Europeisk säkerhetspolitik

Transkript

1 Europeisk säkerhetspolitik -för vem och till vilket pris? De svenska riksdagspartiernas åsikter inför Europaparlamentsvalet i EU 2009 Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet

2 Publicerad av: Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet Författare: Sara Mellander, Ingela Mårtensson, AnnaLisa Eneroth, Saba Nowzari, Emma Rosengren och Petra Tötterman-Andorff Redaktionsgrupp: Pia Johansson, Petra Tötterman Andorff och Saba Nowzari Ansvarig utgivare: AnnaLisa Eneroth Layout: Saba Nowzari Omslagsbild: Oscar Westerlund Tryck: Federativ Tryckeri AB, Stockholm 2008

3 Förord Under 2009 kommer Europeiska Unionen stå i fokus för Sverige och svensk politik. Europeisk säkerhetspolitik är ett av IKFF: s fokusområden. De senaste åren har vi tillsammans med de europeiska WILPF-sektionerna samarbetat för att informera om och driva lobbyarbete kring säkerhetsfrågor. Detta för att öka medvetenheten hos Europas medborgare så att de kan engagera sig i dessa frågor, både på nationell och europeisk nivå. I den europeiska säkerhetsstrategin, Ett säkert Europa i en bättre värld, utmålas säkerhetshoten mot EU och världen som relativt breda. Bland annat omnämns fattigdom, HIV och svaga stater som allvarliga hot mot stabilitet och säkerhet. I strategin konstaterar man också att de flesta hoten inte är militära och således inte kan bemötas med militära medel, men ändå är det på de militära delarna av EU: s krishanteringssystem som resurserna och fokus ligger. IKFF och WILPF anser också att dagens säkerhetshot är breda och komplicerade och inte bör förenklas, men de kvarstår som hot om de inte bemöts på rätt sätt. Fortfarande saknas många komponenter i den europeiska utrikes- och säkerhetspolitiken, framförallt det civila samhällets deltagande, kvinnors expertis och kunskap samt ett generellt genusperspektiv. Inför valet till Europaparlamentet har IKFF skickat 10 frågor om säkerhetspolitik till alla riksdagspartier partier samt Feministiskt Initiativ och Junilistan. Kristdemokraterna svarade inte. Vi har bedömt deras svar utifrån ett fredsperspektiv, d.v.s. hur EU: s medlemsstater tillsammans kan arbeta med att förebygga väpnade konflikter och skapa fred och säkerhet för världen. Om EU verkligen är det fredsprojekt som det framställs som, rimmar det illa med militär uppbyggnad och en enorm vapenproduktion.

4 Den här publikationen fungerar som en bakgrund inför valet till Europaparlamentet i maj Den tar upp frågor som: Hur arbetar EU för att bemöta de säkerhetshot som riktas mot Europa och övriga världen och på vilket sätt bidrar EU: s säkerhetspolitik till säkerhet för människor inom och utanför Europa? Vilken politik är det våra parlamentariker kommer att bedriva i Bryssel? Det har betydelse för oss i Sverige och omvärlden vilka som sätter dagordningen. Vi vill också påverka svensk politik inför det svenska ordförandeskapet och vi uppmanar alla riksdagspartier, med regeringen i spetsen, att lyssna på det civila samhället och vårt säkerhetspolitiska perspektiv. Sverige har en unik möjlighet att under sitt ordförandeskap visa på civila samhällets betydelse för fred och säkerhet genom att bjuda in representanter från civilsamhället till möten och seminarier. Tillsammans kan vi göra EU till ett fredsprojekt för alla, men då måste IKFF: s krav på en ny säkerhetspolitik få mer gehör. Petra Tötterman Andorff Generalsekreterare i IKFF Stockholm, 18:e oktober 2008

5 Innehåll EU: s säkerhetsstrategi - Ett säkert Europa i en bättre värld Säkerhetsbegreppet måste omdefinieras 6 Samarbete med andra länder och organisationer Förenta Nationerna 8 Organisationen för Säkerhet och Samarbete i Europa (OSSE) 9 Den transatlantiska länken 9 Partiernas svar på frågor om samarbete med andra länder och organisationer 11 IKFF kräver EU: s krishantering EU: s civila och militära krishantering 14 Partiernas svar på frågor om EU: s krishantering IKFF kräver 7 Kvinnor, fred och säkerhet Partiernas svar på frågor om kvinnor, fred och säkerhet IKFF kräver 9 Den europeiska vapenindustrin Partiernas svar på frågor om den europeiska vapenindustrin 24 IKFF kräver 26 Slutord 28

6 EU: s säkerhetsstrategi - Ett säkert Europa i en bättre värld Genom Maastrichtfördraget 1991 antog den Europeiska Unionen (EU) en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik (GUSP) och sedan dess har det säkerhetspolitiska samarbetet intensifierats allt mer utökades den utrikespolitiska samordningen ytterligare genom en europeisk säkerhetsstrategi kallad Ett säkert Europa i en bättre värld, som definierar EU: s roll som en global aktör. I strategin identifierar EU en rad hot mot global säkerhet såsom fattigdom, AIDS, befolkningsströmmar, statsmisslyckanden 1, brist på naturresurser, terrorism, regionala konflikter och organiserad brottslighet såsom narkotika och människohandel. För att hantera dessa hot har den europeiska säkerhetsstrategin tre strategiska mål: bemöta hoten, skapa säkerhet i närområdet och samarbete med partners. Hotbilderna mot EU: s medlemsstater är inte territoriella. Detta har fått till följd att EU tar en mer aktiv roll utanför Europa. EU ser sig själv med andra ord som en viktig aktör när det gäller internationella insatser i konfliktområden som t.ex. Afghanistan, Kosovo, Sudan, Irak, Demokratiska republiken Kongo och Tchad. Säkerhetsbegreppet måste omdefinieras EU: s strategi för att möta säkerhetshoten fokuserar på militära åtgärder trots att fattigdom, AIDS och befolkningsströmningar omnämns som säkerhetsrisker. Det finns inga krav på EU att aktivt arbeta för att motverka dessa och det saknas helt ett syd-, öst- eller genusperspektiv, vilka alla har en central roll i förebyggandet av konflikter. EU har ett traditionellt och snävt perspektiv på säkerhet. EU bör ändra fokus till att inkludera begreppet mänsklig säkerhet som utvecklats och 6

