Förstärkta kapitaltäckningsregler (SOU 2013:65), Fi2013/3294

Transkript

1 REMISSVAR Finansdepartementet FI Dnr Finansmarknadsavdelningen (Anges alltid vid svar) Att: Monika Johansson Stockholm Finansinspektionen Box 7821 SE Stockholm [Brunnsgatan 3] Tel Fax finansinspektionen@fi.se Förstärkta kapitaltäckningsregler (SOU 2013:65), Fi2013/3294 Finansinspektionen har tagit del av betänkandet och har gjort följande iakttagelser. Sammanfattning Finansinspektionen anser att systemrisk ska omfattas av pelare 2. Den föreslagna 2 kap. 2 lagen om tillsyn över kredit- och värdepappersinstitut bör, enligt Finansinspektionen, omformuleras för att möjliggöra att ett särskilt kapitalbaskrav kan införas om det bedöms nödvändigt för att täcka risker som institutet utsätter det finansiella systemet för, det vill säga systemrisker. Finansinspektionen stödjer utredningens förslag om att ett beslut om särskilt kapitalbaskrav, förutom mängden kapital, även ska omfatta slag av kapital. Finansinspektionen välkomnar att utredningens förslag följer den så kallade novemberöverenskommelsen 1 från Finansinspektionen stödjer därmed utredningens förslag att i lag genomföra de nya kapitalbuffertarna så snart som möjligt för att värna den finansiella stabiliteten. Finansinspektionen utgår från att den sjupartiuppgörelse som presenterades den 26 augusti 2013 där det anges att Finansinspektionen ska vara ansvarig myndighet för samtliga buffertar, inkluderande den kontracykliska kapitalbufferten, gäller. Vidare anser Finansinspektionen att begränsningen av antalet styrelseuppdrag bör införas i lag och att lagstiftaren bör tydliggöra när begränsningarna träder i kraft. Finansinspektionen tolkar bestämmelserna om gemensamma beslut (så kallat joint decision) om den konsoliderade nivån på kapitalbasen och likviditeten för gruppen som att överenskommelsen blir bindande för Finansinspektionen och övriga behöriga myndigheter. De enskilda instituten som ingår i gruppen blir 1 1(28)

2 inte bundna av ett gemensamt beslut, vilket Finansinspektionen anser bör tydliggöras i den föreslagna lagtexten. Finansinspektionen stödjer utredningens förslag att inspektionen bör behålla rätten att vidta sanktioner mot institut och dessas ledning. Därutöver lämnas nedan ett antal övriga synpunkter på betänkandet och lagförslagen. Val av myndigheter (6 kap) Utredningen föreslår att Finansinspektionen bör utses som ansvarig myndighet för tillämpningen av kapitalbuffertar för systemviktiga institut och för systemriskbufferten, med den huvudsakliga motiveringen att dessa buffertar tar sikte på strukturella systemrisker och inte cykliska. Av omvänt skäl föreslår utredningen att ansvaret för den kontracykliska kapitalbufferten bör tilldelas Riksbanken. Utredningen föreslår även att Finansinspektionen bör tilldelas ansvaret för temporära makrotillsynsåtgärder enligt artikel 458 CRR 2 med den huvudsakliga motiveringen att Finansinspektionen redan idag förfogar över de verktyg som kan komma i fråga. Finansinspektionen utgår från att den sjupartiuppgörelse som presenterade den 26 augusti där det anges att Finansinspektionen skulle utses till ansvarig myndighet för samtliga buffertar, inkluderande den kontracykliska kapitalbufferten, gäller (se också Finansplanen, prop. 2013/14:1). Det är i detta sammanhang både viktigt och naturligt att understryka betydelsen av att de olika berörda myndigheterna kompetens och erfarenheter tas tillvara. Ett utvecklat samarbete bidrar till att de gemensamma ansträngningarna för att värna den finansiella stabiliteten blir effektiva. Kapitalbuffertar (7 kap) Införande av kapitalbuffertar och därtill hörande restriktioner och ingripandemöjligheter Utredningen föreslår att samtliga buffertar d.v.s. kapitalkonserveringsbufferten, buffertar för globalt systemviktiga institut, systemriskbufferten och den 2 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (CRR) 2

3 kontracykliska kapitalbufferten, genomförs i svensk rätt. Direktivet (CRD 4 3 ) lämnar även till medlemsländerna att, i vissa fall, välja i vilken takt kraven ska fasas in. Utredningen föreslår i lagen om införande av lag om kapitalbuffertar att kraven ska införas så snart som möjligt för att värna den finansiella stabiliteten, d.v.s. samtidigt som lagen träder i kraft. Det sammanlagda kravet, av de för institutet tillämpliga kapitalbuffertarna, kallas det kombinerade buffertkravet. När ett institut inte uppfyller det kombinerade buffertkravet får det automatiska, i förhand bestämda, restriktioner på utdelningar (artikel 141) och institutet ska till behörig myndighet lämna in en kapitalkonserveringsplan (artikel 142). Utredningen föreslår i lagen om införande av lagen om kapitalbuffertar att dessa automatiska restriktioner och ingripandemöjligheter ska börja gälla från den 1 januari Direktivet medger inte, enligt utredningen, att medlemsstaterna börjar tillämpa dessa bestämmelser vid en tidigare tidpunkt. Finansinspektionen stödjer utredningens förslag att i lag genomföra samtliga buffertar och att dessa krav ska, inom de ramar som CRD 4 medger, införas när den föreslagna lagen om kapitalbuffertar träder i kraft. Finansinspektionen anser att direktivets specifika bestämmelser om restriktioner och ingripandemöjligheter ska genomföras samtidigt som krav på kapitalbuffertar införs i svensk rätt. Finansinspektionen anser, till skillnad från utredningen, att artiklarna i direktivet möjliggör införandet av bestämmelserna om automatiska restriktioner och ingripandemöjligheter i samband med att kraven på kapitalbuffertar införs. Det är logiskt att krav på kapitalbuffertar och ingripandemöjligheter kopplade till dessa regler genomförs samtidigt. För det fall regeringen anser att ett tidigt genomförande av restriktionerna inte är möjlig enligt direktivet anser Finansinspektionen att det bör förtydligas att det är möjligt att tillämpa andra motsvarande åtgärder genom sektorlagstiftningen om kapitalbuffertarna inte upprätthålls. Exempelvis innehåller 15 kap. 1 LBF möjligheten att förbjuda verkställighet av beslut (t.ex. utdelningsbeslut). Enligt Finansinspektionens uppfattning finns det inget som hindrar att dessa regler används, även om det är mer logiskt om bestämmelserna om automatiska restriktioner kan tillämpas. Finansinspektionen gör bedömningen utifrån följande bestämmelser i direktivet. Artikel 160 anger hur kapitalkonserveringsbufferten och den kontracykliska kapitalbufferten ska fasas in under övergångsperioden från den 1 januari 2016 till den 31 december Artikel definierar hur restriktionerna och ingripandemöjligheterna ska tillämpas under övergångsperioden. Enligt artikel får medlemsstaterna fastställa en 3 Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG 3

