MAN TROR ATT DET INTE ÄR SANT Sjuksköterskors upplevelser av möten med våldsutsatta kvinnor en intervjustudie

Transkript

1 Utbildningsprogram för sjuksköterskor Kurs VO 4513 Ht 2009 Examensarbete 15 högskolepoäng MAN TROR ATT DET INTE ÄR SANT Sjuksköterskors upplevelser av möten med våldsutsatta kvinnor en intervjustudie Författare: Linda Mårtensson Malin Östervall

2 Titel Författare Utbildningsprogram Handledare Examinator Adress Nyckelord Man tror att det inte är sant Sjuksköterskors upplevelser av möten med våldsutsatta kvinnor - en intervjustudie Linda Mårtensson och Malin Östervall Sjuksköterskeprogrammet 180hp Eva Nilsson Stig Wenneberg Växjö Universitet. Institutionen för vårdvetenskap och socialt arbete Möte, sjuksköterska, tankar, upplevelser och våldsutsatta kvinnor SAMMANFATTNING Våld mot kvinnor är ett världsomfattande problem som på senare år blivit alltmer uppmärksammat. Våldet innebär alltid negativa konsekvenser och lidande för kvinnan. Kvinnor som blivit utsatta för våld söker sig i större omfattning än andra människor till hälsooch sjukvården för vård av sina skador och åkommor. Av den anledningen utgör sjuksköterskor en viktig del i identifieringen av kvinnliga våldsoffer. Studiens syfte var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av möten med våldsutsatta kvinnor inom vården. Studien utgick från en kvalitativ ansats där urvalet var sju sjuksköterskor. Datainsamlingen bestod av semistrukturerade intervjuer. Materialet analyserades utefter en kvalitativ analysmetod som innebar att materialet först analyserades i sin helhet. Därefter lades fokus på delarna för att återigen skapa en ny helhet genom kategorier. Förtroendet ansågs av sjuksköterskorna vara viktigt i möten med våldsutsatta kvinnor. I dessa möten upplevde sjuksköterskorna olika svårigheter i att identifiera kvinnorna där frågan om våld förekommit var den mest framträdande svårigheten. Vidare framkom att sjuksköterskorna besitter viss kunskap om ämnet likväl som det föreligger brister i denna. Slutsatser som kan dras är att mer utbildning behövs för att öka sjuksköterskors kunskaper om hot och våld mot kvinnor. Likaså behövs handlingsplaner för att stödja sjuksköterskor i deras arbete med våldssatta kvinnor.

3 INNEHÅLLSFÖRTECKNING INLEDNING 1 BAKGRUND 1 Våld mot kvinnor en översikt 1 Våldsutsatta kvinnors erfarenheter och av möten med vården 2 Sjuksköterskors och vårdpersonals upplevelser 3 av möten med våldsutsatta kvinnor TEORETISK REFERENSRAM 4 Lidande 4 Livsvärld 4 Vårdrelation 4 Välbefinnande 4 PROBLEMFORMULERING 5 SYFTE 5 METOD 5 Urval 5 Datainsamling 5 Dataanalys 6 FORSKNINGSETISKA ASPEKTER 7 RESULTAT 7 Mötet med kvinnan 8 Faktorer som underlättar mötet 8 Faktorer som försvårar mötet 8 Handlingsberedskap 9 Tillräcklig kunskap 9 Brist på kunskap 9 Upplevda egna känslor 10 Negativa känslor 10 Ambivalenta känslor 11 Känslomässig distansering 12 Identifieringsproblem av våldsutsatt kvinna 12 Misstankar om våldsutsatt kvinna 12 Svårigheter at identifiera våldsutsatta kvinnor 13 Mötet med mannen 13 Upplevelse av kontrollerande man 14 Upplevelse av hot och rädsla inför mannen 14 DISKUSSION 14 Metoddiskussion 14 Resultatdiskussion 16 Slutsats 19 REFERENSLISTA 21 Bilagor 1. Informationsbrev 2. Intervjuguide

4 INLEDNING Sannolikheten är stor att du som yrkesverksam sjuksköterska kommer att komma i kontakt med våldsutsatta kvinnor och därför är det viktigt att vara förberedd och införstådd i den problematik som berör ämnet. Intresset för problemområdet väcktes då författarna, genom sin utbildning, studerade ämnet hot och våld mot kvinnor. De insåg att det krävs kunskap om hur man identifierar dessa kvinnor och bemöter dem inom vården. Då frågorna är många och svaren är få valde författarna att studera ämnet för att få större kunskap som förberedelse inför det kommande yrket som legitimerade sjuksköterskor. BAKGRUND Våld mot kvinnor en översikt Våld mot kvinnor är ett dolt samhällsproblem och utgör ett hot mot kvinnors hälsa och välbefinnande. Största delen av detta våld sker bakom stängda dörrar i det egna hemmet och uppmärksammas inte av världen utanför (Eliasson, 1997). Våld mot kvinnor är dessutom ett globalt hälsoproblem (Scheffer-Lindgren, Renck, 2008; Heimer och Sandberg, 2008) och kan drabba vem som helst oberoende av ålder, etnicitet, religion eller samhällsklass (Johansson- Latham, 2008). Studier visar att våld mot kvinnor är vanligare i de regioner där kvinnors rättigheter ifrågasätts och där våld mot kvinnor sällan leder till rättsliga påföljder (Ibid.). FN:s deklaration angående kvinnovåld definierar våld mot kvinnor som Any act of gender based violence that results in, or is likely to result in, physical, sexual, or psychological harm or suffering to women, including threats of such acts, coercion or arbitrary deprivation of liberty, whether occurring in public or private life. (Declaration on the elimination of violence against women, 1994) Socialstyrelsen (2003) beskriver att våld mot kvinnor inte bara behöver vara fysiskt utan även kan uttryckas som psykiskt, sexuellt eller emotionellt våld. Även känslomässiga övergrepp, hot om våld och att bli kontrollerad ekonomiskt ingår i begreppet. Misshandeln kan också innefatta barnen. Kvinnan påverkas alltid negativt fysiskt, psykologiskt och/eller socialt efter att ha blivit utsatt för våld. Kvinnan har historiskt sett varit underordnad mannen vilket inneburit att kvinnors tankar, åsikter och rättigheter ansetts vara mindre värda än männens. I och med mannens högre sociala ställning sågs kvinnovåld tidigare som något accepterat och något man dessutom ignorerade (Eliasson, 1997). Även Keeling och Mason (2008) beskriver att kvinnomisshandel tidigare hanterades privat och att det inte var något som allmänheten skulle lägga sig i. Denna syn på våld mot kvinnor har under åren genomgått en drastisk förändring, från ignorans och acceptans till brott och strafföreläggande. År 1982 togs ett stort steg i och med att kvinnovåld kom under allmänt åtal. Detta innebar att anmälan inte enbart måste göras av kvinnan själv utan att även samhället kan gripa in. Dock är det svårare att driva anmälan utan kvinnans aktiva medverkan (Eliasson, 1997; Eliasson, 2008). 1