7 diskuterats inom FN och som förespråkar en reducering av strukturellt våld, garanti för fysisk säkerhet, socioekonomiskt välstånd, respekt för människors värdighet samt skydd och främjande av de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheter. Begreppet mänsklig säkerhet kan dessutom användas som redskap för att synliggöra säkerhetsrisker och på så sätt identifiera grundläggande konfliktorsaker. EU bör bredda sitt säkerhetsbegrepp och bl.a. inkludera genusanalyser. Feminisering av fattigdom, ökad ekonomisk börda för kvinnor, ökning av prostitution, upptrappning av våld i hemmet samt en stegring av sexualiserat våld under konflikt är allvarliga problem som EU måste arbeta med. Mot detta hjälper militära insatser föga. 7

8 Samarbete med andra länder och organisationer I EU: s säkerhetsstrategi slås fast att säkerhet och välstånd i världen alltmer är beroende av ett effektivt multilateralt 2 system, d.v.s. samarbete på internationell nivå tillsammans med andra internationella och regionala organisationer så som Nato 3, OSSE 4 och Förenta Nationerna samt länder som USA. EU: s målsättning är att världssamfundet ska bli starkare med väl fungerande internationella institutioner och en reglerad internationell ordning. Förenta Nationerna Enligt EU: s säkerhetsstrategi utgör FN-stadgan ramen för internationellt samarbete, men det finns inget krav på FN-mandat för att EU ska ingripa i en konflikt. I Lissabonfördraget 5 står det bl.a. att krishantering ska ske enligt FN: s principer, vilket ger möjlighet till egna tolkningar. En väsentlig princip som FN slår fast är att ingen stat har rätt att angripa en annan stat. FN tillåter dock rätten till individuellt eller kollektivt självförsvar genom paragraf 51 i FN-stadgan. Efter terrorattackerna i USA den 11 september 2001 har denna rätt fått en vidare tolkning. USA hävdade t.ex. att angreppet på Afghanistan var självförsvar. EU uttalade sitt stöd för aktionen som självförsvar enligt FN-stadgan. USA:s och Storbritanniens angrepp mot Irak under år 2002 ansågs av de allierade också falla under FN: s principer för självförsvar. USA argumenterade för att de agerade utifrån paragraf 51 trots att det inte fanns några tecken på förberedande av ett angrepp från Irak sida. Nato stödde USA: s tolkning av självförsvarspolicyn. Självförsvarsrätten har numera ändrats så att ett land eller en allians har rätt till självförsvar vid terrorattack, men det våld som används måste 8

9 stå i proportion till terrorattackens omfattning. Sedan 2001 har tusentals oskyldiga människor dödats i Afghanistan och Irak. Detta har lett till att många ifrågasätter om våldet kan accepteras utifrån proportionalitetsprincipen. Organisationen för Säkerhet och Samarbete i Europa (OSSE) På den regionala nivån anges framförallt OSSE och Europarådet som viktiga samarbetsorganisationer för EU. Grunden för det operativa samarbetet mellan EU och OSSE är de riktlinjer som EU: s utrikesministrar introducerade år OSSE är det enda samarbetet för säkerhet i Europa där samtliga europeiska stater, USA, Kanada och länderna i Centralasien deltar på lika villkor. Organisationen grundades ur den så kallade Europeiska Säkerhetskonferensen (ESK) som tillkom 1975 som ett forum för politiska diskussioner mellan väst och öst. År 1993 nådde ESK status som en regional organisation inom FN: s ramar 6. OSSE arbetar med tidiga varningssignaler, konfliktförebyggande, civil krishantering och återuppbyggnad efter krig. För närvarande (2008) driver organisationen 19 fältuppdrag i sydöstra Europa, Kaukasus och Centralasien. I fältverksamheten engageras efterhand allt fler lokala aktörer. Med tanke på de spänningar som har uppstått i Kaukasien är OSSE: s verksamhet viktigare än någonsin. Organisationen arbetar med ett brett perspektiv vid hanteringen av säkerhetsproblem. Fokus har skiftat från militärt förtroendeuppbyggande till civilt konfliktförebyggande arbete. Exempel på detta är vapenkontroll, mänskliga rättigheter, nationella minoriteter, demokratisering, ekonomi samt miljöaktiviteter. Organisationen söker öka mänsklig säkerhet genom att stödja en större insyn och samarbete vilket skapas genom diplomatiska överenskommelser på politisk nivå och med civila metoder på praktisk nivå. Den transatlantiska länken Samarbetet mellan Europa och Nordamerika, den s.k. transatlantiska länken, anges i EU: s säkerhetsstrategi som viktigt inte bara för EU utan för hela det internationella samfundet. Nordatlantiska fördragsorganisationen Nato och USA ses som väsentliga aktörer för denna förbindelse. 9

10 EU: s säkerhetsstrategi är framförallt inriktad på militära lösningar av konflikter. Detta synsätt speglas också i valet av samarbetspartner där Nato och USA framstår som självklara parter. Det kanske inte är så konstigt med tanke på att de flesta EU-länder och USA ingår i Nato. Av EU: s 27 medlemsstater är 21 medlemmar i Nato och fyra i Partnerskap för fred (samarbete med Nato vid krishantering). Det innebär att organisationerna är starkt sammanvävda. Atlantpakten bildades år 1949 ursprungligen som en allians och utgick från självförsvarsprincipen samt krav på att endast agera inom gränserna för medlemsstaternas territoriella område. Den var strukturerad utifrån FN: s stadgar och underströk att inga medlemsstater fick attackera varandra. Dock kvarstår alltid rätten till individuellt eller kollektivt självförsvar. När Warszawapakten upplöstes år 1991 och när kalla kriget tog slut sökte Natos ledning nya uppgifter för organisationen. Dåvarande generalsekreterare Javier Solana presenterade sin vision för det nya Nato. Själva utgångspunkten för organisationen baserades på det faktum att FN försvagats så pass mycket att Nato tvingats ta sig an operativa uppgifter som tidigare legat på FN. Det nya konceptet togs i bruk år 1999 och tillämpades första gången under Balkankriget. Dock bombade Nato Serbien utan FN-mandat vilket bröt mot internationell lag. Dagen efter terroristattacken mot USA den 11 september år 2001 antog Nato en ny deklaration som fastslog att en terroristattack mot någon av dess medlemsländer skulle behandlas som en attack mot Nato: s dåvarande 19 medlemsländer. Nato tog sig också rätten att använda lämpliga åtgärder för motattacker. De senaste åren har Nato utvidgats med länder i Östeuropa och forna Sovjetunionen. Det finns en önskan om en fortsatt utbyggnad av Nato, t.ex. att Ukraina och Georgien ska bli medlemmar och kanske även Kazakstan och Azerbajdzjan. Hur det går med den saken är ovisst efter den konflikt som utbröt i Georgien i augusti Nato har en kärnvapenstrategi. Det politiska syftet är att garantera fred och stabilitet i Europa. Den kollektiva säkerheten baserad på Natos nukleära kapacitet erbjuds alla i alliansen. De amerikanska kärnvapnen, som är placerade i Europa och ställda till Natos förfogande, anses av EU ge en väsentlig politisk och militär länk mellan Europa och Nordamerika. 10