4 kortare och snabbare övergångsperiod än den infasningsperiod som enligt punkt 3-4 gäller för kapitalkonserveringsbufferten och den kontracykliska kapitalbufferten. Fastställer medlemsstaten en kortare övergångsperiod så anser Finansinspektionen, till skillnad från utredningen, att artikel gäller för den kortare övergångsperioden. Artikel reglerar enbart att medlemsländerna kan införa buffertarna tidigare och det vore ologiskt om skulle hänvisa till punkten 5 eftersom den bestämmelsen inte innehåller bestämmelser om ikraftträdande. Enligt Finansinspektionen är poängen med artikel 160 att restriktionerna ska följa samma övergångsperiod som kapitalbuffertarna. Vidare framgår av artikel och att om ett institut inte klarar att uppfylla kravet på upprätthållande av kapitalkonserveringsbufferten respektive den kontracykliska kapitalbufferten ska institutet åläggas utdelningsrestriktioner enligt artikel och Detsamma gäller för systemriskbufferten enligt artikel Även detta anser Finansinspektionen talar för att utdelningsrestriktionerna kan aktualiseras vid ett tidigt genomförande av kapitalkonserveringsbufferten och den kontracykliska kapitalbufferten såväl som systemriskbufferten. Kontracykliska kapitalbufferten - reciprocitet Utredningen gör bedömningen (sid 258) att Sverige bör utnyttja möjligheten att erkänna andra medlemsländers kortare övergångsperiod. Denna princip benämns reciprocitetsprincipen och innebär att medlemsstater ömsesidigt erkänner de nationella kontracykliska buffertvärdena, d.v.s. det beslutade buffertkravet i procent. Ett institut, i en medlemsstat X, som har exponeringar mot en annan medlemsstat Y (eller tredje land) kommer att tillämpa det kontracykliska buffertvärdet som har fastställts av stat Y och andra medlemsstater där institutet har sina exponeringar. Detta gäller upp till buffertvärden på 2,5 procent. För buffertvärden över 2,5 procent är reciprocitet frivillig. Reciprocitet kommer att vara bindande först från år Enligt övergångsreglerna kan medlemsstater erkänna andra medlemsstaters buffertvärden redan från den dagen då direktivet träder ikraft, s.k. frivillig reciprocitet. Vidare framgår det i 5 förslag till lag om införande av lagen om kapitalbuffertar att den utsedda myndigheten ska fullgöra underrättelseskyldigheten till berörda parter, däribland Europeiska systemriskmyndigheten (Esrb), Europeiska bankmyndigheten (Eba) och relevanta tillsynsmyndigheter, avseende erkännande av andra medlemsstaters kontracykliska kapitalbuffertvärden fram till den 1 januari Finansinspektionen stödjer utredningens förslag att Sverige ska utnyttja möjligheten att erkänna andra medlemsländers kortare övergångsperiod. 4

5 Finansinspektionen kan inte utläsa av den föreslagna lagtexten vem det är som ska fatta beslut om erkännandet av andra medlemsstaters kortare övergångsperiod. Enligt lydelsen i direktivet ska medlemsstaten fatta beslut om att erkänna kortare övergångsperioder. Finansinspektionen föreslår att det ska anges i lag att andra medlemsländers kortare övergångsperiod alltid ska gälla i Sverige, d.v.s. obligatorisk reciprocitet. Om lagstiftaren inte finner det lämpligt anser Finansinspektionen att det ska förtydligas, inom ramen för t.ex. 6 kap. 6 lagen om kapitalbuffertar, att det är den utsedda myndigheten som ska kunna fatta dessa beslut. Systemriskbufferten beräkningsmetod Utredningen föreslår att krav på en systemriskbuffert som uppgår till minst 1 procent ska kunna ställas på de exponeringar som omfattas av buffertkravet. Lagförslaget anger även de valmöjligheter som ett medlemsland kan göra avseende vilka exponeringar som ska omfattas. Det finns valmöjligheter baserat på exponeringarnas geografiska hemvist (artikel 133.8). Krav på en systemriskbuffert får ställas på exponeringar i medlemsstaten, i tredje land och i andra medlemsstater. Utredningen har inte tagit ställning i frågan om hur en exponerings geografiska tillhörighet ska fastställas. Vidare gör utredningen bedömningen att en systemriskbuffert ska beräknas på det riskvägda exponeringsbeloppet. Utredningen beskriver (sid ) att systemriskbufferten ska baseras på de exponeringar som omfattas av en systemriskbuffert. samt som erhålles vid en summering av de exponeringar som den ska tillämpas på.. Finansinspektionen anser att beskrivningarna i betänkandet kan tolkas som att det enbart är det riskvägda exponeringsbeloppet på vissa typer av exponeringar, t.ex. vissa kreditriskexponeringar, som ska omfattas av krav på en systemriskbuffert. Bestämmelserna i direktivet möjliggör enligt Finansinspektionen inte olika buffertkrav för olika klasser eller typer av exponeringar såsom exponeringar mot hushåll, kommersiella fastigheter o.s.v. Finansinspektionen delar utredningens bedömning att det är det riskvägda exponeringsbeloppet som bufferten ska tillämpas på. Finansinspektionen uppfattar att avsikten med artikel 133 är att bufferten ska beräknas som en procentsats av ett instituts totala riskvägda exponeringsbelopp enligt artikel 92.3 CRR, d.v.s. inklusive marknads- och operativa risker. Operativa risker kopplas inte alltid till en exponering i dess traditionella bemärkelse. Beskrivningarna i betänkandet samt formuleringen i lagtexten kan felaktigt tolkas som att det riskvägda exponeringsbeloppet för operativa risker inte ska omfattas av en systemriskbuffert. Finansinspektionen anser att det bör tydliggöras att krav på systemriskbuffert beräknas på institutets totala riskvägda exponeringsbelopp, d.v.s. baserat på samtliga risker i pelare 1. 5