5 År 1975 bildade Förenta Nationerna en särskild kvinnofond, UNIFEM (United Nations Development Fund For Women) där målet i första hand var att stödja kvinnor i utvecklingsländerna. UNIFEM har sedan dess haft en betydande roll för att stödja kvinnor och driva på jämställdhet mellan könen världen över (UNIFEM, 2009) UNIFEM beskriver på sin hemsida utbredningen av problemet våld mot kvinnor. De uppger att minst en av tre kvinnor världen över har blivit utsatt för fysiskt, sexuellt, eller någon annan typ av våld under sin livstid. De skriver även att kvinnovåld är det mest utbredda brott mot de mänskliga rättigheterna som vi känner till i dag. En rapport av Socialstyrelsen (2006) visar att kostnaderna för våld mot kvinnor bara i Sverige, beräknas till mellan 2,7-3,3 miljarder kronor per år. I studien har kostnader som ingår i psykiatrisk vård, tandvård eller i barnens skador etc. inte inkluderats. Beloppet för de totala kostnaderna kan därför antas vara ännu större. Enligt kriminalstatistik som tagits fram av Brottsförebyggande rådet (BRÅ) utgör misshandel mot kvinnor ungefär 35 % av alla anmälda misshandelsfall i Sverige. Under 1990-talet ökade antalet anmälningar av misshandel mot kvinnor med 40 %. Detta förklaras av att kvinnor har blivit mer benägna till att anmäla men också av att en faktisk ökning av antalet fall av kvinnomisshandel har skett (Brottsförebyggande rådet, 2003). Det är också viktigt att uppmärksamma problemet våld mot kvinnor i nära relationer (Amnesty, u.å.) där gärningsmannen ofta är någon som kvinnan står i nära relation till eller som hon känner (Amnesty, u.å.; UNIFEM, 2009). Lika viktigt är det att belysa det fysiska, psykiska och sexuella våld som förekommer mot kvinnor på offentliga platser, såsom arbetsplatser, nattklubbar eller i skolan, där gärningen även kan utföras av andra män än de som kvinnan står i nära relation till. I Sverige domineras våld mot kvinnor i den offentliga miljön i form av sexuellt våld, samtidigt som det fysiska våldet är vanligare inom nära relationer i hemmet (Lundgren, Heimer, Westerstrand & Kalliokoski, 2001). Våldsutsatta kvinnors erfarenheter av möten med vården Kvinnor som blivit utsatta för hot och/eller våld söker sig i huvudsak till olika vårdinstanser (Häggblom, Hallberg, Möller, 2005) som sjukhus och vårdcentraler. Där blir de oftast inte identifierade som våldsoffer av sjukvårdspersonalen (Häggblom, et al. 2005; Socialstyrelsen, 2003). En studie av Carlsson Gielen et al. (2000) visar att drygt hälften av en grupp kvinnor som varit utsatta för våld anser att det bör införas en rutin där hälso- och sjukvårdspersonal alltid tillfrågar alla kvinnor om hot och våld för att kunna identifiera de som lever under förhållanden där fysiskt eller sexuellt våld förekommer. Enligt en studie av Peckover (1998) som finns beskriven i en litteratursammanställning av Corbally (2001) upplever kvinnorna att det är svårt att själva berätta att de blir misshandlade. Majoriteten av kvinnorna i studien av Belknap och Sayeed (2003) tycker att det därför skulle vara positivt att bli tillfrågad om misshandel av en läkare eller sjuksköterska istället. Av dessa skulle fem av sju kvinnor svara ärligt på frågan även om de aldrig tidigare blivit tillfrågade. Enligt Hälso- och sjukvårdslagen (SFS 1982: 763) ska hälso- och sjukvården främja en god relation mellan personalen och patienten samt tillgodose behovet av trygghet hos patienten. Betydelsen av trygghet framkommer även i studien av Belknap och Sayeed (2003). De menar att en god vårdrelation mellan vårdpersonalen och kvinnan är av stor betydelse för att kvinnan ska känna sig väl mottagen och trygg i vården. För att inge tillit hos kvinnan är det viktigt att vårdaren finns där för kvinnan, är närvarande och lyhörd och har tid att lyssna till kvinnans berättelser samt visar intresse för hennes upplevelser och för hur hon mår. Först när tilliten har infunnit sig avgör nämligen kvinnan själv hur mycket hon är beredd att avslöja om sin 2

6 situation. I motsats till detta menar ett stort antal kvinnor som deltagit i studien av Cambell, Pliska, Taylor och Sheridan (1994) som finns beskrivet i litteraturstudien av Corbally (2001) att de inte fick ett gott bemötande från personalen under vårdtiden. Hälften av de 74 kvinnor som medverkade i studien ansåg att deras upplevelser i mötet med vårdpersonalen varit negativa då personalen endast koncentrerade sig på de fysiska skadorna och inte tog hänsyn till kvinnans emotionella tillstånd och problem eller det trauma hon utsatts för. Sjuksköterskors och vårdpersonals upplevelser av möten med våldsutsatta kvinnor För att kunna identifiera kvinnor som blivit utsatta för våld i olika former utgör hälso- och sjukvårdspersonal en viktig yrkesgrupp. Därför blir bemötandet från hälso- och sjukvårdspersonal gentemot kvinnan viktigt. Ett dåligt bemötande där kvinnan möts av bristande engagemang, oförståelse, bagatelliserande av skador och upplevelser, kan öka hennes känslor av isolering och ensamhet. Ett bra bemötande från personal som visar på öppenhet, empati och engagemang kan däremot få kvinnan att vilja berätta om våldet och på så sätt få en bekräftelse på det som hänt och möjlighet att få hjälp med att se en lösning på problemet (Björck & Heimer, 2008). Enligt Socialstyrelsen (2003) leder alla former av våld och misshandel till negativa konsekvenser för kvinnan vilket gör att det är mycket viktigt att dessa kvinnor identifieras. Detta bekräftas av Campbell (2002) som i sin litteraturgenomgång redogör för negativa hälsoeffekter av våld inom nära relationer. Här beskrivs våldets konsekvenser på kvinnans hälsa. Ofta medför det långvariga hälsoproblem som t.ex. kronisk smärta i huvud och/eller rygg, symtom från det centrala nervsystemet med svimningar eller andra typer av påverkan. För att kunna identifiera dessa konsekvenser av hot och våld behövs först och främst rutiner för att fråga kvinnor om de varit utsatta för våld. Hur ofta sjuksköterskor och annan sjukvårdspersonal som misstänker kvinnomisshandel frågar kvinnan om hon blivit utsatt eller inte varierar. I studien av Sugg, Thompson, Thompson, Maiuro och Rivara (1999) uppger mindre än 17 av 84 informanter att de alltid eller nästan alltid ställer frågan om kvinnan blivit utsatt för våld vid kontakt med patienter som visar symtom som kan inge misstanke om misshandel. Liknande resultat framkommer i studien av Chung, Wong och Yiu (1996). Utav de 225 informanterna (akutsjuksköterskor) så skulle 137 inte fråga en våldsutsatt kvinna direkt om hon blivit utsatt för våld av sin manliga partner även om misstankar finns. Bryants och Spencers (2002) resultat visar att siffrorna för barnmorskor och sjuksköterskor som arbetar inom mödravård, gynekologi och obstetrik är betydligt högre. Fem av sju av dessa barnmorskor och sjuksköterskor uppger att de ställer så kallade screening-frågor om våld mot kvinnor vid första mödravårdsbesöket. Orsaker till att hälso- och sjukvårdspersonal undviker att ställa frågor om hot och våld då misstankar finns kan vara rädsla för hur kvinnan ska reagera. T.ex. att hon kan känna sig kränkt (Häggblom et al. 2005). Är man som personal själv utsatt för våld eller varit vittne till våld kan detta vara en orsak till att inte fråga då personalen vill distansera sig från problemet. Tidsbrist anges som en annan orsak till att inte fråga (Widding Hedin, 1997). Vidare kan svårigheter med att formulera frågan också medverka till att frågan aldrig ställs (Häggblom et al., 2005). En viktig aspekt som studien av Chung et al. (1996) tar upp är att 211 av 225 sjuksköterskor inte hade någon utbildning för att hantera kvinnovåld. Likaså svarade 194 att de inte hade den kunskap och information som krävdes. Häggblom et al. (2005) beskriver i sin studie att många sjuksköterskor (110 av 133 informanter) önskade mer utbildning i att hantera kvinnovåld. 3

