TRYGG? EKUMENISKA ANSVARSVECKAN 2016

Transkript

1 TRYGG? EKUMENISKA ANSVARSVECKAN

2 Vad är Ansvarsveckan? Ansvarsveckan är en riksomfattande människorättskampanj som stöds av alla kyrkor och samfund och många kristna organisationer i Finland. Ansvarsveckan är en del av kyrkornas samhällspåverkan och ett sätt att arbeta för en rättvisare värld. Kampanjmaterialet finns i sin helhet på: I kampanjen deltar ERF:s medlemsamfund: Medlemskyrkor Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland Finlands ortodoxa kyrka Suomen Vapaakirkko Katolska kyrkan i Finland Finlands svenska baptistsamfund Finlands svenska metodistkyrka Suomen Metodistikirkko Frälsningsarmén i Finland Missionskyrkan i Finland The Anglican Church in Finland International Evangelical Church in Finland Ansvarsveckan arrangeras och koordineras av Ekumeniska Rådet i Finland (ERF). Ekumenik är att motarbeta kyrklig splittring och sträva efter inbördes enhet mellan kristna. Publikationsinformation: Utgivare: Ekumeniska Rådet i Finland Redaktion: Katariina Väisänen och Jan Edström Översättning: Jan Edström Foto: Aino Väänänen Layout: Katariina Väisänen Inhållsförteckning: Trygg? 4 Yusufs berättelse 6 Rätt till skydd 8 Deporterade 10 Kallade att älska 12 En del av kyrkans verksamhetskultur 14 Som Jesus gjorde 17 Vad kan vi göra? 18 Bön 20 Observatörssamfund Finlands Svenska Adventkyrka Finlands Svenska Pingstmission Pingstkyrkan i Finland Suomen Baptistiyhdyskunta Ystävien Uskonnollinen Seura Kveekarit Partnerorganisationer Caritas Finland Filantropia Finska Missionssällskapet Finlands Kristliga Fredsförbund Finlands Kristliga Studentförbund Kultur- och religionsforum FOKUS Kyrkans Utlandshjälp Herättäjä-yhdistys Hiljaisuuden ystävät Kansan Raamattuseura Kirkon alat Medialähetys Sanansaattajat Opiskelijoiden Lähetysliitto Pyhän Henrikin pyhiinvaellusyhdistys San Damiano Finland Sinapinsiemen Suomen Ev.lut. Seurakuntien Lapsityön Keskus Suomen Liikemiesten Lähetysliitto Suomen NMKY:n liitto Suomen NNKY:n liitto Suomen Pipliaseura Suomen Poikien ja Tyttöjen Keskus Suomen World Vision Ansvarsveckans samarbetspartner Changemaker Gud vi ber, ge oss vilja, kraft och mod att alltid och överallt verka för att din fred och din trygghet ska bli verklighet hos alla vi möter. 2 3 Amen.

3 Trygg? Miljontals människor från andra delar av världen söker i Europa trygghet, utkomst och hopp för framtiden. Deras liv präglas av osäkerhet, att komma fram till Europa är ingen garanti för att få stanna. Förmår vi att finnas till hands för dem oberoende varifrån de kommer och hur länge de stannar hos oss? Hur möter vi dem som är tvungna att vända om mot sin vilja? År 2015 tog sig asylsökare till Finland. Medierna förmedlade flitigt nyheter om den flyktingkris Europa befanns sig i. Det var dock inte fråga om någon kris vare sig för finländare eller andra européer. Flyktingskap är en tragedi för den asylsökande som har satt hela sitt liv på spel. Flyktingarnas egna berättelser presenterar en verklighet som de flytt ifrån. De som flytt från Syrien och Irak berättar om bombningar, förstörda hus, gråtande barn och mord på släktingar. Förstörelsen gör en ordlös, men är inte desto mindre närvarande hela tiden. Vid sidan av flyktingarna har också många andra kommit till Finland. Vid sidan av flyktingarna har också många andra kommit till Finland. En del har flyttat hit av familjeskäl, andra för att studera eller för att arbeta. De skapar sig ett nytt liv i vårt land. Alla som kommit från länder utanför EU hotas dock av utvisning så länge de inte har ett giltigt uppehållstillstånd. Uppehållstillståndet förnyas inte om den sökande livssituation förändrats och personen inte längre uppfyller kriterierna. Att bli utvisad är en mänsklig tragedi. Den som har bott åratal i Finland har sitt hem här och riskerar vid utvisningen att komma ifrån sin familj. Det är inget under att många återvänder hit. En del undviker att utvisas genom att stanna i landet utan uppehållstillstånd och hamnar samtidigt i en mycket utsatt situation. Rätten att vara trygg ankommer inte på ens status, utan gäller för var och en. Vi försöker genom termerna papperslös, utvisningshotad och asylsökare visa hur en människas liv ter sig i vårt byråkratiska system. Bakom termerna finns dock alltid en människa som har ett omistligt värde. Rätten att vara trygg ankommer inte på ens status, utan gäller för var och en. När vi möter villrådiga, rädda och lidande människor har vi en benägenhet att övertas av vår egen maktlöshet och vända bort blicken. Som Kristi efterföljare är vi kallade att gå bredvid dem och bära dem med vårt hopp. Vi är kallade att älska, att se och höra, att välsigna och sända. Vår kallelse är ovillkorlig, liksom vi är ovillkorligt älskade. 4 5

