alumnitidningen Professorer Håll kontakt alumni.du.se för helskärm en mötesplats för dig som har studerat vid Högskolan Dalarna - nr

Transkript

1 alumnitidningen en mötesplats för dig som har studerat vid Högskolan Dalarna - nr Professorer Tips: för helskärm Håll kontakt

2 Hej, jag har något att berätta: Ett av alumnitidningens syften är att du som alumn ska kunna följa vad som händer här på HDa. Ett annat syfte är att presentera olika delar av HDa, för utan någon av delarna så skulle det inte finnas någon högskola. Det är något vi tänker på varje gång som vi sitter på det första mötet inför nästa nummer. Vi har tidigare skrivit om alumniverksamheten, alumner, forskning, vårt samverkansarbete och ett tema har varit utveckling. Den här gången tänkte vi rikta spotlighten på några personer högt uppe på den akademiska stegen, nämligen professorerna. Professorerna är viktiga, deras forskningsresultat ska komma våra utbildningar till godo och deras strategiska arbete är viktigt när vi profilerar oss, dessutom är de betydande när vi ska utvärderas på olika sätt. Professorernas arbete kan leda till att lärosätet klättrar på rankingen och beröms för sin kvalitet. Hur är då en professor? Det finns en hel del associationer till ordet professor och hur en sådan uppträder. Med glädje kan jag konstatera att vi har fler professorer än vad vi har plats i tidningen, men vi presenterar ett axplock så får du se om din bild av en professor stämmer. Alumnibrevet skrivs dessutom den här gången av den relativt nyutnämnde docenten Jörgen Elbe, som både är lärare här på HDa inom företagsekonomi och som är alumn hos oss. Varje år samlas alla som arbetar med alumniverksamhet på en nationell konferens. I år var den på Örebro universitet. Även HDa var representerat och det mest intressanta där, måste jag säga, var disalumniansvarig SÄGER... Innehållsförteckning 3 Krönika 4 Alumnibrevet 6 Nya rektorn presenterar sig 8 Irländsk Poesi och 20 års utveckling 10 Den postmoderne professorn 12 Audiovisual Party 14 Turismprofessorn 16 SPRÅKDAGEN 18 Samlad Kompetens 20 Med fokus på vården 22 Michail Tonkonogi Produktion: Högskolan Dalarnas Alumniverksamhet Redaktion: Marit Nybelius, Martin Murmester, Johan Nilsson Grafisk form: Martin Murmester, Birgitta Svensson Fotografer: Martin Murmester, Annette Skogsjö, Nisse Andersson, Anna Hägglund Krönika kussionen om att man skulle vilja instifta den nationella alumnidagen. Vad roligt det skulle vara om alla vi alumner fick en alldeles egen dag, oavsett vilket lärosäte vi har läst på. En dag att komma ihåg arbetet vi la ner för att ta oss till examen, poängen och kunskapen. För att inte prata om en dag att påminna oss om allt det som studentlivet gav och var, oavsett hur våra förutsättningar såg ut. Jag tänker avsluta mitt brev med att presentera vår nya rektor. Högskolan Dalarnas nya rektor heter Marita Hilliges. Hon började sin tjänst i somras och vem hon är och några av hennes tankar om HD:as framtid kan du läsa om längre fram i tidningen. Tack för att du tog dig tid att läsa. Med vänlig hälsning Marit Nybelius 2 3

3 ALUMNIbrevet alumnibrevet Alumnibrevet Jag tror att jag är unik. I alla fall för Högskolan Dalarna. Jag är, som det ofta heter i sportsammanhang, en egen produkt. Jag har gått hela vägen, från nybörjare, till juniorerna och nu har jag i princip slagit mig in på den seniora nivån. Hela tiden har jag varit på samma högskola (sånär som på tre år då jag gjorde en kort men intensiv karriär i Stockholm). Om detta är positivt eller negativt får andra avgöra. Jag har inte saknat anbud från andra universitet och högskolor, men jag har blivit Högskolan Dalarna trogen. Nu är det inte så att jag är en fanatisk anhängare av vår Högskola. En anledning till att jag finns kvar här är också familjeskäl. Men jag har nog ett speciellt förhållande till Högskolan Dalarna. Vi har så att säga vuxit upp tillsammans. När jag började som student i Borlänge fanns Högskolan inrymd i dåvarande Vägverkets hus 17 (det sista huset om ni åker längs med Transportverkets lokaler). Där Högskolan idag har sina lokaler i Borlänge fanns då en åker och på nästa äng, där Kupolen och dess parkeringar ligger, fanns ett större fält med några gamla villor varav en tjänstgjorde som kårhus under en kortare period. Då var de flesta av Högskolans