jämförbara, har centralbyrån härvid bibehållit de föregående årens beteckningssätt. Vid samtliga fasta fisken fångades år 1919 inalles kg. lax till ett värde av kr. mot resp och år I Vättern (Motalaviken), Lagan, Ätran, Ume, Skeilefte och framför allt Lule och Kalix älvar var laxfångsten avsevärt större än år Däremot gjorde sig en icke obetydlig minskning gällande för Dalälven, Mörrumsån, Viskan, Göta och Nordre älvar, Klarälven, Ljusnan, Ljungan och Indalsälven. Trots den större fångstmängden än f. å., blev emellertid värdet på grund av lägre pris mindre. Förutom lax hade vid i tab. 12 redovisade fisken fångats kg. laxöring (9 461 f. å.) till ett värde av kr. ( f. å.) och kg. övrig fisk, huvudsakligen sik och ål ( kg. f. å.), till ett värde av kr. ( f. å.). Sammanlagda värdet av fångsten vid de fasta laxfiskena belöpte sig år 1919 till kr. mot kr. år Det mest betydande laxfisket idkades i Lule ( kg.), Torne ( kg.) och Kalix ( kg.) älvar. Då beträffande laxen även antalet fångade fiskar i många fall redovisas, kan dess genomsnittsstorlek beräknas för några älvar. Sålunda vägde lax, fångad i Dalälven, 6 kg. (f. å. likaså), i Vättern (Motalaviken) nära 5 kg. (f. å. likaså), i Motala ström något över 5 kg. (f. å. 4 3 /4 kg.), i Svartån 4 kg. (f. å. likaså), i Mörrumsån 7 kg. (f. å. 9 kg.), i Lagan något över 4 kg. (f. å. nära 4 kg.), i Ätran 2 3 /4 kg. (f. å. nära 4 kg.), i Viskan nära 6 1 /» kg. (f. å. 6 3 /4 kg.), i Gröta älv 8 kg., i Klarälven 2 1 /» kg. (f. å. nära 3 kg.), i Ljungan något över 8 kg. (f. å. 10 kg.), i Indalsälvens Medelpadsdel nära 8 3 /4 kg. (f. å. något över 10 kg.), i Ångermanälven 9 3 /4 kg. (f. å. ll x /2 kg.), i Faxälven nära 9 kg. (f. å. 10 kg.), i Ume älv 7 3 /4 kg., i Skeilefte älv 8V2 kg. (f. å. över 10 kg.). Härav framgår, att vad särskilt beträffar de norrländska älvarna den fångade laxens storlek var icke så obetydligt ringare än f. å. De vid fisket använda redskapen äro ej alltid fullständigt redovisade. Vanligen begagnas jämte fasta laxfiskebyggnader notar, ibland även nät och tinor. Särskilt förekomma fasta fiskebyggnader i älvarna i Norrbottens län, s. k. pator och karsinor, värda å kr. eller däröver per styck. Värdet av fiskredskapen utgjorde kr. mot föregående år. Fiskredskapens värde förhöll sig till laxfångstens som 1:2-3 mot 1:27 år Den bästa fisketiden inträffar i allmänhet under den varma årstiden, och fisket ligger vanligen alldeles nere på vintern. Som framgår av omstående tablå, som är grundad på uppgifter från järnvägsstyrelsen rörande laxsändningarna från vissa järnvägsstationer med i detta hänseende större betydelse, kommo de största försändelserna på juni och juli, vilka månader också utgöra den bästa fångsttiden.

