Judar och hans bröder

Transkript

1

2 Judar och hans bröder tragedi i fem akter av Christian Lanciai personerna : Omar, köpman i Kairo Fatima, hans hustru Selim, Suleiman och Judar, deras söner Kasim, Omars affärskompanjon Ali, Omars kusin Domaren Överdomaren Bagaren Sultana Suleika hetärer borgare i staden beväpnade vakter Handlingen utspelar sig i Kairo någon gång under 1200-talet. Copyright Christian Lanciai 1990 Förord Detta märkliga drama skiljer sig markant från samtliga författarens tidigare i det att det behandlar enkla människor och fattigdomens villkor. I bjärt motsats till den omedelbara föregångaren "Kung Krösus" överdådiga prakt och glada skrytsamhet står den utarmade egyptiska familjen med den tiggande modern i spetsen knappt försörjande sina tre söner av vilka endast en arbetar med osäker lön, tills... Berättelsen är direkt hämtad ur "Tusen och en natt" och återfinnes där i nätterna under samma titel. Emellertid följer dramat sagan endast i de två första akterna. Liksom de flesta arabiska sagor övergår även denna i övernaturliga mirakelkonster med andar och trollkarlar, vilken tendens i dramat är ersatt med ett mera realistiskt skeende. I akt III är de regelbundna jamberna spårlöst försvunna och ersatta med rak prosa som drar ifrån förhänget för hela den orientaliska erotikmystiken i en sällsamt förtrollande exposé. Verseringen återvänder tillfälligt i fjärde aktens andra scen och då i daktyler (den laddade torgscenen) samt i jamber i den stora uppgörelsescenen (akt V scen 2), men likväl förblir den prosaiska avslutningsscenen den kanske märkligaste, som i sin djupa kvinnlighet är fullständigt unik i författarens produktion. Hela dramat är som en sedelärande fabel med många minnesvärda ofta salomoniska teser i dialogen som i sitt noggranna vädrande av alla religiösa och mänskliga värderingar inte lämnar något dammkorn kvar efter sig i sin metodiska moraliska storstädning. Anmärkningsvärd är även författarens vågade dedikation till författaren Salman Rushdie. J.B.W. juli

3 Judar och hans bröder Akt I Scen 1. Kasim O frikostige, store ädle Omar, du har rikligen förplägat oss med all din bästa mat och kungligt underhållit oss med denna präktiga bankett. Men se, nu har vi ätit färdigt, och du har ej ännu heller kommit alls till saken. Omar Kasim, du har aldrig haft den dygd som kallas tålamod. Åtminstone har aldrig du haft ett oändligt tålamod. Men du har rätt. Du har förstått att jag har bjudit hit er alla i en särskild avsikt. Ali Vi förmodar, gode Omar, att det måste ha med lagen och med din familj att göra, då vi är så många lagmän här och även ett ej blygsamt antal av din släkt. Som din kusin kan jag smått gissa att du har problem med dina söner. Omar Ali, du har alltid känt mig väl och nästan kunnat läsa mina tankar. Kära vänner, släktingar, kolleger och affärsbekanta, jag har bjudit er i afton hit till mig för att be er om hjälp med en alldeles ringa småsak. Ali (till sin närmaste bordsgranne eller snarare mattgranne, då de sitter på mattor på golvet:) Jo, han är sig lik, min slipade kusin! Vi kommer nog att få arbeta för vår föda! Omar Det är så att jag är gammal, och jag börjar känna döden flåsa i min nacke. Kasim Store Omar, dina släktingar är här, men var är dina söner och din hustru? Varför har du icke tagit dem med i familjesammankomsten? Omar Ge dig nu till tåls ett litet ögonblick, min gode Kasim! Det är just vad allting handlar om! Jag måste göra upp mitt testamente och samtidigt skifta upp mitt arv. Det är vad jag behöver hjälp med, så att det blir rättvist gjort. Ali Men det är ju en småsak, Omar! Omar Ja, vad trodde du? Jag sade ju att det var blott en ringa småsak! Trodde kanske du att jag stod i begrepp att spänna er för plogen? Nej, du gode Ali, du behövde inte vara rädd! Jag är nu gammal och har blivit snäll. Jag utnyttjar ej längre mina vänner för min egennytta. Kasim Kom till saken! Omar Ja, min gode Kasim, jag skall komma strax till saken, om du bara visar litet tålamod! Ali Hur har du tänkt dig skiftandet? Omar Jag tänkte skifta upp min egendom i fyra lika stora lotter. Ali Det är mycket enkelt. Det är mycket svårare att göra det i tre. Kasim Men du har ju tre söner? Vem skall ha den fjärde lotten? Omar Denna fjärde lott är en försäkring mot att det skall uppstå osämja och avund mellan mina söner. Därför så behåller jag den fjärde lotten själv tills vidare, men när jag har gått bort så skall den tillfalla min änka. Så har jag tänkt mig det hela. Kasim Det blir lätt att dela rättvist. Du är ägare till fyra fastigheter ju här i vår stad, du äger också fyra gårdar längs vid Nilen, och att dividera pengar rätt är en alldeles ringa småsak. Omar Ja, men det är viktigt att ni är lojala vittnen! Allting måste vara exakt riktigt, ty jag gör allt detta bara för att skydda min mest älskade och yngsta son. Ali Ge allt till honom då. Omar Det är just mitt problem. Om jag gav allt till honom, vilket jag helst gjorde, skulle hans två äldre bröder göra vad som helst för att få honom röjd ur vägen. Ger jag dem ett absolut likvärdigt rättvist arv, där ingen del är större än den andra, tror jag att min yngsta son skall klara sig och lämnas helt i fred av sina äldre bröder. Kasim Är då Selim och hans närmsta bror Suleiman verkligen förmögna till att kunna önska livet av sin yngsta broder Judar? 2

4 Omar Jag vill ej ta några risker, Kasim. De två äldre bröderna förtärs nu redan av vild avundsjuka för att deras lillebror är så begåvad, präktig, välskapt, god och mig till sådan glädje. Jag är fullt medveten om att mina äldre söner är ett par fullkomliga odågor, och jag har ej något hopp för dem, men Judar är en ädel och godhjärtad man, som dessutom har ett oändligt tålamod. Jag vill ej att hans vackra blomma skall bli skadad av de båda tistlarna så snart jag inte längre själv kan övervaka dem. Ali Då är det klart. Din hustru får en del som du behåller för dig själv medan du lever, Selim får den andra delen, din son nummer två Suleiman får den tredje delen, och den fjärde lika stora delen blir då Judars. Vi har bara att begynna räkna dina pengar och tillgångar. Omar (gör ett tecken till tjänare som bär in säckar med guldmynt) Här är hela min förmögenhet. Det gäller bara nu att börja räkna. (guldmynten töms ut, och gubbarna skrider genast till verket.) Scen 2. Fatima Min man är död. Det finns ej något skydd för mannens änka, ty en gift frus enda skydd i världen är just hennes man så länge han är levande. När han är borta så är natten djupare och mörkare och kallare än innan hon var gift. Ej heller ser jag något hopp i våra söner. De två äldsta är kvalificerade odågor blott, och endast Judar, min mans älsklingsson, har något hjärta. Även han är utan skydd nu när min man är borta, och hans äldre bröder kommer nog att trakassera honom tills de plågat livet ur hans hjärta, och det finns ej någonting jag arma änka själv kan göra åt den saken. (döljer ansiktet i händerna. Judar inträder.) Judar Gråt ej, moder. Vi skall nog ta hand om dig. Fatima Och vilka vi, om jag får fråga? Du och dina bröder? De skall endast ge dig dina händer fulla med konflikter, all din tid och energi skall gå till att försvara dig mot dem, och om jag deltar i ert bråk så blir det bara värre. Nej, min son, låt du mig vara helt allena. Din far gav mig fjärdedelen av ert arv, och det skall jag nog dra mig fram på. Slåss med dina bröder, du, ty det behöver du resurser till och all den tid som du kan få. Judar Men jag vill inte slåss med mina bröder. Jag vill samarbeta med dem. Vi skall nog tillsammans kunna sköta pappas firma så att vi förblir en enig syskonskara som om far fortfarande var levande. Fatima Men han är död, min son! Och du är helt naiv om du inbillar dig att den tid som nu stundar ej skall vara annorlunda! Judar Mor, för mig är far nu mera levande än han var någonsin medan han levde. Han har sluppit sin förgrämda och förpinta, sjuka, tröga och uttjänta kropp, och därför är han säkert bara glad nu och mer aktiv än han någonsin var här i livet. Du får inte vara pessimistisk. Fatima Här är dina bröder nu. Jag drar mig undan och in i min djupa sorg. (går) Selim Där är du, oförbätterlige broder! Suleiman Du har fått den bästa biten av vår faders arv! Det är ej rättvist! Selim Du var alltid hans hopplösa favorit. Dig gav han bara fagra ord och gåvor, men oss gav han bara skällsord. Nu får du se till att gubbens skuld mot oss betalas! Judar Far fördelade i vittnens närvaro helt rättvist sin förmögenhet i fyra lika delar, en åt mor och en åt var och en av oss. Den rättvisan är oantastlig, och ni har ej någon orsak att bestrida testamentet. 3

