HANDIKAPP FÖRBUNDEN. Sundbyberg Mottagare:

Transkript

1 HANDIKAPP FÖRBUNDEN Sundbyberg Mottagare: Synpunkter till Digitaliseringskommissionen på utkast till kapitel om digital kompetens Handikappförbunden är en samarbetsorganisation för 37 funktionshinderförbund som tillsammans representerar ca människor. Vårt mål är ett samhälle för alla. Vårt intressepolitiska arbete grundar sig på mänskliga rättigheter. Vi har som signatärer av Sveriges Digitala agenda ombetts lämna inspel till kapitel 6 Digital kompetens. Vi vill betona att Handikappförbunden i januari 2013 skickade in synpunkter om den digitala agendan som en del av vårt åtagande som signatär. Vi och några av våra medlemsförbund 1 har även svarat på remisser från Digitaliseringskommissionen. Vi lämnar detta inspel med förhoppningen att det ska tas till vara av kommissionen. Sammanfattning Kapitlet saknar perspektiv som vi aktivt lyft fram på olika sätt i arbetet med digitala agendan. Flera av våra medlemsförbund representerar personer som, av olika anledningar, inte använder digital teknik. Rösterna från personer som inte aktivt kommunicerar digitalt saknas i samhällsplaneringen generellt. Det riskerar att öka klyftor i samhället. Vi föreslår att Digitaliseringskommissionen lämnar rekommendationer för att: Förstärka forskning om digital delaktighet och kognitiv tillgänglighet med syftet att stärka beställar- och leverantörskompetensen för digitala tjänster. Säkerställa att representanter för organisationer som representerar personer som av olika anledningar inte använder digitala kanaler ska involveras i arbetet för att stärka digital delaktighet och så kallad digital kompetens. 1 Se till exempel RSMH:s yttrande och bilaga över 2014:13 /

2 Inspel till kapitlet om digital kompetens Kommunikation - digital som analog - handlar om människor. I centrum för en text om digital kompetens bör därför människors förutsättningar, i förhållande till teknikens möjligheter, tydliggöras. Dessvärre präglas detta utkast av ett teknokratiskt perspektiv, där människans roll allt för mycket blir att uppfylla ekonomins, "utvecklingens" och teknikens krav. Men ytterst är det vi människor, som genom politiska, sociala, humanitära och kulturella beslut, avgör vilket samhälle vi vill ha. All samhällsutveckling samverkar med, och påverkas av, människors fysiska och psykiska förmågor. Därför bör förändringar av infrastrukturen - den digitala liksom den analoga - baseras på kunskap om medborgarnas förmågor och eventuella oförmågor. Annars skapar vi utanförskap, som längre fram blir kostsamma att överbrygga. Människors förmågor och oförmågor bedöms idag av WHO, enligt "Internationell klassificering av funktionstillstånd, funktionshinder och hälsa" (ICF), som funktioner och funktionsnedsättningar, aktivitet och delaktighet, samt omgivningens inverkan. Om vi inte tar hänsyn till dessa när vi skapar miljöer, tekniska produkter och tjänster, så skapar vi lätt funktions/zmtfer. Funktionsnedsättningar blir uppenbara när vi talar om personer som är lama eller blinda, men nedsättningar ska också enligt ICF bedömas på en skala från ingen, lätt, måttlig, svår till total. Tydlig blir denna stigande skala när det gäller syn. Många människor har nedsatt syn utan, att för den skull anses "handikappade". De bär helt enkelt glasögon, eller linser. Man kan på olika sätt beräkna hur många som har någon form av funktionsnedsättning. Antalet stiger i takt med att människor lever längre. Det rör sig, hur som helst, om långt över en miljon människor i Sverige. Troligen över två miljoner. Men användbarhet - framför allt när det gäller den kognitiva belastning som en tjänst eller vara utsätter individen för - ökar idag för alla medborgare. Så har det visat sig att handläggare på försäkringskassan gör betydligt fler fel på eftermiddagarna. Det kostar i sin tur samhället mer än bidragsfusket. Anledningen är att handläggarna tvingas manövrera mellan åtta-tio olika datorprogram för att hämta och sammanställa information, vilket innebär allt för stor kognitiv belastning. De blir trötta och orsakar därmed stora kostnader för myndigheten. En kostnad som skulle kunna eliminerats om man från början hade beräknat vilken kognitiv belastning man var på väg att utsätta personalen för. 2