11 Partiernas svar på frågor om samarbete med andra länder och organisationer Enligt Lissabonfördraget kan EU skicka stridsgrupper till konfliktområden utan FN-mandat, men medlemsstaterna skall agera i enlighet med principerna i Förenta Nationernas stadga. Anser ditt parti att Sverige skall delta i militära insatser utan FN-mandat? De borgerliga partierna (m, fp, c) och Socialdemokraterna delar EU: s uppfattning. Alla partier motiverar sina svar med att hänvisa till huvudprincipen att det krävs beslut i FN:s säkerhetsråd men att det kan finnas situationer då EU måste agera utan FN-mandat. Miljöpartiet, Vänsterpartiet, Feministiskt Initiativ och Junilistan anser att det måste finnas ett FN-mandat för att EU ska kunna agera militärt i annat land. Hur ser ert parti på EU: s samarbete vad gäller krishantering med USA och Nato? Moderaterna är i grunden mycket positivt inställda till samarbete mellan EU, USA och Nato vid krishantering samt fredsbevarande och statsbyggande insatser. EU har begränsade resurser för den här typen av arbete, och kan man få tillgång till mer resurser och mer expertis från USA och Nato är det självklart en möjlighet man bör försöka utnyttja. Folkpartiet menar att internationellt samarbete gagnar alla. Det finns ett värde i att undvika onödiga dubbla kostnader. Det finns ingen anledning för Nato att bygga upp den kapacitet som Nato kan låna från USA, ej heller för EU att skapa sig något som man kan låna från Nato. Natos staber kunde vara dubbelhattade, det vill säga de kunde agera som staber för en EU-operation när en sådan ledningskapacitet behövs. Vid dessa senare tillfällen, så lämnar amerikaner och kanadensare ledningskedjan och finnar, irländare, svenskar och österrikare flyttar in. Socialdemokraterna ser också samarbetet med Nato som nödvändigt för att kunna delta i internationella insatser. Socialdemokraterna påpekar att Natos roll har förändrats - idag finns ett ökat fokus på fredsfrämjande operationer. 11

12 Centerpartiet anser att USA och Nato fyller olika funktioner, som är centrala för Sveriges internationella engagemang för fred och säkerhet. Miljöpartiet tycker att internationellt samarbete för krishantering är bra. Val av partner får avgöras från fall till fall. Vänsterpartiet är motståndare både till EU: s militarisering och militära samarbete med USA och Nato. Eftersom det stora flertalet av EU-länderna också är medlemmar i Nato faller det sig naturligt med ett nära samarbete med Nato. EU och USA/Nato har även ett övergripande gemensamt intresse och det är att säkra sina ekonomiska intressen på världsmarknaden, t.ex. naturtillgångar samt geopolitiska intressen. Feministiskt Initiativ anser att ett allt tätare samarbete med USA och Nato leder till att gränserna mellan styrkor och mandat suddas ut. Konflikter och insatser runt om i världen kopplas samman och konsekvenserna blir fortsatt militär upprustning. Junilistan är emot EU-samarbete med USA och Nato inom krishantering. Beslutet att engagera sig i Nato är en fråga för medlemsstaten. IKFF kräver att: EU: s strategier för fredsskapande åtgärder planeras utifrån ett intensivare samarbete med, OSSE och FN-organ med inriktning på konfliktförebyggande insatser. EU förbättrar sitt samarbete med FN vid civil krishantering och fredsbyggande, främst genom samarbetsmekanismer med FN: s fredsbyggande kommission och FN: s kontor för fredskapande arbete. Därigenom skulle fredliga lösningar på konflikter, nedrustning och solidaritet med länder i syd och öst kunna komma i mer fokus. EU: s militära insatser i konflikter endast kan utföras genom beslut från FN: s säkerhetsråd 8. FN-mandat före ett ingripande i ett annat land är därmed en förutsättning. EU: s medlemsländer vägrar att ingå i allianser som använder sig av krig som preventiv insats. 12

13 Även om avsikten med den europeiska säkerhetsstrategin är att skapa en mer säker och rättvis värld, förespråkas det att mäktiga länder skall förenas i syfte att föra fram sina intressen och värderingar. Det sätt som EU ständigt framhåller vikten av nära samarbete mellan USA och Nato är beklagligt. Den europeiska säkerhetsstrategin intar vidare en totalt okritisk position i förhållande till USA:s säkerhetspolitik. Det välutvecklade samarbetet med Nato, en organisation som agerar med militära medel och metoder och som dessutom kan tänka sig att använda kärnvapen i förebyggande syfte, måste ifrågasättas. Inte sällan framhåller många länder att multilateralism är det främsta instrumentet för att övervinna katastrofer eller olika internationella brott så som terrorism. Så länge samarbete främst baseras på militär kapacitet och utesluter viktiga delar av samhället, kommer dock resultatet att bli det motsatta. Samverkan måste baseras på politisk pluralism 7, vilket i sin tur är baserat på samexisterandet av samhällen istället för egenintressen. Jämställdhet och kvinnors rättigheter att delta på alla politiska nivåer samt civila metoder för att förhindra konflikter måste också inkluderas. FN har en viktig roll att spela. Att agera utan FN-mandat eller samtycke innebär att man underminerar det viktigaste instrumentet vi har för att uppnå en fredlig samverkan. Den nya tolkningen av självförsvar är farlig och kan urholka FN: s auktoritet. FN: s stadgar försvagas när länder väljer att agera utan att ha ett FN-mandat, vilket kan leda till internationell laglöshet. FN: s säkerhetsråd fungerar visserligen för närvarande dåligt men detta problem löser man inte genom att gå runt FN, utan genom att reformera säkerhetsrådet. 13