7 TEORETISK REFERENSRAM Studien utgick från ett induktivt arbetssätt som innebär att genom studier av verkligheten skapas en teori om fenomenet (Patel, 1999). Den teoretiska referensramen grundades på ett vårdvetenskapligt synsätt som besvarar frågor om vad en god vård innebär. Vårdvetenskapens människobild har utgångspunkt i ett humanvetenskapligt perspektiv som innebär att människan är en flerdimensionell enhet som består av både kropp, själ och ande. Denna enhet kan endast förstås i det sammanhang hon befinner sig i. Detta vårdvetenskapliga synsätt understryker även människans värdighet och okränkbarhet (Wiklund, 2003). Nedan beskrivs de begrepp som förekommer i den fortsatta studien: lidande, livsvärld, vårdrelation samt välbefinnande. Lidande Lidande är en subjektivt upplevd känsla som berör hela människan och kan visa sig både fysiskt, psykiskt och andligt. Inom vårdvetenskapen talar man om tre olika typer av lidande: sjukdomslidande (lidande till följd av sjukdom), vårdlidande (lidande i samband med undersökningar, behandlingar och bemötande inom vården) samt livslidande (lidande som är knutet till människans situation och historia). Vårdarens främsta uppgift är att lindra lidande vilket sker genom bekräftelse av patientens upplevelser och känslor (Wiklund, 2003). Livsvärld Livsvärlden är den verklighet vi lever i och den verklighet vi upplever genom vår kropp och vårt sinne. Livsvärlden ter sig således olika för olika individer och sammanlänkar liv och värld till en enhet. Vidare menar vårdvetenskapen att människan får kunskap om världen genom hennes livsvärld och hon påverkar denna livsvärld i lika hög grad som hon själv påverkas av den. För att bedriva en genuin vård krävs det att vårdaren bekräftar och uppmärksammar patientens livsvärld. Härvid är det av vikt att vårdaren ser på vården ur ett patientperspektiv där patientens livsvärld ses som det centrala (Wiklund, 2003). Vårdrelation Wiklund beskriver begreppet vårdrelation som det utrymme där vårdandet äger rum (Wiklund, 2003, s.155). Genom en god vårdrelation mellan patient och vårdare läggs grunden till en patientfokuserad och genuin vård. I denna relation läggs fokus på patienten och dennes behov. Vårdarens uppgift är att vara följsam mot patienten och möta denne på dennes villkor. Utan en god vårdrelation blir vården en negativ upplevelse för patienten och kan även skapa ett vårdlidande i mötet. Vårdrelationen ter sig asymmetriskt då vårdaren, med sin kunskap och erfarenhet, innehar en viss makt i mötet. Som vårdare är det viktigt är medveten om denna asymmetri för att motverka att denna påverkar mötet negativt (Wiklund, 2003). Välbefinnande Välbefinnande är en unik och personlig upplevelse som utgår från människans livsvärld. Välbefinnandet beskrivs som lidandets motpol. Trots detta förutsätter inte god hälsa välbefinnande och människan kan trots ohälsa och lidande känna välbefinnande. Vårdarens uppgift är att främja välbefinnande hos patienten (Wiklund, 2003). 4

8 PROBLEMFORMULERING Våld mot kvinnor har länge varit ett dolt och accepterat fenomen som på senare år kommit att bli ett uppmärksammat samhällsproblem. Kvinnans livsvärld sätts i fokus då hot och våld alltid innebär negativa konsekvenser för kvinnans välbefinnande och hälsa (Eliasson, 1997). Enligt Amnesty (u.å,) innefattar begreppet våld mot kvinnor fysisk misshandel, sexuellt våld och psykiskt våld i form av hot och ofredande. Det är denna definition av begreppet kvinnovåld som valts att användas i denna studie. Det finns inga utmärkande drag för kvinnan som drabbas. Problem med hot och våld finns oberoende av ålder, samhällsklass, etnicitet och religion (Johansson-Latham, 2008). Att vara utsatt innebär alltid att kvinnan påverkas negativt (socialt, fysiskt och/eller psykologiskt). Därför menar Socialstyrelsen (2003) att detta är ett problem som måste uppmärksammas vilket inte är fallet idag. Finns det orsaker till varför dessa kvinnor inte fångas upp i kontakt med hälso- och sjukvården? Saknas det kunskaper i ämnet hos personalen? Saknas det tid? SYFTE Studiens syfte var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av möten med våldsutsatta kvinnor inom vården. METOD En kvalitativ ansats valdes då denna metod är lämplig vid studier av upplevelser. Intervjuer valdes som datainsamlingsmetod då dessa söker en förståelse för den intervjuades livsvärld (Dahlberg, 1997). Urval Sju legitimerade sjuksköterskor intervjuades. Sex av informanterna var kvinnor och en var man. Informanternas arbetsplatser styrde urvalet. Informanterna söktes där sjuksköterskor kommer i kontakt med våldsutsatta kvinnor och av den anledningen kunde antas besitta viss kunskap och erfarenhet av fenomenet. Aktuella kriterier för informanterna var att de skulle ha varit yrkesverksamma sjuksköterskor under minst tre år. Inga uteslutningskriterier angående ålder, kön eller etnicitet ansågs nödvändiga då det var önskvärt med en blandad population. Sex av informanterna hade svensk bakgrund. En hade utländsk bakgrund. Fyra av informanterna var specialistutbildade (en barnmorska, en distriktssköterska samt två ambulanssjuksköterskor). Tiden som yrkesverksam sjuksköterska varierade mellan fyra till 33 år. Datainsamling För att rekrytera deltagare till studien valde författarna att kontakta avdelningschefer på arbetsplatser där de kunde tänka sig att sjuksköterskor kan komma i kontakt med våldsutsatta kvinnor (akutmottagning, ambulans, jourläkarcentral samt kvinnoklinik). Avdelningscheferna informerades om studien och dess syfte både muntligt och med ett informationsbrev (bilaga 1). Dessa tillfrågades om de kunde välja ut två sjuksköterskor på varje arbetsplats utifrån de gällande inklusionskriterierna. De ombads också att lämna ut informationsbrev till de utvalda sjuksköterskorna. En vecka efter att informationsbreven lämnats ut och då de tillfrågade sjuksköterskorna läst och godkänt deltagande i studien genom sin underskrift, hämtades 5