5 Suleiman Har vi inte det! Vad gav han oss i livet? Ingenting! Han bara tog ifrån oss allt. Vi fick ej något ansvar, inga uppdrag, ej ett uns av hans förtroende, vi bara nonchalerades, bojkottades och tegs ihjäl! Selim Men du fick alla hans förtroenden och mycket ansvar. Det är du nu skyldig att som broder dela med dig av åt oss. Vi kräver det i broderskapets namn. Suleiman Du måste uppoffra dig själv för oss och ge oss vad vi ber om. Judar Bröder, om ni kräver något av mig som jag icke velat ge er av fri vilja måste jag dra saken inför domstol. Det finns vittnen på att vår far skiftade vårt arv fullkomligt rättvist. Suleiman Men vem får vår moders arv när hon är borta? Tror du det blir vi? Nej. Du var alltid mammas gosse. Därför skiftade vår far sitt arv i fyra delar: för att vi två skulle få två fjärdedelar medan du själv skulle få förvalta hälften. Selim Därför skall du ge oss nu två tredjedelar av ditt arv. Blott så kan det bli rättvist. Judar Bröder, låt oss inte bråka nu om detta. Låt oss ej dra saken inför domstol. Det blir bara dyrt. Och ni har ingen rätt att spekulera i vår moders bortgång. Selim Du har rätt att göra det, dock, ty du får ju sedan alla hennes pengar. Judar Det vet ingen av oss något om. Be henne om två tredjedelar då i stället, om ni är så säkra. Selim Skulle vi då vara så gemena att vi krävde ut vårt arv av mor långt innan hon är nära döden ens? Nej, Judar, så gemena får vi inte vara. En så låg och vidrig tanke trodde jag dig inte om. Judar Ni själv föranledde idén. Suleiman Ja, skyll på oss du bara! Om du inte ger oss vad som rätteligen tillhör oss så drar vi själva saken inför rätta! Selim Ja, det gör vi! Judar Ni är två mot en. Att ni då inte skäms! Selim Att du då inte skäms! Judar Nåväl, så låt oss alla tre då träda inför rätta med vårt ärende. Vi får då överlåta till opartiska rättslärda vittnen till vår fars affärer att avgöra frågan om vårt arv var rättvist eller orättvist. Scen 3. domaren Herrar Selim och Suleiman, detta blir ett kvistigt fall att lösa till er fördel då det finns så uppenbara självklarheter i det. Selim Vad gör det? Det spelar ingen roll vad kostnaderna blir om bara vi får rätt mot vår odräglige ohängda broder. domaren Det finns vittnen till er faders skiftning av sin egendom. Dem kommer Judar absolut att åberopa. Suleiman Säg ditt pris, och vi skall ge dig vad du kräver, bara fallet löses till vår fördel. domaren Ni får nog betala mycket mer. Jag måste ha tre gånger till vad ni betalat då ert fall är såpass svårt att fiffla med emedan alla siffror är så klara. Selim Det är hutlöst! domaren Jag har sagt mitt pris. Suleiman Betala, broder. Vi får ju igen det av vår broder sedan. Selim Nå, här har du, hänsynslöse jude! (betalar jämte Suleiman) domaren Här är nu de övriga i målet. (Judar inträder med flera målsägningsmän, bl.a. Ali och Kasim.) Vi kan inleda förhandlingarna. Ali Ni har redan börjat, ser jag. domaren Dessa män har bara vittnat inför mig om sin version av saken. 4

6 Ali Kan den skilja sig från de bestyrkta siffror som i öppen dager föreligger? domaren Det är det vi har att här utröna. Judar Om nu mina bröder redan har fått vittna kanske jag får framlägga min syn på saken. Medan vår far alltjämt levde skiftade han sin förmögenhet i fyra lika delar. Med vid skiftningen var Ali här, min fars kusin, och Kasim, en av hans kolleger i hans köpmansskrå. De kan gemensamt vittna om att skiftningen av arvet var exakt och att det inte förelåg den minsta oegentlighet. Men mina bröder kräver att få arvet omfördelat. Jag har sagt att testamentet inte kan ifrågasättas. Därför står vi här för att få laglig skiljedom. domaren Det hela tycks mig ganska klart. Herr Ali och herr Kasim, är det sant som Judar säger? Blev den hedersmannen Omars arv i lika delar skiftat? Kasim Det blev skiftat rigoröst i fyra lika stora delar. En del var åt var och en av de tre bröderna, och en del var åt deras moder. domaren Nå, herr Selim och Suleiman, kan ni uppvisa bevis på att det icke var som dessa herrar säger? Selim Vi har lagt fram våra vittnesmål inför dig innan dessa herrar kom. domaren Om ni har redovisat dem för mig så kanske ni vill även redovisa dem för dem? Suleiman Herr domare, ni sade ju... domaren Ett mål som detta kräver faktiska bevis. Selim (till sin broder) Suleiman, ta det lugnt. Han sköter nog det hela riktigt till vår fördel. Suleiman Vi har inget mer att säga utom vad vi redan sagt. domaren I så fall är det hela ganska självklart. Arvet skiftades exakt i fyra lika delar, och det kan ej någon ändra på. Jag dömer härmed att det må förbli som Omar uppenbarligen bestämde det till allas fromma. Selim Domare, ni sade ju... domaren Och Judar, dina bröder har betalat redan sina delar av rättegångskostnaderna. Du får även punga ut med din del. Fyra tusen piastrar blir din del av räkningen. Suleiman Det är ej mer än rätt. Det är vad jag och Selim fick betala själva var och en. Judar Det är ju hutlöst! Selim Punga ut nu bara, Judar, med din del! Du vann ju ändå målet! domaren Det är dyrt i dessa dagar att processa. Kasim Domaren har sagt sitt pris. Du har ej något annat val än att betala, Judar. Judar Jag betalar. Var det värt det, bröder? Där gick fjärdedelen av vår fars förmögenhet! (betalar) Selim Du fick åtminstone själv avstå från en del av den. domaren Då fallet nu är löst så ber jag er, o Omars söner, att härefter leva endräktigt i fred och inte mera tvista med varandra. (bryter upp. De andra bryter också upp.) Judar (till bröderna, bakom de andras ryggar) Detta var onödigt gjort av er. Suleiman Men du kan vara nöjd. Du fick ju arvet lagligen bekräftat! Selim Men tro inte att vi än är färdiga med dig! Suleiman Vi skall nog uppnå rättvisa till slut! Judar Ni vet ej vad ni gör. (de gå) Scen 4. En högre domstol. överdomaren I denna rättstvist angående ett av fadern skiftat arv har två av de tre bröderna, arvingarna, ansett sig förfördelade och grovt bedragna av den tredje 5