program tvååriga. När jag kom tillbaks till Högskolan 1990, efter en kortare och redan nämnd sejour till Stockholm var läget ett annat. Högskolan hade nya lokaler och fick rätt att utbilda kandidater. Vi engagerade oss i olika Erasmusutbyten och successivt började vi även att attrahera studenter från andra delar av världen. Själv fick jag som ganska nybliven adjunkt i företagsekonomi och programansvarig för turismprogrammet vara med om att skapa kontakter så att Högskolan kunde teckna sitt första Erasmusavtal (vilket f ö var inom turismområdet med Université de Savoie i Fankrike). Under 1990-talet var idealet att försöka bli som de stora universiteten. Ämnen, akademiska titlar, forskning och vetenskapliga publiceringar stod högt i kurs (och gör det fortfarande, även om den värsta hypen verkar ha lagt sig). Detta var en inte helt lätt omställning för alla de inom landets högskolor som såg som sin främsta uppgift att verka som pedagoger. (Nu behöver det inte vara en motsättning mellan forskning och undervisning, men i praktiken blir det ofta det eftersom forskningen betraktas som mer akademiskt meriterande). Som fortfarande relativt ung kände jag en gemenskap med detta nyvunna intresse för akademiska ideal. Högskolan gav mig då chansen att forska. Jag blev 1996 antagen som doktorand vid företagsekonomiska institutionen vid Uppsala universitet. Jag forskade på halvtid och undervisade på den andra halvan. I slutet av 2002 var jag nybliven doktor. Högskolan hade då expanderat ytterligare. I Borlänge (och i Falun) räckte lokalerna inte till. Själv hade jag mitt kontor i Teknikdalen. Men strax började de svåra åren. Studenterna blev allt färre, ersättningarna för utbildningsplatserna krympte. Universitetsplanerna dog ut och långsiktiga och ambitiösa strategier ersattes av kortsiktiga åtgärder för att försöka rädda så mycket av utbildningarna som möjligt. Jörgen Elbe, docent i företagsekonomi Idag har vi ridit ut den värsta stormen. Högskolan har konsoliderat sig. Idag har vi en Högskola som mår bra, även om en del ekonomiska utmaningar väntar om hörnet (extraresurser försvinner och andelen utländska studenter väntas drastiskt minska som en följd av införande av studieavgifter). Vi har nu en delvis annan roll, vi är en del av vår region. Idag kan vi säga att vi ska bidra till regional utveckling, att samverkan är viktigt, att vi kan göra nytta i vårt närområde. Detta är bra. Men vi ska även hålla kvar det som är det fina i vårt akademiska uppdrag. Att våga vara kritiskt reflekterande, att våga lyfta frågor som utmanar etablissemang och rådande intressen. Utveckling skapas ju ofta när olika intressen och perspektiv bryts mot varandra, eller? Kan vi kombinera dessa roller kommer det att vara fortsatt spännande att arbeta inom Högskolan Dalarna. I år blev jag utnämnd till docent. Jag är senior (det är förstås ännu finare att vara professor, men dit har jag en bit kvar). Jag har också blivit inröstad i Högskolans styrelse vilket fantastiskt förtroendeuppdrag! Jag tror att Högskolans och mina egna bästa år är de som ligger framför oss nu. Vi har aldrig stått starkare. Högskolan verkar ha funnit sin roll, vi har en bra mix av juniorer och seniorer, vi har rekryterat ny coach (rektor), och vi verkar ha fått ordning på fanklubben (alumniverksamheten). Nu är det bara att lägga fast en strategi och vara taktiskt finurliga det är vår stora utmaning. Och i den behöver vi allt stöd vi kan få. Jörgen Elbe 4 5

4 Högskolan Dalarna Högskolan Dalarna Nya rektorn presenterar sig Marita Hilliges, Högskolan Dalarnas rektor Jag kommer att sakna henne och skulle gärna se att vi fick behålla henne. Jag inser dock att det finns få personer i vår värld som skulle kunna konkurrera ut henne. Det är ett citat hämtat från Högskolan i Halmstads hemsida och det är rektor Romulo Enmark som säger dessa positiva saker. Den han pratar om är Marita Hilliges, Högskolan i Halmstads f.d prorektor och Högskolan Dalarnas rektor sedan 1/7. I somras var det dags att ta farväl av rektor Agneta Stark. Marita Hilliges var då prorektor på Högskolan i Halmstad, där hon hade varit sedan Stark och Hilliges hade träffats vid flera tillfällen i samband med olika representationer och konferenser på nationellt plan och via Starks presentationer av HDa hade Marita fått en ganska klar