Rapport 2001:01. Förvaltningsplan för vildsvin. i Stockholms län

Transkript

1 Rapport 2001:01 Förvaltningsplan för vildsvin i Stockholms län

2

3

4 Förvaltningsplan för vildsvin i Stockholms län Länsstyrelsen i Stockholms län har med naturvårdsverkets nationella förvaltningsplan för vildsvin som ledning tagit fram en regional förvaltningsplan för Stockholms län. Syftet är att ge markägare, lantbrukare, jägare, allmänhet och intresseorganisationer vägledning för förvaltningen av vildsvin i Stockholms län. Viltförvaltningsdelegationen har den 12 december 2011 tillstyrkt att Länsstyrelsen fastställer förvaltningsplanen för vildsvin. Länsstyrelsen har beslutat att fastställa förvaltningsplanen för vildsvin i Stockholms län den 15 december Bakgrund... 1 Historik... 2 Mål... 3 Vildsvin i Stockholm län... 4 Skador av vildsvin... 4 Tätort och stadsmiljö... 5 Lokal förvaltning... 6 Kunskap och utbildning... 6 Förebyggande åtgärder mot vildsvinsskador... 6 Ersättning till arrendatorer... 7 Jakt... 8 Rekommendationer vid utfodring... 9 Tillstånd för särskilda jaktmedel... 9 Information till allmänheten... 9 Avskjutningsrapportering Vildsvinet som resurs Förebyggande åtgärder vid olycksdrabbade vägar Bilagor: Bilaga 1: Statistik över avskjutning i Stockholms län Bilaga 2: Statistik över trafikolyckor med vildsvin i Stockholms län Bilaga 3: Länkar till informationsmaterial Bilaga 4: Kontaktlista till organisationer 1

5 Bakgrund Vildsvin har sedan de återetablerades på 1970-talet spridit sig till stora delar av södra och mellersta Sverige. Vildsvinstammen uppgår idag till omkring djur med en årlig avskjutning på ca Artens utbredning har bland annat medfört kraftiga skador på jordbruksmark och ett stort antal årliga vildsvinsrelaterade trafikolyckor. Vildsvinens höga anpassningsförmåga i kombination med en hög reproduktionstakt bidrar till att de kräver en mer aktiv förvaltning än annat vilt. För att uppnå det nationella målet med en livskraftig, frisk och kontrollerad population av vildsvin anpassad till regionala och lokala förutsättningar krävs ett ökat samarbete på lokal och regional nivå. Historik De första vildsvinen vandrade in i Sverige för ca 8500 år sedan, då klimatet blev varmare. Vid slutet 1600-talet var vildsvinen genom jakt och domesticering utrotade. Under åren fram till mitten 1900-talet skedde flera mindre utsläpp och rymningar från hägn av vildsvin. Protester från bönder gjorde att dessa vildsvin snabbt utrotades. Vid mitten av 1970-talet rymde vildsvin från vilthägn i Sörmland vilket ledde till att flera fasta etableringar fanns vid mitten av 80-talet. Med undantag för Stockholms län förklarades vildsvinen som oönskade i ett riksdagsbeslut 1980, men år 1987 beslutade riksdagen att vildsvinen åter var en del av den svenska faunan. 2

6 Mål Det långsiktiga målet för vildsvinsförvaltningen i Stockholms län är en livskraftig, frisk och kontrollerad population av vildsvin anpassad till regionala och lokala förutsättningar. Vildsvinstammen bör genom lokal samverkan balanseras till en nivå där vildsvinsrelaterade skador och trafikolyckor begränsas i omfattning och kostnad. Vildsvinens utbredning bör med hänsyn till regionala förutsättningar koncentreras till vad som är att betrakta som landsbygdsmiljö. Inom gränsområden mellan tätort och landsbygd bör stor vaksamhet över vildsvinsstammens utveckling iakttas. I detaljplanerat område och andra urbana miljöer bör förekomsten av vildsvin undvikas. Kortsiktiga mål för är: - Att skadebilden på jordbruksmark och andra areella näringar begränsas genom lokala förvaltningsåtgärder - Att trafikolyckor med vildsvin inblandade begränsas med förebyggande åtgärder - Att kunskap och samverkan bland jägare, markägare, lantbrukare samt övriga intressenter ökar 3

