Sammanställning av fyra tematiska workshops - våren Centrala Älvstaden

Transkript

1 Sammanställning av fyra tematiska workshops - våren 2011 Centrala Älvstaden

2 Projekt Centrala Älvstaden är ansvarig för denna publikation. Text: Dragan Mitec och Karin Aase Bilder: Centrala Älvstaden, Göteborgs Stad Fyra tematiska workshops våren 2011» SIDa 2

3 Tack för engagerat arbete för Centrala Älvstaden! Under fyra veckor i mars/ april 2011 bjöds experter, forskare och praktiker in till workshops för att fördjupa kunskapen kring begreppen fossilfri stad, inkluderande stad och differentierat näringsliv. Utöver dessa anordnades också ett nordiskt erfarenhetsutbyte. Resultatet från dessa fyra workshops har varit ett grundläggande underlag för arbetet med vision och strategier för Älvstaden. Materialet låg också till grund för den internationella workshop som hölls i juni Alla fyra workshoparna hade samma upplägg med ett inledande seminarium dag ett, workshop dag två och lunchpresentation dag tre. Till seminariet bjöds, utöver workshopdeltagarna, politiker och tjänstemän att delta och till sopplunchen, där workshopens resultat presenterades, bjöds också allmänheten in. Vi vill rikta ett stort tack till alla som deltog i workshoparna och till alla andra som gjorde arbetet med workshoparna möjliga. Ett särskilt tack till processledarna Tomas Hermann, David Sim, Solvejg Reigstad, Åsa Lindell, Fredrik Warberg, Hannelore Stuhrmann och Kristina Belfrage. Texterna i denna publikation är skrivna av Dragan Mitec och Karin Aase. Materialet är sammanställt och bildsatt av projekt Centrala Älvstaden. Bo Aronsson projektledare Hanna Areslätt bitr. projektledare Fyra tematiska workshops våren 2011» SIDa 3

4 Fyra tematiska workshops våren 2011» SIDa 4

5 workshop 9-11 mars 2011 Ett fossilfritt Centrala Älvstaden Fyra tematiska workshops våren 2011» SIDa 5

6 Ett fossilfritt Centrala Älvstaden Text: Dragan Mitic Seminarium - för ett fossilfritt Centrala Älvstaden Ett nittiotal åhörare samlades i Stadsbyggnadskontorets infosal på det seminarium som skulle bli startskott för Centrala Älvstadens klimatworkshop. Fem perspektiv på ekologiskt hållbar stadsbyggnad slog an tonen för expertgruppernas arbete de kommande dagarna. Svante Sjöstedt, Centrala Älvstaden Den som innan seminariet hade dålig koll på hur utbrett område som Centrala Älvstaden omfattar, fick ett passande tillfälle att bokstavligen klampa runt i den blivande stadsdelen. I hallen utanför infosalen, på Stadsbyggnadskontorets bottenvåning, finns nämligen en gigantisk stadskarta tryckt på golvet. Både i fikapausen och under minglet efter seminariet kunde deltagarna därför få en tydlig bild av utmaningen i att presentera rekommendationer ett så stort område. Till ytan ska den blivande stadsdelen vara fem gånger större än vad Göteborgs innerstad är idag. Svante Sjöstedt, ansvarig för miljöfrågor på Centrala Älvstaden, inledde seminariet med att förväntansfullt skissa upp både de utmaningar som hans projektgrupp står inför, som den kommande workshopens uppgift. Båda behandlar svåröverblickbara processer med ett slut i mer eller mindre konkreta rekommendationer för framtiden. Om vi ska nå de mål som FN:s klimatpanel har satt upp så måste vi skära ner våra koldioxidutsläpp till en femtedel av dagens. Förutsättningarna att göra det är visserligen lättare när man bygger nytt, men att planera för det helt fossilfria kräver ändå mod och djärva tankebanor. Därför känns det idag lite som att hoppa fallskärm. Jag har aldrig gjort det tidigare, så vi får se vad som händer. Katarina Pelin, Malmö Stad BEHOVET AV SAMVERKAN Seminariets första talare levererade kanske den mest pedagogiska bild av vad stadsbyggnad handlar om. Utifrån sin tre års långa erfarenhet från miljöförvaltningen sa Malmös miljödirektör Katarina Pelin att stadsplanering lite är som att ha hantverkare hemma. Det gäller att rörmokaren, elektrikern, snickaren och alla de andra samarbetar för att allting ska fungera och bli bra. I sin föredragning var det just på samverkan mellan viktiga aktörer i stadsplaneringen som hon lade fokus. Hon pekade på exempel i Malmö där man har arbetat aktivt utifrån hållbarhetsprinciperna och där utbyggnaden har skett i nära samarbete mellan kommun, näringsliv och medborgare. Både nybyggen och moderniseringar av befintliga områden. Samverkan kan handla om att släppa in byggherrarna tidigt i planeringen, vilket ofta stimulerar de bästa lösningarna. Samverkan kan vara att jobba ihop med enskilda företag och tillsammans utveckla vassa klimatlösningar. Det handlar också om att försöka verka över förvaltningsgränserna. Alla kunskaper behövs, det funkar inte att sitta i sina stuprör och jobba. Katarina Pelin menar att samverkan inte bara syftar till att få bra resultat, rent Fyra tematiska workshops våren 2011» SIDa 6

