Bevarandeplan för Natura 2000-område. Sundängen SE

Transkript

1 Bevarandeplan för Natura 2000-område Sundängen SE Namn: Sundängen Områdesnummer: SE Area: 109 ha Kommun: Västerås Områdestyp: Område av gemenskapsintresse Skyddsform: Naturreservat Ägandeförhållande: Kommunalt Naturvårdsförvaltare: Västerås stad Lägesbeskrivning: ca 20 km sydost om Västerås. Denna bevarandeplan har förankrats enligt följande. Informationsbrev till berörda markägare den 25 januari 2005 Utkast till berörda markägare för underhandssynpunkter den 29 april 2005 Utkast till Skogsvårdsstyrelsen för underhandssynpunkter den 12 maj 2005 Remiss till berörda markägare, myndigheter m.fl. den 15 juni 2005 Därefter har bevarandeplanen bearbetats med beaktande av inkomna synpunkter Beslutad den 13 december 2005 Kungöres i ortstidningar under vecka 52 år 2005 Postadress Besöksadress Telefon Telefax VÄSTERÅS V. Ringvägen lansstyrelsen@u.lst.se

2 Innehållsförteckning Bakgrund... 3 Vad är natura 2000?... 3 Ny tillståndsplikt... 3 Bevarandeplan... 4 Bevarandeplan för Sundängen SE Områdesbeskrivning... 4 Syfte... 5 Ingående naturtyper enligt art- och habitatdirektivet... 5 Ingående arter enligt art- och habitatdirektivet... 5 Definition av naturtyper... 5 Ekologiska förutsättningar för naturtyperna... 7 Hotbild - vad kan påverka naturtyperna negativt?... 8 Bevarandemål och uppföljningsmetoder för naturtyperna Arternas ekologiska krav Hotbild - vad kan påverka arterna negativt? Bevarandemål och uppföljningsmetoder för arterna Bevarandeåtgärder Övervakning och uppföljning Bilaga: Karta över Natura 2000 området 2

3 Bakgrund Vad är natura 2000? Medlemsländerna inom Europeiska Unionen, EU, bygger för närvarande upp ett nätverk av EU:s mest värdefulla naturområden. Nätverket kallas Natura Syftet är att värna om vissa naturtyper, arter och deras livsmiljöer som är skyddsvärda ur ett EU-perspektiv. Skapandet av Natura 2000 är en av EU:s viktigaste åtgärder för att bevara biologisk mångfald. Det är unionens bidrag till förverkligandet av intentionerna i bl.a. Bernkonventionen och konventionen om biologisk mångfald. Natura 2000 har tillkommit med stöd av EG:s art- och habitatdirektiv (Rådets Direktiv 92/43/EEG) samt fågeldirektivet (Rådets Direktiv 79/409/EEG). EG-direktiven är en form av regler som medlemsstaterna är skyldiga att införliva i det egna regelverket och tillämpa inom landet. Direktiven binder medlemsstaterna till ett visst mål, men ger de nationella myndigheterna rätt att välja hur målen ska uppnås. Natura 2000 kommer att bestå av den värdefullaste och finaste naturen som medlemsländerna kan visa upp. När nätverket är färdigt kommer många tusen värdefulla naturområden inom EU att ingå. Sverige måste, liksom övriga medlemsländer, se till att nödvändiga bevarandeåtgärder vidtas i områdena så att de naturtyper och arter, som ska skyddas och bevaras inom ramen för Natura 2000 upprätthålls i "gynnsam bevarandestatus". Detta innebär lite förenklat att "äng ska förbli äng" och att "naturskog ska fortsätta att vara naturskog", och att arterna ska fortleva i livskraftiga bestånd. Begreppet "gynnsam bevarandestatus" är närmare definierat i habitatdirektivet liksom i förordningen om områdesskydd enligt miljöbalken (SFS 1998:1252). I Sverige kommer sannolikt merparten av områdena på ett eller annat sätt att vara rättsligt skyddade med stöd av miljöbalken t.ex. som naturreservat. Sedan den 1 juli 2001 är samtliga Natura 2000-områden klassade som riksintresse med hänsyn till de natur- och kulturvärden som finns i områdena. Ny tillståndsplikt Införandet av Natura 2000 i svensk lag har inneburit att det är förbjudet