14 EU: s krishantering Idag har EU utvecklat sin civila och militära kapacitet för att kunna hantera kriser och förebygga väpnade konflikter på det internationella planet. Sedan 2003 har mer än 21 operationer utförts. EU: s krishanteringsprogram baseras på; humanitära insatser, räddningsinsatser, fredsbevarande åtgärder samt civil och militär krishantering. För att EU ska kunna agera inom alla dessa områden anses det nödvändigt att ha tillgång till både civila och militära resurser. Vid EU: s toppmöte i Helsingfors 1999 antogs s.k. Headline Goal, vilket innebär att EU skall ha kapacitet att skicka soldater till ett krisområde inom 60 dagar. Fem år senare beslutade EU att inrätta en snabbinsatsstyrka bestående av 15 stridsgrupper (Battle Groups). Varje grupp består av minst 1500 soldater och skall kunna vara på plats inom 10 dagar inom en radie på 600 mil från Bryssel. Enligt Lissabonfördraget skall EU gradvis utforma en gemensam försvarspolitik, som kommer att leda till ett gemensamt försvar så snart som Europeiska Rådet enhälligt har beslutat detta. Medlemsstaterna skall också förbinda sig att gradvis förbättra sina militära resurser. Om en medlemsstat utsätts för ett väpnat angrepp så är de övriga medlemsstaterna skyldiga att ge den stöd och bistånd med alla till buds medel. Svensk medverkan i en insats måste alltid föregås av ett samråd mellan regeringen och riksdagen i EU-nämnden. Om det rör sig om ett bidrag med svenska militära styrkor krävs det dessutom ett riksdagsbeslut 9. Den civila delen av EU: s krishantering består av polisinsatser, återuppbyggnad av rättsväsende och civil administration och räddningstjänst. 14

15 2004 utökades den civila krishanteringen med övervakning av konfliktområden och stöd till EU: s särskilda representanter för civil krishantering. Det senaste dokumentet, Civilian Headline Goal 2010, understryker behovet av att den civila krishanteringen fortsätter att utvecklas då EU anses behöva alla tänkbara medel för att kunna svara på krissituationer 10. I de EU-dokument som omnämner samarbete med det civila samhället skriver EU att de vill ta vara på erfarenheter från civila samhällets organisationer men utvecklar aldrig hur de vill arbeta med dessa organisationer. Vid EU-toppmötet i Göteborg 2001 antogs ett program för förebyggande av våldsamma konflikter där det civila samhällets roll i EU: s krishanteringsarbete erkändes. Parallellt har även den svenska staten, genom skrivelsen, Att förebygga väpnade konflikter svensk politik för tjugohundratalet tydligt klargjort att svensk säkerhetspolitik ska prioritera förebyggande av konflikter framför militära operationer och samtidigt integrera civila samhällets organisationer i fredsarbetet. Partiernas svar på frågor om EU: s krishantering Vad anser ert parti om balansen mellan den civila och den militära kapaciteten inom EU: s krishantering? När det gäller frågan huruvida det råder balans mellan EU: s civila och militära kapacitet så skiljer sig partierna åt. Moderaterna anser att krishantering, fredsbevarande och statsbyggande insatser både kräver militära och civila insatser. En starkare och mer välfungerande militär kapacitet skulle göra att EU skulle kunna anlägga ett helhetsperspektiv i sitt krishanteringsarbete. Moderaterna vill att EU fortsätter att stärka den militära delen av sin krishantering eftersom de civila insatserna hittills varit mer företrädda. Folkpartiet vill att både EU: s militära och civila krishanteringskapacitet ska utvecklas och stärkas. Samtidigt påpekas att civila personer t.ex. jurister och socialarbetare inte står för fot gevär, d.v.s. inte har beredskap att skickas ut med kort varsel i motsats till militärer. 15

16 Socialdemokraterna konstaterar att preventiv diplomati och konfliktförebyggande åtgärder är viktigast men att militära insatser tyvärr är nödvändiga, t.ex. för att förhindra att en konflikt bryter ut eller för att upprätthålla säkerhet och stabilitet. Centerpartiet anser att den civila kapaciteten bör stärkas. Det är också centralt att både på nationell och EU-nivå ytterligare förstärka samarbetet mellan civil och militär krishantering. Enligt EU: s solidaritetsklausul (artikel 27.7) är samtliga medlemsstater skyldiga att stödja en medlemsstat som utsatts för ett väpnat angrepp med alla till buds stående medel. Hur går denna artikel ihop med Sveriges alliansfrihet? Innebär denna klausul att även kärnvapen kan användas? Vänsterpartiet och Miljöpartiet anser att EU fokuserar alltför mycket på militära insatser. Den militära utbyggnaden är illavarslande enligt Vänsterpartiet och rimmar dåligt med att EU vill framstå som ett fredsprojekt. Feministiskt Initiativ anser att den militära kapaciteten har byggts ut på bekostnad av den civila. Junilistan är emot all uppbyggnad av militär och civil kapacitet inom EU. Moderaterna, Folkpartiet, Centerpartiet och Socialdemokraterna anser inte att solidaritetsklausulen, d.v.s. att samtliga EU: s medlemsstater är skyldiga att stödja en medlemsstat som utsatts för ett väpnat angrepp med alla till buds stående medel, innebär något hot mot svensk militär alliansfrihet. Det motiveras med meningen: Detta skall inte påverka den särskilda karaktären hos vissa medlemsstaters säkerhets- och försvarspolitik i Lissabonfördraget. Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Feministiskt Initiativ har motsatt uppfattning. Det går inte alls att förena solidaritetsklausulen och militär alliansfrihet. Den mening som Socialdemokraterna och de borgliga partierna hänvisar till beskriver Miljöpartiet som ett fikonlöv. Junilistan ser stora problem med solidaritetsklausulen, som står i konflikt med de svenska värderingarna - den svenska alliansfriheten hotas. När det kommer till risken för användning av kärnvapen svarar Mode- 16

