Motion till riksdagen 1986/87: So454 Alf Svensson (c) Abortlagstiftningen

Transkript

1 Motion till riksdagen 1986/87: Alf Svensson (c) Abortlagstiftningen Europarådet har rekommenderat att rätten att födas med omanipulerad arvsmassa skall räknas till de mänskliga rättigheterna. Detta måste anses vara ett etiskt riktigt krav. Troligen hyllar en betydande del av medborgarna denna princip. Däremot har riksdagen genom lag frånkänt en i ovanstående rätt ingående princip, nämligen den grundläggande rätten att över huvud taget få födas. Förarbetena till vår nuvarande abortlag utgick från fostret som en del av moderns kropp. Fostret anses enligt de tankar som ligger bakom abortlagen få allt större rätt ju äldre det blir. Godtyckligt har gränsen 18 veckor satts för rätt till abort utan restriktioner. I realiteten sker många aborter senare. Samtidigt har den medicinska tekniken utvecklats så att det är möjligt att rädda allt tidigare födda barn. Därför har också medicinsk expertis påtalat och riksdagen den 5 november 1986 beslutat att den övre tidsgränsen för abort bör ses över. Det finns således en befogad oro för att aborterade foster skulle kunna vara äldre än för tidigt födda som räddats till livet. Synen att det befruktade ägget-fostret- skulle vara en del av kvinnans kropp var redan då det anfördes i förarbetena till nu gällande lag biologiskt felaktig. Men den senare forskningen som kunnat pågå därför att just lagen avskaffade skyddet för det ofödda mänskliga livet visar mycket tydligt på det orimliga i resonemanget om "en del av kvinnans kropp". Det går inte att hålla fast vid en sådan syn när ägg som befruktats utanför kvinnans kropp. s. k. provrörsbefruktning, som embryon införs i s. k. surrogatmödrar. Därmed visas klart att det befruktade ägget -fostret-kan klara sig lika bra utan sin biologiska moder och inte "utgör en del av hennes kropp". En alltmer förfinad fosterdiagnostik medför risk för att man med diagnosresultaten som bakgrund frestas att välja ut vilka foster som skall få födas. Ett etiskt problem som för närvarande diskuteras är om man skall få abortera ett sjukt foster eller ej. Men samtidigt medger abortlagen att helt friska foster får aborteras! Av resonemang som förs i olika utredningar om fosterdiagnostik, genteknik, insemination osv. framgår att den nu gällande abortlagen styr det etiska tänkandet. Mycket tyder på att den människosyn som finns i lagen om fri abort är ett normbildande inslag som påverkar allt större områden inom svensk lagstiftning. Utvecklingen har skett smygande. Det finns i argumenten kring den nu gällande abortlagen en rad märkligheter. Dit hör t. ex. en del resonemang i gen-etikkommittens betänkande. "Aborten gäller definitionsmässigt enligt svensk lag en nödsituation". skriver 11

2 kommitten. Ordet definitionsmässigt har där stor betydelse för förslaget om Mot. 1986/87 att begränsa forskningsrätten på foster upp t. o. m. 14:e dygnet. För att förklara att det dels skall gälla en 2-veckorsgräns (för experiment på foster). dels en 18-veckorsgräns (för abort av foster) försöker utredningen att skilja mellan forskningens intresse och kvinnans intresse. "Även det aborterade, levande fostret har människovärde, även om detta underordnats värdet av moderns självbestämmande", försöker kommitten krystat förklara sitt ställningstagande. Men vilket människovärde-värt namnet-har egentligen ett aborterat foster i samhällets ögon? Hela detta resonemang hos gen-etikkommitten visar på att abortlagens människosyn kommer i konflikt med intuitivt kända reaktioner inför den forskning som utvecklats runt livets början. För att klara sig ur detta etiska dilemma får man ägna sig åt paradoxer och inkonsekvenser som närmast gränsar till sofism. Frågan om hur samhället ser på rätten till liv är inte en isolerad enskild frågeställning utan fundamental för vårt sätt att bygga upp samhället. Den nuvarande abortlagen främjar föraktet för det svaga. Och ett utbrett sådant synsätt kommer att leda till ett hårt, elitistiskt och ogästvänligt samhälle. l det goda samhället rangordnar man inte människor efter ålder. handikapp eller utifrån begrepp som "välkommen.. eller "ovälkommen". Det goda samhället tar ansvar även för den svagaste länken i den mänskliga gemenskapen. För kds hänger det ofödda barnets rätt till liv samman med demokratins innersta kärna och med grunden för människovärde och solidaritet. Därför är det en kristdemokratisk uppfattning att samhället skall hjälpa och skydda det svaga, även det ofödda barnet. Det viktiga är inte att skapa förbud. Men detta synsätt medför ett stort politiskt ansvar. l många andra länder fin m grupper som aktivt kämpar mot fri abort. Många av dessa grupper visar samtidigt förakt för människovärdet i andra avseenden. Den som för det ofödda barnets talan, måste också i handling visa lika stort intresse för det födda barnet. Vi måste därför se riskerna för att människolivet kränks i dåliga arbetsmiljöer, av miljögifter, av ojämlik resursfördelning mellan rika och fattiga folk, att människovärdet kränks genom kvinnamisshandel och barnmisshandel osv. Det är också viktigt att kunna sätta sig in i den kvinnas perspektiv om med den nuvarande abortlagens stadgande begär abort. Hon kan ur sin synvinkel se aborten som en väg att komma ur en nödsituation. Men vad hon upplever som en nödsituation är till stor del format av de värderingar och normer som är allmänna i det omgivande samhället. Därför tolkar hon det som en nödsituation att hon t. ex. inte anser sig ekonomiskt klara av ett barn. Eller hon ser det som en katastrof att behöva avbryta studierna. Kanske hon just brutit med den man med vilken hon väntar barn och har ångest inför att behöva leva som ensamstående mor i ett barnfientligt samhälle. Samtidigt har hon påverkats av abortlagens uppfattning om fostret som en del av hennes kropp. Abortlagen ger henne en normerande rätt att begära abort. l ett opinionsläge som hos många av de abortsökande framkallat denna upplevelse av den oönskade graviditeten som en nödsituation, är det inte möjligt att som enda isolerade åtgärd föreslå en förändring av nuvarande 12

