GOTT NYTT ÅR, kära medlemmar!

Transkript

1 AIS Nättidning 2015:04 December 2015 AIS Arkitekter i Sverige: Ideell och Fackligt Obunden Yrkesförening för Arkitekter Varmt välkommen till AIS Arkitekter i Sveriges nättidning AvISen 2015:04 där vi som alltid publice- rar texter om ämnen som vi anser berör oss och vår profession, dock denna gång med en inte helt planerad vändning. Vi hoppas att du trots allt finner tidningen intressant och underhållande. I detta nummer publiceras: - - en inlaga från Tom Rosander som han försökt få publicerad i SvD beträffande material som han donerat till Arkitekturmuseum, vilket vi nu förmedlar på detta sätt här i AvISen. Detta rör frågor som vi i styrelsen planerar att återkomma till. samt en nyårshälsning från Djura. Meningen var att här publicera ett inslag med text om och bilder på Rådhuset i Göteborg med kommentarer från de intressanta renoveringsarbetena, ledda av GAJD Arkitekter och som pågått sedan Men pga flera olika orsaker har red. ännu inte riktigt kunnat hantera bildmaterialet som hör till artikeln. Vi ber om ursäkt för detta men kommer att snart efter årsskiftet komma ut med AvISen 2016:1 med detta materi- al. I stället får red. försöka kompensera med lite bildmaterial från promenader de sista da- garna på året där för denna fadäs ansvarig red. (Hans G) nu befinner sig, i behaglig digital skugga. Nu vill red. gärna se några insända reflektioner att publicera i kommande nummer. Om du har ett inlägg vill redaktionen gärna ha texten i ett World- dokument och eventuella bilder i en separat pdf- eller jpg- fil. Välkomna med era inlägg, medlemmar! Red. AIS Arkitekter i Sverige är en ideell och fackligt obunden yrkesförening för Arkitekter. Föreningens fokus är att verka som en informerande och nätverkande kunskapsorganisation. AIS arbetar för att samla landets kvalificerade arkitektkår, attrahera de mest engagerande debattörerna och erbjuda en kompetens- och kunskapsorienterad plattform centrerad kring den yrkestitel, Arkitekt AIS, som är ett bevis på dess medlemmars kvalifikationer. För ansökan om medlemskap, se GOTT NYTT ÅR, kära medlemmar!

2 Arkitekturmuseet Debattinlägg Till SvD Kultur Om Arkitekturmuseet läggs ner vill jag få tillbaka Stockholmsutställningens originalritningar, som jag skänkte till Arkitekturmuseet. Arkitekturmuseet har en egen identitet och professionell personal. Ritningsarkivet är unikt och med specialutformade utrymmen med mörker och kyla, som bevarar materialet. Jag vill i första hand att att arkivet får bli kvar där som en ovärderlig källa för forskningen och studier av arkitekturens kulturhistoriska värden. Det vore en skandal att, som utredningen Gestaltad livsmiljö föreslår, lägga ner Arkitekturmuseet! Jag har skänkt flera stora ritningssamlingar till museet, bland annat: 1 Alla tuschade original på väv från Eglers Stadsplanebyrå (före detta HSBs planbyrå), som visar ett otal bostadsprojekt över hela landet samt översiktsplaner för Skövde, Simrishamn, Höganäs och centrumplaner för Lund, Linköping, Borlänge, Grängesberg och Kiruna. 2 Originalritningarna till Stockholmsutställningen med skisser av Ferdinand Boberg, Gunnar Asplund och Sigurd Lewerentz. 3 Flera ritningar till svenska ambassader. Till exempel ambassaden i Tokyo, där ritningarna består av ett flertal laveringar i gråskala. Det var ritningsspråket som byggarna förstod i Japan! 4 Mönsterplanerna för de svenska citadellerna och fästningarna: Varbergs fästning, Landskrona citadell, Bodens fästning, Vaxholms fästning och Kastellholmens försvarsanläggning i Stockholm. Om regeringen väljer att följa utredningsförslaget vill jag, innan Arkitekturmuseet läggs ner, ha tillbaka det material jag skänkt till museet, då risken annars är stor att det skingras och förstörs. Tom Rosander Arkitekt AIS

