Krönikor av Roteduks Resande under perioden till & eftermälet, de lugna åren

Transkript

1 Krönikor av Roteduks Resande under perioden till & eftermälet, de lugna åren

2 spelpass Tore Magnus Marmgren Torhild Cecilia Holmqvist Gersk Anders Sjögren Fedrok Martin Marmgren Tanig Rolf Lindkvist Hugge Daniel Nilsson Wade (Oäjd) Daniel Nilsson

3 introduktion Så börjar det hela Historien om Roteduks Resande börjar på våren år 181. Far Tengar har beslutat att sonen Tore minsann skall ut i världen och äventyra, precis som han själv gjorde när han var ung. Det var karaktärsdanande för en ung man och guldet från eskapaderna gjorde det möjligt för honom att starta den lilla handelsrörelse som nu försörjer familjen. Tore själv vill självklart gå i fars fotspår, men det är lite skrämmande att ge sig ut i världen på egen hand, som tur var så har flera av vännerna alltid sagt att de vill ut och se världen, hålla i ett svärd, hitta guld i gamla ruiner och rädda vackra ungmöer från hemska monster. Storasyster Torhild följer med ut i världen hon också. Hon anser att kvinnorna självklart skall ge sig ut precis som männen. Äventyr och hjältar är intressanta och hjältarna är alltid vackra och rika. En ung flicka som vill skaffa sig ett bra liv och en god kapabel man kan göra sämre än hitta sig en tvättäkta hjälte. Skulle det bli så att hon blev hjältinna själv skulle det sannolikt bara göra saken enklare. Syskonen och deras vänner samlas på värdshuset Rote Galten. De har i många år diskuterat och raljerat om framtida äventyr, hjältedåd och bedrifter. Nu är det dags att dra på sig vandringskängorna och ge sig av mot ära och rikedom. Värdshusvärd Enok och hans fru Tumhilda manar på dem och tycker det är hög tid att de vågar sig ut på vägarna, om inte annat för att "Få tyst på Tengars klagande över de förslöade ungdomarna." Vägarna är inte så farliga nu för tiden som när Tengar och de andra var unga. Fast nu när det verkligen håller på att bli av så har Sven, Nils och Sparv lite för mycket ursäkter och väljer i slutändan att hålla sig kvar hemma i bygden. Nils vill inte ge sig av, han tycker det kommer bli en fin sommar och han har fått långa blickar av Eva, bagarens dotter. Sven väljer att stanna ett tag till, men vill ha nyheter om byar som är smedlösa. Sparv stannar kvar i Barons tjänst ett tag till. Det är ganska lugn tjänstgöring. Gersk, Tanig, Fedrok och Hugge väljer dock att ge sig av. Fedrok som är lite äldre och redan har sett en del av världen, har stannat lite för länge i byn tycker han, och vill vidare. Gersk har nyligen förlorat sin unga fru och ofödda barn i barnsäng, och vill helst ge sig av och skaffa ett nytt liv. Tanig har det bra i Barons tjänst, men det kan bli mer klirr i kassan på vägarna och dessutom roligare. Hugge skall dräpa drakar och rädda prinsessor, ja, mer än han redan gjort då alltså. Far Tengar ger syskonen lite silver, bra vildmarksutrustning och en trogen åsna att bära deras prylar ut på de stundande äventyren. Tidigt i gryningen så vinkar Tore och Torhild hejdå till Far och Mor i huset där de bott hela sitt liv, och ger sig av med sina vänner ut på vägarna mot äventyr, ära och berömmelse.