46 34 FISKDAMMSHUSHÅLLNINGEN. SAMMANFATTNING. Laxsändningar år 1919, kg. Fiskdammshushållningen lämnade icke fullt så gott resultat som år Bruttoavkastningen uppgick till kr. mot kr. f. å. Jämfört med övrigt sötvattensfiske fir emellertid dammfisket av ringa betydelse. Antalet fiskdammar utgjorde år 1919 enligt inkomna uppgifter 1 231, upptagande en areal av 1806 har, mot 1213 dammar om 1683 har år Största delen kom på Kristianstads län med 505 dammar om har, Kronobergs med resp. 81 och samt Malmöhus med resp. 393 och Av hela fångstens värde föll kr. ( kr. f. å.) på Kristianstads län. Bland de socknar, som voro av största betydelse för fiskdammshushållningen, kom Perstorps socken i Kristianstads län främst med 131 dammar om 613 har och med ett fångstvärde av kr. De mest odlade fiskslagen voro karp ( kg. och kr. mot kg. och kr. år 1918) och sutare ( kg. och kr. mot kg. och kr. år 1918) med 48-0 och 28-2 % av hela värdet mot 58-9 och 29-0 % f. å. I mindre mängder odlas regnbågsforell och bäckforell m. fl. Yngel och annan fisk än karp och sutare såldes för tillsammans kr. ( kr. f. å.). Beträffande priserna kostade karp i genomsnitt 2.91, sutare 285 mot 322 och 3-0t> kr. per kg. föregående år. Sutare, som fiskades i dammar, voro avsevärt dyrare än de, som fångades i insjöarna, vilket torde bero dels på bättre avsättningsmöjligheter, dels därpå att fisken i dammarna kan försäljas, så snart den uppnått lämplig storlek (portionsfisk). Jämfört med år 1918 hade emellertid priset på såväl karp som sutare sjunkit. III. Sammanfattning. I det föregående har framlagts resultatet av den statistiska undersökningen rörande fisket i söt- och saltvatten, behandlade var för sig. För att såvitt möjligt erhålla en totalbild av hela fisket skall emellertid i det följande lämnas en kort sammanfattning av det föregående ävensom vissa kompletterande uppgifter. Bortses från möjligen förekommande dubbelräkning, utövades under år 1919 fiske av inalles personer, varav voro yrkes-

47 SAMMANFATTNING. 35 Tab. I. Jämförelse mellan sötvattens- och saltsjöfiskets betydelse. fiskare. Vid fisket begagnades redskap och båtar till ett värde av kr., såsom ock framgår av tab. I, vilken ger en föreställning om saltsjöoch sötvattensfiskets inbördes betydelse. Påpekas bör, att dessa tal äro minimiuppgifter. Saltsjöfisket är, som framgår av tab. I, av ojämförligt mycket större betydelse än sötvattensfisket. Särskilt ftro de vid fisket i saltsjön använda båtarna av betydligt större värde än de, som komma till användning vid fisket i insjöarna och älvarna. Man behöver härvid blott erinra om det faktum, att däckade båtar knappast och motorbåtar jämförelsevis sällan begagnas vid fiske i sött vatten. Saltsjö- och sötvattensfiskets (inberäknat dammfisket) olika betydelse för de särskilda länen framgår av tab. J. Endast inom Göteborgs och Bohns län torde förekomma något större överskott. Saltsjöfisket var övervägande inom alla kustlän utom Södermanlands och Norrbottens län. I Västerbottens län, var emellertid sötvattensfisket endast föga underlägset. Att sillen (strömmingen) är den utan jämförelse viktigaste bland våra fiskar, framgår redan därav, att denna fisksort ingick i fångstens totalvärde med ej mindre än 359 % (se tab. K). På betydligt avstånd kommo därefter

48 36 SAMMANFATTNING. Tab. J. Totalfångsten fördelad länsvis. gädda, ål, makrill, torsk och kolja, alla med över 3 mill. kr. värde. Anmärkningsvärd är den relativt stora avkastningen av fisket av vissa sötvattensfiskar, såsom gädda, abborre och sik. Den jämförelsevis betydande avkastningen av dylikt fiske beror till stor del därpå, att sistnämnda fiskslag fångas i såväl sött som bräckt vatten. Skaldjurens värde utgjorde endast 2-7% av hela fångstens totalvärde. Såsom ett allmänt omdöme kan sägas, att prisfall och därav följande minskning i fiskeriintensiteten satt sin prägel på fisket under år Fångstmängden (bortsett från skaldjur) uppgick till 121 mill. kg. mot 143 1) Avser folkmängden den 31 december ) För Stockholms län 15.7.

49 SAMMANFATTNING. 37 Tab. K. Totalfångsten av olika fiskslag.

50 38 SAMMANFATTNING. år 1918 och fångstvärdet till 56 mill. kr. mot 98 år Fiskdammshushållningen, som dock i detta sammanhang på grund av sin obetydlighet (0.3 % av hela fiskets fångstvärde) knappast förtjänar ett omnämnande, lämnade också mindre fångstvärde än år Stockholm den 25 april Underdånigst LUDVIG WIDELL. ERNST HÖIJER. J. Sjöstrand.

51 Fiske TABELLER

52 40 Tab. 1. Fiskare, redskap och båtar ') Uppgifterna avse även»ill- och strömmingsfisket. 2) Under notar npptagas notar och vadar ar jämväl storryssjor, hommor och s. k. bottengarn. 5) I värdet inräknas jämväl icke fasta motorer.

