BENGT AHLFORS MONOLOG

Storlek: px
Starta visningen från sidan:

Download "BENGT AHLFORS MONOLOG"

Transkript

1 BENGT AHLFORS Hissvägraren MONOLOG 2006 BENGT AHLFORS COMEDIA KB Eriksgatan 9, FIN Helsingfors Tfn & fax +358 (0) E-post:

2 Han är en ensam man, född den 12 november Han kommer in med manuskriptet i handen, bläddrar i det, betraktar åskådarna en stund, och säger sedan: Problemet med en monolog är att man måste föreställa sig en motspelare. Som inte finns. Nån som lyssnar, fast den ingenting säger. Varför skulle man annars prata? Jag talar naturligtvis till er nu, men ni är ju inte med i min historia. Så vem talar jag riktigt med? 1. HUNDEN Förr talade jag med en hund, Kafka. En släthårig terrier, utan dess finare stamtavla, men gladlynt och intelligent. Han var väldigt bra på att lyssna, och på att förstå mig. Ska vi gå på en promenad i parken? Javisst, viftade svansen. Skulle det smaka med en bit leverkorv? Om! viftade hela hunden. Det är klart att när jag berättade för honom om filmer jag hade sett, eller böcker jag hade läst, så var det väl en och annan nyans som gick honom förbi, men det störde inte vår konversation. Han lyssnade lika tålmodigt för det. Jag läste faktiskt högt för honom ibland. Han var speciellt förtjust i dikter, bara de inte var alltför långa, och helst skulle de vara rimmade. När man har hund, träffar man dessutom andra människor, som också har hund, och som man kan prata med, i parken till exempel. Först säger man nånting om hundarna och sen kan man prata om vad som helst. Om man inte har hund, så är det svårare att börja prata med främmande människor, det kan lätt bli missförstånd, pinsamt. Kafka blev elva år gammal och sen blev han lite döv. Det gick lika bra att prata med honom för det, han förstod mig lika bra som förut, fast han ingenting hörde. Inte heller bilarna hörde han, så en dag rusande han rakt över Mechelingatan, mot rött ljus och Han hade fått springa fritt på begravningsplatsen, och jag gick i mina tankar och märkte det inte förrän Jag kommer aldrig att förlåta mig själv. Han dog i mina armar, där på gatan, och jag lovade honom att jag aldrig skulle skaffa nån annan hund. Det är 16 år sen. Sen dess vet jag inte riktigt för vem jag ska berätta om sånt som har hänt mig. Att prata med en död hund, det går inte. En död hustru skulle kanske gå an, men det har jag ingen. Jag har aldrig varit gift, det blev nu så Och jag är inte den typen som kan prata med krukväxter, det är kanske en mera kvinnlig vana, jag vet inte. Dessutom har jag inga krukväxter heller. Men jag fortsätter att prata, fast jag inte vet vem jag pratar med. Kanske pratar jag med Enok. 1

3 2. HISSEN Det är lite svårt att förklara det här, men Enok är en hiss. Det låter tassigt att man skulle prata med en hiss, men faktum är och det här är nu oss emellan att sen Kafka dog, har jag pratat mera med hissen än med nån annan. Det är inte det att jag skulle vara en enstöring till min natur. Nog hade jag ju vänner under skoltiden, arbetskamrater på Posten och på bokbinderiet. Men sen försvann de, dog eller vad de nu gjorde. Och Enok är inte vilken hiss som helst, utan mycket speciell. Mina föräldrar flyttade in när huset var nytt, det var på 1920-talet. Det har aldrig bott andra människor i den lägenheten, det har aldrig stått något annat namn på dörren, och själv har jag aldrig bott någon annanstans. En dubblett på Caloniusgatan i Tölö i Helsingfors, högst upp, sjunde våningen, det är därför det här med hissen har sin betydelse. När jag var barn var jag lite rädd för den. Den hade ett skrämmande ljud när den kom smygande ner, den var stor och mörk, hade en svart järngrind som blev som ett galler när man stängde den. Och en uppfällbar sits. Om man satte sig på sitsen och lyfte upp fötterna, så slocknade lampan, och det blev kolmörkt, men det vågade jag aldrig göra. Det dröjde ganska länge förrän jag alls vågade åka med den, ensam. Jag gick upp till sjunde våningen, det var 128 trappsteg, jag räknade dem varje gång och de var alltid 128. Men en gång var de en tant som hade kommit ner med hissen just när jag hade kommit in utifrån, och så höll hon upp hissdörren för mig. Och jag kunde ju inte säga att jag inte vågade åka ensam, det hade varit hemskt pinsamt, så jag måste stiga in och åka upp. Och det gick alldeles bra, jag märkte att det inte alls var så farligt. Men på den tiden nådde jag bara upp till femte våningens knapp, om jag stod på tå, så jag fick lov att gå två trappor upp. Egentligen borde jag inte ha fått åka alls, det stod på en mässingsplåt: Förbjudet för barn under 12 år att allena använda hissen. Men det var ingen i huset som brydde sig om det, ifall inte gårdskarlen råkade vara i närheten. Där stod annat också: Personhiss, högst fyra personer, 320 kg. Och: Kone. Kone. Men den plåten var placerad så att man såg den genom spegeln när man steg in i hissen, och då stod där Enok. Med lite felvända bokstäver, men det förstod jag inte när jag var barn, jag tyckte bara att det var lustigt att hissen hette Enok. Jag kallade den Enok, så där för mig själv, den blev lite mindre skrämmande då. Enok, jag befaller dig att lyfta mig till femte våningen! Och så tryckte jag på knappen, en rund benfärgad knapp på en knottrig och fyrkantig svart liten låda, om ni minns? Ibland stod det nån och väntade när jag kom in i trappan och det fanns ingenting så pinsamt när man var barn som att åka tillsammans med nån annan i en hiss. Det är ju fortfarande pinsamt. Vartåt ska man titta? Vad ska 2

4 man säga, eller vad ska man göra för att dölja att man ingenting säger? Som barn kunde man ju inte börja prata om vädret. Om jag märkte det i tid, om jag hörde hissljudet när jag öppnade ytterdörren och förstod att det stod nån tant eller farbror och väntade på hissen, då gick jag alltid uppför trapporna. Jag halvsprang de första stegen, för att det skulle se ut som om jag hade beslutat mig för att gå redan tidigare, att jag inte gick bara för att slippa åka med den där andra. Fast det var just så det var, men det fick ju inte märkas, det skulle ha varit hemskt pinsamt. Så om jag inte i tid märkte att det stod nån och väntade, då måste jag stanna och sen åka med. Men då hade jag en strategi, för att inte den där andra skulle märka att jag tyckte att det var pinsamt. När hissen hade passerat andra våningen, stack jag nonchalant handen i fickan och skramlade lite med nyckelknippan, och mellan tredje och fjärde tog jag fram nycklarna och valde långsamt och liksom i tankarna ut nyckeln hem och så såg jag alldeles oberörd ut. På det sättet fick jag tiden att gå. Jag hade en fin nyckelring, med en liten Mercedes Benz-stjärna, jag hade fått den i födelsedagsgåva av min moster när jag fyllde 10 år, det var just innan vinterkriget bröt ut. 3. GRACE Jag föddes den 12 november Säger det datumet ingenting? Nej, jag kunde tänka mig det, men samma dag föddes också Grace Kelly. I Philadelphia i USA, medan jag föddes på Barnbördshuset vid Fabriksgatan i Helsingfors, men i alla fall, samma dag, tänk det! Grace Patricia Kelly. Jag såg henne första gången i Sheriffen 1952, på Rex, med Gary Cooper, och jag tyckte hon var så vacker. Så förfinad och aristokratisk, något helt annat än de vulgära pinuppor som filmstjärnorna var på den tiden. Hon hade klass. Och så råkade jag se i en tidskrift att hon var född exakt samma dag som jag, är det inte fantastiskt? Det kan inte vara en slump, det måste finnas en innebörd i det. Sen såg jag alla hennes filmer. Mogambo, Det perfekta brottet, Mannen du gav mig, som hon fick Oscar för, Fönstret mot gården Vi hade många biografer i Tölö på den tiden, Ritz, Adlon, lilla Hesperia Så jag följde med hennes karriär, hennes liv, på avstånd. Jag läste våra horoskop i olika tidningar, vi var ju båda skorpioner. Tänk om det stod skrivet i stjärnorna att samma saker skulle hända oss samma dag, man kunde aldrig veta. Jag skrev till henne också, och bad om hennes porträtt. Men jag var ju ingen tonåring längre, så jag ljög om min ålder. Hon fick inte veta att jag var lika gammal som hon, det skulle ha varit hemskt pinsamt, så jag låtsades att jag var tolv år. Och flicka, för säkerhets skull. Jag fick hennes foto, med 3

5 autograf, och ett brev från hennes sekreterare, som beklagade att Miss Kelly inte hann svara personligen. När hon gifte sig med furst Rainier av Monaco, det var i april 1956, i en elfenbensfärgad taftklänning och en brudslöja som var 125 år gammal Jag var naturligtvis inte svartsjuk, jag tyckte det var så rätt att hon blev furstinna, men nog stack det lite i hjärtat, om jag ska vara ärlig. 4. MATTI Men det var inte Grace jag skulle berätta om, utan Enok, och om att åka upp tillsammans med någon annan. Det hände en gång att Pajunens Matti Pajunens bodde i tredje våningen, och de hade en son som var några år äldre än jag, och starkare, Matti. Honom var jag ännu räddare för än för Enok. Mitäs hurri? brukade han ropa efter mig på gården. Det betyder ungefär: jävla finlandssvensk! Jag talade nämligen svenska med min mamma, vi var de enda i hela huset som talade svenska. Jag bad henne flera gånger att hon skulle tala finska med mig, när andra människor hörde på, när vi åkte upp i hissen, men hon förstod inte alls vad jag menade. Varför skulle jag prata finska med dig? Det skulle ju vara idiotiskt. Hon var barnträdgårdslärarinna vid Sedmigradzkys småbarnsskola på Sturegatan, men hon förstod sig inte alls på hur det kan kännas för ett barn: Mitäs hurri? Och de andra pojkarna skrattade med, de som stod omkring Matti, och flickorna också. De som annars var alldeles hyggliga och mina vänner, de skrattade med. Och då måste jag också försöka skratta, men det gick inte så bra. Pajunens bodde i tredje våningen och Matti brukade gå uppför trapporna, men en gång kom han in när jag stod och väntade på Enok, och då fick han för sig att åka med. Jag blev rädd förstås, men jag försökte min vanliga metod, tog fram mina nycklar, så där nonchalant som jag brukade. Då blev Matti intresserad av min nyckelring med Mercedes-stjärnan, och han frågade vänligt om han fick titta på den, och det fick han naturligtvis, jag var ju stolt över den. Och så tog han den och sträckte ut handen genom hissgrinden, och så fällde han ner den i hisstrumman. Det hördes ett litet klirr där nerifrån. Åhå! sa Matti, där föll en stjärna. Jag försökte låta bli att gråta, men det gick inte. Mamma var inte hemma, jag kunde inte komma in utan mina nycklar, och hur skulle jag sen förklara för henne att jag hade gett dem åt Matti så jag började gråta. Och så skämdes jag för att jag grät. Ska du skvallra för din pappa nu? sa Matti. Han visste att jag inte hade nån pappa, att han hade lämnat mamma och mig när jag var fyra år gammal, det visste han, och det var därför som han sa så där. 4

