Just där och just då!

Transkript

1 2 januari :07 Just där och just då! En barnaskara springer emot dig och ler Så äkta och så vackra, det enda du ser Trasiga tröjor och ingrodd lort Du till hjärtat de tar inte nog så fort En liten andedräkt i ditt öra Du kärlekens ord låter de höra I en tid som plötsligt står still Du varsamt drar de intill Med en famn du omsluter små liv Utan några som helst bakomliggande motiv De aldrig någon trygghet runt omkring sig har Du förundras över hur mycket mer de ger än de tar Just där och då, en hög av dig och de små Bland tårar och svett, känns allt plötsligt så rätt Du har så mycket att ge, och du livets mirakel får se Vad döljer sig där bakom meningen, du viskar och lovar; vi ses igen.

2 Gästbloggare Susanna Benckert, grundare och ansvarig på Susanna I Ghana. Barnmässan i Karlstads välgörenhetsmål Barnmässan arrangeras för elfte gången mars Följ gästbloggen och få en inblick i barnhemmet Shalom Orphanage i lilla byn Kofi Ansah ute på Ghanas landsbygd. Med en tanke som grundar sig i en vision om att ingen kan göra allt men alla kan göra något, byggde 26-åriga Susanna Benckert upp barnhemmet Shalom och gav 23 föräldralösa barn ett hem sommaren Sedan dess driver hon det helt själv endast med hjälp av svenska bidragsgivare.

3 3 januari :40 En vision om ett bidrag för en bättre värld Mitt namn är Susanna Benckert och jag är 27 år. Jag har alltid brunnit för välgörenhet och ideellt arbete i fråga om att arbeta för andra människors välmående. Jag kom till Ghana första gången våren 2008, som volontär genom en volontärorganisation då jag arbetade på ett kombinerat barnhem/skola. Jag stötte på en enorm korruption i landet och ett enormt behov som inte tillgodosågs. Samtidigt blev jag helt förälskad i landet, dess kultur och den välkomnande mentaliteten hos befolkningen. Jag bestämde mig snabbt därefter för att återvända till Ghana och bygga upp någonting eget, för och tillsammans med befolkningen på plats. Sommaren 2010 byggde jag upp barnhemmet Shalom Orphanage ute på Ghanas landsbygd och sedan dess har jag dagligen arbetat med att utveckla och förbättra barnens livssituation. Idag har vi 26 barn mellan 3 och 17 år, som blivit föräldralösa då deras föräldrar gått bort vid födseln eller i sjukdomar som aids och malaria. Barnhemmet drivs ideellt av mig endast med hjälp av svenska bidragsgivare, helt utan mellanhänder. Vi arbetar mot våra långsiktiga mål, som bland annat innebär att bygga upp förutsättningar för att barnhemmet ska kunna bli självförsörjande samt att ge barnen möjlighet att välja sin egen framtid genom vidare utbildning eller lärlingsprogram. Sedan jag kom till Ghana för första gången har min kärlek till landet bara växt. Det varma bemötandet från människorna jag har mött har lett fram till att jag idag har vigt mitt liv åt att ge andra chansen att förändra sina.

4 4 januari :32 En lång väg med många viktiga steg När det kommer nya barn till oss på barnhemmet så kan det innebära stor påfrestning både för barnet själv och för barngruppen i övrigt. Efter drygt fyra års erfarenhet av att ta emot barn som kommer från väldigt svåra levnadsförhållanden med stor tragedi och stort lidande i bagaget, så kan man urskilja mönster vilka de allra flesta följer. Barnet reagerar ofta på ett av tre olika sätt och man kan väl säga att de barn vi har tagit emot hittills har varit ganska jämt uppdelade inom dessa tre kategorier. Genom stor aggressivitet och självskadebeteende, barnet är då ofta en fara både för sig själv och andra. Genom passivitet och apati, barnet stänger in sig i sig själv och är ofta helt onåbart. Eller genom överdrivet närhetssökande, barnet uppvisar stor instabilitet och tar inga egna initiativ. Oavsett vilken av kategorierna barnen kan jämföras med, så är min upplevelse att en oerhörd osäkerhet ligger till grund för samtliga beteenden. Vår senast tillkomna lilla grabb Kobi har tillhört den tredje kategorin, han har haft ett oerhört närhetsbehov och varit väldigt klängig sedan han kom till oss. Han bryter ihop fullständigt då något av de andra barnen får uppmärksamhet eller konfronterar honom, samtidigt som han många gånger upplevs väldigt mycket mindre och yngre än vad han är. Att arbeta för trygga och självständiga barn är ett långt och svårt arbete som många gånger frambringar både tårar och frustration. Men det finns ingenting som slår känslan av det första leendet man lyckas frambringa hos ett barn som aldrig tidigare har lett, eller första gången man får den där lilla handen i sin, från ett barn man aldrig tidigare har fått röra vid. Kobi har nu varit hos oss i snart ett halvår och idag börjar vi äntligen se en utveckling. En utveckling där trygghet, kärlek och stabilitet ligger till grund, i kombination med hälsa och utbildning. Idag är det en gladare liten pojke som varje dag utmanar sig själv med nya äventyr, både på egen hand och tillsammans med de andra barnen. Det är en lång väg kvar att gå, men de första stegen är tagna och det betyder allt.

