Nr Kaplanen funderar inför Första Advent Sidan 4. Sida 16 Matrosens anpassning. Sida 2 Ordförandens spalt Sida 3 Ledare.

Transkript

1 Nr Kaplanen funderar inför Första Advent Sidan 4 FLOTTANS MÄN KAMRATFÖRENING FÖR ALLA SOM TJÄNSTGÖR ELLER TJÄNSTGJORT I MARINEN CIVILT ELLER MILITÄRT. OM DU INTE ÄR MEDLEM, TA KONTAKT. VI ORDNAR DET. FLOTTANS MÄN GÖTEBORG Örlogsvägen V.a Frölunda Tel Epost:' Sida 10 Fiskebåtar som minsvepare under 2:a Vkr. Sida 16 Matrosens anpassning Sida 4 Rapport från Maritiman Sida 12 Kapten Westrups dagbok Sida 17 Minnen kring ett foto. Gerd Larsson berättar Sida 5 Rapport från ubåtsklubben Sida 14 Rapport från hjärnan Sida 18 Rapport från klubbmästaren Sida 6 Lars Wallin berättar om Flottans pråm Venern Sida 15 För 100 år sedan Sida 19 Medlemssida med Ventilen Sida 2 Ordförandens spalt Sida 3 Ledare. L-E Uhlegård

2 ORDFÖRANDEN HAR ORDET Kamrater! V i har haft en härlig sommar men nu verkar det vara läge att ta på sjörocken. När jag funderar över mina uppgifter som ordförande i vår förening så känner jag en stor gemenskap med Er som är aktiva medlemmar i Flottans Män, men även med de äldre och sjuka som inte längre av hälso- eller andra skäl kan delta aktivt i föreningens verksamhet. För dessa medlemmar kan vår tidskrift vara av stort värde. Det är viktigt att de medlemmar som kan och orkar tar sig till Marinstugan då och då bidrar till tjötet och utbyte av kunskaper inom navalområdet och annat som intresserar och vidmakthåller samt utvecklar klassiska historier och skrönor från haven. Under hösten har det genomförts tre styrelsemöten och ett antal onsdags- och söndagsöppetdagar med varierande antal besökare lite väderberoende kan misstänkas. Under hösten har även inbjudits till tre klubbaftnar varav två traditionella med föredrag och en musikkväll, gemensam för FM och Bojen. Den senare visade sig vara en utmärkt idé där listan blev fulltecknad långt före aktuell dag. Cirka 60 gäster av bägge könen deltog och fick lyssna till gamla välkända toner från duon Refräng & Co (Gunilla Hansson och Kent Johansson). Mäkta populärt och inte minst uppskattades parets humoristiska sida. Den 24 september genomfördes en kvällsföreläsning anordnad av Svenska Flottans Reservofficersförbunds Göteborgskrets (SFRO:G). Föreläsare var f.d. marinattachén i Moskva, PA/kk Christian Allerman och behandlade den marina och säkerhetspolitiska utvecklingen i Ryssland. Föreläsningen ägde rum i Bohussalen på Käringberget hos Försvarsmedicincentrum och drog ett femtiotal intresserade från flera föreningar och sällskap i Göteborg. Ämnet var högintressant inte minst med tanke på händelseutvecklingen i Ukraina och aktuella incidenter i Östersjöområdet och nu senast uttalanden från en av Putins säkerhetspolitiska rådgivare avseende de baltiska staterna Den 5.e november var jag inbjuden att närvara vid PA/kmd 1. Nils-Ove Janssons (f.d. chef för Västkustens marinkommando och dessförinnan underrättelsechef och stf chef för Must) presentation av sin bok Omöjlig ubåt som han ger ut på eget förlag med stöd av bl.a. Kungliga Örlogsmannasällskapet Presentationen skedde ombord i HMS Smålands gunrum vid Maritiman i Göteborg. Boken är mycket intressant och behandlar främst åttiotalets ubåtsjakter, ett ämne som på nytt blivit aktuellt med anledning av rapporter och sökande efter undervattensverksamhet i Stockholms mellre och södra skärgårdsområden. Denna händelse och annat tar jag upp i ledarspalten. Boken hade 4/11 presenterats i Stockholm och den 6/11 skedde detta även i Karlskrona. Nils-Ove Jansson i samband med presentationen av boken Omöjlig ubåt på HMS Småland Foto: PA / övlt William Ressel Vi ses förhoppningsvis i Marinstugan vid Luciafirandet den 6 /12 och till Lillejul den 12/12. Med förhoppning om en härlig, av milda passadvindar späckad vinter, samt en givmild marintomte tillönskar jag Er alla En God Jul och Ett Gott Nytt Kommendörkapten Lars-Erik Uhlegård Ordförande PEJLING, Nr :E ÅRGÅNGEN. Nr. 115 SEDAN STARTEN 1978 Utgivare / Ägare Kamratföreningen FLOTTANS MÄN. Lokalföreningen i Göteborg Ansvarig utgivare Lars-Erik Uhlegård / e-post se Flottans Män nedan Redaktör Karl Harry Dahl / / / harry.dahl@telia,com Distribution FM-medlemmar och Bojor. Vissa militära instanser. Manusadress FLOTTANS MÄN, adress se nedan / e-post till redaktör Sista manusdag nr 1, 2015 Tis. 10/2 Planerade utgivning vecka 09 Sandstens Tryckeri AB Västra Frölunda

3 L E D A R S I D A Ökande hot i Europa! å var det så dags igen. Vi känner igen tonerna från S 80-talet. Skillnaden mot 80-talet är väl främst att nu räcker det med en enda underrättelseoperation för att mätta den svenska antiundervattensförmågan. Hur är läget nu då? Har det blivit lättare att få grepp på främmande undervattensverksamhet nu, då en hel del ny teknik tagits i bruk? Nej knappast. Idag saknas framförallt den flygande komponenten som kan göra nedslag plötsligt utan att motståndaren hör när jaktförbandet närmar sig. Antalet kölar som kan sättas in i skyddet av den svenska kusten mot oönskade påhälsningar är ännu mer begränsat än tidigare. Generationsskiftet har inneburit att fem ännu inte helt färdigutvecklade korvetter av Visbyklass ersatt åtta patrullbåtar typ Hugin (som var speciellt anpassade för ubåtsjakt), sju minröjningsfartyg typ Landsort har minskat till fem och bojbåtar och amfibiekårens bevakningsbåtar har även dessa minskat i antal. Nästan ingenting återstår av det tidigare fasta kustartilleriets undervattensspaningsförmåga och vapenverkan med minor. Samtidigt har övningsverksamheten starkt begränsats för aktuella enheter. Detta har därför fått till följd mycket stora brister i rutiner och färdigheter inom disciplinen ubåtsjakt och förmåga att detektera och vid behov bekämpa inträngande ubåtar, miniubåtar och dykare. Nåväl, alla inblandade i marinens insatta enheter gör säkert vad som står i deras makt. Vad vet vi då har det varit påhälsningar igen? Är det misstag av observatörerna eller är det vattenlevande varelser som man bl.a. fångat på fotografier och filmsnuttar? Är det kanske möjligt att det hela är iscensatt av vår egen marin i akt och mening att få ökade ekonomiska resurser till försvarsmakten och särskilt marinen? Nej, hypotesen budgetubåtar kan vi helt förpassa till närmaste miljöstations hantering av särskilt vidrigt avfall. Misstag av observatörer på grund av naturliga rörelser utav djur som sälar och fiskar eller drivved, nyss passerad båt etc., då? Det kan naturligtvis inte uteslutas att en del av rapporterna har sådant ursprung. Det torde dock vara sannolikt att flera rapporter rör sig om okänd, inte sanktionerad, främmande undervattensverksamhet. Försvarsmaktens analysresultat har fastlagt att det rörde sig om minst en mindre ubåt. Men,varför skulle främmande makt vilja ta sig in i våra vatten på det här viset och vilken främmande makt kan det i så fall vara? Börjar vi med vem så pekar väl mycket på Ryssland som i närtid har betett sig så att ett stort antal kränkningar uppstått i flera nationers luftrum och uppträtt mycket provokativt nära andra nationers gränser på marken, till sjöss och i luften samt uppträtt aggressivt mot andra nationers flyg (såväl statliga som kommersiella). Detta sker samtidigt som man från rysk sida framgångsrikt bemäktigat sig Krim och deltar synnerligen aktivt i försöken att bryta loss delar av sydöstra Ukraina från moderlandet. Ryssarna nekar till all inblandning även om bevisen om motsatsen övertygat världen i övrigt. Även om allmänheten i Sverige blir osäker om ursprunget till den främmande undervattensverksamheten så inte tvivlar de yrkeskunniga inom vår försvarsmakt om nationaliteten. Inget annat land i vårt närområde (med kust), än Ryssland, skulle kunna hemlighålla den här typen av verksamhet. Vad skulle ev. rysk verksamhet i våra vatten då tjäna till? Här blir det fria spekulationer. Ett motiv kan vara att tala om för våra militära ledare och vår (nya) politiska ledning att vi har att göra med en stormakt som har resurser och förmåga att slå till mot oss när det passar dem oavsett vad vi vidtar för motåtgärder. Men det kan även vara ett sätt att maskera annan verksamhet genom att vi tvingas dra ihop det mesta av våra enheter med ubåtsjaktförmåga samtidig som motståndaren genomför annan för denne viktig verksamhet i ett helt annat område. Där visar man sig inte alls för någon utomstående. Det kan till exempel röra sig om botteninstallationer vid inloppen till Göteborg eller Brofjorden. De som bedriver undervattensverksamhet på svenskt inre vatten har sannolikt en teknik och förmåga som innebär att man inte behöver röja sig om inget haveri inträffar. Detta pekar nog mot att man vill bli upptäckt. På så sett får man ju även ett ganska tydligt kvitto på vad Sverige förmår inom det gamla problemområdet ubåtsjakt. Av en slump råkade händelserna sammanfalla med utgivandet av en ny bok rörande ubåtsjaktverksamheten under senare delen av 1900-talet fram till Sovjetunionens kollaps. Se mer om denna utgivning i föregående avsnitt. Det är kanske dags att bygga upp ett nytt modernt undervattensövervakningssystem i och kring Göteborg samt utanför andra för sjöfarten och sjöförsvaret viktiga hamnar och platser längs den svenska kusten. Basering av ett antal potenta sjöstridskrafter bör dessutom snarast ske i Göteborg (efter rimlig upprustning av örlogshamnen som är planerad men inte genomförts på grund av bristande medel). Forts. nästa sida

