Lagbegränsad IFRS. Kreditinstituts årsredovisningar

Transkript

1 Lagbegränsad IFRS Kreditinstituts årsredovisningar 2008

2 INNEHÅLL SAMMANFATTNING 1 INLEDNING 2 NEDSKRIVNINGSPRINCIPER 3 Objektiva belägg från inträffad händelse 3 Individuell nedskrivningsprövning 4 Gruppvis nedskrivningsprövning 5 Finansiella tillgångar som kan säljas 5 VERKLIGT VÄRDE 7 Verkligt värde per klass 8 Metoder och antaganden 8 Officiella prisnoteringar och marknadsuppgifter 9 UPPLYSNINGAR PER KATEGORI 10 Redovisat värde 10 Nettovinst/förlust 10 RISKUPPLYSNINGAR 12 Kreditkvaliteten på finansiella tillgångar 12 Omförhandlade finansiella tillgångar 13 Förfallna men inte nedskrivna tillgångar 13 Individuellt nedskrivna finansiella tillgångar 14 Likviditetsrisk 14 Marknadsrisk 15 ÖVRIGT 16 ANVÄNDA FÖRKORTNINGAR OCH BETECKNINGAR 17

3 Sammanfattning I årsredovisningarna för 2008 upprättade de flesta av de svenska onoterade kreditinstituten för andra året i rad sin externa redovisning enligt lagbegränsad IFRS. Detta betyder att av EU godkända internationella redovisningsstandarder (IFRS) tillämpas men med begränsning av vad som regleras i bland annat svensk lag. För att följa upp om och hur kreditinstituten tillämpar reglerna, har åtta årsredovisningar studerats. Syftet med denna skrivelse är att förbättra kreditinstitutens framtida årsredovisningar genom att dels belysa ett antal viktiga områden och dels delge de iakttagelser vi har gjort i årsredovisningarna. Flera av företagen har klarat övergången till IFRS bra men årsredovisningarna behöver bli bättre. Det finns förbättringspotential hos alla de undersökta företagen. Särskilt kan informationen förbättras om vilka metoder som tilllämpats för att fastställa verkligt värde på finansiella tillgångar och skulder och de antaganden som gjorts när företagen använder en värderingsteknik. I årsredovisningen för 2009 ska dessutom enligt IFRS 7 ännu mer detaljerade upplysningar lämnas om verkliga värden som inte är baserade på observerbara marknadsdata. Exempel på ett annat område som kan förbättras är redovisningsprinciperna för nedskrivningar av finansiella tillgångar. I flera fall är nedskrivningsprinciperna utformade på ett sådant sätt att det inte framgår vad som orsakar en nedskrivning, varför nedskrivningsprövning inte sker på gruppnivå eller om finansiella tillgångar som kan säljas nedskrivningsprövas. 1

4 Inledning Finansinspektionen (FI) har undersökt åtta kreditinstituts årsredovisningar för Dessa företag anger att de tillämpar lagbegränsad IFRS sedan Detta betyder att av EU godkända internationella redovisningsstandarder 1 tillämpas med begränsning av vad som regleras i svensk redovisningslag eller annan författning, föreskrifter och allmänna råd från Finansinspektionen eller rekommendation från Rådet för finansiell rapportering. Av EU godkända IFRS tillämpas sedan 2005 fullt ut i koncernredovisningen av de företag som har noterade aktier, så kallade noterade företag. Onoterade företag har frivilligt kunnat tillämpa full IFRS i sina koncernredovisningar sedan Under 2004 gav FI ut en författning (FFFS 2004:20) enligt vilken lagbegränsad IFRS bör tillämpas av alla kreditinstitut och värdepappersbolag i redovisningen för juridisk person och koncern från och med Onoterade kreditinstitut och värdepappersbolag fick dock tillämpa äldre regler till och med 2006, men med vissa anpassningar till IFRS. Majoriteten av kreditinstituten kom att vänta till 2007 med att börja tillämpa lagbegränsad IFRS. Syftet med denna skrivelse är att förbättra kreditinstitutens framtida årsredovisningar genom att belysa ett antal viktiga områden och delge de iakttagelser vi har gjort i årsredovisningarna. Det är särskilt angeläget att kvalitén på de finansiella företagens redovisning är hög. Extern finansiell rapportering av hög klass bidrar till effektiva marknader och investerarskydd genom att den möjliggör en god genomlysning av det rapporterande företaget. Vi presenterar dessutom våra iakttagelser från undersökningen, dels på ett seminarium för finansiella företag 2, dels på ett seminarium för revisorer i finansiella företag 3. De undersökta företagen har inte beretts möjlighet att kommentera våra iakttagelser såsom de presenteras i denna skrivelse. Detta eftersom syftet med undersökningen var att få en bild av kreditinstituts hantering av regelverket och inte att leta efter regelöverträdelser i enskilda företag. För att fastslå om någon faktiskt bryter mot regelverket behöver man ofta även kunskap om specifika fakta och omständigheter som inte framgår av en årsredovisning. Man behöver också bilda sig en uppfattning om informationens väsentlighet. I undersökningen ingår både banker och kreditmarknadsföretag. För varje kategori valdes slumpmässigt två större respektive två mindre företag i termer av balansomslutning. 1 Internationella redovisningsstandarder som antagits av Europeiska kommissionen i enlighet med artikel 3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 av den 19 juli 2002 om tillämpning av internationella redovisningsstandarder (IAS-förordningen). Dessa standarder har de internationellt gängse förkortningarna IAS, IFRS, SIC och IFRIC samt ett ordningsnummer. Beteckningen IFRS utan ordningsnummer refererar till alla de internationella standarderna. 2 Seminarium med titeln Redovisnings- och regelverksdagen för kreditinstitut och värdepappersbolag, den 23 november 2009, anordnat av revisions- och konsultfirman KPMG. 3 Seminarium med titeln Revisorsdagen, den 8 december 2009, anordnat av FI. 2