7 Vildsvin i Stockholm län Sedan vildsvinen återetablerades i den svenska faunan under 1970-talet har Stockholms län varit en del av dess utbredningsområde. Vildsvinen är i dagsläget spridda över hela länet. Utbredningen i länet förändras genom förtätningar av befintliga bestånd och återkommande nyetableringar. Avskjutningen i Stockholms län har de senaste tre åren uppgått till omkring 4000 vildsvin årligen. Trafikolyckorna har sedan en topp noterades år 2009, med strax över 200 vildsvinsrelaterade viltolyckor, minskat till en något lägre nivå. Med hänsyn till ett högre jakttryck och de två senaste vintrarnas stränga kyla och stora snödjup förmodas vildsvinen ha minskat i antal. Stockholms län med huvudstaden och omkringliggande tätorter har en befolkning på dryga två miljoner, en hög befolkningstäthet och tät bebyggelse. Andelen större sammanhängande naturområden är lägre än i många andra delar av landet. Det innebär att förutsättningarna för vildsvinsförvaltningen kan skilja sig något från övriga landet. Skador av vildsvin Vildsvinet har en förmåga att orsaka stora skador. Ett säkert tecken på att det finns vildsvin är synbara spår efter vildsvin som bökat upp marken i skog och åkermark. Främst är skadorna en konsekvens av vildsvinens naturliga fodersök. Många jordbruksgrödor har även en stor dragningskraft på vildsvin. Flera faktorer avgör när och var en skada uppstår. Årstid, val av gröda, tillgång på annan föda, markens lokalisering och den lokala koncentrationen är sådana faktorer. Skadebilden i Stockholms län är präglad av lokala variationer. Till de områden där skador av vildsvin i Stockholms län rapporterats hör trafiken, lantbruket, privata tomter och trädgårdar, samt offentliga och kommersiella sport- och rekreationsytor. Uppgifter från de lokala älg-samråden med representanter från både lantbruket och jakten antyder att skadenivån inom delar av länet är högre än vad som anses acceptabelt. Vildsvin kan orsaka både direkta och indirekta skador för stora ekonomiska belopp. En indirekt påverkan kan för en lantbrukare resultera i kostnader för återställande av marker, förebyggande åtgärder, nedsatt produktion eller begränsningar i val av gröda. Genom en aktiv och lokalt anpassad förvaltning finns det stora möjligheter att begränsa skadebilden. De trafikolyckor som varje år inträffar med vildsvin inblandade får ofta en allvarlig påföljd. Förutom den materiella och ekonomiska skadan medför viltolyckor en risk att människor kommer till skada. 4

8 Tätort och stadsmiljö Förekomsten av vildsvin i närheten av bebyggelse och tätorter skapar nya utmaningar för den regionala vildsvinsförvaltningen. När vildsvin etablerar sig i tätortsnära områden uppstår problem. Vildsvinen kan uppträda oskyggt för människor och söker föda bland avfall och kan därigenom skapa ett sanitärt problem. Det är dessutom svårt att bedriva skyddsjakt inom tätorter då jakten måste bedrivas med särskild hänsyn till allmänheten. För att på ett tidigt stadium kunna förhindra uppkomsten av problem med vildsvin i samhällen är det av stor vikt att det finns ett samförstånd mellan kommuner och närbelägna privata markägare och jakträttshavare. På kommunal nivå finns det även möjlighet att utfärda riktlinjer för utfodring och åtelplatser till jakträttshavare på kommunal mark. 5

