Hellyckad jullunch med starkt kamratskap

Transkript

1 2015 nr 1 Dagens profil i vår oändliga serie Vad har du gjort i livet förutom att orientera? är Ante Strömberg, en av klubbens stora orienterare. Direkt efter skolan såg pappa Tore till att Ante kom in i tryckeribranschen. Där blev han kvar till för tre år sedan. Tog in 5 minuter på 10Mila täten Anders Ante Strömberg, 71 år, är en av de stora profilerna i Skogsluffarnas OK genom åren. God löpare, säker orienterare som bland mycket annat sprang andrasträckan i vårt silverlag i 10Mila Han gick ut som 97:a. växlade som 32:a och tog in 5 minuter på täten. -På väg mot fjärde kontrollen, en grop, låg jag i en 50-mannaklunga. Visste att vi dragit oss lite snett åt vänster. Plötsligt såg jag något rött glimma till åt höger. Skulle jag våga släppa klungan? Jag gjorde det, stack åt höger, fann genast gropen, stämplade forts sid.2 Berndt Forsman 90-årsgratuleras i efterhand av BrittMarie Skog. Tommy Ljusenius ler belåtet. Foto: Reine Borgström. Hellyckad jullunch med starkt kamratskap Gamla Luffares jullunch blev en hellyckad tillställning med 50 personer vid de festligt dukade borden. Sällan har kamratskapet och gemenskapen känts så stark. Sid.8 Klubben fick i lån Foto: Omar Magnergård Redaktionen: Omar Magnergård o Per Liljeqvist Sida 1 Efterlysningen av långivare tillskogsluffarna fick ett snabbt svar. Medlemmar lånade ut kr, dessutom kom kr in i gåvor. -Nu är vi på grön kvist igen, jublar kassören Olle Öberg. Sid.7 Gamla Luffares årsmöte äger rum onsdagen den 4 mars kl.17. Obs tiden! Den har på mångas begäran flyttats fram mot tidigare årsmöten. Platsen är, som vanligt, Hartwickska huset. Där bjuds öl, kaffe och hemmagjorda smörgåsar - samt kanske även muntrationer. Moderklubbens årsmöte är den 12 mars.

2 och fortsatte mot nästa. På vägen dit mötte jag -Är du duktig orienterare så är du säkert också klungan, som vänt Ante föddes i Östhammar. Som 10-åring flyttade skicklig boktryckare. Ante blev kvar i 20 år hos Werner på Sturetryckeriet han med pappa Tore, mamma Ulla och sina sex på Tulegatan. syskon till en lägenhet på Stångåvägen i Under tiden hade han hunnit gifta sig med Inga. De Bagarmossen. Pappan var tryckerifaktor och träffades en danskväll på Göta källare Inga tryckeriet i Östhammar hade just lagts ned. var änka sedan något år och hade gått ut för att Första dagen i Bagis kom en snorig grabb emot koppla bort dysterheten. Hon hade tre barn honom. Henrik, Johan och Yvonne som Ante adopterade. -Vad heter du? Gemensamt har de sonen Dan, 42 år, och -Anders. pappegojan Jacko som Ingalill Spetz skrev om i -Då ska du kallas för Ante, sa Bertil Odenholm. förra numret av Gammelluffaren. Så blev det. Givetvis umgicks Ante under Sista stoppet på Antes tryckta bana blev uppväxten mycket med sina syskon: Mats (som varit inspektor i Mellanskog och jobbat med Bertil familjeföretaget Redners tryckeri i Västberga, Lidén), Karin ( som bor i USA, varit lärare och är numera stort värre och ägt av ett investmentbolag pensionerade sig Ante. gift med New Yorks förre polismästare), Lena (som varit chef för städpersonalen i riksdagen och År 1966 åkte han Vasaloppet med den äran. Det var minusgrader vid start, snart steg temperaturen har lägenhet i gamla Klara) Ann-Sofie (sekreterare, bor i Bagarmossen, men är på väg att och täta snöflingor föll. Vid Evertsberg måste Ante stanna och valla om. Ändå kom han på plats 430 (!) flytta till Uppsala), Thomas (säljare av byggmateriel, var duktig som junior, men skadade bland drygt startande, var i mål bara en dryg timme efter segraren Janne Stefansson. benet genom en cirkelsåg och måste sluta med orienteringen) samt Christina (bosatt i Högdalen). -Det fick räcka med ett Vasalopp. Och mitt sista 10Mila gjorde jag Jag varken springer eller Umgänget med syskonen har fortsatt. åker skidor längre. Men Inga och jag gör nästan Men det var Tony Millbrant som blev Antes dödspolare. De var klasskamrater i Bagarmossens varje dag en tur i skogen, särskilt i svamptider. Vi skola och lockades till Brotorp där Skogsluffarna bor ju så nära skogen. Så på kondisen är det inget ordnade en skidtävling för ungdomar. Många kom fel. De bor i ett enplans vinkelhus på 120 kvm i Jordbro, till start, Ante vann. Tävlingen filmades. En men söker sig mot Nynäshamn. Där är de ofta vårkväll visades filmen. Med då var Björn Ekblom, svensk juniormästare, som berättade om sommartid och har varit och tittat på flera tjusningen med orientering, framför allt på natten. lägenheter. -Det lät fascinerande. Tony och jag var ju jämt ute Bortsett från enstaka inhopp som funktionär har Ante varit borta från Skogsluffarna i 30 år nästan i skogen. lika länge som han var aktiv. Men nu är han med Några veckor senare skrevs båda in som igen, nybliven medlem i Gamla Luffarna. Premiären medlemmar i klubben. Efter åtta år i skolan såg Ante fram mot ett långt, var jullunchen, som han fann mycket lyckad. härligt sommarlov. Pappa Tore hade andra tankar. Dessutom var det väldigt kul att få återse gamla -På måndag följer du med mig till jobbet. Du ska kompisar. Omar Magnergård bli tryckarlärling. Ord och inga visor. Ante blev kvar på Södermans Kamratskap som håller 1: I januari åt Kerstin boktryckeri i City i fem år, inberäknat ett år som Törnqvist lunch på Grand. Tillsammans med fyra signalist på A 7 på Gotland. Tillbaka i stan vann andra Sofiaflickor. Ante en orientering, som sportens store gynnare -Vi har hållit ihop sedan vi var år, berättar Werner Söderman var inblandad i. Vad jobbar du med? undrade Werner efter prisutdelningen. Jag är Kerstin. Orsaken till att de nu kostade på sig var att en av boktryckare, förklarade Ante. dem, Märta Tegnér, just fyllt 90 år. I oktober gör -Då ska du börja hos mig, avgjorde Werner. Kerstin själv det. -Men du vet ju inte vad jag går för, invände Ante. Sida 2