53 41 vid saltsjöfisket, 1 ) länsvis, år alla slag samt trålar. 3) Under nät upptagas sätt- och drivgam av alla slag. 4) Till ryssjor hänföras ) Hit räknas även halvdäckade b&tar. ') Krok. ) Häri ingär backor.

54 42 Tab. 2. Saltsjöfiskets avkastning, ') HJri ing&r kg. rödtnnga. 2) Även piggvar och sl&tvar. ') I uppgifterna anges endast kg. vimma, kg. gärs m. m. 8 ) Spigg. ) kg. spiraaj, kg. tobis m. m.» ) 5400 ") Därav kg. havskraftor.

55 43 länsvis, år Fångstens mängd. sjurygg- 4) Även laxöring. 5) Lojrom. 6) 1350 kg. vimma, 1500 kg. vasabnk m. m. ') 6490 kg. haj, 2850 kg. knöt m. m. ") 4990 kg. havskatt, kg. lyra, kg. tonfisk m. m.

56 44 Tab. 3. Saltsjöfiskets avkastning, ') Häri ingår kr. rbdtnaga.! ) Även piggvar och slatvar. ') I uppgifterna anges endast vimma, 4710 kr. gare m. m. ) Spigg. ) 780 kr. spirhaj, kr. tobis m. m. 10 ) 1350 kr kr. havskr&ftor.

57 45 länsvis, år Fångstens värde. sjnrygg- 4) Även laxöring. 5) LOjrom. 6) kr. vimma, kr. vabsbuk m. m. 7) krhaj, 587 kr. knöt m. m. ") 3896 kr. härskatt, 477 kr. lyra, kr. tonfisk m. m. ") Därav

58 46 Tab. 4. Sill- och strömmingsfisket utom 1) Under nat upptagas skotar, mansor, nardingar och alla andra slag av sitt- och drivgarn för sill- 2) Stonyssjor och bottengarn. 3) Motorer inberäknas även om de ej ftro fasta.

59 47 i Hallands samt Göteborgs och Bohus län år och strommingsfiske.

60 48 Tab. 5. Uppgifter rörande saltsjöfisket för härad o. d. år 1919.

61 49

62 50 1) Häri ingår avkastningen av kustfisket för Inlands S. och Inlands N. h:d.

63 51 Tab. 6. Antal fiskare, värdet av redskap och båtar samt fiskets avkastning vid vissa större fiskelägen 1 ) år ) Fiskelägen eller ock fiskarnas hemorter med ett Tärde av redskap och båtar eller fångstvärde ar minst kr. under år 1919.

64 52

65 53

66 54

67 Fiske

68 56 1) Häri ingår kustfiske frånflerafiskelägen.

69 57

70 58 Tab. 7. Saltsjöfiskets avkastning i Blekinge, Kristianstads och Malmöhus län under varje månad år ) Därav kg. spigg, värd kr. 2) Därav kg. spigg, värd 7056 kr.

71 Tab. 8. Fiskare, redskap och båtar vid sötvattensfisket, 1 ) länsvis, år ) Häri ing&r ej dammfisket. 2) Härmed avses sådana vattendrag, som enligt planerna skola årligen undersökas, 59

72 60 Tab. 9. Sötvattensfiskets 1 ) avkastning, 1) Häri ingår ej dammflsket. 2) Härmed avses sådana vattendrag, som enligt planerna skola ärligen nnderstenlöja 55 kg., bjälke 10 kg. ) Därav löja 75 kg.») Forell 82 kg., karp 8 kg.») Därav kwp kg. ") Faren. ") Därav stäm 895 kg., forell 100 kg. u ) Forell 150 kg., regnbågsforell 38 kg.

73 61 länsvis, år Fångstens mängd.»ökas. ') Även laxöring. 4) Därav björk 800 kg., vimma 50 kg. e ) Blålöja 540 kg., benlöja 360 kg., 256 kg. ) Karp 102 kg., forell 20 kg., stäm 45 kg. 10 ) Stäm. ") Därav stäm 27 kg., karp 100 "») Forell. ") Stam. ") Därav faren 2035 kg.» ) Blalöja.,8 ) Därav stäm 4212 kg.