5 Nedskrivningsprinciper SAMMANFATTNING När ett företag beskriver sina principer för nedskrivning av finansiella instrument är det viktigt att beskriva vilka förhållanden och händelser som nedskrivningen återspeglar och hur detta påverkar resultat och ställning. I flera fall är nedskrivningsprinciperna för finansiella instrument utformade på ett sådant sätt att det inte framgår: - vad som orsakar en nedskrivning, - varför nedskrivningsprövning inte sker på gruppnivå, - om finansiella tillgångar som kan säljas nedskrivningsprövas. Till följd av den finansiella krisen har reglerna för nedskrivning av finansiella instrument hamnat i fokus. Ett företag ska enligt IFRS 7 lämna upplysning om de tillämpade redovisningsprinciper som är relevanta för förståelsen av de finansiella rapporterna (IFRS 7 punkt 21). Företagets principer för nedskrivning av finansiella tillgångar är normalt centrala för förståelsen av de finansiella rapporterna. Ett kreditinstituts balansräkning består till stor del av finansiella instrument och nedskrivningar av finansiella instrument kan få stora effekter på företagets finansiella resultat och ställning. Upplysning om tillämpade redovisningsprinciper ska enligt IAS 1 underlätta förståelsen av hur händelser och förhållanden återspeglas i redovisat resultat och finansiell ställning (IAS 1 punkt 119). IFRS är ett principbaserat regelverk och det är viktigt att användare av de finansiella rapporterna förstår vilka tolkningar och vilka valmöjligheter som har tillämpats i årsredovisningen. När företag beskriver sina principer för nedskrivning av finansiella instrument är det därför viktigt att ange vilka förhållanden och händelser som nedskrivningen återspeglar och hur detta påverkar resultat och ställning. Objektiva belägg från inträffad händelse Finansiella tillgångar som värderas till verkligt värde och vars värdeförändringar redovisas i resultaträkningen behöver av naturliga skäl inte nedskrivningsprövas. För övriga finansiella tillgångar föreskriver IAS 39 att företagen, på varje balansdag, ska bedöma om det finns objektiva belägg som tyder på ett nedskrivningsbehov (IAS 39 punkt 58). En finansiell tillgång eller grupp av tillgångar har ett nedskrivningsbehov och skrivs ner om det finns objektiva belägg för en nedskrivning till följd av en eller flera händelser som har inträffat (förlusthändelse). Det krävs också att denna händelse påverkar uppskattade framtida kassaflöden negativt. Ob- 3