7 yngste brodern. Detta arv lär ha av fadern blivit skiftat ej i tre men fyra lotter, och den fjärde lotten skall ha blivit tillfördelad faderns hustru, brödernas gemensamma och enda moder. De två äldre bröderna ha ansett sig bedragna både av en lägre tingsrätt och en högre kammarrätt, och därför har de överklagat nu till högsta möjliga instans. Vår undersökning har dock funnit att den kloke fadern skiftat sina egendomar ytterst jämnt och riktigt utan att favorisera eller förfördela någon. Därför är det med förvåning som vi åser de två äldre brödernas envisa överklaganden. Vi frågar nu dem båda, Selim och Suleiman: har ni något fog för er anklagelse mot Judar, eder lillebror, för grovt bedrägeri som ni ej ännu klargjort för vår högsta domstol? Selim Höge domare, det är vår åsikt att vår fader gav den sista fjärdedelen av vårt arv till vår fru moder enbart för att hon så skulle ge den fjärdedelen till vår yngsta broder när hon doge. Därigenom skulle Judar få två fjärdedelar av vår faders ägodelar medan vi två, som är äldre, bara skulle få en fjärdedel per man. Suleiman Med list har alltså vår herr fader förfördelat oss och gagnat Judar, vår bortskämde lillebror, som alltid blev favoriserad av vår fader och vår moder medan vi blev bara överkörda, nonchalerade och grymt föraktade. överdomaren Så det är alltså grunden för ert eviga processande! Låg mänsklig avundsjuka! Var det icke Omar, som jag kände mycket väl, som var så rädd för att hans äldre söner skulle ta sin lillebror av daga? Tydligen så hade han då fog för slika farohågor! Säg mig, Selim och Suleiman, är ej eder moder allt ännu vid liv? Selim Det är hon. överdomaren Hur kan ni då med att spekulera i er egen moders död? Hur kan ni vilja ta er faders arv ifrån er moder? Att ni inte skäms! Hur kan ni med? Suleiman Herr överdomare, vi kände oss bedragna, förfördelade och förda bakom ljuset. Selim Allt vi ville var rättvisa. överdomaren Ni är två nedriga odugliga omöjliga odågor och ej något annat! Härmed döms ni till att låta Judar och er moder vara helt i fred med sina lagligt emottagna egendomar. Selim Glömmer icke överdomaren en liten intressant detalj? överdomaren Vad har jag glömt? Suleiman De pengar som vi gav er som ni lovade att ge oss rättvisa igenom? överdomaren Usla parasiter, ni har alltså fräckheten att påminna mig om att ni försökt att muta mig? Så lär er då den läxan, att det enda propra sättet att ta emot mutor är att konsekvent förråda givaren av sådana. Judar Jag ber att få upplysa mina bröder om, att överdomaren upplyste mig om deras mutor. Jag blev därför tvungen att betala samma muta. Annars hade ni fått rätt i målet, och då hade all rättvisa blivit överkörd. överdomaren Ni kan ej någon av er klaga på att jag dömt orättvist. Dock måste ni nu dela rättegångens kostnader. Det blir en summa av sju tusen piastrar per person. Selim Du skall då ha tillsammans mer än tjugo tusen piastrar av oss? Suleiman Utom vad du redan fått? överdomaren Det är en skälig summa. Det är dyrt numera att processa. Och om ni ej vill betala åker ni i fängelse. Suleiman Det är ju rena svindeln! Selim Det är utpressning! överdomaren Det spelar ingen roll vad ni behagar kalla det, ty det är ändå lagligt. Judar Bröder, ni har drivit saken nu så långt som den kan drivas. Låt oss därför nu avsluta den, betala överdomaren, så göra rätt för oss och få den helt ur världen. Selim Broder, inser du då ej, att när vi har betalat sådana rättegångskostnader så har vi ingenting alls kvar av allt vår faders arv? överdomaren Det skulle ni ha tänkt på innan ni processade. 6

8 Judar Då får vi alltså börja arbeta i stället. Då blir vi åtminstone helt hederliga mänskor. Suleiman Detta är ju inte klokt! överdomaren Seså! Betala nu! Ty annars får ni inte gå! (de tre bröderna måste betala. Selim och Suleiman gör det motvilligt, Judar frivilligt. När Judar gått:) Selim Här är inteckningarna på vår faders sista gods och fastigheter. Suleiman Må de bränna er i händerna, förbannade tyrann, som brukar lagen till att lura folk! överdomaren Förakt för domstolen är straffbart. Ni har bara lurats av er själva. Suleiman (till Selim) Våra mutor förde dock det goda med sig, broder, att vår odräglige broder också tvingats ruinera sig för vår skull. Selim Om han ännu hade haft sitt arv så hade han fullständigt blivit outhärdlig. Suleiman Ännu har vår moder pengar. Lagen vägrar oss vår rätt. Vi är alltså hänvisade till att ta lagen helt i våra egna händer. Låt oss gå då till vår moder. Selim Du har rätt. Vi måste kräva henne på vår rätt. (de går) överdomaren När ondskan och dess girighet en gång har givits makt, som skedde genom denne Omars arvfördelning till två oförtjänta söner, så ger ondskan aldrig upp förrän den lyckats med att slösa bort sig själv i furiös förtvivlans överväldigande energi. Jag kan då blott beklaga Judar, som blir offret för den samma; och för offret för en sådan utsatthet finns ingen möjlig hjälp. Akt II Scen 1. Fatima Välkomna hit, o mina söner! Jag har ej fått se er sedan eder fars, min mans begravning! Vilken ära att ni hälsar på mig! Men vad är på tok? Vad är det för surmulenhet i era anleten? Selim Vi har förlorat mot vår broder Judar, och nu finns det inga fler instanser att försöka överklaga hos. Fatima Så tråkigt! Men vad har då tvistemålet utgjorts av? Suleiman Som om du inte visste det! Ni är i maskopi mot oss! Ni intrigerar mot oss blott för att få oss ur vägen! Tro ej att vi inte genomskådar er komplott! Fatima (oförstående) Jag vet ej något, mina söner. Vad har Judar gjort sig skyldig till? Selim Han har berövat oss vårt arv och stoppat det i egen ficka! Suleiman Han har lurat oss att muta falska domare, och sedan har hans domare och han tillsammans delat våra pengar mellan sig! Selim Vi har förlorat i varenda rättsinstans, och domarna har bara rakat in av vår förmögenhet! Suleiman Nu har vi inget kvar! Fatima Vad kan jag göra då för er? Suleiman Du kan gottgöra oss! Selim Du kan i någon mån ge oss åtminstone en del av vad tillkommer oss. Suleiman Vi kräver rättvisa av dig. Fatima Hur då? Selim och Suleiman Ge oss vårt arv! Fatima Men vad skulle jag då leva av? Ni fick ju rättvist ut ert arv när Omar, eder fader dog. Ni har ej rätt till något mera. Suleiman Han gav dig en fjärdedel blott för att Judar skulle få den fjärdedelen! Fatima Nej, han gav den åt mig för att skydda mig efter sin död. Suleiman Du ljuger, häxa! Fatima Talar så min son emot sin egen moder? 7