4 Yusufs berättelse Mitt namn är Yusuf och jag är bagare till yrket. Jag är gift och har en dotter, Amira. Jag är hemma från Irak, ett vackert land där det var gott att bo tillsammans med olika religioner, ända tills inbördeskriget bröt ut. Då började människor med olika religiös övertygelse hata varandra. När kriget brutit ut kom maffian till min arbetsplats och hotade mig och sa att jag var tvungen att fly från landet. Jag beslöt att åka till Turkiet innan jag skulle bli skjuten. I Turkiet var livet besvärligt. Jag väntade två år på att få flyktingstatus, men beslöt till sist att fly med min dotter till ett tryggare land. Då visste jag ingenting om Finland ännu, men en vän hade berättat att om man har familj är det bäst att ta sig till Finland eftersom finländare är vänliga och där är det tryggt. Ungern där vi gick genom skogen till Österrike och därifrån med tåg till Tyskland. Slutligen kom vi via Sverige till Finland. Jag vet inte säkert men jag uppskattar att hela resan kostade minst dollar. Jag är glad att ha kommit till Finland. Livet här har gått bra, men jag längtar efter min hustru. Om Gud vill så får min fru också komma till Finland. Jag ser fram emot att får bo här i trygghet med min fru och min dotter det är mitt enda hopp. Text: Emmi Forsman. Intervjun gjordes i mars 2016 i Vihtis. Av säkerhetsskäl har personernas namn ändrats. Resan från Turkiet till Finland var dyr och tung. Jag reste med min dotter. För sjöresan betalade jag för en och en halv plats, sammanlagt dollar. Båten var gjord för 30 personer, men vi var 55 allt som allt. Amira satt i min famn och sov en del av resan. Resan var jobbig och ännu värre blev det av att ha mitt eget barn med. Två gånger spolade vågor in i båten. Jag är tacksam till Gud att vi klarade resan. Från Grekland fortsatte vi till Serbien där vi var tvungna att vänta i fyra dagar. Amira sov i tält och jag utanför. Sedan fortsatte vi med buss till 6 7