9 breven upp. Tid och plats för intervju bestämdes över telefon eller under ett möte med den tilltänkte informanten. Studiens informanter bestod slutligen av två sjuksköterskor från ambulansen, en sjuksköterska och en barnmorska från kvinnokliniken, två sjuksköterskor från akutmottagningen samt en sjuksköterska från jourläkarcentralen. Intervjuerna tog plats i ett avskilt rum på den intervjuade sjuksköterskans/barnmorskans arbetsplats. Samtliga intervjuer gjordes under informantens arbetstid. Intervjutiden varierade mellan minuter. Intervjumetoden som användes var semistrukturerad. En semistrukturerad intervju innebär att intervjun är strukturerad till viss del. Intervjuaren kan välja att ändra ordningen bland frågorna för att öka följsamheten mot informanten. Frågorna bestod av både öppna och slutna frågor. De öppna frågorna ger den intervjuade möjlighet att svara på frågorna med sina egna ord vilket ger en rikare och en mer nyanserad bild av fenomenet (Polit & Beck, 2006). De slutna frågorna används för att få svar på specifik information, i detta fall bl. a. nuvarande arbetsplats och antal yrkesverksamma år. Inför intervjun upprättades en intervjuguide (bilaga 2) som fungerade som ett underlag att använda under intervjun. Denna guide fungerar som ett stöd för intervjuarna och säkerställer att samma teman och frågor tas upp i samtliga intervjuer (Dahlberg, 1997). En provintervju genomfördes för att testa intervjuguiden. Detta test menar Holme och Solvang (1997) kan upptäcka eventuella svagheter och fel i intervjuguiden som genom omarbetning kan öka trovärdigheten i en studie. Intervjun skrevs sedan ut och jämfördes med syftet med intervjustudien. Intervjun ansågs svara till syftet och intervjuguiden bedömdes innehålla relevanta frågor. Då provintervjun gav relevant information inkluderades denna i resultatet. Vid tidpunkten för intervjuerna deltog båda författarna där en hade huvudansvaret för att ställa frågor medan den andre förde anteckningar. Den andre skrev även ned nyckelord och eventuella känslor och stämningslägen som kom till uttryck under tiden för intervjun. Enstaka gånger kompletterade den antecknande författaren med frågor till informanten för att få denne att förklara sina upplevelser ytterligare. Dataanalys För att analysera inhämtad data valdes Graneheims och Lundmans (2004) kvalitativa dataanalys. Denna dataanalys inbegriper både ett manifest och ett latent analytiskt arbetssätt. Författarna valde att arbeta efter den manifesta analysmodellen. Denna syftar till att beskriva det synliga och uppenbara innehållet av materialet (Ibid.). Inledningsvis lästes intervjumaterialet igenom ett flertal gånger för att författarna skulle få en helhetskänsla av materialet. Efter detta arbetade författarna åtskilda med att, var och en, plocka ut meningsbärande enheter som de ansåg svara mot studiens syfte. Båda författarnas meningsbärande enheter jämfördes sedan mot varandra och det visade sig att författarna i övervägande del av fallen valt ut samma meningsbärande enheter. Författarna arbetade tillsammans med att kondensera de meningsbärande enheterna för att sedan koda dessa så att materialet framträdde ur en annan synvinkel. Koderna grupperades sedan efter relevans till varandra och samlades i olika subkategorier. Om samhörighet sågs mellan subkategorierna grupperades dessa för att slutligen placeras under en övergripande kategori (Graneheim & Lundman, 2004). 6

10 Tabell 1: Exempel på analysprocessen enligt Graneheim och Lundman (2004). Meningsbärande enhet Kondensering Kod Subkategori Kategori Ja det är ju en jättekänslig situation är det ju alltså, helt och hållet beror det på om dem kvinnorna får förtroende för mig som vårdare Viktigt att skapa förtroende i mötet Förtroendets betydelse Faktorer som underlättar mötet Mötet med kvinnan När du har, en lite inbunden kvinna då är det ju oerhört svårt, ja som är förnekande som inte alls vill. Det är inte alls säkert att hon vill berätta det här för mig Svårt då patienten inte vill prata Kommunikations svårigheter Faktorer som försvårar mötet Forskningsetiska aspekter För att säkerställa de etiska aspekterna inom studien användes de etiska riktlinjerna från Helsingforsdeklarationen (World Medical Association, 2006). I studien gavs både muntlig och skriftlig information till avdelningscheferna på respektive arbetsplats. Efter att avdelningscheferna godkänt studien på arbetsplatsen delade de ut skriftlig information om studien och dess syfte till informanterna. När informanterna läst igenom informationen ombads de lämna ett skriftligt informerat samtycke till att delta i studien. Deltagarna blev informerade om att de när som helst och utan att behöva lämna någon orsak kunde avbryta intervjun. Vid tidpunkten för intervjun användes bandspelare och skrivna anteckningar som dokumentation och deltagarna fick innan intervjustarten godkänna användandet av bandspelare. Informanterna blev återigen informerade om studiens syfte och tillvägagångssätt i början av varje intervju och tillfrågade om de förstått informationen i informationsbrevet. I enighet med Polit och Becks (2006) beskrivning av sekretess behandlades alla uppgifter om deltagarna samt intervjumaterialet konfidentiellt. Dessa uppgifter förstördes sedan efter att studien avslutats. RESULTAT Under analysen av materialet uppstod fem övergripande huvudkategorier med elva subkategorier. Dessa var: Mötet med kvinnan med subkategorierna Faktorer som underlättar mötet samt Faktorer som försvårar mötet; Handlingsberedskap med subkategorierna Tillräcklig kunskap samt Brist på kunskap; Upplevda egna känslor med tillhörande subkategorier Negativa känslor, Ambivalenta känslor och Känslomässig distansering; Identifieringsproblem av våldsutsatt kvinna med subkategorierna Misstankar om våldsutsatt kvinna och Svårigheter att identifiera våldsutsatta kvinnor, och slutligen kategorin Mötet med mannen och tillhörande subkategorier Upplevelse av kontrollerande man och Upplevelse av hot och rädsla inför mannen. Då informanterna citeras i resultatet identifieras dessa genom intervju 1, 2, 3 etc. 7