3 Bo Hedström har rott 780 mil Vad gör man när segelbåten sålts, när man fortfarande bor ett stenkast från Kalmarsund och man fortfarande vill ut på sjön? Jo, då kan man bli roddare. Vid träningsrundor ut till Svinö - en ö närmast sundet som hittills skyddats från bebyggelse hade jag träffat några roddare ute på sin dagliga roddtur som gått i land för ett dopp i sundet. Jag blev medlem i Kalmar Roddklubb. Klubben bildades 1925 och äger 15 båtar av olika storlek från singlar till fyror - för fyra roddare med styrman - vilket är de som mest används. Båtarna har skjutbara säten - slejdar som medverkar till att hela kroppen får arbeta. För närvarande är vi ungefär 40 medlemmar. Klubben sysslar huvudsakligen med motionsrodd. De vatten vi har är ganska grunda och rätt utsatta för blåst i sundet så det går inte att få ut lämpliga tävlingsbanor (Kalmarsund lär komma av kalmarna sund i betydelsen stenuppfyllt sund.) Under säsongen, som varar från maj till oktober, ror vi ut varje vardagsmorgon med start Det blir en tur på ungefär 5 km med uppehåll för dopp på vägen. Då badkläder ej medtas har damerna valt andra tider. Lördagar startar vi klockan 7, men ror litet längre och har kaffe med oss. Upplägget med de tidiga rodderna gör det möjligt att ro innan arbetstid men begränsar tyvärr deltagarantalet. Damerna har egna tider. Därutöver har vi vissa tider på kvällarna. Klubben för statistik över antalet rodder för varje medlem. Flera kommer upp i över 100 utrodder och upp till 700 km per säsong. Den som rott mest har hittills kommit upp till km under de 49 år han varit medlem (mer än ett halvt varv runt jorden). Själv har jag kommit upp i 7800 km under 20 år fram till 2009, då jag var tvungen att sluta med både rodd och orientering efter en höftledsoperation. Men Birgitta fortsätter att ro med damerna. Men jag är fortfarande medlem. Det är ett härligt gäng att vara med i. Lördagsmorgnar på sommaren händer det att jag cyklar ut till Svinö och tar ett dopp och fikar tillsammans med roddarna. Vartannat år söker vi utbyte med andra roddklubbar. Vi har rott i Stockholm med båtar från Hammarby roddklubb vid Skanstull och från roddklubben i Djurgårdsbrunnsviken. Vi har rott på Siljan med kyrkbåtar från Siljansnäs. Vi har gästat danska klubbar från Köpenhamn till Silkeborg på norra Jylland. Rodd har högre status i Danmark med fler medlemmar och högre medlemsavgifter. Deras roddhus och båtmateriel har högre standard än vad vi kan hålla. Vi har även rest tiill Berlin och rott på Wannsee. Rodd har varit ett bra komplement till orienteringslöpning. Lika bra för kroppen som skidåkning vilket ju inte är så lätt att praktisera numera. Bo Hedström Sida 3

4 Luffartelegram till Davos: Vi vann! Skidorientering är en fin sport, som kombinerar skidåkning i högt tempo med snabba vägval. Dagens skidorientering liknar integårdagens alls. I dag är det skate på upplogade vägval på bra, moderna kartor. Det kan bli lurigt om man lockas in i vägval med höjdskillnader eller svårtydda stigförgreningar. Men det är en rolig idrott, som dock kräver en massa arbete bland annat ploga stigar och över öppna ytor mm. Tidigare års tävlingsförberedelser var mest att tillhandahålla en karta över tävlingsområdet. Som tävlande ställdes man inför massor av problem. Var vägen grusad? Om inte så kunde det vara det bästa vägvalet med skate på snö- eller isvägbana med en skida som hade en stålkant på insidan. Det gick fort i några stunder alltför fort och farligt. Möte med en bil i en kurva kan sluta i diket! Jag vet har varit med om detta. Många var fantastiska att få upp hög fart på detta sätt. Andra problem gällde välvalet. Skulle man ta chansen att ploga i snön mellan två välval? Eller gick det bättre och fortare att köra runt. De bästa skidorienterarna kände på sig vad som var bäst. Bröderna Tirén i Hellas var mästare på detta. Om de plogade och var först över fältet så var det inte tal om att göra ett rakt skidspår utan det blev ett skatingspår som efterföljande inte hade så stor nytta av. Också en taktisk grej. Ofta gick tävlingarna i mörker. Man syns bra på håll på vintern men om lyset är släkt så kan man smita undan. Det hände på KM i början på 60-talet. Jag var och är ingen bra skidåkare men tyckte det var kul att vara med. Banorna var i allmänhet km med ett fåtal kontroller. I slutet av tävlingen uppe i Väsbytrakten kom jag ikapp täten, som av någon anledning bommat. Bommar man så tog det ofta lite tid i skidorientering på den tiden. Nåväl, över ängarna mot sista så råkade jag komma in på rätt spår. Klungan lång bakom och kom snabbt. Jag såg ett felspår till höger, körde in något 100-tal meter, åkte bakom en enbuske och släckte lyset. Klungan susade förbi. Ut igen och tillbaka till rätt spår. I mål fick jag faktiskt beröm av Fastis för en lurig manöver. Som junior vann jag DM på en liknande manöver, fast här gällde det en stor vägkorsning. Tätklungan på slutet susade rätt fram i korsningen fast vi skulle till vänster. Eftersom jag låg lite efter men såg Sida 4 misstaget så släckte jag lampan, tog till vänster och körde på för allt vad tygen höll. I målfållan uppe vid Ålsätra var jag ett tiotal sekunder före klungan. I DN skrev man dagen efter att jag var en bra spurtare. Tja Det fanns onsdagstävlingar som gick på kvällen i stort varje vecka. Gemensam start. De gick som dagens Luffarliga ofta i Stockholms närhet. Det blev ofta lika mycket springande som skidåkning. Ibland innebar starten att man fick rita in kontrollerna efter anvisningar, vilket gick fort för en del långsammare för andra. Som Peter Ahlstedt och Jan Hägerskog brukar minnas så var det en taktisk grej att rita in de sista kontrollerna först och sedan hänga med klungan till de första för att sedan orientera till de sista på egen hand, om nu orken hängde med. Flottningsränna avgjorde tyvärr Skogsluffarna var ju rätt framgångsrika med SM-seger och SM-silver i budkavle. Folke Jonsson blev svensk mästare På nätet står det att han var från Valbo AIF, men jag vet att han sprang orientering och skidorienterade för Skogsluffarna några år. Finalen på sista sträckan i SM-kaveln någon gång på 50-talet blev dramatisk. Den från Hälsingland inflyttade Nils Eriksson åkte sista sträckan för Luffarna. Han var först vid sista kontrollen några kilometer från mål. Nisse tog en väg ner mot målet, det naturliga vägvalet. En efterföljande åkare tog däremot en flottningsränna utför, som inte Nisse uppfattat att man kunde ta. Han var säker på minns jag att man sa efteråt att han tagit det enda rätta vägvalet. Nisse var en utomordentligt god längdåkare omkring 15:e man på SM-tremilen året tidigare. Silvermedaljen kändes rätt snopet. Tror att det var Torsten Jansson 1 och Folke Jonsson om åkte de andra två sträckorna. Någon minnesgod Gammelluffare som minns? Vi vann även S:t Erikskaveln i slutet av 60-talet. Jag åkte första och blev slagen av Per Sommerhein i Lidingös lag med några minuter. Efter tävlingen åkte jag direkt till flyget för resa till Davos med skridskolandslaget. Dagen efter kom ett telegram med texten: Vi vann. Tror att det var Tore Gustafsson som var avsändaren. forts sid.5