9 Lokal förvaltning Förvaltning av vildsvin omfattar skilda intressen. Den lokala vildsvinsförvaltningen bör därför anpassas för att undvika möjliga konfliktsituationer. En viktig förutsättning är samverkan mellan samtliga intressenter. Det kan uppnås med gemensamma strategier och att man utnyttjar de befintliga nätverk och forum som finns tillgängliga på lokal nivå. Med en vildsvinsstam anpassad till lokala förutsättningar skapas en balans mellan de positiva och negativa effekterna, där det ökade värdet från jakten och viltköttet balanseras mot skador som uppkommer i trafiken och lantbruket. Vildsvinsförvaltningen bör även baseras på adaptiva förvaltningsprinciper som innebär att förvaltningens mål, åtgärder och utvärdering ständigt anpassas efter olika förhållanden. Kunskap och utbildning En framgångsrik vildsvinsförvaltning förutsätter en ökad kunskap hos alla inblandade. Kunskap om vildsvinet, förvaltning, jaktmetoder och skadeförebyggande åtgärder bidrar till att minska skadorna och uppnå effektivitet i förvaltningen. Intresseorganisationer rekommenderas att fortsätta arbetet med den praktiska och teoretiska kunskapsspridningen. Genom att utveckla och sprida informationsmaterial samt leda och initiera studiecirklar och seminarier kan lärandet påskyndas. Det är viktigt att tillvarata den stora kunskap om vildsvin och vildsvinsförvaltning som idag finns tillgänglig. Goda exempel från personer och fastigheter med erfarenhet av vildsvinsförvaltning och hantering av skadeproblematik bör därför utnyttjas för till exempel studiebesök eller föreläsningar. Skriften Vildsvinsförvaltning i samverkan kan användas som material för att utveckla samverkan på lokal nivå. Den har tagits fram gemensamt av LRF, Svenska Jägareförbundet, Rikspolisstyrelsen, Svenska Kennelklubben, Sveriges Jordägarförbund och Sveriges Yrkesjägareförening. Förebyggande åtgärder mot vildsvinsskador Det finns olika åtgärder att tillämpa i förebyggande syfte mot vildsvinsskador. För att motåtgärderna ska kunna sättas in i tid och få avsedd effekt är en fungerande kommunikation mellan markägare, jägare och lantbrukare en viktig framgångsfaktor. Skyddsjakt rekommenderas vid skador utanför detaljplanerat område. Den bör sättas in i samband med första angreppet och sedan fortsätta under den för grödan skadekänsliga perioden. För att skyddsjakten ska vara effektiv kan den underlättas med skjutgator i anslutning till fält med höga grödor. Mobila jakttorn bidrar också till att underlätta jakten. Avhållande 6

10 odling/utfodring långt från skadekänslig mark, med samma slags grödor som de man avser skydda är en metod som kan fungera bra. El- och viltstängsel är en effektiv metod för att hålla vildsvinen borta från grödor och andra skyddsvärda områden. De kan användas i både permanent och temporärt syfte. Elstängsel kräver dock återkommande underhåll för att fungera. För att skydda villaträdgårdar och sportanläggningar är kraftigt trådstängsel ett alternativ. Bruk av fällor för levande fångst av vildsvin rekommenderas endast då andra åtgärder varit verkningslösa. Sådana redskap har i Stockholms län visat sig vara ett fungerande komplement inom tätbebyggt område, där förutsättningarna för skyddsjakt och andra jaktformer är starkt begränsade. Olika skrämselåtgärder som att låta hundar röra sig på marken kan vara ett intressant alternativ för att förebygga vildsvinsskador, dels som komplement men även som ersättning till jakt om skador ej kan motverkas på annat tillfredställande sätt. Det är en relativt enkel åtgärd som kan utföras på egen hand. Ersättning till arrendatorer Arrendatorer av jordbruksmark som saknar jakträtt och möjlighet att själva freda sina grödor är en grupp vars intressen och behov särskilt bör beaktas. Främst ska detta skötas genom samarbete och ansvarsfördelning mellan markägare, arrendator och jakträttshavare. LRF:s arrenderåd har även utvecklat förslag till avtalsformuleringar som berör hur viltskador kan hanteras i olika kontrakt. Om berörda parter diskuterar frågan i tid finns goda förutsättningar att gemensamt komma fram till hållbara lösningar. 7