3 Synpunkter på texten i kapitlet På sidan 5 tas begreppet färdigheter upp. Det är relevant, men resonemangets haltar om man inte också tar med funktioner och eventuella funktionsnedsättningar. Alltså individens förutsättningar att kunna utveckla sina färdigheter. På sid 8, under rubriken Digital kontakt, framstår det teknokratiska - ensidigt teknikbejakande perspektivet - tydligt. Författarna redogör för utvecklingen och att allt fler till slut accepterat Facebook. Men den andra sidan, vad dessa gränssnitt och framför allt ständiga uppdateringar av gränssnitten kräver av användarna, problematiseras inte i beskrivningen. Det är väsentligt att göra det eftersom användandet av Facebook och motsvarande system, kombinerar funktion/ funktionsnedsättning med vana/erfarenhet och förmågan att förändra sina inlärda och invanda arbetssätt. Det är en central aspekt när det gäller personer med olika kognitiva nedsättningar - framför allt utvecklingsstörning. Det är också en kulturell förändring som gäller allmänt och därför borde uppmärksammas. Förr var det så att om en dagstidning skulle ändra layout, format osv, så gjordes alla ändringar på en gång. De var genomtänkta och gjordes ogärna (kanske var tionde år) för att inte störa läsarnas inlärda läsmönster. Varje gång förändringarna skedde ökade den kognitiva belastningen på läsarna och tidningen riskerade att mista prenumeranter. Läsarna var tvungna att lära om och det tog tid att återkomma till den läskomfort man tidigare haft. Idag uppdateras och ändras gränssnitt lite då och då, vilket ställer höga krav på kognitiv flexibilitet, vilket många har svårt för. Inte minst personer med utvecklingsstörning. Sid 8. När det gäller nya digitala tjänster så nämns med rätta appen Resledaren, som hjälper personer med kognitiva funktionsnedsättningar att inte bli funktionshindrade. Det är som sagt en ny innovation, men även det kan problematiseras. Här handlar det om att denna typ av stöd, som tidigare skulle utvecklats som handikapphjälpmedel, har svårt att nå ut till dem som har behov av dem. Spridningen och kunskapen om att dessa finns når inte ut som många kommersiella produkter gör. Man kan alltså inte lita till de kommersiella produkternas självgenererande system. Eller för att koppla till vad som sägs på sid 13 att utvecklingen på 1990-talet drevs av entreprenörer, men att konsumenterna först är nu kommit ikapp, så att deras efterfrågan driver fram nya tjänster. För automatisk spridning krävs en viss "kritisk massa" och den saknas ofta för tjänster som vänder sig till färre användare. Det finns intressanta resonemang i denna text, till exempel det om internet of things. Men även här saknas problematiseringen. Framväxandet av informations- och nätverkssamhället omtalas och det sägs på sid 16 att detta "skapar möjlighet för alla att inhämta och 3