6 Ta det lugnt, sa han sen. Om du ger mig fem mark så ska jag visa hur du får tillbaka dina nycklar. Fem mark, det var hela min veckopeng, men vad kunde jag göra? Jag lovade honom fem mark, och då drog han upp grinden, så att hissen stannade, och så tryckte han ner den till första våningen. Men sen, när den var nästan nere, så stannade han den igen, böjde sig ner och öppnade dörren och så sa han: hoppa dit ner nu och plocka upp din stjärna! Jag sa att han skulle göra det själv, det var ju han som hade slängt dit nycklarna. Aj, vågar du inte hoppa? svarade han. Så jag måste kravla mig ut och ner till första våningen och sen ner under hissen. Där var mörkt och det luktade olja och hängde svarta kablar och jag var rädd för att jag inte skulle hitta mina nycklar, och för att gårdskarlen skulle komma och ta fast mig. Där uppifrån ropade Matti: Skynda på nu, annars trycker jag ner hissen och då blir du krossad. Det kunde han ju inte ha gjort, så länge dörren var öppen gick inte hissen, men det tänkte jag inte på, så jag blev ännu räddare. Det var som om Matti och Enok hade gaddat ihop sig mot mig, de var där båda två ovanför mig och när som helst kunde de krossa mig. Nå, jag hittade mina nycklar, och så kravlade jag mig upp igen till första våningen, men i stället för att krypa tillbaka upp i hissen, så började jag springa uppför trapporna så fort jag kunde. Perkele, skrek Matti, hit med fem mark, du är skyldig mig fem mark! Men jag bara sprang. Jag hörde hur hissen närmade sig, och medan jag sprang mumlade jag hela tiden: Snälla Enok, gå riktigt långsamt, låt inte Matti få fast mig. När jag kom till sjunde våningen, såg jag ljuset från hissen som närmade sig, och just när jag fick in nyckeln i låset hörde jag hur den stannade, och Matti rusade ut Hänger ni med? Eller talar jag för snabbt? Det är viktigt med tempo i en monolog, men om man är alltför snabb, så finns det alltid de som inte kan följa med. Vem ska man anpassa sig efter? Om man försöker tala långsamt och tydligt, så att alla förstår vad man säger, då blir de fiffigare uttråkade. Och om man kör för hårt, så blir de trögtänkta på efterkälken. Det är inte lätt att hitta en medelväg. Nå, jag fick upp låset och smet in och stängde dörren en halv sekund innan Matti var framme och ryckte i den. Perkele, du är skyldig mig fem mark, ropade han, och bultade på dörren. Men nu var jag hemma, så jag svarade bara: Det är jag inte alls, alltihop var dit fel. Vänta bara, ropade han, och så försvann han. Efter det var jag rädd att möta Matti. Varje gång när jag kom från skolan och in på vår gård, tänkte jag: gode Gud gör så att jag inte möter 5

7 Matti. Jag vet inte vad han skulle ha gjort om jag hade stött på honom, och jag ville inte ta reda på det heller. Några år senare flyttade de bort, Pajunens. Lyckligtvis. Och Matti innan han fyllde trettio körde han ihjäl sig i fyllan och villan, och det förvånar mig inte alls. Men före det blev han konstnär, skulptör, ganska känd faktiskt. Det hade man nu aldrig väntat sig. 5. GRACES DÖD Det gjorde ju faktiskt Grace Kelly också Körde ihjäl sig. Kanske i fyllan, man vet inte riktigt. Det var en svart dag, måndagen den 13 september 1982, jag glömmer det aldrig. Varje år den dagen brukar jag klä mig i mörk kostym och köpa en blomma. Jag kan ju inte lägga ner den på hennes grav, men jag ställer den i en vas på köksbordet och så sitter jag en stund, tittar på hennes porträtt och tänker på vad hon har betytt för mig. Hon hade ännu inte fyllt 53 år. Hon kom körande på de smala serpentinvägarna i södra Frankrike på väg hem till Monaco tillsammans med sin dotter Stéphanie, och plötsligt slirar bilen av vägen och störtar ner i en ravin. Stéphanie undkom med lindriga skador, men Grace återfick aldrig medvetandet, hon dog följande dag. Officiellt antar man att hon fick en infarkt, och det kan ju hända. Men det har också spekulerats om att hon var berusad. Man vet inte ens med säkerhet vem av dem som körde bilen. Jag har läst massor av artiklar om det, det finns en del oklarheter kring hela olyckan, och det ledde till alla möjliga rykten. Det har pratats om att hon hade en älskare i Frankrike Jag bryr mig inte om smutsigt förtal, jag vill inte tro på det. Och också om det skulle vara sant så, än sen? Det gör inte henne en millimeter mindre i mina ögon. 6. HISSVÄGRARE Men Enok alltså. Det är en vacker hiss, han har stil. Och med åren har vi blivit vänner. Vi är de enda som är kvar från husets barndom, vi har växt ihop med varandra. När jag åker ner med honom på morgnarna brukar jag säga: Vad tror du Enok, finns det nån rolighet i dag att se fram emot? Nå, oftast finns det ingen, men det är trevligt att prata med Enok om det. Och på kvällen när jag kommer hem, brukar jag berätta för honom vad som har hänt under dagen. Det är underligt hur mycket man hinner berätta under en resa upp till sjunde våningen. Jag jobbade på Posten i några år, innan jag utbildade mig till bokbindare, och som brevbärare träffar man många hissar; gamla, moderna, snabba, långsamma, och jag brukade berätta för Enok om dem, och jag poängterade alltid att han nog hörde till hissarnas adel. Han hade klass. 6

8 Men med tiden började han krångla. När man tryckte på knappen så tvekade han först i några sekunder, sen startade han med en trött suck, men han orkade inte högre upp än till femte våningen, där stannade han, vägrade att fortsätta. Så jag fick gå de två sista våningarna, det var precis som när jag var barn, fast den här gången berodde det inte på mig utan på Enok. Han var ju gammal, långt över pensionsåldern. Nå, det beslöts att Enok skulle få nytt maskineri. Det går att göra så med hissar, liksom med människor, man byter bara ut några delar. Det blev en dyr affär, och husbolaget bestämde att vi som bor högst upp, vi måste betala en större andel. De som bor i bottenvåningen eller i andra, de behövde inte betala nånting alls. Men jag har nog sett att fru Saarela i andra våningen alltid åker upp, fast hon inte har betalat en cent. Jag brukar titta lite menande på henne, men hon låtsas inte förstå. Gudskelov fick Enok behålla sin inredning, det var bara maskineriet som var nytt. Och i samma veva kom det upp små ljustavlor vid knappen i trappan, och där kan man se i vilken våning Enok är just nu, med gröna siffror. Och det här, det förändrade mitt liv. Det var nämligen så att ungefär samtidigt var jag på hälsokontroll till Maria sjukhus. En årlig rutinundersökning, men jag kom att nämna för läkaren att vår hiss hade fått nytt maskineri och att jag nu slapp gå uppför trapporna. Aj aj, aj! Nej nej nej! I er ålder och med er övervikt! måste ni göra ert yttersta för att upprätthålla er fysiska funktionsförmåga. Det är det enda som kan rädda er från benskörhet, brott på lårbenshals och ett totalt fysiskt och andligt förfall. För att inte tala om hjärtat! Hissen är er värsta fiende. Värre än fläskkotletter, nästan lika farlig som tobak. Min värsta fiende! Enok? Som var min enda vän! Om ni vill upprätthålla en sund livskvalitet, så måste ni gå. Så fort ni ser en trappa, gå! Så fort ni ser en hiss, gå förbi! Bli hissvägrare! Vilket ord! Som vapenvägrare, eller matvägrare. Men hon predikade så länge och utförligt om de jävligheter som lurade på mig, så jag var helt enkelt tvungen att göra som hon sa. Jag började gå upp för trapporna, och det gav mig en sån hjärtklappning att det helt enkelt måste ha varit hälsosamt. Men jag kände mig duktig, och det var ju trevligt. Jag gick. Kastade en lite överlägsen blick på Enok: Nej tack, jag behöver inte längre dina tjänster. Han glodde lite misstroget på mig, men jag vinkade bara glatt: Hej då! Och så gick jag. Varje dag, nerför trapporna och uppför trapporna, 128 steg. Och kände mig duktig. Så höll jag på i nån månad. Men en fredag när jag kom från butiken hade jag en väldigt tung kasse, jag hade mat för hela veckoslutet och dessutom en kartong rödvin. Ja, rödvin är bara bra för mig, det sa hon också läkarn, rödvin i måttliga mängder. Men 7

9 kassen var tung och när jag kom in i trappan stod Enok där nere och bara väntade på mig: Stig in nu bara! Nehej, sa jag, jag är en glad hissvägrare! Bah! Du som har betalat mest för mitt nya maskineri, och så skulle du inte få njuta av det? Vad är det att vara glad för? Jag mår bättre om jag går Det gör du inte alls! Du blir andfådd. Men det är hälsosammare Med den där tunga kassen? Försök inte! Men, men För en gångs skull! Så jag lät mig övertalas. Jag åkte upp. Jag satte mig till och med på sitsen och lyfte upp fötterna, och så åkte jag i mörker. Och det kändes skönt, och som en ganska liten synd. En gång är ingen gång. Men det var det första syndafallet, sen blev det lättare att falla. Det blev allt oftare så att jag föll, åkte upp alltså. Neråt gick jag alltid, varenda gång! Men uppåt Då insåg jag att jag måste ha regler, annars skulle jag snart förfalla helt och hållet. Jag började redan känna av benskörhet och brott på lårbenshals. Så jag gjorde upp vissa regler: Om Enok står och väntar i bottenvåningen när jag kommer, då får jag åka med honom. Det är bara rimligt, inte sant? Det skulle vara direkt oartigt att låta bli. Om han däremot är uppe i femte eller sjätte eller sjunde, och det ser man på den lilla ljustavlan, då går jag hela vägen upp, alltid. Ja, ifall jag inte råkar ha nånting tungt att bära, då blir det att väga och välja. Om kassen är mycket tung, då får jag ta Enok också om han är uppe i sjunde när jag kommer. Men och nu blir det komplicerat hur tung är mycket tung? Helst borde man ha en exakt vikt att hålla sig till, men jag kan ju inte gå omkring med en våg i kassen. Då skulle den bli ännu tyngre. Och hur väger man vågen? Det är inte lätt det här med principer. Om kassen är sådär halvtung och Enok är i fjärde våningen, hur ska man göra då? Det är omöjligt att ha entydiga regler i livet, man måste alltid göra ett val. Och hur fritt är mitt val? Är det verkligen jag som väljer, eller är det omständigheterna som väljer i mig? Isaac Bashevis Singer, en judisk författare, han säger att vi måste tro på den fria viljan vi har inget val. Det var fiffigt sagt, och han fick ju också Nobelpriset i litteratur, men inte hjälper det mig när jag står där framför Enok. Problemet är nånstans mellan fjärde och femte våningen. Andra, det är ju nästan som första, när man ska ända upp till sjunde, inte sant? Ofta tar jag Enok om han är i andra, det måste jag erkänna. Och ibland också om han är i tredje. Men å andra sidan: ibland låter jag bli att ta honom fast han är i 8