4 kaplanen funderar Funderingar inför Första Advent. nart är vi inne i den mörka årstiden S och dubbdäck, advents och julljusstakar kommer till återbruk. Detta år har det varit flera saker som fått oss att bli en aning oroade. Uppgörelser med vapen i vår stad, röstning om trängselskatt, den smygande rasismen är på frammarsch, klimatförändringar står bakom knuten och farsoten ebola pockar på åtgärder. Det tycks vara långt till ljusningen i världen. Det finns dock ett men d.v.s det evangeliska -Men:et -. Ett ord som genomsyrar hela Nya Testamentet nämligen: Var inte rädd! Det gavs till Maria vid bebådelsen - till lärjungarna, till församlingen, till enskilda människor - till oss alla i Uppenbarelseboken - ja, uppmaningen genomsyrar och får oss att ta itu med det som vill förminska oss. Vi har som människor en oerhörd möjlighet att lösa de saker som trycker och tynger. I vårt lilla område, Flottans Mäns gemenskap, går vi en liten på bit vägen med varandra och som i urförsamlingen i Jerusalem har vi kvinnor / Bojor med oss!! Gemenskap är en god väg mot ljuset och även de som inte orkar komma till våra samlingar får påhälsningar med goda ord och gärningar. Så vi är inte rädda - inte ens småskraja, vi har möjligheter att vara till för varandra - ja, även för våra kära och andra. Vänner, vi har en ljus tid framför oss RAPPORT FRÅN MARITIMAN Bert Löverdal Hej Harry! om Ni förstår är det även för oss på Maritiman lite S eftersäsong just nu, även om sensommaren och kanske nu senast höstlovsveckan givit ett bra tillskott till statistiken. Augusti med vackert och varmt sensommarväder samt lockande aktiviteter i stan med bl.a. spökvandringar under skollovsveckan gör att vi känner oss nöjda även i år. Att prata om Nordkaparens resor i det grumliga älvvattnet är, och det förstår väl alla, inte helt sant, för inte ens vi har ju riktigt lyckats på den punkten de senaste två åren. Det är ju som synts på TV i höst inte bara att knäppa med fingrarna för att få upp en till synes omöjlig ubåt Forts. nästa sida Ledare, forts. från sidan 3 Mot bakgrund av de senaste årens allt osäkrare säkerhetspolitiska läge i Europa och en tydlig ökning av hotnivån i östra Europa anser jag att ett svenskt Natomedlemskap blir allt viktigare. Medlemskap bör helst sökas tillsammans med Finland. Jag tror på behovet av ett rimligt starkt svenskt försvar utan nationalistiska övertoner. Det kan vi få tillsammans med Nato men inte ensamma. Min uppfattning tar inte sin utgångspunkt i rysskräck, utan från överväganden kring senare års ryska beteende samt vetskapen att vi inte kan räkna med aktivt stöd av Nato i händelse av en djupare konflikt med Ryssland om vi inte redan är medlemmar av försvarsalliansen. Här torde samma principer gälla som i försäkringsbranschen. Hotfulla tongångar från en av president Putins personliga sändebud, Sergej Markov, ger inte utrymme för några illusioner avseende Rysslands syn på omvärlden - jag konstaterar att det föreligger ett ökande hot I Europa. Jag inser Givetvis att det skulle bli avsevärda känsloyttringar och ytterligare hot från rysk sida vid ett beslut om svenskt medlemskap i Nato men det blåser sannolikt snart över. Mer om Försvarsmakten, främst Marinen, samt aktuellt säkehetspolitiskt läge kommer att fortlöpande tas upp och diskuteras i kommande nummer av Pejling. Lars-Erik Uhlegård AKT SLAG I förra numret annonserade jag om en ny spalt, Ventilen där läsarna har chans att bidraga med idéer, åsikter och kommentarer. Den enda som hört av sig är Hans Hermansson (FotoHerman) som kom med en replik på artikeln om Marieholm. Nytt för denna gång är en tvånummersföljetång om en pråm, Venern, som blev ett ammunitionsförråd. Vår medlem Lars Wallin berättar. Det är en balansgång inför varje nummer att bestämma sidantalet. Antalet sidor är ju delbart med fyra och för att hålla portokostnaden på för oss på en rimlig nivå gäller det att inte överskrida 100 gr. Detta har till följd, att sedan vi börjat anlita ett tryckeri, kan vi inte överskrida 20 sidor. Vi har som Ni säkert märkt gett ut flera nummer med 16 sidor. Forts. sida 15

5 Rapport från Maritiman forts. Men liksom Firmans Högkvarteret ger inte heller vi upp våra förhoppningar i första taget, utan jobbar på att det skall kunna bli en torrsättning någon gång under För detta krävs det muddring, och det är en affär på lika mycket pengar som själva varvsvistelsen med allt vad bottenmålning och annan översyn är budgeterad till. Dom slantarna är vi tvungna att få hjälp med någonstans utifrån. Basutställningen ombord i ubåten Nordkaparen har i alla fall visat sig mycket uppskattad och förfinas hela tiden. Den tillsammans med övriga 2014 s program kommer att leva vidare 2015 för att därmed kunna bli ännu bättre. Göteborgs Hamntur som är ett samarbete med Volvomuseet och Kulturbåtarna samt bogserbåten He rkules hamnrundturer är något av det, Virvelina med barnklubb och Barnkalas i B-mässen samt guidningar efter tema eller besöks-app är ett annat som också kommer att erbjudas vidare under nästa säsong. Fryken är nu föremål för förberedelser för omfattande framtida renovering av överbyggnaden. I en samverkan mellan Maritiman och våra föreningar har arbetet med att få Fryken tät uppifrån startats. Med byte av alltför dåliga däcksplankor på bryggdäcket samt oljning och omnåtning av resten, skall hytterna på båtdäck så småningom kunna få ny fräsch kostym. Själva styrhytten skall kunna få besökas i framtiden. Salongen kommer åter att kunna dofta av cigarr, kaffe och cognac, och redarhytten bjuda in till överläggningar med både mäkleri och tull. Samtidigt pågår, vad vi hoppas är slutspurten på, Trafikbåten TUSS renovering. Skrovet fick en stärkande genomgång förra vintern och i vår och sommar har hytten fått både mascara och ögonskugga och nu är trä och plåt återförenade och maskineriets mysterier ligger nu under luppen. De stiliga dörrarna från sittbrunnen samt skyltar och bänkar glänser i kapp med mässingsbeslagen till fönsterbågarna och vred och krokar till smäck och oljerock. Senast i maj sker väl jungfruturen om man nu kan säga så om en nästan 100 årig dam. I dag är det nästan 10 grader varmt ute, men troligen har snöblasket redan provlandat i ansiktet både en och två gånger när ni läser detta. Glögg, Luciakaffe och Julklappar sen börjar det om igen med... ja Ni vet. Välkomna ombord när vårsolen börjar lysa igen. RAPPORT FRÅN UBÅTSKLUBBEN å grund av att ordföranden Lars Nordenberg befinner P sig down under för att deltaga i Australiens 100- års firandet för deras ubåtsvapen, kommer denna lägesrapport från övriga delen av styrelsen. Sedan förra numret av Pejling har klubben genomfört en skaldjursafton för sina medlemmar, denna afton blev mkt omtyckt och klubben har bestämt att anordna en sådan under nästa arbetsår Medlemmar har också varit behjälpliga vid pressreleasen av Nils O Janssons bok om ubåtskränkningarna under -70, -80 och 90-talen. Denna bok kommer att finnas i bokhandel inom kort och heter Omöjlig ubåt, den är ganska kontroversiell i sin skrivning och bör vara av intresse för alla som undrar vad som föregick under dessa årtionden. Klubben har också varit i Norge och besök sina kollegor i ubåtsklubben Utstein i Horten som hade generalmönstring av besättningen samt även skifte av fartygschef på ubåten Utstein. Dagarna gick i förbrödringens tecken och vi träffade också ett antal ubåtsmän från tyska ubåtsklubbar. Klubben har i dagarna skickat ut inbjudan till jullunch till sina medlemmar och den ligger på vår hemsida och anmälningarna ramlar in i god takt, jullunchen genomförs den 4:e December i FM:s lokal som brukligt är, vi hälsar alla de föreningar som finns representerade på Maritiman välkomna så även personal från Maritiman. Vad gäller översynen av Nordkaparen så verkar detta ha gått i stå mest på grund av den avbrutna muddringen i hamnen. Muddring har nu startat igen så vi ser fram emot att inom snar framtid få in Nordkaparen på en mkt välbehövlig översyn och renovering. Klubbens medlemmar har också genomfört en del guidningar för diverse föreningar ombord i ubåten dock har det varit snålt med ordinarie guidningar under sommaren, detta kommer vi snarast att diskutera med Maritiman för att få igång dessa guidningar, som är mycket uppskattade, igen. Vi återkommer i nästa nummer av Pejling med reportage från Australiens 100-års jubileum av Lars Nordenberg. Allt för denna gång. GMY Janeric Mårtensson Sekr. Björn på Maritiman Västkustens Ubåtsklubb NORDKAPAREN