6 jektiva belägg innefattar observerbara uppgifter angående bland annat följande förlusthändelser: betydande finansiella svårigheter hos emittenten eller gäldenär, uteblivna eller försenade betalningar av räntor eller kapital eller att eftergift beviljas på grund av låntagarens finansiella svårigheter. Förluster som förväntas till följd av framtida händelser redovisas inte, oavsett hur sannolika de är. (IAS 39 punkt 59) Undersökningen visar att huvuddelen av företagen beskriver sina principer för vad som orsakar en nedskrivning. De anger: - att de varje balansdag bedömer om det finns objektiva belägg som tyder på att en finansiell tillång har ett nedskrivningsbehov, - att de objektiva beläggen motsvaras av en förlusthändelse och denna händelse har en inverkan på de uppskattade framtida kassaflödena och - vad som menas med förlusthändelser. Vi har dock sett företag i undersökningen som helt utelämnar ovanstående information. Att beskriva de principer för vad som orsakar en nedskrivning är avgörande för att en användare ska kunna förstå och tolka de nedskrivningar som finns redovisade i resultaträkningen (jämför IFRS 7 B punkt 5 f). Individuell nedskrivningsprövning En finansiell tillgång värderad till upplupet anskaffningsvärde ska enligt IAS 39 nedskrivningsprövas individuellt om posten är enskilt betydande. Om posten inte är enskilt betydande får den nedskrivningsprövas individuellt. (IAS 39 punkt 64) Hälften av företagen i undersökningen skriver att de gör en individuell nedskrivningsprövning av samtliga finansiella tillgångar värderade till upplupet anskaffningsvärde. Andra företag skriver att de endast individuellt nedskrivningsprövar de enskilt betydande posterna, vilket alltså också är tillåtet enligt IAS 39. Vi noterade att ett företag anger att lån till privatpersoner endast nedskrivningsprövas på gruppnivå. Att tillämpa detta som en princip är tillåtet endast om det inte finns enskilt betydande poster bland lån till privatpersoner. 4

7 Gruppvis nedskrivningsprövning För finansiella tillgångar som värderas till upplupet anskaffningsvärde räcker det inte med en individuell nedskrivningsprövning. Alla poster som inte har skrivits ner efter en individuell nedskrivningsprövning ska, enligt IAS 39, inkluderas i en grupp av finansiella tillgångar med likartade kreditriskegenskaper. Därefter ska företaget på gruppnivå bedöma tillgångarnas nedskrivningsbehov. Om ett företag inte har en grupp av tillgångar med likartade kreditriskegenskaper gör de inte den ytterligare utvärderingen på gruppnivå. (IAS 39 punkt 64) Orsaken till att även grupper av tillgångar ska nedskrivningsprövas är att tillräcklig information kan finnas för att fastställa en värdeminskning på gruppnivå trots att det inte går att hänföra en förlusthändelse till specifika tillgångar i gruppen (IAS 39 BC 121). Trots detta visar undersökningen att nedskrivningsprövning inte alltid görs på gruppnivå. I ett företag anges det uttryckligen att eftersom en individuell bedömning sker på individnivå finns inte behov av en gruppvis nedskrivningsprövning. I ett par andra årsredovisningar är det för vissa tillgångar oklart om en nedskrivningsprövning sker på gruppnivå. Att inte gruppvis nedskrivningspröva poster som inte skrivits ner individuellt är förenligt med IAS 39 om företaget inte har grupper av tillgångar med likartade kreditrisker. Det förefaller rent generellt sannolikt att det finns likartade kreditrisker avseende åtminstone grupperna utlåning till kreditinstitut och utlåning till allmänheten. Att inte nedskrivningspröva poster på gruppnivå för att företaget saknar förluststatistik är inte förenligt med IAS 39. Företag som inte har någon erfarenhet av värdeminskning eller otillräcklig erfarenhet använder en jämförelsegrupps erfarenhet för jämförbara grupper av finansiella instrument (IAS 39 VT 89). Finansiella tillgångar som kan säljas Finansiella tillgångar som ingår i värderingskategorin finansiella tillgångar som kan säljas redovisas till verkligt värde. Värdeförändringarna redovisas normalt inte över resultaträkningen utan direkt mot eget kapital. Om det finns objektiva belägg för en nedskrivning ska dock den ackumulerade förlust som har redovisats direkt mot eget kapital tas bort från eget kapital och i stället redovisas i resultaträkningen (IAS 39 punkt 67). En nedskrivning av finansiella tillgångar som kan säljas kan därför få stora effekter på resultaträkningen. Om en nedskrivning av ett eget kapital-instrument vid senare tidpunkt inte längre är erforderlig är det inte möjligt att återföra en nedskrivning över resultaträkningen. I stället ska en värdeuppgång efter nedskrivningstidpunkten redovisas direkt mot eget kapital. (IAS 39 punkt 69) För skuldinstrument får en nedskrivning återföras över resultaträkningen (IAS 39 punkt 70). 5