5 Sprang med skidorna i händerna Vilka som var med i laget minns jag inte, men däremot vilka som var med i segrarlaget i Kolmårdskaveln 1960 (?), som gick med start i Nyköping och mål i Norrköping; Peter Ahlstedt, Peo Bengtsson, bror Håkan, jag och Torsten Jansson i nämnd turordning. Det fanns mycket att minnas från den tävlingen bland annat sprang Peo hela sin sträcka med skidorna i händerna! Och jag sprang en mil på gamla Riksettan från platsen där djurparken nu ligger till Getå, därför att det såg svårt ut att åka skidor på småvägarna på kartan från 1880 Det visade sig vara ett rätt beslut eftersom hela täten åkte bort sig i Kolmårdens skogar. Jag växlade först, 40 min före tvåan. Men det var egentligen inte min förtjänst utan det var att de andra bommade så rejält. Men mest minns jag meningsutbudet som Torsten hade med en dam på sista sträckan. Torsten hade kommit till en kontroll, där skärmen inte fanns uppsatt än, men det satt en lapp med en kodsiffra och ett datum vid husknuten. Eftersom han inte kom ihåg vilken dag det var så frågade han en dam på vägen vilken dag det var. Hon svarade men frågade också: - Var kommer Ni ifrån? - Stockholm svarade Torsten. Har ni åkt så långt!. Målet låg som sagt i Norrköping. Skogsluffarna nu har en del kurser i skidorientering bland annat en skidresa till Grönklitt i slutet av januari. Hoppas att det leder till att vi åter finns med i tävlingarna om det nu bara blir snö i vinter. Ordröra: Inga Karlsson kom att prata om kokosnötter med barnbarnet Ella, 5 år. Inga talade om att afrikaner ibland klättrar upp i palmer och hämtar kokosnötter. För att illustrera det hela ritade hon en vuxen svart person i en palm. Och på marken ett svart barn. Neger 1 och Neger 2, skrev hon. Mamma Kristin kom hem och fick se barnvaktens teckning. Hon blev mycket uppbragt. Har du inget vett, hur kan du skriva neger? undrade Kristin och tog teckningen. -Vad är det här? frågade hon Ella och pekade på Neger 1. -En människa, svarade Ella. -Och den på marken? -En liten människa, blev svaret. Tablå. Och frid i stugan igen. Björn Ekblom När Björn Ekblom fört upp Skogsluffarna till täten var trängseln stor kring honom. Foto: Norrköpings Tidningar Sida 5 Ny upplevelse: -Långfärdsskridskor i härligt månsken, det var en upplevelse att minnas, säger Nils-Olof Persson i Finspång. Han är gammal skogsluffare (nåja, blott 70 år) och ny Gammelluffare sedan i fjol. Det var i förra månaden han var ute i månskenet på sjön Skiren. Inom Finspångs kommun finns c:a 400 (!) små sjöar. De frös tidigt i vinter, vilket Nils-Olof gladdes åt. Han är ivrig långfärdsåkare sedan 22 år. Leder dessutom en skridskoklubb i Finspång. -Långfärdsskridskor ger otroliga naturupplevelser, inte bara i månsken, skrattar Nils-Olof. Nyårsafton fick dock skridskorna ligga på hyllan. Då umgicks han och hustru Bodil i stället med Margoth och Bengt Pettersson, som kommit ned från Borlänge. Bengt och Nils-Olof är gamla studiekamrater.

6 Våra 51 snabbaste i riktiga Vasaloppet Vår flitige statistiker Sven Gärderud har plöjt igenom resultatlistorna för Vasaloppet genom åren (pärmen finns i Brotorp). Här en lista över de 51 snabbaste i riktiga Vasaloppet (ej Öppet spår) för Skogsluffarnas OK med tid och år: 1)Mikael Zetterström 5.44,13/1995, 2)Robert Carlsson 5.52,43/2011, 3)Daniel Magnergård 5.54,43/2001 4)Hannes Magnergård 6.06,37/2005 5)Tom Magnergård 6.07,46/2005 6)Stefan Wahlgran 6.13,30/2007 7)Ulf Malmborg 6.18,02/1996 8)Göran Hyttfors 6.25,16/1969 9)Ingemar Svensson 6.27,15/ )Leif Magnusson 6.29,16/ )Hans Svensson 6.29,31/1969, 12)Arne Andersson 6.33,45/ )Omar Magnergård 6.37,54/ )Carl-Johan Duverfeldt 6.52,41/ ) Ante Strömberg 6.58,28/ )Petter Lind 7.01,45/ )Tony Millbrant 7.04,55/ )Per Wedmalm 7.06,43/ )Björn Ekblom 7.16,00/ )Christer Magnergård 7.18,49/ )Pär Dahlström 7.24,50/ )Tobbe Hansson 7.27,00/ )Karl-Erik Lennartsson 7.27,43/ )Sune Gavlin 7.43,17/ )Mats Björkman 7.44,06/ )Per Brinkenberg 7.47,20/ )Valter Jansson 7,56,24/ )Gunnar Blomberg 8.00,35/ )Hans-Roger Lidberg 8.07,14/ )Arne Holm 8.11,26/ )Anders Winblad 8.18,41/ )Stefan Hyttfors 8.19,35/ )Henry Åkerstedt 8.30,50/ )Pale Lindström 8.39,00/ )Arne Keyser 8.49,17/ )Sven Henriksson 8.50,33/ )Lars Ruuth 8.51,52/ )Sven-Olof Nilsson 8.53,47/ )Nils Eklöw 8.54,24/ )Bo Lidberg 8.54,37/ )Per Magnusson 8.55,28/ )RolfWelin 8.55,45/ )Hans Westerberg 8.56,19/ )Sigge Genmar 9.01,00/ )Tony Grenalt 9.06,32/ )Berndt Forsman 9.06,44/ )Arne Pettersson 9.19,58/ )Sven Novén 9.23,08/ )Curt Oldenberg 9.23,18/ )Tommy Ljusenius 9.36,50/ )Percy Holmberg 9.46,48/1956 Här nio Luffare som kört riktiga Vasaloppet för andra klubbar: 1)Göran Hyttfors 5.50,35/1965, IK Stern, 2)Nils Eriksson 5.51,53/1959, Hellas/Skarpnäck, 3)Per Sommerhein 6.33,31/1970, IFK Lidingö, 4)Bengt Åman 6.57,40/1965, Hellas, 5)Tommy Ljusenius 7.02,19/1980, FMV-sport, 6)Sverker Tirén 7.03,38/1985,Hellas, 7)Gunnar Fastesson 7.34,32/1955, Älvdalens IF, 8)Evert Gillberg 7.51,12/1960, Stigfinnarna, 9)Staffan Tegnér 8.19,53/1955, Bromma OK. Följande kvinnor har representerat Skogsluffarnas OK i riktiga Vasaloppet: 1)Linda Forsström 6.54,33/2010, 2)Elisabeth Tollemark 7.15,08/1996, 3)Anna Rosnäs 8.13,01/ )Karin Winblad 9.00,32/2006, 5)Charlotta Rosenqvist 9.02,55/2005. Sida 6