uppfattning om vad Högskolan Dalarna var för ett lärosäte. Vilket var en av anledningarna till att hon blev intresserad av den kommande rektorstjänsten. Marita kommer från den medicinska vetenskapen. Hon är docent i vävnadsbiologi och sedan 2008 är hon dessutom professor i neurovetenskap kom hon till Halmstad och 2005 blev hon ordförande i utbildningsnämnden där för att sedan bli prorektor Hur har du hunnit med att både göra en ämnesakademisk karriär upp till professor och en akademiskbyråkratisk karriär upp till rektor? Jag har alltid varit otålig som person och alltid velat att det ska hända saker. Jag har därför alltid engagerat mig. Om man engagerar sig får man även lära sig mer och man har större möjligheter att påverka. Inom mitt ämne arbetar man dessutom i forskargrupper, vilket medför att det är intensivt i perioder och däremellan kan det vara någon annan i gruppen som drar. Mellan 1997 och 2002 kunde jag dessutom ägna mig i stort sett helt åt forskning innan den andra delen började ta vid ordentligt. Marita ser flera likheter mellan Högskolan i Halmstad och Högskolan Dalarna. Utbildningsutbudet är liknande, brett och där man tänker på den omkringliggande regionens behov. Det är dessutom båda lärosäten som har en synlig plats i samhället. Högskolan Dalarna är dock något större Har du fått några överraskningar sedan du kom hit? Jag har fått många positiva aha-upplevelser när jag har gått runt och träffat människorna bakom verksamheten och blivit presenterad för den kompetens som finns inom olika områden och sett en del av de satsningar som har gjorts. Det är mycket inspirerande att man lägger stor vikt på den pedagogiska utvecklingen och att man inte är rädd för att gå ifrån traditionella undervisningssätt. Jag har även märkt att de som är här är här för de vill vara här och vill åstadkomma något på Högskolan Dalarna. Hur vill du då att Högskolan Dalarna ska utvecklas? Vi ska fortsätta att modigt utveckla våra styrkor. Främst tänker jag på flexibel nätbaserad utbildning det vi kallar nästa generations lärande, på forskarutbildningsrätter och förtroendefulla partnerskap med vår omgivning. Högskolan Dalarna ska också vara en fantastiskt bra arbetsplats. Man ska vilja jobba och studera här. Man ska ha en bra och trygg relation till sin arbetsplats. Hur uppnår man en fantastisk arbetsplats? Det viktigaste är att man har en grundläggande förståelse för att våra olikheter är en tillgång och att vi vårdar de styrkor som det medför. Det är viktigt att man hinner med att prata med varandra och att vi skapar nätverk. Om vi har en genuin egenkänsla är det också lättare att utveckla samarbetet med det kringliggande samhället och utveckla nätverken ytterligare. Rektorstjänsten har medfört att hon har flyttat med sin familj till Dalarna och Falun och jag avslutar intervjun med att fråga om det är något hon vill tillägga; Jo, jag är otroligt glad och tacksam för det varma mottagandet som jag har fått både på Högskolan och de människorna som jag har kommit i kontakt med utanför arbetet. skribent Marit Nybelius 6 7

5 Lärarprogrammet lärarprogrammet Irländsk Poesi och 20 års utveckling Irene Gilsenan Nordin är nybliven professor i engelska vid Högskolan men hon har varit här långt tidigare och lärt ut engelska och forskat i favoritämnet irländsk poesi. Irene kommer ursprungligen ifrån en stor familj på den Irländska landsbygden. Knappt 18 år lämnade hon tryggheten hemma på gården för att bege sig till London där hon gick en lärarutbildning på college. Efter sin utbildning och ett par år som lärare både i London och senare i Dublin gjorde Irene något väldigt impulsivt när hon var 26 år. Jag läste tidningen en dag och såg en annons där VMM (Volunteer Missionary Movement) sökte volontärer för arbete i Afrika. Jag tyckte det lät intressant och bestämde mig för att åka. Jag fick skriva på ett kontrakt och VMM betalade resa, boende och fickpengar. Det blev en underbar upplevelse. Jag fick bo i ett litet lokalt hus utan vare sig vatten eller elektricitet men jag älskade det. Det var en total omställning från storstadslivet jag levt i London och Dublin till att komma mitt ut i Kenyas bush. Skulle man ta sig någonstans fick man gå till närmaste väg som låg 7 km bort, där man tog en taxi till närmaste stad för att sedan ta bussen. Att förflytta