74 62 Tab. 10. Sötvattensfiskets 1 ) avkastning, 1) Häri ingår ej dammfisket. 2) Härmed avses sådan» vattendrag, som enligt planerna skola ärligen uaderstenloja 19 kr., bjälke 6 kr. 6) Därav löja 19 kr. ') Forell 246 kr., karp 16 kr.») Därav karp») Faren.» ) Därav stäm 593 kr., forell 150 kr. ") Forell 375 kr., regnbagsforell 114 kr. ") Forell.

75 63 länsvis, år Fångstens värde. sökas. 3) Även laxöring. 4) Därav björk 400 kr. vimma 50 kr. 8 ) Blalöja 540 kr., benlöja 214 kr. 635 kr.») Karp 254 kr., forell 60 kr., stäm 34 kr. > ) Stäm. ") Därav stäm 41 kr., karp 120 kr.» ) Stäm. ") Därav faren 814 kr.,8 ) Blalöja.» ) Därav stäm 2147 kr.

76 64 Tab. 11. Antal fiskare, värdet av redskap och båtar samt fiskets avkastning i vissa större insjöar 1 ) och älvar år ) De särskilt upptagna vattendragen aro sådana, för vilka under ar 1919 redovisats ett varde ar redskap och bitar av tillsammans 4000 kr. eller ock ett lika stort ftngstvkrde. 2) Hela vattendraget.

77 1) Hela vattendraget. 65

78 66 1) Hela vattendraget.

79 1) Hela vattendraget. 67

80 68 1) Hela vattendraget.

81 69

82 70

83 Fiske

84 72 1) Hela vattendraget.

85 73

86 74 Tab. 12. Fisket vid vissa mera betydande (fasta) lax-, laxörings- och sikfisken år 1919.

87 1) Bäckforeller. 2) Sik. 3) A). 4) 424 kg. ål, värde 1272 kr., kg. sik, värde 4371 kr. 5) 359 kg. äl, värde 1439 kr., 50 kg. sik, värde 150 kr. 6) 12 kg. äl, värde 45 kr., 488 kg. sik, värde 976 kr. 75

88 76 Tab. 13. Fiskdammshushållningen år 1919.

89 77

90 78

91 Fiske

92 Bilaga. Förteckning över i berättelsen förekommande fiskar och skaldjur med deras latinska namn. Abborre Perca fluviatilis Asp Aspius aspius Benlöja (se löja) Bjälke Abramis blicca Björkna Blålöja (se löja) Braxen Abramis bräma Faren Abramis farenus Flundra Pleuronedes flesus Forell Salmo trutta (fario) Gers Acerma cernua Gråsej Gadus virens Gädda Esox lucius Gös Lucioperca lucioperca Haj Squalus acanthius Harr Thymallus ihymallus Havskatt Annarhichas lupus Havskräfta Nephrops norvegicus Hummer Homarus vulgaris Hälleflundra Hippoglossus hippoglossus Id (ort) Leuciscus idbarus Karp Cyprinus carpio Knot Trigla spec. Kolja Gadus a^glefinus Krabba Cancer pagurus Kräfta Potamobius asiacus Lake Lota loia Lax Salmo salar Laxöring S. eriox och trutta Lubb Brosmius brosme Lyra Gadus pollachius Långa Molva molva Löja Alburnus albumus Makrill Scomber scombus Mört Leuciscus rutilus Nejonögon Petromyzon fluviatilis Näbbgädda (homfisk) Belone belone Ostron Ostera edulis Piggvar Bothus maximus Regnbågsforell Salmo irideus Rocka Baja spec. Ruda Cyprinus carassius Räka Pandalus borealis, Crangon vulgaris Röding Salmo alpinus Rödspotta Pleuronedes platessa Rödtunga Pleuronectes cynoglossus Sarv Leuciscus erythrophtalmus Sik Coregonus lavaretus Siklöja Coregonus albula Sill Clupea harengus Sjurygg (kvabbso) Cyclopterus lumpus» (stenbit) > Skarpsill Clupea sprattus Slom (nors) Osmerus eperlanus Slätvar Bothus rhombus Spigg Gasterosteus aculeatus Spirhaj (se haj) Stenlöja (se löja) Strömming (se sill) Stäm Leuciscus grislagine Sutare Tinea tinea Tobis Ammodytes spec. Tonfisk Thynnus thynnus Torsk Gadus callarias Tunga Solea solea Vassbuk (se skarpsill) Vimma Abramis vimba Vitling Gadus merlangus Ål Anguilla anguilla

93

94