10 första, och då får jag liksom en extra bonus, då får jag åka nästa gång, till och med om han är allra högst upp, det jämnar ju ut sig, inte sant? Men fjärde våningen Ibland känner jag mig så spänstig att jag stolt marscherar förbi: Jaså Enok, du är i fjärde du, då går jag! 7. ÄLSKAD. SAKNAD. Nog begriper jag att det är fånigt att prata med en hiss, nog begriper jag det. I ett av Anton Tjechovs skådespel är det en som håller tal till ett skåp, men det är ett teaterstycke och där får man kanske vara lite fånig. Å andra sidan, varför skulle jag inte få prata med Enok, det skadar ju ingen. Jag har inga människor att prata med. Folk i vårt hus pratar inte med varandra, det hör inte till stilen. Jag känner inte dem heller, knappt en enda en till namnet, folk flyttar bort och nya flyttar in. De skyndar förbi en i trappan, och några mumlar en hälsning, de flesta inte ens det, och ingenting vet jag om deras liv. Fast de bor bara några meter ifrån mig. Och ingenting vet de om mig och mitt liv, och inte bryr de sig heller. Och så en dag är man borta, och efter några veckor är det kanske nån som frågar: Den där gamla mannen i sjunde våningen, han har inte setts till på ett tag, jag undrar om Och så rycker de på axlarna och skyndar vidare. Medan jag kanske ligger inne hos mig och Det var det som hände en fru i B-trappan, för några år sen, jag minns inte vad hon hette. Hon hittades först två veckor senare, det var brevbäraren som ringde på hos gårdskarlen och sa att det kom en lukt när man öppnade postluckan. Ingen annan hade märkt nånting. Man skulle inte vilja sluta på det sättet. Vi färdas alla ensamma genom natten, utan att veta varför I och för sig är jag inte rädd för att dö. Jag har ju alla chanser att klara mig undan pensionsboomen, välfärdssamhällets sammanbrott, den stora miljökatastrofen, hela syndafloden. Det ska man väl vara tacksam för. Men det skulle vara trevligt om nån saknar en. Eller åtminstone kommer ihåg att man har funnits. Grace kommer alltid att bli ihågkommen, inte bara av mig, utan av hela världen. Visste ni att hennes fanclub fortfarande har nästan 500 medlemmar, mer än 20 år efter hennes död. Och hennes grav, i S:t Nicolaskatedralen i Monaco, den har alltid fräscha blommor. Jag aldrig varit där, men jag har sett bilder. Jag gick en datorkurs på Arbis för några år sen, för att hänga med i utvecklingen, och häromdan var jag till biblioteket och klickade in Grace Kelly på Google. Vet ni hur många träffar jag fick? ! Jag är inte den enda som minns henne. Nitton miljoner! Då är man verkligen inte bortglömd. Då är man Älskad. Saknad, som det brukar stå i dödsannonser. Det satte jag dit också när min mamma dog: Älskad. Saknad. Och det menade jag alldeles ärligt. Jag har mycket att vara henne tacksam för. Hon uppfostrade mig ensam på sin lilla lön från barnträdgården, bekostade mig 9

11 genom mellanskolan. Det var hon som visade mig vägen till biblioteket, till böckernas värld, jag har först senare förstått vad det betydde. Med en god bok är man aldrig ensam, brukade hon säga. Nå, det kan diskuteras. Men jag saknade henne. Det var när hon dog som jag skaffade Kafka, och när han också dog Det var strax efter det att det lilla bokbinderiet vid Lönnrotsgatan hade gått omkull. Jag hade arbetat där i 23 år och när det sen tog slut så visste jag inte riktigt vad jag skulle ta mig till. Det var det jag gick och funderade på, när Kafka blev överkörd. 8. BEGRAVNINGAR Det var då jag började gå på begravningar, i Krematoriekapellet och i Tölö kyrka och Sandudds kapell. Jag klär upp mig i mörk kostym och sätter mig alltid längst bak. Det är stämningsfullt och vackert och jag blir ofta riktigt rörd, fast jag inte har en aning om vem det är som ligger där i kistan. Ofta tänker jag på min egen begravning, och jag hoppas att det då kommer in någon från gatan, vem som helst, till, så slipper prästen stå där alldeles ensam. Men en gång kom det fram en dam till mig när vi var på väg ut och hon frågade lite dämpat: Hör ni också till logen? Nej. Men ni kände honom...? Från skoltiden. Länge sen. I Uleåborg? Ja, just det. Jag hoppades att hon skulle nöja sig med det, men hon fortsatte att prata på, berättade om sina minnen av den avlidna, och gudskelov frågade hon inte mig mera, men plötslig märkte jag att vi hade gått hela vägen till minnestillställningen på restaurang Perho. Där bjöds på kaffe och smörgåstårta och många sorters småbröd, men nog kändes det lite pinsamt. Första gången. Efter det följer jag ofta med till minnesstunderna, och jag har lärt mig att ta på mig en min av inåtvänd sorg som gör att folk drar sig för att störa mig med frågor. Där emellan låter jag mig väl smaka av vad som bjuds. Men det är inte därför jag går dit, utan för att känna att jag rör mig bland människor. Jag går på vigslar också. Det är bättre traktering, champagne och bröllopstårta, men sämre tal, inte så underhållande som på begravningar. Och större risk att bli avslöjad, det skulle vara fruktansvärt pinsamt. Inför brudens släktingar försöker jag alltid framstå som en avlägsen farbror till brudgummen, och tvärtom, och hittills har det lyckats. 10

12 Men servitriserna på restaurang Perho började titta lite misstänksamt på mig, de undrade väl hur en människa kan ha så vidlyftig bekantskapskrets att han dyker upp ideligen. Så nu har jag börjat ransonera både bröllop och begravningar. Högst en gång var tredje vecka, inte oftare. Man måste ha regler. Röda Korset har en Väntjänst. Människor som besöker ensamma och sjuka, går och promenerar med dem och så där. Jag tänkte att jag kunde ställa upp på det, så jag ringde till Röda Korset. Där var en dam som frågade mig allt möjligt, bland annat hur gammal jag var, och när jag sa det så frågade hon: önskar ni att det är en man som kommer och besöker er? Hon trodde att jag behövde nån som... Att nån skulle komma hem till mig, för att den tycker synd om mig. Man skulle stå i tacksamhetsskuld till en främmande människa. Nej tack! Så jag bara la på luren. 9. DIANA Det finns ju också annorlunda tjänster. Som man betalar för. Jag gick förbi ett sånt ställe på Stora Robertsgatan några gånger, och en dag beslöt jag mig för att gå in, på försök, av nyfikenhet. Eller nu minns jag hur det var. Jag var lite upprörd den dagen. När jag kom ut på gatan på förmiddagen, så försiggick det en ceremoni vid vår ytterdörr, där avtäcktes en minnesplatta i granit, och på den stod det: Matti Pajunen bodde i detta hus Med så här stora bokstäver. På finska, svenska och till och med på engelska: Matti Pajunen lived in this house Han ska alltså bli ihågkommen för tid och evighet, bara för att han var nån sorts skulptör. Ska det verkligen vara nödvändigt? Jag bodde här, in this house, långt före Matti, och jag bor kvar fortfarande, men ingen sätter upp en minnesplatta över mig. Nå, jag är ju inte död ännu, och det är Matti, gudskelov. Hur som helst, den där plattan gjorde mig lite upprörd, och när jag kom förbi det där stället på Stora Robertsgatan, så beslöt jag mig för att gå in. För att glömma Matti och hans förbannade platta. Där var en man som tog emot mig, artigt, och visade bilder av olika fruntimmer och så bad han mig välja. Jag sa att det inte spelar nån roll, och då föreslog han en, Diana. Och så visade han in mig i ett litet rum. Privat stod det på dörren. Där var ganska mörkt, det fanns en stol och ett litet bord med en rulle hushållspapper, och så fanns det en låg divan med rött sängöverkast på. Det började höras musik och så kom hon då in, Diana. Hon var yngre än jag hade väntat mig, kunde ha varit mitt barnbarn, om jag skulle ha något barnbarn. Hon hade en blond peruk, det såg jag genast, och bara underkläder på sig, svarta underkläder. Och så la hon sig på divanen och började åbäka sig till musiken där framför mig. 11

13 Meningen var ju att hon småningom skulle klä av sig, och jag skulle bli upphetsad och så skulle jag masturbera, det var därför pappersrullen fanns där. Det kan ju hända att jag hade fantiserat om det också, men när jag sen såg på henne, såg hur ung hon var, så Nej, det kunde jag inte. Så jag bad henne sluta med det där hon höll på med. Och då frågade hon: Vad vill du då? Bara prata. Då satte hon sig där på divanen och jag frågade: Vad heter du? Diana. Men på riktigt? Vad vill du att jag ska heta? Jag vill veta vad du heter på riktigt. Men det ville hon inte säga. Sen satt vi där och jag berättade lite om mitt liv och hur jag hade det. Och just för att hon inte alls visste vem jag var, så gick det underligt lätt att prata med henne, i förtroende. Jag berättade till och med om Enok, att jag brukade prata med en hiss, det hade jag aldrig berättat för någon människa. Och hon skrattade inte ens, utan sa: Det är bra, det är bra att du har nån. Och så smålog hon, vänligt och lite sorgset. Sen satt vi där och pratade, eller det var nog bara jag som pratade, och hon som lyssnade. Så tog musiken slut, när femton minuter hade gått, det var den tid jag hade betalat för, 20 euro. Jag sträckte fram handen mot henne för att säga adjö, och hon tvekade lite, men sen sa hon: Jag får inte röra kunderna. Så hon vinkade bara, och jag vinkade tillbaka. Sen gick hon in till sig och jag gick min väg. Det är två år sen, och jag försökte glömma hela saken. Men man kan inte alltid välja vad man glömmer och vad man minns. Jag jobbade på Posten i några år, innan jag utbildade mig till bokbindare Men det sa jag visst redan? Det är inte så lätt att komma ihåg vad man har sagt. Det är mycket att lära sig utantill i en sån här monolog, och i min ålder. Det kan lätt gå så att man säger nånting som man redan har sagt, eller hoppar över ett stycke, eller kommer av sig och inte vet hur man ska fortsätta. Det är därför jag har texten här, för säkerhets skull. 10. KATTUNGARNA Den där läkaren på Maria, hon hotade mig med minnesförlust också, och med allmän demens, om jag inte blev hissvägrare. Men det är egentligen inget fel på mitt minne. Jag kommer inte ihåg vad som hände i förgår, för det hände ingenting i förgår, men jag minns tydligt en sak som hände när jag var fyra år gammal. Min moster bodde i Åggelby och hos henne var vi ibland på somrarna, mamma och jag, vi hade inget eget sommarställe. Och en dag kom mosters 12

14 man hem, Janne, han hade varit till sjöss hela vintern, och nu kom han hem, stor och stark och brunbränd. Han hade ett stort och starkt skratt också, och en örn tatuerad på överarmen. Jag beundrade honom och önskade att han hade varit min pappa. Och han tyckte om mig också, han lyfte upp mig på sina axlar, och så bar han omkring mig, hoppla. Och sen sa han: Kom med ska du få se nånting! Och så tog han med mig till ett skjul bakom stugan, och där hade katten fått ungar, fyra stycken, två svarta och en grå och en spräcklig. De kan inte ha varit mer än några dagar gamla, de var blinda och kröp omkring där och pep. Så tog Janne upp en av dem i sin stora bruna näve, och så slängde den mot en stor sten. Platsch sa de bara, och den blev liggande, livlös. Så tog han nästa. Jag stod bredvid och jag kunde inte röra mig, jag vågade inte blunda och jag vågade inte gråta, jag kunde inte göra nånting, bara stå där tills det var över. Sen skrattade Janne sitt stora starka skratt. Jag försökte skratta jag också, men det gick inte så bra. Min mamma blev arg på honom när hon fick höra om det. Inte för vad han hade gjort mot kattungarna, utan för vad han hade gjort mot mig. Det tyckte jag var så fel, och jag skämdes, fast jag inte riktigt visste för vad jag skämdes. Mest kanske för att jag hade försökt skratta. Men det underliga är att det fortfarande knappt går en månad utan att jag tänker på de där kattungarna. Jag minns dem. Nog är det märkligt hur ett liv kan se ut: födas i ett skjul, krypa omkring blind i några dagar, slängas genom luften, krossas mot en sten, och sluta andas. Vad är det för mening med ett sånt liv? Och sedan, ännu sjuttio år senare, leva i någons medvetande, som ett minne. Men det är ju bara jag som minns de där fyra kattungarna, ingen annan. Och när jag är död, så kommer ingen i hela Universum att veta att de någonsin har levat. Vi färdas alla ensamma genom natten, utan att veta varför Lång paus. Hur länge kan man hålla en paus, utan att publiken tror att man har somnat? Eller utan att publiken somnar? Det är först när pausen är slut, som man vet om den har hållit, eller om den har varit för lång. Ibland kan en alldeles kort paus kännas för lång, men om man förlänger den, så håller den, då är den varken för lång eller för kort. 11. TIDNINGSUTBÄRAREN Kafka brukade alltid väcka mig när tidningen kom på morgonen, vid fyratiden. Han vaknade när han hörde hur Enok stannade i vår våning, och så sprang han ut i tamburen och tog tidningen försiktigt mellan tänderna och så kom han in till mig och buffade till mig, och så nojsade vi en stund, 13