7 praktiskt. Om man vill att en stad ska behålla sin konkurrenskraft och dra till sig invånare och näringsliv, så måste den vara hållbar. Då är det viktigt att alla också vet varför man jobbar för hållbarhet, att det är något som både kommunen, medborgarna och näringslivet tjänar på. Många kan dra nytta av det varumärke kring hållbarhet som Malmö bygger upp. Näringslivet kan ta med sig varumärket ut till sina kunder och använda staden som showcase. Och när olika projekt når internationell ryktbarhet attraherar det många profesionella som vill komma till oss och studera våra exempel. Även det spiller förstås över på näringslivet. Seminariets två andra förespråkare för samverkan var Staffan Bolminger, miljöchef vid Älvstranden Utveckling, och Charlotte Reidhav, fjärrvärmestrateg vid Göteborg Energi. Med utgångspunkt i sina organisationer gav de exempel på hur samverkansarbete för ett mer klimatsmart fastighetsbyggande kan se ut. Staffan Bolminger berättade om de senaste årens allt energieffektivare hus som han varit med och utvecklat i Älvstrandens olika nybyggnationer. Och insikten att man till slut når en gräns för hur mycket klimatnytta som man kan göra ensam, utan att samarbeta med andra delar av staden. Vi ville ta steget utanför våra fastigheter. Det gick inte att skruva ner fler kilowattimmar utan risken att suboptimera. Vi hade kanske minskat kilowattimmarna ytterligare men inte de totala koldioxidutsläppen. Då började vi spåna på vad mer vi kan göra. Gick det till exempel att ackumulera energi på natten, för att leva på den på dagen, när resten av Göteborg står och duschar? Charlotte Reidhav tog en bild över Göteborgs fjärrvärmenät till hjälp för att förklara vilka engergivinster man kan göra om man tittar utanför den egna tomtgränsen. I staden finns stora värmeflöden i omlopp som man kan ansluta till. Hon berättade att byggnader i Sverige ansvarar för mindre del av våra nationella koldioxidutsläpp än vad de exempelvis gör i Europa. Till stor del beror det på våra fjärrvärmesystem, som gör att vi kan utnyttja värmeflödena från dels avfallsförbränning, dels från industrispillvärme. Det är en infrastuktur som också kan utvecklas. Till exempel har vi börjat bygga ut ett fjärrkylenät. Och på sommaren, när värmebehovet inte är så stort, kan vi omvandla värme till kyla som kan kyla våra butiker, lokaler och kontor och på så sätt minska hela stadens elbehov. Charlotte Reidhavs och Staffan Bolmingers vision om energisystem som byggs ihop och integreras i fastigheterna för att nå gemensamma energivinster, gillas också av Jan-Olof Dalenbäck, professor vid Chalmers. Han hade kommit till seminariet med specialkunskaper i energieffektivt byggande, näranollhus och solceller. Även han menade att förutsättningarna att klara sig utan fossilt bränsle kräver ett helhetstänkande. Charlotte Reidhav, Göteborg Energi Staffan Bolminger, Älvstranden Utveckling Jan-Olof Dalenbäck ENERGIEFFEKTIVA SYSTEM Jan-Olof Dalenbäck hoppas att Centrala Älvstaden planerar för hus med låg energianvändning, som man värmer med fjärrvärme och kyler med fjärr- och frikyla. När det gäller elförsörjningen, i en framtid som han spår bär med sig ett ännu större elbehov, tycker han att vi ska planera smart och integrera energisystmen i fastigheterna. Alla innovationer är inte nödvändigtvis effektiva. Även om små vindsnurror på taken kan te sig nog så spännande. Fyra tematiska workshops våren 2011» SIDa 7