7 Vilket gensvar på efterlysningen om lån! -Nu är vi på grön kvist igen, jublar Olle Öberg, Skogsluffarnas kassör. Gensvaret på förfrågan i förra numret om att ge ett lån till klubben blev över förväntan. Sammanlagt kom kr in via lån. Dessutom i gåvor/extra bidrag. Ombyggnaden av Brotorp gick som känt på kr. Det var vida över vad som hade budgeterats. Trots vår Brotorpsfond på kr och kr i bidrag från Idrottslyftet kände sig styrelsen pressad när räkningarna började strömma in. Därför efterlysningen av lån som en temporär kassaförstärkning. -Alla skulder är betalda vid det här laget, fortsätter Olle. Lånen och bidragen har förstås varit till stor hjälp. Men vi har också fått in pengar från tävlingar och kartförsäljning. Allt tillsammans gör att vi kan andas ut och se framtiden an med tillförsikt. Lånen var attraktiva eftersom klubben ger 3 proc. ränta (i bankerna får du ingen ränta alls). En lånegivare, som vill vara anonym, satte in kr på Skogsluffarnas konto. Även dessa medlemmar lånade ut pengar till klubben: Reine Borgström,, Hans Lindskog, Omar Magnergård, Ulf Ranhed, Bengt Åhlander. Bidragen/penninggåvorna kom från: Carl Björeman, Reine Borgström, Evert Gillberg, Ulf Ranhed och Bengt Åhlander. -Jätteskönt att slippa ekonomiska bekymmer längre, tycker Olle Öberg. Alla som hjälpt klubben ska ha ett varmt tack. -Såja, du ska väl också få smaka av julbordet, säger Sverker Tirén till sin vän vid Luffarligans säsongavslutning i Brantbrink. Foto: Bengt Åhlander Sverker har fått fotvärmare Sedan början av december är Sverker Tirén med hund. Rasmus heter den, en svartvit, korthårig Jack Russel som blir 7 år om några veckor. Rasmus har av husse fått efternamnet Ravelli. -Han är nämligen duktig på att fånga bollar, tennisbollar alltså, förklarar Sverker. De blev snart väldigt goda vänner. Rasmus O.M. tycker om att röra sig i naturen och sova länge på morgonen. Detta passar husse Dålig fart på duscharna När ombyggnaden av Brotorp var klar, och damduschen perfekt. kompletterats med en duschblandare, blev vattnet alldeles Rasmus fick med sig sin fina hundkorg när han flyttade till Sverker. Men den använder för varmt. En termostatblandare behöver ungefär samma vattentryck han bara dagtid. Om nätterna ligger han i Sverkers säng. på varm- som kallvatten för att fungera. Men när -Bra fotvärmare, tycker Sverker. installationerna gjordes var det vanliga vattenkranar i Han fick överta Rasmus eftersom de förra duscharna. Ingen reagerade på att vi har olika tryck på ägarna hade ett barnbarn som var extremt det varma och kalla vattnet. Två stora vattenfilter sitter på kallvattnet, säkert för att garantera drickbart kallvatten allergiskt. Rasmus saknar höger öga, sviter till torpet, men den tryckförlust, som uppstår när vattnet efter att han som 2-åring blev påkörd av en bil. Men det hindrar honom inte att fara runt passerar filtren gör att termostatblandarna släpper fram och lekfullt hoppa som en valp. Däremot för mycket varmvatten. Därför var vi tvungna att strypa varmvattnet, dvs dra åt kranen, och då blev det för dåligt gillar inte att Rasmus att bli lämnad ensam. Då skäller han gärna. flöde i duscharna. Nu i vår ska vi bygga om vattenreningen och förhoppningsvis få fullt flöde till alla - Som det nu är kan jag inte lämna honom utanför affären. Jag har försökt med att säga duschar Först ska vi ta vattenprover vid brunnshålet, då vi hittills att jag bara ska in och köpa wienerkorv eller bara kontrollerat vattenkvaliteten ur kranen i torpet, detta hundmat. Men det verkar Rasmus inte tro. Jag får väl träna honom i att även hundlivet kan för att dimensionera ett modernt filter. Ulf Ranhed innebära ensamma stunder. Sida 7

8 Trivsel, värme, skratt och glädje på jullunchen Lasse Andersson passar upp vid de festligt dukade borden. Foto: Reine Borgström Det är ju ett bra tag nu sedan Gammelluffarnas jullunch den 27 november. Ändå känns det som om det var i förrgår som vi festade i Hartwickska huset. Jag tänker inte bara på att vi var rekordmånga 50 vid de dukade borden! utan mer på trivseln, hjärtligheten, värmen, sångerna, skratten, glädjen över att åter träffas. Vår egen Fats Waller, Anders Zetterström, alltså, underhöll på piano medan vi sökte svar på Sven Gärderuds möjliga och omöjliga frågor. En av de lättare handlade om författaren Gunnar Eklöf. Vad fick han år 1935 betala i veckan för helinackordering på pensionatet Frankrikegården i norra Jämtland? undrade Sven. 20, 30 eller 40 kr var alternativen. Rätt svar: 20 kr och då inbegripet kaffe på sängen om morgnarna och fotogenlampa som rummets ljuspunkt. I utslagsfrågan gällde det att ange hur många meter en engelsk mil är. Förvånansvärt många visste inte att milen är m. Det kom förslag på både 600 och 900 m Överlägsen vinnare av tipsrundan var Ulla-Britta Hall med 9 rätt. Efter henne var vi fyra med sju rätt. Resten kan vi glömma. Alla fick vi se på när UllaBritta fick både kram och rödvinsflaska av ordföranden Janne Hägerskog. Kram och blommor i Luffarnas röd-vit-blå färger Sida 8 fick Berndt Forsman och Sten Bergstrand som fyllt 90 resp. 80 år. I välkomstanförande harangerades Kerstin Törnqvist av Janne Du är en länk till tider som var och till Törnas. Janne hade hälsningar från Birger Andersson och Gunnar Liljedahl samt välkomnade särskilt våra långväga gäster: Margoth och Bengt Pettersson från Borlänge, Marianne och Göran Hyttfors från Rembo, NilsOlof Persson från Finspång, Ulla och Sven-Olof Nilsson från Västervik och Bo Hedström från Kalmar. Vad han glömde/inte visste var att även Per Sommerhein var långväga. Timmarna innan jullunchen landade han från Thailand. Särskilt välkomnades också Ante Strömberg med hustru Inga. Ante är nu efter att ha grunnat på ansökan i 30 långa år äntligen Gammelluffare. Hans Lindskog hade med bistånd av sin dotter - skänkt logebiljetter till Trollflöjten på Operan. Styrelsen beslöt att Ulf Ranhed och Olle Öberg skulle ha biljetterna. Detta som ett tack och uppmuntran för det enorma arbete de lagt ned och lägger på ombyggnad av Brotorp. I ett senare skede gick Operan med på att Olles särbo Monica Wachtmeister även fick följa med. Vår styrelse med fruar var på plats redan vid 9tiden för att duka och fixa, hälla upp och värma julbufféns många rätter samt göra gästabudssalen mysig och inbjudande. Först halv sex var allt diskat och klart. Att det drog ut så länge berodde till stor del på de tre lotterierna och de många skänkta bokpriserna i dem. Färre lotter, färre bokpriser till ett kommande år, tack! Men i övrigt var 2014 års jullunch hellyckad och värd att minnas länge än Omar Magnergård

