Förslag till nya regler om verksamhet med konsumentkrediter

Transkript

1 REMISSYTTRANDE Vår referens: 2016/09/009 Er referens: Fi Dnr (6) Finansinspektionen Box Stockholm finansinspektionen@fi.se Förslag till nya regler om verksamhet med konsumentkrediter Finansinspektionen har remitterat förslag till föreskrifter och allmänna råd som ett led i Sveriges implementering av EUs bolånedirektiv. Sammanfattning Bankföreningen anser att föreskrifterna i huvudsak är väl utformade och väl anknyter till den föreslagna lagstiftningen. Föreningen vill också uttrycka sin uppskattning av att det under beredningen av föreskrifterna gavs tillfälle att kommentera ett tidigare utkast och att FI beaktat många av de synpunkter som föreningen då framförde. Föreningen begränsar detta yttrande till de punkter där vi har förslag till förändringar eller anser att förtydliganden måste göras. I huvudsak gäller detta: - Det bör klargöras att vad som sägs om interna regler i FFFS 2014:1 också gäller för verksamheten med bostadskrediter, dvs. att alla interna regler inte ska behöva antas av styrelsen. - Innebörden av ersättningsreglerna behöver förtydligas. - Föreskrifterna kan inte innehålla dokumentationskrav för kreditinstitut eftersom FI saknar bemyndigande att meddela sådana föreskrifter. - Det bör klargöras att styrkande av att en befattningshavare har godkända kunskaper inte innebär att det exakta resultatet i kunskapstest ska behöva redovisas. - Ikraftträdandet av kunskapskraven för erfaren personal bör förskjutas till den 1 januari 2020 i linje med regeringens uttalande. A. Föreskrifter och allmänna råd om verksamhet med bostadskrediter Tillämpningsområde och definitioner I föreskriftsförslagets 1 kap. 1 andra stycket anges att bl.a. 3 kap. 9 (dokumentation) och 16 (uppdragsavtal) ska gälla för kreditinstitut. FI har därefter förklarat att de korrekta hänvisningarna ska vara 10 (dokumentation) och 15 (kunskap).

2 2 (6) Bankföreningen anser, trots den korrigering som gjorts, att hänvisningen till att 10 ska gälla för kreditinstitut inte är korrekt eftersom det av den föreslagna lagen om verksamhet med bostadskrediter framgår att dess bestämmelser om dokumentation (4 kap. 14 ) inte gäller för kreditinstitut enligt lagens 1 kap. 2. De bemyndiganden som anges i lagen kan därmed inte heller innefatta en rätt för FI att meddela föreskrifter i detta avseende för kreditinstitut. Hänvisningen till 3 kap. 10 bör således utgå. Krav på verksamheten I föreskriftsförslagets 3 kap. 1 anges att ett företag ska fastställa interna regler enligt detta kapitel. De interna reglerna ska fastställas av styrelsen. Bankföreningen vill här framhålla att denna föreskrift om interna regler inte gäller i sin helhet för kreditinstitut, eftersom dessa endast omfattas av vissa bestämmelser i 3 kap. (kunskap, rådgivning, ersättningssystem, utlåning och värdering). För tydlighetens skull bör detta komma till uttryck i paragrafen. Beträffande förslaget att de interna reglerna ska fastställas av styrelsen hänvisas bl.a. till FFFS 2014:1. Det kan emellertid konstateras att i den föreskriften görs en åtskillnad mellan olika interna regler. Bankföreningen utgår från att vad som anförs i beslutspromemorian till 2014:1 beträffande olika interna regler och hur dessa kan beslutas också ska gälla för de interna reglerna för bolåneverksamheten. Det innebär att de styrdokument som styrelsen fastställer anger de viktigaste och mest grundläggande principerna och sätter ramarna för verksamheten. Den verkställande direktören ska också besluta om vissa interna regler. Dessa regler bör enligt promemorian kunna vara på en övergripande nivå, vilket innebär att mer detaljerade regler för verksamheten kan fastställas på en annan nivå i företaget. Denna nyansering av synen på interna regler bör komma till ett tydligare uttryck också i den nu aktuella beslutspromemorian, där det således bör klargöras att alla de interna regler som nämns i kapitlet inte i sin helhet behöver fastställas av styrelsen. I sammanhanget kan noteras att EBAs guidelines om försenad betalning och utmätning, som i likhet med förslaget till föreskrifter innehåller krav på att företagen fastställer t.ex. metoder för att upptäcka om en konsument får betalningssvårigheter, inte ställer krav på att dessa metoder beslutas av kreditinstitutets styrelse. Riktlinjer för utlåning I föreskriftsförslagets 3 kap. 2 anges vad riktlinjerna för utlåning ska innehålla. Här ingår bl.a. företagets rutiner för att kontinuerligt bedöma konsumentens återbetalningsförmåga och negativa förändringar i värdet på en säkerhet.