8 Vindkraftverk ska stå där det blåser. Och när man använder solceller så ska de vara integrerade i byggnaderna eller del utav infrastrukturen, så att de sitter där solen lyser på dem. Till exempel kan man bygga in trafikleder, p-platser och järnvägar och placera solceller på taken. Om det nu kommer att bli några trafikleder, men det tror jag att det kommer bli. Carin Malmberg, Centrala Älvstaden och Carina Borgström-Hansson, WWF Förutom behovet av samverkan och energieffektiva system, var just våra ekologiska fotavtryck och trafikvanor ämnen som seminariets talare vred och vände på från olika håll. Frågan vad man kan göra åt destruktiva konsumtionsoch trafikmönster genom stadsplanering är kanske den som kräver det bredaste systemtänkandet. Ingångarna i ämnet var olika men bottnade ofta i gemensamma problemformuleringar. Christer Ljungberg, Trivector Anna Graaf, White EN DESTRUKTIV LIVSSTIL Carina Borgström-Hansson från WWF tog det största greppet kring de konsekvenser som stadsbornas konsumtions- och transportbeteende har och varför det är nödvändigt att ha ett fokus på just stadsplanering. Hon påminde att över 75 procent av jordens befolkning kommer att leva i städer år Och att över 350 biljoner dollar globalt kommer att investeras i stadsinfrastruktur de kommande 30 åren. Det är därför som Världsnaturfonden i så stor utsträckning jobbar mot städer. Där finns både utmaningar men också kunskaper, den kreativa potentialen och kapital. Där kan vårt arbete föra fram nya viktiga aktörer och möjliggöra hållbara urbana lösningar för framtiden. Att det går att förändra har vi sett i flera av våra projekt. Till exempel i stadsdelen Bedzed är invånarnas ekologiska fotavtryck nere i 1,5 planeter. Att jämföra med resten av London där man fortfarande är uppe i tre. Carina Borgström-Hansson använde bilen, biffen och bostaden som exempel för att ställa våra privata vanor i ett globalt perspektiv. Samma analogi använde Christer Ljungberg, VD på konsultföretaget Trivector, även om han hade störst fokus på transportfrågan. Kärnan i hans föredragning var att vårt synsätt på trafiken behöver ändras i grunden. Christer Ljungberg menar att stadsplaneringen måste ändra fokus från maximal rörlighet till att i stället handla om maximal tillgänglighet. De två är nämligen inte samma sak. Först visar han en bild på en kö med stillastående bilar i en trång gata någonstans i södra Europa. Sedan visar han samma bild och säger att det är framtiden ifall man byter ut de fossildrivna bilar mot sådana som går på el. Publiken skrattar och poängen sjunker in. Avgaser är inte bilismens enda problem. Visst är det viktigt med ny teknik. Men vi behöver också påverka efterfrågan av transporter mot en lägre nivå. Det är därför som vi behöver ett paradigmskifte från rörlighet till tillgänglighet. Och eftersom de korta resorna står för den största belastningen är det framför allt de som måste minska. Därför måste stadsplanering göras med hänsyn till konsekvenserna för trafiken. I Sverige har vi exempelvis flest områden med externhandel i Europa. Fast alla vet att de belastar miljön och utarmar stadskärnorna. Fyra tematiska workshops våren 2011» SIDa 8

9 DEN KLIMATANPASSADE ARKITEKTUREN När publiken framåt slutet av eftermiddagen började tappa andan inför den dystopisk framtidsbild som sammantaget framträdde efter alla föredragningar, gick Anna Graaf och Jeroen Matthijssen från arkitetbyrån White fram för att prata om och visa exempel på hur klimatanpassat byggande skulle kunna se ut i ett framtida Centrala Älvstaden. I en handvändning förvandlades känslan av förestående hot till en åtminstone visuellt tilltalande palett av möjligheter. Bilderna målade fram en lummig vision med gröna tak och fasader och med integrerade grönytor och trädrader. Allt i en arkitektonisk ansträngning för att mildra det bångstyriga väder och vind som sägs vänta i framtiden. Som en konsekvens av dagens bilar, biffar och bostäder. Fyra tematiska workshops våren 2011» SIDa 9

10 Workshop - Fossilt ska bort, men vad har vi i stället och vad måste vi skapa? Ett trettiotal sakkunniga samlades i workshopen för att resonera kring utbyggnaden av en fossilfri stadsdel. Efter tre intensiva pass och arbete i ett tjugotal konstellationer, enades man om förslag till morgondagens sopplunch. Senvinterns ruggiga göteborgskyla trängde igenom betongväggarna i den tidigare terminalbyggnaden. I hamnbassängen utanför flöt ett pussel av glänsande isflak och över Götaälvbron såg man trafiken tålmodigt åla sig fram mellan centrum och hisingssidan. En mer passande inramning för en workshop om Centrala Älvstadens kopplingar till klimatet är svår att föreställa sig. Deltagarna från gårdagens seminarium strömmade in till en avskalad workshoparena, möblerad med 40 stolar i en cirkel i mitten och med utsikt över en hamn med Göteborgsoperan som kuliss. Processledare Thomas Herrmann hade förberett med pappersark på golvet i mitten av cirkeln och genom att tejpa upp några av reglerna för den workshop som han skulle leda enligt Open space metoden: Vilka som än kommer är rätt personer. När det än börjar är rätt tid. När det är slut så är det slut. På en av betongpelarna satt den enda lag som workshopens deltagare hade att följa: Använd fötterna! Fyra tematiska workshops våren 2011» SIDa 10