9 Tradition: En vecka med skidåkning i Orsa Grönklitt har blivit tradition för några Gammelluffare. I år nötte Peter Ahlstedt, Janne Hägerskog och Torsten Jansson de välpreparerade spåren. De hann lagom packa ihop när de två bussarna med närmare 100 ungdomar och ledare från Skogsluffarna anlände. Fann anfader: Jan och Elsie Björkman har varit runt i Valloniet. Det är en del av Belgien, varifrån många duktiga valloner för några århundraden sedan lockades till Sverige. I staden Sedan, som nu ligger i Frankrike, kunde Jan studera det kontrakt som anfadern Jaques de Fala år 1624 tecknade med Wilhelm de Besche. Samma år reste de Fala till Finspång för att börja arbeta som mästersmältare inom järnbruket. -Spännande att studera kontraktet, att ta ett så långt hopp tillbaka i tiden, tycker Jan. Min farmor hette faktiskt Fala som ogift. Ulla-Britta Hall kramas om av Janne Hägerskog efter segern i tipsrundan. Foto: Omar Magnergård Hundvakter: Jul och nyår och mest hela tiden sedan i midsomras har Bengt och Inger Berglund tillbringat i ett stort hus på Värmdö. -Visst trivs vi i nya lägenheten i Nacka. Men Värmdö är allt ett strå vassare, tycker Bengt. Vår son Tommy har två hundar och behöver trygg hundvakt. Så då ställer vi förstås upp. Gamle brandmannen Bengt rör sig inte som förr. Han har besvär med hjärtat, går några hundra meter med rollator och måste sedan vila. Men han följer oss klubbkompisar genom Gammelluffaren och ber oss hälsa alla. Finns orken kvar kommer han gärna till någon av våra träffar. Kamratskap som håller 2: I april åker Eva Leffler, Monica Rosenqvist och Eva Ormberger till Prag. Trion var där tillsammans 1974, alltså för 41 år sedan. Då tågluffade de. Alla tre gick i Årstaskolan hade de Ulla Ekblom som gymnastiklärare. Via Ulla blev de skogsluffare och sprang budkavlar och nationella tävlingar för oss. -Härliga tider som vi pratar om ibland, skrattar Eva Ormberger. Vi tre träffas nämligen fortfarande ungefär en gång i månaden. Inte Björns grej: Ulla och Björn Ekblom samt Elin med familj, sammanlagt sex personer, flydde decemberrusket. Under två veckor njöt de av solen i Dominikanska republiken i Västindien grader varenda dag. Alla blev fint bruna utom Björn. -Sol och värme är inte min grej, betonar han. Jag satt därför mest under en palm. Sida 9

10 Vi har varit unga pojkar Berit Hägerskog, Gammelluffarnas egen viskompositör, hade som vanligt skrivit en visa. Denna gång på melodin Flottarkärlek. Berit var med och ställde i ordning för lunchen, men hade gymnastik senare och fick inte höra delar av styrelsens bejublade framträdande. Så här sjöng de: Vi har varit unga pojkar mycket lustiga att se snabbt som vinden sprang vi för att hänga me Nu är onsdagar som gäller uti glada vänners lag när vi klarat banan blir en lyckans dag. Ja, vi kämpar ju mot alla Svenne han kan vara svår trots sin ålder vi på honom inte rår Dessa långa ben dom kliver över stock och över sten och i målet konstateras -man är sen Delar av styrelsen sjunger från scenen om att de alla varit små och att Svenne är svår att slå. Foto: Omar Magnergård När som springet är avslutat termoskaffe smakar gott och man gråter ej för tiden som vi fått kartan var ju ganska svår och stenen låg ju inte rätt nästa spring det blir på annorlunda sätt Minnesvärt på Operan Olle Öberg bjöd med sin Monica när vi den 14 januari bänkade oss på fina platser i loge 5 på första raden för att avnjuta Mozarts Trollflöjten. Operabiljetterna var ett tack från Gamla Luffare för vår insats i ombyggnaden. Vår förväntan var stor när ouvertyren slogs an och det blev därför en mindre chock när ridån gick opp och ett kalt klassrum i Roy Anderssons murr-grå färgskala visade sig. Jag hade fortfarande Ingemar Bergmans trollska uppsättning med Håkan Hagegård som Papageno på näthinna och ville inte riktigt acceptera den moderna iscensättningen. Musiken, fina sångarinsatser och oväntade upptåg, som flera gånger fick hela publiken att brista ut i skratt, och inte minst en armé av dansande björnar och tre underbara andeväsen från Adolf Fredriks musikskola gjorde det till en minnesvärd kväll. Tack Gamla Luffare! Här i dag ska inte springas nej, vi festa vill med er bara glada miner överallt vi ser ta nu för er utav maten hoppas att den smakar bra och så hurrar vi för Luffarna i dag Ali-Ba-Ba Ulf Ranhed Sida 10