att utan tillstånd (enligt 7 kap 28 a i miljöbalken) bedriva någon typ av verksamhet eller vidta åtgärder som på ett betydande sätt kan påverka ett Natura 2000 område. Denna tillståndsplikt gäller även för verksamheter som bedrivs eller vidtas utanför Natura 2000 området. Av betydelse är således inte var verksamheten är lokaliserad utan den effekt den har på Natura 2000-området. Tillstånd krävs inte för skötsel och förvaltningsåtgärder. Det är svårt att ge några generella exempel på verksamheter och åtgärder som kan omfattas av ovanstående tillståndsplikt då detta beror på varje enskilt Natura 2000-områdes naturvärden, hotbilder och ekologiska förutsättningar m.m. Verksamheter som realiserar någon av de i denna plan uppräknade hotbilderna kan dock betraktas som tillståndspliktiga, liksom verksamheter som försämrar de utpekade naturtyperna och arternas ekologiska förutsättningar. Observera, att om en verksamhet är tillståndspliktig behöver det inte innebära att den inte kan tillåtas. Om ett nekat tillstånd innebär att pågående markanvändning avsevärt försvåras är verksamhetsutövaren ersättningsberättigad. 3

4 Länsstyrelsen prövar ansökningarna om tillstånd till verksamheter eller åtgärder som berör Natura 2000 områden. Länsstyrelsens svarar också på frågor om en åtgärd eller verksamhet kräver tillstånd eller inte. Vid skogsbruksåtgärder svarar skogsvårdsstyrelsen på frågor om en verksamhet behöver tillstånd eller inte. Ett Natura 2000-område kan samtidigt också vara eller komma att bli ett naturreservat. För ett naturreservat gäller i allmänhet tvingande skyddsföreskrifter. I vissa fall kan man dock få dispens från dessa. Bevarandeplan Bevarandeplanen är det dokument som beskriver vad som är syftet med varje enskilt Natura 2000 område och som anger vilka bevarandeåtgärder som planeras. I planen beskrivs de ekologiska förutsättningar som behövs för att området skall bidra till att upprätthålla arterna och naturtyperna i gynnsam bevarandestatus. Vidare redovisas vilken reell eller potentiell hotbild som föranleder de planerande bevarandeåtgärderna. Bevarandeplanen har flera viktiga funktioner att fylla i den fortgående processen att sköta och förvalta Natura 2000-områden bl.a: Innehålla riktlinjer för vård- och förvaltningsåtgärder. Underlag för tillståndsprövningar enligt 7 kap 28a- 29 miljöbalken och framtagande av miljökonsekvensbeskrivningar enligt 6 kap miljöbalken. Fungera som referensnivå för den framtida, med jämna mellanrum återkommande, övervakningen och uppföljningen av gynnsam bevarandestatus. Upplysa och kommunicera med olika intressenter t.ex. markägare om vad som ska bevaras och vad som krävs för att nå målen för varje område. Bevarandeplan för Sundängen SE Områdesbeskrivning Området karaktäriseras av en småkuperad, beteshage rik på ädellövträd och bärande buskar, bl.a. hassel och hagtorn. I hagen förekommer flera starkt blockiga och trädbeklädda kullar som varvas med mer öppna och släta partier. Området är förhållandevis välbetat och fältskiktet hyser en rik och väldifferentierad flora. Söder om gården Kilinstorp blir hagen fuktigare med en annan vegetation. Ut mot vattnet finns här ett parti som har vuxit igen kraftigt med lövsly. Längs hagens södra del, mot vattnet, växer en ganska tät albård som behöver glesas ur. Områdets östra del utgörs av en tidigare betesmark som numer är helt igenvuxen. I Natura2000-området ingår också vassbältet och det öppna vattnet. Inom området finns en känd fornlämning i form av en rund stensättning. Området ligger inom bevarandeprogram för odlingslandskapens natur- och kulturmiljövärden, Vedby-Sundängen 80-45, samt inom Kulturminnesvårdsprogram (KMV) för Vedby-Sundängen i Västerås kommun. 4