5 Rätt till skydd den som fattar beslutet vara säker på att den som söker skydd faktiskt är i fara på basis av det som den asylsökande berättat. Grundläggande och mänskliga rättigheter tillhör alla. Under asylprocessen strävar man efter att ingen ska avvisas till förhållanden där ett människovärdigt liv är i fara. Flyktingrådgivningens ledande jurist Marjaana Laine berättar varför man bör se till att ingen ska drabbas av ett felaktigt beslut. Hur kan rätten till skydd garanteras vid asylprocessen? Asylprocessen tar alltid hänsyn till om den sökande riskerar bli utsatt för tortyr eller annan omänsklig behandling i sitt ursprungsland ifall den sökande avvisas dit. Här handlar det om ett absolut avvisningsförbud, en mänsklig rättighet, som inte får kränkas under några som helst omständigheter. Tyvärr känns inte behovet av internationellt skydd igen. Tyvärr känns inte behovet av internationellt skydd igen, utan det görs felaktiga, negativa beslut. Om det här händer är följderna irreparabla för den som avvisas. Personen kan då hotas av tortyr eller till och med mista sitt liv. I dylika fall bryter Finland mot sin grundläggande skyldighet att garantera de mänskliga rättigheterna. Två gånger under åren har FN:s tortyrkommission gett Finland en fällande dom, vilket visar att det finländska asylförfarandet inte tar hänsyn till ens tydliga fall av avvisningsförbud. Som ett resultat av det snabbt ökande antalet asylsökande i mottagningscentralerna i slutet av 2015 rekryterade Migrationsverket och förvaltningsdomstolarna en stor mängd nya arbetstagare under kort tid. Detta tillsammans med lagändringar och hårda krav på effektivering ökar risken för felaktiga beslut. Risken att få ett negativt beslut är värst för människor i en särskilt utsatt position. Hur kan vi främja identifieringen av dem som behöver skydd? För att kunna minimera felaktiga beslut måste asylprocessen vara individuell. Kunskap om ursprungslandet och asylrätt och förmågan att ta hänsyn till den asylsökandes individuella situation och behov är alla förutsättningar för att man ska kunna klargöra asylskälen. Det är viktigt att den asylsökande får kännedom om asylförfarandet och vid behov kunnig rättshjälp så snart som möjligt efter att asylansökan lämnats in. Risken att få ett negativt beslut är värst för människor i en särskilt utsatt position. Hit hör människohandelsoffer, traumatiserade tortyroffer och minderåriga. Många av dessa har svårt att lita på någon. Särskilt tortyrtrauman kan inverka på förmågan att lita på, minnas och berätta om sina erfarenheter. För att tilliten ska kunna byggas upp igen och för att man ska kunna känna igen särskilt utsatta personer är det viktigt att mottagningscentralerna har tillräckligt med resurser för hälsovård och social service. Hur påverkar lagändringarna de asylsökandes rättsskydd? De förändringar i utlänningslagen som regeringen gör grundar sig på att behovet effektivera asylprocessen när de asylsökandes antal stiger. Ifall effektivitet prioriteras framom rättsskyddet växer risken för flera negativa beslut. Men inte ens en lagändring som skulle förkorta asylsökandes rätt till överklagande med 1-2 veckor skulle effektivera behandlingen. Däremot påverkar det direkt uppfyllandet av den sökandes rättsskydd eftersom det är svårt att snabbt få tag på en kunnig jurist. Ifall effektivitet prioriteras framom rättsskyddet växer risken för flera negativa beslut. Det man vill uppnå med en strängare lagstiftning i många EU-länder är att det egna landet inte ska uppfattas som mera attraktivt än andra länder. Det här är ytterst kortsiktig. När bestämmelserna för familjeåterförening ytterligare skärps leder det till mera människosmuggling och till att människoliv utsätts för fara. Kvinnor och barn kommer idag mer än tidigare till Europa via farliga rutter. Det beror på att möjligheten att komma i säkerhet och träffa sin familj genom familjeåterföring är svårare än någonsin tidigare. Asylprocessen grundar sig på att den asylsökande själv berättar om sina erfarenheter så detaljerat, kronologiskt och trovärdigt som möjligt. Då kan 8 9