5

6 5 januari :13 För er Vinden den viner och solen ligger på, Jag kämpar mig framåt över världen jag gå. Gröna vyer och en röd drömlik sand, Små skjul och varandra, det enda i detta underbara land. Min väg lyses upp och jag möts av famnar som få, Hur vi lever där borta, det är svårt att förstå. Ett liv där tid och rum plötsligt stannar till, Att vi varandra omfamnar det enda vi vill. När vinden viner och vägen känns trång, Jag går bredvid er låt resan bli lång. Av all världens godhet ni mer än allt har fått, För er ångrar jag aldrig ett steg av de i motvind jag gått.

7 6 januari :52 Köttbullar i stora lass Något av det bästa barnen vet är Sverige. Att rita svenska flaggor, att få höra historier om Sverige och inte minst att få äta svensk mat. Barnen har under åren fått testa på många rätter och tillbehör som pannkakor, chokladbollar, korv och potatis. Den överlägsna favoriten är dock ingenting annat än köttbullar. Det blir det gärna både ofta och mycket av om barnen själva får bestämma. De är ju trots allt halvsvenskar/halvghananer nu som de själva säger!

8 7 januari :16 En kärleksförklaring Ni gav mitt liv en chans att tro, så ett frö och våga låta det gro När ett liv växer upp, det ståtligaste du sett En känsla så stark, talar om att det var rätt När skörden sen kommer, du står där och ler Ler för vad du skapat, en kärlek så stark är allt du ser

9 8 januari :52 Stephen Det här är Stephen och han är ett av de barn som har varit hos allra längst. Stephen förlorade sin mamma vid födseln och togs därför om hand av pappan. Pappan drabbades efter en tid av en ögonsjukdom, höll på att bli blind och det var en svår tid för den lilla familjen. Pappan blev snabbt sämre och kan idag inte vistas ute i dagsljus på grund av stor smärta i ögon och huvud och är numer sängliggande. Stephen hade en svår första tid på barnhemmet då han bar på väldigt mycket ilska och var väldigt aggressiv. Förutom att ständigt ge sig på de andra barnen, så var han en ständig fara för sig själv. Många gånger har det svartnat för hans ögon och han har kastat sig på marken och dunkat huvudet i betonggolvet, samtidigt som jag har gjort allt jag kan för att hålla i och lugna ner honom. Vi har fått arbeta oerhört mycket med Stephens självkänsla och det har krävts väldigt mycket för att få honom trygg. Idag är han mycket gladare och mer harmonisk i sig själv, en helt fantastisk 12-åring som är en riktig liten fixare och lagar allt trasigt som kommer i hans väg. Det kan vara lätt hänt att man förblindas av den fantastiska glädje som barnen utstrålar, men man får aldrig glömma bort att det är oerhört mycket mer som ligger där bakom och trycker. Även om glädjen i de flesta fall tar över, så kommer det stunder av bakslag då allt det mörka barnen bär på träder fram med full kraft. Arbetet med att skapa trygghet, inge hopp och öka självkänslan det är ett arbete för livet, varje dag året runt.