sig var med andra ord väldigt omständigt. Jag jobbade som lärare där på en flickskola och det var en upplevelse som har kommit att påverka mitt liv. Jag träffade även min man där. En svensk slöjdlärare från Borlänge som då arbetade för SIDA. Efter vår tid i Kenya gifte vi oss och förflyttade oss till Botswana där vi jobbade som lärare under tre år innan våra kontrakt gick ut och han tog med mig hem till Sverige. Irene kom till Sverige 1981 och fick jobb som studiecirkelledare. Under den här tiden höll även Högskolan Dalarna på att starta upp och Irene fick idén att ta en examen i engelska. Men hon viste inte om hon ville bli lärare så hon pluggade även svenska och några grundämnen på Komvux för att få behörighet till ADB-programmet (administrativ databehandling), en utbildning på ett och ett halvt år vid Högskolan Dalarna. Det ledde till en kandidatexamen 1989 i engelska och ADB här vid Högskolan. Hon siktade sedan in sig på en doktorsexamen i engelsk litteratur. I samband med att hon startade sina studier som doktorand i Uppsala ringde hennes gamla lärare från Högskolan Dalarna och frågade om hon ville starta Engelska B där när hon var redo. Hon tackade ja och jobbade 50% som lärare vid högskolan samtidigt som hon doktorerade i Uppsala. I sin doktorsavhandling skrev hon om Seamus Heaney, en Irländsk poet som fick nobelpriset i litteratur Som ett resultat av det blev Irene intervjuad i radio då vinnaren anonnserades och fick som tack en inbjuden till nobelfesten, vilket blev en rolig upplevelse. Hon tänkte innan att det här var en chans att träffa Heaney och prata med honom och få lite material till sin avhandling. Men när hon kom dit var det så mycket folk att det inte gick att föra en ordentlig konversation. Hon presenterades dock för Heaney. Irene Gilsenan professor i engelska vid Högskolan Dalarna Sedan Irene började undervisa vid Högskolan Dalarna 1991 har det hänt väldigt mycket på Högskolans engelskavdelning. Då hon anställdes blev hon den fjärde personen på avdelningen vilket är en stor skillnad mot dagens ca 30 anställda. Irene är med och leder engelskavdelningen och har genom årens lopp varit med och startat otaliga kurser och mastersprogram. Hennes forskning kring irländsk poesi har även den gått framåt och hon säger att det alltid är en ny bok på väg. Hon ska bland annat släppa en bok till dagarna som heter Post National Irland som hon skrivit tillsammans med sin kollega Carmen Zamorano Llena och de har redan börjat arbeta på nästa bok som kommer heta Urban and Rural Irland som kommer visa kontrasterna mellan poesin i storstäderna och landsbygden. Jag är intresserad av den poesi som rör det spirituella och magiska i det vardagliga. Jag tycker inte om att blanda in politik i poesi även om det har varit fokus på det under 60- och 70-talet då det varit så oroligt på Irland. Jag är glad att man nu börjar fokusera mer på harmonin i naturen även om det där också blandas in miljöpolitik om dagens klimatförändringar o s v. skribent: Martin Murmester 8 9

6 Humaniora OCH MEDIER Humaniora OCH MEDIER Den postmoderne professorn Som forskare har Bo G Jansson utforskat narratologins (berättelseteorins) värld ur ett flermedialt perspektiv och blivit något av en expert på postmodernism. Sedan den första maj 2010 är Bo G Jansson professor i litteraturvetenskap vid Högskolan Dalarna. En titel han förtjänat efter ett liv av studier och forskning. Bo föddes i Uppsala men flyttade som barn till Jönköping i småland där han växte upp. Efter att han tagit studenten återvände Bo till sin födelsestad Uppsala började han studera vid Uppsala Universitet. Där läste han humanistiska ämnen såsom filosofi, konstvetenskap, men huvudinriktningen var litteraturvetenskap. När man läste litteratur vid Uppsala Universitet på den tiden fick man välja om man antingen skulle gå lärar- eller forskningsriktningen. Jag valde forskningsutbildningen vilket inte var ett lätt val eftersom den inte garanterar något jobb. Som lärare kan man ju alltid få jobb någonstans, men som forskare kan man inte vara lika säker. På grund av detta utbildade jag mig även till bibliotekarie i Borås under 80-talet, vilket är den enda yrkesutbildning jag har egentligen. Bo blev klar med sin forskarutbildning I sin avhandling skrev Bo om romanförfattaren Eyvind Johnson som tilldelades