11 När Thomas Herrmann plingade i sin bjällra satte sig deltagarna och han förklarade bakgrunden till Open space, det arbetssätt som han hoppades skulle vaska fram förslag till hur man får ett ekologiskt hållbart Centrala Älvstaden. Också temat hade han satt upp på väggen, som en påminnelse om vad deltagarna gör där: Fossilt ska bort. Vad har vi? Vad måste vi skapa?. Det här sättet att arbeta, förklarade han, bygger på tanken att de bästa idéerna oftast uppstår vid samtal över en fika. Thomas Herrmann hoppades därför att deltagarna skulle se på workshopen som en hel dags strukturerad kreativ kaffepaus. Låt blicken gå runt i rummet och fundera på vilken kompetens som finns samlad. Ta ett papper och en penna, skriv ner det ämne du vill jobba med och presentera det för resten av gruppen. Tar man upp en fråga är man också ansvarig för att driva den vidare och senare rapportera för resten av deltagarna på ett blädderblock. En efter en gick deltagare in i cirkelns mitt, tog papper, skrev ner sina förslag och presenterade dem för gruppen. Efter tjugo minuter hade man nästan trettio teman som fördelades på väggen under de klockslag som markerade startpunkter för dagens tre arbetspass. Processledare, Tomas Herrmann En del teman gick in i varandra och när man hade storterat bland alla rubriker och deltagarna var eniga om upplägget för dagen, började också rotationen mellan de åtta grupparbetsplatser där diskussionerna skulle hållas. Utrustade med frukt och fika gick var och en till just den arbetsgrupp som de kände sig mest lockade av. MED BILEN I BACKSPEGELN Linda Kummel, från Trafikkontoret i Stockholm, tog initiativ till arbetsgruppen med rubriken Bilberoende strukturer. Med förankring i workshopens tema, att planera framåt mot en fossilfri stad, tog gruppen avstamp i själva grundfrågan: Hur mycket kommer vi att kunna använda bilar i framtiden, när drivmedel blir en lyxvara och man ska leva upp till dagens ideal för stadsbyggnad som siktar mot en förtätad stad? Ifall Centrala Älvstranden planerades med dagens bilanvändande som måttstock, skulle en hel kvadratkilometer gå åt bara till parkeringsplatser. En ekologiskt hållbar stad, menade flera deltagare, måste i stället bygga på andra strukturer där cykel, promenerande och kollektiva lösningar får en framträdande plats. Vi tvingar in byggare i att bygga parkeringsplatser, för vi har svårt att bryta med gamla normer. Men det här är kanske just rätt tid att bryta invanda mönster. Jag tycker det är dags att ställa sig frågan till vilken grad det är en rättighet att ha bil - eller att ha tillgång till den. I gruppen pratade man också om gårdagens lösningar som ställer framtidens stad inför stora utmaningar. Till exempel den tungt trafikerade Lundbyleden som skärmar av Centrala Älvstaden från resten av Hisingen. Hur kan man gå till väga för att hantera den? Man pratade även om dagens regelverk, ekonomiska förutsättningar och ifall det är möjligt att få medel från EU för att gräva ner leden. Samma problematik, men utifrån ett annat perspektiv, diskuterades i gruppen som intresserade sig för regionförstoringens långsiktiga konsekvenser. Fyra tematiska workshops våren 2011» SIDa 11

12 Det var Gustaf Sjöblom från Göteborgs Naturskyddsförening som ledde samtalet, som å ena sidan handlade om regional ekonomisk tillväxt och nya arbetsplatser, och å andra sidan om de effekter som en okritisk satsning på trafikleder kan komma att få. Han hoppades att vikten av ett platsbaserat gott liv inte hamnar i skymundan när man talar om storregionen. Och påminde om att tillgänglighet är minst lika viktigt som dagens ideal med maximerad rörlighet. Det kan vara intressant att jämföra städerna Seattle och Vancouver, som liknar varandra och har samma ekonomiska bas, men som har olika stadsplan. Där motorvägar åker rakt in i centrum i den ena staden, så har man begränsat trafiken i den andra. Trots det har städerna samma ekonomiska tillväxt. Med skillnaden att Vancouver ofta rankas som världens bästa stad att bo i. Workshop, Frihamnen Frågan om biltrafikens vara eller inte vara fortsatte också under nästa arbetspass under rubriken Hur nära är tillräckligt nära för att slippa bil?. Det var Jakob Lagerkrantz, ordförande för Gröna Bilister, och Staffan Bolminger, miljöchef vid Älvstranden Utveckling, som hade slagit ihop två förslag till en gemensam arbetsgrupp. Även här diskuterades hur viktigt det är att prioritera för tillgängligheten i stadsplanering. Det samtalades också om den mänskliga dimensionen, kring hur olika lösningar för trafiken inverkar på upplevelsen av staden. Det blir en annan atmosfär i staden, om man möter människor och inte bilar. Och att få uppleva saker i gatunivån, ifall den är planerad för människor och inte bilar, sänker det generella tempot. Det blir mindre stress om man promenerar. Men inte om man gör det längs E6:an. Då blir man stressad. ETT MER HÅLLBART SÄTT ATT LEVA En annan röd tråd som löpte under dagens tre arbetspass var kopplingen mellan en hållbar stad och en grönare livsstil. Samtalen rörde sig både kring generella livsstilsfrågor som inverkar på klimatet som bilen, biffen och bostaden men diskussionen hamnade ofta nog på en konkret stadsplaneringsnivå. Under rubriken Hur kan det gröna offentliga rummet bidra till ett fossilfritt samhälle?, formulerad av stadsträdgårdsmästare Helena Bjarnegård, spånade man kring olika visioner för Centrala Älvstadens framtida grönytor. En farhåga i gruppen var exempelvis att planeringen av det gröna skulle hamna i andra hand. Flera städer nämndes, som ger intryck av att man först hade placerat ut byggnader och vägar, för att efteråt trycka in grönska i det som blev kvar. I stället för att ha spridda öar av grönska borde man skapa en struktur av det gröna. Ibland tätt, ibland glesare, så att det bildar ett flöde. En av sakerna som gör det spännande att röra sig i en stad är just olika typer av gröna rum. Och attraktiva parker i närmiljön gör oss mindre benägna att lämna staden på fritiden. Ifall staden bjuder på fler möjligheter till en grönare fritid, resonerade man, minskar också fritidsresandet ut till grönområden på landet. Vilket i förlängningen gör oss mindre beroende av fossila bränslen och minskar utsläppen. En förhoppning var att i planeringen av staden även skapa möjligheter för invånarna att odla i närheten av sitt boende. Bortsett från goda klimateffekter av närodlad mat såg man också hälso- och sociala effekter invånare emellan. Förslag som man pratade om var odlingar på tak och balkonger, trädgårdslotter och i olika former av samodling. Fyra tematiska workshops våren 2011» SIDa 12