15 och sen somnade jag om. Efter det Kafka dog vaknade jag aldrig när tidningen kom. Men när Enok fick sitt nya maskineri, så fick han också ett nytt ljud. Det var inte högre än det gamla, men annorlunda, ungdomligare. Och det väckte mig. Varje morgon när tidningsutbäraren kom, och han började alltid uppe hos mig i sjunde våningen, så vaknade jag när hissen stannade. Jag hörde hur dörrarna öppnades och stängdes, han steg ut, och efter några sekunder damp tidningen ner på tamburgolvet. Och en morgon i somras steg jag upp när jag hörde hissen och gick till tamburen. Jag såg att tidningen stacks in, men så stannade den tveksamt på halva vägen, och jag förstod ögonblickligen hur det var. Jag kommer ihåg från min tid som brevbärare att man gick där i sina tankar och så stannade man plötsligt upp: gör jag rätt nu? Är det den här luckan som ska ha just det här? Så jag tog tag i min tidning och ryckte in den. Och samtidigt morrade jag lite, mrrr. Inte vet jag varför jag kom att göra det, men det kom ett förvånat ljud där utifrån, sen blev det tyst några sekunder och så hördes steg bort, nerför trapporna. Nå, jag gjorde samma sak följande morgon, smög mig ut i tamburen, väntade på att tidningen skulle stickas in, och så ryckte jag in den, mrrr. Så där fortsatte det några veckor, och det var lite roligt, jag fick liksom en kontakt med den där människan där på andra sidan dörren, fast vi aldrig såg varandra, och fast han trodde att jag var en hund. Men sen en morgon, jag hade smugit till tamburen som vanligt, och jag såg hur tidningen stacks in, liksom förväntansfullt och då lät jag bli att rycka in den. Inte morrade jag heller, jag gjorde ingenting, knappast ens andades. Det blev alldeles tyst, i några sekunder var det alldeles tyst, och sen hördes steg som gick nerför trappan. Nästa morgon gjorde jag samma sak, det vill säga ingenting, och nu kunde jag förnimma en besvikelse där på andra sidan dörren. Så jag fick lite ont samvete, det kändes på något sätt som om jag skulle ha lurats, och följande morgon beslöt jag mig för att återgå till den vanliga leken. Jag vaknade av mig själv, i god tid, och stod i tamburen och väntade på hissen. Jag hörde att den kom, jag hörde stegen som stannade utanför min dörr, men det kom ingen tidning. Det ringde på dörrklockan! Vad ska jag göra, tänkte jag. Men sen tog nyfikenheten överhand, så jag öppnade dörren. Och där stod en kvinna, en ung kvinna med tidningsbunten i ena handen och ett paket i den andra. Hon såg lite generad ut, och det gjorde jag antagligen också. Vi tittade på varandra några sekunder och så sa hon: God morgon. God morgon 14

16 Förlåt om jag väckte er, men jag undrar Är er hund sjuk? Den brukar ta emot tidningen varje morgon, det har varit så roligt, och nu den har väl inte dött? Nej, den Jag tog med mig några ben åt den. Min pappa jobbar i en köttbutik i Hagnäshallen och den tycker väl om ben? Ja, jo Jag tycker så hemskt mycket om hundar, fast jag inte har nån själv. Jag kan gärna gå och rasta den om det skulle behövas. Vad skulle jag göra? Säga som det var, att jag inte heller hade nån hund, att det var jag själv som hade ryckt åt mig tidningen varje morgon? Vad skulle hon då tro? Att jag var en senil och oförskämd gubbfan? Fruktansvärt pinsamt. Jag stod där och tvekade lite, och då såg jag att vi hade träffats förr. Det var Diana. Hon hade ju inte den blonda peruken på sig, men jag är säker på att det var hon. Så jag sa bara tack och stängde dörren. Och då märkte jag att jag hade tagit emot paketet med ben, där stod jag med det i handen. Men nu kunde jag inte öppna dörren och ge det tillbaka, så jag bara stod där. Och hörde att hon gick, nerför trappan. Jag blev stående länge i tamburen: Hade hon känt igen mig? Nej, det var ju över två år sen och hon hade säkert haft så många kunder att hon omöjligt kunde komma ihåg just mig. Men jag hade burit mig idiotiskt åt. Ohövligt och idiotiskt. Och vad skulle jag göra med benen? Jag kände ingen hund. På natten låg jag länge vaken och tänkte, och på morgonen hade jag fattat mitt beslut. Det får bära eller brista, jag ska säga sanningen, jag ska berätta för henne precis som det är. Kanske hon inte alls tycker att jag är senil och oförskämd, kanske hon tycker att jag är en pigg och skojfrisk farbror? Hon var ju så förståelsefull då för två år sen, när hon var Diana. Det var under lite andra omständigheter förstås, men På morgonen stod jag färdigt i tamburen med benpaketet i handen, och så fort jag hörde att Enok stannade, öppnade jag dörren. Då stod där en karl, en alldeles obekant karl, som såg förvånad ut och sträckte fram tidningen mot mig och sa God morgon. God morgon. Var är hon som var här i går? En sommarvikarie. Hon har burit ut tidningarna i tre veckor, men nu är jag tillbaka från semestern. Har ni nånting att klaga på? Nej Folk ringer ganska ofta och klagar på att de får sin tidning för sent, eller inte alls. Har hon misskött sig? Nej, inte alls, tvärtom. Jag undrar bara, vad heter hon? Var bor hon? Då tittade han misstänksamt på mig: Hur så? 15

17 Hon glömde ett paket, som Jag visste inte hur jag skulle fortsätta. Jag kunde inte dra hela historien för honom, det skulle ju ha varit pinsamt. Jag kan ta det till distributionen så får de försöka hitta henne. Är det något värdefullt? Och han sträckte fram handen för att ta paketet av mig. Nej, sa jag och stängde snabbt dörren. Och kände mig precis lika fånig som morgonen innan. 12. SLUMPEN Men efter det ville jag hitta henne, Diana. Jag blev liksom besatt av tanken. Hon var ju den enda som hade lyssnat på mig på flera år, verkligen lyssnat. Ja utom Enok, men det var inte samma sak. Det måste ha funnits en mening i att hon kom till min dörr. Men varför hade jag inte öppnat den tidigare? I tre veckor hade hon stått där, varje morgon, bara 30 centimeter ifrån mig. Jag hade känt liksom en kontakt genom dörren, men varför kände jag inte på mig att det var hon? Hur skulle jag nu hitta henne? Jag visste inte vad hon hette, jag visste inte var hon bodde, jag visste ingenting. Utom att hennes pappa jobbade i Hagnäshallen, vid en köttdisk. Jag stod där länge i mitt kök och tittade och luktade på paketet med ben, som om de kunde ha innehållit nån ledtråd, men inte blev jag klokare av det. Inte kunde jag avläsa fingeravtryck eller dna. Så jag slängde benen i slaskämbaret. Samma dag tog jag trean till Hagnäshallen, till köttavdelningen, och försökte titta på varje försäljare i lämplig ålder. Fanns det nån som på något sätt påminde om? Nej, ingen. Inte kunde jag gå till varenda en och fråga: är ni möjligen far till till vem då? Till Diana? Han visste antagligen ingenting om Diana. Är ni möjligen far till en ung dam som dubbeljobbar som strippa och tidningsutbärare? Vad skulle han ha trott om mig? Nu måste jag påpeka en sak: slumpen, osannolika sammanträffanden får egentligen inte spela nån avgörande roll i ett skådespel. I det verkliga livet inträffar sånt hela tiden, livet är fullkomligt osannolikt. Men i ett skådespel kan det verka lite dåligt om slumpen spelar in. Det måste vara trovärdigt, och det trovärdiga, det är det som inte liknar verkligheten, men som ser ut att likna verkligheten. Hur som helst, den 14 september ni kommer ihåg vad det var för en dag jag hade min årliga undersökning på Maria sjukhus klockan 11, och när jag kom ut därifrån gick jag till blomsterhandeln i Lappviksgatans hörn och köpte 25 ljusröda rosor, för det var precis 25 år sen hon hade dött, Grace. Jag var på väg över gatan när jag såg att människor gick in i Gamla kapellet, till en jordfästning. Det var en månad sedan mitt senaste bröllop, så jag gick in där och satte mig längst bak. Där var ganska mycket folk, men 16

18 ingen som jag kände. Orgeln satte igång med Härlig är jorden, prästen kom in och ritualerna rullade på som vanligt. Jag kunde dem utantill och fäste mig inte så mycket vid dem. Jag tänkte på Grace, på vad hon hade betytt i mitt liv och på att det redan var tjugofemte gången som jag hedrade hennes minne. Sen blev det blomsterhyllning av den avlidna. Eller avlidne; jag hade inte ens lyssnat så pass att jag visste om det var en karl eller en kvinna. Men jag fick plötsligt för mig att gå fram och lägga ner mina blommor. Och det gjorde jag, för Grace. Jag slöt ögonen och föreställde mig att jag var i S:t Nicolaskatedralen i Monaco, och att det var på hennes grav jag lade ner mina rosor. Och när jag hade gjort det vände jag mig mot de närmast sörjande och bugade mig, och jag föreställde mig att det var furst Rainier och deras barn, som satt där på främsta bänken. Men när jag lyfte blicken, så var det inte de, utan en ensam kvinna. Diana. Och det är sant. Osannolikt, obegripligt, fruktansvärt pinsamt, men sant. Hon kände ögonblickligen igen mig, såg lite förvånad ut, men smålog vänligt. Och när det hela var slut, så kom hon fram till mig innan jag hann försvinna och sa: Jag visste inte att du kände pappa. Bara som kund. Jag handlade hos honom ibland. Han var en fin människa. Det var rart av dig att komma. Och så storartade blommor! En fin människa. Jag ville gärna vara med när han Och hur mår din hund? Tyckte den om benen? En svindlande sekund föresvävade det mig att klämma fram med sanningen. Men där, på begravningsplatsen, med främmande människor omkring oss det kändes omöjligt. Jag vet inte riktigt vad jag sa, men när vi skildes åt hade jag lovat henne att hon skulle få gå och rasta min hund. Jag vet ju var du bor, sa hon. Passar det på torsdag? Så nu har jag brutit mitt löfte till Kafka, jag har köpt en tax. Jag tänkte att hon kanske inte springer så fort, så jag orkar hänga med. Det kan verka ansvarslöst att köpa hund vid min ålder, hon kommer säkert att överleva mig, och vem ska sen ta hand om henne? Men kanske hittar vi nån. Grace! Grace! Han går ut, och när han kommer tillbaka för applådtacket har han en tax i famnen. =================== 17

Hubert såg en gammal gammal gubbe som satt vid ett av tälten gubben såg halv död ut. - Hallå du, viskar Hubert

Hubert såg en gammal gammal gubbe som satt vid ett av tälten gubben såg halv död ut. - Hallå du, viskar Hubert Ökpojken Mitt i natten så vaknar Hubert han är kall och fryser. Han märker att ingen av familjen är där. Han blir rädd och går upp och kollar ifall någon av dom är utanför. Men ingen är där. - Hallå är

Läs mer

Kom och tita! Världens enda indiska miniko. 50 cent titen.