6 Finansinspektionen anser också att det behöver tydliggöras hur den geografiska hemvisten ska fastställas. Eba ska ta fram en teknisk standard avseende geografisk tillhörigheten som enbart ska gälla för den kontracykliska kapitalbufferten. Finansinspektionen anser utöver detta att beräkningsmetoden även bör tydliggöras om buffertnivån är olika för exponeringar med olika geografisk tillhörighet, d.v.s. om olika procentsatser gäller för exponeringar inom Sverige och andra länder. Finansinspektionen föreslår att myndigheten bemyndigas att genom föreskrifter specificera hur de olika buffertkraven ska vägas samman och hur den geografiska tillhörigheten ska fastställas, givetvis med beaktande av att kommissionen ska besluta om bindande regler avseende den kontracykliska kapitalbufferten. Systemriskbuffert vilka beslut kan myndigheten fatta? Utredningen föreslår att 4 kap. 3 lagen om kapitalbuffertar ska ange att Finansinspektionen får kräva att institut upprätthåller en systemriskbuffert på upp till tre procent för samtliga exponeringar. I 4 kap. 4 föreslås även att en systemriskbuffert på fem procent kan fastställas på exponeringar i landet eller i tredje land. Det framgår inte av utredningen hur dessa två bestämmelser förhåller sig till varandra. Finansinspektionen anser att lagstiftaren ska tydliggöra hur de föreslagna bestämmelserna i 4 kap. 3-4 lagen om kapitalbuffertar ska förhålla sig till varandra. Finansinspektionens uppfattning är att krav på en systemriskbuffert på tre procent kan ställas på det totala riskvägda exponeringsbeloppet och från 1 januari 2015 att ytterligare krav på två procent i systemriskbuffert ska kunna ställas på det riskvägda exponeringsbeloppet inom landet (Sverige) och i tredje land. En alternativ tolkning skulle kunna vara att krav på en systemriskbuffert enbart kan ställas på antingen tre procent på det totala riskvägda exponeringsbeloppet eller fem procent på exponeringar inom landet och i tredje land. Ytterligare en alternativ tolkning är att kraven ska adderas, vilket innebär att krav på systemriskbuffert kan ställas på åtta procent. Finansinspektionen anser i och för sig, från ett principiellt perspektiv, att det vore lämpligt att ha flexibilitet och kunna ställa krav på en systemriskbuffert på åtta procent. Finansinspektionen har emellertid inte förstått att detta var avsikten bakom direktivets bestämmelser. Finansinspektionen anser därför att lagstiftaren bör klargöra inom vilka ramar myndigheten ska kunna ställa krav på systemriskbuffert. Systemriskbufferten notifiering Varje medlemsstat får införa en systemriskbuffert och utse en behörig myndighet som ska ansvara för att fastställa storleken på bufferten. Enligt 6

7 betänkandet (sid 245) ska närmare anvisningar om vilka principer som ska beaktas vid fastställandet av en systemriskbuffert samt kravet på offentliggörande av beslut anges genom föreskrifter på lägre nivå än lag. Likaså skyldigheten att underrätta (notifiera) och samordna med övriga berörda myndigheter och bestämmelser om erkännande av andra medlemsstaters systemriskbuffertar ska genomföras genom föreskrifter på lägre nivå än lag. Den utsedda myndigheten ska underrätta kommissionen, Esrb, Eba samt behöriga och utsedda myndigheter i de berörda medlemsstaterna om att krav på systemriskbuffert ska införas i landet. Av betänkandets beskrivning av systemriskbufferten (sid ) framgår det att direktivets notifieringskrav (artikel (e) och (e)) anger att användande av systemriskbufferten förutsätter att medlemsstaterna motiverar varför ingen av de befintliga åtgärderna enligt förordningen, exklusive de tillfälliga makrotillsynsåtgärderna i CRR, eller direktivet är tillräckliga för att hantera den identifierade systemrisken. Efter denna beskrivning gör utredningen tolkningar av begreppet tillräckliga. Utredningen skriver bl.a. att Systemriskbufferten bör därför endast användas i det fall som det finns risker som inte omhändertas på annat vis. Finansinspektionen anser att ordet tillräckliga har tolkats på ett restriktivt sätt när utredningen t.ex. skriver att bufferten endast kan tillämpas om riskerna inte omhändertas på annat vis. Finansinspektionen ska kunna motivera varför de andra åtgärderna inte är tillräckliga och det kan innebära att riskerna till viss del omhändertas på annat vis, men inte tillräckligt. Det är enligt Finansinspektionens uppfattning viktigt att betona att det här inte rör sig om att tillräckliga innebär att de andra tänkbara åtgärderna måste ha provats och befunnits otillräckliga. Andra åtgärders tänkbara effekt ska bedömas och det räcker att en åtgärd bara delvis åstadkommer den önskade effekten för att förutsättningarna för att bestämma ett krav på systemriskbuffert ska vara uppfyllda. Finansinspektionen anser att de tolkningar av notifieringskraven som görs i betänkandet inte ska läggas till grund för denna regel. Normgivnings- eller förvaltningsbeslut? Utredningen föreslår i 11 kap. 1 förslag till ny lag om kapitalbuffertar att alla beslut som meddelas enligt den nya lagen om kapitalbuffertar, eller med stöd av föreskrifter meddelade med stöd av lagen, får överklagas. Detta gäller exempelvis beslut om storleken på systemriskbufferten, buffertar för systemviktiga institut och den kontracykliska kapitalbufferten. Detta omfattar inte kapitalkonserveringsbufferten då skyldigheten att upprätthålla den bufferten framgår direkt av lagförslaget. 7