17 raterna och Centerpartiet nej. Socialdemokraterna och Folkpartiet svarar inte på frågan. Miljöpartiet och Junilistan är oroade över att det inte finns något undantag för kärnvapen. Vänsterpartiet och Feministiskt Initiativ konstaterar också att det inte finns något kärnvapenförbud. Rent principiellt kan alltså vapnen användas även om det enligt Vänsterpartiet inte ter sig sannolikt. Hur ser ert parti på det civila samhällets organisationers roll i EU: s krishantering? Alla partier utom Junilistan tycker att det civila samhället fyller en mycket viktig funktion inom en lång rad områden, t.ex. när det gäller konfliktförebyggande och utvecklingssamarbete, humanitärt bistånd, opinionsbildning och informationsspridning. Junilistan avviker från övriga svar. De tycker att det civila samhället spelar en viktig roll inom krishantering men det är inte en fråga för EU. Civila organisationer kan verka och samarbeta utmärkt utan inblandning från EU. IKFF kräver att: EU utvecklar sina icke-militaristiska dimensioner i samband med krishantering där ekonomiskt och politiskt samarbete och social- och miljöpolitik får en avgörande roll. EU har en jämnare resursfördelning mellan militära och civila strategier för konfliktlösning och att uppgifterna hålls isär. Militärens roll är t.ex. att skilja stridande parter åt och skydda civilbefolkningen, medan återuppbyggnad måste bedrivas av civila aktörer. EU prioriterar förebyggande åtgärder och dialog med berörda aktörer om genomförandet av en handlingsplan i enlighet med EU: s Göteborgsprogram för förebyggande av våldsamma konflikter sker. EU satsar mer på diplomati och erkänner det civila samhällets organisationers kompetens. Dialog, samordning och samarbete bör vara ett stöd för vidareutveckling av EU: s operativa kapacitet vid internationella fredsuppdrag. 17

18 EU lever upp till ickespridningsavtalet och verkar för en total avveckling av kärnvapen. Kärnvapenfria zoner bör ses som ett led i denna strategi. Till skillnad från de kraftigt synliga hoten under kalla kriget är inga av de nya hoten enbart militära: inte heller kan de angripas genom enbart militära medel. Varje hot kräver en blandning av medel (EU: s säkerhetsstrategi) I säkerhetsstrategin konstateras att civila bidrag spelar en viktig roll för säkerheten men i praktiken prioriteras militära insatser. Idag är den militära budgeten minst 2.5 ggr större än den civila 11, därtill kommer medlemsländernas utgifter för medverkande i olika EU-insatser. Dessutom är EU: s civila krishantering enbart inriktad på frågor såsom polisväsen och rättssystem och inte på t.ex. samarbete med det civila samhället. EU: s krishantering fokuserar på användande av militära strategier för hanteringen av våldsamma konflikter. Fokus på militära strategier leder till att mindre resurser tillsätts för ekonomiska och sociala reformer, rehabilitering och ombyggnads- och fredsstrategier i ett postkonfliktsskede. Freden behöver en förskjutning från en kultur av reaktion till en förebyggande kultur - inte koncentrera insatserna på att reagera på kriser, då det ofta är för sent (t.ex. på Balkan). Många av aktörerna i det civila samhället arbetar med fredsbyggande projekt och förebyggande av väpnade konflikter. Dessa initiativ går oftast ut på att skapa och bevara normer och institutioner som stödjer fred men också på att reagera innan en konflikt bryter ut genom s.k. tidiga varningssignaler. Fredsförhandlingar är ineffektiva om det inte är möjligt att bygga upp mekanismer för att hantera konflikter i framtiden. Många lokala organisationer har en unik kunskap och erfarenhet som andra internationella eller regionala organisationer som EU och FN inte besitter. Ett exempel på detta är kvinnoorganisationer som ofta försöker kommunicera och samarbeta även när konflikter är under uppsegling eller pågår. Det lokala civila samhällets medverkan i olika faser av återuppbyggnad samt skapande av fungerande institutioner är därmed en central förutsättning för långsiktig framgång för fred i konflikt områden. 18

19 Kvinnor, fred och säkerhet År 2000 antog FN: s säkerhetsråd resolutionen 1325 om kvinnor, fred och säkerhet vilken fastställer att kvinnors deltagande är en nödvändig del av konflikthantering och att kränkning av mänskliga rättigheter gentemot kvinnor måste ses som en säkerhetsrisk. Den 19 juni 2008 höll FN: s säkerhetsråd en öppen debatt om 1325 och resultatet blev resolution 1820 som handlar om sexuellt våld mot civila i konflikter. Partiernas svar på frågor om Kvinnor, fred och säkerhet Anser ert parti att EU: s civila och militära krishantering har anammat ett tydligt och tillräckligt genusperspektiv? Moderaterna framhåller att arbetet med genusperspektiv och gender mainstreaming inom ramen för EU: s gemensamma utrikespolitik fortfarande är på ett relativt tidigt stadium. Moderaterna har dock förtroende för att rådet och kommissionen på tillbörligt vis integrerar genusaspekten i EU: s krishanteringsarbete. Folkpartiet hänvisar till stadgan om grundläggande rättigheter i Lissabonfördraget. Där står det om jämställdhet. Socialdemokraterna anser att EU: s civila och militära krishantering delvis har anammat ett tydligt genusperspektiv och att man arbetar för att hålla frågan levande. FN: s resolution 1325 anses vara av central betydelse. Kvinnors rättigheter och perspektiv måste få mer genomslag i freds- och säkerhetsarbetet. Centerpartiet tycker inte att EU har ett klart genusperspektiv. Vetskapen om att kvinnor har en mycket viktig roll att spela i konfliktförebyggande arbete, under konflikter liksom under återuppbyggnadsarbetet efteråt är tyvärr inte tillräckligt väl spridd. Partiet anser inte heller att 19

20 Sverige har kommit tillräckligt långt. Projektet Gender Force ses som ett bra exempel på vad som kan göras. Sverige bör bidra till att genusperspektivet blir en naturlig del av all sorts krishantering. Miljöpartiet delar kritiken mot EU. Sverige bör under sitt ordförandeskap 2009 lyfta frågan på EU-nivå och se till så att 1325 och dess betydelse förs in i EU: s alla insatser, civila som militära. Detta motiveras med att genusperspektivet i civila och militära insatser ökar effektiviteten och bidrar till framgång. Vänsterpartiet och Feministiskt Initiativ tycker absolut inte att EU har ett genusperspektiv - det är i stort sett obefintligt. Feministiskt Initiativ menar att det saknas systematiska konsekvensanalyser utifrån kön. EU stödjer inte heller arbetet med att organisera kvinnor i civila och politiska organisationer. Junilistan har respekt för de mänskliga rättigheterna som är en viktig faktor i krishantering men är emot EU: s uppbyggande av civil och militär krishantering. Det bör skötas av organisationer såsom FN och dess organ. Hur förklarar ert parti att FN: s säkerhetsresolution 1325 (2000) om Kvinnor, fred och säkerhet varken finns i den Europeiska Säkerhetsstrategin eller i Lissabonfördraget? På frågan varför 1325 varken finns med i EU: s säkerhetsstrategi eller i Lissabonfördraget svarar Moderaterna att det inte är brukligt att ha referenser till några säkerhetsrådsresolutioner i fördragstexter eller strategidokument. Centerpartiet anser att det var för kort tid mellan tillkomsten av dokumenten och att kunskapen om resolutionen i medlemsstaterna varit bristfällig. Folkpartiet hoppas att den reviderade säkerhetsstrategin kommer att lägga större fokus på kvinnors situation vid kriser. Socialdemokraterna vill fortsätta arbetet för att integrera 1325 i EU: s utrikes- och säkerhetspolitik. Miljöpartiet tror inte att man prioriterar genusfrågor inom EU borde finnas med i säkerhetsstrategin men knappast i Lissabonfördraget. 20