6 FLOTTANS PRÅM VENERN EX ONEGA Vår medlem Lars Wallin berikar oss här med en historia om pråmen Venern i samband med fartygsdöden på 60-talet. Historien fortsätter och avslutas i nästa nummer. råmen Venern och dess roll i svenska flottan är P väl kanske inte så känd, och kanske är det inte heller så många som minns detta anspråkslösa flytetyg, trots att det kom att spela in viktig roll för åtminstone Göteborgs Örlogsvarv. Eftersom jag i varje fall till en början var inblandad i hennes historia som marin pråm känner jag det angeläget att så gott mitt minne tillåter, berätta om hur hon kom att bli en del av vår flotta, samt kort redovisa hennes roll först här på västkusten och senare på östkusten, innan hon gick till skrotning i Landskrona. Skrotning av flottans fartyg Vi, som var aktiva i flottan under 60-talet, fick uppleva hur av riksdagen beviljade anslag till försvaret hela tiden minskade. Följden blev att allt färre fartyg kom att hållas rustade och att verksamheten i övrigt också bantades. Många av flottans fartyg lades i malpåse. Så hände med flera av våra stadsjagare, som en efter en omklassades till fregatter, förflyttades till västkusten för att sedan efter något år gå till skrotning. På den tiden var jag ansvarig för torped- och minsektionen, och för oss som jobbade där, skapade detta problem. Efter hand som jagarna omstationerades, följde deras ammunition med hit till västkusten, både utrustnings- och ersättningsbehovet. Ammunitionslagren på västkusten välfyllda Förråden på Nya Varvet befarades snart komma att överskrida den mängd explosivvara, som fick förvaras där. Sjunkbomber och torpedernas stridsspetsar innehöll mycket explosivvara inom sin volym, och det blev nödvändigt att anmäla den allvarliga händelseutvecklingen till högre chefer. Efter samråd med militärbefälhavaren, kunde vi övergångsvis få disponera smärre, lediga utrymmen i arméns olika ammunitionsförråd, och så småningom rullade, med sjunkbomber lastade bilar iväg till diverse förråd spridda mellan gränsen till Skåne och Nora Bergslag. Men att denna åtgärd skulle bli otillräcklig, det kunde man lätt räkna ut. Stadsjagarna hade ju inte tagit slut ännu. Göteborgarna i riskzonen vid olycka Sprängämnesinspektionen fann det nu nödvändigt att ingripa. Dess inspektör hade sedan länge haft ett strängt vakande öga på Nya Varvets ammunitionsförråd. Dessa var omoderna och försedda med träinredning. Dessutom hade elkablar som försörjde verkstadsavdelningen dragits genom ammunitionsförrådet Förvaring av ammunition i ett sådant förråd var förenat med uppenbara risker. Dessutom var förråden insprängda i ett berg, som av geologer klassats som ett väl hoplagt stenröse. Inspektionen gav nu sin dom. Man vägrade att dela ansvaret för att så stora mängder explosivvara fanns där. En olycka skulle, i värsta fall kunna innebära behov av en nybyggnadsplan för västra Göteborg inom en radie av två kilometer från förrådet, med andra ord från ungefär Stigbergstorget, bort mot Frölunda Torg, halvvägs till Långedrag och en bra bit in över Hisingen med sina oljedepåer. Ja, ungefär så här drastiskt uttryckte man sig. Nya Varvets ammunitionsförråd måste tömmas helt, ned till den sista tändhatten. Specialuppdrag för Torped- och minsektionen vid örlogsvarvet. Flottans myndigheter insåg äntligen problemets allvar och Minbyrån i Marinförvaltningen, som var ansvarig för de största kvantiteterna explosiv vara, agerade. Efter diverse samråd med sprängämnesinspektionen och diskussioner med ansvariga på torpedoch minsektionen vid Göteborgs Örlogsvarv beslutades att man skulle anskaffa ett lämpligt fartyg, inreda det till flytande ammunitionsförråd, för att sedan det lastats, ankra det på lämpligt ställe i skärgården för den tid som krävdes, innan ett under förberedelser varande nytt bergförråd kunde tas i anspråk. I brev från Minbyrån beordrades Chefen för Torped- och Minsektionen att snarast inkomma med förslag på lämpligt flytetyg. Det skulle uppfylla särskilda specificerade krav. Bl.a. minns jag att man tyckte det skulle vara bra om standardiserade förrådsinredningar kunde utnyttjas, eftersom de, då fartyget ej längre erfordrades, skulle kunna återanvändas i förråd i land. Det anvisades inga pengar, men kostnaderna skulle bokföras på särskilt konto. Håll med om att det var ett ovanligt uppdrag för en sektionschef på en Torped- och minsektion! Dess genomförande visade sig bli både lärorikt och i vissa fall lätt upphetsande Måttproblem Först och främst gällde det att beräkna vilken förrådsvolym som måste anskaffas. Efter mycket räknande och mätande i de befintliga förråden konstaterades att det tänkta förrådsfartyget måste ha en effektiv lastrumsvolym på cirka 4,000 kbm.

7 Omräknat i fartygsdimensioner skulle det svara mot ett flytetyg med en lastrumslängd om meter. bredd c:a 10 meter och ett djup i lastrummet på minst 5 meter. Vad det gällde att få tag i var alltså ett fartyg med en totallängd om minst 100 meter Militärt och civilt samarbete Enligt örlogsvarvets inköpsrutiner insändes till varvets inköpsavdelning, på fastställt formulär, en inköpsorder om inköp av ett fartyg, specifikationerna ovan. Ganska omgående lämnade inköpsavdelningens chef besked om att tjänstgörande personal på inköp inte hade tid att ägna sig åt skämt på arbetstid. Då det efter en kort stunds samtal stod klart att det hela var ett seriöst uppdrag som Kungl. Marinförvaltningen ålagt oss, lämnades beskedet att inköpsavdelningen vare sig hade möjligheter eller kompetens för den typen av uppdrag. Sektionschefen d.v.s. jag, fick i stället rådet att direkt vända mig till en skeppsmäklare, och det skulle inköpsavdelningen gärna hjälpa till med att finna en lämplig sådan. Någon dag senare kom en rekommendation på en betrodd skeppsmäklare. Tyvärr minns jag inte hans namn, men det visade sig vara en mycket vänlig och hjälpsam person. Han bidrog till att mitt uppdrag kunde genomföras Några dagar senare träffades vi på hans kontor. Han informerades om mitt uppdrag och dess bakgrund och målsättning, samt att hela den här affären borde behandlas som hemlig, eftersom flottans beredskap skulle påverkas av den förändring i förrådsställningen som uppdraget innebar. Tills vidare skulle det alltså inte föras vidare, vem som var köpare av fartyget. Han å sin sida undrade om jag hade någon erfarenhet i fartygsaffärer. När det gick upp för honom att min erfarenhet i det hänseendet helt saknades, så utlovade han sitt fulla stöd och goda råd. Han plockade fram en lista över vad som just då var till försäljning runt om i världen, och ur denna plockade vi ut sådant som kunde tänkas passa. Listan kom att omfatta något tiotal fartyg: upplagda i Göteborg, 3 eller 4 stycken, i Finland 2 eller 3, i Hamburg ett fartyg och i Rotterdam 2 fartyg. Jag förutsattes själv taga kontakt med respektive säljare och avtala om möte. Vid avskedet fick jag några goda råd om vilka fakta jag skulle försöka få fram. Fartygssökande i Göteborg Så började mitt letande efter lämpligt flytande förråd. Göteborgsregionen avbetades först. Jag minns inga detaljer så noga, men jag vet att något av objekten var ett f.d. segelfartyg, som på grund av sin skarpa botten ej gav tillräcklig durkbredd. Ett annat var bottendelen av ett före detta Transatlanticfartyg, som delvis skrotats och sedan utnyttjats som flytande stenkross vid byggandet av Älvsborgsbron Finland nästa Så blev det Finlands tur. På flygplatsen i Helsingfors möttes jag av en svensktalande finländare. Han var direktör i ett företag, som tillverkade snabbmonterbara byggnader, användbara som förråd, idrottshallar och liknande. Han berättade mycket under bilresan till Hangö, där han hade sitt kontor och hade sina fartyg som var till salu. Det framgick av berättelsen att han egentligen inte alls sysslade med fartygsaffärer, men att han av omständigheterna tvingats därtill. Han hade lyckats sälja ett antal av sina byggnader till Ryssland och som delbetalning fått de mer eller mindre skrotfärdiga fartyg som nu låg i hamnen. Bland dessa fanns en stor pråm som han trodde skulle svara emot vad jag efterfrågade. Väl framme i Hangö kunde jag notera verkligen bakom hans berättelse. I hamnen låg flera grupper av fartyg uppankrade. På ett ställe låg två eller tre bogserbåtar hopbuntade, strax intill några ståltrålare. Längre ut låg en pråm för förvaring och transport av olja. Längst ut där svajningsutrymmet medgav låg ett större fartyg med två par pålmaster och däckshus med brygga och skorsten akter. Det var tydligen det objekt som jag kommit för att undersöka närmare. Medan vi åt lunch försökte han lista ut vad jag skull använda pråmen till. Han fick reda på att den skull bli ett stillaliggande förråd. Det var inte jag som var köparen. Jag reste runt för den blivande ägarens räkning för att bilda mig en uppfattning om olika tänkbara fartyg Jag hade ytterligare några sådana att besöka innan det blev möjligt att fatta beslut. Pråminspektion av skrov och överbyggnad Dags att bege sig ut till pråmen. När vi rundade akter på henne för att komma fram till en lotslejdare på andra sidan såg jag att hon hade ett namn: ONEGA. Det påminde mig om något jag läst om, men kunde inte just då erinra mig var eller i vilket sammanhang. När vi kom upp längs sidan fick jag begrepp om hur stor pråmen var. Avståndet från vattenlinjen upp till överkant brädgången var minst sex meter. Där den svarta färgen var avskavd lyste rosten igenom på stora ytor. Skrovet var nitat och således troligen byggt före kriget. Smärre intryckningar i bordläggningen här och var skvallrade om ett kanske tufft tidigare liv. Under vattenlinjen var skrovet rikligt täckt med diverse växtlighet. Väl ombord kunde jag konstatera att skrovet hade förhöjd back och poop. Under backdäcket fanns ett ångdrivet ankarspel samt några förrådsutrymmen. Ovanpå poopdäcket fanns ett mindre däckshus på vars tak fanns manöverbrygga med styrhytt. Forts. nästa sida