10 9 januari :57 Meningen med allt Sen den dagen jag bestämde mig för att ge er hela mitt hjärta, så har ni berikat mitt liv på alla sätt och vis. Med glädje, skratt och kärlek. Men också med tårar, tragedi och smärta. Ingen dag med er är den andra lik och vad som komma skall går aldrig att förutse. Livets lotteri gör sig allt för ofta påmint vilket visar på världens alla orättvisor på ett makabert sätt. Svårigheter och motgångar som jag aldrig tidigare hade kunnat tänka mig, har nu blivit ett naturligt inslag i vardagen. Att kämpa för er och att kämpa med er, det har blivit det svåraste men mest naturliga i hela världen.

11 9 januari :46 Vår minsting är inte så liten längre Jag kommer aldrig glömma den dagen jag hämtade dig. Du var så liten och i värre skick än jag någonsin tidigare sett ett barn. Du förlorade din mamma vid födseln och insjuknade snabbt. Då du mötte omvärlden i en liten by där tron på naturläkemedel är stark, var allt du fick i dig en vätska kokad på mosade löv. Jag glömmer aldrig första gången jag såg dig. Du låg där på jordgolvet inne i den lilla hyddan. Värmen var tryckande och flugorna surrade kring dina slutna ögon. Dina rosslande andetag var allt som hördes och tiden tycktes för en stund stå still. Din kropp var uppsvälld och du reagerade varken på ljud eller beröring. Jag visste redan då, att jag aldrig någonsin skulle kunna vika från din sida. Du led av svår anemi och läkarna sa att jag skulle förbereda mig på det värsta. Men jag trodde på dig, på din styrka och livsglädje som jag av hela mitt hjärta hoppades fortfarande fanns där någonstans djupt inom dig. Det visade sig att jag hade rätt. Efter en lång kamp är du idag en pigg och livsglad krabat och 3 år fyllda. Varje gång du ropar Madame Saaaanna och ler mot mig med dina gudomliga smilgropar, samtidigt som du sluter dina knubbiga små armar runt min hals. Då smälter mitt hjärta.

12 12 januari :36 En gemenskap att respektera För några veckor sedan tog jag med mig några av barnen och körde till grannbyn, för att hälsa på och tacka den kyrka vars församling kom och donerade en stor mängd livsmedel och hushållsartiklar till oss på barnhemmet. Vi blev inbjudna till att medverka vid dagens gudstjänst och även om jag inte är djupt troende för egen del så är det i princip omöjligt att inte ryckas med i den häpnadsväckande stämning som råder. Den gemenskap som genomsyras under dessa timmar hyser jag en enorm respekt för och det är en ära att få vara med som en del i den. Glädje, sång, dans, fina tal och mycket annat. Jag och barnen blev framkallade och blev välsignade av den högst uppsatta pastorn i distriktet, som dagen till ära var där. Jag fick berätta min historia och flera kvinnor knäböjde för att kyssa mina händer, varpå jag envisades med att knäböja tillbaka för att visa att vi alla är på samma nivå och av lika stort värde. Det hela fick därpå ett fantastiskt fint och lätt avslut då hela församlingen brast ut i skratt när jag på det lokala stamspråket avslutade med Medaase paa, naa minkyro, vilket betyder thank you so much, may god bless you all.