8 Det saknas i betänkandet ett resonemang kring om beslut om krav på kapitalbuffertar är normgivningsbeslut eller förvaltningsbeslut. I det senare fallet är beslutet överklagbart, vilket då innebär att utredningen torde har kommit fram till att det är förvaltningsbeslut. Det bör enligt Finansinspektionens uppfattning finnas utrymme för myndigheten att antingen besluta i det enskilda fallet eller att föreskriva att en viss buffert ska gälla för alla institut som omfattas av en given definition. I det första fallet är beslutet självfallet överklagbart och i det senare är det ett normgivningsbeslut som inte ska kunna överklagas av ett enskilt institut. Bolagsstyrning och riskhantering (8 kap) Krav på styrelsen avseende anseende, kunskaper, färdigheter och erfarenhet Av direktivet (artikel 91.1) framgår det att ledamöter i ledningsorganet alltid ska ha tillräckligt gott anseende, tillräckliga kunskaper, färdigheter och erfarenhet för att kunna utföra sina plikter. Enligt artikel b) får Eba mandat att utfärda riktlinjer om begreppet tillräckliga kunskaper, färdigheter och erfarenheter i ledningsorganet som helhet. Gällande rätt, 3 kap. 2 4 lagen om bank och finansieringsrörelse (LBF) och 3 kap. 1 5 lagen om värdepappersmarknaden (LVM), ställer krav på den som ska ingå i styrelsen eller vara verkställande direktör. Där anges att sådana personer ska ha tillräcklig insikt och erfarenhet och även i övrigt vara lämpliga för en sådan uppgift. Enligt artikel 91.2 ska samtliga ledamöter i ledningsorganet dessutom avsätta tillräcklig tid för att kunna utföra sina uppdrag i institutet. Enligt artikel a) ska Eba utfärda riktlinjer om begreppet tillräckligt med tid som en ledamot i ledningsorganet ska avsätta för att kunna utföra sina uppgifter. Av betänkandet framgår att gällande rätt bör täcka direktivets krav om att styrelseledamöter ska ha tillräckligt gott anseende, tillräckliga kunskaper, färdigheter och erfarenhet för att utöva sitt uppdrag och effektivt kunna övervaka ledningens beslutsfattande, liksom kravet på att styrelseledamöterna avsätter tillräckligt med tid för att utföra sina uppdrag i instituten. För att undvika otydlighet anser Finansinspektionen att lagtexten bör harmoniseras med vad som står i artikel 91.1 i direktivet. Även den omständigheten att Eba ska ge ut riktlinjer för kunskap, färdighet och erfarenhet talar för att lagtexten bör justeras. 8

9 Bestämmelserna i 3 kap. 2 4 LBF och 3 kap. 1 5 LVM innehåller inte något uttryckligt krav på att styrelseledamöter eller den verkställande direktören ska avsätta tillräckligt med tid för att kunna utföra sina uppdrag. Finansinspektionen anser att det kan ifrågasättas om man kan koppla ihop insikt och erfarenhet med att man avsätter tillräckligt med tid. En styrelseledamot kan mycket väl ha goda kunskaper och förmåga, eller insikt som det står i lagen, utan att denne för den skull lägger ner den tid som krävs av uppdraget. Sammantaget anser Finansinspektionen därför att lagen bör innehålla en bestämmelse motsvarande artikel Krav på styrelsen i ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag Av artikel 121 framgår det att medlemmarna i ett finansiellt holdingföretags eller ett blandat finansiellt holdingföretags ledningsorgan ska ha tillräckligt gott anseende och tillräckliga kunskaper, färdigheter och erfarenheter i enlighet med artikel Av utredningen framgår det (sid 269) att för den som ska ingå i ledningen i ett finansiellt holdingföretag gäller enligt svensk rätt att denne ska ha tillräcklig insikt och erfarenhet för att delta i ledningen av företaget och även i övrigt vara lämplig för en sådan uppgift. Enligt artikel 121 i direktivet ska denna bedömning ske utifrån de kriterier som anges i artikel Av betänkandet framgår vidare att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör erhålla ett bemyndigande att även för denna prövning meddela föreskrifter om de krav som ska ställas på berörda personer. Finansinspektionen anser, på samma sätt som beträffande krav på ledamöter i ett institut under tillsyn, att det uttryckligen bör framgå i lag att de krav som anges i artikel 91.1 också ska gälla för personer som ingår i ledningen för ett finansiellt holdingföretag respektive ett blandat finansiellt holdingföretag. Artikel 121 hänvisar till artikel 91.1 som i sin tur hänvisar till Finansinspektionen anser att direktivet kan tolkas på två sätt. Direktivet kan tolkas så att samtliga krav i artikel 91.1 i direktivet (inklusive de mer specifika kraven i artikel om bl.a. tillräcklig tid och begränsning i antal ledningsuppdrag) ska omfatta även ledningspersonerna i ett finansiellt holdingföretag och ett blandat finansiellt holdingföretag. En annan tolkning är att endast artikelns krav på anseende, kunskaper, färdigheter och erfarenhet ska ställas på ledningspersonerna i ett finansiellt holdingföretag och ett blandat finansiellt holdingföretag. Finansinspektionens uppfattning är dock att avsikten med direktivets bestämmelse är att det endast är kraven på anseende, kunskaper, färdigheter och erfarenhet i artikel 91.1 som ska ställas på ledningspersonerna i ett finansiellt holdingföretag och ett blandat finansiellt holdingföretag. Finansinspektionen önskar ett klargörande från regeringen om den delar myndighetens bedömning. 9

10 Begränsning av antalet uppdrag i ledningsorgan Av betänkandet framgår att utredningen anser att direktivets mer specifika krav på antalet styrelseuppdrag som styrelseledamöterna får inneha inte lämpar sig för lag utan bör genomföras på lägre nivå än lag. Finansinspektionen har uppfattningen att begränsning av antalet styrelseuppdrag bör införas i lag eftersom bestämmelsen i direktivet i sig redan är detaljerad och inte lämnar något utrymme för att ändras från tid till annan, varför motiven för att använda en flexiblare regleringsform är svaga. Bestämmelserna är dessutom i hög grad ingripande för den enskilde styrelseledamoten. Vissa delar av artikeln fordrar emellertid utveckling eller precisering. Ett exempel är begreppet betydande företag i artikel 91.3, ett annat är organisationer som inte huvudsakligen har kommersiellt syfte i artikel Här är det önskvärt att lagstiftaren belyser hur begreppen ska användas i rättstillämpningen alternativt delegerar till Finansinspektionen att meddela föreskrifter. Beträffande begreppet betydande företag vill Finansinspektionen i sammanhanget nämna att det även aktualiseras i flera andra artiklar i direktivet. Som exempel kan nämnas bestämmelserna om riskkommitté i artikel 76.3 och bestämmelserna om ersättningskommitté i artikel Dessa bestämmelser ska enligt betänkandet införas i föreskrift. Finansinspektionen menar att det är lämpligt att lagstiftaren behandlar detta på samma sätt. En annan oklarhet som behöver förtydligas är huruvida kraven i artikel 91, inklusive begränsningen av antalet uppdrag i artikel 91.3, endast gäller för styrelseledamöter eller om dessa även träffar verkställande direktören i ett institut. Det är rimligt att den verkställande direktören omfattas av kraven på anseende, kunskaper, färdigheter och erfarenhet i artikel 91.1 första meningen. I artikel 91.1 andra meningen regleras dock ledningsorganets övergripande sammansättning, vilket verkar ta sikte på en styrelse (som består av flera personer). Utredningen antyder (sid 269) att begränsningen av antalet uppdrag i artikel 91.3 endast gäller för styrelseledamöter. Finansinspektionens uppfattning är, mot bakgrund av skälen till direktivet (skäl 55, 56 och 60) och med beaktande av utformningen av artikel 91, att en inte orimlig tolkning är att begränsningen endast avser att träffa styrelseledamöter. Det finns således flera omständigheter som talar för att begränsningen av antalet uppdrag i artikel 91.3 endast är avsedd att träffa styrelseledamöter och deras ersättare. Det går dock inte att utesluta att även den verkställande direktören omfattas av begränsningen i artikel Termen ledningsorgan har definierats på ett sätt 10