8 (De nedskrivningar som enligt beskrivningen ovan ska redovisas direkt mot eget kapital ska enligt IAS 39 från och med årsredovisningen 2010 i stället redovisas direkt i övrigt totalresultat, se IAS 39 punkt 67 i den version som gäller för 2009.) Huvuddelen av de företag som har finansiella tillgångar som kan säljas redogör inte alls för nedskrivningsprinciperna för dessa tillgångar. Om nedskrivningsprinciperna för finansiell tillgångar som kan säljas är relevanta för förståelsen av de finansiella rapporterna ska denna upplysning lämnas enligt IFRS 7 punkt 21. Anledningen till att informationen utelämnats kan vara att företaget inte bedömt informationen som relevant för förståelsen av de finansiella rapporterna, exempelvis för att en mycket liten andel av tillgångarna har klassificerats som finansiella tillgångar som kan säljas. En annan anledning skulle dock kunna vara att företagen inte observerat att dessa tillgångar enligt IAS 39 ska nedskrivningsprövas. 6

9 Verkligt värde SAMMANFATTNING Undersökningen visar att företagen lämnar bristfälliga upplysningar om verkliga värden på finansiella instrument samt hur dessa värden har fastställts. Det gäller särskilt upplysningar om: verkligt värde per klass, värderingsmetoder och antaganden per klass, i vilken utsträckning värderingstekniker tillämpas och om antagandena är baserade på icke observerbara marknadsuppgifter. Detta är viktigt eftersom ju större andel finansiella instrument som är värderade med värderingsteknik, desto större subjektivitet finns det i värderingen. Dessutom, ju fler antaganden som inte baseras på marknadsdata, desto större subjektivitet. Upplysning om verkligt värde har till följd av finanskrisen hamnat i fokus. IFRS 7 innehåller flera detaljerade minimikrav på upplysningar om verkligt värde för finansiella instrument samt hur dessa värden har fastställts. Information om ett instruments verkliga värde är bland annat viktig för jämförbarheten mellan olika företag. Även informationen om hur verkligt värde fastställts är viktig eftersom olika metoder ger olika grad av tillförlitlighet och jämförbarhet. När verkligt värde beräknas genom att använda en värderingsteknik kan olika företag som värderar samma instrument komma till olika resultat. Det är därför av stor betydelse att företag lämnar upplysningar om de värderingstekniker som har använts och de antaganden som har gjorts. I följande avsnitt används begreppen klass respektive kategori. Vissa upplysningar ska enligt IFRS 7 lämnas per klass och vissa ska lämnas per kategori av finansiella instrument. Kategorierna 4 styr hur instrumentet värderas i balansräkningen och var förändringar i verkligt värde redovisas. Kategorierna fastställs utifrån särskilda kriterier som anges i IAS 39. Klasserna fastställs i stället utifrån vad företaget anser vara lämpliga grupper av finansiella instrument med tanke på den upplysning som ska lämnas per klass och som beaktar instrumentets särskilda karaktär. Företaget ska lämna information som gör det möjligt att stämma av klasserna mot posterna i balansräkningen. (IFRS 7 punkt 6) 4 Finansiella tillgångar och skulder indelas i följande kategorier: a) finansiella tillgångar respektive skulder värderade till verkligt värde via resultaträkningen (med ytterligare uppdelning i 1) de som vid första redovisningstillfället har identifierats som tillhöriga denna klass och 2) de som innehas för handel), b) investeringar som hålls till förfall c) lånefordringar och kundfordringar, d) finansiella tillgångar som kan säljas och e) finansiella skulder värderade till upplupet anskaffningsvärde. 7

10 Eftersom ett kreditinstituts balansräkning till mycket stor del består av finansiella instrument är det särskilt viktigt att de upplysningar som krävs om verkligt värde lämnas. Vi vill även göra er observanta på att IASB i mars 2009 publicerade ändringar av IFRS 7 (Improving Disclosure about Financial Instrument). Ändringarna ska enligt IFRS 7 tillämpas för räkenskapsår som inleds den 1 januari 2009 eller senare och innebär betydligt mer omfattande upplysningar om sådana verkliga värden som uppskattats med en värderingsteknik där väsentliga indata inte baseras på observerbara marknadsdata. Under sista kvartalet 2009 förväntas EU besluta om de ska godkänna dessa ändringar av IFRS 7 för tillämpning inom EU. Verkligt värde per klass Upplysning ska enligt IFRS 7 lämnas om verkligt värde för varje klass av finansiella tillgångar eller finansiella skulder. Det är viktigt att observera att verkligt värde ska anges för samtliga klasser av finansiella tillgångar och skulder, inte bara de som redovisas till verkligt värde i balansräkningen. Information ska också lämnas så att det verkliga värdet per klass går att jämföra med det redovisade värdet i balansräkningen. Upplysning om verkligt värde behöver inte lämnas om det redovisade värdet nära överensstämmer med det verkliga värdet, exempelvis för kortfristiga kundfordringar eller leverantörsskulder. (IFRS 7 punkt 25 och 29) Ett par av företagen i undersökningen lämnar ingen information alls om verkliga värden. Huvuddelen av företagens balansräkning består av ut- och inlåning gentemot allmänheten som i balansräkningen värderas till upplupet anskaffningsvärde. Anledningarna till att informationen saknas kan vara flera. En förklaring skulle kunna vara att det redovisade värdet ger en godtagbar uppskattning av verkligt värde. En annan förklaring skulle kunna vara att företaget inte observerat att upplysningskravet även gäller de finansiella tillgångar och skulder som inte värderas till verkligt värde i balansräkningen. Metoder och antaganden Tillämpade metoder för att fastställa verkligt värde ska enligt IFRS 7 anges för varje klass av finansiellt instrument. Om en värderingsteknik tillämpas ska även antagandena anges, exempelvis graden av förväntade kreditförluster, räntesatser samt diskonteringsräntor. (IFRS 7 punkt 27 a) Endast ett par företag lämnar dessa upplysningar. De brister vi noterat i övriga företag är att: - upplysning helt saknas om tillämpade värderingsmetoder och antaganden 8