9 Selim Ta det lugnt, Suleiman! Moder, vi har ingenting att leva av emedan Judar lurat av oss allt. Du är den enda som kan hjälpa oss. Fatima Jag har hört ryktas om den raka motsatsen, att Judar blivit ruinerad helt av er. Han har nu sökt ett arbete och tjänar nu sitt bröd som hederlig och trägen fiskare. Suleiman Du hjälper alltså honom! Fatima Han har icke sökt min hjälp. Suleiman Men vi har sökt den, och vi kräver den! Tro inte att vi inte genomskådat er! Fatima Det finns ej någonting att genomskåda. Suleiman (i det att han slår henne) Tig, din satans häxa! Ge oss våra pengar nu! Fatima (tårögd) Jag gav er era liv. Om ni vill löna mig för det med att ta mitt, så var så goda! Selim Moder, vi vill dig ej något illa. Vi vill bara ha vårt arv. Fatima Ert arv fick ni kontant när pappa dog. Suleiman (slår henne) Försök ej, nedriga ragata! Du är lika mycket mot oss som den illistige Judar! Ni två bara konspirerar mot oss! Fatima (gråter) Jag gav er ert liv! Tag då mitt eget, om ni vill bestraffa mig där för! (blottar sitt modersbröst) Selim Var ej så teatralisk, moder! Vi vill blott ha våra pengar. Fatima Ni vill ha min enda säkerhet som änka! Ni vill utblotta er egen mor! Så tag då allt jag har, men lämna mig i fred! Suleiman Du ger dem alltså inte frivilligt! Nå, vi tar dem i alla fall! Vi kan behöva också detta hus du bor i. Det är bäst att du drar ut på gatan var vår fader fann dig. Vi behöver sälja huset. Selim Mor, du måste inse att vi måste ha vår rätt. Om den förvägras oss så måste vi ta den med våld. Fatima Tag allt jag äger, men låt mig få vara ensam med min sorg i fred! (överger stället) Suleiman Försvinn du bara, teatraliska matrona! Vi har fått allt vad hon ägde. Selim Ja, vi fick till slut i alla fall då något. Nu kan vi gå ut och fira. Suleiman Vilken krog har du att föreslå? Selim Jag föreslår "Den glada änkan". Där har de de smaskigaste damerna. Suleiman Där skulle mamma höra hemma! Selim Ja. Hi-hi! (de gå ut under grovt skämtande och tar mycket pengar med sig.) Scen 2. Judar Min moder! Vilket upplöst tillstånd! Vad har hänt? Fatima Min son, jag har behandlats övermåttan nesligt av dina två bröder. Judar Vad har de då gjort med dig? Har de ej visat dig respekt? Fatima De kom till mig och krävde av mig alla mina pengar. Sedan drev de mig ifrån din faders hus. De har nu sålt det, och de tillbringar nu glada dagar på de sämsta krogar under ständigt sällskap av de billigaste luder. Judar Moder, det får icke vara sant! Det låter som en mardröm! Så kan inga söner göra mot sin moder! Fatima De har gjort det. Jag är utblottad och helt vanärad genom dem. Det enda som nu återstår för mig att göra i mitt liv är att förbanna dem. Judar Min moder, så får du ej tänka. Är de icke dina egna söner? Har du en gång gett dem deras liv så får du ej ta deras liv tillbaka. Livets grund är dess moraliska berättigande, och om du förbannar dem berövar du dem livets grund. Då kan de icke längre leva. Tänk på att de även är de enda bröder som jag har. 8

10 Fatima Vad vill du då att jag skall göra med dem? Slicka deras fötter? Fromt uppmuntra dem i deras orgier? Be dem fortsätta som tjuvar och välsigna dem för deras brott? Judar Min moder, gör dig ej bekymmer med att tänka på dem. Tids nog får de sin rättmätiga belöning genom den naturliga försynen. Jag har tvistat nog med dem, det kostade oss allt vi ägde, allt vår fader givit oss, och vi är alla tre nu fattiga, och så som de planerar sin ekonomi lär även dina pengar snart nog vara slut. Jag vill ej tvista eller bråka fåvitskt mer med dem. Det leder bara till förargelse. Ej heller må du unna dem din ärliga förbannelse. Kom hellre hit till mig och bo hos mig, så skall jag nog försörja dig. Jag lever enkelt nu men hederligt, och vi skall nog åtminstone så mycket få ihop det att vi icke saknar mat för dagen. Fatima Får jag bo hos dig, min son? Säg, menar du det verkligen? Judar I högsta grad. Vart skulle du väl annars taga vägen? Fatima Var välsignad, gode son. För din skull skall jag icke tänka mera med förargelse på dina bröder. Judar Det är rätt, min mor. Allt vad en människa behöver för att överleva all förargelse och fåfäng ondska är en smula tålamod. Scen 3. Suleiman Min bror, vad skall vi göra? Selim Vi har ingenting att göra utom blott att skylla nu oss själva. Suleiman Vi är ruinerade. Selim Du tog dig alltför många alltför dyra horor i alltför många bordeller. Suleiman Skall du säga, som har spelat bort långt mer än hälften av vårt arv på tärning! Selim Vi har levt. Nu kan vi icke leva längre. Suleiman Men vi måste överleva! Selim Hur? Det enda vi har kvar är våra kläder. Suleiman Vi får återvända till vår mamma. Hon tar säkert hand om oss. Selim Så som vi har behandlat henne? Tror du att hon ens vill se oss mera? Tror du verkligen att hon kan vara så urbota dum? Suleiman Det är vår enda chans. Ej någon annan vill försörja oss. Selim Du har nog rätt. Det är vår enda chans. Vi kan åtminstone försöka pröva den. Vi har ju inget att förlora. (de går.) Scen 4. Fatima Tappert arbetar min son i träget mod, och vi har mat för dagen då åtminstone. Ej alltid får han napp, ej alltid har han färsk fisk till försäljning, men vår anspråkslöshet gör att vi i alla fall kan klara oss. Och vi har lyckats spara till och med en liten slant för eventuella prövningar. (det knackar på dörren.) Vem knackar på? Stig in! (Selim och Suleiman inträder.) Ack, det är mina söner! Vad har hänt med er? Ni ser ju alldeles förstörda ut! Selim Kör icke ut oss, moder! Fatima Skulle jag, er moder, köra ut er? Det skulle bara fattas annat! Men var icke här när Judar kommer hem, ty han förlåter er nog aldrig. Men vad är ert ärende? Jag ber er fatta er helt kort! Suleiman Min moder, vi är ruinerade. Selim Vi är förnedrade till tiggare. Suleiman Om du ej hjälper oss så dör vi. 9