3 abortlag. Det är många områden som behöver förändras och åtgärder som behöver vidtas. Attityder och opinioner måste stegvis påverkas. Också attityderna hos många av dem som är motståndare till fri abort måste förändras. Vi måste vara villiga att ta på oss ansvaret för de människor som kommer i trångmål, därför att de föder ett barn. i)et måste dock klargöras att begreppet fri abort inte har något med begreppet frihet att göra. En abort är ett frihetsberövande ingrepp och en nödåtgärd. Den nuvarande abortlagen bygger på en rad felaktiga principer. Lagen ger en oinskränkt rätt för en individ över en annan individ. Egentligen ger det argument som framfördes för den nuvarande lagen, nämligen om individens rätt att bestämma över sin kropp, skäl för en restriktiv abortlag. Även det ofödda barnet bör ha rätt att bestämma över sin kropp. Eftersom denna rätt inte kan artikuleras självständigt bör samhället ställa sig som garant för den svagaste av mänskliga varelser, det ofödda barnet. Den nuvarande abortlagen har kastat över hela ansvaret på den enskilda kvinnan. Samhället tvår sina händer. Den enskilda kvinnan fråntogs det stöd som kan behövas mot påtryckningar utifrån. Även det ofödda barnets fader har fråntagits inflytande över situationen. l all barnomsorgspolitik försöker samhället med såväl opinionsbildning som ekonomiska styrmedel stimulera fadern att mer delta i arbetet med barnets omvårdnad och utveckling. Fadern måste vara med och ta sitt ansvar eller dela ansvaret, brukar det heta. Det ter sig därför orimligt att faderns ansvar helt skall negligeras vad gäller det ofödda barnet. Under senare tid har en del rättsfall nått internationell uppmärksamhet på grund av att föräldrar till ofödda barn haft olika syn på abort. För att minska antalet aborter måste åtgärder vidtas på såväl kort som lång sikt. Kds hävdar att det är viktigt att abortlagen ändras så att det ofödda barnet i princip får rätt till liv. l följande åtgärdsprogram visar kds på de förändringar som tillsammans kan utgöra vägen mot en ny människosyn och en förändrad abortlag. De viktigaste omedelbara åtgärderna gäller information och opinionsbildning för att förändra attityder. Barn och ungdomar måste i skolan få lära sig att det är naturligt. roligt och stimulerande att på heltid eller deltid ägna några år av sitt liv åt nästa generation. Status hos yrken som har med barnomsorg och människovård att göra måste höjas. Det betyder att också den hemarbetandes verksamhet uppvärderas. Opinionsbildningen måste också ta sikte på människovärdet. l ungdomsskolan, vuxen- och högskoleutbildning måste människolivets okränkbarhet betonas. Angreppen på människovärdet måste skildras i sammanhang som bygger upp en sammanhängande etik. Föräldrautbildningen är en annan viktig del av opinionsbildningen. Kds-kraven på utbildningens innehåll innebär: Mot. 1986/87 Samlevnadsundervisningen i skolan skall ges med sikte på hem och familj samt betona ansvar och hänsyn. Det livslånga äktenskapet skall framhållas som idealet för samlevnad. Biologiundervisningen skall ge en objektiv undervisning om fostrets utveckling. Undervisningen skall klart framhålla fostret som en egen individ 13