11 Jakt I Stockholms län är jakt efter vildsvin utom sugga som åtföljs av smågrisar tillåten fr.o.m. den 16 april t.o.m. den 15 februari. Jakt på årsunge är tillåten även 16 februari 15 april dvs. under hela året. Den som bor på gård eller har en trädgård men saknar jakträtt får döda eller fånga och behålla vildsvin som kommer in på gården eller trädgården och där kan orsaka skada eller annan olägenhet. Rätten gäller under hela året (Jaktlagen 23 ). Skyddsjakt för att förebygga skador av vildsvin får enligt jaktförordningen dessutom bedrivas av jakträttshavare året runt vid följande situationer (jaktförordningen, bilaga 4): När det kommer in på en gård eller i en trädgård och där kan orsaka skada. I en anläggning för att där förhindra skada eller annan olägenhet. På mark med jordbruksgrödor eller som används till yrkesmässig trädgårdsodling om djuren där orsakar skada på grödor eller odling. Om jakten sker på särskilt uppdrag av den eller de kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet. Vid all jakt gäller kravet att viltet inte får utsättas för onödigt lidande och att särskilt tränad eftersökshund ska kunna finnas på skottplatsen inom högst två timmar efter skadeskjutningen. Jakt är idag det främsta verktyget för att reglera vildsvinstammen. Jakten bör präglas av god etik. Konkret innebär det att varje avlossat skott ska vara dödande och att jakthundarnas egenskaper ej medför att friskt vilt eller att jakthundarna själva riskerar att skadas. Eftersökshundar ska finnas tillgängliga vid varje jakttillfälle och grundliga eftersök ska genomföras på allt vilt som påskjuts. Vid utfodring ska man endast använda naturliga icke animaliska produkter i en mängd och omfattning som undviker att vildsvinens naturliga beteende förändras eller att det lokalt utvecklas allt för täta vildsvinsstammar. Vildsvin är flockdjur som lever i grupper med suggor, gyltor, årsgrisar/kultingar. Flocken leds av en äldre sugga, ledarsuggan. Genom att hon synkroniserar brunsten hos övriga djur och lär dem ett funktionellt socialt beteende har hon en stor betydelse för flockens struktur. Om ledarsuggan skjuts kan konsekvenserna bli en ökad reproduktion och en okontrollerad flock. Mellan procent av avskjutningen bör därför inriktas på årsgrisar/kultingar. För att minska en population krävs att man 8

12 fäller hela årsproduktionen och att avskjutningen även inriktas på produktiva hondjur. Åteljakt är en metod där huvuddelen av avskjutningen kan ske. Den kan bedrivas under stora delar av året och lämnar stort utrymme för en selektiv avskjutning. Jakten ger en låg störningsfrekvens på övrigt vilt och andra friluftsaktiviteter. Syftet med en åtel är att jaga vildsvinen. På grund av att åtelplatser kan verka styrande på vilt bör de dock förenas med lokalt samordnade riktlinjer. Rekommendationer vid utfodring Huvudsyftet vid utfodring ska vara att underlätta en effektiv jakt. Där foderplatser upprättas ska de fungera skadeförebyggande och avhållande. Att utfodra vildsvin för att öka överlevnaden eller kullstorlek är direkt olämpligt. Delar av problematiken kring vildsvinsstammens snabba tillväxt och ökade utbredning kan med stor sannolikhet tillskrivas en oetisk och okontrollerad utfodring. Alltför stora mängder foder och att fel produkter används ger en negativ inverkan på djuren och den omkringliggande miljön. Det är förbjudet att för utfodring använda obearbetade animaliska biprodukter och matavfall, samt processat foder i form av exempelvis livsmedel och sötsaker. Den ska istället endast baseras på naturligt foder som spannmål, baljväxter, majs, frukt, grönsaker, rotfrukter samt hö och ensilage. Fodermängden bör anpassas till de lokala klövviltspopulationerna och den egna jaktmarkens storlek. Fodermängden ska inte locka till sig vilt från grannmarker eller vara större än att det förbrukas under relativt kort tid. Åtelplatsen bör vara placerad minst 200 meter från angränsande jaktmark eller fastighet om inte annat avtalats i samverkan med andra. Till trafikerad väg, jordbruksmark, golfanläggningar och tätorter bör avståndet ej understiga 500 meter. Tillstånd för särskilda jaktmedel Länsstyrelsen kan vid behov ge personliga tillstånd för att bedriva jakt med särskilda jaktmedel. Tillstånden gäller endast för skyddsjakt på åkermark och omfattar bland annat rörlig belysning på vapnet och sikten med bildförstärkare. Information till allmänheten Allmänheten rekommenderas att följa rådande trafikinformation vid olycksdrabbade vägar, samt att vid kollision med vildsvin alltid rapportera in till polisen via SOS 112. En kollision med vildsvin kräver enligt jaktlagen 9