11 Fatima Men hur har ni då förlorat era rikedomar? Selim Genom tjuvar och banditer, svindlare och ockrare, bedrägerier och ren otur. Fatima Var det icke även genom tärningsspel och kvinnor? Suleiman Det var bara en detalj. Fatima Och så har ni den fräckheten att komma hit till oss som inget har att leva på förutom Judars hårda trägna arbete! Han kan knappt ens försörja mig. Suleiman (faller på knä) Hav förbarmande med oss, o dyra goda älsklingsmoder! Se i nåd till vårt elände! Bättre är att tigga hos sin moder än att tigga i offentligheten! Fatima Här är bröd och vatten, här är litet ris och rester av vår gårdagsmiddag. Ät, men gå därefter bort för natten. Er bror Judar får ej se er här. Jag kan nog ge er litet mat för dagen varje dag, men endast om ni lovar att ej visa er för Judar. Får han se er äta här så är ni dödens. Suleiman Goda mor, du räddar våra liv! Selim Vi skall ej säga något ord till Judar. Vi skall vara dina trogna stackars söner blott i hemlighet och lönndom. Ditt bekymmer för oss skall ej mer bli Judars. Fatima Det är allt jag ber om. Ät nu upp, och gå sen härifrån kvickt innan Judar kommer hem. (bröderna äter glupskt.) Scen 5. Efter två veckor. Suleiman O mor, du har fött upp oss åter så att vi på nytt kan känna oss som prinsar. Selim Kan du möjligen nu också låna oss en smula pengar? Suleiman Vi var säkra på att vår så goda moder aldrig skulle svika oss! Vi visste att vi kunde lita på dig! Fatima Mina söner, hårt ni prövar eder moders tålamod. Ni har nu vräkt er här på tok för länge. Bryt nu upp förrän er bror får se er här. Selim Ack, mor, ge bara oss en liten smula pengar, så skall vi bege oss sedan. Fatima Ni är alldeles för mätta. Jag har nog skämt bort er nu igen. Ack, kan då aldrig vanliga föräldrar giva sina barn en uppfostran förutan att det enda resultatet blir att barnen blir fördärvade av bortskämdhet? O söner, ni har blivit mig en last! Suleiman Ack, moder giv oss bara lite pengar, så försvinner vi så genast. Selim Några hundra piastrar räcker till. Fatima O söner, er bekvämlighet blir min ruin! (Judar inträder.) (Alla häpnar och förskräckas.) Judar Vad är detta? Mina bröder! Selim O min broder, var ej arg på oss! Vi låg i gatans rännsten ruinerade som tiggare och invalider, men din moder var barmhärtig nog att hjälpa oss. Suleiman Ack, broder, hav förbarmande och slå oss ej ihjäl! Fatima Förlåt din moder, ädle son, för hennes svaghet! Judar Bröder, vad är detta? Icke visste jag att ni var ruinerade! Och vilken ära för oss att ni då fromt väljer att bege er hit till oss! För mig är det en ära att ni sökt er hit! O moder! Säg, vad väntar du och glor du på? Sätt genast fram en präktig middag åt oss alla fyra! Selim Är du då ej arg på oss? Judar Och varför skulle jag då vara arg? Tvärtom! Jag gläds! Ty ni var båda helt förlorade för oss, ni hade övergivit oss och valt åt er ett liv på avstånd från oss, men nu har ni återvänt! En glädjefest skall detta vara, och jag hälsar er välkomna! Suleiman Broder Judar, vi har ej förtjänat denna godhet, och vi skäms och blygs för vad vi gjort mot dig och mamma. Men vi blev ordentligt straffade för våra synder, och nu har vi ångrat oss ordentligt, och vår äldste broder Selim kan intyga hur 10

12 hjärtinnerligt vi verkligen har saknat er. Vi ber om tillgift för vår tidigare ansvarslöshet. Judar Broder, res dig upp. Låt mig omfamna dig. Du även, Selim. Res dig upp och kom i mina armar! Detta är ett fattigt hem, men fattigdomen äger hela världen och gör flinkt det bästa av en liten sak. Allt skall vi dela jämnt hur litet det än är, men alltid blir det nånting över, om vi samtidigt bemödar oss att spara. Vi skall nog tillsammans klara livet! Var välkomna, och förbli hos oss! Från och med nu skall aldrig mera vår familj bli splittrad. Jag skall nog försörja oss, och vi skall alltid vara lyckliga tillsammans! Tänk! Jag hade faktiskt gett upp hoppet om att alls få se er mera! (Modern bär in mat, de slår sig alla ner, och stämningen vid måltiden blir hjärtlig.) Akt III Scen 1. Torget i staden. Judar kommer förbi. Bagaren Nå, Judar, har du fått någon fisk idag? Judar (visar sin tomma fiskväska) Käre bagare, jag beklagar, men idag har jag haft otur. Bagaren Det har du inte förtjänat, Judar, du som är den bäste av mänskor. Judar Det tillkommer inte dig, bagare, att smickra en fattiglapp. Spara ditt smicker åt dem som kan betala, alla dina rika kunder, beyerna, paschorna, shejkerna, sherifferna och kaliferna. Ge de besuttna vad de tål, men skona mig! Bagaren Du ensam, Judar, är värd att berömma och smickra, ty du är en bättre man än hela etablissemanget och alla som följer religionen, ty du försörjer en hel familj. Judar Tyvärr tror jag den här gången, kamrat, att mina bröder och min mor får vara utan mat, ty jag har inte fått något napp på hela dagen. Bagaren Bara för att du arbetar utan lön skall du ej behöva svälta. Se, här är bröd för dagen för dig och din familj. Det får du på kredit så länge. Judar Kan du lita på en fattiglapp som ej vet när han kan betala tillbaka? Bagaren Din dygd är din rikedom, Judar, och den är mera värd än allt guld i världen. Med det tålamod som du har visat dina bröder är du en lärare för oss alla. Judar (tar emot brödet) Tack, käre bagare. Jag skall nog fortsätta arbeta i alla fall. Scen 2. Sju dagar senare. Samma plats. Judar kommer uttröttad förbi. Bagaren Du ser för bedrövlig ut, Judar. Judar Jag gissar att du kan gissa det värsta. Bagaren Din fiskpåse ser tom ut. Judar Skenet bedrar ej. Bagaren Du måste ha otur. Judar Tack för vänligheten. En hassan hade sagt, att det måste bero på att jag måste ha syndat mot Gud, men jag har inte syndat mot Gud, och ändå har jag inte fått en enda fisk på en hel vecka fastän jag arbetat från morgon till kväll tolv timmar varje dag. Bagaren Det är inte ditt fel, Judar. Judar Det värsta är att det är ingens fel. Men jag är rädd att ditt tålamod med mig nu måste tryta, ty du har bara lagt ut för mig utan att jag har kunnat betala något på en hel vecka. Bagaren Du har varit min gäst. Tre dagar bör en gäst frikostigt förplägas, men Judar bör man förpläga minst tre gånger tre dagar. Judar Dock måste jag nu tacka nej, käre bagare. Min stolthet förbjuder mig att ta emot mera mat på kredit. 11

13 Bagaren Kommer du hem utan mat slår dina bröder ihjäl dig. Judar Hellre det än att jag måste fortsätta ta emot allmosor. Bagaren Det är inga allmosor. Det är lån. Judar Livet är ett lån av Gud som man måste betala tillbaka. Men det lån jag tagit av dig kan jag inte betala tillbaka. (En bärstol bärs in av fyra slavar. Den stannar på den osynlige passagerarens befallning en bit från bagarboden.) Bagaren Du får inte gå hem till din moder utan mat. Judar Då skall jag stanna här och åtminstone tigga hederligt som den medellösa fattiglapp jag är. Jag förbjuder dig, bagare, att låna mig ett enda bröd till. Mitt goda namn vill jag behålla, om jag så även måste bli en tiggare. Bagaren Var inte dum nu, Judar. Din stolthet är enfaldig. Judar Men hederlig. Jag vill inte låna mer. Gud skickar mig nog en annan möjlighet. (vänder bagarboden ryggen och börjar gå.) bärstolens passagerare Vänta, Judar! Judar Vem kallar mig? (Bärstolens gardiner öppnas och passageraren stiger ur: en yppig lyxig kvinna praktfullt klädd och smyckad.) Judar (förskräckt, till bagaren) Vem är det? Bagaren Det är Sultana, den rikaste kvinnan i staden. Judar Vad vill hon mig? Bagaren Fråga inte mig. (drar sig inomhus) Sultana Judar, Omars son, jag har hört talas om dig. Du är den tålmodigaste mannen i Kairo. Judar (bugar sig ödmjukt med mössan i handen) Och vem har jag äran att tala med? Ni ser ut som en prinsessa. Sultana Jag är bara Sultana. Judar Vem är Sultana? Sultana Sultana är Sultana. Och hon bjuder dig härmed hem till sig på middag. Och till Sultana kan man icke tacka nej. Judar Men vad skall då mina bröder och min moder säga? Sultana Bekymra dig inte för dem. De skall aldrig svälta mera. Bagare! Öppna! Bagaren (förskräckt, öppnar) Ja, furstinna, vad är det? Vad kan jag stå till tjänst med? Sultana Hur mycket är Judar skyldig dig? Bagaren Bara två piastrar, o härskarinna. Sultana Här är tjugo. (ger pengarna till sin slav som betalar) Är skulden betald? Bagaren O, tiofalt, ers nådiga höghet! Sultana Bra! Judar! Kom med mig! Judar Ack, för ni bort mig? Men vart? Sultana Vi skulle ju hem till mig och äta middag. Bagare! Bagaren Ja, ers höghet? Sultana Gå hem till Judars familj och ge tio av de tjugo piastrarna till hans familj, så blir de glada. Bagaren Ja, ers höghet. Sultana (till Judar) Är det bra så? Judar Min mor och mina bröder kommer åtminstone inte att klaga. Men vad skall de säga när jag inte kommer hem? Sultana Bagare! Säg till hans familj att Judar har kallats bort i affärsangelägenheter, men nämn inte mig. Är det förstått? Bagaren Det är helt klart, nådiga furstinna. Sultana Säg till dem att de aldrig mer skall sakna pengar, ty Judar har idag fått ett nytt arbete. 12