11 Fortsättning på Långa nattens folk Som du kanske kommer ihåg producerade några stycken en minnesbok för Föreningen Tiomilakavlen under namnet Långa nattens folk. 10MILA som utkom våren Det fungerade bra. Boken såldes slut. Förra året återkom föreningen till oss som gjorde den med frågan: Snart har det gått 5 år. Det är dags för en ny bok. Är ni intresserade av att göra en till? Efter diskussioner under den gångna sommaren har vi nu beslutat att fullfölja produktion av en ny version. Den är tänkt att presenteras för förhandsbeställning i samband med 10MILA 2015 för att levereras våren 2016 Planerade delar i boken: års tävlingar ungefär som i den tidigare, men med 2 uppslag/år. Ett för damtävlingen och ett för herrtävlingen. Tema Damer med anledning av att damtävlingen debatteras såpass mycket. Hur kom den till, hur utvecklades den, hur fungerar den nu och hur är tankarna om framtiden? Tiomilaföreningen skriver arrangörsversionen ; ett antal tongivande/viktiga och skrivande kvinnor kontaktas för kommentarer och tankar. Utvecklingssteg. Varför arrangörerna ändrat och varför man inte ändrat på upplägget. Tidigare tävlingsledare skriver. Utgångspunkt Master: Den 14 januari försvarade Björn Ljusenius sin masteruppsats. Examinator var en annan Skogsluffare, nämligen Elin Ekblom Bak. Intresserade åhörare var ytterligare två Skogsluffare: Elins pappa Björn och Björns pappa Tommy. Hälsar på: Efter en vecka i Idre med mycket snö tävlingsledarbloggen från Manliga profiler under åren intervjuas under rubriken Mitt 10MILA. T ex Per Pettersson, Sven Gärderud, Lennart Stenberg, Lennart Öberg, Bertil Norman, Lasse Lönnqvist, Jörgen Mårtensson, Mikael Tarandi, Tore Sandvik, Thierry Geourgiou intervjuas av Sverker Tirén. Kvinnliga profiler på likadant sätt. T ex Annichen Kringstad, Barbro Lönnqvist, AnnaKarin från Tullinge (som sprungit alla år), Simone Niggli, Annika Billstam, Anne Margrete Hausken intervjuas av Sverker Tirén. Egna deltagare- och olika intressentberättelser som fångas upp via inlägg under Mitt 10mila på hemsidan. Resultatstatistik. Lag 1 15 från alla år i båda klasserna inkl. löpare på samtliga sträckor. = Tommy Erikssons statistik, som inte kom med i den förra boken. Eventuellt också kompletterad med listor på alla tävlingsledare och banläggningsansvariga. Utformning ungefär i likhet med den förra boken sidor. Ingen CD-skiva denna gång. Göran Hyttfors Försvarare: Christer Magnergård är en av 33 engagerade advokater i det jättelika assistansmålet i Södertälje. Ett stort antal personer är misstänkta för bedrägerier när det gäller vård- och assistansersättningar. Målet beräknas kosta samhället bortåt 100 milj.kr. -Det startar den 17 mars. Rättegången ska sedan pågå tre dagar i veckan året ut med undantag för ett visst sommaruppehåll, berättar Christer. Själv försvarar han en kvinna som har fått ersättning för vård av en person som enligt polisens utredning inte alls behövt vård. Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och Södertälje kommun gjorde på sin tid polisanmälan. Utredningen har varit mycket omfattande och pågått flera år. och sporttittande i tv åker Sten och Marianne Bergstrand, Uffe, Marie och Lina Malmborg, Kristina Bergstrand och hennes kompis Helen till Alperna vecka 9. - Sportlovsveckan, påpekar Marianne. Vi var tvungna att ta den. Lina, som är 16, fick inte ledigt från skolan annan tid. Vad hela klanen ser fram emot är att träffa Sara, 19, Maries och Uffes äldsta. Sara fick i hård konkurrens jobb som reseledare i Saalbach. -Hon sliter från morgon till kväll därnere, fortsätter Marianne. Men har ringt och sagt att hon ser fram emot en påhälsning från oss. Sida 11

12 Nykomling chansade och vann Skinkloppet Bortåt 70 unga och inte fullt så unga skogsluffare hade sökt sig till Brotorp för Luciafirande med Pepparkaksjakt och Skinklopp den 14 december. Ätandet fick på grund av anhopningen ske i två etapper. Först ungdomarna, därefter de vuxna. Innan det var dags för risgrynsgröt, skink- och ostmackor och Britt-Marie Skogs hembakade lussekakor och pepparkaksgrisar var det dock tävlingar. Ett 30-tal unga jagade sex numrerade pepparkakor. 19 äldre gav sig ut på fjolårsvinnaren Gustav Svedérus drygt 3 km långa bana med åtta kontroller. Här gällde det att tippa sin löptid. Fredrik Palmgren, som är ny i Luffargänget, frågade rutinerade Magnus Falkenström vilken tid Fredrik tänkte ta på sig. -28 minuter, blev svaret. -Då dubblar jag, tänkte Fredrik. En lyckad chansning. Fredrik var bara 16 sekunder från sin tippade tid och vann både loppet och julskinkan med Magnus som tvåa. Årets lucia var Majken Lindqvist med lilla Märta Falkenström som assisterande lucia vid sidan av en hop stjärngossar och tomtar. En överraskad Fredrik Palmgren poserar med skinkan tillsammans med banläggaren Gustav Svedérus. Foto: Olle Öberg Luffarligans vårsäsong Gustaf Richert avslutar den 13 maj i egenskap av banläggare Luffarligans vårsäsong. De flesta samlingsplatserna är nu klara. Undantaget är Hellas, som har två vårtävlingar. Det talas om Granby för åtminstone en av dem. Här är samlingsplatserna med respektive banläggare som de är kända vid denna upplagas tryck: 25/2: Edsbergs sportfält Lars Roos. 4/3: Enebybergs ip Stefan Fehrnström. 11/3: Hellas, ej känt var - Jonas Ernfridsson. 18/3: Lidingövallen Anders Gärderud. 23/3 Vallentunatrakten Rune Thurén. 1/4: Hellas Åke Johansson, Jonas Ernfridsson. 8/4: Nybackaskolan, Orminge Björn Stolt. 15/4: Gubbängens ip George Larsson. 22/4: F.d Hagaskolan, Vårby Rune Rådeström. 29/4: Tveta friluftsgård, Södertälje Veine Johansson. 6/5: Ängbybadet Lasse Lindgren. 13/5: Bollmorahallen, Tyresö Gustaf Richert. Stene Bergstrand, 80, var äldst av de 19 startande i Skinkloppet. Foto: Olle Öberg Lucia med tärnor o stjärngossar. Sida 12 Foto: Olle Öberg