8 Akter om däckshuset fanns maskinrumskapp och skorsten och ett par ventilatorer, samt dävertar med en mindre livbåt. Däcket var försett med fyra ungefär lika stora lastluckor. Mellan lucka ett och två stod två pålmaster med var sin lastbom och ångdrivna vinsch och på liknande sätt var det ordnat mellan lucka tre och fyra. Inredning under däck Vid rundvandringen visade det sig att under poopdäcket fanns inredning för en besättning på cirka 20 man i dubbelhytter samt mäss och kök. Under inredningdäcket låg maskinrummet med ångpanna, kolboxar och diverse hjälpmaskiner. Detta förklarade varför pråmen låg djupare i aktern än i fören. Propellermaskineri saknades. En så här omfattande utrustning var just inte att vänta i en pråm. det fanns därför anledning att fråga lite om pråmens historia. Lite pråmhistoria Jag fick sålunda veta att denna pråm och flera liknande byggdes före kriget för att användas inom skogsnäringen. Ryssarna tog den här pråmen som krigsskadestånd tillsammans med andra fartyg, Nu hade den kommit tillbaka till Finland igen. Bemannade med sjömän, skogshuggare och ett antal hästar släpades sådana här pråmar upp i någon flod i anslutning till ett avverkningsområde där den ankrades eller förtöjdes. Skog fälldes och släpades med hästarnas hjälp fram till pråmen där virket sedan lastades ombord Alla bodde ombord under tiden och när lastrummen fyllts var det dags att bogseras tillbaka till civilisationen i form av ett sågverk eller liknande. Lastrummen Besöken nere i lastrummen, den intressantaste delen ur min synpunkt sett, avslöjade att pråmen var flatbottnad, att bredden översteg tio meter och att djupet var dryga fem meter under däcket.måttagningen där nere i mörkret blev inte så noggrann med hjälp av endast någraficklampor som belysning. Lastrummen var åtskilda sinsemellan och mot förpik och maskinrum med vattentäta skott. Rummen var städade och torra och inga tecken till vatteninträngning vare sig uppifrån eller nerifrån kunde upptäckas. Mer historia kring Onega Men vad var det nu med namnet ONEGA. Jag kom på det så småningom. I december 1970 hade pråmen och en fisketrålare varit under bogsering från Helsingfors mot Göteborg för att skrotas där. I det dåliga vädret hade bogserbåten, som också skulle skrotas, tvingats kasta loss för att bärga en överbordgången besättningsman. Släpet drev sedan omkring något dygn innan det återfanns och kunde bringas i säkerhet. Att det inte blivit något av med den planerade skrotningen var ju klart, Författaren Peter Strömnäs skrev en spionthriller med denna händelse som bakgrund: Fredens Hav, utgiven på Bonniers förlag. Fortsatt sökande och rapportskrivning Besöket i Hangö avslutades varefter jag fortsatte mitt resande och tog de resterande tänkbara fartygen i skärskådande allt enligt den uppgjorda planen. Väl hemma igen skrevs en rapport till Marinförvaltningens Minbyrå där jag redovisade mina intryck. Jag framförde då att jag ansåg att timmerpråmen ONEGA kunde bli ett bra ammunitionsförråd. Hon var trots sin ålder i så gott skick att jag vågade föreslå en närmare undersökning. Min rapport bedömdes positivt, och efter någon tid blev det besök i Hangö igen. Denna gång i sällskap med två av Marinförvaltningen utsedda specialister, den ene avseende fartyg och dess utrustning, den andre avseende förrådshållning. Inspektion och beslut om inköp Vid det här besöket bolmade rök ur pråmens skorsten och den tillfälliga besättningen, som nu fanns ombord visade att all ångdriven utrustning fungerade. Själv hade jag i uppdrag att taga reda på om pråmen hade flera ägare, om den var pantsatt m.m. samt att förhöra mig om vad pråmen skulle kosta. Priset var :- svenska kronor. Intrycken av den ganska noggranna inspektion, som den här gången genomfördes, resulterade i rapporter från var och en av oss. Vi var eniga om att pråmen kunde bli ett bra ammunitionsförråd, men att det helt naturligt krävdes ombyggnader samt tillförande av omfattande inredning och utrustning. Vår uppdragsgivare blev uppenbarligen nöjd med vad vi berättat och då priset därutöver bedömdes vara rimligt ledde det till beslutet att pråmen skulle köpas. Så kom det då ett nytt brev från Minbyrån, som med hänvisning till ett tidigare givet uppdrag till Chefen för Torped- och minsektionen att inkomma med förslag till lämpligt flytande förråd, anvisade en stor summa svenska kronor till inköp av den föreslagna pråmen. I summan ingick också beräknade kostnader för bogsering till Göteborg, dockning, bottenbesiktning, målning o.s.v. och för alla de åtgärder, som skulle göra pråmen till en flottans egendom. Då blev jag inblandad i att också genomföra själva inköpet. Per telefon fick jag vissa direktiv ifrån Minbyrån om vad som skulle iakttagas vid de stundade förhandlingarna med säljaren. Men jag rådfrågade också min hjälpsamme skeppsmäklare i Göteborg. Vid förhandlingarna, som sedan ägde rum, överenskoms att sedan gravationsbevis utfärdats av behörig finsk myndighet och övriga för försäljningen nödvändiga handlingar kommit oss till handa så skulle köparen ha rätt, att efter överenskommelse om tid och på sin

9 bekostnad låta bogsera ONEGA till Göteborg. Där skulle hon dockas för bottenbesiktning på köparens bekostnad. Bottenbesiktningen skulle göras av en opartisk person, en inspektör från den svenska fartygsinspektionen kunde accepteras. De reparationer, som då bedömdes nödvändiga skulle bekostas av säljaren samt att betalning för pråmen sedan kostnaderna för eventuella reparationer avdragits, skulle ske på det sätt och vid tidpunkt som därefter överenskoms. Efter någon tid hade för köpets genomförande nodvändiga och önskade dokument anlänt, och det blev dags att föranstalta om bogseringen till Göteborg. Varvets inköpsavdelning fick uppdraget att höra sig för om kostnaderna för en sådant bogsering, i första han från vårt egna bogseringsföretag, Röda Bolaget. Det pris, som de begärde, var tyvärr av sådan storleksordning att det ej kunde antagas utan vidare. Mina försök att underhandla avvisades vänligt men bestämt. I denna brydsamma situation beslöt jag att än en gång vända mig till min hjälpsamme mäklare, och denne lovade undersöka om det fanns något bättre alternativ. Han tyckte sig nämligen minnas att någon bogserbåt från Göteborg för en kort tid sedan fått en bogsering till Östersjön eller Bottenhavet. Kanske den båten nu skulle tillbaka och kunde åtaga sig att ta med Onega på återvägen. Det var inget fel på hans minne. Dagen efter fick jag beskedet att bogserbåten, en av Röda Bolagets förresten, kunde ta med vår pråm på vägen hem, och till vilket pris detta kunde ske. Detta var avsevärt lägre än det som erhållits tidigare från Röda Bolagets kontor, långt mindre än hälften, varför erbjudandet accepterades med tacksamhet. Så var då pråmen på väg. Nu gällde det att få henne dockad så snabbt som möjligt så att bottenbesiktning och därpå nödvändig bottenmålning m.m. kunde komma igång. En förfrågan till varven i Göteborg gav ett positivt besked för Lindholmens flytdocka. Vi bokade in den och gav bogseraren, nu på väg, order att lämna av vår pråm i denna. Ett par dagar därefter blev hon torrsatt och bottenrengöringen tog vid. Undervattenskroppen sandspolades, och det hade tydligen någon spejare noterat. Någon timma efter det att detta arbete påbörjats fick jag ett långt telegram, där någon som påstod sig vara delägare i pråmen, varnade oss för de skador som en sandblästring till äventyrs kunde medföra. Dessutom ett lätt hot om vilka konsekvenserna skulle bli om vi inte omedelbart avbröt arbetet. Min första reaktion var en stilla undran om möjligen berättelsen i Fredens Hav inte hade avslutats i bokens sista kapitel, utan hade en fortsättning in i verkligheten. Ett telefonsamtal med den finländske säljaren gav beskedet att vi lugnt kunde slänga telegrammet i papperskorgen. Det existerade inga fler ägare till Onega, vilket vi ju hade fått papper på. Dagen därpå genomfördes bottenbesiktningen tillsammans med en inspektör från Fartygsinspektionen i Göteborg och en av örlogsvarvets ingenjörer från Fartygsavdelningen tillsammans med mig. Vi kunde konstatera att pråmens botten såg fin ut, men att nitskallarna hade gett sig på några ställen. Spridningen av skadorna var emellertid sådan att någon försvagning i någon del av bottnen ej behövde befaras. Beslutet blev att de skadade nitarna kunde ersättas med svetsning, ett arbete som Lindholmens varv åtog sig att utföra. Samtidigt beställdes målning av skrovet ovan vattenlinjen samt bottenmålning, om jag minns rätt rörde det sig om behandling med epoxytjära. Samtidigt avlägsnades en del utrustning på och ovan däck som vi inte skulle ha användning för i pråmens roll som ammunitionsförråd. Under dockningsperioden blev det möjligt att göra noggranna uppmätningar av lastrummen, uppgifter som var nödvändiga för planeringen av hur lastrummen skulle inredas. Det brådskade att få fram underlag för de inköp av monteringsbara förrådsinredningar, som nu förestod. Man måste ju räkna med en viss leveranstid när det gällde en så förhållandevis stor order, som det här var fråga om. Samtidigt måste beslut tas om hur lastluckorna skulle utformas, nedgångskappar, elförsörjning för belysning och avfuktning, brandredskap och mängder av andra ting, som var föreskrivna för ammunitionsförråd. Dessutom gällde det att nu, då förrådets dimensioner kunde bestämmas, snabbt komma igång med rekognosering av lämplig ankrings- eller förtöjningsplats för förrådet. Detta borde jag ha initierat tidigare, som sprängämnesinspektören litet beskt påpekade, eftersom arbete av den arten i regel tog lång tid i anspråk. Ansvaret härför låg hos Militärbefälhavaren, men måste naturligtvis ske i samförstånd med Marinkommandochefen. När platsen sedan var fastställd, skulle ju avtal träffas med berörda markägare, ström dras fram till platsen, eventuell transformatorstation byggas, o s.v. Flera tjänstemän inom Västra Militärområdet fick plötsligt ett verkligt uppdrag att lösa Forts. i nästa nummer