14 Judar Har han det? Sultana (ser på honom) Ett heltidsarbete. Nå, bagare, sätt fart på benen! Bagaren (får bråttom med att stänga sin bod) Ja, ers höghet! Sultana Judar, kom med mig! Judar (förlägen) Vart då? Sultana Upp i bärstolen, förstås! Hoppa in! (Judar har inget val, går upp i bärstolen, och Sultana går upp efter honom. Gardinerna sluts, och bagaren skyndar iväg.) Bagaren Himmel och pannkaka! Somliga gör sin lycka genast! Bara det inte slutar illa! Scen 3. Sultanas praktfulla gemak. En praktfull middag för två är framdukad. Judar Vem är ni, Sultana? Sultana Vet du inte vem jag är? Jag är Sultana. Judar Men vem är Sultana? Sultana Det svävar blott en oskuld som du i okunnighet om. Men det skall vi nog ordna. Judar Vad menar ni, Sultana? Sultana Jag har plockat upp dig ur rännstenen, pojke. Du hade att välja mellan mig eller att bli tiggare. Du valde mig. Det valet skall du ej behöva ångra. Judar Men vem är du? Sultana Äntligen kallar du mig du. Du kommer att inse vem jag är när du har insett vem du själv egentligen är. Judar Du talar i gåtor, vackra kvinna. Sultana Det är meningen. Mystik är den vackraste och rakaste vägen till sanningen fastän den vägen verkar bra mystisk. Judar Jag förstår ingenting. Sultana Du sover. Du drömmer. Men jag är till för att få dig att vakna. Judar Ändå känner jag att jag är vaken, för när jag nyper mig i armen så gör det faktiskt ont. Sultana (road) Nej, men gör det faktiskt det? Så konstigt! Judar Ni driver med mig, Sultana. Sultana Nej, min pojke, jag menar bara väl. Ät nu ordentligt. Ät dig mätt så att du blir full av energi. Judar Ni sade något om att jag skulle få arbeta. Är det därför jag skall skaffa mig energi? Sultana Just därför. Judar Blir det mycket att göra? Sultana Inte mera än vad du orkar med, men jag blir glad om du orkar med mycket. Judar Jag skall gärna orka med mycket. Sultana Då blir jag glad. Judar Men du måste vara väldigt mäktig och rik som har så många slavar och tjänare under dig. Sultana Jag har många anställda också. Judar Skall jag bli en av dem? Sultana Nej, du är reserverad för mig. Mina anställda är bara kvinnor. Judar Blir jag då din första manliga anställda? Sultana Nej, men du blir unik. Judar På vilket sätt blir jag unik? Sultana Genom att du inte kom hit frivilligt. 13

15 Judar Är det många som kommer hit frivilligt och söker arbete hos dig? Sultana De kommer hit frivilligt men inte för att söka arbete utan för att arbeta, och de betalar för det dessutom. Men du skall inte behöva betala. Du blir avlönad i stället. Därför blir du unik. Judar Men varför har du sålunda valt ut mig? Sultana För att du är den dygdigaste mannen i Kairo. Du är beryktad för ditt oändliga tålamod med dina misslyckade bröder. Judar Så därför har du bjudit mig hit för att ge mig någon sorts belöning? Sultana Precis. Ät nu, så att du orkar arbeta sedan. Judar Berätta då vad det är för slags arbete du vill att jag skall göra. Sultana Du skall behaga mig. Judar Är det allt? Sultana Ja. Judar Då har jag kanske redan börjat arbeta? Sultana (road) Jo, du har faktiskt börjat. Du behagade mig från den första stund jag såg dig. Judar Jag har kanske redan arbetat en hel del då utan att känna till det? Sultana Du har åtminstone redan kommit en bit på väg. Judar Vad är målet? Sultana Vad menar du? Judar Vilken sorts utbildning får jag? Sultana Drick nu lite mera. Utbildningen kommer av sig själv. Judar Du gör mig berusad. Sultana Det är kanske meningen. Är jag mycket vacker? Judar Jag har aldrig förut sett någon vacker kvinna. Jag tror att du är den vackraste kvinnan i världen. Sultana Tror du det? Så snällt av dig. Judar Men vad går utbildningen ut på? Sultana Kom lite närmare mig. Judar Varför det? Sultana Jag skall visa dig en sak som har med din utbildning att göra. Judar (flyttar sig närmare henne) Är det bra så? Sultana Bättre kan du! Judar (flyttar ännu närmare) Så? Har jag inte vågat mig för nära nu? Sultana I ditt blivande yrke kan man inte våga sig för nära. Du kommer att få mycket att göra, yngling. Du har alla förutsättningar för att lyckas över hövan. Jag visste nog att Judar var Kairos dygdigaste man, men jag visste inte att han var så behagfull förrän jag fick se honom på gatan. Kom närmare, min vän. Judar Ni är förtrollande. Sultana Tack. Känn nu mitt finger. (går varsamt med handen mellan benen på honom.) Har du inte något där som känns? Judar Ni kittlar mig. Sultana Jag mer än kittlar dig, min vän. Jag undersöker dig, och jag har funnit undersökningen helt tillfredsställande, ty här är någonting som reser sig. Judar Min fru, ni borde inte... Jag är för beusad... Blodet stormar inom mig... Den myckna goda maten... Jag kan ej behärska mig... Sultana Ge bara efter. Känn min hand och njut av mina smekningar. Följ med i rytmen. Det är alldeles naturligt. Kom med, min käre yngling, i den ljuvaste av lekar. Jag vill bara lära dig att bli naturlig. (Judar ger efter för hennes bearbetningar och faller automatiskt in i älskogsleken. Långsam blackout.) 14