13 Gustafs vinterkrönika om barmark, tystnad och små tallar! plantor nästan på stigen och jag måste förse ett tjugotal av dem med snitslar som smärre julgranar. Men, men, hur skall man förhålla sig? Skall ett område där plantorna är 70 cm höga anses vara hotade av oss? Och hur skall man hantera ett hygge som har en mångfald plantor som inte planterats utan självsått sig från frötallar. Våren blir en utmaning. Vi har höga krav på oss att prestera bra banor. Samtidigt vill vi gärna bete oss väl gentemot Erstaviksfolket. De är viktiga markägare, våra värdar som vi orienterare vill ha en förstklassig relation med! Det blev barvinter i år igen. Nästan. De flesta av oss tycker att vinter skall vara vinter. Med snö och pulkaföre. Ett annat hurtigt gäng jublar dock i högan sky: skridskoåkarna. De har haft goda tider i år med glansis på fjärdarna. Och så de där fantasterna som lägger orienteringsbanor, förstås. Vi kan få en extra säsong nu då vi kan gå omkring i skogen utan att störas av en massa blad på träden. Sikten är god. Det borde vara högsäsong även för att revidera och rita kartor. Färgskalan därute är inte rolig, men vacker om man tänker på det. Det Gustaf Richert är jordfärger, grönt är nätt och jämt grönt, svart är knappast svart, brunt inte brunt. Enda problemet är att det är kallt och valhänt att sköta pennan. Men så kommer snön, luddig, vit och fin, inte så mycket. Men nu kan man åka skidor på golfbanorna och till och med på Ladugårdsgärde. Det härligaste kanske i alla fall är att snön dämpar alla ljuden. Det är tyst även i innerstan, även när jag har hörapparaten på! Trafikbullret hörs bara i fjärran, utom när det slaskar. I villaområdena hör man bara en enstaka pensionär som är ute och skottar! Men vilken upplevelse har de som alltid går med öronen fulla av olika slags hörlurar. De hör ju bara musik eller varandra, de uppfattar aldrig den där ljuvliga tystnaden. Tänk, vintern är en ganska fin årstid! Foto: Per Liljeqvist Och så kommer våren, tillsvidare bara i drömmar Pepparkakshustävling. och almanacka. Vi har (som vanligt!) en Varje år ordnar Arkitekturmuseet en tävling om det Luffarligatävling framför oss. Den här gången bästa pepparkakshuset. I år var temat: Rum för lägger vi banor på hemmakartor. Tävlingscentrum alla. Hemma hos Per o Ann Liljeqvist samlas varje vid Tyresövallen. Vi använder Erstaviks sydligaste år ett gäng för att tillverka ett bidrag. Det har nog marker. På min vänliga förfrågan till Carl af pågått i över 15 år nu. I början var det Per o Ann o Petersens om det går för sig får jag ett lika vänligt barnen. Numera sedan barnen flyttat ut, är det Per svar Det går bra. Tänk gärna på att inte lägga o Ann och 4 av deras vänner som sliter under en kontrollerna så att de inbjuder till att springa över hel dag. åker, plantering och tomt. Verkligen en ganska Årets bidrag hette : Busshagen. Iden byggde på att hovsam och vänlig formulering. varje dag flyttar det in 2 busslaster med människor Verkligheten visar sig inte så enkel. Ett första till Stockholm. Varför då inte bygga hus av all besök på platsen för att kolla lämpliga start-och bussarna som kommer hit?! Kanske stapla dem på målplatser blir en blandad upplevelse. Nästan alla höjden som ett "Turning Busso". plana ytor utgörs numera av skogsplanteringar, de Konkurrensen var som vanligt jättestor, över 100 flesta med unga småplantor. I skrivande stund har bidrag kom in och Busshagen vann inget pris eller jag varit ute två hela dagar till bara för att kolla var hedersomnämnande. Men för två år sedan när banorna INTE kan gå. Först nu är det dags att börja temat var "Tillgängliga hus" blev det ett första pris stränga banor. Spännande skall det bli. På ett ställe i klassen "Alla som bakar". Då var det stort jubel i måste jag snitsla 100 meter utmed en stig som Bagarmossen. leder över en plantering. Maskinen har satt en del Per Liljeqvist Sida 13

14 80 årsfirande där och här Med barnbarn och barnbarnsbarn. Fr.v Ida, Sun, Wilma och Zoë Foto: Anders Bjers Min 80-årsdag firade jag i San Agustin på blev happy birthday och en del annat. Och så Kanarieöarna. Med min kära särbo Elisabeth, med uppmanades vi en efter en att framföra en dans. Jag rosa champagne, med blommande mandelträd, med har väl aldrig varit någon Fred Astaire. Men trots sol och värme som en svensk sommardag - utan mitt haltande ben gick dansturen väl och regn men rätt mycket blåst, med alldeles för mycket framkallade rejäla applåder. god mat (gick upp 2 kg) och med minnen som Väl hemma igen möttes jag av en kort- och räcker för mitt återstående leverne. brevskörd utan dess lika. Många hurrarop kom från En dag gjorde vi Stora Ö-turen med buss genom öns kamrater i Gamla Luffare tack för dem! Datorn fyra klimatzoner. Det var 23 grader när vi på bågnade av glada tillrop och lyckönskningar (bl a morgonen lämnade hotellet. Några timmar senare på 143 stycken på Facebook) m höjd var det fem grader och nästan storm. Familjen hade ordnat ett eget firande hos Dit upp tog vi oss på en mycket slingrig väg genom barnbarnet Erica och hennes man Christer J:r i vulkanlandskapet. Bussföraren tutade hårt inför deras stora villa i Brevik. Vi var ett drygt 30-tal varje kurva. Ibland var det möte och bussen stora och små släktmedlemmar, trots en del tvingades backa. Vid sidan hade vi m djupa återbud. Ende icke-släktingen var Sven Gärderud. stup. Huamej Men det löste vi raskt genom att adoptera Sven Fyra stopp gjordes på turen. Det sista vid en romsom min storebror och punchfabrik, där vi bjöds smaka av vad de En tillställning med många kärleksfulla, tänkvärda gjorde. Det var inte så dumt. tal, helt fantastiskt, konstrikt kalendarium (Marit Elisabeth bjöd mig på Garbo, en även utanför och Christer), specialskriven hyllningsvisa (Lotta Kanarieöarna känd showrestaurang. Ungefär som och Hannes), sju pajer av olika slag (Ulrika), fyra Wallmans salonger här hemma. Artisterna mötte oss tårtor (Elisabeth och Tina), ostar, vin och i dörren kl.19 och förde oss till bordet, underhöll oss champagne, frågesport om mitt liv (Roger), och serverade middagen (tre rätter och så mycket blommor och presenter. Ibland blir man helt gratis vin och starkdrycker som man bara orkade) omtumlad. Jag blev det. mellan sina framträdanden. Fyra söta svenska Dessa rader är tillkomna på uppmaning från vänner flickor och fyra charmiga svenska män var uttagna i Gamla Luffare. Jag fyllde år den 19 januari. Två efter en hård audition i Stockholm. De dansade och dagar senare passerade Sverker Tirén 70-strecket. sjöng oftast i grupp och med en perfektion som var Nu lämnar jag över stafetten till Sverker. I nästa enastående. Dessutom framträdde en ung ukrainsk nummer av denna publikation vill vi veta vad som trapetsartist med väl så halsbrytande nummer. hände Dig på födelsedagen och vid det öppet hus Elisabeth hade skvallrat när hon köpte biljetterna. Så Du höll i Ravinens stuga den 7 februari (för sent framåt 23-tiden ropades jag och fem andra bland de för att få med i detta nummer). Så kom igen, Du 150 gästerna upp för att inta scenen. Vi hade ju fyllt ordets och skogens Mästare! Omar Magnergård år i veckan. Jag var äldst, en 25-årig britt yngst. Det Sida 14