nobelpriset Jag valde ämnet innan han hade fått sitt pris och avhandlingen handlade då om Eyvinds författarskap. Under arbetets gång kom jag in på skillnaden mellan modernism och postmodernism. Eyvind var en modernistisk författare men när jag satte igång hade en diskussion om postmodernism satts igång i Europa och Amerika. Man tänkte sig alltså ett kulturskifte från modern tid till ett postmodernt tillstånd. Jag kopplade helt enkelt på den diskussionen till Eyvind Johnsons författarskap. Det gjorde min avhandling något originell och en aning rätt i tiden. Efter avhandlingen blev Bo anställd som svensk lektor vid Århus Universitet som är det näst största universitetet i Danmark. Där blev han med tiden erbjuden en fast tjänst, vilket inte är vanligt för utlandslektorer. Han stannade i Danmark i ungefär fem år innan han sökte sig tillbaka till Sverige då hans fru inte ville flytta från Uppsala till Århus. Han kom tillbaka till ett Sverige som hade börjat bygga ut högskoleväsendet. Det var inte längre bara Uppsala och Lund som gällde utan nya universitet och högskolor hade börjat växa upp på flera ställen. På grund av expansionen hamnade jag här vid Högskolan Dalarna Det fanns gaska gott om jobb och jag blev erbjuden tjänst vid flera högskolor. Anledningen att jag valde just Högskolan Dalarna var att jag inbillade mig att det skulle gå att pendla mellan Uppsala där min fru arbetade och Falun. Det höll bara ett par månader innan vi flyttade till Sala som ligger någonstans mittemellan de båda städerna, så att vi båda fick pendla. Men inte heller det fungerade särskilt bra och efter några fler misslyckade lösningar fick vi båda två jobb här vid Högskolan Dalarna runt år Sedan dess bor vi här. Med åren har Bo släppt en del böcker. Den första boken efter doktorsavhandlingen skrev han under sin tid i Danmark. Den handlade om postmodernismens introduktion i Norden. Ett ämne som sedan följt med under hela hans forskningskarriär. Jag är något av en idéhistoriker, det där att följa en författare var inte riktigt min grej. Jag vill följa de större rörelserna, idéhistoriskt alltså. Modernismen och postmodernismen är för mig helt olika epoker idéhistoriskt. En modernist är en människa som tänker på ett sätt medan en postmodernist tänker på ett helt annat sätt och alla de förändringarna har med teknologisk utveckling att göra vilket också är en viktig poäng för mig. Vi tänkte på ett sätt före TV och ett annat sätt efter, ett sätt före IT och ett annat efter. Integrationen av form, budskap och teknologi hänger ihop. När jag frågar vad Bo håller på med nu forskningsmässigt får jag reda på att han är forskningsledare för en forskningsmiljö på Högskolan som heter Världsarvets Världar. Bo G Jansson, Professor i litteraturvetenskap vid Högskolan Dalarna Jag håller just på med en omarbetning av en liten bok som jag skrev för ett par år sedan Världen i berättelsen. En bok som jag tyckte var ganska småskojig när jag skrev den, men som har sina brister och som nu har föråldrats en del. Jag tänkte ta tag i den och göra en totalomarbetning av den där jag också utvidgar den till ett mycket större verk. Jag har kommit till en ålder då jag inte kommer börja med några radikalt nya projekt utan vill istället fortsätta i de spår jag redan har påbörjat. Det jag kan göra är att kraftigt utveckla det jag gjort tidigare. skribent: Martin Murmester 10 11

7 mediahuset Mediahuset Den 11-12/11 var det The impact of sound and images på Mediehuset, en konferens för forskare, näringsliv och kreativa entreprenörer. Konferensens tema var att sätta fokus på samhällets snabba omställning till ett multimedialt informationssamhälle, där ljud och bild är viktiga förmedlare av information. Några exempel på föreläsare var: Erik Gandini, filmare (Videocracy), Pasi Johansson, Postproduction Stockholm, Jolyon Mitchell, Edinburgh University, Pelle Snickars, forskningschef Kungliga biblioteket, Johan Söderberg, (Recut-Remix) konstnärlig professor i ljuddesign vid Högskolan Dalarna, Håkan Karlsson, filmklippare, HAWC, Mats Omne, producent och regissör, Matiné Film&Television, Niclas Strandh, Digital PR, Peter Dahlén lektor i Medie- och kommunikationsvetenskap på Bergens universitet. På kvällen annornades Audiovisuellt party hos och av en av samarbetsparterna, nämligen Magasinet.