11 Mötet med kvinnan I kontakt med våldsutsatta kvinnor är det viktigt att relationen präglas av förtroende och god kommunikation för att det ska bli ett vårdande möte. Utan dessa delar kan kvinnan uppleva mötet som negativt vilket kan innebära att hon inte får den hjälp hon är i behov av. Ja det är ju en jättekänslig situation är det ju alltså, helt och hållet beror det på om dem kvinnorna får förtroende för mig som vårdare, det är ju inte alls säkert. (Intervju 1) Faktorer som underlättar mötet En god kommunikation underlättar mötet mellan sjuksköterskan och kvinnan. God kommunikation kan även leda till att en givande vårdrelation skapas mellan vederbörande parter. För att skapa en vårdande relation mellan sjuksköterskan och den våldsutsatta kvinnan kan förtroendet inte heller understrykas nog. En sjuksköterska beskriver förtroendet som en nödvändighet för att den våldsutsatta kvinnan ska känna sig trygg och våga anförtro sig till sjuksköterskan. En god kommunikation där kvinnan är öppen och delger sjuksköterskan sin historia anses dessutom underlätta mötet. Du kan ju träffa en människa du aldrig träffat som på två minuter så känns det som om man har känt dom hela livet. Och du har en människa som kan räkna upp hela sitt liv för en och då är det så enkelt. (Intervju 3) Faktorer som försvårar mötet Svårigheter som kan uppstå i mötet med våldsutsatta kvinnor och som påverkar kommunikationen negativt är då kvinnan inte vill prata med sjuksköterskan eller då kvinnan döljer sitt problem. Likaså blir kommunikationen lidande i situationer där den misshandlande mannen är närvarande. Kvinnan är då tyst och berättar ej om sin situation för sjuksköterskan. En av de intervjuade sjuksköterskorna belyser hur alla människor är olika och att man därmed inte kan generalisera hur mycket information varje kvinna kan ombesörja i olika situationer. Andra faktorer som kan försvåra kommunikationen är i de fall då kvinnan förnekar våldet eller då kvinnan inte bekräftar sjuksköterskans misstankar. Sjuksköterskans möjlighet att undsätta den våldsutsatta kvinnan begränsas då och hjälp och stöd från sjuksköterskan kan dröja vilket leder till att kvinnan inte får den vård och omsorg hon behöver. Tidsbrist är också en viktig aspekt som innebär att mötessituationen kan försämras ifall sjuksköterskan känner sig stressad. Detta medför att sjuksköterskan inte hinner ta sig den tid som behövs i varje möte med en våldsutsatt kvinna. Mötet blir då en negativ upplevelse för kvinnan där känslor av otrygghet kan leda till att kommunikationen försvåras. Detta kan liknas vid akuta situationer där sjuksköterskan måste prioritera de fysiska skadorna och/eller inrikta sig på att hålla kvinnan vid liv. De vårdvetenskapliga aspekterna kommer således här inte i första hand. Tid finns då oftast inte för att kunna tala med kvinnan om det trauma hon utsatts för. Slutligen kan situationer där kvinnan riktar sin ilska mot sjuksköterskan leda till att kommunikationen försvåras. Ilskan hos kvinnan kan utgöra ett hinder för kommunikationen och sjuksköterskan kan då få svårt att skapa en god vårdrelation dem emellan. Sen får man ju inte vara allt för stressad också. Man kan ju inte bara släppa all papper man har det ska ju bli ett bra möte också. Helst om det är dem där som är tysta och så, då måste man nysta lite i det hela. Är man stressad då blir det ju som att gå in i en vägg på nåt vis. (Intervju 5) 8

12 Handlingsberedskap Samtliga sjuksköterskor behandlade kunskap om fenomenet våld mot kvinnor på olika sätt. Både kunskap och brist på kunskap hos sjuksköterskan visade sig ha stor betydelse för hur den våldsutsatta kvinnan blev bemött inom vården. Kunskap innebar här bl.a. förståelse för våldsamma förhållandens speciella dynamik, den våldsutsatta kvinnans specifika behov och sjuksköterskans ansvar i frågan. Denna kunskap gav sjuksköterskorna självförtroende i möten med kvinnor som utsatts för våld och dessa sjuksköterskor visade också på viss handlingsberedskap i dessa situationer. Brist på kunskap kunde i sin tur leda till att identifieringen av våldsutsatta kvinnor uteblev och att dessa kvinnor inte fick den vård och det stöd de behöver. Man lär sig av att träffa dem här kvinnorna. // Ju längre man har jobbat ju mer vågar man kanske utsätta sig själv för lite våga testa lite mer. I början så vill man nästan inte fråga det för man tror att det är farligt att göra men, för deras skull, man vill inte såra heller utan. Men ju längre tid man har jobbat ju mer, ju mer vågar man nog lite. // man lär sig av att träffa dom här kvinnorna...så är det. (Intervju 3) Tillräcklig kunskap Sjuksköterskorna uppvisade kunskap om fenomenet våld mot kvinnor då de visade förståelse för hur komplext ett våldsamt förhållande kan te sig. Att kvinnan som utsätts för våld i en nära relation formas av rädslan för mannen och dennes hot, våld och psykiska misshandel kunde leda till att kvinnan förblev innesluten i sig själv och varken ville eller vågade söka hjälp. Rädslan för mannen upplevdes också kunna påverka kvinnan i hennes kontakt med sjukvården; huruvida hon väljer att söka vård för sina skador samt hur mycket information hon delger sjuksköterskan. Sjuksköterskorna uppvisade även kunskap om att problemet står oberoende av ålder, samhällsklass, etnicitet och religion och att den här typen av våld kan drabba vilken kvinna som helst. Detta gjorde sjuksköterskorna mer uppmärksamma på problemet och kunskapen var här ett stöd för dem i letandet efter tecken på våld, även hos de kvinnor som ligger utanför ramarna för hur en våldsutsatt kvinna ofta uppfattas. Det är ju rätt så komplext ju. Det finns ju alla möjliga olika konstellationer av kvinnomisshandel, det är ju inte bara dom där A-lagarna man tänker på nere i parken här som pucklar på någon, utan det finns i alla samhällsklasser och det ser olika ut. (Intervju 4) Att som sjuksköterska veta vad hon/han förväntas göra och hur man ska agera i möten med våldsutsatta kvinnor kunde underlätta mötena. Sjuksköterskan kunde då luta sig mot sitt yrkeskunnande och lita på detta i beslutsfattanden som vidrör omvårdnaden runt kvinnan. Sjuksköterskorna uppvisade vidare kunskap om sjuksköterskans roll i möten med våldsutsatta kvinnor; att de kan påverka om kvinnan blir identifierad som våldsoffer och ansvaret för att se till att hon får den vård hon behöver. Slutligen beskrevs känslan av glädje då man som sjuksköterska kunnat nyttja sin kompetens till att ge kvinnan en god vård och omvårdnad under mötet. Brist på kunskap Brister i sjuksköterskornas kunskaper om fenomenet våld mot kvinnor och sjuksköterskans roll och ansvar i frågan blev också tydliga. Detta kunde visa sig som oförståelse för kvinnans 9