Kom och tita! Världens enda indiska miniko. 50 cent titen. En ko i garderoben j! är jag här igen, Malin från Rukubacka. Det har hänt He Det en hel del sedan sist och isynnerhet den här sommaren då vi lärde känna en pianotant. Ingenting av det här skulle ha hänt

Läs mer

Gjord av Kapitel 1 - Hej! Sid: 4-5

Gjord av Kapitel 1 - Hej! Sid: 4-5 Gjord av Kapitel 1 - Hej! Sid: 4-5 Kapitel 2 - Brevet 6-7 Kapitel 3 - Nycklarna 8-9 Kapitel 4 - En annan värld 10-11 Albin Kapitel 5 - En annorlunda vän 12-13 Kapitel 6 - Mitt uppdrag 14-15 Kapitel 7 -

Läs mer

Han var på våg till sin flicka, och klockan kvart i sju skulle hon stå utanfor biografen Saga.

Han var på våg till sin flicka, och klockan kvart i sju skulle hon stå utanfor biografen Saga. Slå folje Stig Claesson Han var på våg till sin flicka, och klockan kvart i sju skulle hon stå utanfor biografen Saga. Hon hette Karin det mindes han tydligt. Han skulle hinna precis. Klockan var bara

Läs mer

. 13. Publicerat med tillstånd Om jag bara inte råkat byta ut tant Doris hund Text Ingelin Angerborn Tiden 2003

. 13. Publicerat med tillstånd Om jag bara inte råkat byta ut tant Doris hund Text Ingelin Angerborn Tiden 2003 2 Tant Doris hund heter Loppan. Hon är en långhårig chihuahua, och inte större än en kanin. Mycket mindre än en del av mina gosehundar. Men hon är riktig! Vit och ljusbrun och alldeles levande. Jag går

Läs mer

Den magiska dörren. Av: Daniela Marjasin.

Den magiska dörren. Av: Daniela Marjasin. Den magiska dörren. Av: Daniela Marjasin. Hej! Hej! Jag heter Lisa och jag är 11 år. Jag går på Valnötsskolan i Malmö. Min bästa kompis heter Vera. Hon är den bästa kompis man kan ha. Hon är så snäll och

Läs mer

Jesus älskar alla barn! En berättelse om Guds stora kärlek till alla barn

Jesus älskar alla barn! En berättelse om Guds stora kärlek till alla barn Jesus älskar alla barn! En berättelse om Guds stora kärlek till alla barn Maria bodde i en liten stad som hette Nasaret. Den låg i Israel. En ängel kom till Maria och sa: Maria, du ska få ett barn. Barnet

Läs mer

Emma K. Jalamo som upptäckte Sandvargen på Mallorca 1988

Emma K. Jalamo som upptäckte Sandvargen på Mallorca 1988 Emma K. Jalamo som upptäckte Sandvargen på Mallorca 1988 Zackarina bodde i ett hus vid havet tillsammans med sin mamma och sin pappa. Huset var litet men havet var stort, och i havet kan man bada i alla

Läs mer

lyckades. Jag fick sluta på dagis och mamma blev tvungen att stanna hemma från jobbet ibland, eftersom jag inte tyckte om de barnflickor som mina

lyckades. Jag fick sluta på dagis och mamma blev tvungen att stanna hemma från jobbet ibland, eftersom jag inte tyckte om de barnflickor som mina Förlåt mig mamma! D et finns bara en människa här på jorden som älskar mig och det är min mamma. Jag är en svår och besvärlig person som jag ofta är fruktansvärt trött på, en människa jag tycker riktigt

Läs mer

En dag så gick vi runt på skolan och pratade. Då så såg vi en konstig dörr. Den var vit och hade en svart ruta och den luktade inte gott.

En dag så gick vi runt på skolan och pratade. Då så såg vi en konstig dörr. Den var vit och hade en svart ruta och den luktade inte gott. Hej! Hej! Jag heter Peter och jag är tio år. Jag går på Tallbergskolan. Det finns många snälla på våran skola, men våran vaktmästare är jag väldigt rädd för. Han ser sur ut. Jag har en bästis som heter

Läs mer

Rödluvan Med bilder av Mati Lepp

Rödluvan Med bilder av Mati Lepp Rödluvan Med bilder av Mati Lepp Det var en gång en liten flicka som var så söt och rar att alla människor tyckte om henne. Den som älskade henne allra mest var hennes gamla mormor. Alltid när hon kom

Läs mer

En olydig valp. Publicerat med tillstånd Puzzel på valpkurs Text Isabelle Halvarsson Bild Margareta Nordqvist Bonnier Carlsen 2011

En olydig valp. Publicerat med tillstånd Puzzel på valpkurs Text Isabelle Halvarsson Bild Margareta Nordqvist Bonnier Carlsen 2011 En olydig valp Det var en varm dag fram på höstkanten. I en bil satt den lilla jack russell-valpen Puzzel. Hon var en terrier och rätt så envis av sig. När dörren öppnades slank hon snabbt ut. Tyst som

Läs mer

2.Brevet! Idag har något konstigt hänt i skolan. Det var ett brev som stack ut i en liten springa i dörren, på. det såhär

2.Brevet! Idag har något konstigt hänt i skolan. Det var ett brev som stack ut i en liten springa i dörren, på. det såhär 1.Hej! Hej jag heter Jakob. Jag är 9 år och går på Havsundaskolan. Jag gillar att spela fotboll och hockey. Jag älskar min t-shirt och mina jeanshorts. Vår lärare heter Kerstin, hon är så snäll. Min allra

Läs mer

ALEXANDRA BIZI. Flabelino. och flickan som inte ville sova. Illustrationer av Katalin Szegedi. Översatt av Carolin Nilsson

ALEXANDRA BIZI. Flabelino. och flickan som inte ville sova. Illustrationer av Katalin Szegedi. Översatt av Carolin Nilsson ALEXANDRA BIZI Flabelino och flickan som inte ville sova Illustrationer av Katalin Szegedi Översatt av Carolin Nilsson Lindskog Förlag et var en gång en flicka som drömde mardrömmar. Varje natt vaknade

Läs mer

Förvandlingen. Jag vågade inte släppa in honom utan frågade vad han ville. Jag trodde att du behövde mig, sa gubben och log snett.

Förvandlingen. Jag vågade inte släppa in honom utan frågade vad han ville. Jag trodde att du behövde mig, sa gubben och log snett. Förvandlingen Det var sent på kvällen och jag var ensam hemma. Jag måste upp på vinden och leta efter något kul och läskigt att ha på mig på festen hos Henke. Det skulle bli maskerad. Jag vet att jag inte

Läs mer

Sömngångare. Publicerat med tillstånd Förvandlad Text Mårten Melin Bild Emma Adbåge Rabén & Sjögren. I_Förvandlad2.indd 7 2011-01-26 15.

Sömngångare. Publicerat med tillstånd Förvandlad Text Mårten Melin Bild Emma Adbåge Rabén & Sjögren. I_Förvandlad2.indd 7 2011-01-26 15. Sömngångare När jag vaknade la jag genast märke till tre konstiga saker: 1. Jag var inte hungrig. Det var jag annars alltid när jag vaknade. Fast jag var rejält törstig. 2. När jag drog undan täcket märkte

Läs mer

Sagan om Kalle Kanin en Metafor för entreprenörer

Sagan om Kalle Kanin en Metafor för entreprenörer 2009-04-16 Sid: 1 (7) Sagan om Kalle Kanin en Metafor för entreprenörer Det var en gång en kanin som hette Kalle. Han bodde på en grön äng vid en skog, tillsammans med en massa andra kaniner. Kalle hade

Läs mer

Rödluvan. Med bilder av Mati Lepp

Rödluvan. Med bilder av Mati Lepp Rödluvan Med bilder av Mati Lepp Det var en gång en liten flicka som var så söt och rar att alla människor tyckte om henne. Den som älskade henne allra mest var hennes gamla mormor. Alltid när hon kom

Läs mer

TRO. Paula Rehn-Sirén. Här nedan finns de tre första scenerna ur pjäsen TRO. Kontakta författaren ifall du vill läsa pjäsen i sin helhet.

TRO. Paula Rehn-Sirén. Här nedan finns de tre första scenerna ur pjäsen TRO. Kontakta författaren ifall du vill läsa pjäsen i sin helhet. Här nedan finns de tre första scenerna ur pjäsen TRO. Kontakta författaren ifall du vill läsa pjäsen i sin helhet. TRO Paula Rehn-Sirén Personer: Tove Robert Olivia DEL 1 (Vi befinner oss i ett trevåningshus.

Läs mer

Huset på gränsen. Roller. Linda Hanna Petra. Dinkanish. Pan Näcken Skogsrå Troll Älva Häxa Vätte Hydra

Huset på gränsen. Roller. Linda Hanna Petra. Dinkanish. Pan Näcken Skogsrå Troll Älva Häxa Vätte Hydra Huset på gränsen Roller Linda Hanna Petra Dinkanish Pan Näcken Skogsrå Troll Älva Häxa Vätte Hydra Scen 1 Linda, Hanna och Petra kommer in och plockar svamp som dom lägger i sina korgar - Kolla! Minst

Läs mer

Insekternas värld Jorden i fara, del 1. KG Johansson

Insekternas värld Jorden i fara, del 1. KG Johansson Insekternas värld Jorden i fara, del 1 KG Johansson SMAKPROV Publicerad av Molnfritt Förlag Copyright 2014 Molnfritt Förlag Den fulla boken har ISBN 978-91-87317-31-6 Boken kan laddas ned från nätbutiker

Läs mer

Denna bok är tillägnad till mina bröder Sindre och Filip

Denna bok är tillägnad till mina bröder Sindre och Filip Kapitel: 1 hej! Sid: 5 Kapitel: 2 brevet Sid: 6 Denna bok är tillägnad till mina bröder Sindre och Filip Kapitel: 3 nycklarna Sid: 7 Kapitel: 4 en annan värld Sid: 9 Kapitel: 5 en annorlunda vän Sid: 10

Läs mer

Kapitel 1 - Hej Hej! Jag heter Lola. Och jag är 10 år och går på vinbärsskolan som ligger på Gotland. Jag går i skytte och fotboll. Jag älskar min bästa vän som heter Moa. Jag är rädd för våran mattant

Läs mer

Den kidnappade hunden

Den kidnappade hunden Den kidnappade hunden Lisa, Milly och Kajsa gick ner på stan med Lisas hund Blixten. Blixten var det finaste och bästa Lisa ägde och visste om. När de var på stan gick de in i en klädaffär för att kolla

Läs mer

Grådask. eller Hur gick det sedan? en berättelse om hur det gick för Snövit efter att prinsen kysst henne ROLLER

Grådask. eller Hur gick det sedan? en berättelse om hur det gick för Snövit efter att prinsen kysst henne ROLLER Grådask eller Hur gick det sedan? en berättelse om hur det gick för Snövit efter att prinsen kysst henne ROLLER (före detta Snövit) (hennes man) (den åttonde, bortglömde, dvärgen) SÅNGER Min dröm, vart

Läs mer

Malvina 5B Ht-15. Kapitel 1 Drakägget

Malvina 5B Ht-15. Kapitel 1 Drakägget 1 Kapitel 1 Drakägget Hej jag heter Felicia och är tio år. Jag bor på en gård i södra Sverige och jag har ett syskon som heter Anna. Hon är ett år äldre än mig. Jag har även en bror som är ett år, han

Läs mer

Kapitel 1 Hej! Jag heter Jessica Knutsson och jag går på Storskolan. Jag är nio år. Jag har blont hår och små fräknar. Jag älskar att rida.