13 En idé som fick många bifall i gruppen i linje med den om en sammanhängande grönska i stadsrummet var att Centrala Älvstaden skulle få en egen parkboulevard. Det trodde man kunde bidra till att minska stressen i storstadslivet, oavsett invånarnas eventuella trädgårdsintresse. Trots det visionära i att satsa på närodlingar och en grön parkboulevard, kanske ändå att det mest radikala förslagen till en grönare stadsdel dök upp under eftermiddagenspasset med rubriken Hur skapar vi en självförsörjande stadsdel?. Anna Graaf, specialist på klimatanpassning från arkitektbyrån White, samlade gruppen som pratade om både grönska och grön infrastruktur. Med fokus på framtidens energiförsörjning och minimering av energiförbrukningen. Visst är det så att vindkraftverk helst ska stå i parker. Men de går också att montera på döda ytor och längs vägar. Så finns goda möjligheter att planera för solceller, särskilt så här tidigt i processen. Vi kan få en hel del lokalt producerad el som sedan kopplas ihop med resten av staden och på så sätt gör dubbel nytta. Förutom att enbart rikta blicken framåt mot nya energikällor, så ville man även ta vara på de särskilda förutsättningar som redan finns i Göteborgs infrastruktur. Charlotte Reidhav, fjärrvärmestrateg från Göteborgs Energi, satte Göteborgs väl utbyggda fjärrvärmenät i ett internationellt perspektiv. I jämförelsen har staden unika förutsättningar, som genom satsningen som gjordes för femtio år sedan, nu står bättre rustad för framtiden än de flesta andra städer. Charlotte Reidhav förklarade att fjärrvärmenätet ytterligare kommer att effektivisera stadens energiförbrukning och menade att det finns stora vinster i att binda ihop fastigheter i ett gemensamt energisystem. Hon berättade också att man redan nu förhandlar om priser för att kunna lagra sopvärme och spillvärme från industrier. I framtiden ska den dessutom kunna göras om till kyla som varma sommardagar kan svalka ner till exempel butikslokaler, kaféer och bibliotek. Förutom kollektiva lösningar pratade man i gruppen också om hur man kan hjälpa invånarna själva att sänka sin energiförbrukning. Vi måste skapa förutsättningar för hållbar vatten- och elanvändning, som ger ett mervärde när man sparar. Som också utnyttjar vår förmåga att känna skam. Ifall man ser hur mycket energi man förbrukar, så kommer man att anstränga sig för att använda mindre energi. Ifall också grannarna ser hur mycket man förbrukar ja, då anstränger man sig ännu mer. Workshop, Frihamnen SAMARABETE OCH KONFLIKT Om de två första spåren i workshopen präglades av sin visionära ton, de som behandlade bilismen och en grönare livsstil, så var den tredje röda tråden mer inriktad på konkreta processer och strategier för genomförandet. Under rubriken Läroprocesser och samverkan ställde man exempelvis frågor kring hur man bäst får till en bred delaktighet från alla berörda aktörer i stadsbyggnaden. För ifall inte alla jobbar mot samma fossilfria mål, blir det inte heller lätt att genomföra. Man tyckte att projektgruppen för Centrala Älvstaden borde spalta upp alla beslutsprocesser och på samtliga nivåer identifiera vilka det är som behöver samverka. Gustav Sjöblom betonade att det inte bara handlar om kommunen, näringslivet och invånarna. Fyra tematiska workshops våren 2011» SIDa 13

14 Problemet med för lite samverkan gäller exempelvis också forskningen. Den borde vara en tydligare samhällsaktör, lika synlig som politikerna. Ska man ställa krav på näringsliv och på medborgare, måste man också ställa krav på forskningen. Sabina Andrén, sakkunnig på hållbara städer från Världsnaturfonden, tog under dagens sista arbetspass initiativ till diskussionen Identifiera nyckelkonflikter i utvecklingen av Centrala Älvstaden. Den bjöd kanske på workshopens mest politiskt laddade samtalsklimat, med krav på att politikerna äntligen ska våga sticka ut hakan i diskussionen om klimat och miljö. Till exempel när det gäller lobbygruppers krav på att bygga nya vägar eller att stå emot kraven på att sänka parkeringsavgifter. Sabina Andrén menar att det inte bara ligger i politikernas uppgift att tänka och arbeta fram visionerna. De måste också kommuniceras på ett bra sätt till invånarna för att få dem med sig. Man måste skapa positiva framtidsbilder. Men inte bara med fokus på klimatet, det måste vara något som individen ser att hon själv tjänar på. Det gäller att erbjuda det som känns positivt i staden. Politik kan också skapa opinion. MÅNGA RAPPORTER BLEV TRE KLUSTER Processledare Thomas Herrmanns tidigare omskrivning av workshopen att det skulle röra sig om en strukturerad och kreativ fikapaus visade sig framåt dagens slut vara lite missvisande. Ifall han inte menade en fikapaus som både skulle vara lång och ta ut sin rätt. Det var i alla fall bilden man fick genom den trötta och nedtonade stämning hos deltagarna, när de hasade runt för att studera arbetsgruppernas resultat som hängde på väggen och på det stora fönstret ut mot hamnen. Uppgiften var att läsa rapporterna och med hjälp av färgade klistermärken dels värdera innehållet efter vad man själv tyckte var relevant, dels markera det innehåll som man ville varna för. Den som ville, kunde också fördjupa åsikter på postitlappar och sätta upp dem på rapporterna. När värderingen var färdig ledde Thomas Herrmann en gemensamma sortering av materialet med hjälp av deltagarnas omdömen. Resultatet blev tre kluster rapporter till vilka deltagarna sedan kunde skriva ytterligare fördjupningar. Efter en sammanfattning av dagens arbete, samlades alla i den stora cirkeln för att utvärdera. Både under ledning av Thomas Herrmann och under friare former med hjälp av den Talking Stick som gav innehavaren gruppens odelade uppmärksamhet. En halvtimma senare var diskussionen slut och nästa gång som den lätt slitna församlingen skulle träffas var redan under morgondagens förmiddag för att förbereda presentationerna i Älvrummet. Fyra tematiska workshops våren 2011» SIDa 14