10 FISKEBÅTAR SOM MINSVEPARE UNDER ANDRA VARLDSKRIGET Under andra världskriget inkallades ett stort antal fiskefartyg som hjälpminsvepare. Fartygen bemannades med militär personal med undantag av två representanter för ägaren, i allmänhet två maskinister. Total besättning tio man. Här är 67 av de inkallade fiskefartygen upptagna. Jag har ej tagit upp tonnage och dimensioner enär jag bedömer att detta ej har så stort allmänt intresse då skillnaden mellan denna typ av fartyg ej är stor. De flesta är på c:a 50 bruttoton plus / minus 10 % med några som passerar 60- tonsgränsen och längden appr m För de läsare som vill veta mer rekommenderar jag boken Fiskebåtarna och Varven utgiven (Vidar Blom, Lennart Bornmalm och Krister Bång ) I regel användes inga av dessa fartyg som minsvepare om de hade en motorstyrka under 100 hkr. och då det fanns relativt stora skillnader har jag tagit upp motorfabrikat och motorstyrka. Siffran efter motorfabrikat anger antalet cylindrar. Farten är / var mellan 7-8,5 knop, i några fall upp till nio knop. Fartygen var uppdelade i divisioner med i regel sex fartyg i varje. De två första siffrorna i deras militära nummer anger divisionen. 19 div. MDO upphörde redan 1941 och fartygen fördelades på andra befintliga divisioner på västkusten. Divisionerna var fördelade på följande avdelningar Div:19, 20, 24, 43 MDO ; 26 MDG 28, 41 MDS 35, 36 MDV 34, 42 MDÖ Källa ang. div. Boken Minsvepare Förkortningar i kol. motor B -Bolinder ; JM - June Munktell ; S - Skandia ; Sfe - Säffle Källor: Fiskebåtarna och Varven;( Se ovan) Minsvepare, (Hans Bergström, Paul Swahn )

11 GG 34 LIBANON och GG 179 CONDOR minsprängdes i kronans tjänst och GG 250 VÄST- KUSTEN som demobliserats 1941 sköts i sank av tyska minsvepare under fiske Totalt omkom 24 man vid dessa händelser. (Se även Pejling sidan 9) Tabellerna är fotokopior ut SVENSKA ÖRLOGSFAR- TYG under 300 år Karl Harry Källor: Minsvepare Marinlitteratur. Fiskebåtarna och Varven 1 Luftvärnskanon med ammunition 2. 8 mm luftvärnskulspruta st. sjunkbombfällare med vardera en st. sjunkbomb. 4. Dimbildare. 5. Fällningsrör för knallbunt W kortvågsstation. 7. Igenkänningslanternor 8. Svepsluss 9. Manöver och navigeringsbrygga Bryggan påbyggd och finns ej i båtens originalversion. 10 Minsveparutrustning bestående av bl.a.: 2 st. Bärbojar 12 st. tyngder a 50 kg. Skärplan och svepprickar 11. Trålwinch 12. Sveptross 13. Skärtross (bogserdelen) 14. Livbåt / Arbetsbåt 15. Nedgång till inredning i lastrum Besättning 10 man. 16. Nedgång till skans

12 ur kapten westrups dagbok från s/s vera 1940 Kapten Westrups dagbok började i nummer två. Där berättades om hur de blev fast i Bergen vid krigsutbrottet den 9:e april och blev ögonvittnen till bl.a. hur tyska kryssaren Köningsberg sänktes. De släpptes den 17 maj och förra numret slutar med att de ligger i Wismar i Tyskland och väntar på last. 1 9 /6 Det har varit en lugn natt. D.v.s. tyska flygmaskiner har hela natten kretsat över hamnen och staden för att ta emot engelsmännen som emellertid inte kom. Jag hörde Churchills tal i går. Engelsmännen är märkvärdiga. det tycks verkligen vara som någon sade efter förra världskriget: Engelsmännen förstår inte när de lida nederlag. De har nu lidit det ena nederlager efter det andra och drivits tillbaka till sin ö, men Churchill lovar med stora ord att England skall befria checker, polacker, danskar, norrmän holländare och belgare, Frankrike skall också få del av deras seger. Men när han talar om svälten i Tyskland, då tror jag bestämt inte på honom. Någon svält hör man inte alls talas om här, även om det säkert inte finns något överflöd. Inte tycker jag heller att det är så vackert, att de helt lämna fransmännen i sticket och samtidigt uppmana dem att fortsätta kampen. 20 /6 Flyglarm i natt igen. Jag hörde det inte och sov över. Några bomber fälldes inte och man sköt inte heller på dem. Jag har inte hört om bomber fällts någon annanstans, men det har hörts kanondunder på långt avstånd och härifrån till Kiel är farvattnen stängda. Jag träffade svensken, som var ombord häromdagen. Han har varit bortrest, men talade om, att polisen ringt upp hans bostad och sagt, att man visste att han varit ombord en hel timme och undrade vad han gjort så länge. Var försiktig med vad kaptenen säger och tala inte högt om era åsikter. Jag vågar inte komma igen och förresten får jag nog gå nu. Man kikar säkert på oss Brrrr! 23 /6 I går morse förhalade vi till lastningskajen. Äntligen ser det ut som om vi skulle få börja lasta och komma härifrån någon gång. Vi är alla innerligt trötta på att ligga här. jag är förövrigt trött på hela den här sjöfarten. Ett par dagar, på sin höjd, till sjöss, sakta krypande tätt utefter kusterna. Ankra om nätterna och sedan ligga två, tre och flera veckor i hamn. man ser knappast sjön för bara land. I dag kom polisen ombord och frågade om de fick hålla en konferens med de svenska kaptenerna ombord på Vera. En så stor och fin båt är nämligen Vera här i Vismar att hon är det fartyg som bäst lämpar sig för en sådan konferens. I Amerika var Vera en visserligen trevlig men för övrigt en mycket liten och obetydlig båt. Konferensen gällde förlängning av tiden för vår landgång. Vi har ju hittills inte fått vara i land efter kl. sex em. Man lät oss förstå att detta var en slags repressalie för att tyskarna inte fick gå iland i Sverige. Jag svarade att vi mycket väl förstod att vi inte kunde få gå hur vi ville i krigförande land. Vi hade inte det ringaste att invända mot detta och vi kom överens om att hellre sitt ombord hela dagarna än att riskera något sådant som hände i Norge och Holland. Men det sade vi inte till tyskarna, De veta inte vad som verkligen hänt där, och om de fick hör det skulle de inte tro det. Resultatet av konferensen blev att kapten. 1:e styrman och 1:e maskinisten fåt vara i land till kl. tolv och den övriga besättningen till kl. tio. För att fira detta gick jag ut på kvällen på en liten trevlig restaurant och åt en god sutare och drack en lika god flaska vin. Vid tiotiden blåstes fanfarer i radion och talade hallåmannen om att fransmännen undertecknat stilleståndet. i Compiégne. jag hörde en suck, en stor lättnadens suck gå genom lokalen och ett Gott sei dank från min närmaste granne. Men ingen begeistring eller sång eller annat glädjeutbrott, som man kunnat vänta. Folket förefaller nästan apatiskt. Man är så van vid sensationer, att man tar allt som kommer som något naturligt. men alla är innerligt trötta på kriget och önskar fred. Vi förhalade i dag och började lasta. skönt att vi äntligen kommit så långt. 24 /6 En glad midsommar! Soligt, varmt sommarväder ha vi. litet välkommet regn i går men inte mycket. Det troddes allmänt att det skulle bli åska natten som gick. Dunder och brak blev det men av annat slag än beräknat. fan var lös över Wismar. Engelsmännen kom så hastigt att man inte hann ge alarm. Men när kulsprutor och kanoner satte igång sin helveteskonsert, var det säkert ingen som undrade vad som stod på. En halv timme for flygmaskinerna omkring, jag vet inte hur många de var, släppte ner ljusbomber, som lyste upp trakten oh orienterade sig. Sedan kom bomberna. Det var flygmaskinverkstäderna man var ute efter. Hur stora skadorna blev vet jag inte, men ett par duktiga brasor blev det. En arbetarbarack i närheten träffades och tre franska fångar dödades och några tyska arbetare skadades. Angenämt var det inte att ha en sådan där ljusbomb över sig och höra maskinen komma närmare och närmare, man hör den passera över huvudet, räknar sekunderna som det kan taga för en bomb att falla och så andas man igen när ingen bomb föll. Hela tiden smattrar, knattrar och brakar luftvärnsartilleriet. Granatsplitter hagla vinande ner över fartyget. I dag har vi kunnat plocka upp stora och små stycken med rakknivskarpa kanter, som det inte hade varit trevligt att bli träffad av. Det dröjde väl en och en halv timme från de första skotten till faran över - signalen gick. Man tror att engelsmännen kommer tillbaka i natt igen. 25 /6 Det var djärva flygare de där engelsmännen, som väckt allmän beundran. En hel del tyska flygmaskiner har förstörts i hangarer och fabriker.