5 Syfte Syftet med området är att det ska bidra till att bibehålla eller återställa gynnsam bevarandestatus på * biogeografisk nivå för de i området förtecknade naturtyperna och arterna. Bevarandemålen skall tolkas som ett förtydligande av syftet och beskriver hur det enskilda områdets förtecknade naturtyper och arter ska bidra till gynnsam bevarandestatus på biogeografisk nivå. Ingående naturtyper enligt art- och habitatdirektivet * = naturtyp som skall prioriteras i händelse av målkonflikt Kod Naturtyp Areal (ha) Areal i N2000- databasen (ha) Bevarandestatus 3150 Naturligt eutrofa sjöar med Okänd nate- eller dybladsvegetation 6410 Fuktängar med blåtåtel eller starr 1,5 - Ogynnsam 9070 Trädklädd betesmark Gynnsam Ingående arter enligt art- och habitatdirektivet * = art som skall prioriteras i händelse av målkonflikt Kod Art Bevarandestatus 1130 Asp (Aspius aspius) Okänd Definition av naturtyper Observera! Definitionerna är generella och rikstäckande. De har inte specificerats utifrån den kvalité och eventuella undertyper som finns i just detta område Naturligt eutrof sjö (3150) Naturligt eutrofa sjöar och småvatten med hög biologisk produktion och artrika samt generellt näringskrävande växt och djursamhällen. Vattnet är näringsrikt och välbuffrat, klart eller relativt grumligt. Sjöhabitatet omfattar stranden upp till medelhögvattenlinjen. Artsammansättningen är mångsidig och består av näringskrävande (eutrofa) arter. Långskottseller slingeväxter förekommer rikligt och strandzonens vegetation är varierad och har relativt stort inslag av örter. Sedimenten är ofta lerrika. Representativa sjöar har ph >7 och en totalfosforhalt > 25μg P/l. För att kunna definieras som naturtyp bör totalfosforhalten vara högst 125 μg/l och avvikelsen från jämförvärdet vara högst klass 2 (tydlig avvikelse)1. * EU har indelats i 9 biogeografiska regioner baserat på huvudsakligen rådande klimat-, mark-, terräng- och vegetationsförhållanden samt mänsklig påverkan. 1 Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för miljökvalitet. Rapport

6 Täckningsgraden för bladvass bör maximalt vara 75 % av objektets vattenyta. Sjöar som sedan länge varit sänkta eller dämda och upprätthåller vattenståndsfluktuationer med naturlig säsongsvariation samt reglerade sjöar där förutsättningarna för naturtypens karaktäristiska arter upprätthålls, ingår i naturtypen. Fuktängar med blåtåtel eller starr (6410) Hävdpräglade fuktängar med blåtåtel eller starr nedanför trädgränsen. Naturtypen har utvecklats genom lång hävdkontinuitet, men kan vara stadd i igenväxning. Krontäckning av träd och buskar, som inte är av igenväxningskaraktär, är 0-30 %. Hävdgynnade arter skall finnas. Två undertyper finns: 6410 a) Fuktängar på neutrala till alkaliska, kalkrika jordar med ett varierande vatteninnehåll, ofta relativt artrika. Här ingår bl.a. kalkfuktängen b) Fuktängar på surare jordar, ibland torvrika, med blåtåtel, tåg- och starrarter. Typen varierar beroende på hävd och hävdintensitet. Trädklädd betesmark (9070) Naturtypen förekommer på fastmark och är torr-blöt och näringsfattig-näringsrik. Träd- och buskskiktets krontäckningsgrad är % och utgörs av inhemska trädslag. Naturtypen inkluderar både betade trädklädda hagmarker och betad skog. Naturtypen ska ha en lång hävdkontinuitet så väl som trädkontinuitet och inslag av gamla träd ska finnas. Området ska hysa en från naturvårdssynpunkt värdefull artstock knuten till betespåverkan i fältskiktet och/eller till solbelysta hagmarksträd. Värden knutna till beteshävd finns kvar. Artsammansättningen varierar