6 Deporterade Hela tiden deporteras människor mot sin vilja, både från Finland och andra länder i Europa. Det handlar inte endast om asylsökare som fått negativt besked. Deportering kan gälla dem som inte får sitt uppehållstillstånd förnyat eller som inte har ett uppehållstillstånd överhuvudtaget. Många som kommer till Finland utanför EU bygger ett nytt liv hos oss. Miljoner människor i Europa är rädda att hotas av avvisning så länge de inte har ett gällande uppehållstillstånd. När livet förändras, arbetslöshet eller graviditet under studietiden, kan det betyda att allt faller ihop. En utvisad kan vara vem som helst Liksom var och en oss har också varje utvisningshotad sin egen berättelse. Alla är inte kriminella, utan vanliga föräldrar, arbetare, studenter eller barn. En del som hotas av avvisning har bott flera år, till och med årtionden, i Finland. Till och med barn som fötts i Finland kan bli avvisade till ett land som de aldrig bott i. Deportering är en mänsklig katastrof Att bli utvisad har många konsekvenser. En del hamnar i fängelse i sitt hemland och blir torterade, för andra väntar ett liv i fattigdom. Andra riskerar förlora ansiktet om de återvänder hem, då hela familjen har understött deras resa ekonomiskt. Den som bott länge i Europa har svårt att börja på nytt i ett land där man inte har något kvar. I många länder måste man ha goda kontakter för att kunna försörja sig. Inte ens en europeisk högskoleexamen ger arbete utan lokala kontakter. Även den som kunnat återvända tryggt till sitt land kan efter återkomsten uppleva att familjen fryser ut en. Många som varit tvungna att lämna barn i Europa försöker ofta med livet som insats att återvända så fort som möjligt. En papperslös blir osynliggjord När asylreglerna i Europa har skärpts är det allt färre som fyller asylkraven. För många är en asylansökan enda sättet att ta sig in i landet, oberoende om asylkraven uppfylls eller inte. I takt med allt fler negativa asylbeslut ökar också antalet som saknar uppehållstillstånd. De som inte har uppehållstillstånd, papperslösa, har samma grundrättigheter som alla andra människor, men på grund av deras svåra situation förverkligas inte deras rättigheter. De papperslösa syns varken i befolkningsregistret eller tillhör social- och hälsovårdssystemet. I sin rädsla att bli utvisade vågar de papperslösa inte vända sig till polisen trots att de riskerar att bli offer för kriminalitet eller bli utnyttjade. En hyresvärd kan till exempel vräka en hyresgäst, en arbetsgivare kan låta bli att betala ut löner utan att ställas till svars. Vad kan vi göra? Utvisningar och papperslöshet gäller människor som drömmer om en bättre framtid, som sörjer, som älskar och arbetar, precis som alla andra. Vår uppgift är att möta dem som våra medmänniskor när våra vägar korsar i församlingen, i skolan, på jobbet eller i hälsovårdscentralen. Som medborgare kan vi vädja till våra politiker, att de i Finland och i EU ska jobba för en rättvis migrationspolitik. Vi kan välja beslutsfattare som respekterar alla människors lika värde. För att vi ska kunna påverka rötterna till flyktingskap och migration måste vi genom politiska beslut främja global jämlikhet och konfliktlösning. Text: Katariina Väisänen. Skribenten har intervjuat fotograf Katja Tähjä och redaktör Kaisa Viitanen som i september 2016 publicerar en fotobok som dokumenterar Europas avvisade och migranter. Mera information om projektet Karkotetut (Utvisade) finns på

7 Kallade att älska 1.Kor. 13:12-13 Ännu ser vi en gåtfull spegelbild; då skall vi se ansikte mot ansikte." Första korinterbrevets trettonde kapitel talar om att se och betrakta. Först handlar det om att se som i en spegel. En människa ser sitt eget ansikte i spegeln. Genom våra egna erfarenheter betraktar vi gåtfullt den andre och det Heliga annorlunda. I kulturer där gemenskapen betonas gör man ofta skillnad mellan att se och betrakta. När vi verkligen ser kan vi få en påtaglig kontakt med andra människor. I den sydafrikanska kulturen ska vi sträva efter att betrakta andra så att ingenting hindrar oss att se på rätt sätt, inte position eller värde, etnicitet eller kön. En annan människa är som en spegel som återspeglar hurdan jag är. Det handlar om att det sant mänskliga sker i mötet. Vi blir inte människor var för sig, vi blir människor bara tillsammans med andra. Det sätt på vilket jag ser och hör en annan, hur jag förhåller mig till den andras livssituation, säger något om min egen förmåga att delta i det mänskliga. En annan människa är som en spegel som återspeglar hurdan jag är. Ansvarsveckans tema Trygg? bottnar i den medmänsklighet. "Ännu är min kunskap begränsad; då skall den bli fullständig som Guds kunskap om mig." Vi har ofta svårt att möta andra eller sätta oss in i en annan människas situation. Vi kan spegla våra egna förhoppningar och drömmar i en annan. Vi kan också se våra egna rädslor och erfarenheter av det främmande i en annan människa. Det är svårt att se en annan människas nöd. Ansvarsveckans tema Trygg? bottnar i den medmänsklighet som vågar känna igen sitt eget ansikte och dess återspegling i den andra, och som vågar komma nära. Temat bjuder oss att dela vår mänsklighet med dem som är mitt ibland oss, osäkra på sin framtid. En medmänniska betraktar den andras ansikte eftersom "Guds kunskap om mig är fullständig". När vi blir sedda på djupet får vi erfara kärlek. Som kristna har vi genom dopet blivit kallade att dela vårt bröd och vår dryck med en lidande värld och speciellt med dem som drabbas hårdast. Idag finns de ibland oss, mer än tidigare; i mottagningscentralerna, som papperslösa på gatorna, som återvändande till sitt ursprungsland, ofta rädda och besvikna. Vi är kallade att spegla vår tro och vårt hopp i hopplösheten. Vi är kallade att spegla vår tro och vårt hopp i hopplösheten. Framför allt är vi kallade att älska, att se och höra, att välsigna och sända, att älska med ord och handling. Kallelsen är ovillkorlig, som vi har blivit villkorslöst älskade. "Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken." Text: Mari-Anna Pöntinen generalsekreterare för Ekumeniska Rådet i Finland 12 13