4 speltillfälle 1, En jägares berättelse: Möte på värdshuset. Det är senvår. Vi tar farväl av de gamla vännerna som har sina undanflykter... Nils säger att det blir en bra sommar, så lyx artiklar kan det finnas en bra marknad för framåt hösten. Vi behöver något att sälja söderut, jag vet om någon Grot en dagsmarsch norrut som har fällt varg, så vi beslutar att kila upp dit och köpa dem av honom. Vi beslutar att mötas dagen därpå. Jag samlar ihop de av mina ägodelar som jag kan tänkas behöva eller som har något värde. De flesta av min frus saker gömmer jag i en kista i skogen, väl inpaketerade. Sedan försluter huset så att det håller sig så gott som möjligt. Tidigt i gryningen dan därefter går jag upp och tar farväl vid min frus och ofödda barns grav. Därefter ger jag mig av för att söka en mening, även om jag just nu inte kan se hur eller var den kan finnas. Min resa har börjat... Jag möter de andra utanför byn och vi beger oss norrut. Vi kommer till stugan vid kvällningen. Vi ser en skalle till en reglamat (ser ut som en blandning av björn och varg) och en hel rad med torknande vargfällar, vilket verkar lovande. Vi märker snart att ingen är hemma men ett pyrande rökskjul skvallrar om att stugans ägare snart kommer åter. Vi slår läger i närheten och tänder en större eld för att signalera vår närvaro. Mannen Grot visar efter ett tag att han kommit åter genom att i skydd grinigt fråga efter vårt ärende. Efter att ha fått det förklarat kommer han fram till oss och får sig en sup. Han är inledningsvis brysk och grinig, men senare pratglad och är intresserad av att sälja av lite pälsar. Han har inte så lätt för pengar och säljer oss 6 vargskinn, reglamatskinnet samt reglamatskallen för 2 sm plus diverse nyttoföremål. Det är mycket varg i området för tillfället, han tror det är en vargvandring eller dylikt. Han säger att han sett en grupp inyrda soldat jägare m.m. uppåt norr. Vägen tillbaka går utan problem, vi beslutar dock för att ett avsked räcker och vi beger oss direkt söderut via en omväg runt byn. Vi kommer till byn Resskil framåt natten. Hugge och Tanig sover på regementet, vi andra söker upp värdshuset Lärkan. Tanig och Hugge säger farväl till sina respektive herrar. Jag får senare höra att Tanig sumpar vår chans att få jobb på vägen söderut genom att vara tyken mot baronens långväga gäst. Morgonen efter går vi för att lämna de brev som Tore och Torhild hade att leverera. Den korpulente Erik omfamnar T&T bryskt och välkomnar oss alla till salongen. Han bjuder cigarr till Tore och Torild smakar även, båda med hostande följd. Stadsbosdumheter...

5 Erik förtäljer att Faruk fick just gott om pengar i handeln till Mötmark. Vad Faruk (Rimerun) handlar med Mötmark om är svårt att veta, men det sägs att han har en kärleksaffär med en hög dam i Kheloros handelshus. Eventuellt skall det ha blivit en bastard av det hela. Erik ger T&T en startkassa på några sm och ett par cigarrer under förutsättning att de inte berättar något för farsan, han får betala med högre priser. Han bjuder även oss alla på cognac. Erik tror att de kan betala bra för varorna i Gheani och att det tar ungefär en vecka dit med bra vind. Det borde kosta runt 1 km per man och dag. Nadzames skall ha ett andra brev. 155 cm, krulligt hår, höknäsa, brytning. Icke läskunnig(?). Vi kilar vidare. Vid hamnen; Hamnkaptenen hänvisar oss till kaptenen på skeppet med den rödmålade vimpeln. Det är liv och rörelse i hamnen. Stuvning försigår för fullt på olika båtar. Vi blir hänvisade till akterhytt på båten i fråga, Merkuriod. Det är lågt i tak och vi hukar oss in. Kaptenen med grått hår och gigantiskt skägg hänvisar oss vidare till lastmäster Lars. Lars granskar oss och ställer oss frågor om allt och inget. Tenderar någon att gå bärsärkargång på skrovet? Nej! 15 km ger han som fast pris, vilket vi accepterar. Dorass är målet. Vilket liv att leva i sådant spring och stress. Intrycken lyckas dock för en sekund bota ångesten och saknaden. Fedrok tar med Hugge till horhuset den röda rosen. Jag mår illa av bara tanken på en glädjeflicka. Vad som jag senare får berättat (?) är att Fedrok och Maja hoppar i halmen och Hugge får sitta och vänta på Anneli, riktigt skrajsen. Anneli som är en mörkhårig tjej i övre tjugoårsåldern välkomnar Hugge och lovar att det skall bli minnesvärt... Kvickt och lätt blir det! Hugge älskar numera Anneli. Tillbaka till båten skriver Hugge kärleksdikter. När båten lägger ut blir det en lugn och fin dag. Vi passerar ett gigantiskt och mycket fint skepp. Det tillhör flottan och har till uppgift att hålla sjön fri från pirater enligt en matros. Fedrok får vid förfrågan ett erbjudande att ta sig vidare till Faruk på 10 km. Vi beslutar oss dock för att stanna i Dorass och kolla läget i huvudstaden. Det är ju trots allt första gången vi är där. Frammåt nästa kvällning, efter en lugn dag av förstrött fiskande och slaggande, ser vi Dorass kust. Vi sover med båten under ankar. På morgonen därefter går vi i land och blir erbjudna vidare resa vid eftermiddagen om vi skulle önska. Vi lovar dock ej att återkomma till båten. Dorass visar sig vara en storslagen stad med höga vackra murar och tinnar och torn mot horisonten. Vit och blänkande svart sten blandas. När vi kommer in i staden är den en myrstack av flerfaldigt mer myllrande mått än hamnen vi just lämnade. Vi blir tipsade om värdshuset Ankan för dess prisvärda men rimliga nivå. Ankan är dubbelt så stort som något vi sett tidigare. Främmande folkslag, knepiga atiraljer och främmande klädesstilar möter oss. Vad tusan använder de

6 alla oanvändbara saker till? Man får ju dock medge att man blir lite imponerad av färgprakten och idérikedomen. Det skall bli intressant att se vad som möter oss i staden innan vi kilar vidare...