beroende på geografisk belägenhet och markens produktionsförmåga. I hagmarkerna dominerar lövträd, ofta ek och björk men även lind, ask och i vissa fall förekommer tall. I den betade skogen dominerar oftast barrträd och björk, i södra Sverige även ek/bok. Trädklädda betesmarker med grova solbelysta lövträd är särskilt värdefulla eftersom träden i regel är artrika för fler organismgrupper. I de fall betad skog finns på kalkmark har den ofta en rik marksvampflora som är hävdgynnad. Antalet rödlistade arter som är knutna till naturtypen är högt. Finns det gott om död ved kan även ett stort antal rödlistade arter knutna till sådana substrat finnas i naturtypen. Områden med något lägre krontäckningsgrad än 30 % och med mycket höga naturvärden knutna till naturtypen och dess grova lövträd kan klassas som trädklädd betesmark. 6

7 Ekologiska förutsättningar för naturtyperna Naturligt Eutrofa sjöar med nate- eller dybladsvegetation (3150). Naturligt näringsrikt, välbuffrat vatten med låg grad av antropogen belastning av närsalter, miljögifter och grumlande ämnen är en grundförutsättning. För varje enskilt objekt förutsätter bevarandet att dessa parametrar bibehålles på nivåer liknande eller bättre än de som rådde vid utpekandet (jfr med referenstillstånd/ bakgrundshalt). En förutsättning är naturliga vattenståndsfluktuationer och opåverkad hydrologi. För att förutsättningarna för gynnsam bevarandestatus skall upprätthållas i området bör påverkan från Mälarens reglering minimeras. Det är viktigt med en artrikedom inom flera organismgrupper, allt ifrån plankton, påväxtalger och insekter till fisk och fågel. Det måste vara en för naturtypen naturlig artsammansättning utan inverkan av främmande arter eller fiskstammar och fria vandringsvägar i anslutande vattensystem. Positivt för upprätthållandet av gynnsam bevarandestatus är också om de naturliga eller kulturbetingade omgivningar med våtmarker, lövskogar samt hävdade strandängar består. I Sundängen kan man identifiera 2 övergripande och viktiga strukturer; klarvattenområde och vassbälte. En tredje viktig struktur som ibland återfinns i gränsen mellan naturtypen och välhävdade betesmarker är sk. blå bård. Blå bård är grunda vegetationsrika vattenområden mellan öppet vatten och strandäng. Betesdjurens tramp och betning av vass och i blöta områden resulterar i grunt öppet vatten, med en mycket stor produktion av frörika våtmarksväxter och insekter, som i sin tur är en förutsättning för ett rikt strandfågelliv. Sundängen hyser begränsade förutsättningar för blå bård. Möjligen kan man skapa blå bård genom restaurering av fuktängen och området mot vattnet som idag hyser en tät trädbård. Att skapa blå bård på dessa områden förutsätter ett intensivt bete. Vassarnas fågelliv gynnas vid måttliga störningar och ökad flikighet i vassbältet främst pga. bättre födosöksmöjligheter. Fuktängar med blåtåtel eller starr (6410) Naturtypen förekommer direkt söder om gården Kilinstorp. Ut mot vattnet finns betydande uppslag av lövsly. Naturvärdena är beroende av att allt lövsly omgående röjs bort och fortsatt skötsel i form av bete. Marken skall vid vegetationssäsongens slut vara väl avbetad dvs. betestrycket skall vara så kraftigt att ingen förna ansamlas på marken. I naturtypen får det inte förekomma gödsling, kalkning, dikning eller insådd av främmande arter. För att fuktängen skall kunna fungera som rastplatser för fåglarna är det önskvärt att den årligen översvämmas. Det är viktigt att markens hydrologi inte ändras pga. nydikningar eller andra verksamheter på närliggande marker. Trädklädda betesmarker av fennoskandisk typ (9070) Trädkontinuitet och