13 att man rapporterar till polisen. Tydliga instruktioner bör lämnas var sammanstötningen skedde. Platsen ska märkas ut med lämplig markering för att underlätta för eftersöksjägare. Vildsvin som ligger kvar efter kollision ska behandlas med stor försiktighet. Märk vid dessa tillfällen ut platsen 100 meter framför djuret. I tätorter kan allmänheten förebygga skador från vildsvin genom att främst begränsa djurens möjligheter att finna begärlig föda. Det kan ske genom att, stängsla in tomter och trädgårdar samt att vara extra noga vid hanteringen av hushållsavfall och kompost. Vid uppkomna problem med vildsvin inom detaljplanerat område kontaktas kommunen. I annat fall kontaktas jakträttshavaren eller markägaren. Avskjutningsrapportering Avskjutningsrapportering är nödvändig för att förvaltningsmål ska kunna utvärderas. Rekommendationerna till de lokala jaktlagen är därför att rapportera in vildsvinsavskjutningen i viltdata. Avskjutningsrapportering används som underlag för att i ett regionalt och lokalt perspektiv anpassa åtgärder efter skadebild och behov. Vildsvinet som resurs Vildsvinen orsakar många skador, men de är även en värdefull resurs och en del av vår svenska fauna. Med en god förvaltning kan vildsvinen skapa möjlighet till nya inkomst- och arbetstillfällen på landsbygden. Det finns idag goda exempel på områden där man genom ett väl utvecklat samarbete över jaktlagsgränserna tagit kontroll över vildsvinsstammen. Om samverkan utvecklas och organiseras finns det stora förutsättningar att såväl jaktutbytet som värdet på viltet som resurs kommer öka. Som matresurs finns det en stor potential med vildsvinets högkvalitativa och ekologiska viltkött. Det är därför av stort intresse att vildsvinsköttet i större utsträckning förs ut på marknaden och görs tillgänglig för fler konsumenter. 10

14 Förebyggande åtgärder vid olycksdrabbade vägar Det primära syftet för att undvika vildsvinsrelaterade trafikolyckor är att hålla vildsvinen på avstånd från trafikerade vägar. Faktorer som gör att vildsvinen uppehåller sig på områden i direkt anslutning till vägar bör därför minimeras eller anpassas. Foder och åtelplatser ska vara placerade långt från trafikerad väg och fungera avledande. Val av gröda i anslutning till vägar kan anpassas för att minska risken för trafikolycka. Åtgärder för att förhindra viltolyckor kan handla om sikten kring vägar, viltstängsel och faunapassager. Genom informationsinsatser vid särskilt utsatta vägavsnitt bör man uppmana trafikanter att anpassa hastigheten och iaktta extra försiktighet. 11

15 Bilaga 1: Statistik över avskjutning i Stockholms län Källa: Svenska jägareförbundets viltövervakning 12

16 Bilaga 2: Statistik över trafikolyckor med vildsvin i Stockholms län Trafikolyckor med vildsvin i Stockholms län Trafikolyckor med vildsvin inblandade fördelade över helåret år 2010 Vildsvin Jan Mar Maj Jul Seb Nov Källa: 13

17 Bilaga 3: Länkar till utredningar och rapporter Nationell förvaltningsplan för vildsvin Vildsvinsförvaltningsplan (2010) nationell (pdf 3,7 mb) Vildsvinsförvaltning i samverkan Broschyr om Vildsvinsförvaltning i samverkan (pdf 1,67 MB) Framgångsrik vildsvinsförvaltning Broschyr med råd för en framgångsrik vildsvinsförvaltning (pdf 2,64 MB) Råd för vildsvinsförvaltning Broschyr med Jägareförbundets råd för vildsvinsförvaltning (pdf 423 kb) Naturvårdsverkets utredning om vildsvin Naturvårdsverkets utredning om vildsvin Livsmedelverkets rapport om vildsvin Livsmedelsverkets rapport om vildsvin 2009 (pdf 0,65 MB) Jordbrukverkets rapport om vildsvin Jordbruksverkets rapport om vildsvin 2009 (pdf 4,9 MB) Regeringen om vildsvin Regeringen om vildsvin (2008) Viltskadecenter om besiktning av skada på gröda orsakade av vildsvin Viltskadecentret om vildsvinsskador på gröda 14

18 Bilaga 4: kontaktlista till organisationer Jordbruksveket Naturvårdsverket Livsmedelsverket Länsstyrelsen i Stockholm Svenska Jägareförbundet SVA Statistik över viltolyckor Avskjutningsstatistik Viltskadecenter Vilthanteringsanläggningar m.m

19 Adress Länsstyrelsen i Stockholms län Hantverkargatan 29 Box Stockholm Tfn: (vxl)