8 Industri och samhälle Industri och samhälle Turismprofessorn Namn: Magnus Bohlin Ålder: 60 Bor: Borlänge Jobb: Professor i kulturgeografi på Högskolan Dalarna Gillar: Åker gärna skidor och båt. Kulturgeografer som håller på med turism sysslar ofta med frågeställningar som rör transporter, lokalisering, tillgång på resurser, regional utveckling och destinationsplanering. Magnus är idag ämnesansvarig för ämnet turismvetenskap som i högre grad är ett tillämpningsämne som också rymmer flera av de traditionella universitetsämnena. Planerna är att utvidga ämnet, i symbios med turismens framfart som helhet. Vi är nu i början av uppbyggnaden av detta ämne. Vi har kandidaträttigheter men målet är att i fortsättningen också kunna ha forskarutbildningsrättigheter i ämnet. Turismen är en basnäring i Dalarna och ökar starkt i hela landet, det är en utveckling som vi inte ser något slut på. Det är viktigt att en regional högskola har en verksamhet som är relevant för det omgivande samhället. skribent Johan Nilsson Turismlinjen på Högskolan Dalarna startades 1979 och Magnus Bohlin var då en av förgrundspersonerna för programmet. Han var med och byggde linjen från grunden, men vägen till Dalarna gick från början helt andra banor, långt i från kurbits och spelmän. Efter studier i Örebro, fil. kand., grundlades karriären inom turismen i samband med studier i Kanada i början av 1970-talet. Han fortsatte därefter sin verksamhet i Uppsala innan han slutligen fann sin plats i Dalarna och Borlänge. Magnus intresse för turism växte med studierna. 1977, när Bengt Nybelius, som då var utbildningledare på Högskolan Dalarna, ringde Magnus och gav honom chansen att delta i uppbyggnaden av vad som skulle bli turismlinjen var svaret givet. Att vara med och hjälpa till i avstampet av programmet var för Magnus ett enkelt val. Ja, jag har länge varit intresserad av kulturgeografi och turism. Jag var doktorand i Uppsala på den tiden, men redan året efter det att Bengt Nybelius kontaktat mig började jag arbeta här. Idag är Magnus professor i kulturgeografi och under åren på Högskolan Dalarna har han hunnit arbeta med en hel del. Spetskompetensen finns framför allt inom två huvudområden. Jag har sysslat en hel del med turismens ekonomiska effekter och på senare tid arbetat med så kallad digital guidning för besöksmål. Idag finns det ungefär 12 stycken utbildningar liknande den i Dalarna runt om i Sverige. Den utbildning som Magnus var med att gå i bräschen för, som startade i Falun men idag återfinns i Borlänge, var en av de absolut första i landet

9 Högskolan Dalarna högskolan dalarna SPRÅKDAGEN Måndagen den 27 september firade vi på Högskolan Dalarna den internationella språkdagen likt många andra runtom i europa. Man kan idag läsa elva olika språk på Högskolan och vi har många internationella studenter som kommer långväga ifrån. Det märktes väl när vi bad dem att sätta en prick på sitt hemland på världskartan

10 Högskolan Dalarna Högskolan Dalarna Samlad Kompetens Namn: Yrke: Agnès Sandin Univ adj.franska Vid Högskolan Dalarna finns en oerhörd stor kunskap och erfarenhet bland alla oss som verkar och arbetar här. Något vi har samlat på oss från alla värdens alla hörn. Därför har vi samlat ihop ett gäng porträtt av några av oss med utländskt ursprung här vid Högskolan Dalarna för att visa en del av den globala spridning av kompetens som finns samlad här. Namn: Yrke: Namn: Yrke: Jonathan White Univ lekt, engelska Ursprung: London, England Tid vid HD: Sedan juli 2000 Frank Fiedler Bitr universitetslektor, energi och miljöteknik Ursprung: Chemnitz, Tyskland Tid vid HD: sedan 2003 Hur hamnade du här? Jag höll på att disputera och sökte jobb. Annonsen kom ut i The Times Higher Education Supplement, en akademisk tidning, och därför sökte jag Hur trivs du i Falun? Naturen är jättefin här, samt alla koncerter man kan gå på Hur hamnade du här? Jag gick magisterprogrammet i solenergi och sedan dess har det blivit svårt att bli av med mig :-) Intressanta projekt för tillfället? Ja, t.ex. jobbar jag med små elnät, baserade av sol- och vindel i Tanzania. Ursprung: Vienne, 2 mil söder om Lyon, Frankrike Tid vid HD: Började