21 Vänsterpartiet anser att det handlar om traditionella militära strukturer. Det är en mycket manlig värld och i den världen väger jämställdhet och kvinnliga förmågor lätt. EU: s säkerhetsstrategi är ju en uppvisning i traditionellt militaristiskt och imperialistiskt tänkande. Likaså hänvisar Feministiskt Initiativ till det patriarkala tänkandet som genomsyrar politiken. Politiken är på inget sätt ett befriat område i förhållande till könsmaktsordningens starka mönster. Mansdominansen inom EU har uppenbarligen inte kapacitet att ta till dig detta. Junilistan är emot Lissabonfördraget samt europeiska säkerhetsstrategin och har inget svar på frågan. IKFF kräver att: EU skriver in FN: s säkerhetsråds resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet i EU: s reviderade säkerhetsstrategi. EU bör aktivt arbeta för att kvinnors erfarenhet och kunskap tas tillvara. EU skriver in FN: s säkerhetsråds resolution 1820 om sexuellt våld mot civila och våldtäkt som krigsbrott, i den reviderade säkerhetsstrategin. EU följer upp att medlemsstaterna verkligen aktivt verkar för att uppfylla kraven i resolutionerna 1325 och EU alltid antar en genusanpassad budget som leder till att kvinnor ges ökad makt och inflytande och till att ett genusperspektiv inkluderas i alla EU-insatser. I EU: s program för civil och militär krishantering omnämns inte resolution 1325 en enda gång 12. Inte heller tar säkerhetsstrategin hänsyn till ett genusperspektiv för att identifiera varför konflikter uppstår, trots att strategin skrevs EU har istället tagit fram en s.k. checklist inför militära insatser där hänsyn till resolution 1325 skall tas. Med andra ord har inte resolution 1325 implementerats vare sig i EU: s institutionella arbete eller i mekanismerna för EU: s konflikthantering. I dagens konflikter är kvinnor vare sig enbart offer eller aktörer. Sexuellt våld håller kvinnor borta från politiska processer och beslut. Kvinnor 21

22 måste inkluderas i diskussioner och beslut om deras säkerhetsbehov, strategier och program för skydd. Därför bör den reviderade säkerhetsstrategin klart uttala att det är ytterst nödvändigt att agera för att förebygga och förhindra sexuellt våld. IKFF menar att hållbar fred enbart kan komma genom dialog, samverkan, förtroendeskapande insatser och en fredsprocess där både kvinnors och mäns erfarenheter tillgodoses i uppbyggnaden av ett nytt samhälle. 22

23 Den europeiska vapenindustrin När den Europeiska Gemenskapen 1958 signerade Romfördraget, bestämdes det att alla ärenden relaterade till tillverkning och handel av militär utrustning skulle regleras och kontrolleras nationellt av respektive land. Det har dock skett många förändringar sedan Den Europeiska Försvarsbyrån (EDA) inrättades 2004 som länken mellan den militära planeringen, försvarsforskning och inköp av material i de skilda medlemsstaterna med målet att utveckla den interna marknaden för krigsmateriel. EDA skall också fungera som en resurs för unionens krishanteringsförmåga. Det finns ett tydligt ekonomiskt samband mellan EU: s krishanteringskapacitet och en konkurrenskraftig försvarsindustri grundade Europeiska rådet en uppförandekod för vapenexport, vilken medlemsstaterna skall ta hänsyn till. Uppförandekoden är inte juridiskt bindande utan ses som ett rådgivande bidrag till EU-medlemsstaternas nationella regelverk. Tolkningsutrymmet är stort eftersom formuleringarna är för allomfattande och vaga. Enligt SIPRI: s databas uppgår EU: s vapenexportlicenser för år 2007 till ett värde av 10,6 miljarder dollar. Sverige, England, Spanien, Italien, Frankrike och Tyskland upprättade år 2000 ett ramavtal för försvarsmaterielsamarbete (LOI-avtalet) 13. Tillsammans står dessa länder för 94 % av den samlade krigsmaterielproduktionen i Europa. Enligt Lissabonfördraget skall alla medlemsstater förbättra sina militära förmågor steg för steg. Europaparlamentet och Europeiska rådet har dessutom beslutat om ett direktiv för förenkling av krigsmaterielöverföring inom den Europeiska Unionen

24 Partiernas svar på frågor om den europeiska vapenindustrin Vilka fördelar eller risker kan ert parti se med European Defence Agency: s samordning av hela Europas försvarsindustri? Moderaterna har en grundläggande positiv inställning till Europeiska försvarsbyrån (EDA). Dels anses den bidra till en mer välfungerande europeisk försvarsmarknad och dels till att minska EU: s beroende av andra länder för utveckling och produktion av försvarsmateriel. Socialdemokraterna och Centerpartiet tror också att försvarsmaterielmarknaden i Europa mår bra av att konsolideras. Det kan minska dubbelarbete och materielkostnader. Folkpartiet anser att EDA är en mycket liten och förhållandevis svag aktör. EDA: s samordnande roll har mycket liten praktisk betydelse när de nationella försvarsindustriella komplexen fortfarande är skyddade från internationell konkurrens. Miljöpartiet menar att EDA är ett led i EU: s omvandling till en superstat med gemensam armé och drar slutsatsen att EDA bör läggas ned. Vänsterpartiet ser betydande risker EDA. Liksom Miljöpartiet ses samordningen av EU: s försvarsindustrier som en del i EU: s försvars- och säkerhetspolitik. Feministiskt Initiativ uppfattar samordningen som ett sätt att stärka det europeiska militärindustriella komplexets konkurrensförmåga globalt. Junilistan ser mest risker med den europeiska försvarsbyrån - samordning av försvarsindustrin leder till ökad liberalisering av vapenexporten. Det ökade industriella och politiska samarbetet får EU att alltmer likna en militärallians, vilket Junilistan motsätter sig. Tror ert parti att inrättandet av European Defence Agency i kombination med en försvagad reglering av vapenhandel inom unionen kommer att leda till en ökad vapenexport till utomeuropeiska länder? Socialdemokraterna tror inte att det kommer att leda till ökad vapenexport. Moderaterna svarar att det är möjligt men viktigast är ändå att 24