11 som synes omfatta den verkställande direktören och i artikel 91 har inga särskilda skrivningar gjorts för att utesluta denne från tillämpningen. Man har t.ex. valt att inte använda det definierade begreppet ledningsorgan med tillsynsfunktion. Ett förtydligande i dessa frågor är därför enligt Finansinspektionen angeläget. Bestämmelsen i 15 kap. 2 LBF anger en särskild ordning för att ingripa mot ett institut om en styrelseledamot eller verkställande direktör inte uppfyller lämplighetskraven i 3 kap. 2 4 samma lag. Det förefaller långsökt att det förhållandet att en styrelseledamot överskrider tillåtet antal styrelseuppdrag skulle omfattas av begreppet i övrigt lämplig i 3 kap. 2 4 LBF och att Finansinspektionen därmed skulle kunna ingripa med stöd av 15 kap. 2 LBF. En sådan ingripandemöjlighet bör finnas enligt Finansinspektionens mening och detta bör därför klargöras. Ikraftträdandedatum för bestämmelserna om begränsning av antal uppdrag i ledningsorgan Av artikel 91.3 framgår att den numerära begränsningen av antalet styrelseuppdrag i samma artikel ska gälla från och med den 1 juli Finansinspektionen förmodar att denna tidsfrist förts in i direktivet för att ge en rimlig övergångstid för instituten att anpassa sig efter de nya reglerna eftersom direktivet enligt huvudregeln ska tillämpas från den 31 december Eftersom företagens bolagsstämmor redan under den kommande våren kommer att behöva fatta beslut avseende val av styrelseledamöter kan otydligheter i hur ovanstående tidsfrist ska tillämpas medföra betydande svårigheter. Eftersom direktivet inte kommer att vara genomfört i svensk rätt förrän tidigast den 1 juli 2014 anser Finansinspektionen att det är av största vikt att ett klargörande görs kring hur denna tidsfrist ska tillämpas i praktiken. Policy för främjande av mångfald Utredningen skriver att (sid 267) medlemsstaterna eller tillsynsmyndigheterna ska ta fram en policy för att främja mångfald i ledningsorganet. Finansinspektionen uppfattar lydelsen av artikel CRD 4 som att det är instituten som ska införa en policy som främjar mångfald i ledningsorganet. Det bör klargöras om bestämmelsen i artikel ska införas genom lag eller föreskrifter i form av ett krav på instituten. 11

12 Eba:s riktlinjer Utredningen ger ingen vägledning kring hur Finansinspektionen ska förhålla sig till att riktlinjer från Eba inte finns på plats när den svenska lagstiftningen genomförs. Medan direktivet enligt dess lydelse ska tillämpas från den 31 december 2013 och det kommer att genomföras i Sverige vid en senare tidpunkt ska enligt direktivet Eba besluta om riktlinjer för direktivets tillämpning först senare (senast den 31 december 2015). Som exempel kan nämnas riktlinjer om begreppet tillräcklig tid, tillräckliga kunskaper, färdigheter och erfarenheter i ledningsorgan som helhet, begreppen ärlighet, integritet och oberoende tänkande samt om diversifiering (i bemärkelsen mångfald). Finansinspektionen anser att det är av vikt för rättstillämpningen att det i förarbetena klargörs vilka utgångspunkter som Finansinspektionen har att utgå från i väntan på Eba:s riktlinjer. Majoritetskrav vid beslut om ersättning I betänkandet konstateras att artikel 94.1 g innehåller vissa associationsrättsliga krav som måste vara uppfyllda om ett instituts aktieägare i enlighet med direktivet vill utöka den rörliga ersättningen så att den uppgår till mer än den fasta ersättningen. Dessa bestämmelser får enligt utredningen anses skilja sig från allmänna principer för svensk associationsrätt och är till skillnad mot övriga ersättningsregler inte av offentligrättslig karaktär och bör därför framgå av lag. Utredningen har mot denna bakgrund föreslagit att det införs en ny 4 c i LBF:s sjätte kapitel. Finansinspektionen delar utredningens bedömning att direktivets bestämmelser om majoritetskrav vid bolagsstämma är sådana associationsrättsliga bestämmelser som bör framgå av lag. Men enligt Finansinspektionens uppfattning är det lämpligare att föra in regeln i de särskilda associationsrättsliga bestämmelserna för bankaktiebolag (10 kap.), för kreditmarknadsbolag (11 kap.) och för kreditmarknadsföreningar (12 kap.) samt på lämpligt ställe i sparbankslagen och lagen om medlemsbanker. Det kan i sammanhanget nämnas att Finansinspektionen har bemyndigande att föreskriva vilka åtgärder ett institut ska vidta för att uppfylla kraven i 6 kap. 1-5 LBF. Skulle 4 c kvarstå och att dessa bemyndiganden inte ändras så skulle det kunna förstås som att Finansinspektionen kan meddela föreskrifter som fyller ut 4 c. Mot bakgrund av paragrafens civilrättsliga karaktär kan det ifrågasättas om ett sådant bemyndigande kopplat till bestämmelsen är giltigt (jfr 8 kap. 2 RF). 12