13 De var t.o.m. så långt nere att de med sina maskiner kunde förstöra maskiner som stod på marken utanför hallarna. Om de. som den tyska radion säger, planlöst hade släppt sina bomber och om de velat, hade de kunnat lägga hela staden i ruiner. Det gavs alarm i natt igen. Engelsmännen höll sig emellertid ute vid kusten, så här inne i staden var det lugnt. Jag sov över det hela. Alla flaggor är i topp i dag på kyrkor och andra byggnader. Överallt svänger de röda hakkorsflaggorna. Man firar segern över Frankrike och stilleståndet Det har man verkligen skäl att göra. Tyska arméns prestationer har varit storartade. Men kriget fortsätter. England fortsätter och de franska kolonierna ger sig inte. På sjön blir det säkert inte lugnare. Tvärtom. Så stor som krigsrisken är nu i Östersjön har den säkert aldrig varit förr. 28 /6 Bomber och granater över Wismar igen. Med dunder och brak hälsade engelsmännen på oss i natt. Alarmet varade i två timmar. Det var flygmaskinsfabrikerna och denna gång även hamnen som bombades Några större skador anställdes inte. Jag vill lova att det sköts! Det var brandbomber som fälldes över hamnen och fartygen, men dess bättre träffades inte Vera. Några skutor träffades mellan ett par silomagasin, i ett brädupplag och i kolhögarna föll bomberna, men eldsvådorna släcktes innan de hann göra stor skada. En del militär dödades och skadades. Grisarna i slakteriet här bredvid stämde in i den larmande konserten. I dag plockar vi stora och små järnstycken på däck. Vi arbetar från kl. fyra på morgonen till tio på kvällen, men det går likväl långsamt med lastningen. Här är brist på trimmare. I morgon hoppas vi likväl bli lastade och om inte hamnen stänges eller något annat inträffar, avgår vi på söndag morgon. Vi är alla innerligt trötta på det långa uppehållet här. Om dagarna kolstybb, rök och smuts och om nätterna flyglarm med allt sitt väsen. Man kan tappa humöret för mindre. 29 /6 Vi blev färdiga så tidigt i dag att vi kunde gå till sjöss vid etttiden i middags och glada var vi alla åt det. Natten har varit lugn, men engelsmännen kommer säkert tillbaka och bombarderar resten av Dornier-verken. Vi är inne i minspärren Gjedser-Warnemunde och lotsen lämnar om en stund, kl. tolv midnatt. 2 /7 I går eftermiddag kom vi till Göteborg och ligger nu lugnt och tryggti hamn. Vi hade lots ombord utefter hela svenska kusten. Man kryper tätt utefter kusten mellan grund och mer eller mindre tillfälliga prickar, vägar som man i normala tider aldrig skulle tänka på att gå. Förhållandena på kusten ändra sig från resa till resa också. Där det på nerresan var ett minfält, är nu klart vatten. Där det då var klart finns nu ett minfält. Tvärs över Öresund vid Viken till Danmark finns nu en spärr, ett nät att hindra ubåtar. Det hade jag hört av svenska kaptener i Wismar men de visste inte bestämd position. Vi kommer att ligga här till torsdag eller fredag. Det är ganska säkert att vi sedan skall gå till Hälsingborg för att docka och reparera. Det ser inte ut som om jag skulle kunna få semester förrän i augusti. Då kommer kapten Rylin tillbaka. Sedan kommer jag nog att stanna hemma ganska länge. I Helsingborg skall vi ligga några dagar, så då får jag nog tillfälle att resa hem ett tag. 25 /7 Vi hade en vacker resa till Västerås. Östersjön är ju alltid vacker på sommaren och inte minst Mälaren med sina leende stränder och många ståtliga slott som sticka upp här och var i grönskan. Vi gick inte tremils- gränsen denna gång, utan tog kortaste vägen sedan vi passerat Trelleborg och lämnat Öresundslotsen där. Tyskarna behärskar ju nu Östersjön och behöver inte kapa fartyg för att kontrollera sjöfarten där. Lastningen gick ganska fort och så begav vi oss igen på söndags morse. Nerresan var lite blåsig, det blåsigaste vi haft på länge, men det hindrade oss inte mycket. I södra Östersjön mötte vi en gammal bekant, Consul Olsson, eller Korsö som hon numera heter. Vid Gjedser-minspärren fick vi minlots och på natten ankrade vi vid Fehmern, Man kan inte gå här på nätterna. Flygare såg vi inga, men borta vid horisonten sökte strålkastare. Nästa morgon fortsatte vi i vackert sommarväder och kom utan äventyr genom Kielkanalen. Vi ankrade vid elvatiden på Elbe i nattsvart mörker och ösregn. Det var ett riktigt höstväder. En timme senare dundrade kanoner och kulsprutor, strålkastare svepte över molnen och flygmaskiner surrade högt uppe. Då inga bomber fälldes här utan längre uppför floden någonstans gick jag och lade mig. Jag var trött efter allt nattvak. Vid tvåtiden kom flygarna tillbaka. De flög ganska lågt över oss mot havet Så var flygalarmet över för denna gång, en del fyrar tändes och vi kunde åter sätta ut våra avskärmade lanternor. I natt blir det säkert alarm igen. Det har klarnat upp och det är ett utmärkt flygväder. 26 /7 Klockan tre i morse lättade vi och med minlots och en soldat ombord fortsatte vi. Havet låg nästan spegelblankt så allt som flöt syntes långa vägar. En låg dyning fick båten att slingra alldeles förfärligt. Den här tunga malmlasten i botten är inte vidare trevlig. Ja, allt som flöt syntes tydligt och det var inte trevliga saker som drev omkring. Vrakdelar av olika slag, en massa trä från en däckslast och t.o.m. ett upplöst lik med utsträckta armar och ben. Utanför Borkum, inloppet till Emden, sticka topparna från en massa vrak upp ur vattnet. Ett av dem är finska ångaren Trio, som gick på en mina för ett par dagar sedan. Hela besättningen blev räddad, har jag hört. Trio var en av mina olycksbröder i Lübeck i vintras. Forts.nästa sida

14 RAPPORT FRÅN HJÄRNAN Jag har fått något fel på mina bromsar. Nej, jag menar inte på bilen, där har jag inte något problem att hålla avståndet eller stanna. De bromsarna är ju mekaniska. Det är när jag sitter framför datorn och försöker få ihop årets sista Pejling, då får jag en känsla av att jag nyss satt och önskade God Jul i den förra. Jag kan inte bromsa tiden! Då kommer jag att tänka på Artur Koestlers* tidsparadox i boken Dialog med döden Koestler arbetade för News Chronicle som korrespondent för de regeringstrogna styrkorna i spanska inbördeskriget, blev tillfångatagen av general Francos trupper och hölls i isoleringscell i flera månader. Om nätterna hörde han hur fångar i andra celler hämtades för att avrättades och han visste inte om eller när hans tur skulle komma. Tiden kröp fram, minuterna blev som timmar, men när han kryssade vecka efter vecka på cellväggen tyckte han att det var igår celldörren stängdes. Paradoxen var att när månaderna av händelselöshet flöt ihop försvann den tiden efteråt i intet. Motsatsen är att när händelser och aktiviteter avlöser varandra och tiden rasar förbi, blir den i minnet den långsammaste. Även om jag försöker hålla igång idag så flyter allt i samma spår och veckorna består för min hjärna endast av måndagar och fredagar. Jag nämnde i första stycket bilen. En kollega sade en dag: Jag såg en lyxutrustad bil igår! Lyxutrustad? Ja, innan han svängde runt gathörnet tände han en blinkande lampa som talade om åt vilket håll han skulle svänga. Jag har sett något liknande svarade jag, men då brukar dom göra det samtidigt som dom vrider på ratten. så man har inte stor chans att reagera. Skämt åsido ligger det mycket allvar i ovanstående, och då talar jag om Göteborg. När jag kom hit i början av sjuttiotalet, var jag van vid Stockholmstrafiken. Hård men just. Försökte man här hålla ett par billängders lucka dök det alltid upp någon som slängde sig handlöst in emellan. Blinkers och tecken på att här vill jag in såg jag aldrig. Försökte jag själv byta fil ökade dom farten och täppte till. Är det på grund av trafikanterna Göteborg har fått namnet Vilda Västern förstår jag uttrycket. En bekant som blev stoppad av polisen i en annan stad för att han inte blinkade innan han svängde svarade lite överraskad: Jag kommer från Göteborg Jasså har ni inte blinkers där? Jag har glömt hans svar, kanske lika bra det. Nu har jag bott här i mer än 40 år. Jag har vant mig men tycker fortfarande att Göteborg är en ovanligt svår trafikstad även om uppförandet i trafiken har blivit sju gånger bättre. Kanske beroende på paradoxen, högre biltäthet och stor bilfientlighet. Jag slutar med att citera en taxichaufför som jag åkte med på sjuttiotalet. Han kom från en annan landsdel. Jag var livrädd i den här stan första åren Karl Harry P:S: Talade med en bekant häromdagen. Han sade att Stockholmstrafiken har blivit för dj...g. Är det också en paradox? D.S. KAPTEN WESTRUPS DAGBOK Forts. från sidan 14 Ett annat fartyg, ett tyskt motorfartyg, gick till botten så sent som i morse. Från masttopparna, det enda som stack upp över vattnet, vajade ännu signaler och flaggor. Vi kom lyckligt förbi allt det där och ligger nu till ankars på floden och väntar på dagsljus och högvatten för att komma in hamnen. 27 /7 Kl. fyra i morse lättade vi igen och gick in till Bremen. Hamnen är full av fartyg, som lossar malm eller lastar koks och kol. De flesta är tyska och svenska. Sjöfarten har ökats mycket här den sista tiden. Jag har varit här en gång för länge sedan, men kommer inte ihåg så mycket härifrån. Det är en stor och viktig hamn och man har gjort mycket för att skydda den mot luftangrepp. Förutom en massa luftvärn är staden och hamnen omgiven av en mur av spärrballonger som varje natt sändas upp. Nästen varje natt är engelsmännen här, säger man, och befolkningen får tillbringa en del av nätterna i källarna. För en 14 dagar sedan bombarderades staden ganska häftigt. Den gången hade engelsmännen svårt att välja sina mål. Bomberna föll uppe i staden i närheten av en liten kanal där några hus träffades. Forts och slut nästa nr. * Artur Koestler ( ) föddes i en välbärgad judisk familj i Budapest. Han började som journalist under en flera års vistelse i Israel på 20-talet återkom han till Europa och hade en ledande befattning i den tyska pressen. Under 30-talet var han medlem i tyska kommunistiska partiet men bröt med kommunismen bosatte han sig i Storbritannien där han fick medborgarskap. Han är mest känd för sin roman NATT KLOCKAN TOLV PÅ DAGEN 1941 som behandlar Moskvarättegångarna. Boken räknas fortfarande som en de inflytelserikaste skildringarna av Stalintiden. Senare kom flera romaner där han gjorde upp med kommunismen. PIL I DET BLÅ och DEN OSYNLIGA SKRIFTEN. är hans självbiografier som kom på 50-talet. Det sägs att man inte kan rekommendera böcker, men Koestler är en av våra favoriter och i vår bokhylla står ett femtontal. Karl Harry