11 - upplysning lämnas om tillämpade värderingsmetoder och antaganden för enstaka tillgångar och skulder (såsom derivat) men inte för övriga finansiella tillgångar och skulder samt att - upplysning lämnas om värderingsmetoder och antaganden för noterade respektive onoterade finansiella instrument men information saknas om vilka poster i balansräkningen som innehåller noterade respektive onoterade instrument. Vilka balansposter som omfattas av de angivna värderingsmetoderna framgår därför inte, vilket är ett krav enligt IFRS 7 punkt 6. Officiella prisnoteringar och marknadsuppgifter Företagen ska enligt IFRS 7 beskriva om verkliga värden fastställs direkt, i sin helhet eller delvis, genom hänvisning till officiella prisnoteringar eller genom värderingsteknik (IFRS 7 punkt 27 b). Knappt hälften av företagen anger inte om verkligt värde fastställts genom officiella prisnoteringar eller genom värderingsteknik. Om verkligt värde har bestämts genom en värderingsteknik där antagandena inte baseras på observerbara marknadsuppgifter ska detta anges och dessutom ska värdeförändringen som redovisats i resultaträkningen på sådana tillgångar anges (IFRS 7 punkt 27 c och d). Trots att det uttryckligen framgår att värderingsteknik har tillämpats har vissa företag ändå utelämnat följande information: - om antagandena är baserade på icke observerbara marknadsuppgifter - hur stor resultateffekten är av de värdeförändringar som baseras på icke observerbara marknadsdata. Ovanstående upplysningar är viktiga eftersom ju större andel finansiella instrument som värderas med värderingsteknik, desto större subjektivitet finns det i värderingen. Dessutom, ju fler antaganden som inte baseras på marknadsdata, desto större subjektivitet. 9

12 Upplysningar per kategori SAMMANFATTNING Redovisade värden per kategori saknas i ett par företag. Nettovinst/förlust per kategori saknas i ett par företag. Ett antal upplysningar ska enligt IFRS 7 lämnas per kategori av finansiella tillgångar och skulder. Bland annat ska upplysning lämnas om redovisade värden och nettovinst/-förlust per kategori. För definition av klass respektive kategori av finansiella tillgångar och skulder, se början på kapitlet om verkligt värde. Värderings- och redovisningsprinciperna skiljer sig mellan olika kategorier av finansiella tillgångar och finansiella skulder. Upplysningarna som lämnas per kategori visar vilken påverkan dessa värderings- och redovisningsprinciper har på de redovisade värdena i balansräkningen, redovisat resultat och eget kapital. Redovisat värde Huvuddelen av företagen i undersökningen lämnar tydliga upplysningar om de finansiella tillgångarnas och skuldernas redovisade värde per kategori (IFRS 7 punkt 8). I de övriga företagen har vi noterat följande brister. Redovisat värde per kategori anges inte, vilket krävs enligt IFRS 7. I stället namnges de tillgångs- och skuldposter som ingår i respektive kategori. Posternas redovisade värde framgår sedan av balansräkningen eller noter. Även om det är möjligt att beräkna redovisat värde per kategori är upplysningskravet inte uppfyllt. Upplysning om redovisat värde anges inte för samtliga kategorier i IFRS 7 punkt 8. Företaget har hittat på en egen kategori som benämns Övriga tillgångar och skulder. Samtidigt saknas kategorierna lånefordringar och kundfordringar och investeringar som hålls till förfall. Det framgår att posterna i kategorin Övriga tillgångar och skulder värderas till upplupet anskaffningsvärde. Enligt IAS 39 värderas både lånefordringar och kundfordringar och investeringar som hålls till förfall till upplupet anskaffningsvärde. Det framgår därför inte till vilka belopp respektive kategori av finansiella tillgångar är upptagna i balansräkningen. Nettovinst/förlust Även upplysningar om nettovinst/förlust per kategori lämnas av de flesta företagen (IFRS 7 punkt 20 a). Undersökningen visar dock att ett par företag inte beaktat detta upplysningskrav. 10