13 Av direktivet framgår att den rörliga ersättningen efter stämmobeslut maximalt får uppgå till två gånger den fasta ersättningen för en enskild person. I den föreslagna 4 c saknas ett sådant förtydligande vilket skulle kunna misstolkas som att den totala rörliga ersättningen som ett institut beslutar om för samtliga anställda kan bestämmas till två gånger den totala fasta ersättningen som institutet betalar ut till samtliga anställda. Finansinspektionen föreslår därför att regelns första stycke utformas enligt följande Bolagsstämman får besluta att anställdas eller ledningens rörliga ersättning får överskrida den fasta ersättningen. Den rörliga ersättningen får dock inte bestämmas uppgå till mer än dubbelt så mycket som den fasta ersättningen för varje enskild person. Diskonteringsränta vid beräkning av rörlig ersättning Av artikel 94.1 g iii) framgår att medlemsstaterna får tillåta att instituten tillämpar en diskonteringsränta när de ska räkna fram värdet på upp till 25 procent av den rörliga ersättningen. Grundförutsättningen är att den rörliga ersättningen i fråga består av finansiella instrument som skjuts upp i minst fem år. Eba har i uppgift att ta fram vägledning för detta teoretiska diskonto och ska då beakta alla relevanta faktorer, däribland inflationstakt och inflationsrisk. Utredningen har inte närmare behandlat frågan om diskonteringsränta. Den maximala kvoten rörlig ersättning i förhållande till fast är enligt huvudregeln 1:1, vilket föreslås framgå av Finansinspektionens föreskrifter. Utredningen har, av skäl som framgår ovan, även föreslagit en lagbestämmelse som tillåter bolagsstämman att besluta om en maximal kvot om 2:1 i enlighet med direktivet. Finansinspektionen anser att det bör övervägas om möjligheten att tillämpa diskonteringsräntan istället bör framgå av lag. Eba har den 23 oktober remitterat förslag till riktlinjer om hur diskonteringsräntan ska beräknas. Av räkneexempel i förslaget framgår att om den utnyttjas fullt ut så kan en anställd i praktiken erhålla en 15 procent större rörlig ersättning än vad som följer av den maximala kvoten. I de fall ett institut tillämpar kvoter som är beslutade av bolagsstämman enligt lag skulle det kunna hävdas att föreskrifterna ändrar innebörden av lagbestämmelsen (jfr. RF 8 kap. 18 ). Det eftersom den faktiska rörliga ersättningen vid tillämpning av föreskrifterna tillåts vara högre än vad bolagsstämman maximalt kan besluta om enligt lag. 13

14 Institut som åtnjuter statligt stöd Av artikel 93 framgår att när ett institut åtnjuter statligt stöd ska ett antal principer gälla utöver de som anges i artikel Dessa principer ställer krav som begränsar institutens möjligheter att ge rörlig ersättning, t.ex. så begränsas den rörliga ersättningen i vissa fall till en procentandel av nettointäkten. Utredningen behandlar inte principerna i artikel 93 närmare, utan det får förstås som att Finansinspektionen föreslås genomföra artikeln genom föreskrifter. I allt väsentligt är artikel 93 oförändrad i förhållande till de nuvarande reglerna enligt CRD 3. Nuvarande föreskrifter innehåller emellertid inte några bestämmelser om nämnda situation eftersom det när föreskrifterna beslutades inte bedömdes lämpligt att Finansinspektionens föreskrifter skulle ställa krav på förfarandet i en stöd-situation som ytterst administreras av en annan myndighet (stödmyndigheten/ Riksgälden) eller regeringen. Vid kontakter med regeringen och Riksgälden bedömdes det inte nödvändigt att införa uttryckliga bestämmelser i lagen (2008:814) om statligt stöd till kreditinstitut (stödlagen) eller i någon av de till lagen kopplade förordningarna om statligt stöd, kapitaltillskott och garantier eftersom statligt stöd i förekommande fall skulle kunna villkoras i enlighet med direktivets bestämmelser. Finansinspektionen vidhåller att bestämmelserna i artikel 93 inte bör genomföras genom Finansinspektionens föreskrifter. Istället bör det övervägas om artikelns bestämmelser bör genomföras genom ändring i stödlagen alternativt i de till stödlagen kopplade förordningarna i de delar dessa reglerar villkoren för stöd. Den nuvarande ordningen där direktivets bestämmelser enbart ska beaktas av stödmyndigheten i händelse av statligt stöd torde dessutom kunna anses otillräcklig ur ett genomförandeperspektiv. Riskhantering Enligt utredningen (sid 273) ska Finansinspektionen, i avvaktan på genomförandet av det s.k. krishanteringsdirektivet, inom ramen för befintliga bemyndiganden om institutens riskhanteringssystem, meddela närmare föreskrifter om kravet på att upprätta planer för återhämtning (artikel 74.4). Finansinspektionen anser att kravet på att upprätta återhämtningsplaner bör framgå av lag. Det kommande krishanteringsdirektivet är ett omfattande regelverk som bland annat förväntas innehålla detaljerade bestämmelser om återhämtningsplaner. Deras närmare innehåll kan, om behov finns, preciseras genom Finansinspektionens föreskrifter. Eba har dock redan givit ut rekommendationer 14

15 avseende återhämtningsplaner 4, vilka gäller i Sverige med motsvarande verkan som av Finansinspektionen meddelade allmänna råd. Eba har även offentligt inbjudit till synpunkter om kommande tekniska standarder på detta område och det kommer även att ingå som ett särskilt avsnitt i Eba:s kommande tillsynshandbok. Detta innebär att Finansinspektionen anser att det i dagsläget inte finns behov av att skyndsamt ge ut föreskrifter utan Finansinspektionen kan avvakta med föreskrifter tills krishanteringsdirektivet har fastställts. Tillämpning av kraven på gruppnivå - definitionen av institut Enligt förslag till lag om tillsyn över kredit- och värdepappersinstitut ska termer och uttryck i lagen ha samma betydelse som i CRR. Enligt CRR definieras institut som kreditinstitut och värdepappersbolag utan avgränsning av medlemsstatstillhörighet. I den föreslagna 3 kap. 1 lagen om tillsyn över kredit- och värdepappersinstitut pekas ett ansvarigt institut ut. Finansinspektionen anser att det bör förtydligas att ansvarigt institut ska vara ett institut som auktoriserats i Sverige. Tillämpning av gruppkraven avseende internt kapital på undergruppsnivå Utredningen föreslår att artikel genomförs genom att bestämmelsen i 9 kap. 6 lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar (kapitaltäckningslagen) i justerad form överförs till 3 kap. 4 lagen om tillsyn över kredit- och värdepappersinstitut. Justeringen sker med anledning av att definitionen av institut i CRR omfattar både svenska och utländska institut, någon ändring i sak är inte avsedd. Bestämmelsen i 3 kap. 4, i jämförelse med 9 kap. 6 kapitaltäckningslagen, har justerats på ett sätt som förändrar dess materiella innebörd innebärande att någon undergrupp inte pekas ut. Detta eftersom skall tillämpas även på den del av en finansiell företagsgrupp som består av har tagits bort i lagtexten. Mot denna bakgrund bedömer Finansinspektionen att 3 kap. 4 bör korrigeras så att det framgår att tillsynen på undergruppsnivå ska avse det institut som närmast äger företaget eller företagen i tredje land i enlighet med artikel Recommendation on the development of recovery plans (EBA/REC/2013/02), 15