15 En av dem som stannade kvar efter workshopen på det mingel som skulle runda av en lång dag, var Svante Sjöstedt, miljöansvarig i Centrala Älvstaden. Han kände sig nöjd med både workshopens metod, med samtalen som fördes och att så många relevanta frågor kom upp på tapeten. Den landade bra, med både yviga diskussioner och konkreta förslag. En hel del var väntat men annat som kom fram överraskade, som till exempel att samarbetet mellan tjänstemän och politiker lyftes upp som en viktig fråga. I det stora hela har vi idag ringat in de viktigaste områdena. Några av tankarna tror jag till och med kan lyftas in i våra visioner rakt av. Den nackdel som Svante Sjöstedt såg med en process av det här slaget, var möjligen att det är svårt att få med allt som sägs. Helt enkelt blir det för mycket material när trettio personer samtalar under en hel dag. För att vara säker på att något viktigt som sades inte blev missat, överväger han att senare återkoppla till några av deltagarna. Men först efter att ha smält det material som workshopen presenterar under morgondagens sopplunch. Allt material ska sedan bearbetas och användas som underlag för kommande medborgardialog och till den internationella workshop som planeras i juni. Linda Kummel, Stockholms Stad och Ylva Löf, GR Svante Sjöstedt, Centrala Älvstaden Fyra tematiska workshops våren 2011» SIDa 15

16 Sopplunchpresentation - Rekommendationer för den fossilfria staden Sju team med forskare, representanter från näringslivet, det offentliga och olika intresseorganisationer, presenterade sina förslag för ett fossilfritt Centrala Älvstaden. Det handlade om förutsättningar för en hållbar livsstil, gröna stadsrum, klimatanpassade trafiklösningar och den framtida stadsdelens smartare energihushållning. BILEN, BOSTADEN OCH BIFFEN Anna Graaf, från arkitektbyrån White, inledde sopplunchens presentationer med att ställa den fråga som hade varit startpunkt i hennes grupps arbete: Hur skapar vi förutsättningar för en hållbar livsstil? Hon berättade att sjuttio procent av alla utsläpp av koldioxid kan relateras till det som förenklat brukar kallas bilen, bostaden och biffen. Gruppens rekommendation syftade därför till att påbörja processer i stadsplaneringen som gör det enklare för de boende och arbetande att göra hållbara val. Arbetsgruppen började med fokus på transportfrågan och föreslog en rad åtgärder som både kan tänkas minska människors behov att förflytta sig, och som även underlättar deras val av mer hållbara transportsätt. Nyttan med att åka kollektivt och att cykla måste göras större än att åka bil. I det sammanhanget tycker vi att man ska använda älven som en kvalitet och inte en barriär. Vi tycker också att de starkt trafikerade vägar och järnvägar som finns, som avskärmar olika delar av stadsdelen från varandra, på något sätt måste överbryggas så att området knyts tätare samman. Anna Graaf betonade att det för hållbarhetens skull är nödvändigt att ha invånarna så nära som möjligt till både arbete och bra service. Vilket hon påpekade kräver en väl avvägd planering av skolor, förskolor, affärer, fritidsanläggningar, kulturhus och bibliotek. För att skapa ytterligare förutsättningar för en hållbar livsstil, anser gruppen att man även behöver planera för energisnåla och hållbara bostäder. Anna Graaf avslutade sin grupps presentation genom att föreslå att man tar fram kravspecifikationer för både stad, näringsliv och medborgare, så att man verkligen lever hållbart, när väl förutsättningarna för detta finns på plats. VÄXTER I DET FOSSILFRIAS TJÄNST Sofia Thorsson, från geovetarcentrum vid Göteborgs Universitet, introducerade sin grupp och förklarade varför de hade valt sitt ämne, grönska i staden. Genom att ta in vegetationen i staden kan vi skapa många fördelar. Grönska är bland annat bra på att dämpa de värmeböljor som kommer med klimatförändringarna, den är bra på att ta hand om dagvatten och rena det, den dämpar buller, renar luft och bidrar genom sin trivselfaktor till sociala mötesplatser. Sen är den förstås också vacker. Fyra tematiska workshops våren 2011» SIDa 16