25 europeiska vapen inte hamnar i fel händer. Moderaterna håller på principen att medlemsstaternas regeringar ska ha full rätt att bestämma till vilka länder vapen kan exporteras. Därutöver måste det finnas ett system för att se till att villkoren för exporten respekteras. Folkpartiet vill ha ett demokratikriterium för all svensk vapenexport. Pakistan och Saudiarabien skulle därmed inte längre kunna köpa svenska vapen. Centerpartiet tror inte att EDA kommer att leda till ökad utomeuropeisk export och påpekar att det är svenska regler som gäller och som bestämmer hur export av försvarsmateriel får ske. Vänsterpartiet håller det för troligt att vapenexporten till utomeuropeiska länder kommer att öka. Vapenexporten kommer troligen att anpassas till EU: s strategiska och ekonomiska intressen. Det kan till exempel komma att innebära att skurkstater och diktaturer som anses gynna EU: s intressen får köpa vapen, medan sådana som inte anses göra det kommer att bli utan. Miljöpartiet och Feministiskt Initiativ tror att vapenhandeln kommer att öka. Junilistan påpekar att EDA och den försvagade regleringen har lett till en liberaliserad vapenexport. Anser ert parti att EU: s uppförandekod och nationella direktiv för vapenexport är tillräckliga för att förhindra att krigsmateriel från EU: s medlemsstater hamnar i länder som befinner sig i konflikt eller bryter mot de mänskliga rättigheterna? Folkpartiet påpekar att EU: s regler innebär en skärpning för flertalet av EU: s medlemsländer, vilket välkomnas. Men självfallet har stater som för ett rättfärdigt krig rätt att köpa vapen. Om Sverige var i krig, så skulle vi vilja kunna köpa vapen att försvara oss med. Den rätten kan vi inte förneka andra demokratiska stater. Moderaterna tycker att det hade varit bra att göra uppförandekoden juridisk bindande. Socialdemokraterna anser att en svensk ståndpunkt måste vara att EU: s uppförandekod blir mer restriktiv och tillämpas strikt. Socialdemokraterna vill att Sverige ska vara aktivt i utarbetandet av en gemensam uppförandekod där principen om varje lands rätt att ha en mer långtgående politik står fast. 25

26 Centerpartiet konstaterar att det är nationella regler som styr exporten i EU: s medlemsländer. Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Junilistan drar slutsatsen att reglerna inte är tillräckliga. V tror att reglerna tillkommit för att dämpa kritiken och att ge sken av att EU är ett fredsprojekt. Feministiskt Initiativ konstaterar att trots att det råder förbud mot vapenexport i Sverige så är landet en aggressiv vapenhandlare på den internationella marknaden. Mansdominansen inom området är en gravt försvårande omständighet! IKFF kräver att: EU följer FN: s deklarationer om mänskliga rättigheter och folkrätt samt förbjuder export av krigsmateriel till länder som är i konflikt, bryter mot mänskliga rättigheter eller är odemokratiska. EU driver nedrustningsfrågor och särskilt efterföljer FN: s konventioner på detta område, inte minst icke-spridningsavtalet. EU: s medlemsländer bör även ställa sig bakom förbudet mot användningen av klustervapen. Den europeiska säkerhetsstrategin innehåller ett klart uttalande för en restriktiv vapenhandel. Endast genom att utarbeta sådana riktlinjer kan EU framstå som en trovärdig aktör för fred. EU och dess medlemsstater utarbetar strängare definitioner för export och import av krigsmateriel än de man gemensamt kommit överens om. EU bör även besluta om en juridisk bindande uppförandekod för vapenhandel. De militära kostnaderna i världen uppgår till 1,204 miljarder dollar (2006) och trenden tyder på en ökning under de närmaste åren. Vi är på väg mot ett allt mer militariserat EU med en förstärkning av vapenproduktionen med ambitionen att öka andelen på den internationella vapenmarknaden. Europeiska förvarsbyråns syfte är att skapa en konkurrenskraftig försvarsindustri där krigsmateriel kan användas för bl.a. EU-missioner. EU har dessutom en svag uppförandekod som medlems- 26

27 stater inte respekterar med hänvisning till olika tolkningar. Sammantaget är detta otillfredsställande då det leder till ökat vapenhandel. EU: s medlemsländer försöker kontrollera den illegala vapenhandeln men det är lagligt exporterade vapen som dödar flest människor varje år och kvinnor är särskilt utsatta. Under åren 1999 till 2003 var medlemsstaterna i EU ansvariga för nästan en tredjedel av all vapenexport i världen. EU: s årsrapport från 2002 avslöjar dessutom att medlemsstaterna under samma år tillät vapenexport till 40 av de 49 minst utvecklade länderna i världen samt till nästan samtliga större väpnade konflikter. I väpnade konflikter används vapen i stor utsträckning för att våldta, kidnappa och skrämma kvinnor till tystnad. De ökar också förekomsten av inhemskt våld. Även efter konflikter fortsätter vapen att cirkulera och bidrar till kriminalitet och våld i samhället. 27