Kapitel 1 Hej! Jag heter Jessica Knutsson och jag går på Storskolan. Jag är nio år. Jag har blont hår och små fräknar. Jag älskar att rida. Kapitel 1 Hej! Jag heter Jessica Knutsson och jag går på Storskolan. Jag är nio år. Jag har blont hår och små fräknar. Jag älskar att rida. Min bästa kompis heter Frida. Frida och jag brukar leka ridlektion

Läs mer

Elevuppgifter till Spöket i trädgården. Frågor. Kap. 1

Elevuppgifter till Spöket i trädgården. Frågor. Kap. 1 Elevuppgifter till Spöket i trädgården Frågor Kap. 1 1. Varför vaknade Maja mitt i natten? 2. Berätta om när du vaknade mitt i natten. Varför vaknade du? Vad tänkte du? Vad gjorde du? Kap 2 1. Varför valde

Läs mer

Billie: Avgång 9:42 till nya livet (del 1)

Billie: Avgång 9:42 till nya livet (del 1) LEKTIONER KRING LÄSNING Lektionsövningarna till textutdragen ur Sara Kadefors nya bok är gjorda av ZickZack Läsrummets författare, Pernilla Lundenmark och Anna Modigh. Billie: Avgång 9:42 till nya livet

Läs mer

Danielle hängde av sig kläderna och satte på lite musik, gick in i badrummet och började fylla upp vatten i

Danielle hängde av sig kläderna och satte på lite musik, gick in i badrummet och började fylla upp vatten i Ensamhet Danielle hade precis slutat jobbet och var på väg hemåt för en lugn och stilla fredagskväll för sig själv. Hon hade förberett med lite vin och räkor, hade inhandlat doftljus och köpt några bra

Läs mer

Martin Widmark Christina Alvner

Martin Widmark Christina Alvner Nelly Rapp monsteragent: Martin Widmark Christina Alvner Kapitel 1 På hotell Fjällvidden Nej, sa mamma. Jo, sa pappa. Nej, sa mamma. Du är finare utan. Det blir som jag har sagt, sa pappa. Det är jag

Läs mer

Kapitel 1 hej Hej jag heter Trulle jag har ett smeknamn de är Bulle. Min skola heter Washinton Capitals jag går i klass 3c de är en ganska bra klass.

Kapitel 1 hej Hej jag heter Trulle jag har ett smeknamn de är Bulle. Min skola heter Washinton Capitals jag går i klass 3c de är en ganska bra klass. Kapitel 1 hej Hej jag heter Trulle jag har ett smeknamn de är Bulle. Min skola heter Washinton Capitals jag går i klass 3c de är en ganska bra klass. Jag har en kompis i min klass han är skit snäll mot

Läs mer

Scary Movie. Den här vilan är ingen vanlig! I 2000år har vilan varit ägd av en person. (För 2000år sedan )

Scary Movie. Den här vilan är ingen vanlig! I 2000år har vilan varit ägd av en person. (För 2000år sedan ) Scary Movie Den här vilan är ingen vanlig! I 2000år har vilan varit ägd av en person. (För 2000år sedan ) Det var en varm morgon då personen byggde denna vila. Hans son fyllde 18år idag. Han skulle få

Läs mer

Kraaam. Publicerat med tillstånd Kartkatastrofen Text Ingelin Angeborn Rabén & Sjögren 2009. Kartkatastrofen.indd 9 09-02-09 20.48.

Kraaam. Publicerat med tillstånd Kartkatastrofen Text Ingelin Angeborn Rabén & Sjögren 2009. Kartkatastrofen.indd 9 09-02-09 20.48. Kraaam Viktor, Vilma och jag, Viking, har bildat en hemlig klubb. Den heter AB Klant & Kompani. Det är jag som är Klant och Viktor och Vilma som är Kompani. Vi har lånat namnet från min pappas målarfirma.

Läs mer

JAG LÅG BREDVID DIG EN NATT OCH SÅG DIG ANDAS

JAG LÅG BREDVID DIG EN NATT OCH SÅG DIG ANDAS JAG LÅG BREDVID DIG EN NATT OCH SÅG DIG ANDAS Christoffer Mellgren Roller: 3 kvinnor, 3 män Helsingfors 060401 1. MOTELLET. (Ett fönster står öppet mot natten. Man hör kvinnan dra igen det, och sedan dra

Läs mer

Kapitel 1. Lina. Innehållsförteckning: Kapitel 1: sid 1 Kapitel 2: sid 2 Kapitel 3: sid 3 Kapitel 4: sid 5 Kapitel 5: sid 7 Kapitel 6: sid 10

Kapitel 1. Lina. Innehållsförteckning: Kapitel 1: sid 1 Kapitel 2: sid 2 Kapitel 3: sid 3 Kapitel 4: sid 5 Kapitel 5: sid 7 Kapitel 6: sid 10 Innehållsförteckning: Kapitel 1: sid 1 Kapitel 2: sid 2 Kapitel 3: sid 3 Kapitel 4: sid 5 Kapitel 5: sid 7 Kapitel 6: sid 10 Lina Kapitel 1 Lina var 10 år och satt inne med sina två vänner Gustav och Caroline.

Läs mer

Kapitel 1 Ljudet. -Nej, hur lät det? undrade Kalle -Det lät "wha wha"

Kapitel 1 Ljudet. -Nej, hur lät det? undrade Kalle -Det lät wha wha Författare: Filip Sahlberg 2014 Kapitel 1 Ljudet Alexander och Kalle var i deras hemliga kemirum i källaren. En otrevlig källare med gamla tegelväggar och avloppsvatten rör som läckte. Plötsligt hörde

Läs mer

Du är den jag vill ha

Du är den jag vill ha Text (Rosa): Måns Gahrton l Text (Ville): Johan Unenge Du är den jag vill ha Baserat på en berättelse av Måns Gahrton och Johan Unenge Illustrationer: Johan Unenge www.livetenligtrosa.se du är den jag

Läs mer

Om författaren. Om boken. Namn Aron Ålder 9 år Intressen Fotboll och mat Klass 3b Tack till Love Dohns Josef Sahlin

Om författaren. Om boken. Namn Aron Ålder 9 år Intressen Fotboll och mat Klass 3b Tack till Love Dohns Josef Sahlin Om författaren Namn Aron Ålder 9 år Intressen Fotboll och mat Klass 3b Tack till Love Dohns Josef Sahlin Om boken Klara är elva år och har en kompis som heter Amanda. Det finns en dum kille som heter Tobias.

Läs mer

Kyss aldrig en groda ROLLER MAMMA JULIA FAMILJEN PÅ SLOTTET PAPPA MAMMA FINA FAMILJEN I STUGAN PAPPA MAMMA MARIA GILLION GRODJÄGARNA

Kyss aldrig en groda ROLLER MAMMA JULIA FAMILJEN PÅ SLOTTET PAPPA MAMMA FINA FAMILJEN I STUGAN PAPPA MAMMA MARIA GILLION GRODJÄGARNA Kyss aldrig en groda En liten bredvidberättelse om jakten på en groda att kyssa till prins ROLLER FAMILJEN PÅ SLOTTET FAMILJEN I STUGAN GRODJÄGARNA DOM ONDA MAKTERNA TROLLKARLEN BORROR (GRODAN / HÄSTEN)

Läs mer

Sune slutar första klass

Sune slutar första klass Bra vänner Idag berättar Sunes fröken en mycket spännande sak. Hon berättar att hela skolan ska ha ett TEMA under en hel vecka. Alla barnen blir oroliga och Sune är inte helt säker på att han får ha TEMA

Läs mer

Barn och vuxna stora och små, upp och stå på tå Även då, även då vi ej kan himlen nå.

Barn och vuxna stora och små, upp och stå på tå Även då, även då vi ej kan himlen nå. Solen har gått ner Solen har gått ner, mörkret faller till, inget kan gå fel, men ser vi efter får vi se För det är nu de visar sig fram. Deras sanna jag, som ej får blomma om dan, lyser upp som en brand.

Läs mer

Max, var är du? LÄSFÖRSTÅELSE MARIA FRENSBORG ARBETSMATERIAL FÖR LÄSAREN

Max, var är du? LÄSFÖRSTÅELSE MARIA FRENSBORG ARBETSMATERIAL FÖR LÄSAREN ARBETSMATERIAL FÖR LÄSAREN MARIA FRENSBORG LÄSFÖRSTÅELSE kapitel 1 scouterna(sid 3, rad 8), grupp för ungdomar som tycker om naturen försvunnen (sid 3, rad10), borta parkeringen (sid 4, rad 1), där man

Läs mer

Petter och mamma är i fjällen. De ska åka skidor. Petters kompis Elias brukar alltid vara med. Men nu är bara Petter och mamma här.

Petter och mamma är i fjällen. De ska åka skidor. Petters kompis Elias brukar alltid vara med. Men nu är bara Petter och mamma här. Petter och mamma är i fjällen. De ska åka skidor. Petters kompis Elias brukar alltid vara med. Men nu är bara Petter och mamma här. Det är morgon och fortfarande mörkt ute. Utanför fönstret är det bara

Läs mer

Hjälp min planet Coco håller på att dö ut. Korvgubbarna har startat krig Kom så fort du kan från Tekla

Hjälp min planet Coco håller på att dö ut. Korvgubbarna har startat krig Kom så fort du kan från Tekla Kapitel 1 Hej jag heter Albert och är 8 år. Jag går på Albertskolan i Göteborg. Min fröken heter Inga hon är sträng. Men jag gillar henne ändå. Mina nya klasskompisar sa att det finns en magisk dörr på

Läs mer

AYYN. Några dagar tidigare

AYYN. Några dagar tidigare AYYN Ayyn satt vid frukostbordet med sin familj. Hon tittade ut genom fönstret på vädret utanför, som var disigt. För några dagar sedan hade det hänt en underlig sak. Hon hade tänkt på det ett tag men

Läs mer

INDISKA BERÄTTELSER DEL 8 MANGOTRÄDET av Lena Gramstrup Olofgörs intervju och berättelse. Medverkande: Arvind Chander Pallavi Chander

INDISKA BERÄTTELSER DEL 8 MANGOTRÄDET av Lena Gramstrup Olofgörs intervju och berättelse. Medverkande: Arvind Chander Pallavi Chander INDISKA BERÄTTELSER DEL 8 MANGOTRÄDET av Lena Gramstrup Olofgörs intervju och berättelse Medverkande: Arvind Chander Pallavi Chander Uppläsning av Cecilia Frode Indiska Berättelser del 8 Hej Jag heter

Läs mer

Sju små sagor. i urval av Annika Lundeberg

Sju små sagor. i urval av Annika Lundeberg Lilla Sju små sagor i urval av Annika Lundeberg Bockarna Bruse Med bilder av Christina Alvner Det var en gång tre bockar, som skulle gå till sätern och äta sig feta och alla tre hette de Bruse. Vägen till

Läs mer

När vi kom dit nästa dag såg vi ett BREV. Jag ropade till Alice: -Titta, ett BREV. Jag tog upp brevet och där stog DET:

När vi kom dit nästa dag såg vi ett BREV. Jag ropade till Alice: -Titta, ett BREV. Jag tog upp brevet och där stog DET: ANGELINA SJÖBERG Kapitel 1 I SKOLAN Hej! Jag heter Lina och jag är 10 år och jag går på Nivirena skolan. Min bästa kompis heter Alice. Jag har långt brunt hår och jag är 1,37 meter hög. Jag är rädd för

Läs mer

Livets lotteri, Indien

Livets lotteri, Indien Livets lotteri, Indien Jag heter Rashmika Chavan och bor i Partille, men mitt ursprung är Indien (Mumbai). Jag, min mamma Angirasa och lillebror Handrian flydde till Sverige när jag var 11 år. Nu är jag

Läs mer

Jag är så nyfiken på den konstiga dörren. Jag frågar alla i min klass om de vet något om den konstiga dörren, men ingen vet något.