som timlärare 1989, arbetar heltid sedan 2004 Hur trivs du här i Dalarna? Mycket bra. Jag älskar att vistas i naturen. Uppskattar lugnet i mindre städer som Falun och Borlänge. Jag trivs väldgit bra på mitt arbete med mycket trevliga arbetskamrater. Vi är från olika nationaliteter vilket berikar Namn: Yrke: Chong Hui Li Namn: Yrke: Univ adj,kinesiska Ursprung: Kunming, sydvästra China Tid vid HD: Fyra och ett halvt år Vad gör det så roligt att undervisa vid Högskolan Dalarna? Avancerad teknik, god arbetsmiljö, utmaningar, hängivna kollegor och hårt arbetande studenter gör det till ett nöje att lära ut kinesiska här. Mariya Niendorf Univ adj, japanska Ursprung: Niigata, Japan, men har bott i USA de senaste 15 åren Intressen utanför högskolan? Jag har precis börjat lära mig svenska vid sfi, och det är kul. Jag skulle också vilja engagera mig i någon typ av dansgrupp då jag älskar att dansa flamenco, tango och latinamerikanska danser. Kanske när mina tvillingar blivit lite äldre!

11 Sjuksköterskeprogrammet Sjuksköterskeprogrammet Med fokus på vården Anna Ehrenbergs karriär inom vården har utan tvekan varit målinriktad redan från början. Efter att ha gått sjuksköterskeutbildning och haft olika arbeten inom vården bestämde hon sig för att vidga vyerna och gå vidare. Hon genomförde sin forskarutbildning vid Uppsala universitet för att senare bli docent vid Örebro universitet och slutligen professor i vårdvetenskap med inriktning omvårdnad på Högskolan Dalarna. Att karriären tagit den form som den fått har knappast varit en slump, enligt Anna. Eftersom jag jobbade inom vården så länge så var det logiskt att nästa steg blev att vara med och påverka och utveckla den. Det fanns många frågor om varför och hur vården såg ut som den gjorde. Jag ville vara med och förbättra den. Annas forskningsområden har främst haft med beslutsfattande och beslutsstöd inom vården att göra. Hon har dessutom arbetat med att undersöka och få kunskap om hur forskningsresultat kan omsättas i vårdarbetet och hur olika arbetsförhållanden kan påverka vården. Till Dalarna kom Anna redan 1981 direkt efter att hon avslutat sin grundutbildning och till Högskolan Dalarna En av anledningarna till att valet föll på just Högskolan Dalarna var att det fanns bra förutsättningar för henne att arbeta med det hon ville. Planerna för vårdutbildningarna på Högskolan Dalarna är stora och man räknar med att det med tiden kommer att utveckla en forskarutbildning. Det handlar om förändringar som Anna menar skulle gynna både Högskolan och deras avgångsstudenter i det långa loppet. Jag önskar att vi tillsammans med närliggande områden inom Högskolan kunde få rätt till en egen forskarutbildning så småningom. Studenter som tagit examen skulle kunna fortsätta sina studier på högskolan efter att de avslutat sin grundutbildning. Det är en del av vårt forskningsområdes mål i framtiden, men det krävs mycket jobb och det tar tid. Utöver att ge avgångsstudenter bättre förutsättningar att kunna fortsätta att studera på forskarutbildningsnivå vill Anna välkomna de studenter som tidigare gått på Högskolan att någon gång under sitt yrkesliv återvända dit deras karriärer en gång började. Jag skulle vilja uppmuntra alla alumner att komma tillbaka till Högskolan Dalarna och fortsätta studera på avancerad nivå. De har ju fått perspektiv på det de lärt sig i sin grundutbildning och det vore mycket stimulerande att få jobba tillsammans med dem i deras fortsatta studier. skribent Johan Nilsson Namn: Anna Ehrenberg Ålder: 54 Bor: Falun Fritidsintressen: Att vara i skogen, plocka svamp och åka skidor