13 13 januari :17 Ett vidareutvecklat åtagande Vår lilla by Kofi Ansah ute på Ghanas landsbygd har ca 300 invånare. Familjerna bor i primitiva ler- eller cementhus, vilka är sparsamt inredda och oftast består av endast ett rum. Det är många familjemedlemmar som samsas på en mycket liten yta och bostäderna saknar rinnande vatten. Dassbås saknas generellt i hela byn. De sanitära problemen är ett faktum och diarrésjukdomar och koleraepidemier hotar ständigt med sin närvaro. Att göra en insats för att förbättra livssituationen för invånarna i vår by där barnhemmet ligger har länge varit någonting som jag har velat göra. Efter att under snart fem år dagligen ha arbetat med att förbättra och utveckla livssituationen för barnen på barnhemmet har en enorm förändring skett. En förändring som har lett fram till trygghet så väl som stabilitet. Barn som tidigare inte har vågat se bortom morgondagen har nu börjat våga tro på framtiden och drömma stort. Allt eftersom att grunden för barnhemmets och barnens välmående har lagts och blivit stabilt, har också jag börjat drömma om att vidareutveckla mitt åtagande för att ge fler barn möjlighet till en god framtid. I januari 2014 avslutade jag min lärarutbildning i Sverige och har sedan dess mitt hem och mitt liv här i Ghana på heltid. Att känna att man verkligen har landat mentalt på riktigt på den plats där man hör hemma, den känslan är fantastisk. Våren 2014 gjorde jag min dröm om vidareutveckling till verklighet och startade tillsammans med Terese Engborg upp organisationen Together as One, som vi nu tillsammans driver här i Ghana. Att ingen kan göra allt men alla kan göra något, är en grundtanke som genomsyrar vårt engagemang så väl som vårt arbete. Vi verkar för att utveckla och förbättra livssituationen för barn och familjer i Ghana, genom hjälp till självhjälp skapar vi även förutsättningar och möjligheter för att barn och familjer i Ghana ska kunna påverka sin egen livssituation och framtid. Vi har bland annat byggt upp samt driver en grundskola i den lilla byn Oboyambo, där många barn som tidigare inte har gått i skolan nu har getts möjlighet till utbildning vilket är ett av våra mål inom Together as One. Att förbättra sanitära problem och arbeta med hälsofrämjande insatser är ett annat av våra mål inom Together as One. Äntligen har vi kunnat påbörja bygget av offentliga KVIP-toaletter som det heter här i Ghana, det vill säga en bättre variant av dassbås, i vår by där barnhemmet ligger. På så sätt förbättrar vi sanitetsproblemen och även den allmänna hälsan hos invånarna i Kofi Ansah.

14

15 14 januari :46 Den sanna känslan Ni fyller mitt inre med värme och hopp Med kärlek omsluter ni mitt hjärta och min kropp Fångar dagen och låter mig våga hoppas Trots svårigheter och oro kan inte glädjen stoppas Ni formar bilden av sann godhet och lycka Berikar livet med kärlek som bara ni kan smycka För varje tår, för varje skratt För varje stund ett avtryck i hjärtat satt I motvind och kyla, ni värme lyckas sprida Så mycket godhet och kärlek, ni aldrig bör få lida Varje slag är för er och slagen de är många Tillsammans vi kämpar och går på vägar långa

16 15 januari :59 Min hjälte Älskade lilla Prince. Det är så många personer i Sverige, som tänker på dig, stödjer dig och av hela sitt hjärta hoppas att vi ska finna en lösning som underlättar för dig. Hjälper dig att slippa ha ont, hjälper dig att röra dig bättre. Du är så tapper och din kraft och styrka smittar av sig. Du imponerar på mig varje dag, genom att bara vara dig själv. Ett barn ska inte behöva vara tvungen att handskas med sådana problem som du är tvungen till, men dina förutsättningar ser inte ut som de flesta andras. Världen är inte rättvis, det har du fått bevis på allt för många gånger. Efter att ha vädjat om hjälp med bra ortopedkontakter i Sverige, haft tusentals delningar på inlägget i sociala medier och suttit åtskilliga timmar med mail- och telefonkontakt så gav det till slut resultat. Fler människor än jag någonsin kunde drömma om visade sitt engagemang och deltagande för att du skulle få hjälp. Kontakter förmedlades och det bollades fram och tillbaka, vilket i slutändan mynnade ut i kontakt med Sveriges absolut främsta barnortopeder specialiserade på fotkirurgi och problem liknande dina. Mitt hjärta tog ett skutt och känslan var fantastisk. Men man ska aldrig ta ut någonting i förtid, det är en sak som är klar. Det som jag länge har befarat men inte fullt velat inse, blev nu besannat. Beskeden från alla håll innehöll i princip samma slutgiltiga utlåtande; Det är ett mycket ovanligt och svårbehandlat tillstånd, missbildningen är för omfattande för att göra någonting åt, den kirurgiska risknivån är enorm vid ett sådant ingrepp och chansen för att problemen istället förvärras är oerhört stora. Älskade lilla Prince. Jag kommer aldrig att förlora hoppet om att vi en dag kommer att komma fram till en fungerande lösning som ger dig det komplikationsfria liv som du är värd. Jag kommer aldrig sluta att kämpa, för dig. Men just nu, är vi nog alla tyvärr tvungna att inse att vi måste avvakta. Att ta detta beslut är något av det svåraste jag någonsin har gjort. Jag ångrar inte en sekund av den tid jag under de senaste åren har lagt på att åt dig finna hjälp. Det har gett mig oerhört mycket kunskap och stor förståelse för dina typer av problem. Det har varit en lång och omtumlande resa, både för dig och för mig. Men jag vet att du ändå är tacksam och jag vet att du vet. Jag gör alltid allt som står i min makt för dig. Nu samlar vi ny kraft och ändrar riktning. Nu påbörjar vi arbetet med att göra allt vi kan för att underlätta så mycket det bara är möjligt för att dina behov ska tillgodoses och dina besvär ska minimeras. Med bra stöd, bästa möjliga skor och en oerhört hög dos av kärlek.