7 Spelmöte 2, , Jimmy s altan. Fedrok berättar, Tillbaka till karavanlivet Jag befinner mig i Dorass med ungdomarna från året i Roteduk. Trevligt att se nya vyer, och det verkar finnas både det ena och det andra att göra här. Vi kan nog ha lite skoj i Dorass innan det är dags att dra vidare Lite stressigt dock med allt jävla folk och oväsen överallt. Speciellt störande med alla fisförnäma adelsmän och självgoda soldater som tittar snett på en. Får nu ta ett järn eller två ikväll, så slappnar man av Först borde vi dock se om vi kan sälja den där Reglamat skallen och skinnet. Vi får höra att det finns en köpman som handlar med exotiska föremål, Nils hette han visst. Efter att grabben Tore försökt sturska upp sig med att påstå att jag gör ett korkat intryck, han som knappt är torr bakom öronen, så drar Tore, Torhild och Gersk in till köpmannen. Jag fick sen höra att köpmannen ville ha en del för att sälja det, men att vi skulle få vänta på betalningen tills efter han sålt det, och att de bestämde sig för den modellen, men med tydligen med lite mindre till köpmannen. Vi som behöver pengar nu! Så går det om man lämnar något åt ett gäng ungdomar som aldrig någonsin saknat mat på bordet Nåja, gjort är gjort. De berättade även att köpmannen besöktes av en adelsdam som ville köpa sprit till sin man. Vi drog sedan till ett torg där de skaffade folk till karavaner. Tore och Torhild går fram till utroparen, där de precis ser ett gäng rödbrusiga ungdomar bli bortskickade till ett världshus, Galten, för att söka anställning. Utroparen säger sig inte ha några karavaner på väg söderut för tillfället, bara öster och norr. Jag hittar en landsman som berättar lite om karavanvakts jobbet. Tydligen så är det rätt säkert söderut, så att det är svårt att få tag på jobb i den riktningen. Dessutom finns det så pass med erfarna vaktsällskap här att det kan vara svårt att hitta jobb för nya grupper. Tydligen så är bästa riktningen att jobba åt norrut, då de rutterna är farligast. Vi blir dock rekommenderade att ta in på Galten, då det ligger bra och det ibland rekryteras där. Vi drar till Galten och tar in där. Vi får ett sexbäddsrum med helpension för nio koppar totalt per dygn. Galt visar sig vara ägaren, en 50 årig lång och ärrad gubbe. Där ser vi även ett mörkhårigt berg till karl som skäller ut de rödhåriga ungdomarna sökte anställning. Vi lunchar och drar ned till hamnen för att hitta ett hederligt jobb för att få in lite pengar under tiden vi väntar på en karavan. Alla utom Torhild och Hugge tar jobb som hamnarbetare. Torhild söker upp ett finare världshus att jobba i. Det verkar på hennes berättelse som inget av de finare världshusen sökte folk Det blev dock inget jobb förrän på en bar i hamnkvarteren. Det har helt klart blivit en ny erfarenhet för henne Vi jobbade ett par dagar och jag blev ärligt imponerad av grabbarna. At Gersk skulle kunna bära hyfsat hade jag väl anat, men att Tanig hade muskler på sina tunna armar var mer än vad jag visste. Och att den unge Tore skulle kunna bära som en hel karl var en redig överraskning! Tydligen så fanns det mer stål bakom sammetsytan än vad man hade kunnat ana. Sen blir man ju på bättre humör av