15 FÖR 100 ÅR S EDAN När detta skrives har 2014 bara en månad kvar. Här följer en liten kavalkad om vad som bl.a. hände 1914 Ubåtarna Svärdfisken och Tumlaren sjösattes.utrangerade Ubåten Laxen sjösattes. Utrangerades Systerubåten Gäddan Ubåten Delfinen sjösattes. Utrangerad 1930 Minkryssaren Clas Fleming levererades. Utrangerad Den 6:e februari anlände bönder till Stockholm och krävde att försvaret skulle stärkas. Gustav V höll det s.k. borggårdstalet, gick emot sin egen regering och ansåg att försvarsfrågan måste lösas nu. Statsminister Staaff och regeringen avgick den 10 februari och efterträddes efter en förbittrad strid av ministären Hammarskjöld. Första Världskriget bröt ut och räddade kungen från övertrampet. Efteråt lär kungen frågat högerledaren Lindman: Hade jag inte rätt? Lindman svarade: Ja, men Ers Majestät hade en förbannad tur Efter krigsutbrottet inleddes ett samarbete mellan de tre nordiska länderna med ett trekungamöte i Malmö i december. (Gustav V, Håkon VII och Kristian X ) 28 juni mördas österrikiske tronföljaren Frans Ferdinand i Sarajevo. 23 juli kräver Österrike 1) offentlig ursäkt. 2) Att mordet klaras upp och de skyldiga straffas. 3) Österrike skall ha rätt att delta i undersökningen. Serbien vägrar det tredje kravet och den 28 juli börjar Österrike fientligheterna. Ryssland vill skydda sina intressen på Balkan och mobiliserar. 1:a augusti går Tyskland på grund av trippelalliansen* in på Österrikes sida, förklarar Ryssland krig samt marscherar in i Luxenburg. 3:e augusti förklarar Tyskland även Frankrike krig eftersom även Ryssland, Frankrike och England har ett avtal, trippelententen.** 4:e augusti marscherar tyska trupper in i Belgien och därefter förklarar England krig mot Tyskland. Europa är i krig. - I november går Turkiet med i kriget mot Ententen. - England övertar Turkiets makt i Egypten - Japan ockuperar alla tyska besittningar i Ostasien. Sjökriget: Sammandrabbningar mellan Tyska och Engelska styrkor utanför Sydamerika slutar med att Tyskarna besegras vid Falklandsöarna. Endast lätta kryssaren Dresten undkommer men blir senare sänkt utanför Chile. * Trippelalliansen. Ett defensivförbund mellan Tyskland, Österrike-Ungern och Italien Alliansen spräcktes 1915 när Italien gick in på ententens sida i kriget. Hösten 1914 går Turkiet med i alliansen ** Trippelententen. Samförståndsavtal, först mellan England och Frankrike Sedan även Ryssland som anslöt sig 1907 AKT SLAG Forts. från sidan 4 Nästa nummer kommer redan i månadsskiftet februari mars så det kan bli svårt att nå upp till 20-sidorsnivån om vi inte får hjälp med alster från läsarna. Som tur är har vi ju fortfarande oavslutade följetonger och en till är ev. på väg. Vid slutredigeringen fick jag med en artikel in ett annat skrivprogram än det jag använder så det blev kaos i alla mina spalter. Jag tror att allt är upprättat men jag ber om ursäkt i förväg för ev. hittade fel som kommit på grund av detta. Jag fick bara dagen på mig för att hålla den beställda tiden på tryckeriet. Karl Harry Om jag vill ha högre lön får jag tala med min arbetsgivare. I vårt demokratiska system kan våra politiker själva bestämma hur mycket de skall plocka åt sig av de pengar som vi arbetat ihop till dem. Karl Harry

16 Via vår vebbmaster Anders Andersson har vi fått vidstående text som han hä mtat ur tid ning en Veteranbåten nr Anders har även inhämtat tillstånd att vi får använda detta i Pejling. MATROSENS ANPASSNING TILL LIVET ör den som varit till sjöss länge, F exempelvis i flottan, kan det vara svårt att anpassa sig till livet i land, Då finns det, har jag inhämtat, några knep att ta till för att göra anpassningen lättare. Själva denna anpassning är också något som flottistens familj måste försöka anpassa sig till, om han har någon familj, vill säga. Snart kanske han inte har det. Själva övergången från det hårda sjömanslivet till det mera svenssonbetonade i familjens sköte kan vara en svår och invecklad process. Här är alltså några nyttiga råd: Sov på hyllan i garderoben. Ersätt garderobsdörren med ett skynke. Säg åt din fru att fyra timmar efter det att du har lagt dig, slita undan skynket, lysa dig i ansiktet och säga: Ursäkta fel hylla! Ät bara mat som kommer direkt ur en burk eller som blandats med vatten. Drick bara torrmjölk till måltiderna. Måla alla husets väggar bruna och taken smutsigt vita. Renovera badrummet. Bygg en vägg tvärs över badkaret och flytta ner duschen till brösthöjd. Glöm inte stänga av duschvattnet när du tvålar in dig. Upprepa allting någon säger till dig. Vid åskväder, sätt dig i en gungstol och gunga intensivt till dess du blir kraftigt illamående. Generalorder Bestämmelse att benämningen mina i betydelsen sjelfgående mina skall utbytas mot torped. Häll motorolja i luftfuktaren i stället för vatten och ställ in den på högsta styrka. tvätta inte din tvätt hemma. använd den trängsta tvättomat du kan hitta. Låt motorgräsklipparen stå på i vardagsrummet sex timmar per dygn för att uppnå lämplig ljudnivå. Läs av el - och vattenmätarna varannan timme. Sov med smutstvätt i sängen. Bjud hem gäster men ha inte mat så det räcker. Ta ut soporna endast en gång i veckan. Förvara soporna i den andra delen av badkaret. Gör upp familjens veckomeny utan att titta vad som finns i skafferi, kyl och frys. Ordna så att din väckarklocka ringer på oregelbundna tider under natten. När den ringer, hoppa upp ur kojen, kasta på dig kläderna och rusa ut i trädgården för att se om grannarnas hus står kvar. Sätt en flimrande lampa under soffbordet och ligg där och läs böcker i dess sken. Generalorder All undervisning och öfning med stångtorpeder skall upphöra vid Flottans skolor och undervisningskurser Titta inte på TV annat än filmer mitt i natten Låt din familj rösta om vilken film ni skall se och välj sedan en helt annan. En gång i månaden tar du isär varenda apparat du har och sätter ihop den igen. Bjud in minst 15 personer du inte känner att komma och bo hos dig en vecka. Höj trösklarna och sänk överdelen på dina ytterdörrar så att du antingen snubblar eller slår i huvudet när du går ut eller in. Släng då och då katten i swimmingpoolen och ropa: Man över bord! Rusa så in i köket och sopa ner allt som står på diskbänken till golvet och skäll på din fru för att hon inte har sjöstuvat ordentligt. en hemvändande sjöman som lyder dessa råd har stora möjligheter att lyckas. LARS PORNE Kungl. brev :Föreskrives att stångtorpeder skall såsom beväpning vid Flottan utgå Ny uppbördsman får anställas vid brefduvestationen å Skeppsholmen Go Flygförsök med brefduvor skola under nu pågående eskaderövningar anställas.