12 hälsa och samhälle hälsa och samhälle Michail Tonkonogi lika stor nyhet som en avgående partiledare När jag kommer för att intervjua Michail Tonkonogi, professor i idrottsfysiologi, så är han ganska stressad. Han har blivit tillfrågad att vara med på TV-programmet Debatt för ett tag sedan. I samband med att Mona Sahlin meddelar sin avgång meddelar dock SVT att de inte kan ha med inslaget med Tonkonogi. Precis när jag kommer har de hört av sig igen och meddelat att de visst vill att han kommer till Göteborg och de vill att han ska skriva en debattartikel innan. När Michail meddelar att det blir svårt att hinna just nu så lugnar de honom med att säga att det räcker om han skriver den om en timme 1989 var sista året innan Sovjetunionen började att rasa samman. Det året började Michail Tonkonogi som forskarstudent med inriktning fysiologi. När Sovjetunionen kollapsade fanns det dock ingen möjlighet att fortsätta studierna. Han hade dock under sitt första år redan kommit fram till hur man kunde mäta väldigt små substanser på olika sätt, oavsett om det var i luften, i blodet, vattnet eller var man ville undersöka substansinnehållet. Detta tyckte även den militära verksamheten, som hade haft sina kontor vägg i vägg med forskarnas kontor, var intressant och frågade Tonkonogi om han var intresserad av att arbeta med dem. Då Michail inte kände sig bekväm i den situationen så bestämde han sig för att fortsätta forska i ett annat land och söka sig någon annanstans. Först ville han bara ha tag i sina rapporter på biblioteket, men där tog det stopp. Personalen på biblioteket meddelade att han inte hade tillåtelse av KGB att komma åt sina rapporter. Nu kände han att det var än mer angeläget att åka. Han kom till Sverige och gick bokstavligen och knackade dörr hos professorerna på GIH i Stockholm och frågade om de ville ha en doktorand. En av dem sa ja och han började utan betalning och livnärde sig på ströjobb runt om i Stockholm. Efter ett tag kunde han glädja sig åt att han fick 6000 kronor i månaden. Hans kompetens uppskattades dock och när professorn fick en tillfällig tjänst i Norge fick Michail börja att undervisa och ha kursansvar. Hans forskarkarriär har varit framgångsrik och han fick redan 2002 ta emot priset som årets idrottsforskare i samband med idrottsgalan, samtidigt som den seniora forskaren Gunnar Borg blev belönad för sitt livsverk. För några år sedan kom han i kontakt med Helena Bellardini som introducerade honom för det arbete som bedrivs på Högskolan Dalarna. De första åren lånades han in som konsult och för tillfälliga insatser, men när det stod klart att man skulle satsa på ett biokemiskt labb så såg han ingen anledning till att stanna kvar i Stockholm. Han förklarar att det bland annat beror på skillnaden mellan GIH, KI(Karolinska institutet) och Högskolan Dalarna. GIH är ett traditionellt lärosäte där strukturen och arbetssättet sitter i väggarna och personalen handlar därefter. På Karolinska institutet arbetar man med nedskärningar av olika slag medan man på Högskolan Dalarna gärna arbetar med nya pedagogiska tillgrepp och där men hela tiden vill bygga något. Tonkonogi har fått en hel del uppmärksamhet medialt tack vare hans inlägg i diskussionen om hur barn och äldre bör styrketräna och om barn ska styrketräna och även i debatten om när man ska börja specialisera sig inom en idrott. Svenskarna har ett väldigt stort förtroende för myndigheterna och säger myndigheterna något så följer folket det, även om det inte finns vetenskapliga belägg för det. Och det är här som Tonkonogi har insett att han måste stå på barrikaderna ifall det ska bli en positiv utveckling. I början när han visade de vetenskapliga forskningsrön som stod i de sovjetiska böckerna om att barn kan styrketräna och att man ska specialisera sig tidigt så fick han bara höra att man kan inte gå efter sovjetisk litteratur och forskninsgrön. När han började studera den västerländska litteraturen märkte han dock att det stod samma sak i den, det var bara det att man inte följde rönen i Sverige. Han har därför genomfört flera studier i ämnena, haft kurser för äldre, debatterat om barn och styrketräning och Michail Tonkonogi, professor i idrottsfysiologi åkte alltså till TV-programmet debatt och diskutera tidig specialisering. Vad det gäller temat barn och styrketräning så fick han mycket kritik till en början, men ju mer han kunde påvisa att han hade vetenskapen bakom sig, desto mer lyssnade man på honom och han har nu blivit publicerad i flera stora, prestigefyllda, vetenskapliga tidningar. Han är inte rädd för att sticka ut. Han vet när han har rätt. Det kan ni både läsa, höra och se när han tar plats på barrikaderna i olika medier. skribent Marit Nybelius 22 23

13