8 att få röra på sig lite också På tredje dagen så sitter Hugge nedsupen och pratar med en handelsman, Karl Grane, Densens Handelshus, erbjöd oss av någon outgrundlig anledning att för deras räkning köpa upp en kista örter av en Jon Riaman, som håller till i västra Mid Ari i en hamnstad vid namn Derkor. Tydligen skaffade han dem från Etarns handelsmän. Det verkar som om han blivit intresserad av oss p.g.a att han hört om Reglamaten från Nils. Han erbjuder oss att ta med en förseglad betalning och hämta hem kistan innan hösten för 4 silver per dag, plus en bonus på 20 silver om vi är tillbaka inom en månad. Vi får dessutom ett förskott på 20 dagar/80 silver. Jävlar! Har aldrig sett så mycket pengar på en gång förr, och detta till en grupp gröngölingar för ett fraktjobb! Ok, Mid Ari kan vara lite farligt, men ändå! Vad är haken??? Vi använder förskottet till att handla koppar och mässingsföremål (ca 60 silver), Tore och Torhild köper även rustningar av härdat läder och öppna hjälmar. Jag köper mig ett kastspjut och vi köper en läderrustning och en hjälm til Hugge. Tore köper även en båge för 10 silver. Vi säljer Vargskinnen för ett silver styck. Två dagar senare så har Karl Grane fixat en seglats åt oss, och vi ger oss av. Dorass var väl rätt intressant, men det skall bli gott att få röra på sig igen! Tråkigt bara att jag missade de bästa bitarna med stadslivet, inte en enda fylla, och inte en enda kvinna Vi kliver ombord på Grå svanen, jag skulle snarare sagt Grå Sillen, hos kapten Morsk och kommer fram en knapp dag senare till Slutby, i västraste endan av Dorass sjön. Vi tar in på ett världshus och hör oss för om karavaner som skall norrut. Vi får höra att Klogrepp, som Karl Grane hade nämnt, var en bra person att resa med. Klogrepp var dock inte där, men två handelsmän vid namn Dacke och Grönhjärta skulle snart ge sig av tillsammans norrut mot Nordvakt, varav Dacke senare skulle svänga av österut. Vi pratade med Grönhjärta om att slå följe, och han sa att det var OK om vi inte såg ut att ha något värdefullt med oss. Vi gömde ned kistan med betalningen i min ryggsäck och mönstrade upp. Tydligen hade Dacke inte varit pigg på idén, men Grönhjärta tyckte ändå att det var Ok att ta med oss. Han fick dock en av sina killar, Jocke, att testa Tore med svärdet, och konstaterade att det antagligen var mest sparring han sysslat med, men det kan han ju även sett på den precis nyinköpta läderrustningen Nåja, jag tror nog att grabbarna kan försvara sig bättre en det verkar, de verkar ju ha mer psyke än vad jag anade, men jag hoppas slippa att få reda på det Karavanen skall först genom Nordvakt och sen upp mot Naiden, som ligger vid en sjö i Mid Ari. Dacke viker dock av mot Sonibel på vägen. Det passar oss utmärkt att dra vidare västerut från Najden. Vi provianterar för 10 dagar, inklusive till åsnan, för 4 silver och 2 koppar. Nu när vi skall ut på vandring igen ser jag till att ta sista chansen att få känna på en kvinna, och jag försökte få med mig Tore, men han var inte intresserad. Måste berott på att han inte kunde med när syrran var med Tanig var visserligen på, han är ju soldat så han vet vad som gäller. Vi drog till bordellen Mor Anna, och hade det trevligt, det var dock lite för mycket ruljans på stället med tanke på att två karavaner precis var på väg ut. Vandringen börjar genom att vi får vada i lera efter karavanen, dyblöta på grund

9 av regnet som öser ned. Visst ja, det var så här karavansvaktjobbet var, det hade jag hunnit glömma. Jocke försöker att tuta i ungdomarna en massa rövarhistorier, det är skoj att lyssna på, så det är lika bra att låta honom hållas. Han verkar ju vara en hyfsad kille. Efter ett tag berättar han dock lite om sina resor söderut, och det verkar vara lite mer sanningsenligt. Har visserligen aldrig varit söderöver och det lät ordentligt underligt, men tonen var annorlunda, så det kanske låg någon sanning i det Det där med kvinnliga soldater kanske är sant, men föremål som gör att man alltid vet var norr är verkar vara en skröna, och hade det funnits hade ju Porfotarum Voto haft ihjäl alla inblandade för länge sen. Det har nu gått ett par dagar, då en av Dackes män meddelar alla att vi är förföljda sen att par dagar tillbaks, av minst tre personer. Jävlar! Det måste vara den där förbannade kistan, jag fattar bara inte hur han har blåst oss. Personerna är definitivt inte landstrykare, de är välbeväpnade (sköld, svärd, båge) och har bra hästar. Kan det vara ett sätt att lura sitt eget hus, genom att ge kistan till en gäng gröngölingar som han tror att hans folk lätt kan råna?? Jag fattar inte detta, men det känns inte bra. Jocke berättar att det antagligen inte är någon fara, men att det kan vara utridare för något större rövarband, och i så fall är vi alla rökta. Tror dock fortfarande att det är kistan Vi har nu kommit in i Baron Lyopin s område, och det saknas bara en dag till Don Tien bro, därefter en dag till Stockflöde och Västerbro och en dag till till Nordvakt. Vi får här sällskap av två familjer som tänkt sig att flytta norrut. Tanig pratar lite med dem. Tydligen kom de från Midari och hade flyttat till Gheani, men vill tillbaks till Midari. Vi slår läger vid Dontien Bro, och tvingas betala broavgift på en koppar per person och åsna. Tore försöker förhandla ned priset, men det slutar med att gubben blir förolämpad. Ja ja, vi har ju inte förlorat något på att försöka. Vi passerar sen Stockflöde och Västerbro, och vid sista bron hjälper Jocke till att förhandla ned priset. Vi lämnar Västerbro tidigt för att komma in till Nordvakt tidigt. På eftermidagen ser vi Nordvakt, och även röken från Dachardamontemplet upp mot Dachardamons berg. Vackra och välmående områden, skyddade av Nordvakt och Dachardamons orden. Vi slår läger utanför staden och kommer att ge oss av lite senare nästa dag. Skall bli kul att få roa sig lite i Nordvakt. Tore och gänget vill till templet. Jag lär väl behöva supa till efteråt hur som helst.