inslag av gamla träd är en förutsättning för naturtypen. Krontäckningsgraden får inte understiga 25 %, då blir trädskiktet för glest och naturtypen övergår i öppen betesmark/äng Vidkroniga träd är ett mycket viktigt inslag då de utgör levnadssubstrat för många, för naturtypen karakteristiska, och nationellt hotade arter. Särskilt viktigt är vidkroniga Ekar och Lindar. Vidkroniga ekar och lindar utvecklas ofta genom att träden får stå fritt och inte utkonkurreras av andra mer skuggtåliga arter. Till dem knutna karaktärsarter av främst insekter och lavar är också beroende av ljus och värme. Vidare så är 7

8 även ett kontinuerligt tillskott av död ved är en förutsättning för många trädlevande svampar och insekter. Fältskiktet behöver också ljus samt årligen betas i sådan omfattning att ingen förna blir kvar på marken. Detta för att inte grässvålen ska luckras upp och karaktärsarterna utkonkurreras av mer skuggtåliga arter. Mindre områden med sämre betestryck kan dock få förekomma. För att åstadkomma/bibehålla en gles, ljusrik och luftig struktur på trädskiktet kan ett visst uttag av yngre eller medelålders träd vara nödvändigt, men det är även viktigt med rekrytering av nya potentiella jätteträd. Äldre och/eller grova träd ska alltid lämnas kvar. Om föryngringen av Ek och Lind är otillfredsställande måste plantor hägnas in och skötas så att de får möjlighet att utvecklas till jätteträd. Busk- och slyröjning kan behövas för att undvika igenväxning. Områdena får ej gödslas och djuren bör ej heller stödutfodras. Detta leder till konkurrensfördel för mer näringsgynnade ofta högre och bredbladiga växter som snabbt konkurrerar ut de för naturtypen karakteristiska arterna. Området närmast vattnet är idag helt igenvuxet och måste restaureras. Om föryngringen av Ek och Lind är otillfredsställande måste plantor hägnas in och skötas så att de får möjlighet att utvecklas till jätteträd. Hotbild - vad kan påverka naturtyperna negativt? Observera! En komplett lista över samtliga hotbilder är inte möjlig att upprätta. Här listas ett urval hot som i det här området bedömts mest relevanta. Verksamheter eller åtgärder som kan tänkas realisera någon eller några av de nedanstående hotbilderna t.ex hydrologiska förändringar kan betraktas som tillståndspliktiga (det behöver dock inte betyda att de inte kan tillåtas.) Listan omfattar tillståndspliktiga verksamheter och effekter av dessa såväl som befintliga och potentiella situationer och problem som behöver åtgärdas, t.ex. trädridån mot vattnet. Mälarens reglering medför uteblivna naturliga vattenståndsfluktuationer vilket innebär bl.a. att strandängar, mader och andra strandnära marker inte översvämmas i samma utsträckning längre. Detta medför kraftigt försämrade livsvillkor för många arter eftersom översvämmade strandängarna är en av de mest centrala/nödvändiga strukturerna i ett våtmarksområde och påverkar indirekt väldigt många organismer. Mälarens reglering har också inneburit att det inte finns någon naturlig störning på vassen i form av istryck, dränkning m.m. Därav breder den ut sig alltmer, homogeniseras och växa in i strandängar och betesmarker. Vassen konkurrerar således snabbt ut slåtter och betesberoende vegetation på land samt typisk, och artrik vattenvegetation på grunda områden i Mälaren när vattenståndsvariationen minskar 8