13 Vi har även noterat att nettovinst/förlust för finansiella tillgångar och skulder värderade till verkligt värde via resultaträkningen inte alltid delas upp på de finansiella tillgångar och skulder som vid första redovisningstillfället har identifierats tillhöra denna kategori och på de finansiella tillgångar och skulder som innehas för handel. Detta krävs enligt IFRS 7 punkt 20 a. 11

14 Riskupplysningar SAMMANFATTNING De flesta av företagen upplyser om kreditkvaliteten på utlåningen till allmänheten. Nästan häften saknar dock motsvarande upplysningar för utlåning till kreditinstitut. Förfallna krediter inkluderas felaktigt i upplysningarna om kreditkvalitet. Informationen om kreditkvaliteten går inte att stämma av mot posterna i balansräkningen. De flesta företagen upplyser inte om omförhandlade finansiella tillgångar. Åldersanalys för förfallna men inte nedskrivna finansiella tillgångar lämnas inte. Analys av individuellt nedskrivna finansiella tillgångar lämnas inte. Löptidsanalys för finansiella skulder ska baseras på de odiskonterade kassaflödena, men vanligtvis anges samma belopp som i balansräkningen. Alla företagen lämnar känslighetsanalys för sina marknadsrisker. Företag ska enligt IFRS 7 lämna upplysningar som gör det möjligt att bedöma karaktär och omfattning av de risker som uppstår genom finansiella instrument som företaget är exponerat för på balansdagen. Dessa upplysningar innefattar normalt, men är inte begränsade till, upplysningar om kreditrisk, likviditetsrisk och marknadsrisk. (IFRS 7 punkt 31 och 32) Att inte upplysa om väsentliga risker minskar möjligheten att förstå den övriga finansiella informationen i årsredovisningen. Kreditkvaliteten på finansiella tillgångar Information ska enligt IFRS 7 punkt 36 c lämnas om kreditkvaliteten på finansiella tillgångar som varken har förfallit till betalning eller skrivits ner. Informationen ska lämnas per klass av finansiella instrument. Informationen är till för att göra det möjligt att bedöma om de finansiella instrumenten kommer att skrivas ner framöver. Eftersom det inte finns någon specifik metod angiven för hur denna information ska presenteras är det särskilt intressant att se hur företagen löst detta. Endast ett par företag uppfyller upplysningskravet i IFRS 7 om kreditkvaliteten per klass av finansiella tillgångar som varken har fallit till betalning eller skrivits ner. Ett av dessa företag anger för varje klass vad det är för typ av utlåning (exempelvis blancokrediter med låga snittkrediter), typ av motpart (exempelvis privatpersoner och företag) samt hur företaget självt bedömer risken för förlust. 12