15 Varning utfärdas: -Nu är jag verkligt sugen på att lufsa i skogen igen, betonar Lennart Spetz. En varning är därför befogad till deltagarna i Luffarligan och i våra klubbtävlingar. De senaste sex åren har Lelle blivit trött så snart han mött ett motlut. Läkarna kom fram till att han hade för tjock hjärtvägg. Den gjorde att han inte fick någon syre till benen. Med hjälp av insprutad sprit(!) fick läkarna hjärtväggen att skrumpna. Efter en vecka på sjukhus var en ny Lelle Spetz hemma igen. Ivrig på att bli mer aktiv i både orientering och golf. Tränade Kalla: Roger Magnergård, för några år sedan utsedd till Sveriges bäste medietränare, har nyligen tränat Charlotte Kalla, Sarah Sjöström och Stefan Holm i att svara på besvärliga frågor. -Dessa tre jämte några andra kända idrottsprofiler är ambassadörer för Medaljlotteriet, förklarar Roger. Det nya lotteriet stödjer idrotten. Utgångspunkten är lottköparens födelsedag. Varje vecka dras 17 vinnardagar. Högsta vinsten är ett kg guld. Lotten kostar 40 kr i veckan. Den som vinner Guldvinsten får den utdelad av en av ambassadörerna. Uppassad: -Jag är väldigt bortskämd, tillstår Birger Andersson, 95 år i höst. En sjuksyster kommer hem och ser till mig. Och jag har dagliga besök av duktiga och rara flickor från hemtjänsten. Dessutom ringde Brittis och pratade länge med mig. Undra på att jag mår riktigt bra. Övervintrare: I en hörna hemma i sovrummet övervintrar Berndt Forsmans vita, mer än meterhöga Mårbackapelargon. Berndt hade klippt ned den rejält, men efter nyår började den växa. -Det kom musöron och så får inte ske, så jag ansade den än mer, berättar Berndt. Fem grannar följer pelargonens övervintrande. De beundrade den i somras, fick skott av Berndt i höstas och är nu spända på fortsättningen. Dystert besked: I förra numret av Gammelluffaren läste Björn Ekblom gamla årgångar av Skärmen, orienterarnas årsbok. Där noterade han att Christer Granberg, Skogsluffarna, kom på bronsplats i SM för yngre juniorer i Hälsingland. Vad hände med honom sedan? Någon som vet? undrade Björn. Hasse Svensson, på sin tid även han en duktig Luffare, ger besked: -Christer flyttade till Falun under 80-talet. Där arbetade han på ett anläggningsföretag. Efter c:a fyra år i Falun drabbades han av cancer och gick bort några år senare. Hasse tillägger att han gläds över att se hur ungdomsverksamheten spirar i klubben och att han tycker att det är jätteroligt att följa de gamla Luffarveteranerna. Egen julgran: Dagarna före jul var UllaBowlar: Varje onsdag drar Anders Zetterström till Enskedehallen. Där väntar sju kompisar som en gång bott på Sekreterarbacken på en bowlingmatch. -Jag bodde på Nämndemansbacken, men vi var ju grannar. Den äldste av oss är 90 år. Han hör dåligt, men är nästan alltid bäst av oss. Förutom bowlingen har Anders veckogymnastiken. Nu har han dessutom satt igång att simma igen. Det gjorde han alltid förr. Åtminstone en gång i veckan. Sida 15 Britta Hall ute på sitt Muskö och hämtade två meterhöga julgranar. En tog hon till sig, en ställde hon i porten på Kolbäcksgränd. Julen firade hon hos äldsta barnbarnet Anna i Drammen. En svensk jul. -Jag hade med mig sill och annat som jag brukar ha. Vi var elva släktingar som umgicks i fyra dagar och hade väldigt trevligt.

16 Rivstart i Våffelstugan Skulle det gå att få bemanningen att fungera fyra dagar i sträck på jullovet? Många är ju bortresta, eller upptagna med olika aktiviteter. Redan i månadsskiftet novemberdecember hade Kalle Lindqvist och jag en preliminär lista på drygt 100 cafévärdar som skickades ut. Och vi lyckades bemanna även jullovsdagarna! Öppet Hus Vinter startade på allvar lite tidigare än vanligt, redan lördagen den 3 januari. Skyltarna om öppettider sattes upp redan under julhelgen. Vi hade en väldig tur med vädret, då isen la sig på Söderbysjön och kanalen var farbar när vi öppnade denna lördag den 3 januari. Det blev en rivstart, med många besökare de här första helgerna. Först skridskoåkare, sedan kom folk på skidor och så blev det pulkaåkning och snögubbsbyggande. Det står några riktigt fina gubbar och gummor framför stugan. I år har vi försökt att cafévärdarna även tar ansvar för bakningen av både Ollebröd och bullar mm. Det har visat sig fungera bra. Det avlastar mig och Olle som annars har bakat till var och varannan helg. Ollebrödet, som egentligen heter Bogesundsbröd, är enkelt att baka, går också bra att frysa in. För det är ju lite av Café Brotorps kännetecken, att brödet är hembakat. Men mest säljer vi nog våfflor. På kalendern på Bagisbloggens hemsida har man tagit in vår information så varje lördag och söndag står det Våfflor i Brotorp Inte undra på att det har blivit ett utflyktsmål för barnfamiljerna. Med överkomliga priser också. Vi har inte gjort någon prishöjning på fem år, Reine Borgströms inplastade prislistor används fortfarande. Men Olle knorrar lite förstås som kassör. Vi kommer som tidigare att hålla öppet på sportlovet vecka 9. Uffe Ranhed har lovat komma ner en dag och bygga fågelholkar med barnen. Och i år kommer vi att ha en snitslad bana med kontroller med frågor om djur och natur. Så har du besök av barnbarnen, kom ner och pröva på! Vinterpasset, med banläggare Magnus Holmström, finns att köpa för 40 kr. 24 fasta kontroller sitter uppe t o m mars. Jag vill också slå ett slag för Våffeldagen onsdag den 25 mars. Då håller vi öppet förstås, Brotorp kallas ju Våffelstugan i folkmun. Olle Öberg vid det uppbrutna fönstret. Foto: Britt Marie Skog Nytt inbrott i Brotorp -Nej, inte nu igen. -Jo, tyvärr. När Britt-Marie Skog kom ned till Brotorp en förmiddag i slutet av januari upptäckte hon att fönstret mot gräsmattan var uppbrutet. Fönsterluckan hade bänts loss och glasrutan krossats. Hon ringde först Olle Öberg och sedan polisen. Brittis och Olle konstaterade att växelkassan på 850 kr var borta. Dessutom tre våffeljärn(!) och en tävlingsklocka.. Men tjuven/tjuvarna hade nöjt sig med detta och inte ställt till det. Hyggligt -Fönsterbågen var i flisor, berättar Olle. Jag tog med dem till glasmästaren som skulle låta en snickare göra en ny fönsterbåge. Brittis och Olle beräknar att inbrottet kommer att kosta runt kr. Vi har visserligen försäkring, men självrisken är kr. Flyger och far: Den 16 januari satte sig Hans Lindskog på planet till södra Spanien. -En månad i Almunecar tio mil öster om Malaga väntar mig, förklarade han. Jag tycker inte om svensk januarikyla. Bättre då att vara därnere i värmen, 50 meter från havet. Han hann bara vara hemma ett par veckor och ta några kontroller vid Hellasgåerden. Julhelgen tillbringade Hans nämligen för andra året i rad med goda vänner i Philadelphia och New York. Britt Marie Skog -Höjdpunkten var en timslång helikopterfärd över Philadelphia med omgivningar. Sida 16