3 NYÅRSHÄLSNING FRÅN DJURA Djura är en av de större byarna i Leksands kommun och ligger längst i söder, gränsande mot Gagnefs kommun, intill Österdalälven, Just här är kommungränserna desamma som sockengränserna en gång var och följer älven, väster och norr om älven liggen Leksands socken, öster och söder om älven ligger Gagnefs socken. Orten ligger inte särskilt långt, en knapp mil, från min uppväxttrakt och jag och min familj kunde förvärva en liten gård mitt i byn för drygt 10 år sedan och har sedan dess varit sysselsatta med renoveringsarbeten. Där tillbringar vi så mycket tid vi kan och hinner, i konkurrens med verksamheter och annat i Stockholmstrakten, alltså en del av det kända masrallyt. Gårdens historia är intressant och berättar på sitt sätt om byns historia. Den hörde, när den skapades, till en av de äldsta gårdarna i Djura, Djäkengården, och byggdes, vad vi har förstått, som ett slags annex på en äng relativt nära ursprungsgården på 1880-talet vars gamle huvudman hade dött på 1860-talet Äldste sonen hade axlat ansvaret och änkan skaffade sig efter en tid en ny make. Två huvudmän på samma gård fungerade naturligt nog inte, varvid änkan och den nya mannen verkar ha fått en mindre gård med tillhörande avstyckad mark, vilket tycks ha blivit en helt egen gård, så småningom allmänt kallad Norlings efter den nye mannens namn. Den ursprungliga huvudgården revs och försvann när byns skola byggdes på 1950-talet, men vår lilla gård kallades av somliga av de äldre i byn för Djäkengården fortfarande när vi tog över. Släktrelationer glöms inte så snabbt i dessa sammanhang. Gården har mer att berätta. Djura ligger 1,5 mil från Leksand, vilket var långt förr i världen att varje söndag i alla väder och fören ta sig till församlingskyrkan i Leksand (och hem igen) var inte alltid att leka med. Församlingsfolket i Djura knorrade och hotade att gå till Gagnefs kyrka i stället, vilken ligger betydligt närmare, ungefär 3 km. Att skolka från kyrkobesöken var inte aktuellt och att bilda en ny församling med egen kyrka var inget som stiftet kunde tänka sig. Men så småningom verkar man ändå ha kommit till en slags kompromiss: En från 30-åriga kriget hemkommen soldat, sannolikt något slags befäl, donerade tillräckligt med krigsbyte för att inleda finansiering av en kyrkobyggnad. Men egen församling fick man inte bli, utan kyrkoherden i Leksand skulle ansvara för förrättningarna även i Djura. Samma avståndsproblem som tidigare drabbat församlingsfolket hamnade nu på prästen och för att lösa det hela utsågs just Djäkengården att svara för prästens uppehälle när det behövdes. Så jag gläder mig åt en historia för gården som kan relateras bakåt i alla fall 400 år, sannolikt måste gården då på 1640-talet ha varit en av de mer betydelsefulla för att få ett förtroende på denna nivå. Så jag tog mig ut på en promenad tredjedag jul, med kallgrader och efter lite snöfall föregående natt. Vår gård sedd från Gagnefsvägen alltså det som finns kvar av Djäkengårdens ägor Kyrkan mitt i byn

4 En liten bit av Håssarvägen ner mot Fors Flukt från Pilgattu, också mot Forshållet Också vid Piltgattu Piltgattu.. Kyrkan igen, från Piltgattu Uffes hus vid Hjerpgattu Hjerpgattu. En sväng utanför själva byn

5 Från Leksandsvägen Från Leksandsvägen Från Leksandsvägen.. Från Leksandsvägen, byns till synes Palladianska ambition. Mullvägen Djäkengården igen, sedd från andra hållet, promenaden fullbordad Det kanske märks att jag gillar stället. Jag tror också att det finns en del att lära i dessa organiskt framväxta miljöer, som byn är en fin representant för. Jag skrev entusiastiskt i förra numret, AvISen , om Hippodamus och hans utveckling av den regelbundna rutnätsstadens mönster och filosofier, kanske framväxta av behoven kring att återuppbygga hela städer efter krig och förstörelse. Det hindrar inte att det finns starka och mycket funktionella karakteristika i denna typ av allmogemiljöer, framväxta under många hundra år, slipade mot behov och arbetsmetoder, för att inte tala om estetiska uppfattningar. Hans Göransson, Djura 31 dec Med önskan om en god fortsättning på det nya året.