13 beteende, okunskap om kulturella skillnader och bristande kunskap i vilket ansvar den somatiska vården och sjuksköterskan har i möten med våldsutsatta kvinnor. Sjuksköterskorna tyckte exempelvis ofta att det var underligt att kvinnan stannade kvar i förhållandet med en misshandlande man och lät sig bli nedtryckt. I flera av dessa fall insåg sjuksköterskorna inte heller vilken stor betydelse de har i identifieringen av våldsutsatta kvinnor. Detta yttrades genom att många av sjuksköterskorna hävdade att ansvaret för att identifiera och vårda våldsutsatta kvinnor inte låg hos dem, utan på andra instanser inom sjukvården, såsom psykiatrin eller vårdavdelningar specialiserade på kvinnor. Att ställa frågan om våldsutsatthet sågs av en sjuksköterska som en uppgift för läkaren, inte för sjuksköterskan. Alltså jag vet inte ens om man ska göra det på sjukhus. Privat ska man absolut göra det, om man känner det. // Jag skulle nog aldrig ställa den frågan tror jag inte. Där kanske jag tänker fel men jag tycker nog inte att jag ska göra det. Alltså att det inte ligger på mitt ansvar // Att det är inte min uppgift däremot ge all information till doktorn som gör att han eller hon gör det. (Intervju 2) Delade meningar fanns även i hur ofta man inom vården och på arbetsplatsen stöter på våldsutsatta kvinnor och till vilken vårdinstans dessa kvinnor i huvudsak söker vård för sina åkommor. Återigen lades ansvaret på andra instanser inom vården. Att inte inse våldsutsatta kvinnors specifika behov av omvårdnad, betydelsen av att aldrig lämna dem ensamma samt behovet av extra tid från personalen för att skapa trygghet, kan även det ses som en brist på kunskap i ämnet. Inte för att man ska skylla ifrån sig men det här (våldsutsatta kvinnor) är ett informationsflöde som är enormt. Och jag tror att det beror på att det (våldsutsatta kvinnor) är inget stort problem för oss om man säger så, ingen stor del av vår vardag, då blir det lite så på sidan. (Intervju 2) Den bristande kunskapen i ämnet kunde i vissa fall leda till en otillräcklig handlingsberedskap vid möten, identifiering och fortsatt vård av våldsutsatta kvinnor. Osäkerhet om vilket ansvar sjuksköterskan har kunde leda till beslutskonflikter om vad som skulle göras. En av sjuksköterskorna beskrev problemet på detta sätt: Sen är det ganska svårt att veta alltså, vad man ska göra och hur långt man ska gå, det är ju svårt. (Intervju 6) Upplevda egna känslor Sjuksköterskorna beskrev olika känslor som uppkom i möten med våldsutsatta kvinnor där alla känslor var huvudsakligen av negativ natur. Dessa uppkom i olika situationer och innebar främst att sjuksköterskorna upplevde frustration, ilska och oro. Det uppstod även blandade känslor där en sjuksköterska kände sig ambivalent i ett möte med en kvinna. Slutligen framkom att sjuksköterskorna använder sig av copingstrategier i form av känslomässig distansering för att hantera de negativa känslor som uppkommer i mötena. Negativa känslor I möten med våldsutsatta kvinnor uppkommer olika känslor som kännetecknar sjukskörskornas upplevelser. Dessa känslor beskrev en sjuksköterska som sorg, förtvivlan och ilska i en situation där en ung kvinna misstänktes blivit utsatt för våldtäkt. Den sistnämnda 10

14 känslan kunde även härledas till situationer där sjuksköterskor uttryckte ilska för hur någon kan bruka våld mot en kvinna. Ja, alltså man fattar ju inte, alltså, det är ju helt otroligt, eller ja, man undrar ju vad det är för en drummel rent ut sagt som bara nää man blir ju galen på en sån människa som ger sig på och slår en kvinna. Alltså man tror ju att det inte existerar. Man tror att det inte är sant. (Intervju 5) Andra känslor som uppkom i möten med dessa kvinnor var rädsla. En sjuksköterska uttryckte denna rädsla i samband med situationer där kvinnan kunde vara så svårt skadad att kvinnans liv var i fara. Likaså upplevde en sjuksköterska rädsla för att svika en kvinnas förtroende då sjuksköterskan valde att lägga in en anmälan till socialtjänsten angående denna kvinnans hemsituation. I situationer där sjuksköterskan inte visste hur hon på bästa sätt skulle hjälpa kvinnan uttrycktes maktlöshet och vanmakt. Sjuksköterskan var då rädd att hon till skillnad från att hjälpa kvinnan skulle förvärra situationen. En annan sjuksköterska menade att frustration kunde uppstå på grund av yttre faktorer som rutiner och ett pressat tidsschemat, i samband med handläggningen av våldsutsatta kvinnor. Sjuksköterskan menade att dessa faktorer kunde leda till att sjuksköterskan inte hade möjlighet att nå kvinnan. Frustration upplevdes dessutom i situationer där kvinnan inte ville inse sin situation och att hon borde förändra den. Man vill ju att dom direkt ska komma till den där insikten att det här var inte sista gången, varken första eller sista gången säkert för dig och det är inte många som kommer till ett sånt ögonblick. // Det är nog det som man slås av, alltså man skulle vilja ruska om dom lite, och säga ja, men snälla, vakna. Och det är ju lättare sagt än gjort. (Intervju 3) Dom här kvinnorna, det kvittar hur mycket man, eller nu ska jag inte dra såna, flera av dom kvinnorna som man har mött är ju på nåt vis återfallsmisshandlade. Ähh man kan träffa dem tre år senare i en helt annat kontext och de har blivit misshandlade av sin nya pojkvän eller nya man då, det känns nästan som att det är lite lönlöst med vissa kvinnor då, att de drar till en viss typ av man och kan således också själva störa fast på ett annat sätt, det är min tolkning. (Intervju 4) Vidare uttrycktes frustration, oro och otillräcklighet vid hantering av situationer där barn var involverade i misshandelssituationen. Oron grundades i det trauma som också barnen utsätts för och att resursbrist resulterade i att tid inte fanns för att ta hand om barnen eller andra anhöriga, vilket ledde till känslor av frustration. Oron för kvinnans fortsatta hälsa och situation var också en anledning till att sjuksköterskor uppgav att de önskade uppföljning av de våldsutsatta kvinnor de vårdat. De menade att någon form av rutin skulle utarbetas så att dessa kvinnor inte glöms bort efter kontakten med hälso- och sjukvården. Ambivalenta känslor En sjuksköterska beskrev sin upplevelse av blandade känslor i ett möte med en nyförlöst kvinna som flyttats från BB till en psykiatrisk avdelning där sjuksköterskan då arbetade. Flytten berodde på att kvinnans man uppträtt hotfullt mot kvinnan under vistelsen på avdelningen. Personalen på BB ansåg sig då vara inkapabla till att ta hand om kvinnan och hennes nyfödda barn. Sjuksköterskan uttryckte sorg och empati för kvinnan och menade att psykiatriavdelningen var en trygg plats för henne att vistas på. Sjuksköterskan upplevde 11