15 Hälften av företagen delar in utlåning till allmänheten i olika riskklasser. Riskklasserna skiljer sig mellan företagen och är därför inte jämförbara, däremot speglar de företagets egen syn på riskerna. De undersökta företagen har valt att presentera mellan två och sex riskklasser. Riskklasserna är också indelade på olika motparter (till exempel företag, offentlig sektor samt privatpersoner). De flesta företag lämnar upplysning om kreditkvalitet för utlåning till allmänheten, men nästan häften av företagen utelämnar motsvarande information för utlåning till kreditinstitut. Orsaken kan vara att företagen inte själva anser att det finns någon risk för kreditförluster på utlåningen till kreditinstitut, vilket i sig kan vara ett problem. Den aktuella finanskrisen har dock visat att utlåningen till kreditinstitut kan utgöra en betydande kreditrisk. Övriga brister vi noterat är: - Information om kreditkvalitet lämnas inte för utlåningen till privatpersoner (vilket motsvarade hälften av posten utlåning till allmänheten i det aktuella företaget). - Förfallna krediter är inkluderade i upplysningen om kreditkvaliteten. - Exponeringar fördelas på olika riskklasser och motparter. Det saknas dock en avstämning mellan dessa exponeringar och posterna i balansräkningen vilket krävs enligt IFRS 7 punkt 6. Omförhandlade finansiella tillgångar Företag ska enligt IFRS 7 upplysa om redovisat värde för finansiella tillgångar som skulle ha redovisats som förfallna till betalning eller nedskrivna, om villkoren inte hade omförhandlats (IFRS 7 punkt 36 d). Genom att lånen omförhandlats redovisas de inte längre som vare sig förfallna till betalning eller nedskrivna. Upplysningen gör att dessa omförhandlade tillgångar kan särskiljas från andra tillgångar som inte heller förfallit till betalning eller skrivits ner. Risken för framtida nedskrivningar är sannolikt större för de omförhandlade tillgångarna. Endast ett par företag lämnar denna information. Orsaken till att upplysningen utelämnats i de flesta företag kan vara att det är praktiskt svårt att för större låneportföljer särskilja vilka lån som har omförhandlats för att undvika att de förfaller till betalning eller skrivs ner och vilka lån som omförhandlas av andra kommersiella skäl. Det kan också bero på att företagen saknar omförhandlade tillgångar eller om de förbisett upplysningskravet. Förfallna men inte nedskrivna tillgångar Ett företag ska enligt IFRS 7 punkt 37 (a) lämna en analys av förfallna men inte nedskrivna finansiella tillgångar. Analysen ska göras för varje klass av finansiella tillgångar och beskriva hur länge tillgångarna varit förfallna. Även denna information ger underlag för att bedöma eventuellt framtida nedskrivningsbehov. 13

16 Endast ett par företag lämnar tillfredsställande information om detta. Nästan hälften av företagen lämnar inte någon åldersanalys alls. Vi har också noterat att nedskrivna förfallna lånefordringar inkluderas i åldersanalysen utan att de särredovisas. Genom att både nedskrivna och ännu inte nedskrivna fordringar ingår i analysen är det inte möjligt att uppskatta nivån på framtida nedskrivningar vilket är syftet med åldersanalysen. Individuellt nedskrivna finansiella tillgångar Företag ska enligt IFRS 7 även lämna en analys av finansiella tillgångar som företaget, efter individuell bedömning, bedömt har minskat i värde. Analysen ska göras för varje klass och inkludera de faktorer som företaget beaktat för att avgöra om tillgångarna ska skrivas ner. (IFRS 7 punkt 37 b) Analysen kan innehålla redovisat värde före nedskrivningen, karaktär och verkligt värde på mottagna säkerheter, typ av motpart eller geografisk spridning (IFRS 7 IG 29). Analysen hjälper användarna att förstå varför nedskrivningar har gjorts. Drygt hälften av företagen lämnar en analys av finansiella tillgångar som företaget, efter individuell bedömning, bedömt har minskat i värde. Analyserna innehåller typ av motpart (exempelvis privatpersoner, företag) samt i vissa fall karaktär (exempelvis kundfordringar, leasingobjekt). Övriga företag saknar denna analys trots att det finns individuellt nedskrivna finansiella tillgångar i dessa företag. Likviditetsrisk För att en användare av ett företags årsredovisning ska kunna bedöma företagets förmåga att hantera likviditetsrisken ska företaget enligt IFRS 7 lämna en löptidsanalys över de finansiella skulderna. Löptidsanalysen ska visa återstående avtalade förfallotidpunkter. (IFRS 7 punkt 39 a) Syftet är att visa de faktiska utbetalningarna och analysen ska därför baseras på de odiskonterade kassaflödena. Dessa odiskonterade kassaflöden skiljer sig från det belopp som inkluderats i balansräkningen eftersom beloppet i balansräkningen baseras på diskonterade kassaflöden. (IFRS 7 B14) Löptidsanalys för finansiella skulder har lämnats av samtliga företag i undersökningen. Det är vanligt att beloppen i löptidsanalysen överensstämmer med beloppen i balansräkningen (över hälften av företagen). Detta innebär att analysen troligtvis speglar de diskonterade kassaflödena. Detta är inte förenligt med IFRS 7 om inte diskonteringseffekten är oväsentlig. Genom att presentera diskonterade kassaflöden begränsas också användarnas möjlighet att bilda 14