10 Spelmöte 3, , Martins kulle Utdrag ut Torhilds dagbok: (allt är skrivet med väldigt snirkliga bokstäver) Kära Dagbok, Idag, , gjorde vi en underbar liten utflykt till Darchardamons tempelborg som ligger oerhört pittoreskt beläget uppe på berget väster om Nordvakt. Där uppe träffade vi Erik Konne, ceremonimästarens lärling, som glatt gav oss en liten sightseeing tur runt templet. Tydligen har templet det ganska gott ställt eftersom adelsmännen brukar skicka dit sina söner för att de ska lära sig ett och annat. Vi fick se tre av dessa ädla män när de kom gående över gårdsplanen. Oj vad stiliga de var!! Sen kom det en liten pojke uppenbarligen från en ädel familj med gamla anor, annars skulle han inte vara här men han hade lite kvar att lära om vanligt folkvett. Men vilka hästar de har här. Tänk om man kunde få låna en sån och galoppera runt över ängarna här omkring! Vi fick även se deras vördnadsvärda bibliotek. Jag och Tore hade gärna spenderat en vecka därinne, men de andra släpade ut oss. Åh, den där Fedrok är så obildad och burdus! Det blev även en tur genom tempelträdgården och Imjan gick igenom de läkeörter de odlar där. Templets gud är ett helt kapitel för sig. Jag skulle tänka till ordentligt både en och två gånger innan jag mot all förmodan skulle börja fundera på att gå med (vilket jag naturligtvis inte tänker göra!!!). För det första finns det ingen som har sett den här guden. För det andra dör alla som vandrar för långt upp på berget. Och de dårar som försöker brukar vara väldigt lätta att finna igen eftersom de hittas vid tempelporten, svävandes några meter upp i luften! Munkarna brukar heller inte ha några öppna gudstjänster för befolkningen. Däremot verkar det som om det fungerar! När de ber om regn blir det regn, när de ber om sina fienders förintelse brukar det bli framgång även där. Frågan är om inte den guden "bara" är någon slags demon som man gör bäst i att hålla sig så långt borta från som möjligt Nu är vi ute i skogen med karavanen igen. Oh, vad friluftslivet är härligt! Man får så rosiga kinder! Vad gör det att det regnar hela tiden!? Men man träffar inte särskilt många snygga rika män här ute. Å andra sidan kanske det är tur att man inte gör det, så lerig som man är just nu De säger att vi fortfarande är förföljda. Och det verkar inte vara det vanliga stråtrövarpacket. De här har tydligen likadana rustningar (påkostade dessutom) och bra hästar. Vad var det jag sa om att inte träffa rika snygga män ute i skogen...? Man skulle kanske försöka fräscha upp sig lite. Var tusan har jag den där lavendeldekokten? Den som luktar så gott!