16 Vem ska ansvara för att gruppkraven uppfylls? Enligt utredningens förslag överförs 9 kap. 5 andra stycket kapitaltäckningslagen till 3 kap. 3 lagen om tillsyn över kredit- och värdepappersinstitut. Utredningen föreslår att bestämmelsen justeras genom att istället för att så som i dag lägga ett ansvar på den finansiella företaggruppen, lägga ansvar på det ansvariga institutet att se till att kraven om riskhantering och genomlysning är uppfyllda. Någon skillnad i sak är, enligt utredningen, inte avsedd. Finansinspektionen anser att 3 kap. 3 lagen om kredit- och värdepappersinstitut bör ändras så att dess lydelse överensstämmer med artikel I de föreslagna bestämmelserna 3 kap. 2 och 3 lag om tillsyn över kredit- och värdepappersinstitut anges att det ansvariga institutet ska uppfylla de i bestämmelserna angivna kraven på grupp- eller undergruppsnivå. Förslaget till 3 kap. 2 genomför artikel och 3 som handlar om internt kapital och förslaget till 3 kap. 3 genomför artikel som handlar om styrformer, processer och rutiner. Artikel skiljer sig dock från artikel och 3 avseende vem som är ansvarig för att uppfylla kraven. Artikel och 3 anger att kraven ska uppfyllas av moderinstitutet i medlemsstaten eller det institut som kontrolleras av ett finansiellt moderholdingföretag eller blandat finansiellt moderholdingföretag i en medlemsstat medan artikel anger att det är moder- och dotterföretag som omfattas av direktivet som ska uppfylla kraven. Finansinspektionen anser mot denna bakgrund att 3 kap. 3 lagen om kredit- och värdepappersinstitut bör ändras. Tillämpningen av styrformer, processer och rutiner på grupp- och undergruppsnivå Utredningen föreslår att kraven på riskhantering och genomlysning i 3 kap. 3 lagen om tillsyn över kredit- och värdepappersinstitut ska uppfyllas av det ansvariga institutet på grupp- eller undergruppsnivå. Utöver frågan vem som ska ansvara för att kraven i 3 kap. 3 lagen om kreditoch värdepappersinstitut uppfylls, vilket redogjorts för i föregående avsnitt, anser Finansinspektionen att det också måste förtydligas vad det innebär att uppfylla kraven om riskhantering och genomlysning på grupp- eller undergruppsnivå. Anledningen till detta är att det i en grupp kan ingå bolag över vilka moder- och dotterföretag saknar ett bestämmande inflytande. Det som följer av direktivet är att det är moder- och dotterföretag som omfattas av direktivet som ska uppfylla kraven på grupp-/undergruppsnivå för att säkerställa att deras styrformer, processer och rutiner är enhetliga och väl integrerande. 16

17 Så som Finansinspektionen förstår det är det moder- och dotterföretag, som omfattas av direktivet, som ska ha styrformer, processer och rutiner som är enhetliga och väl integrerade. Dessa moder- och dotterföretag ska uppfylla kraven på gruppnivå eller undergruppsnivå och se till att all data och upplysningar som är av betydelse för tillsynen på gruppnivå kan tas fram. Detta behöver inte betyda att moder- och dotterföretagen i alla situationer måste ombesörja att samtliga bolag som omfattas av den konsoliderade tillsynen (gruppnivå/ undergruppsnivå) infört samma processer och rutiner som moderoch dotterföretagen men de processer och rutiner som finns måste ta hänsyn till sådana bolag. Exempelvis ska moderbolag och dotterbolag, alltså vart och ett av bolagen, som omfattas av detta direktiv i sina strategier för att bl.a. hantera de risker som institutet kan bli exponerat för ta hänsyn även till risker som kan uppstå i övriga bolag i gruppen som inte är dotterbolag. Finansinspektionen gör denna tolkning eftersom även bolag över vilka moder- och dotterinstituten saknar ett bestämmande inflytande (d.v.s. bolag som det finns ägarintressen i) kan omfattas av begreppen gruppnivå och undergruppsnivå och det är inte möjligt för moder- och dotterföretag att genomföra gemensamma styrformer i bolag som de saknar kontroll över. Moder- och dotterföretag som omfattas av direktivet ska dock tillse att deras styrformer, processer och rutiner är enhetliga och väl integrerade. Finansinspektionen anser mot denna bakgrund att bestämmelsen i 3 kap. 3 lagen om tillsyn över kredit- och värdepappersinstitut bör justeras så att det tydligt framgår vad det innebär att uppfylla kraven i 6 kap. 2 första stycket och 3 LBF samt 8 kap. 4 första stycket och 5 LVM om riskhantering och genomlysning på grupp- eller undergruppsnivå. Tillämpningen av styrformer, processer och rutiner på grupp- och undergruppsnivå på dotterbolag som inte omfattas av direktivet Enligt utredningens förslag ska det nya kravet i artikel andra meningen, om att moder- och dotterföretag som omfattas av direktivet ska säkerställa att även dotterföretag som inte omfattas av direktivet inrättar enhetliga och väl integrerande styrformer, processer och rutiner, genomföras genom föreskrifter. Finansinspektionen bedömning och förslag Finansinspektionen anser att kraven i artikel andra meningen, på samma sätt som första meningen, bör framgå av lag. Bestämmelsen innebär att moderföretag och dotterföretag som omfattas av direktivet ska införa styrformer, processer och rutiner i dotterföretag som inte omfattas av direktivet. Finansinspektionen önskar även ett förtydligande av om dotterföretag som inte omfattas av detta direktiv i artikel andra meningen avser samtliga dotterbolag eller enbart de dotterbolag som omfattas av den konsoliderade situationen (tidigare benämnt finansiell företagsgrupp) utan att själva omfattas 17