17 Vi älskar dig.

18 16 januari :48 KF Young Stars Här har vi vårt nya fotbollslag; KF Young Stars! Med en blandning av pojkar från barnhemmet och pojkar från vår by, har vi nu startat upp ett ungdomslag. Vår vision har varit att aktivera killarna fysiskt så väl som psykiskt. Här ute på landsbygden finns det inte så mycket att göra efter skolan och på kvällar, vilket lätt resulterar i att ungdomarna råkar i trubbel och andra tråkigheter. Tanken är att kunna stödja dessa grabbar fullt ut med matchställ, fotbollsskor, matchavgifter och annat de behöver för att kunna träna och spela på en seriös nivå. Nu är vi igång, grabbarna är redo och taggade till tusen och så även vår coach Kwame. Fem träningspass i veckan kämpar de sig igenom och engagemanget är stort. På juldagen anordnade vi en fotbollsturnering, där fyra lag från omkringliggande byar kom och anslöt. Även om KF Young Stars inte plockade hem vinstpokalen denna gång, så var det en fantastisk dag med spelglädje och gemenskap på hög nivå.

19 19 januari :04 Jul på Shalom Orphanage Julen är en laddad och känslosam högtid för våra barn då julen ofta symboliserar familjegemenskap, något de har fått växa upp utan. Innan jul så pratade vi mycket om tomten. Visade bilder och berättade att han flyger runt till alla barn i hela världen med sina renar. Vi skrev en önskelista till tomten, där alla barnen fick önska sig en specifik julklapp som just det barnet skulle vilja ha. När man lever 26 barn tillsammans så är det inte alltid det lättaste för varje barn att känna sig unikt och få tillgodosett varje specifikt behov. Med önskelistan färdig var det dags för mig att börja planera inför julen. Detta år blev min första jul i Ghana med barnen, då jag tidigare alltid har firat i Sverige. Så det var speciellt för oss alla och jag bestämde mig för att åstadkomma ett julfirande som barnen sent skulle komma att glömma. Och vilken succé det blev. Granen kläddes, pynt och pyssel sattes upp, Kalle Ankas jul visades på den lilla datorskärmen samtidigt som barnen fick pepparkakor. Förväntan hos barnen var stor och till slut hittade Han även fram till vårt lilla hem ute i djungeln jultomten. Barnens glädje går inte att beskriva i ord och dagen blev precis så lyckad och perfekt som jag hade önskat. En jul för barnen när den är som bäst. Även om de är föräldralösa, så är de aldrig familjelösa.

20

21 20 januari :05 En känsla av att verkligen leva Hur är det att leva i Afrika? Under de omständigheter som råder som på alla plan är helt tvärt emot det vi är vana vid i Sverige? En fråga som jag ofta får. I Afrika blir känslorna lite starkare och man känner lite till. När jag är lycklig så är jag lite lyckligare och när jag är ledsen så är jag lite mer ledsen. En kontinent och ett land som tar fram fler känslor inom mig än jag någonsin kunde föreställa mig att det var möjligt att känna. Här känner jag att jag lever, på riktigt. För mig och barnen här på barnhemmet är det en oerhörd ära att ha blivit utvalda till BARNmässans insamlingsmål Jag känner en sådan tacksamhet som inga ord kan beskriva. Tack för att jag får chansen att fortsätta kämpa, för alla barns rätt till en trygg barndom och en ljus framtid. Vi ses på BARNmässan i Karlstad i mars! /Susanna Benckert