11 Kära Dagbok, Vi lever fortfarande!!! Och jag vet inte om det är vår egen förtjänst eller om det är våra förföljares. Idag hann de nämligen ikapp oss. Jag och brodern befann oss nästan i slutet karavanen när två pilar plötsligt satte sig i bakersta vagnen. Någon skrek "ÖVERFALL!!" och innan jag riktigt hade hunnit greppa allt var Tore och Fedrok ute och sprang i skogen, medan jag, Tanig och Hugge blev kvar i karavanen som hade intagit något slags stridsformering (en så gott som rund cirkel den vanligaste stridformeringen, i alla fall enligt "Stridsgrupperingar och dess moralpåverkan" av General Sdirts P'put som jag läste när jag var liten). Vi hörde en massa skrik och skrän från skogen. Svårt att avgöra om de kom från någon av oss eller från någon eller några av de andra. Vi såg ingen alls från där vi stod, så jag sa till Tanig: Varför ska de få göra allt roligt vi smyger efter dem! Efter en stunds krypande och ålande i undervegetationen lyckades vi lokalisera Tore, och vi tre smög oss vidare genom skogen. Det lustiga var att det rövarband vi hittade i skogen, verkligen såg ut som ett rövarband och inte som de tre förföljande ryttarna. Och jag lyckades skjuta en av dem i axeln (en av rövarna alltså)! Tur att jag inte råkade träffa honom i halsen. Och Tore och Fedrok som tyckte att jag skulle stanna kvar vid vagnarna! Bah! De tror att jag är klenare än vad jag är! Lillebrorsan lyckades bara träffa trädstammar och mossbevuxna stenar med sina pilar. Han behöver visst lite mer övning... Nu i efterhand träder en ganska konstig bild av överfallet fram. Dessa saker vet vi: 1. Någon avfyrade två pilar som satte sig i bakersta karavanvagnen. 2. Rövarbandet ute i skogen tänkte överfalla oss, men ingen av dem verkar ha skjutit pilarna. I alla fall var det ingen av dem som visste vem som hade skjutit. 3. Vi fick oväntad hjälp med att driva rövarbandet på flykten av okända välgörare. Kanske var det våra förföljare som förvarnade oss genom att skjuta de två första pilarna. Men då är nästa fråga varför? Är det för att de själva vill ha "Det Där" eller är de något slags livvakter som ska se till att vi kommer fram? Och i så fall, varför har de inte gett sig till känna ännu? Bäst att ta det säkra före det osäkra och försöka hålla sig undan från dem Nu har vi helskinnade kommit fram till Kvabro. Karavanen har vandrat iväg åt nordost och hädanefter får vi klara oss själva. För säkerhets skull får vi anta tills vidare att förföljarna är ute efter oss. Vår plan att är att fly längs floden medelst flotte i skydd av natten. Tyvärr tar flotten längre än en dag att tillverka och Melker (åsnan) kan tyvärr inte följa med. Hoppas han hamnar hos en snäll och god familj som ger honom fräscht hö varje dag! (inte fullt så vacker men fortfarande lika snirklig text, vilket tillsammans gör att texten nästan är omöjlig att läsa) Nu a r flottenv klar och vi är reclo för att så tyst och suuidigt som möjligt göra vår

12 avfärd ut ur staden. Jag borde soua nu, men detta är alldeles för spänmande! Jag ligger här i mo rkret och skriver så tyst jag kan för att inqen av de andra ska vakma._ Nu är vi ute i skogen igen. Operation Flykten på Flotten verkar ha fungerat och vi har inte sett till några spår av liv, än mindre av tre stycken beväpnade ryttare. Så här gick det till: Vi lastade på vår packning på flotten och oss själva och så paddlade vi iväg nedför floden. När vi var några timmars färd från staden såg vi en liten bäck som rann ihop med den stora floden. Där lastade vi av ryggsäckarna och lät flotten flyta med strömmen för att så småningom driva ut till havs. Detta för att eventuella förföljare inte skulle kunna hitta en misstänkt övergiven flotten under en gran! I sådana fall skulle de definitivt veta att de var oss på spåren och dessutom veta vilken väg vi hade tagit. Vi vadade vidare uppåt i bäckfåran för att ytterligare vilseleda förföljarna Nu är vi äntligen framme vid vår slutdestination Derkor! Och vi har inte sett till några förföljare! (Eller så har de hållit sig undan...) Nu ska vi bara leta reda på Jon Riaman!