3 3 (6) Bankföreningen anser att det inte är tydligt vad bestämmelsen i punkt 5 syftar till. Den kan ge intryck av att kreditgivaren förväntas vidta åtgärder för det fall att konsumenten får en försämrad betalningsförmåga. Detta torde dock inte vara avsikten. En kreditgivare kan nämligen inte på eget initiativ vidta åtgärder mot en kund som fullgör sina skyldigheter att betala räntor och amorteringar. Bankföreningen utgår vidare från att denna bestämmelse inte avser att utöka de skyldigheter kreditinstituten redan har att följa upp sina låntagare och säkerheter. För att undanröja oklarhet på den punkten föreslår föreningen att den sista delen av punkten, efter orden följas upp utgår. Ersättningssystem I föreskriftsförslaget 3 kap. 5 och 6 anges ur ersättningsreglerna ska vara utformade. Enligt Bankföreningens uppfattning behöver innebörden av reglerna om ersättningssystem klarläggas, särskilt såvitt avser innebörden av rörlig ersättning samt ersättningssystem i förhållande till kreditförmedlare. Det sägs bl.a. att rörlig ersättning inte får grundas på antalet eller storleken på beviljade krediter. Det väcker frågan om bestämmelsen innebär att en kreditförmedlare som år 1 förmedlar krediter på 10 miljoner kronor inte får ges högre ersättning år 2 trots att denne då förmedlat krediter på 100 miljoner kronor. På liknande sätt väcks frågan om två förmedlare inte får ges olika ersättningar trots att den ena förmedlare krediter på ett år och den andra krediter. Föreningen utgår från att reglerna inte ska tolkas på detta sätt, men det är inte klart vilket utrymme som finns för olika ersättningsmodeller. Föreningen uppfattar att syftet med ersättningsreglerna främst är att motverka överskuldsättning genom att förhindra belöning av personer och företag från att sälja på konsumenter stora krediter, t.ex. genom s.k. up-frontersättningar. Däremot måste det enligt Bankföreningens uppfattning vara rimligt att en kreditförmedlare kan få ersättning för sitt arbete med att förmedla krediter och beroende på hur uppdraget ser ut för andra tjänster man utför för kreditgivaren. Stora arbetsinsatser, t.ex. förvaltning av en betydande kreditstock, nedlagd tid på uppdraget, liksom en framgångsrik verksamhet bestående i förmedling av ett betydande antal krediter måste kunna avspeglas i ersättningsnivån och dess förändringar. Föreningen anser att FI i beslutspromemorian bör förtydliga sin syn på olika ersättningssystem. Vid utformningen av ersättningsreglerna måste det vidare beaktas att det finns andra bestämmelser i konsumentkreditlagen, t.ex. reglerna om marknadsföring och kreditprövning, som verkar i samma riktning nämligen att bidra till en sund kreditgivning. Föreningen vill dessutom framhålla vikten av en effektiv tillsyn över hur bestämmelserna tillämpas för att säkerställa att alla aktörer på kreditmarknaden lever upp till de föreskrivna kraven.

4 4 (6) Dokumentation I föreskriftsförslaget anges (efter FIs korrigering) att 3 kap. 10 ska tillämpas på kreditinstitut. Bankföreningen hävdar att denna hänvisning ska utgå eftersom FI saknar bemyndigande att föreskriva om dokumentationskrav för kreditinstitut enligt den nya lagen om verksamhet med bostadskrediter. Krav på utbildning och kunskapstest I föreskriftsförslaget 5 kap. 1 andra stycket som gäller också för kreditinstitut hänvisas till krav på kunskap och kompetens hos ledningen för en kreditförmedlare i enlighet med 2 kap. 4, som inte gäller för kreditinstitut. Bankföreningen anser att hänvisningarna skapar en oklarhet om vad som gäller för kreditinstitut som är kreditförmedlare och anser att det bör framgå av beslutspromemorian att kraven på kunskap och kompetens såvitt avser kreditinstitutens ledning gäller dem som direkt leder eller ansvarar för arbetet med bostadskrediter. I föreskriftsförslaget 5 kap. 4 anges att berörd personal ska få tillräckliga kunskaper. Bankföreningen noterar att hänvisningen till 4 i slutet av första stycket rätteligen ska avse 3. Vidare har hänvisningen till första stycket i 4 kap. 2 lagen om verksamhet med bostadskrediter blivit fel, eftersom det saknas en styckesindelning. I föreskriftsförslaget 5 kap. 5 anges att ett företag ska lägga fram handlingar för en befattningshavare angående kunskapstesten. Bankföreningen uppfattar bestämmelsen så att med handlingar som styrker innehåll och nivå avses en redovisning av de kunskapskrav och kognitiva nivåer som gäller för det aktuella testet. Exempelvis bör det här vara tillräckligt att redovisa den relevanta versionen av SwedSecs kunskapskrav för licensieringstest för bolån. Ett stort antal kreditgivare kan förväntas använda detta kunskapstest. Med handlingar som styrker resultatet ska enligt föreningens uppfattning avses dokument eller intyg som anger att befattningshavaren har ett godkänt resultat på testet. Det exakta resultatet för den enskilde uttryckt i poäng eller procentandelen korrekta svar ska inte behöva redovisas. Regler om ikraftträdande I föreskriftsförslagets punkt 3 i övergångsbestämmelserna sägs att personal som har minst tre års dokumenterad praktisk erfarenhet ska uppfylla kunskapskraven senast den 22 mars 2019.