17 Helena Bjarnegård, från park- och naturförvaltningen i Göteborg, presenterade den rekommendation som gruppen kallar En grönskande stad vid vattnet. Som förslår en ny stadspark i Centrala Älvstaden, en trevlig mötesplats för rekreation, aktivitet och integration för stadens alla invånare. Den föreslår även att man skapar förutsättningar också för den finmaskiga grönskan, med små parker och platser, promenader längs älven, grönskande gator, innergårdar, tak och väggar. Både för att det är klimatsmart, men inte minst för att det skulle göra staden mer mänsklig. Det skulle vara en stad som får människor att vilja stanna där, vilket bland annat skulle minska de totala transporterna. Om man utgår från platsen så ser man att den har otroliga möjligheter. Men det är viktigt att de gröna värdena kommer in tidigt i processen. Ifall vi ska ha en stadspark, måste vi planera för det nu och det gäller också för den finmaskiga grönskan. TILLGÄNGLIGA STADSRUM Sopplunchens tredje presentation handlade om sambanden mellan trafik och bebyggelse. Linda Kummel, från trafikkontoret i Stockholm, berättade att arbetsgruppen intresserade sig för hur de fossilfria visionerna skulle ta sig från idé ner till verkligheten på kvartersnivå. Gruppens rekommendation var att använda översiktplanen till att ändra fokus från framkomlighet till attraktiva stadsrum. Vi tror att man måste hitta den mänskliga skalan, att man måste blanda staden dels i verksamheter, dels estetiskt och även socioekonomiskt. Vi föreslår att man jobbar med parkeringsnormen som verktyg och så föreslår vi att man sätter hastighetsgränsen till 30 kilometer i hela Centrala Älvstaden. På så sätt skulle man få en slags jämställdhet mellan olika transportsätt, där de sida vid sida får samma förutsättningar. KLIMATVÄNLIGA TRANSPORTER Ytterligare två grupper ägnade sig åt den viktiga transportfrågan. Först ut av dem kom Ylva Löf, chef för miljö- och samhällsbyggnad i GR, och redogjorde för sin grupps tankegångar. I korthet handlade förslaget om att planera för en struktur med skala för cyklister som man sedan också vågar låta vara vägledande. Ylva Löf påminde om att området är helt platt och att det är ett idealförhållande när det gäller cykling. Med en väl utbyggd infrastruktur för cyklister både av den sort som promenadcyklar och de som effektivt vill ta sig fram menar arbetsgruppen att Centrala Älvstaden skulle bli mer sammanlänkat både inom sina gränser och som knutpunkt för resten av staden. Även Jakob Lagerkrantz från föreningen Gröna Bilister, såg cyklism som en del av framtiden. Hans arbetsgrupp utgick visserligen från att bilen är viktig och har en plats i samhället, men att den trots framtida förbättringar på teknikområdet som reducerar utsläpp, ändå för med sig trängselproblem. Om vi följer sverigenormen för biltäthet också i Centrala Älvstaden där det nu planeras för boende och arbetande, skulle det krävas en hel kvadratkilometer parkeringsplatser. Är det bra? Självklart inte. Vi vill ha en levande stad som inte bara består av döda ytor. Anna Graaf, White Helen Bjarnegård, Göteborgs Stad Linda Kummel, Stockholms Stad Fyra tematiska workshops våren 2011» SIDa 17

18 Jakob Lagerkrantz menade att bilen bara bör ses som en del av mobiliteten och föreslog att man planerar både för bilpooler, kollektiva lösningar, båten, cyklismen och fotgängarna. Gustaf Sjöblom, från Göteborgs Naturskyddsföreningen, utvecklade resonemanget och påminde också om barnperspektivet. Tänk inte på Centrala Älvstaden som en helt bilfri zon. Men om man vill skapa värden i staden med ett långsammare tempo, måste man planera med fotgängare och cyklister i första rummet. Och vi får inte glömma barnen. Tänk på barnkonventionen, enligt den har barn faktiskt rätt till rörlighet på sina egna villkor. Förberedelser i Älvrummet GRÖN INFRASTRUKTUR Kaisa Svennberg från Svenska Miljöinstitutet förklarade att hennes grupp hade arbetat med smart bebyggelse och infrastruktur. Eftersom flera andra hade jobbat så grundligt med trafiken, begränsade sig den här gruppens förslag till vatten, avlopp och energiförsörjningen i interaktion med en smart bebyggelse. Vår första rekommendation är att utnyttja den infrastruktur som finns för omfördelning av värme och kyla över dygn och säsong, mellan bostäder och verksamheter. Vi tycker att man ska ta fram avtalsformer för småskalig energiproduktion och vår andra rekommendation är att blanda bebyggelsen, både vad gäller gestaltning, produktionsmetoder och material. Den blandade bebyggelsen tror arbetsgruppen delvis kan uppnås ifall man aktivt arbetar med olika upphandlingsformer. På så sätt kan man tänka sig att mindre aktörer också kan få plats, vilket exempelvis skulle kunna gynna byggande i trä. Gestaltningsprogrammet som gruppen efterfrågar hoppas de ska kunna få fram en känsla av lekfullhet i stadsrummet, någonting som de tror behövs för att få en blandad stad. Gruppens sista rekommendation handlade om att betrakta vatten, avlopp och energi som delarna i en helhet och att göra detta tydligt för brukarna genom att synliggöra nyttan av de hållbara alternativen. TONÅRINGAR I SAMVERKAN De sista rekommendationerna framfördes av Staffan Bolminger, miljöchef vid Älvstranden Utveckling. Hans grupp hade funderat kring politiskt ledarskap, tjänstemännens mandat och tvärsektionell samverkan. Vår rekommendation är att kombinera politiskt mod med en agenda som tillåter att genomföra åtgärder. Med ett långsiktigt och tydligt ledarskap kan man stödja tjänstemän som känner att de har mandat och därför blir bra på att förverkliga. Vidare tycker vi att man ska satsa på en samverkan, en som både är inkluderande och samtidigt har tydliga ramar. Staffan Bolminger avslutade med en liknelse. Han jämförde aktörerna i stadsbyggnadsprocessen med tonåringar. Som sådana menade han att de olika samverkansparterna både behöver fritt handlingsutrymme, men samtidigt måste ha tydliga ramar att förhålla sig till. Utåt mot stadens invånare tyckte gruppen att man ska satsa på massiv kommunikation, massiv marknadsföring och dessutom låta åtgärderna tala för sig själva. Fyra tematiska workshops våren 2011» SIDa 18