13 Spelmöte 4, , Jimmys altan och vardagsrum Tanig tar till orda Vi slår läger utanför Derkor som är en relativt stor handelsstad. Vi sätter ut vakt på natten, Tanig tar första vakten, sparkar sen liv i Fedrok som har bestämt sig för att ta sista vakten och somnar därför om och det blir inte så bra vakt under natten, men ingenting inträffar. Nästa morgon besämmer vi oss för att gå in i staden. När vi kommer fram till porten tittar vakterna på oss och säger att "er känner vi inte igen" och säger till oss att om vi slåss eller bråkar och för liv så åker vi ut ur staden. Innanför murarna så börjar vi fråga oss för efter John Riamann. En gammal gumma säger att hotellet Fortuna är ett känt köpmannaställe. Vi går mot hotellet. På vägen frågar vi om JR. Vi träffar en man som ser väldigt rik ut och han säger att JR bor i norra delen av hamnen så vi svänger av mot hamnen istället och köper mat på vägen. Gersk kollar efter förföljare, Han ser en suspekt gubbe med slokhatt, men vet inte om han följer oss. När vi kommer till hamnen ser vi jättestora handelsskepp och blir mäkta imponerade. De flesta handelsskeppen är Entarnska. Alla utan Tanig och Hugge går till JR:s hus. Tanig och Hugge stannar i hamnen. Vi går in i JR:s hus och finner honom där inne. Vi säger att vi har en kista som vi skulle leverera till honom. Han säger att kan känner inte till kistan och vet ingenting om den, men han tar den ändå med sig till ett rum bakom disken. Vi hör att han öppnar kistan och att han muttrar där inne och han kommer ut och säger att det var betalning i den men han kan inte fixa oss så mycket Bon Neiden ört. Tore talar om för JR om vår resa och de händelser som inträffat. JR säljer mest importföremål, han visar några föremål. Tore försöker pruta på en kompass. JR berättar någon historia om någon Entarnsk kung vars kompass han har i sin ägo som han försöker sälja. Vi säger att vi ska komma tillbaka till JR senare. Vi möter upp med Tanig och Hugge i hamnen, sen tar vi in på världshuset Svalan och äter lunch. Efter lunchen går vi ut i staden och inhandlar lite saker. Gersk köper 40 pilar, Fedrok köper två kastyxor, Tore köper två kastknivar, Torhild köper 20 pilar, en dolk och en änterhake. Tanig, Fedrok och Tore köper metallskenor. Utanför staden övar vi stridsteknik så ofta vi kan. När vi sitter på Svalan kommer det fram en medelålders man som säger att han har råkat se oss öva med våra vapen. Han heter Magnus och undrar om vi behöver vakt. Han har varit uppe i Fedroks hemland och berättar att det har varit blodsutgutelse i klanfejder där uppe. Magnus och hans kompisar Rinner och Daniel sätter sig och driker öl och pratar med oss. Tore tycker att deras dialekt inte stämmer överrens med vad de säger att de kommer ifrån. Tore berättar detta för oss senare. Vi avslöjar inget för dem. Vi återvänder till JR som är klar med kistan. Vi bestämmer oss för att hämta kistan morgonen efter när vi ska åka. Efter mycket prutande köper Tore

14 kompassen för 55 silver. Tore och Gersk letar efter skeppslägenhet. Gersk ser återigen den suspekta mannen med slokhatt. Till slut hittar de en skeppslägenhet Nästa morgon hämtar vi kistan hos JR. Den stinker fan. Sedan seglar vi iväg. Vi stiger iland på natten och slår läger på ett dolt ställe i skogen. Natten förflyter lugnt. På morgonen ger vi oss av rakt österut. Från en utsiktsplats ser vi Dachardamonberget. Vi håller lite norrut för att undvika berget. Gersk hittar en liten guldklimp i en bäck, alla börjar vaska i bäcken. Gersk går för att jaga lite mat. Han kommer tillbaka lite senare med ett rådjur och en guldklimp till, men vi andra hittar inget av värde. Vi följer bäcken en mil eller två. På kvällen har vi kommit högt upp i bergen. Gersk ser en rökslinga i sydväst. Tanig hittar en guldklimp. Vi går vidare upp efter lite vaskning. Torhild hittar lite guld. Det börjar skymma. Vi slår läger och sätter ut vakt. Under Gersks vakt väcker han oss och säger att han har hört viskningar ute i skogen och han tycker inte att de låter mänskliga. Vi beväpnar oss och sätter fart på elden och slänger ut lite brinnande pinnar i en ring runt oss. När Gersk gör detta slår en pil ner 20 cm från honom. Inne i skogen stiger en sjaskig gubbe fram och börjar gapa. Det låter bara som rotvälska för oss. Han fortsätter att gapa och Fedrok tycker att han säger att han vill ha något, vi håller upp vårt guld och undrar om det är det som han vill ha, men han fortsätter bara att gapa. Fedrok håller upp sitt spjut och undrar om det är det som han vill ha, men han fortsätter bara att gapa så Gersk sätter en pil i honom. Då börjar svartknyttet attackera oss. Gersk sänker ett par stycken med hjälp av pilbåge, men får själv ett spjut i axeln, ett i sidan och ett i ena skinkan och är inte i så stridbart skick efter detta. Tore är väldigt glad över sin sköld som verkar dra till sig spjut. Han sänker också en och annan med sin båge. Fedrok röjer svartknytt med sin yxa. Tanig oskadliggör ett par. Torhild sänker också några med pil. Till slut flyr svartknyttet ut i skogen igen och Hugge får ett frispel och börjar rusa efter. Fedrok blir förbannad och börjar gapa tillbaka honom, men Hugge hör eller bryr sig inte så Fedrok springer efter och fångar in honom. Tanig gör första hjälpen på Gersk, medan de andra plundrar liken och hämtar tillbaka diverse vapen. Vi beslutar oss för att gå därifrån, men det gör vi inte I gryningen sover Gersk och blödningen är stoppad. Vi gör en bår som vi bär Gersk på. Vi går mot byn. Torhild utövar sin medicinska kunskap på Gersk.