4 sprida information, kunskap och åsikter. Detta ger en grund för och utvecklar den dialog och interaktion som en levande demokrati bygger på." Men vi vill påtala att det också skapar en uppsjö av "valmöjligheter" som för en del är mycket svåra att ta ställning till. Valen ska dessutom ofta ske mycket snabbt, vilket gör att den som fixar det utan problem lätt får ett försprång som inte gynnar demokratin. På sid 34 sägs också "att lära, omvärdera och förkasta sådant man redan lärt sig och att lära om är en del av det digitala arbetslivet." Specifika svårigheter med detta ingår per definition i diagnosen utvecklingsstörning. Det kan också bli en följd av dyslexi och andra lässvårigheter, vilket borde nämnas i sammanhanget, eftersom det är i sammanhanget man kan reflektera kring konsekvenserna för samhällsutvecklingen i stort och vilka lösningar det finns, så att alla verkligen kommer med. Perspektiv som saknas i kapitlet Även de ekonomiska förutsättningarna bör observeras. Inte minst personer med psykiska funktionsnedsättningar tvingas använda tekniken på ett sätt som styrs av ekonomin. Många kan ordna en telefon, men får inget abonnemang, på grund av betalningsanmärkningar, som uppkommit på grund av deras funktionsnedsättning. Att på detta sätt poängtera människors skiftande förmågor - funktioner och funktionsnedsättningar - i sitt funktionella och sociala sammanhang - påverkar ofta också innebörden i en text som denna. Så omnämns på sid 36 att utvecklingen "i allt högre grad sker i nära samverkan med användare och kunder." Tänker författaren och läsaren då på "normalanvändare", vilket är mycket vanligt, så exkluderas samtidigt personer med specifika behov. Det har skribenter ofta löst genom att tillföra ett speciellt kapitel om just personer med funktionshinder. Som om deras behov skulle vara speciella (utanför ramen så att säga) Men eftersom nedsatta förmågor - funktionsnedsättningar - finns på hela skalan - lätta, måttliga, grava, totala, så bör perspektivet - människor med och utan funktionsnedsättningar - genomsyra en text som denna. Mänskliga rättigheter Sverige är en av över 150 stater som ratificerat konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Övervakningskommittén för konventionen har tagit fram en allmän kommentar som rör artikel 9 för att hjälpa staterna att tolka tillgänglighet 2. Organisationerna ITU och G3ICT har även publicerat en rapport kring policy för att implementera konventionen i 2 layouts/treatybodyexternal/download.aspx?symb olno=crfd/c/gc/2

5 områden som rör informations- och kommunikationsteknologi 3, där frågan om att säkerställa att funktionshindersorganisationer behöver finnas med i policyframtagning betonas. Förslag till rekommendationer Sammanfattningsvis bör människornas funktioner, eventuella funktionsnedsättningar och deras sociala/kulturella förutsättningar, finnas med i hela resonemanget kring dagens teknik och infrastrukturens - kunskaps- och informationsmotorvägens - utformning. Eftersom det är svårt att sia om framtiden, bör också nutiden problematiseras, annars är risken stor att entusiasmen för dagens utveckling, skymmer morgondagens verklighet. Handikappförbunden föreslår att Digitaliseringskommissionen lämnar rekommendationer för att: Förstärka forskning om digital delaktighet och kognitiv tillgänglighet med syftet att stärka beställar- och leverantörskompetensen för digitala tjänster. Säkerställa att representanter för organisationer som representerar personer som av olika anledningar inte använder digitala kanaler ska involveras i arbetet för att stärka digital delaktighet och så kallad digital kompetens. Med vänlig hälsning, Ordförande Handikappförbunden 3 / Disabilities / Documents / ICT % 20 Accessibility % 20PoIicy % 20Report.pdf 5

6 Bilaga Utdrag från Funktionshinderperspektiv på digitala agendan. 3 Digital kompetens En stor satsning på att höja kompetensen och utbilda utvecklare i universell utformning, tillgänglighet och användbarhet behövs för att bygga bort otillgänglighet. Utbildningsinsatser måste starta tidigt och vara en självklar del redan inom tekniska program på gymnasienivå. På europeisk nivå finns läroplaner för design för alla, men kompetenshöjning kring användbarhet, tillgänglighet och universell utformning måste även in i de diskussioner som pågår kring en europeisk kvalitetsstämpel för certifiering och utbildning i digital kompetens. I Sverige skulle ett första steg kunna vara en kartläggning av vilka gymnasieskolor, högskolor och universitet med relevanta kurser som har tillgänglighet och universell utformning som en del i utbildningen som underlag för vidare åtgärder. Sammanfattning av dokumentet Hela dokumentet Sedan vårt inspel togs fram i januari 2013 har FN:s övervakningskommitté tagit fram en allmän kommentar för tolkning av artikel 9 om tillgänglighet som omfattar universell utformning och informations- och kommunikationsteknologi. Sverige och de över 150 stater som undertecknat konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning har åtagit sig att skapa ett universellt utformat samhälle som även handlar om informationsoch kommunikationsteknologi. 6