19 Nordiskt erfarenhetsutbyte mars Göteborg lär från sina grannar Fyra tematiska workshops våren 2011» SIDa 19

20 Nordiskt erfarenhetsutbyte - Göteborg lär från sina grannar Text: Karin Aase FJORDBYN, OSLO Fjordbyn är ett stort stadsutvecklingsprojekt i centrala Oslo. I området planeras för bostäder, arbetsplatser samt parker, kollektivtrafik och motorväg. I området ligger bland annat Oslos nya operahus. NORRA DJURGÅRDSSTADEN, STHLM Ett stadsutvecklingsprojekt kring Värtahamnen i nordvästra Stockholm. När området är klart kommer det att innefatta både nationalstadspark, kryssningstrafik och bostäder. Målet är att bygga bostäder samt arbetsplatser. DE BYNAERE HAVNEAREALER, AARHUS Under sloganen Tillbaka till bukten flyttar Aarhus sin industrihamn bort från centrum och låter stadskärnan komma tillbaka till vattnet. Projektets första etapp är under byggnation, och målet är att den nya stadsdelen ska ha invånare och arbetsplatser. NORDHAVNEN, KÖPENHAMN Den nordligaste delen av Köpenhamns hamn, som på tre sidor omges av Öresund, ska i samarbete mellan stat och kommun utvecklas till en ny stadsdel. Man planerar för invånare och lika många arbetsplatser. Det är inte bara Göteborg som ska utveckla nya stadsdelar vid vattnet. De nordiska länderna är fulla av hamnstäder som står inför utmaningen att göra om gamla hamnområden till människovänliga stadsdelar. Andra veckan i mars var det dags för Göteborg och Centrala Älvstaden att ta del av alla dessa erfarenheter, till exempel hur en mobil strand och innovativa sportfiskare kan få människor att röra sig i helt nya banor. Ett 40-tal representanter från åtta olika nordiska städer hade bjudits in för att under tre dagar utbyta erfarenheter om att bygga nya stadsdelar av gamla hamnområden. De representerar projekt som har kommit olika långt, som har olika förutsättningar men som alla har många olika lärdomar att dela med sig av. Något som Centrala Älvstadens projektledare Bo Aronsson påpekade när han hälsade välkommen. - När vi fick uppdraget att skapa en vision för Centrala Älvstaden var politikerna mycket tydliga med en sak: sitt inte på kammaren och fundera själva, utan ta till er av all den erfarenhet som finns i liknande projekt. Det är därför vi har bjudit in er systerprojekt, för att lära av allt ni har gjort. Under tre dagar tog deltagarna genom seminarier, workshop och diskussioner del av varandras olika erfarenheter, och genom de här artiklarna kan du följa vad de har gjort och vad de har kommit fram till. VÄSTRA HAMNEN, MALMÖ Västra hamnen innehåller bland annat Kockums gamla varvsområde samt bomässan Bo-01, Turning Torso och Malmö högskola. Området utvecklas successivt till att bli en attraktiv del av Malmö centrum. H+, HELSINGBORG För att ta bort en fysisk barriär i staden kommer järnvägen söderut att grävas ner i en tunnel. Samtidigt skapas ett nytt campus för högskolan, nya arbetsplatser och bostäder. Förhoppningen är också att gamla fördomar mellan olika områden i staden ska brytas och att olika stadsdelar ska integreras mer i varandra. BUSSHOLMEN, HELSINGFORS Den gamla industrihamnen, 1,5 kilometer från centrum, flyttas utanför staden. På de gamla hamnområdena utökas istället centrum för att tillmötesgå kraven på fler centrala bostäder. Området kommer, när det är färdigt, att ha nya invånare och arbetsplatser. Fyra tematiska workshops våren 2011» SIDa 20