4 med en unik uppsättning anlag. Undervisningen i samhällskunskap. religionskunskap/kristendomskunskap m. fl. ämnen skall betona människovärdet och livets okränkbarhet. Mot. 1986/87 För närvarande är antalet aborter i Sverige ungefär en tredjedel av antalet födda barn. Relationen till antalet födda visar att den abortförebyggande verksamheten i stort misslyckats. Det som framför allt måste ändras är mödrahälsovårdens och rådgivningsorganens neutralitet inför en graviditet. Självfallet måste samhällets företrädare utgå från att en graviditet är något positivt. Samhället skall på olika sätt visa att man uppfattar det spirande livet som så viktigt att man är villig att sätta in alla upptänkliga resurser för att förhindra att en graviditet avbryts genom abort. Samhällets etiska neutralitet i förhållande till en graviditet skall överges. Kds-kraven på särskilda abortförebyggande åtgärder: Mödrahälsovården skall utgå ifrån att graviditet är något positivt för föräldrarna och att graviditeten skall fullföljas. Preventivmedel rådgivningen skall vara väl utbyggd och lättillgänglig i hela landet. Rådgivningen skall även omfatta metoden naturlig familjeplanering. Information om denna metod bör lämnas också vid mödravårdscentraler och i föräldraundervisningen. Ingen skall behöva anföra brist på lämplig bostad som skäl för abort. Samhället skall ställa upp med bostad och bostadsbidrag för den som har behov av det. Ingen skall för sina studiers skull behöva begära abort. Studiemedel och stödundervisning för att "ta igen'' förlorade studier skall erbjudas. Man skall även ha möjlighet att få en anpassad studietakt som samtidigt berättigar till studiemedel. Stödfamiljer skall vid behov kunna erbjudas som hjälp åt ensamstående mödrar den period man önskar före och efter barnets födelse. Föräldrar med missbruksproblem skall ha intensivt stöd både före och efter barnets nedkomst. Mödrar eller föräldrapar skulle kunna få stöd genom vistelse på ett "mödrahem" i modern variant. Men de olika särskilda abortförebyggande åtgärderna måste kompletteras med positiva förändringar i abortlagen till skydd för det ofödda livet. Kds-kraven på ny abortlag är följande: En ny lag som ger fostret rätten till liv bör införas. Möjlighet till abort skall endast föreligga i undantagsfall. Samhället skall se till att människor som åberopar ekonomiska eller sociala skäl för abort erhåller erforderligt stöd så att dylika skäl undanröjs. sjukvårdspersonal skall i lag garanteras rätt att slippa delta vid abortingrepp. Innan en helt ny abortlag införs bör vissa ändringar inom ramen för nuvarande abortlag göras: Den abortsökande skall delta i ett obligatoriskt samtal med läkare. kurator eller motsvarande. Särskilt motiverat är detta samtal efter åttonde gravidi- 14

5 tetsveckan, då fosterdiagnostik kan användas. Fadern skall närvara vid Mot. 1986/87 samtalen. Vid de föreslagna obligatoriska samtalen skall det vara möjligt att få svar på fråga om skäl för den sökta aborten i syfte att ge den abortsökande all erforderlig hjälp. I debatten och även i tidigare riksdagsbehandling anförs det som ett skäl för bibehållen abortlagstiftning att "antalet aborter inte har ökat så som många befarade då lagen antogs". Detta är ett konstruerat argument som saknar all relevans. Det är ett oomtvistat faktum att tillämpningen av den lag som gällde före l januari 1975 genomgick drastiska förändringar efter den intensiva abortdebatten vid 1960-talets mitt. I praktiken hade s. k. fri abort tillämpats långt före den nya lagens ikraftträdande. Under åren låg de legala aborterna på ca 3% av antalet graviditeter steg procentandelen och ökningen fortsatte. År 1974, det sista året för den äldre lagen, var andelen aborter av graviditeterna uppe i 21,7 %. Efter den nya lagen har det stabilt befunnit sig på 25-26% av antalet graviditeter. Det är märkligt att statsmakterna inte ser med oro på att mer än var fjärde graviditet avbryts genom abort och i stället hänvisar till att "aborterna inte ökat" och anför att lagens intentioner har uppfyllts och dessutom hävdar att den legala aborten skall anses som en nödfallsåtgärd. Detta visar knappast på en blick för proportioner. I debatten har hävdats att en lagstiftning som, tillsammans med en rad infrastrukturella åtgärder som redovisats ovan, ger det ofödda barnet rätt till liv skulle kunna leda till ett ökat antal aborter genom att illegala aborter skulle tillgripas i större utsträckning. Ett sådant argument saknar anknytning till verkligheten. Det finns varken empiriska eller teoretiska skäl för detta argument. Det finns inga skäl att kriminalisera aborterna. varför talet om illegala aborter snarast får ses som ett konstruerat försvar för den partipolitiskt betingade rädslan att ändra abortlagen. Däremot bör samhället inta en livsbefrämjande grundhållning i enlighet med det ovan anförda. Hemställan Med hänvisning till det anförda hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag till en stegvis förändring av den nuvarande abortlagen i syfte att ge det ofödda barnet rätt till liv i enlighet med det som anförts i motionen. Stockholm den 21 januari 1987 Alf Svensson (c) 15