28 Slutord Med stort intresse har IKFF tagit del av svaren från de olika politiska partierna och jämfört dem med våra egna slutsatser om hur Sverige och EU borde agera för att uppnå en värld, där människor kan leva sitt liv i trygghet och fred. Det visar sig att partiernas olika syn på vägen till fred skiljer sig åt markant. Ända sedan förslaget till en ny konstitution för EU presenterades år 2003 har IKFF på många sätt försökt motverka den kraftiga militarisering av EU som det innebar. Vi har i stället krävt en konfliktförebyggande, civil krishantering. Lissabonfördraget har inte inneburit någon förändring när det gäller militarisering. Medlemsländerna skall förbinda sig att förbättra sin militära kapacitet och bygga upp en armé för ingrepp i andra länder. Svaren på IKFF: s fråga om militär kontra civil kapacitet visar hur partierna ställer sig till detta. Eftersom allianspartierna och Socialdemokraterna tänker rösta för Lissabonfördraget utan förbehåll säger de ja till detta. Miljöpartiet, Vänsterpartiet, Feministiskt Initiativ och Junilistan däremot är genomgående mer kritiska mot den militära uppbyggnaden av EU. De uttalar sig alla starkt mot den kraftiga utbyggnaden av EU: s militära kapacitet anser att om något ska stärkas så är det den civila delen av krishanteringen. En viktig fråga för IKFF är kravet på FN-mandat för fredsframtvingande insatser med väpnad styrka. I Lissabonfördraget uttrycks tydligt att EU själv kan avgöra när man skall intervenera i ett annat land, även om texten uttrycker att det bör ske i enlighet med principerna i FN: s stadga. Alliansregeringen och Socialdemokraterna försvarar EU: s ställningsta- 28

29 gande när det gäller FN-mandat. Dessa partier är också positiva till det nära samarbete med USA och Nato, som säkerhetsstrategin förespråkar, liksom till solidaritetsklausulen. Med tanke på USA: s världspolitiska ambitioner och Natos förändrade mandat, är detta mycket oroväckande. EU borde ha ambitionen att vara en motvikt och ett fredligt alternativ till USA. Nato kan avvecklas. Samarbete om krishantering från EU: s sida borde ske genom FN och OSSE. Bristen på kvinnors inflytande över försvars- och säkerhetspolitiken, särskilt när det gäller krishantering, tas upp på flera ställen i denna skrift. Att rätta till detta tycks vara ett Sisyfosarbete. Det var IKFF:s internationella organisation WILPF, som tillsammans med UNIFEM m.fl. lyckades få FN: s säkerhetsråd att anta Resolution 1325(2000) Kvinnor, fred och säkerhet. Vi har sedan dess arbetat för att den skall implementeras inom FN och i alla medlemsländer. Under de senaste åtta åren har vi gång på gång sett hur fredsförhandlingar genomförs utan att berörda kvinnor får delta. Inom EU är det bara ett fåtal länder som antagit en handlingsplan för genomförande av resolutionen och EU: s institutioner har varit lika tröga. Som framgår av skriften saknas genusperspektiv och implementering av FN: s resolution 1325 helt i EU: s säkerhetspolitiska strategi. IKFF hoppas att med denna skrift få igång den diskussion om EU: s försvars- och säkerhetspolitik, som riksdagspartier och dominerande massmedia så länge vägrat ta upp. AnnaLisa Eneroth Ordförande i IKFF Växjö, 15:e oktober

30 Fotnoter och dokumentation 1 Bad governance korruption, maktmissbruk, svaga institutioner, avsaknad av ansvarsutkrävande och civila konflikter, angriper stater inifrån. 2 Multilateralism är en term inom internationella relationer som refererar till flera länder som enas om en given fråga, källa 3 Nordatlantiska fördragsorganisationen 4 Organisationen för Säkerhet och samarbete i Europa 5 Lissabonfördraget är ett föreslaget fördrag som ska justera Europeiska unionens nuvarande fördrag. Lissabonfördraget justerar dels Maastrichtfördraget (även kallat EU-fördraget) och dels Romfördraget, som i och med Lissabonfördraget kommer att heta Fördraget om unionens funktionssätt. 6 VII paragraf 52/54 i FN stadgan 7 Pluralism används ofta på olika sätt, inom många olika ämnen att beteckna en mångfald av åsikter, och står i opposition till ett enda synsätt eller en metod för tolkning källa 8 (FN: s stadga art. 39) EU-upplysningen: Civilian Capacity goal 2008, Civilian Headline Goal 2010, Action Plan for Civilian Aspects of ESDP, Headline Goal 2010, Headline Goal 13 Letter of Intent 14 KOM (2007) 765 Europaparlamentets och rådets direktiv om förenkling av villkoren för överföring av försvarsmateriel inom gemenskapen. KOM (2007) 765 Milleniemålen för utveckling 8. Mötesanteckningar, Trade Justice Movement, April 2008, Opportunities and Challenges facing Muslim Communities Salam om krig, fred och Islam. Värnamo 2007 SIPRI: s databas för vapenhandel SIPRI Yearbook, 2003, 2004, 2005 och 2006 Partnership or Powerplay, April 2008 Oxfam Novib. Terrorism ett globalt hot, kompendium sammanställt av IKFF Göteborg 2008 Uttalande om frihandelsavtal och ekonomisk rättvisa, WILPF Uttalande om WTO, WILPF Fullständiga svar från enkätundersökningen finns hos Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet 30

31 Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet (IKFF) är den svenska sektionen av den internationella organisationen Women s International League for Peace and Freedom (WILPF). Sedan grundandet 1915, har WILPF sammanfört kvinnor från hela världen i arbetet för fred och säkerhet. I Sverige jobbar IKFF både lokalt och nationellt genom 9 lokala kretsar samt via sitt kansli i Stockholm. Vi arbetar geom politisk påverkan, informationsarbete samt ger stöd till de projekt WILPF bedriver internationellt. Våra prioriterade områden är Europeiska säkerhetspolitik, Nedrusting, Civila samhället och förebyggande av väpnade konflikter samt Kvinnor, fred och säkerhet. Vad kan du göra? Bli medlem i IKFF. Engagera dig i kretsarnas arbete lokalt. Sök våra internationella praktikplatser. Norrtullsgatan 45, 1 tr Stockholm Tel: +46 (0)

32 Idag pågår omfattande förändringar inom Europeiska Unionen (EU). Det utrikespolitiska samarbetet blir allt mer integrerat och EU skickar trupper till konfliktområden i unionenes namn. Inom kort kommer de 27 medlemsstaternas medborgare att gå till val för att välja sina representanter till Europaparlamentet. Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet har med anledning av valet till Europaparlamentet 2009 ställt 10 frågor om EU: s försvars-, säkerhets- och utrikesfrågor till samtliga riksdagspartier samt Feministiskt Initiativ och Junilistan. Hur arbetar EU för att bemöta de säkerhetshot som riktas mot Europa och övriga världen; hur och med vilka väljer EU att samarbeta; på vilket sätt bidrar EU: s säkerhetspolitik till säkerhet för människor inom och utanför Europa? 32