15 emellertid en irritation över organisationen eftersom psykiatripersonalen inte var utbildade för att ta hand om ett spädbarn. Likaså ansåg sjuksköterskan att detta inte var en plats för kvinnan då hon inte led av en psykiatrisk sjukdom. Detta ledde till en inre känslokonflikt hos sjuksköterskan vilket komplicerade mötet. Man var nog lite dubbel inför det här då. Man förstod ju det att det var en bra plats för henne att vara på så vis att vi hade låsta dörrar och kunde skydda henne om man säger va... sen var man väl lite dubbel till att ha det här lilla spädbarnet där. // Vi kände oss lite lurade kanske på nåt vis för att ligga på ett psykiatriskt sjukhus ska man ju ha behov av psykiatrisk vård, detta blev ju en förvaring. Man löste det åt polis, BB eller vad som helst. Han (kvinnans partner) kanske kunde ha plockats in i stället. Då hade hon inte behövt det kan man ju undra, i efterhand. (Intervju 2) Känslomässig distansering När sjuksköterskor möter kvinnor som blivit utsatta för våld uppkommer många känslor där de flesta av dessa kan ses som negativa. Två av sjuksköterskorna menade att dessa negativa känslor hanterades genom att man känslomässigt distanserar sig från dem eller som en sjuksköterska uttryckte det man blir rätt härdad (Intervju 2). Detta kan ses som copingstrategier sjuksköterskor använder sig av för att kunna klara av och stå ut med de svåra situationer de får utstå, vilket även möten med våldsutsatta kvinnor kan ses som. Ja, jag ska ju inte säga att man blir avtrubbad med åren men lite åt det hållet är det ju faktiskt. Tror att man omöjligt kan gräva ner sig i alla människors problem. // Med tiden så, så mättas man. (Intervju 4) Identifieringsproblem av våldsutsatt kvinna Sjuksköterskorna berättade om sina erfarenheter och upplevelser av att identifiera våldsutsatta kvinnor. Bland dessa upplevelser blev oklarheter och svårigheter runt identifieringen av kvinnliga våldsoffer uppenbara. Det visade sig att svårigheterna att identifiera våldsutsatta kvinnor i vissa fall kunde leda till att dessa kvinnor inte uppmärksammades inom vården och därmed inte fick den specifika hjälp och omvårdnad som de behöver. Det finns ju dem som kommer och inte syns liksom också. Svårigheterna blir ju då alltså att man inte kan greppa dem. (Intervju 5) Misstankar om våldsutsatt kvinna Misstankar om våld väcks ofta hos sjuksköterskan då skadorna inte är typiska till den olycka som kvinnan eller den våldsförövande mannen uppger. Sjuksköterskorna menade att de genom erfarenhet tyckte sig känna igen typiska skador efter fall och andra olyckor och skador från våld. Denna kunskap menade de var till hjälp för att utesluta olyckor och istället föra misstankarna mot våld. Om ni tänker en dag på ortopeden eller kirurgen, det är ju jättemycket patienter som söker för snubblat i trappor, ja, ni kan ju själva anknyta dessa symtom // som mycket väl säkert i vissa fall kanske kunde vara nån som blivit misshandlad så. På kirurgen man har halkat, slått i huvudet och såhär. Slår man sig utan att någon har slagit en får man ju typiska blåmärken och så. (Intervju 2) Då sjuksköterskan anade att en kvinna kunde vara utsatt för våld men behövde bevis för sina misstankar uppgav sjuksköterskorna att de hade vissa knep de använde sig av för att tydligare 12

16 se yttre skador. Rutinkontroller såsom blodtryck och andra undersökningar kunde innebära att sjuksköterskan fick en chans att komma lite närmare och leta efter synliga skador. Detta upplevde de kunde underlätta vidare utredning av problemet. Att kvinnan själv berättar om våld upplevdes naturligtvis som en hjälp för att kunna förenkla identifieringen. Då kvinnan själv väljer att anförtro sig till sjuksköterskan blir det lättare för sjuksköterskan att tala om problemet och erbjuda kvinnan hjälp och vägledning. Då började hon gråta och berättade att hon var misshandlad // Och då gjorde jag så, hon var väldigt ledsen och hon kunde inte prata så länge, var väldigt snabb i telefonen. Hon fick inte prata så länge, för han kollade alla listorna (samtalslistorna) då. Så då la vi på och sen kom hon hit, hon fick en tid då på eftermiddagen där. (Intervju 6) Svårigheter att identifiera våldsutsatta kvinnor Flertalet svårigheter med att identifiera våldsutsatta kvinnor uppenbarades i analysprocessen. Myter kring fenomenet och hur våldsutsatta kvinnor ser ut och beter sig kunde stå i vägen för identifikation av dessa våldsoffer. Brist på synliga eller typiska skador efter våld eller då kläder döljer skadorna kan göra det svårare för sjuksköterskan att bekräfta sina misstankar. En viktig del i processen att fånga upp våldsutsatta kvinnor menade flertalet sjuksköterskor var att fråga kvinnan om hon blivit utsatt för våld. Lika många sjuksköterskor som ansåg att det var svårt att ställa den indirekta eller direkt frågan om våld tyckte att det var lätt att ställa frågan. Att det var enkelt att ställa frågan menade två av sjuksköterskorna, som båda arbetade inom ambulansen, berodde på att de var vana med att ställa direkta frågor eftersom detta krävs i yrket. Den tredje, som arbetade som barnmorska, menade att det föll sig naturligt då hon alltid ställer frågan vid inskrivningsbesöket på mödravårdcentralen. Vidare kan frågan avdramatiseras som ren rutin för att inte göra kvinnan och/eller mannen obekväma vilket annars kunde ses som ett hinder till att ställa frågan. Att vara medveten om att kvinnor i vissa fall inte självmant söker hjälp ifrån sjuksköterskan utan att de i själva verket väntar på att bli tillfrågade om våldsutsatthet ansågs viktigt och uppmuntrade sjuksköterskorna till att ställa frågan. Genom att ställa frågan menade barnmorskan att detta kan locka kvinnor som vanligtvis inte talar om sitt problem till att öppna upp sig för sjuksköterskan. Sjuksköterskorna uppgav även att chanserna till att kvinnan skall våga ge ett ärligt svar på frågan ökar om frågan ställs då mannen inte är med, utan då sjuksköterskan och kvinnan är ensamma. Jag tycker att det är ganska lätt och fråga. Jag har lärt mig så här efter hand man får ganska alltså, man får mer svar än vad man tror. Faktiskt så jag tycker inte att det är så svårt. (Intervju 6) Mötet med mannen Sjuksköterskorna hade erfarenhet av att kvinnor som misstänktes vara utsatta för våld av sin manliga partner ofta var åtföljda av mannen i fråga. Av denna anledning händer det att sjuksköterskan under mötet med kvinnan även kommer i kontakt med mannen. Detta kan väcka olika känslor hos sjuksköterskan där rädsla för mannen i många fall är bland de mest utmärkande. 13