16 Scen 4. Hemma hos Judar. Selim Judar har varit borta i en vecka nu. Fatima Nej, min son, han har inte varit borta i bara en vecka. Suleiman Selim har rätt, moder. Det var för sju dagar sedan bagaren kom till oss med pengarna och berättade att Judar var försvunnen. Fatima Mina söner, vad som för er är blott en vecka är för mig en evigheters evighet. Selim Hon är blödig, Suleiman. Bry dig inte om henne. Suleiman Hon saknar honom. Det gör inte vi. För mig får han gärna stanna borta för alltid, bara han ville skicka oss mera pengar! Fatima Är pengar allt för er, mina söner, och er broders liv ingenting? Suleiman Vår broders liv är allt för oss så länge det är värt pengar! Selim Du menar, Suleiman, att Judars liv är som vatten om det inte ger oss pengar. Suleiman Judar är bara en människa. Ingen människa är värd mer än sitt penningvärde. Fatima Då är jag, som födde er, icke värd mer än vatten. Då kan jag lika gärna gå bort och dö om inte Judar kommer tillbaka till oss mera. Suleiman Du kan åtminstone gå ut på gatan och tigga för oss, kvinna! Det är vi för goda till, ty vi är aktade män. Men en gammal tiggande kvinna skall många ha förbarmande med. Selim Suleiman, du talar till din moder. Suleiman Än sen? Har jag inte rätt kanske? Och är inte de tio piastrarna som Judar sände oss förra veckan slut för länge sedan? Fatima Är pengarna slut? Selim Suleiman kunde inte motstå frestelsen att pröva sin lycka, och den här gången var han verkligen säker på att vinna. Fatima Hur mycket spelade du bort? Suleiman Åtta piastrar. Fatima Åtta piastrar! Det hade räckt till mat för oss i fyra veckor! Suleiman Tig, kvinna! Gå ut och tigg i stället och gör någon nytta för dig! Du duger ju inte ens till att hora längre! Selim Suleiman! Suleiman Har jag inte rätt kanske? Fatima I vårt samhälle har mannen alltid rätt och kvinnan alltid fel. Jag skall gå ut och tigga. Suleiman Gör det. Judar har ju övergivit oss. Fatima Han är kanske död. Selim Han har nog bara lämnat oss i sticket. Fatima Han har kanske tröttnat på att försörja sin gamla moder. Han är kanske någonting värre än död. Suleiman Gå ut, mor, och tigg. Selim Ja, mor, gå ut på gatan och gör rätt för dig. Annars kanske Suleiman säljer dig som slav till de kristna. Suleiman Driv inte med henne så grymt, Selim. Ingen vill väl köpa henne. Selim Nej, men du vill kanske ändå sälja henne. Alltid finns det någon köpman som åtminstone kan göra tvål av henne. Suleiman Hon har ju inte ens något fett kvar i kroppen. Fatima (reser sig och går mot utgången) Mina söner, jag har fött er, och därför är jag skyldig er era liv så länge ni lever. Jag skall nog försörja er som en pelikanmamma med sitt eget blod om det så behövs. Och min enda tröst skall vara att när jag väl är död ni inte längre skall kunna klaga på mig. 15

17 Selim Ja, gå, mor. Suleiman Om du inte kan försörja oss så kom inte tillbaka. (Fatima möts vid utgången av bagaren.) Bagaren Goddag, min ädla fru. Fatima Ni igen! Jag fruktar er. Selim Äntligen! Stig in, bagare! Suleiman Och ut med språket! Var håller Judar hus? Varför skickar han oss inte mera pengar? Bagaren Er broder låter hälsa att han mår väl, men han blir tyvärr något fördröjd på sitt angenäma affärsuppdrag. Fatima Är han bortrest? Bagaren Ja och nej. Han är strängt upptagen, då han har mycket arbete att fullborda, då han har mycket outrättat arbete att hinna i kapp med. Fatima Får han lida för andras synder? Bagaren Nej, bara för sina egna, det vill säga sina underlåtelser. Selim Alltså har han råkat illa ut. Är han i fängelse? Bagaren Han har inte råkat illa ut, men han är i fängelse. Suleiman Du talar i gåtor, bagare! Ut med språket! Vi struntar i vad Judar har råkat ut för bara han uppfyller sina förpliktelser mot sin familj! Selim Vad är ditt ärende, bagare? Bagaren Att uppfylla Judars plikter gentemot sin familj. Här är hans budskap. (tar fram en pung med pengar.) Selim Pengar! Suleiman Äntligen! Fatima Jag vädrar en värre olycka än någon olycka. Jag vill ej röra eller se dessa pengar. (vänder sig bort) Suleiman Mor är galen. Hur mycket är det? Bagaren Se efter. (tömmer innehållet. En ansenlig mängd skinande guldmynt rinner ut.) Selim Detta är ju en förmögenhet! Suleiman Vi kan ej räkna dem. Hur mycket är det? Bagaren Tusen piastrar. Men göm dem väl, så att ni inte blir rånade. Fatima Det måste vara blodspengar! Bagaren Nej, min fru, dessa pengar har Judar ärligt förtjänat genom hårt och förtjänstfullt arbete. Och han har inte behållit någonting för sig själv utan skickat allting hem till er. Fatima Men vad har då hänt honom? Bagaren Min fru, jag beklagar, men även jag har fått min lön för att tiga. Jag kan bara säga att någonting underbart har hänt honom. Selim Han har gjort sin lycka! Han har blivit rik! Han har blivit någon rövarhövding! Han måste ha blivit bordellkung! Och så lämnar han oss här och lämnar oss bara brödsmulor! Suleiman Min broder, denna rikedom är inte att förakta. Selim Brödsmulor är vad det är! Och jag tror inte ett ögonblick på ditt ord, bagare, att han inte har behållit något för sig själv. Han skulle inte slänga till oss dessa brödsmulor om han inte minst hade funnit Ali Babas grotta! Bagaren Selim, din otacksamhet är inte väl placerad. Jag har sagt sanningen, och du har ingen rätt att bringa den i tvivelsmål. Suleiman Var är han då? Säg åtminstone det, så att vi själva kan få komma till tals med honom! Bagaren Jag har stränga tillsägelser att inte avslöja någonting, ty gör jag det är både ni och han förlorade. Fatima Ack, han är redan förlorad! Bagaren Sörj inte, fru Fatima! Ännu kan han komma tillbaka. 16

18 Fatima Det hopp du ger är alltför litet mot det massiva mörker av synd som dessa pengar utgör och som har skilt min son från mig. Suleiman Mor är snurrig. Hon vet inte vad hon talar om. Hon har blivit oredig. Hon förstår inte längre vad reda pengar betyder. Hälsa Judar, bagare, att han gärna för oss får stanna var han är för alltid om han bara skickar oss mera pengar. Selim För denna förmögenhet kan du bo på spelhuset, Suleiman. Suleiman Och du kan vältra dig med alla kvinnor du vill, Selim. Selim En god idé. Fatima Och jag då? Suleiman Du, mor, kan gå ut och tigga. Nu klarar vi oss utan dig. Bagaren Då mitt ärende är slutfört ber jag att få avlägsna mig. Selim Glöm inte att hälsa Judar att han gärna får återkomma med mera. Suleiman Våra företag kräver större investeringar. Fatima Hälsa Judar, bagare, att jag beklagar honom. Bagaren Nej, min fru, det kan jag inte göra. Jag beklagar. Men jag skall alltid ha den vördnad och respekt för er som saknas hos era andra söner. Fatima Kommer jag att få träffa Judar igen? Bagaren Det är jag alldeles säker på att ni kommer att få göra. Han glömmer aldrig sin moder. Fatima Då skall jag leva blott för det. Men jag skall aldrig röra hans pengar. Hellre skall jag tigga. Suleiman Ja, gör du det, mor, och låt oss sköta ruljangsen. Selim Du behöver inte laga mat åt oss mer. Nu kan vi försörja oss själva. Bagaren Jag lämnar dessa reptiler åt sitt öde med Judars pengar. Kommer ni med mig, mor Fatima? Fatima Våga inte förolämpa mina söner! Bagaren Jag kallar dem bara vid deras rätta namn. Fatima De är ändå mina söner. (bagaren och Fatima går ut tillsammans, medan Selim och Suleiman blir kvar vältrande sig i pengar och förtjust räknande dem.) Scen 5. Hos Sultana. Judar Min fru, ni är outsäglig. Sultana Du har tillfredsställt mig, Judar, och jag är nöjd med dig. Jag tror att du nu kan betecknas som färdigutbildad. Judar Vad innebär det? Sultana Det innebär, Judar, att vi har tillfredsställt vår kärlek. I en månad har vi levat tillsammans under outsinlig älskog och paradislycka, men den månaden är nu till ända. Jag har dock anledning att vara nöjd med dig, ty du har givit mig den fulla kraften av din uppdämda och oförbrukade svendom. Du har behagat mig, men nu måste vi skiljas, för att ej vår lycka må bli sämre. Judar Tänker du överge mig, dyrkade Sultana? Sultana Min pojke, du är färdigutbildad. Jag är tio år äldre än du. Jag har bara lekt med dig. Nu är leken över. Du är nu flygfärdig och bör lämna boet. Det finns andra kvinnor och yngre kvinnor än jag. Judar Men du är den enda för mig. Sultana Det tror du. Vänta bara. Lita på mig. Du måste ha respekt för min erfarenhet. Den första kärleken är den ljuvaste av all tänkbar lycka, men den varar aldrig längre än en månad. Jag måste tvinga dig till att inte fresta den lycka som du har vunnit. För att du må behålla den och inte glömma den måste du skiljas från mig. Judar Skiljas från dig, Sultana! O nej! Det är omöjligt! Sultana Vägrar du? 17