18 av direktivet. Finansinspektionen anser att det vore rimligt att det är dotterbolag som omfattas av den konsoliderade situationen som avses. Tillsyn (9 kap) Metoder för att utvärdera instituten Enligt utredningen (sid 312) anges att något behov av särskilda genomförandeåtgärder för att säkerställa en rätt för Finansinspektionen att i enlighet med artikel 103 gentemot berörda institut fatta identiska eller likartade beslut om ingripande inte bedöms föreligga. Vidare anges att inget i svensk rätt hindrar inspektionen från att fatta sådana beslut. I artikel 103 anges att om behöriga myndigheter vid sin utvärdering av instituten konstaterar att institut med likartade riskprofiler, såsom likartade affärsmodeller eller likartat geografiskt område för exponeringar, är eller kan bli exponerade för likartade risker eller utgör liknande risker för det finansiella systemet, kan de tillämpa översyns- och utvärderingsprocessen (tidigare kallad samlad kapitalbedömning) som avses i artikel 97 för dessa institut på ett likartat eller identiskt sätt. Av artikel 103 framgår att medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna har de rättsliga befogenheter som krävs för att ålägga krav i enlighet med direktivet eller CRR på dessa institut på ett likartat eller identiskt sätt, särskilt tillsynsbefogenheterna enligt artiklarna (d.v.s. här både pelare 2 och pelare 3). Finansinspektionen anser att det är lämpligt att möjligheten för inspektionen att gentemot berörda institut fatta identiska eller likartade beslut om ingripande på ett tydligt sätt bör framgå av lag. Detta mot bakgrund av att inspektionen alltjämt ska fatta separata beslut för varje bolag. Finansinspektionen anser därför att det i lag bör framgå att Finansinspektionen har de rättsliga befogenheter som behövs för att lägga krav på institut på ett likartat eller identiskt sätt enligt 2 kap. 2-3 lagen om tillsyn över kredit- och värdepappersinstitut. Interna modeller för beräkning av kapitalbaskraven och anvisningar om översyn av tillstånd att använda interna metoder Enligt utredningen innebär kravet på tillsynsmyndigheten att vid behov vidta korrigerande åtgärder enligt artikel 78.4 en närmare anvisning om hur Finansinspektionen ska utöva tillsynen över instituten. Utredningen föreslår att denna skyldighet därför bör genomföras som föreskrifter på regeringsnivå Korrigerande åtgärder enligt artikel 78.4 ska vidtas om institutens interna metod avviker påtagligt från sin jämförelsegrupp eller då det råder stora skillnader mellan resultaten från de interna metoderna. 18

19 Utredningen anser att de justeringar av behöriga myndigheters tillsynsmetoder som tillkommit genom direktivet, i linje med tidigare överväganden, bör genomföras i svensk rätt genom föreskrifter på lägre nivå än lag. Finansinspektionen anser att behörig myndighets möjlighet att fatta beslut om korrigerande åtgärder är ett ingripande och därför ska framgå av lag. Detta eftersom Finansinspektionen ska ges möjlighet att kräva ändring trots ett tidigare gynnande förvaltningsbeslut att godkänna modellen. Av artikel följer att om en intern marknadsriskmodell leder till upprepande överträdelser av art 366 CRR tyder det på att modellen inte, eller inte längre, är tillräckligt exakt. Behörig myndighet ska då återkalla tillståndet att använda sig av en viss metod eller vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att metoden snarast förbättras. I artikel förskrivs att om ett institut fått tillstånd att använda sig av en metod som inte längre uppfyller tillämpliga krav ska behörig myndighet kräva att institutet visar att de brister metoden innebär endast är av ringa betydelse eller att institutet presenterar en åtgärdsplan för att inom en viss tid åter uppfylla kraven. Om den av institutet angivna tiden inom vilken kraven ska vara uppfyllda inte är tillfredställande ska myndigheten kräva förbättring av planen. Ytterst ska tillstånden att använda den interna metoden kunna återkallas. De åtgärder som ska vidtas när modellerna inte uppfyller kraven framgår idag av 4 kap samt 5 kap. 4 kapitaltäckningslagen. Någon motsvarighet till dessa bestämmelser föreslås inte införas i den nya lagen om tillsyn över kredit- och värdepappersinstitut. Finansinspektionen anser dock att det av lagen om tillsyn över kredit- och värdepappersinstitut bör framgå att tillståndet kan återkallas då huvudregeln i svensk rätt är att gynnande förvaltningsbeslut inte kan återkallas. I praxis har undantag från huvudregeln utvecklats och ett beslut kan återkallas med stöd av förbehåll i själva beslutet eller i den författning som ligger till grund för beslutet. En sådan möjlighet som artikel och förskriver bör på samma sätt som den möjlighet som följer av 78.4 framgå av lag. Samarbete och informationsutbyte (10 kap) Utbyte av information med de europeiska tillsynsmyndigheterna och tystnadsplikt Enligt utredningens förslag finns inte något generellt hinder mot att publicera resultatet av stresstester. Behov att ändra nu gällande sekretessbestämmelser saknas därför. Enligt utredningen bör det istället ankomma på Finansinspektionen att i varje enskilt fall ta ställning till om nationella bestämmelser om sekretess utgör hinder för att publicera resultatet av genomförda stresstester. 19

20 Om innehållet i ett stresstest skulle bedömas innehålla sekretessbelagd information kan Finansinspektionen inte publicera informationen. Enligt 13 kap. 6 a LBF ska dock informationen delas med Eba som i sin tur kan offentliggöra den. Finansinspektionen anser därför att det av lag uttryckligen bör framgå att Finansinspektionen inte är förhindrad att publicera resultatet av stresstester även om dessa innehåller uppgifter som omfattas av sekretess. Företagens uppgiftskyldighet enligt 5 kap. 6 lagen om tillsyn över kreditoch värdepappersinstitut Enligt betänkandet genomförs artikel i 5 kap. 6 lagen om tillsyn över kredit- och värdepappersinstitut. Enligt författningskommentaren anges att bestämmelsen har överförts från 10 kap. 13 kapitaltäckningslagen men genomgått följdändringar till följd av att delar av kapitaltäckningslagen överförts till CRR. Finansinspektionen anser inte att förslaget till 5 kap. 6 lagen om tillsyn över kredit- och värdepappersinstitut överensstämmer med 10 kap. 13 kapitaltäckningslagen då bestämmelsen enligt den föreslagna lydelsen inte omfattar sådana dotterföretag som inte står under gruppbaserad tillsyn (d.v.s. hänvisningen i artikel till artikel 119.3). Finansinspektionen anser mot denna bakgrund att bestämmelsen bör justeras så att även dotterföretag som inte står under gruppbaserad tillsyn omfattas. Artikel (vilken motsvaras av artikel 139 i direktiv 2006/48EG) hänvisar även till att det inte ska finnas några rättsliga hinder för utbyte av information mellan företag som är av betydelse för tillsyn i enlighet med översyns- och utvärderingsprocessen (artikel 110) och för tillsynsåtgärder och tillsynsbefogenheter (kapitel 3 i direktivet), dvs. även pelare 2. Finansinspektionen anser därför att det bör förtydligas att när det i lagförslaget anges uppgifter som krävs för tillsynsredovisningen omfattas även utbyte av information avseende pelare 2. Beslut om kapital och likviditet på gruppnivå Utredningen föreslår att bestämmelserna i 10 kap. 6 a-d kapitaltäckningslagen överförs i justerad form till lagen om tillsyn över kredit- och värdepappersinstitut och att det införs bestämmelser som klargör under vilka förutsättningar och i vilken form det ska fattas beslut på gruppnivå med anledning av likviditetstillsynen m.m. 20