17 Upplevelse av kontrollerande man Sjuksköterskorna berättade att de vid möten med våldsutsatta kvinnor och deras män upplevt förhållandet mellan kvinnan och mannen som annorlunda. Kvinnan upplevdes ofta nedtryckt, i vissa fall även rädd, och mannen i sin tur uppfattades i flertalet fall väldigt kontrollerade och lämnade sällan sin kvinnas sida. Sjuksköterskorna menade också på att mannens närvaro vid vårdtillfället hindrade kvinnan att öppet tala om sina problem och hon förblev därför tyst. Sen alla de andra mötena var alltid maken med. Vid varenda besök och det var ganska svårt att få ut honom då. Han var väldigt mån om att få veta allt. // Jag märkte väl inget konstigt sådär, mer än att han var väldigt att han var med lite mycket då. (Intervju 6) Detta kontrollerande beteende kunde uppfattas som ett beteendemässigt kännetecken hos våldsamma män enligt sjuksköterskorna. Samtidigt menade en sjuksköterska på att några yttre fysiska drag hos våldsamma män inte gick att finna. Upplevelse av hot och rädsla inför mannen Mer än hälften av de intervjuade sjuksköterskorna uppgav att de någon gång känt sig hotade eller upplevt rädsla för den misshandlande mannen. Dessa känslor kunde uppkomma i situationer då mannen var närvarande under vårdtillfället men även då kvinnan som sjuksköterskan vårdade uttryckte uppenbar rädsla inför förövaren. Om mannen dessutom intresserat sig för och hade kännedom om sjuksköterskans privatliv kom känslan av hot även att inkludera sjuksköterskans familj. Sen var ju känslan med att, vad kan han göra med min familj mina barn. Så har jag också känt // för han vet ju om han har vart väldigt intresserad om hur jag har det, hur jag lever, hur många barn jag har lite så. (Intervju 6) En sjuksköterska berättade om ett tillfälle där hon i ett möte med en man som betedde sig hotfullt och våldsamt känt sig trygg i situationen. Detta berodde på att hon under mötet klargjort för mannen vilka bestämmelser som gällde och att polisen skulle tillkallas om dessa inte efterlevdes. DISKUSSION Studien anses uppnått sitt syfte då resultatet väl beskriver sjuksköterskors upplevelser av möten med våldsutsatta kvinnor inom vården. Resultatet visar bl.a. på sjuksköterskors upplevelser av faktorer som underlättar respektive försvårar ett bra möte med våldsutsatta kvinnor. Det framkom även olikheter i åsikter om vilken roll och vilket ansvar sjuksköterskan har i möten med våldsutsatta kvinnor. Dessa kunde kopplas samman med kunskap eller brist på kunskap om fenomenet våld mot kvinnor men kunde även inkluderas i yrkesrollens ansvar. Vidare beskrev sjuksköterskorna sina känslor i möten med våldsutsatta kvinnor och upplevelser av möten med misshandlande män. Slutligen visade resultatet på upplevelser kring oklarheter i identifiering av våldsutsatta kvinnor samt svårigheter runt detta. Metoddiskussion Inom kvalitativa metoder ses trovärdighet som ett mått på studiens giltighet. Pålitlighet är i sin tur säkerheten hos den metod som använts, d.v.s. huruvida slumpmässiga fel i 14

18 datainsamlingen förekommit (Dahlberg, 1997). Som regel är trovärdigheten beroende av pålitligheten av metoden (Polit & Beck, 2006). I kvalitativa studier anses inte urvalets storlek vara av betydelse utan det är snarare informanternas kunskap om det fenomen som skall undersökas som anses vara viktigt (Polit & Beck, 2006). Studiens urval utgjordes av sju sjuksköterskor från fyra olika arbetsplatser där sjuksköterskor kommer i kontakt med våldsutsatta kvinnor och av den anledningen har viss kunskap och erfarenhet av fenomenet. Antalet möten med våldsutsatta kvinnor varierade stort mellan de olika sjuksköterskorna. Två sjuksköterskor uppgav att de träffat 100 våldsutsatta kvinnor eller mer. Resterande sjuksköterskor angav att de träffat mellan fem till 30 våldsutsatta kvinnor. Informanterna uppvisade förutom variation av arbetsplats, även variation i ålder, yrkeserfarenhet och etnicitet vilket ger en nyanserad undersökningspopulation. Resultatet kan dock ej generaliseras till större grupper då antalet informanter var begränsat. Frågorna som användes under intervjuerna gav riklig information. Datamättnad uteblev då antalet informanter inte var stort nog (Polit & Beck, 2006). Ett större antal informanter hade kunnat förbättra mättnaden. På grund av begränsad tid begränsades antalet informanter och av den anledningen har s.k. mättnad således inte uppstått. Våldsutsatta kvinnor utgör en stor grupp. Definitionen av våldsutsatthet kan variera från person till person. Författarna klargjorde sin definition av begreppet vid varje intervjutillfälle så att de intervjuade sjuksköterskorna skulle veta vilken definition som användes i studien. På så sätt försäkrade författarna att de svar som informanterna gav, i relation till begreppet våldsutsatt kvinna, svarade mot syftet. Trovärdigheten stärktes därmed. Studiens kvalitet kan ha påverkats då författarna inför intervjuerna inte hade någon stor erfarenhet av intervjuteknik (Kvale, 1997). Detta kan ha lett till intervjutekniken under intervjuerna inte var optimal så att djupet av fenomenet inte berördes. Förförståelsen av fenomenet kan vidare påverka studien genom att en forskare aldrig helt kan utesluta denna. Detta kan leda till att öppenheten för fenomenet begränsas (Dahlberg, 1997). För att förhindra att förförståelsen skulle påverka resultatet i allt för stor grad fördes den upp till ytan och medvetandegjordes. För att testa om intervjuguidens frågor besvarade syftet genomfördes en pilotstudie vilket ökar datainsamlingens trovärdighet. Vid intervjutillfällena närvarade båda författarna vilket var ett medvetet val. Thomsson (2002) beskriver att genom att vara två intervjuare så kompletterar de varandra och kan uppmärksamma olika saker som annars kan gås miste om. Samtidigt finns det nackdelar med denna metod där informanten kan känna sig i underläge. Någon form av maktobalans kommer alltid att förekomma. Därför är det intervjuarens uppgift, när informanten är den som är underordnad, att stötta informanten under processen. Detta innebär att intervjuaren ska understryka informantens rätt att få tala fritt vilket också framhölls genom att öppna frågor användes där informanten med egna ord fick beskriva fenomenet och därmed känna att hon/han hade kontroll över situationen (Ibid.). Enligt Thomsson (2002) spelar platsen där intervjun genomförs en stor roll. De intervjuer som anses vara av högsta kvalitet brukar i de flesta fall äga rum i hemmet hos informanterna. Detta beror sannolikt på att den intervjuade då lättare känner sig trygg och hemma i situationen. Vidare ger trivsamma intervjuer bättre motiverade intervjudeltagare vilket kan leda till att svaren från de intervjuade blir ingående och nyansrika och därmed styrker studiens kvalitet (Ibid.). Studiens kvalitet kan ha blivit lidande då samtliga intervjuer tog plats under arbetstid 15