19 Judar Jag skulle icke kunna överleva det! Sultana Älskar du mitt sätt att leva så mycket? Judar Jag vill aldrig svika dig, Sultana, ty du är den klokaste av alla tänkbara kvinnor. Sultana Ändå känner du mig inte och vet ingenting om mig. Judar Känner jag dig inte? Jag som legat med dig varje natt i en hel månads tid! Sultana Judar, du har känt min kropp, men du har aldrig känt mig. Är det alldeles omöjligt för dig att skilja dig från mig? Judar Giv mig en månad till med dig! Bara en månad! Sultana Nåväl, Judar, jag skall erbjuda dig en kompromisslösning. En månad till med mig är omöjligt. Du får mig icke för en enda natt mer. Men det finns andra. Judar Vad menar du, ljuva Sultana? Sultana Jag skall inviga dig i ett mysterium. Judar Så spännande! Berätta! Jag älskar dina mysterier! Sultana (reser sig och går mot fonden) Jag bedriver en omfattande verksamhet. Om du är klok kan du bli en bra affärskompanjon åt mig, men jag måste få pröva dig först. Judar Pröva mig gärna! Det skall bli min stora glädje att få bestå alla dina prov! Sultana Nåväl, Judar, tärningen är kastad! (drar ifrån väggarna. En stor sal blir blottad full med vad som verkar vara sannskyldiga i lyx sig vräkande haremsdamer.) Du kan aldrig få mig mera, Judar, men välj vilken av dessa som du vill. Judar Jag drömmer. Du bedövar mig, Sultana, med dina uppenbarelser. Detta kan inte vara sant. Varenda en är ju ung och vacker och fräsch och ja, ännu mera attraktiv än du! Sultana Välj vem du vill, och hon skall vara din i en månad. Judar (går in bland damerna) Detta är otroligt! Är ni alla till enbart för kärleken och skönheten och människans behag? några flickor (fnittrar) Lita på oss, Judar! Judar Sultana, du driver inte med mig? Du menar verkligen allvar? Sultana (smått road) Naturligtvis, Judar. Detta ingår i din välförtjänta belöning. Judar För vad? För att jag har älskat dig? Sultana För att du har levt som du levt, för att du har haft tålamod med dina bröder, för att du är vad du är, och för att du har sparat dig för mig. Judar Sultana, jag är överväldigad! Sultana Nå, vem väljer du? Judar Vad vill du jag skall göra? Sultana Älska. Bara älska. Judar Men varför? Sultana Den frågan ställer man inte i kärlek, Judar. Man tar emot eller är dum och refuserar. Judar Jag kan aldrig refusera något som du erbjuder, Sultana. Sultana Då är du i alla fall inte dum. Nå, vem väljer du? Judar (vänder sig till den allra vackraste) Vad heter du? Sultana Suleika är mitt namn. Judar Suleika, får jag älska dig? Suleika Naturligtvis får du det! (omfamnar honom) Judar Jag väljer henne, Sultana. Sultana Du har gjort ett gott val. Älska henne nu och var henne trogen i en månad eller tills du tröttnar på henne. Sedan kan du komma till mig. (drar för väggarna igen.) Han är förlorad. Han är min. Ett steg till, och han blir min mest idealiska affärskompanjon någonsin! 18

20 Akt IV Scen 1. Ett intimt rum. Judar och Suleika ligger tillsammans nakna i en säng, båda i sin ungdoms fullkomliga skönhet. Dämpad belysning. Suleika Älskar du mig än, Judar? Judar Hur kan du tvivla? Suleika Älskar du mig mycket? Judar Mer än hela världen. Suleika Du har inte tröttnat på mig efter en hel månad? Judar Jag kommer aldrig att tröttna på dig, min älskade. Suleika Så säger de alla alltid strax innan de övergiver en. Judar Jag är annorlunda, Suleika. Suleika Du är visserligen vackrare och kanske ädlare än alla andra, men du är ändå bara en man. Judar Jag ska bevisa för dig att riktig kärlek varar längre än en månad. Suleika Hur? Judar Det vet bara du. Förelägg mig ett prov, och jag skall uppfylla det. Suleika Det finns då bara ett sätt för dig att bevisa det på. Judar Pröva mig. Suleika Gör mig med barn. Judar Barn? Redan? Suleika Tag ut mig härifrån, gift dig med mig och gör mig med barn. Judar Menar du allvar? Suleika Ja. Judar Och du tvivlar på att jag skulle kunna göra det? Suleika Ja. Judar Varför? Suleika Därför att jag är vad jag är. Judar Varför skulle din karaktär hindra mig? Suleika Därför att jag har haft så många före dig. Judar Hur många då? Suleika Kanske ett fyrtiotal. Kanske flera. Judar (bestört, drar sig tillbaka) Menar du att fyrtio och kanske flera har älskat dig på samma sätt som jag? Suleika Ja, minst. Judar Men, Suleika, vad är det du säger? Suleika Bara vad som är sant. Judar Jag tror dig inte. Du måste ljuga. (lämnar sängen) Suleika Judar, vet du då inte vad detta är för ett ställe? Judar Jag tog för givet att det var paradiset. Suleika Det är det också, men det är Profetens paradis, ett förbannat paradis fullt av horor som enbart är till för att tillfredsställa männens animaliska aptit. Judar Menar du att fler män än jag har kommit hit? Suleika Stackars oskuld, det är synd om dig. Du har då inte anat någonting? Judar Jag har bara njutit, tackat och tagit emot. Suleika Och tror du att Sultana skulle binda dig vid detta ställe om hon inte hade särskilda avsikter med dig? Judar Vad för avsikter? Suleika Vi är alla anställda av henne. Vi är alla beroende av henne. Vi är alla livegna hos henne utan någon rätt eller ära. Vi är alla prostituerade, och hon är vår bordellmamma. Vet du vad en bordell är? (Judar är förstummad.) Du har aldrig känt kvinnor tidigare. Därför kunde du förföras så totalt. Sultana vill göra dig till sin mönsterkopplare! Allt vad hon vill ha, liksom allt vad alla kvinnor bara vill ha, är makt och inflytande över männen. Hon behärskar redan hela 19