8 En del av kyrkans verksamhetskultur I Helsingfors ortodoxa församling stöder man både avvisade och utvisade. Överdiakon Juha Lampinen anser att kyrkans dörrar ska vara öppna för alla. I en mångkulturell församling samlas människor med olika bakgrund. Asylsökare nås genom församlingsaktivas frivilligverksamhet och vänverksamhet. Dörren skall öppnas för bultande och dörren står öppen för alla. Juha Lampinen har mött många som sökt fristad (kyrkoasyl) hos församlingen efter att de fått avslag på sin asylansökan. Juha Lampinen är övertygad om att kyrkan inte kan vända ryggen åt någon som behöver hjälp. I det praktiska församlingsarbetet har han sett hur svårt många kan ha det. - En församlingsarbetare är en nästa som förstår att ingen människa kan lämnas ensam. Om man själv inte har kunskap eller råd kan man alltid kontakta någon annan som vet. Lampinen påminner om att en enskild församlingsmedlem inte ensam kan stöda asylsökare som fått avslag. Istället behövs ett nätverk som kan bestå av församlingsanställda, frivilliga, andra samfunds eller föreningars medarbetare. - Vi vet inte hur situationen kan utvecklas. I det diakonala arbetet är vi vana vid att någon begär en tia för litet mat. När man sedan möter en människa som anhåller om fristad känner man sig ganska ensam. Lampinen efterlyser regionala nätverk med tanke på framtiden. Vid en utvisningssituation är juristen den viktigaste parten. Kyrkan kan vara den sista tillflyktsorten när läget är hopplöst. Lampinen tror att kyrkan för många är den sista tillflyktsorten när läget är hopplöst. Därför behöver de kristna vara modiga och målmedvetna. - Som kyrkans tjänare bryter vi inte mot lagen, men vi kan fråga om lagen tolkats rätt och saken behandlats riktigt. Alla beslut är inte riktiga. En del människor förstår inte varför kyrkorna hjälper dem som hotas av avvisning och deportering. - Dem svarar jag att vi gör detta såsom vi gör allt annat diakonalt arbete. Det är viktigt at detta VÄLKOMMEN arbete är en del av vår verksamhetskultur: dörren skall öppnas för bultande och dörren står öppen för alla. Det spelar ingen roll vilken kyrka eller trossamfund man hör till

9 Som Jesus gjorde Jeanette Ljungars är församlingsföreståndare och deltidsansälld i Oravais baptistförsamling. I Oravais finns både invandrare och nyanlända. Idag består församlingen av nittio procent invandrare. - De första karenerna kom som kvotflyktingar för åtta år sedan. De kom från Burma via flyktingläger i Thailand. De var baptister och började delta i vår verksamhet. Språket är en utmaning för alla och för de unga innebär det en extra utmaning att växa upp i två kulturer. Karenungdomarna behöver mycket stöd. Jag jobbar en hel del med deras självkänsla. Föräldrarnas svenska är ännu dålig så de kan inte hjälpa barnen med läxorna. Därför borde det ordnas läxoch studiehjälp för barnen. Jeanette vill integrera de olika grupperna till en församling. Församlingen har också kontakt till dem som bor på asylförläggningen i Oravais. Med dessa människor handlar mycket om att bygga förtroenden och relationer. Därför har jag ordnat en mamma-barngrupp, en sportdag på idrottsplan, picknickar där både män och kvinnor deltagit och försökt få till stånd möten mellan oravaisbor och flyktingar. Det handlar om gemenskap, att besöka varandra och äta tillsammans. Det handlar om gemenskap, att besöka varandra och äta tillsammans. Jag har hälsat på många, men också bjudit hem dem och till kyrkan. Jag har ett nära samarbete med flyktingcentret Capella, där jag dels lär känna nykomna och knyter kontakter, men där vi också gemensamt ordnar olika aktiviteter, berättar Jeanette. Hon är tacksam att en flera familjer fått vänner på orten som kan stöda dem. Jeanette vill integrera de olika grupperna till en församling. Tidigare träffades karenerna för sig själva varannan vecka. Nu har vi gemensamma gudstjänster varje söndag, men varannan söndag är det någon av karenerna som leder. Vi uppmuntrar karenerna att tala och sjunga på svenska. Jag tror mycket på att göra som Jesus gjorde och försöka fylla de behov som människor har. Artikeln är en forkortad bearbetning av en text som tidigare publicerats i tidningen MST