Jag är så nyfiken på den konstiga dörren. Jag frågar alla i min klass om de vet något om den konstiga dörren, men ingen vet något. Kapitel 1 Hej Hej! Jag heter Julia. Min skola heter Kyrkmon. Jag är 8 år, jag tycker om att ha vänner. Min favoritfärg är turkos och svart.jag har många kompisar på min skola. Mina kompisar heter Albin,

Läs mer

Innehållsförteckning. Kapitel 1

Innehållsförteckning. Kapitel 1 Innehållsförteckning Kapitel 1, Zara: sid 1 Kapitel 2, Jagad: sid 2 Kapitel 3, Slagna: sid 3 Kapitel 4, Killen i kassan: sid 5 Kapitel 5, Frågorna: sid 7 Kapitel 6, Fångade: sid 8 Kapitel 1 Zara Hej, mitt

Läs mer

Min försvunna lillebror

Min försvunna lillebror 3S Ida Norberg Sa1a Min försvunna lillebror Vi hade precis sålt vårt hus och flyttat in i världens finaste hus, det var stort, väldigt stort, det fanns nästan allt där, pool, stor trädgård och stort garage.

Läs mer

Får jag lov? LÄSFÖRSTÅELSE KIRSTEN AHLBURG ARBETSMATERIAL FÖR LÄSAREN

Får jag lov? LÄSFÖRSTÅELSE KIRSTEN AHLBURG ARBETSMATERIAL FÖR LÄSAREN ARBETSMATERIAL FÖR LÄSAREN LÄSFÖRSTÅELSE STORA SÄCKAR väckarklocka (sida 3, rad 1), alarm när man måste vakna brevbärare (sida 3, rad 9), den som delar ut post sorterar (sida 4, rad 7), lägger på rätt

Läs mer

INSPIRATIONSMATERIAL TILL HIMMEL OCH PANNKAKA

INSPIRATIONSMATERIAL TILL HIMMEL OCH PANNKAKA PREMIÄR PÅ TEATER SAGOHUSET 6 MARS 2011 INSPIRATIONSMATERIAL TILL HIMMEL OCH PANNKAKA AV ISA SCHÖIER Regi och kostym Scenografi Ljusdesign Stalle Ahrreman Marta Cicionesi Ilkka Häikiö I rollerna Ulf Katten

Läs mer

Vår tanke med den här lärarhandledningen är att ge er förslag på arbetsformer och diskussionsuppgifter att använda i arbetet med boken. Mycket nöje!

Vår tanke med den här lärarhandledningen är att ge er förslag på arbetsformer och diskussionsuppgifter att använda i arbetet med boken. Mycket nöje! 1 Vår tanke med den här lärarhandledningen är att ge er förslag på arbetsformer och diskussionsuppgifter att använda i arbetet med boken. Mycket nöje! Lärarhandledningen är gjord i mars 2014 av Lena Nilsson

Läs mer

Idag ska jag till djurparken! Wow vad kul det ska bli. Det var 2 år sedan jag var där sisst? Hur gammal var Rut då?

Idag ska jag till djurparken! Wow vad kul det ska bli. Det var 2 år sedan jag var där sisst? Hur gammal var Rut då? MATTE PÅ ZOO HEJSAN! Jag heter Mattias och jag är 8 år. Jag kallas Matte, det har jag gjort sedan jag var väldigt liten. Jag har tre syskon. Elin, Matilda och Rut. Elin är två år mindre än mig. Matilda

Läs mer

Kapitel 1 Personen Hej jag heter Lars jag är 9 år och jag går på Söderskolan. Jag tycker om min morfar. Jag har 4 syskon 2 bröder och 2 systrar. Mina

Kapitel 1 Personen Hej jag heter Lars jag är 9 år och jag går på Söderskolan. Jag tycker om min morfar. Jag har 4 syskon 2 bröder och 2 systrar. Mina Kapitel 1 Personen Hej jag heter Lars jag är 9 år och jag går på Söderskolan. Jag tycker om min morfar. Jag har 4 syskon 2 bröder och 2 systrar. Mina bröder är 8 år gamla och mina systrar är 3 och 5år.

Läs mer

RÖdens kartongskola hade varit stängd länge. Dels hade hans elever tröttnat på att lära sig hundsaker, dels orkade han inte slicka läroböckerna lika

RÖdens kartongskola hade varit stängd länge. Dels hade hans elever tröttnat på att lära sig hundsaker, dels orkade han inte slicka läroböckerna lika RÖdens kartongskola hade varit stängd länge. Dels hade hans elever tröttnat på att lära sig hundsaker, dels orkade han inte slicka läroböckerna lika noga längre. Och sedan Pricknallen flyttat in fanns

Läs mer

TÖI ROLLSPEL F 003 Sidan 1 av 5 Försäkringstolkning

TÖI ROLLSPEL F 003 Sidan 1 av 5 Försäkringstolkning ÖI ROLLSPEL F 003 Sidan 1 av 5 Försäkringstolkning Ordlista stålskena fraktur brott i handleden akuten amputering konvention avtal efterskott omprövning överklaga SJUVÅRD VID ILLFÄLLIG VISELSE UOMLANDS

Läs mer

TORBJÖRN * 1944-09-17 2009-10-05

TORBJÖRN * 1944-09-17 2009-10-05 TORBJÖRN * 1944-09-17 2009-10-05 Bilder från tiden 10 augusti t o m 6 oktober, 2009. Torbjörn efter hemkomsten från sin långa vistelse hos Jan. Bilden tagen ett par veckor efter Jans begravning. Torbjörn

Läs mer

Då märkte prinsen, att han hade blivit lurad än en gång och red tillbaka med den andra systern.

Då märkte prinsen, att han hade blivit lurad än en gång och red tillbaka med den andra systern. ASKUNGEN Det var en gång en rik man, som en lång tid levde nöjd tillsammans med sin hustru, och de hade en enda dotter. Men så blev hustrun sjuk och när hon kände att slutet närmade sig, ropade hon till

Läs mer

kapitel 1 Publicerat med tillstånd Dilsa och den falska förälskelsen Text Petrus Dahlin Bild Sofia Falkenem Rabén & Sjögren 2013

kapitel 1 Publicerat med tillstånd Dilsa och den falska förälskelsen Text Petrus Dahlin Bild Sofia Falkenem Rabén & Sjögren 2013 kapitel 1 I morgon börjar sommarlovet och vi ska åka till Gröna Lund. Om sommaren fortsätter på det här sättet kommer det att bli den bästa i mitt liv. Jag sitter hemma på rummet och har just berättat

Läs mer

Dunk dunk hjärtat. (Det blev så tomt) en kortpjäs av Hannele Mikaela Taivassalo

Dunk dunk hjärtat. (Det blev så tomt) en kortpjäs av Hannele Mikaela Taivassalo 1 Dunk dunk hjärtat (Det blev så tomt) en kortpjäs av Hannele Mikaela Taivassalo 2 Dunk dunk hjärtat Personer: (kring 70) (under 70) (dock över 30) (dock över 30) PROLOG Det blev så tomt, plötsligt. Så

Läs mer

Förord. Bodil Yilmaz Behandlingsansvarig mentalskötare

Förord. Bodil Yilmaz Behandlingsansvarig mentalskötare Förord Pebbles är en av de modigaste människor jag känner. Att så öppet berätta om sin psykiska sjukdom och framför allt sina psykoser är något jag beundrar. Det finns en hel del litteratur om depressioner

Läs mer

Sara och Sami talar ut Arbetsmaterial för läsaren Författare: Tomas Dömstedt

Sara och Sami talar ut Arbetsmaterial för läsaren Författare: Tomas Dömstedt Sara och Sami talar ut Arbetsmaterial för läsaren Författare: Tomas Dömstedt Om arbetsmaterialet Det här arbetsmaterialet följer sidorna i boken. Till varje sida finns det ordförklaringar och frågor att

Läs mer

Publicerat med tillstånd Hjälp! Jag gjorde illa Linn Text Jo Salmson Bild Veronica Isaksson Bonnier Carlsen 2012

Publicerat med tillstånd Hjälp! Jag gjorde illa Linn Text Jo Salmson Bild Veronica Isaksson Bonnier Carlsen 2012 Hjälp! Jag Linn gjorde illa hjälp! jag gjorde illa linn Text: Jo Salmson 2012 Bild: Veronica Isaksson 2012 Formgivare: Sandra Bergström Redaktör: Stina Zethraeus Repro: Allmedia Öresund AB, Malmö Typsnitt:

Läs mer

Av: Nils Åkerblom AV NILS ÅKERBLOM

Av: Nils Åkerblom AV NILS ÅKERBLOM AV NILS ÅKERBLOM KAPITEL 1 Skolan börjar Hej jag heter Joel Nilsson. Jag är 10 år och gillar att spela fotboll. Jag går på Talbacka skolan. Jag har ganska mörkt hår och är 140 cm lång. Jag har en kompis

Läs mer

Kapitel 1 Kapitel 2 Hej Brevet

Kapitel 1 Kapitel 2 Hej Brevet Den magiska dörren Kapitel 1 Hej Hej! Jag heter Jonatann. Jag är åtta år. Jag går på Kyrkmons skola. Jag gillar dinosaurier, att läsa och att spela på plattan.jag tycker om min mamma. Jag är rädd för rektorn

Läs mer

Ellie och Jonas lär sig om eld

Ellie och Jonas lär sig om eld Ellie och Jonas lär sig om eld Ellie och Jonas lär sig om eld Myndigheten för samhällsskydd och beredskap Textbearbetning: Boel Werner och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap Grafisk form: Per

Läs mer

Telefonen på Marklunds bord ringer. Tidningschefen lyfter på luren. Samtidigt pekar han på två stolar. Lasse och Maja sätter sig och väntar.

Telefonen på Marklunds bord ringer. Tidningschefen lyfter på luren. Samtidigt pekar han på två stolar. Lasse och Maja sätter sig och väntar. Kapitel 4 a, just det! Ni ville ju sätta in en annons, säger Marklund till Lasse och Maja, när de kommer in i rummet. Tidningschefen sitter vid ett stort skrivbord som står vid fönstret, ut mot Kyrkogatan

Läs mer

Publicerat med tillstånd Tidningsmysteriet Text Martin Widmark Bild Helena Willis Bonnier Carlsen 2005

Publicerat med tillstånd Tidningsmysteriet Text Martin Widmark Bild Helena Willis Bonnier Carlsen 2005 Kapitel 3 är de kommer ut från Pia Penn-Tax rum, frågar Lasse: Varför var Marklund så stressad? Och varför river han i fotografens lådor, säger Maja. De tittar på nästa dörrskylt: Sigge Jansson reporter,

Läs mer

Kapitel 1 - Hej Hej jag heter Adele! Jag är 10 år. Idag har jag en T-shirt och shorts på mig. Min bästa vän heter Sofia och hon har en tunika på sig.

Kapitel 1 - Hej Hej jag heter Adele! Jag är 10 år. Idag har jag en T-shirt och shorts på mig. Min bästa vän heter Sofia och hon har en tunika på sig. Kapitel 1 - Hej Hej jag heter Adele! Jag är 10 år. Idag har jag en T-shirt och shorts på mig. Min bästa vän heter Sofia och hon har en tunika på sig. Hon och jag går i samma klass, 4A på Grundhögskolan.

Läs mer

Kapitel 1 Det hade ringt in för flera minuter sen, ändå så kom nästan ingen till klassrummet.