5 5 (6) Bankföreningen noterar att FI i beslutspromemorian hänvisar till den övergångstid som anges i bolånedirektivet. Föreningen anser emellertid att FI här föreslår en regel som avviker från vad regeringen uttalar i propositionen. Där sägs nämligen (s. 141 f) det framstår som rimligt att utnyttja denna särskilda möjlighet [övergångstid för erfaren personal till mars 2019; vårt förtydligande], med en förskjutning av övergångsperioden som motsvarar senareläggningen av tidpunkten för genomförande av direktivet. Innebörden av detta är odiskutabel. Regeringens uppfattning är att övergångsperioden ska sträcka sig till utgången av En sådan förlängning av övergångstiden motsvarar förseningen av direktivets genomförande. Det skulle nämligen vara implementerat den 21 mars 2016, men föreslås nu träda i kraft den 1 januari Enligt föreningens uppfattning är det självklart att FI ska agera i enlighet med vad regeringen uttalat och således förlänga övergångstiden till utgången av Bankföreningen vill understryka att det är en omfattande process att genomföra utbildning och kunskapstester för uppskattningsvis över befattningshavare i bankerna. Verksamheten har i och för sig redan påbörjats, men den behöver vara utsträckt över en lång tidsperiod för att bolångivningen och servicen till kunderna inte ska påverkas negativt under tiden. Eftersom implementeringen har försenats kommer förutsättningarna för den framtida bolångivningen inte att vara klara förrän mot slutet av det här året. B. Förslaget till allmänna råd om begränsning av krediter mot säkerhet i form av pant i bostad I föreskriftsförslaget 1.2 med definitioner definieras bostad som fastighet eller tomträtt avsedd för bostadsändamål för en eller två familjer och bostadsrätt eller ägarlägenhet avsedd för bostadsändamål. Bankföreningen noterar att denna definition gör att det s.k. bolånetaket inte omfattar samma krediter som bostadskrediter enligt konsumentkreditlagen, eftersom definitionen av bostadskrediter i denna är vidare och innefattar även t.ex. andelar i bostadsföreningar och byggnader på ofri grund. C. Information om finansieringskostnad I propositionen om ett stärkt konsumentskydd på bolånemarknaden föreslås en ny bestämmelse, 13 b i konsumentkreditlagen, enligt vilken en kreditgivare ska förklara vilka faktorer som påverkat den erbjudna räntan. En sådan förklaring ska innehålla information om kreditgivarens finansieringskostnad. I propositionen anför regeringen (s. 111) att det kan finnas anledning för de behöriga myndigheterna att överväga om dessa bestämmelser behöver fyllas ut på lägre normnivå, t.ex. när det gäller vilka kostnader som ingår i begreppet finansieringskostnader. Mot bakgrund av uttalandet i propositionen har det funnits en förväntan från bankernas sida att inspektionen skulle ange hur begreppet finansieringskostnad ska tolkas.

6 6 (6) Bankföreningen konstaterar att avsaknaden av allmänna råd om finansieringskostnaderna medför att varje bank får göra sin egen bedömning av hur informationen om finansieringskostnaden ska utformas och bygga upp de interna rutiner och systemstöd som kan behövas för detta. Föreningen utgår också från att avsaknaden av ett förslag i detta skede innebär att inspektionen inte heller har för avsikt att framöver utforma några råd på området. SVENSKA BANKFÖRENINGEN Hans Lindberg Tomas Tetzell