10 Vad kan vi göra? Kan en vanlig församlingsmedlem göra något för att förändra världen som slits itu av konflikter och lidande? Erfarenheter från olika kyrkor och församlingar kan uppmuntra oss att möta människor i vardagen. När vi hälsar främlingar och gäster välkomna kan vi skapa en trygg atmosfär både där vi finns och i hela vårt land. Bjud in till församlingen. Berätta om vad ni gör i församlingen för människor du möter och bjud dem med. Stöd familjer. Du kan jobba frivilligt i många församlingar och organisationer, till exempel genom att hjälpa skolelever med sina läxor. Familjer som hotas av utvisning behöver särskilt stöd. Hårklippningsdag. Fråga lokala asylsökare vilka yrken de har. Ordna ett evenemang där olika yrkesgrupper kan visa sina kunskaper och färdigheter. Det blir till glädje för många. Ansikte mot ansikte. Bjud in lokala asylsökare eller invandrare för att berätta om sina erfarenheter och samtala om det i församlingen. Kontakta via sociala medier. Facebook-gruppen Refugee Hospitality Club grundades 2009 som ett öppet nätverk. RHC består av människor som vill visa sitt stöd för asylsökare, hälsa dem välkomna och främja dialogen mellan asylsökare och andra människor i vårt land. Ge pengar. Du kan donera pengar för att hjälpa flyktingar i Europa eller i deras hemländer. Mera information om insamlingar hittar du på baksidan av denna publikation. Ät och laga mat tillsammans. Många församlingar har ordnat restaurangdagar där asylsökare har lagat mat från sitt hemland. När vi bjuder på mat och äter tillsammans blir det ett konkret sätt att visa på gästfrihet och hälsa andra välkomna. Ta reda på och diskutera. Du kan bemöda dig om att skaffa riktig och mera information om invandring. Då främjar och stärker du en bättre atmosfär. Ta emot asylsökare i ditt hem. Mera information om detta finns på webbsidorna och Facebooksidorna för Refugees Welcome och refugeeswelcomefinland. Be och le. Be för dem som har lämnat sitt hemland. När orden och språket inte räcker till går det bra att kommunicera genom leenden och uppmuntrande gester

11 Bön Gode Gud, vi ber för alla dem som tvingats lämna sina hem på grund av krig och oroligheter. Omslut dem med din kärlek och omsorg var de än befinner sig. Låt dem möta människor på vägen som ser deras behov och är villiga att hjälpa. Vi ber för alla barn som riskerar faror och övergrepp. Ge dem trygghet och frid. Vi ber för alla föräldrar som flyr med sina barn och för de föräldrar som inte kunnat följa med på resan. Beskydda och bevara dem, och låt dem förenas igen. Vi ber för alla som möter medmänniskor på flykt, människosmugglare, gränsvakter, migrationsmyndigheter och andra, att de ska låta medkänsla och barmhärtighet styra deras handlingar. Vi ber för dem som väntar på asylbeslut. Ge dem tålamod och kraft under väntetiden. Vi ber för alla som fått avslag på sin asylansökan och alla som redan utvisats från vårt land. Fyll dem med nytt mod, bevara dem i din kärlek och ge dem trygghet där de är. Vi ber för dem som fått stanna i vårt land. Hjälp dem att bli hemmastadda, knyta vänskapsband och känna sig trygga hos oss. Vi ber för fred och försoning i de länder där människor tvingas på flykt. Låt alla krigförande inse det dåraktiga i att döda andra människor. Gud vi ber, ge oss vilja, kraft och mod att alltid och överallt verka för att din fred och din trygghet ska bli verklighet hos alla vi möter. Tack för att du hör vår bön, genom Jesus Kristus vår Herre. Amen. 20