Kapitel 1 Det hade ringt in för flera minuter sen, ändå så kom nästan ingen till klassrummet. Monstret Kapitel 1 Det hade ringt in för flera minuter sen, ändå så kom nästan ingen till klassrummet. Jag bara satt och väntade, jag var så jävla irriterad av att ingen Kunnde komma in så de kan börja

Läs mer

Hip Hip hora Ämne: Film Namn: Agnes Olofsson Handledare: Anna & Karin Klass: 9 Årtal: 2010

Hip Hip hora Ämne: Film Namn: Agnes Olofsson Handledare: Anna & Karin Klass: 9 Årtal: 2010 Hip Hip hora Ämne: Film Namn: Agnes Olofsson Handledare: Anna & Karin Klass: 9 Årtal: 2010 Innehållsförteckning Innehållsförteckning 1 Bakrund.2 Syfte,frågeställning,metod...3 Min frågeställning..3 Avhandling.4,

Läs mer

Det finns en konstig dörr på skolan och ingen har gått in där på 70 år. Den vill jag gärna gå in i för nästan ingen vet vad som finns där inne.

Det finns en konstig dörr på skolan och ingen har gått in där på 70 år. Den vill jag gärna gå in i för nästan ingen vet vad som finns där inne. Gjord av Axel Kapitel 1 Dörren Hej jag heter Alex. Jag är 9 år och gillar fotboll och judo. Jag går i Laxskolan som ligger i Göteborg Mitt hår har jag färgat grönt. Jag gillar färgen grön och har ett grönt

Läs mer

Den Magiska dörren av Tilde och Saga Illustrationer av Tilde

Den Magiska dörren av Tilde och Saga Illustrationer av Tilde Den Magiska dörren av Tilde och Saga Illustrationer av Tilde Kapitel 1 Dörren Hej jag heter Carli och jag är 9 år. Min skola heter Nyckelpigan. Min kompis tycker jag om, hon heter Marie. Vi är rädda för

Läs mer

tacksamma för att det finns någon som bryr sig om dem för att deras liv är lika mycket värda som andras. Hjälp

tacksamma för att det finns någon som bryr sig om dem för att deras liv är lika mycket värda som andras. Hjälp När sommaren var slut, lämnades min mamma av sin familj. Hon har berättat att hon sprang flera kilometer efter bilen, men ingen hörde hennes rop på hjälp. Till slut gav hon upp och kröp in i en håla under

Läs mer

Facit Spra kva gen B tester

Facit Spra kva gen B tester Facit Spra kva gen B tester En stressig dag B 1 Pappan (mannen) låser dörren. 2 Han handlar mat efter jobbet. 3 Barnen gråter i affären. 4 Han diskar och tvättar efter maten. 5 Han somnar i soffan. C 1

Läs mer

Jag blev rädd när jag läste brevet.är jag verkligen den utvalda som kan gå in i porten. Jag. Kapitel 2 BREVET

Jag blev rädd när jag läste brevet.är jag verkligen den utvalda som kan gå in i porten. Jag. Kapitel 2 BREVET Kapitel 1 HEJ! Hej! Jag heter Mandy och jag är 10 år. Jag går på Himlaskolan. Jag bor i Alafors.Rebecka är min bästa vän, hon bor också i Alafors. Hon är 10 år hon med. Vi leker varje dag i skolan. Rebecka

Läs mer

Innehållsförteckning. Kapitel 1 Olle

Innehållsförteckning. Kapitel 1 Olle Innehållsförteckning Kap 1 Olle sida 2 Kap 2 Blomplockning i nationalparken sida 3 och 4 Kap 3 Bankrånet sida 5 Kap 4 Rättegången sida 6 Kap 5 videogranskningen sida 7 Kap 6 Den rätta rättegången sida

Läs mer

De gröna demonerna. Jorden i fara, del 2

De gröna demonerna. Jorden i fara, del 2 De gröna demonerna Jorden i fara, del 2 KG Johansson SMAKPROV Publicerad av Molnfritt Förlag Copyright 2014 Molnfritt Förlag Den fulla boken har ISBN 978-91-87317-35-4 Boken kan laddas ned från nätbutiker

Läs mer

Barnboksförlaget Nimmi Östergatan 4b Simrishamn nimmi.se. Copyright texter Mi Tyler 2014 Copyright bilder Malin Ahlin 2014

Barnboksförlaget Nimmi Östergatan 4b Simrishamn nimmi.se. Copyright texter Mi Tyler 2014 Copyright bilder Malin Ahlin 2014 Barnboksförlaget Nimmi Östergatan 4b 272 31 Simrishamn nimmi.se Copyright texter Mi Tyler 2014 Copyright bilder Malin Ahlin 2014 Tryckt i EU 2014 ISBN: 978-91-87955-00-6 Mammas Liv av Mi Tyler med illustrationer

Läs mer

Den magiska dörren. By Alfred Persson

Den magiska dörren. By Alfred Persson Den magiska dörren By Alfred Persson 1 Hej Ffcbtgbgfjbfgjb Hej jag heter Benjamin. Jag är 10 år och går på Heliås. Mina ögon är bruna och håret är svart och jag har 5 finnar. Jag gillar att ha matte då

Läs mer

Den stora katastrofen

Den stora katastrofen Den stora katastrofen H ej, det är jag här igen, Malin, jag som bor i Rukubacka med min lillasyster Fia, vår hund Rufs och mamma och pappa. Allting är bra här hos oss utom en sak. Det har hänt 4 5 en katastrof,

Läs mer

h ä x folk et magisk a kr after Jo Salmson Illustrationer av Natalia Batista

h ä x folk et magisk a kr after Jo Salmson Illustrationer av Natalia Batista h ä x folk et magisk a kr after Jo Salmson Illustrationer av Natalia Batista Kapitel 1 I full galopp Sol Hästarna galopperade så snabbt att Sol fick tårar i ögonen. Hon hann knappt ducka för ett par lågt

Läs mer

Har du saknat mig? Prolog Nu är det 12 år sedan och jag tänker fortfarande på det. Hur mamma skriker på pappa att han ska gå medan han skriker tillbaka, det var då han lämnade oss och tillbaka kom han

Läs mer

Ramundeboda Kyrka i Laxå 2 oktober 2009 Rigmor Johansson 15 maj 1945 20 september 2009 2009-09-21 Solen har gått ner Kära R! Idag fick jag samtalet som jag förstått skulle komma. Din livslåga slocknade

Läs mer

Dåtidsnovellen 2012. 8. Var är kattungen? Olga Lozovskaia

Dåtidsnovellen 2012. 8. Var är kattungen? Olga Lozovskaia Dåtidsnovellen 2012 8. Var är kattungen? Olga Lozovskaia På torget vid järnvägsstationen var det mycket folk. Om en kvart måste ett tåg från Stockholm komma och om en halvtimme ett annat från den andra

Läs mer

1. Låt mej bli riktigt bra

1. Låt mej bli riktigt bra 1. Låt mej bli riktigt bra Rosa, hur ser en vanlig dag i ditt liv ut? Det är många som är nyfikna på hur en världsstjärna har det i vardagen. Det börjar med att min betjänt kommer in med frukost på sängen.

Läs mer

Kapitel 1 Hej. Jag heter Max. Jag är 10 år gammal. Jag går på Rävskolan. Jag gillar tv och dataspel.

Kapitel 1 Hej. Jag heter Max. Jag är 10 år gammal. Jag går på Rävskolan. Jag gillar tv och dataspel. Kapitel 1 Hej Jag heter Max. Jag är 10 år gammal. Jag går på Rävskolan. Jag gillar tv och dataspel. Kalle är min bästis. Vi går i samma klass. Kalle har massor av coola tv och dataspel. Jag är rädd för

Läs mer

Stefan hade inte hängt med, det tog ett ögonblick innan han kunde svara. Öh från Sverige? Pojken fick en rynka mellan ögonbrynen, lät lite irriterad

Stefan hade inte hängt med, det tog ett ögonblick innan han kunde svara. Öh från Sverige? Pojken fick en rynka mellan ögonbrynen, lät lite irriterad BARCELONA 2008 Stefan och Karin hade skaffat mobiltelefonen nästan genast när de anlände till Barcelona drygt en månad tidigare. De hade sedan dess haft den inom räckhåll alla dygnets timmar, varit måna

Läs mer

Vi ser Julia och Romeo sittandes i en soffa(två stolar). Romeo fingrar på en laptop. Julia drömmer om tomten.

Vi ser Julia och Romeo sittandes i en soffa(två stolar). Romeo fingrar på en laptop. Julia drömmer om tomten. Värdparet in Nästa julkort är från Romeo och Julia. Men det var innan Julia gjorde slut. Nu förstår vi att Julia kom på andra tankar. Men hur det egentligen gick till den gången, det får vi klarhet i nu.

Läs mer

Första kapitlet. I vilket den första snön faller och den första snöbollen hamnar just där den inte ska.

Första kapitlet. I vilket den första snön faller och den första snöbollen hamnar just där den inte ska. Första kapitlet I vilket den första snön faller och den första snöbollen hamnar just där den inte ska. I detsamma hördes steg. Ingo vände sig om och fick se Roger komma gående mot hotellet i en sådan fart

Läs mer

Extratips. Lärarhandledningen är gjord av Ulf Nilsson, lärare i svenska och SO på Skönadalsskolan.

Extratips. Lärarhandledningen är gjord av Ulf Nilsson, lärare i svenska och SO på Skönadalsskolan. Extratips Lärarhandledningen är gjord av Ulf Nilsson, lärare i svenska och SO på Skönadalsskolan. Boken finns som ljudbok, inläst av Astrid Lindgren. Låt eleverna lyssna på något eller några av kapitlen.

Läs mer

Ett smakprov ur Näsdukar Argument Förlag och Catharina Segerbank. Du hittar fl er smakprov på www.argument.se

Ett smakprov ur Näsdukar Argument Förlag och Catharina Segerbank. Du hittar fl er smakprov på www.argument.se 10 Den första näsduken 11 Det är den 31 oktober 1988. Jag och en väninna sitter i soffan, hemma i mitt vardagsrum. Vi skrattar och har roligt. Plötsligt går vattnet! Jag ska föda mitt första barn. Det

Läs mer

Blixten och hans Vänner kapitel 12

Blixten och hans Vänner kapitel 12 Kapitel 12 Blixten och hans Vänner kapitel 12 I vilket vännerna behöver hjälp När museet öppnade lyckades Vännerna smyga sig ut och upp till sophögen utan att bli upptäckta. "Det är där hon är", sa Blixten

Läs mer

Malin Sandstedt. Smuts

Malin Sandstedt. Smuts Smuts Smutsen bränner i såren på flickans bara fötter. Döda rosentaggar river och färgar hennes ben i rött. Hon vandrar till ljudet av sin egen viskande röst. Den vita klänningen är inte längre vit utan

Läs mer

SJÖODJURET. Mamma, vad heter fyren? sa Jack. Jag vet faktiskt inte, Jack, sa Claire, men det bor en i fyren.

SJÖODJURET. Mamma, vad heter fyren? sa Jack. Jag vet faktiskt inte, Jack, sa Claire, men det bor en i fyren. SJÖODJURET Klockan var 10 på förmiddagen en solig dag. Det var en pojke som letade efter stenar på stranden medan mamma solade. Stranden var tom. Vinden kom mot ansiktet. Det var skönt. Pojken hette Jack.

Läs mer

Hörmanus. 1 Ett meddelande. A Varför kommer hon för sent? B Vem ska hon träffa?

Hörmanus. 1 Ett meddelande. A Varför kommer hon för sent? B Vem ska hon träffa? 1 Ett meddelande Lyssna på meddelandet. Sätt kryss för rätt svar. Du får lyssna två gånger. Hej Peter! Jag är lite försenad. Jag hinner inte komma till klockan sex. Jag måste köra mamma till ögonläkaren.

Läs mer