9 Ökad eutrofiering pga. näringsläckage från vägar, omgivande åkermark och enskilda avlopp orsakar ökad växt- och algproduktion. Detta leder i sin tur till ökad grumlighet och ökade nedbrytningsprocesser i vattnet med syrebrist som följd. Detta försämrar för bl.a. djurplankton som utgör en viktig basföda i näringskedjan. Intensiv växtodling i strandzonen ökar risken för läckage av växtnäring och bekämpningsmedel. Rensning av diken kan orsaka grumling och på så sätt påverka vattenmiljöerna negativt. Näringsläckaget är inte bara ett hot mot vattenmiljöerna utan kan även påverka betesmarkernas flora. Detta genom att ge konkurrensfördel åt näringsälskande växter. Dessa ofta högre och bredbladiga växter är mindre lämpliga som föda åt betesdjuren och de tränger bort de för naturtyperna traditionella och ljuskrävande lägre örter. Stödutfodring och vinterbete kan ge motsvarande effekt. Felaktig, för svag eller utebliven hävd medför att fuktängen och den trädklädda betesmarkerna snabbt växer igen. Betestrycket är i dagsläget för svagt och fältskiktet domineras på många håll av nässlor och buskage(se karta). Betet måste intensifieras i dessa områden och vid behov kompletteras med sly- och buskröjning. Ett för tätt träd- och buskskikt medför att mindre skuggtåliga, viktiga och karakteristiska arter så som späda örter och ek utkonkurreras. Djurhållaren saknar idag EU:s miljöstöd vilket medför en osäkerhet avseende betesintensiteten och kontinuiteten. Den alltför täta trädridån mot vattnet omöjliggör fortsatt existens för naturtypens karakteristiska arterna genom sin kraftiga beskuggning. Trädridån utgör också en barriär mellan vattnet och den mer välhävdade betesmarken för många djur och växter. Brist på utveckling av gamla och grova träd medför att den trädklädda betesmarkens kontinuitet av grova träd riskerar att brytas. Detta får allvarliga följder för många av naturtypens typiska arter och läderbaggen som är beroende av jätteträden. Hydrologiska förändringar pga dikning/dränering m.m. är ett hot mot samtliga naturtyper. Exploatering av strandområdet, muddring samt utsläpp från punktkällor (i hela Mälaren) eller utsättning av främmande arter (i hela Mälaren) är andra påtagliga hot som kan medföra att naturtyperna förstörs och deras typiska arter försvinner. 9

10 Bevarandemål och uppföljningsmetoder för naturtyperna Observera! Bevarandemålen och uppföljningsmetoderna kommer att preciseras och eventuellt ändras efter genomförd sk. basinventering mellan åren Naturligt Eutrof Sjö (3150) BEVARANDEMÅL Naturtypens areal i området skall uppgå till minst 84 ha. Vassens täckningsgrad i objektet skall inte öka i jämförelse med år X Ph-värdet skall vara >7 och totalfosforhalten mellan 25 & 125 µg/l De typiska arterna XXX skall bibehållas eller öka i jämförelse med år X. UPPFÖLJNINGSMETODER Kontroll mha flygbilder minst vart 12:e år Provtagningar i objektet enligt handboken för miljöövervakning Kontroll av förekomst eller täckningsgrad i, med för syftet lämplig metod, utlagda provytor. Start år X därefter minst vart 12:e år. Fuktängar med blåtåtel eller starr (6410) BEVARANDEMÅL Naturtypens areal i området skall restaureras till minst 1,5 ha. Minst 90 % av strandängarna (se karta)skall vid vegetationssäsongens slut vara så väl hävdad att ingen förna årligen ansamlas på marken. De typiska kärlväxtarterna XXX skall bibehållas eller öka i jämförelse med år X. UPPFÖLJNINGSMETODER Kontroll m.h.a flygbilder alt. fältbesök minst vart 6:e år Statistik från EU-stödshanteringen i form av kontrollresultat vart 6:e Flygbildstolkning alt fältbesök minst vart 6:e år. Kontroll av förekomst eller täckningsgrad i, med för syftet lämplig metod, utlagda provytor. Start år X därefter minst vart 6:e år. Trädklädd betesmark (9070) BEVARANDEMÅL Naturtypens areal i området skall uppgå till minst 18 ha. Trädskiktets täckningsgrad ska vara över 25 % och under 75 % Minst 90 % av naturtypen skall vid vegetationssäsongens slut vara så väl hävdad att ingen förna årligen ansamlas på marken. De typiska kärlväxtarterna XXX eller lavarna XXX skall bibehållas eller öka i jämförelse med år X. UPPFÖLJNINGSMETODER Kontroll m.h.a flygbilder alt. fältbesök minst vart 6:e år Kontroll av förekomst eller täckningsgrad i, med för syftet lämplig metod, utlagda provytor. Start år X därefter minst vart 6:e år. 10