17 MINNEN KRING ETT FOTO Gerd Larsson N u kommer jag igen med gamla foton som framkallar minnen från tidigare år vid örlogsstationen på Nya varvet. Här kommer Flottans Musikkår i Göteborg (en sådan fanns under många år )** för utpassering under valvet i Tornbyggnaden och förbi vaktkuren. Den går i täten för all personal som skall gå till Karl Johanskyrkan för att Ja, tiden har förändrats och gator har försvunnit och nya har kommit. Det är alltid svårt att acceptera allt från början, men tid läggs till tid och nu är det inte många som kommer ihåg att så här såg det ut å. Idag tycker vi att det är bra att en ändring gjordes och vi tänker inte tillbaka. Det är bra när gamla foton påminner oss om att så var det då. * Nattmansskogen om du undrar. vad är detta och vad kommer namnet ifrån? Det var en man anställd (jag tror av kommunen). Befattningen kallades nattman. Hans arbetsuppgift att ta emot sjuka djur som kattor och hundar och andra små djur som skulle avlivas. Detta gjorde denne man och begravde dem sedan på särskild plats här i skogen. I Nattmansskogen gick vi inte gärna själva, men gärna med sällskap. det var spännande och nyfiket intressant. PS På bild nr. två ser Ni hur många det var. All personal på inneliggande fartyg, samt all personal stationerad på örlogsstationen som inte oundvikligen behövdes i tjänst skulle deltaga. Detta gällde även civilpersonal. För att fortsätta med bild nr. två har nu truppen kommit till stadsgränsen (numera Kungssten ) Truppen går alltså på Långedragsvägen. Här har just förtruppen passerat Stadsgränsens bilstation (Taxi ), Hedlunds bensinstation. (BP) och en gammal verkstad och befinner sig i uppförsbacken mot Karl Johansgatan. Denna del Långedragsvägen finns inte kvar. Till höger på bilden kommer uppgången ( en stig ) till Nattmansskogen* och Paviljongerna tillhörande Renströmska Sjukhuset. Där hade lungpatienter en period under årets vår- och sommardagar för att få vila och rekreation.som synes var ledet långt, så det tog en lång stund innan alla kommit fram Karl Johanskyrkan. Utöver vad jag minns ingick tidigare i yrket även att avliva och begrava hästar. Hästen ansågs helig och ingen slaktare ville åta sig. Hästen gräves ner och ingen åt av köttet. Att nattetid tömma latriner kunde också ingå i yrket. Ingen ville ta en rackare i hand och de levde ärelösa och isolerade. På krogen fanns särskilda glas för rackare så att ingen annan av misstag kunde dricka ur detsamma. Nattman är i de tidigare danska landskapen Skåne Blekinge och Halland namn på det svenska yrket rackare. Nattman/rackare var före 1880 bödelns medhjälpare. Källa Wikipedia **Flottans musikkår i Göteborg bildades den 1:a oktober 1944 på Nya Varvet slogs musikkåren ihop med A2:s musikkår och flyttade till Käringberget. Efter sammanslutningen benämndes de förenade kårerna Marinens musikkår i Göteborg. Musikverksamheten lades ned

18 Januari Dag: Torsdagen den 29:e Tid: 1800 Föredragshållare: P-O Eriksson Ämne: Svenska Amerikalinjen 75 år samt Gripsholms första resa efter kriget som passagerarfartyg. P-O Eriksson är född Han blev medlem i Flottans Män 1995 och har under många år varit medlem i styrelsen bl.a. som vice ordförande och några månader som tillförordnad ordförande. Under sina år till sjöss seglade han, innan han gick iland, som maskinchef. Ovanstående är nedskrivet av redaktören enär Eriksson befann sig i Australien när tidningen skulle gå in tryck. Februari Dag: Torsdagen den 26:e Tid: 1800 Föredragshållare: Swen Emanuel Ämne: Isens fånge - S/S Oscar Dicksons haveri i Nordpassagen år 1881 S/S Oscar Dickson byggdes på Kockums varv i Malmö i Syfte att öppna en handelsförbindelse mellan Europa och Sibirien via de sibiriska floderna Ob och Jenisej. Finansiärer var Oscar Dickson, samt den tidens oligark Alexander Sibiriakoff. Dessa hade året innan tillsammans med Kung Oscar11 bekostat den framgångsrika resan med S/S Vega som första kända fartyg genom Nordostpassagen. Swen Emanuel är född 1947 i december i Alingsås. Han är författare till boken i I isens fånge. Swen E är sonsonson till eldaren på S/S Oscar Dickson, Emanuel Andersson som i dagbok beskriver det dagliga livet på fartyget. Emanuel A född i Brevik vid Karlsborg blev 97 år gammal.. Mars Dag: Torsdag 26/3 Tid: 1800 Föredragshållare: Jan-Olof Nilsson Ämne: Historieresan. Jan-Olof Nilsson, född 1960, är författare journalist och föreläsare. Efter universitetsstudier i bl a historia, konstvetenskap och internationell politik arbetade han i tio år som antikvarie och utställningsproducent. Sedan 1989 är han verksam som frilansjournalist. På senare år har han blivit en ofta anlitad och uppskattad föreläsare. RAPPORT FRÅN KLUBBMÄSTAREN KLUBBAFTNAR JANUARI -APRIL Han har skrivit ett flertal böcker, bl.a. de kritikerrosade Anrop red dog, Minnen av krig och Lucky Strike. I det här föredraget tar han med oss till beredskapsårens dagar, då hemvärnet bl.a. fick rycka ut och vakta nödlandade amerikanska bombplan. Föredraget har väckt stor uppmärksamhet och uppskattning och bygger på ett unikt källmaterial, dagböcker, privata fotosamlingar, brevdokument och otaliga intervjuer. Under föredraget visas ett sjuttiotal unika dia-bilder. J-O har även med sig en del föremål från tiden. Det spelas dessutom tidstypisk musik ur en gammal 40- talsradio April Dag: Torsdag 23/4. Tid: 1800 Föredragshålare: Lars-Erik Uhlegård Ämne: Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten inom Försvarsmakten (MUST) Lars-Erik Uhlegård blev under hösten 2014 ny ordförande för Flottans Män i Göteborg. L-E U är en 68- årig nyligen pensionerad sjöofficer med kommendörskaptens grad. Han är född i Stockholm, men är bosatt i Mölndals stad sedan Hans meritlista när det gäller utbildning och olika befattningar inom Försvarsmakten är omfattande.hans karriär började som 3 klass sjöman i Karlskrona och slutade som kommendörkapten vid Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten (MUST). L-E U har tjänstgjort på många av Flottans fartyg som bl a navigeringsstyrman och fartygschef. Boris Lundqvist Klubbmästare

19 Den öppna VI GRATULERAR FÖDELSEDAGAR JAN MARS V E N T I L E N REPLIK Visan om Marieholm I förra numret efter Visan om Marieholm frågades Vem var / är Robert Hans Hermansson hörde av sig omgående och berättade att det var fartygschefen, kommendörkapten Robert Krusell. Hans berättade också att de i andra versen omskrivna lössen fanns verkligen i överflöd. Vi önskar en stund av Julefrid för eftertanke, ja nog har vi tid, innan vi på dopparedan stökar till under julegran. På klappar an mass vi vrider och vänder. Papper slits upp av ivriga händer. Som vanligt liknar det köphysteri. Som vanligt ett pryl och ha-raseri. Men denna jul vi önskar måhända i viss mån trenden kunna vända. Den finaste klapp till Er alla vi vet men hur slår man in kärlek i ett paket? En vacker men ogörlig ambition plus några små klappar som tradition. GOD JUL och redaktören och diktande GOTT NYTT ÅR önskar hustru Inga-Lill Jan Feb Mar Foto Hans Hermansson Evert Olofsson Brännö 85 år Bert Olofsson Gbg 85 år Bert Löverdal Bohus 80 år Boris Lundqvist Lindome 70 år Ronald Blom Angered 70 år Christian Nilsson Gbg 75 år Lars Josefsson Stenungsund 80 år Käthe Ivarsson Bojen 80 år Mikael Ekeblad Torslanda 70 år Gunnar Friberg Gbg 75 år Nils Melin V. F. 80 år Britt-Marie Detterberg Bojen 70 år Helmer Ternegren V. F.. 90 år Jan-Erik Karström Gbg 70 år Lennart Kallerdahl Brastad 70 år Ulf Larsson Alingsås 75 år Ulf Granat Askim 70 år Anders Lennvi Gbg 85 år Kerstin Sjöblom Bojen 85 år VI HÄLSAR FÖLJANDE nya medlemmar välkomna Daniel Karlsson Johan Algell Björn Carlström Tommy Frisk Risto Guerreiro Ingemar Kjönsberg Göran Eklund Mikael Kekonius Carlaxel Benholm Mölndal Torslanda Kärna Torslanda Göteborg Göteborg Bohus V:a Frölunda V:a Frölunda

20 AKTIVITETER VÅREN 2015 FLOTTANS MÄN JANUARI: 29 To KLUBBAFTON SÖNDAGSÖPPET JANUARI: 18, 25 ONSDAGSÖPPET JANUARI 14, 21 DAMKLUBBEN BOJEN JANUARI: 28 On KLUBBAFTON FEBRUARI: 26 To KLUBBAFTON FEBRUARI: 01, 08, 22 FEBRUARI: 04, 18 FEBRUARI: 25 On ÅRSMÖTE MARS: 15 Sö MEDLEMSMÖTE 21 Lö ÅRSMÖTE 26 To KLUBBAFTON APRIL: 23 To KLUBBAFTON Maj 10 Sö MARINSTUGANS DAG 28 To GRILL OCH MUSIKAFTON MARS: 01, 08, 22, 29 APRIL 12, 19, 26, MAJ: 03, 17, 31 JUNI 07. MARS: 04, 18 APRIL: 01, 15 MAJ: 06, 20 JUNI 03 MARS: 14 Lö SECOND HAND 25 On KLUBBAFTON APRIL: 29 On VÅRSUPÉ MAJ: 10 Sö MARINSTUGANS DAG 28 To GRILL OCH MUSIKAFTON OBS! TILL KLUBBAFTNAR MÅSTE NI FÖRANMÄLA ER, LISTOR FINNS I MARINSTUGAN. ALTERNATIVT, RING TILL RESPEKTIVE KLUBBMÄSTARE ELLER STUGFOGDEN. VI FIRAR LILLE JULAFTON I MARINSTUGAN DEN 12 DEC. PRIS FÖR JULBORET 250:- SISTA ANMÄLNINGSDAG TORSDAGEN 4 DEC. OBS!! ANMÄLAN ÄR BINDANDE L U C I A MARINSTUGAN LÖRDAGEN DEN 6:E DEC Kl TOMBOLA LOTTERIER KAFFESERVERING LUCIATÅG KL F L O T T A N S M Ä N S S Å N G K Ö R U N D E R H Å L L E R KL VÄLKOMNA ÖNSKAR FLOTTANS MÄNS DAMKLUBB BOJEN