17 sig en uppfattning om framtida utbetalningar och därmed bedöma likviditetsrisken i företaget. Marknadsrisk Företagen ska enligt IFRS 7 lämna en känslighetsanalys för varje typ av marknadsrisk som de är exponerad för på balansdagen. Exempel på marknadsrisker är ränterisk, valutakursrisk och aktiekursrisk. Känslighetsanalysen ska visa hur resultatet och det egna kapitalet hade påverkats av rimliga möjliga förändringar i relevanta riskvariabler på balansdagen. De metoder och antaganden som känslighetsanalysen bygger på ska framgå. Om det har skett förändringar i metoder och antaganden sedan föregående period ska upplysning lämnas om detta samt orsakerna till förändringarna. (IFRS 7 punkt 40) Alla företag i undersökningen lämnar känslighetsanalys för sina marknadsrisker. 15

18 Övrigt SAMMANFATTNING Ett par företag lämnar inte upplysning om bundet och fritt eget kapital samt presenterar eget kapital i balansräkningen på ett sätt som strider mot ÅRKL. Vi har i övrigt i undersökningen gjort följande iakttagelser: Alla nya begrepp enligt IFRS har inte satt sig. Exempelvis förekommer begreppet negativ goodwill och självständiga utländska dotterföretag. Information saknas om: o väsentliga bedömningar företagsledningen gjort när den har tillämpat företagets redovisningsprinciper (IAS 1 punkt 113 i den version av standarden som gällde före 2009) och o de viktigaste antagandena och andra viktiga källor till osäkerhet i uppskattningar (IAS 1 punkt 116 i den version av standarden som gällde före 2009). Kassaflöden från in- och utbetalda räntor särredovisas inte (IAS 7 punkt 31). Upplysning om bundet och fritt eget kapital lämnas inte alls eller endast i eget kapital-rapporten. Enligt lagen om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag (ÅRKL) ska bundet och fritt eget kapital fortfarande anges för såväl koncern som moderföretag (5 kap. 4 punkt 3 ÅRKL och 7 kap. 7 punkt 3 d ÅRKL). Informationen ska enligt ÅRKL lämnas i not men får under vissa förutsättningar i stället lämnas i balansräkningen eller resultaträkningen (5 kap. 1 ÅRKL). Balanserade vinstmedel i koncernbalansräkningen inkluderar även årets resultat och reservfonden. Detta strider mot ÅRKL:s uppställningsschema (3 kap. 3 ÅRKL). Företaget har troligen av misstag tillämpat UFR 8. Posten fond för verkligt värde presenteras inte separat i balansräkningen utan ingår i posten balanserade vinstmedel. Fond för verkligt värde ska enligt ÅRKL:s uppställningsschema utgöra en separat post i balansräkningen. Vissa poster i eget kapital ges andra namn än vad som anges i ÅRKL och vår redovisningsföreskrift. Posten fond för verkligt värde har döpts om till reserver i balansräkningen och verkligt värdereserv i not. Förutom att lag och föreskrifter ska följas så medför andra beteckningar att det uppstår en osäkerhet om vad posten innehåller samtidigt som jämförbarheten mellan företag försämras. 16

19 Använda förkortningar och beteckningar FI Finansiella tillgångar som kan säljas IASB IFRS IAS 1 IAS 39 IFRS 7 Investeringar som hålls till förfall Lånefordringar och kundfordringar Finansinspektionen Tillgångar som inte är derivat där tillgångarna identifieras som att de kan säljas eller inte klassificeras i någon av de övriga kategorierna för finansiella tillgångar (IAS 39 punkt 9). International Accounting Standards Board, den organisation som utger IFRS Internationella redovisningsstandarder som antagits av Europeiska kommissionen i enlighet med artikel 3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 av den 19 juli 2002 om tillämpning av internationella redovisningsstandarder (IAS-förordningen). Dessa standarder har de internationellt gängse förkortningarna IAS, IFRS, SIC och IFRIC samt ett ordningsnummer. Beteckningen IFRS utan ordningsnummer refererar till alla de internationella standarderna. Utformning av finansiella rapporter Finansiella instrument: Redovisning och värdering Finansiella instrument: Upplysningar Finansiella tillgångar som inte är derivat med fastställda eller fastställbara betalningar och fastställd löptid som ett företag har för avsikt och förmåga att hålla till förfall. Vissa undantag finns, se vidare IAS 39 punkt 9. Finansiella tillgångar som inte är derivat, som har fastställda eller fastställbara betalningar och som inte noteras på en aktiv marknad. Vissa undantag finns, se vidare IAS 39 punkt 9. UFR 8 Uttalande från Rådet för finansiell rapportering Redovisning av eget kapital i koncern Vår redovisningsförfattning Vår redovisningsföreskrift ÅRKL Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd (FFFS 2006:16) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag Den del av FFFS 2006:16 som utgör föreskrifter, dvs. inte de allmänna råden Lag om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag (1995:1559) 17