11 Arternas ekologiska krav Asp (Aspius aspius) Vandrar efter islossningen i april-maj upp i strömvatten för lek då vattentemperaturen nått minst 5 C. Leken sker främst över grus- och stenbottnar, men också över växtrika områden med rent och syrerikt vatten. Vissa asppopulationer leker också på grundare områden i sjöar. I sjöarna uppträder aspen ofta pelagiskt såväl i ytskiktet som på relativt stora djup. Som ung lever aspen huvudsakligen på planktonorganismer, insektslarver och kräftdjur. Vid en längd av cm övergår den så gott som helt till fiskföda. Sundängen torde inte utgöra någon viktig lekplats men kan vara ett lämpligt område för Aspen att uppehålla sig i under sin övergångsperiod från insekts- till fiskföda. Därav är det en förutsättning att det finns rikligt med frisimmande evertebrater i kombination med mycket småfisk. Hotbild - vad kan påverka arterna negativt? Observera! Den hotbild som gäller naturtyperna i området (se ovan) gäller även de förekommande arterna. Nedan anges mer artspecifika hot som gäller utöver den gemensamma hotbilden för naturtyper och arter. Verksamheter eller åtgärder som kan tänkas realisera någon eller några av de nedanstående hotbilderna kan betraktas som tillståndspliktiga (det behöver dock inte betyda att de inte kan tillåtas.) Listan omfattar tillståndspliktiga verksamheter och effekter av dessa såväl som befintliga och potentiella situationer och problem som behöver åtgärdas. Minskat födounderlag pga av syrebrist genom eutrofiering är det allvarligaste hotet. Utsättning av främmande fiskarter och punktutsläpp i Mälaren innebär att aspen riskerar att utkonkurreras eller drabbas av sjukdomar Bevarandemål och uppföljningsmetoder för arterna. Asp (Aspius aspius) BEVARANDEMÅL UPPFÖLJNINGSMETODER Artens population i mälaren skall inte minska? 11

12 Bevarandeåtgärder Området är idag skyddat som naturreservat. Skötselplanen behöver dock revideras så att syftet och bevarandemålen i denna bevarandeplan uppnås. Det är bl.a. oklart huruvida det är förenligt med beslut o skötselplan att glesa ur trädsiktet önskvärt mycket. För att klara bevarandemålen är det nödvändigt att säkerställa en god hävd på områdets friskoch fuktängar. Området måste i fortsättningen omfattas av EU:s miljöstöd för betesmarker. Den skötsel som föreskrivs där är i dag tillräckliga för att uppnå bevarandesyftet. I händelse av att miljöersättningen ändras och övergår i någon annan form som dock motsvarar dagens ersättning skall nya avtal tecknas. Om miljöersättningen skulle upphöra helt bör ett skötselavtal mellan brukare och naturvårdsförvaltaren tecknas för att säkerställa att bevarandeplanens mål uppnås. Det är viktigt att ersättningens föreskrifter säkerställer att fuktängarna inte växer igen och att kortsnaggade strandängar finns vid vegetationsperiodens slut. Det är samtidigt viktigt att föreskrifterna tar hänsyn till brukarens behov av flexibilitet o likn. Miljöersättningarna måste också säkerställa att fuktängarna inte utsätts för en ökad näringstillförsel bl.a. genom tillskottsutfodring. För att undvika gnagskador på värdefulla träd samt eventuella trampskador på fornlämningar bör man helst beta med nöt- eller får (och inte med hästar) på marker där detta kan uppstå. 7,2 ha närmast mälaren skall restaureras till betesmarker av sådan kvalité att de kan omfattas av EU:s miljöersättningar liknande som ovan. (se karta) Restaureringsbidrag kan sökas hos Länsstyrelsen. I samband med restaurering bör man också ta bort den dunge som återfinns längst ut mot vassen i sydost (se karta). För att förbättra häck- och rastmöjligheterna för and- och vadarefåglar är det önskvärt med en intensifierad hävd ut mot vassen. På detta sätt finns eventuellt möjligheten att skapa en sk blå bård mellan fastmarken och vassbältet om markförhållandena tillåter. Fållindelning av betesmarken kan här vara effektivt för att pressa ut djuren mot vassen. Det är viktigt säkerställa fortlevnaden av stora vidkroniga träd i betesmarken. Många arter är kopplade till friställda gamla ädellövträd och välutvecklade brynmiljöer. Detta medför att lämpliga träd skall friställas inom ramen för rimliga röjningsinsatser och att attraktiva brynmiljöer skall skapas. För att säkerställa trädkontinuiteten måste yngre träd kontinuerligt utses och skötas så att de får möjlighet att utvecklas till jätteträd. Små plantor skall, om nödvändigt hägnas in tills dess de inte längre är begärligt bete. Punktutsläpp eller andra större föroreningar i hela Mälaren samt ev. utsättning av främmande arter är andra verksamheter som måste minimeras/förhindras. Tillskottsutfodring, gödsling eller annan typ av näringstillförsel skall inte tillåtas med undantag för övergångsutfodring. Eventuella större nässelruggar eller liknande som finns skall bekämpas genom slåtter med slitande redskap, i början minst 2 ggr/år senare vid behov. Slåttern skall ske under högsommaren, dock innan frösättningen då växterna har mest upplagrad näring. 12

13 För att de Natura 2000-naturtyper och arter som är knutna till Mälaren och dess strandnära miljöer skall nå och/eller bibehållas i gynnsam bevarandestatus, och likaså om målet i EU:s ramdirektiv för vatten om god ekologisk status i Mälaren skall nås, måste en större och mer naturlig vattenståndsvariation skapas. Det bör därför utredas vilka effekter en mer naturvårdsanpassad reglering av Mälaren får på övriga samhällsintressen så som sjöfart, jordbruk, säkerhet och vattentäkt m.m. Man måste sedan arbeta för att åstadkomma en reglering som på ett bättre sätt beaktar naturvårdens intressen än vad som hittills har skett. Detta innebär att man bör eftersträva perioder med framför allt högre vattenstånd under vår och höst. Det bedöms inte möjligt att återskapa en helt naturlig vattenståndsvariation. De negativa effekterna av Mälarens reglering på Natura 2000-området måste därför minimeras genom att med hjälp av skötselåtgärder efterlikna den naturliga påverkan på området som vattenståndsvariation innebär i form av vegetationsstörning översvämning m.m. Övervakning och uppföljning Under år genomför Naturvårdsverket i samarbete med Länsstyrelserna en så kallad basinventering av alla Natura 2000-områden i Sverige. Inventeringsresultaten kommer att ligga till grund för eventuella ändringar i bevarandeplanen med avseende på viktiga kompletteringar, rättning av felaktiga data eller för att göra justeringar i skötselförslagen. Bevarandeplanen är alltså ett levande dokument som kan uppdateras eller revideras vid behov. Vart sjätte år ska Sverige rapportera bevarandestatusen till EU. Förslag till uppföljningsmetoder anges i samma tabell som arterna och naturtypernas bevarandemål. Uppföljning av bevarandemålen för Natura 2000 områdena kommer att ske i alla objekt med skötselkrävande naturtyper. Naturtyper som inte är skötselkrävande kommer att följas upp där Länsstyrelsen anser det särskilt motiverat. 13