15 Spelmöte 5, , Jimmys vardagsrum Tores dagbok Vi har kommit fram till Vardrem efter ett par dagars hårt vandrande bärandes Gaersk. Han har varit medvetslös nästan hela tiden och vi har befarat det värsta. Nu har vi i alla fall lämnat av honom hos en läkekunnig kvinna och att döma av henne verkar det som han kommer att återhämta sig relativt snabbt! Vilken pärs! Först striden mot vättarna (fast med adrenaliet på topp hann man inte bekymra sig så mycket) och sedan reträtten befarandes att Gaersk skulle bli sämre och att vättarna kunde ha hämtat förstärkning och kommit tillbaka. En natt när jag satt på vakt hörde jag något röra sig en bit bort men efter att alla gjort sig stridsberedda och väntat en timma återgick vi till normal vakt. Nu är vi i alla fall här helskinnade och lite rikare med tanke på allt guld vi hittade på vägen upp Verkar som om vi kommer att vara här kanske en vecka medan Gaersk återhämtar sig. Mer tid att träna! Nu gick det visserligen ganska bra mot vättarna men dom var ju inte direkt mäktiga. Jag skall bli grym! Som det är nu kan jag inte göra ett särskilt bra jobb vad gäller att garantera min systers säkerhet Blev kontaktade av en skarprättare (Mid Aris sheriffer) vid namn Korik som ville samla ihop ett gäng för att undersöka ett potentiellt rövarnäste. Betalningen var inget att hänga i granen men det är ju för ett gott syfte och jag tror nog att man kan misstänka att även spänningen och adrenalinkicken bidrar till att vi nog kommer att vara ganska lättövertalade på mötet på värdshuset ikväll Tillbaka från rövarspaningen! Det var det märkligaste jag varit med om! Resan dit var inga underligheter. Gruppen bestod av mig, Torhild, Tanig, Fedrok, de två skarprättarna (Korik och Rard), en gammal erfaren krigare vid namn Garmin, tre lokala yngligar med bågar (två av dom bröder till servitrisen på värdshuset) samt en kraftig medelålders bybo (samt Hugge och en tonåring från byn som vaktade hästarna). När vi kom fram till den gamla förfallna herrgården där skarprättarna misstänkte att dom höll hus verkade den ganska övergiven med undantag från en rökstrimma som steg upp från skorstenen. Skarprättarna delade på sig för att gå in från var sitt håll och fick sällskap av Garmin och den kraftige bybon. Av någon anledning ville dom inte att vi skulle följa med!? Skumt! Det gjorde vi (jag, Fedrok och Tanig, det vore inte säkert för Torhild att följa med så hon vaktar med bågen utanför) i alla fall fast på lite avstånd. Efter ett litet tag började vi höra ljud som lät som stridigheter längre in. Ungefär samtidigt slogs Tanig till marken som av en osynlig hand (kändes kallt). Lite senare attackerades även Fedrok som dock lyckades hålla sig på benen. Vi retirerade ut genom närmaste fönster. Jag fick dyka tillbaka för att hämta Fedroks yxa men när vi satte os för att överlägga ett tag märkte vi att huden hade svärtats/bränts där de där de fått slag. Dom andra var dock kvar där inne och ljuden fortgick så jag bestämde mig för att gå in igen. Kändes inte särskilt muntert men man kan ju inte överge sina gruppmedlemmar även när de beter sig skumt (dessutom hade jag ett fåfängt hopp om att jag

16 kanske var mer resistent). Jag band dock ett rep kring midjan som Fedrok fick ta tag i så att han kunde dra mig tillbaka. Jag han dock bara se Garmin slänga ut en knockad man samt följa efter honom in i ett rum (han ropade på mig) där jag såg två kvinnor och två män förutom skarprättarna och Garmin innan även jag blev utslagen. Tydligen var kvinnorna svartkonstnärer men deras konster verkade av någon anledning inte bita på skarprättarna och Garmin (oss slog dom tom ut när vi var utom synhåll). När vi återhämtat oss plundrade vi lite i rövarnästet innan vi begav oss tillbaka. Tydligen betalar Porfotarum Voto mycket bra för svartkonstnärer och vi skall få en del av bytet! Tyvärr verkar det dock svårt för oss att kunna hänga på skarprättarna eftersom Gaersk antagligen behöver mer vila (dessutom skulle vi behöva fixa hästar.)

17 spelmöte 6, , Jimmys vardagsrum På väg tillbaka till Donn Dorass och rikedomen?? Fedroks funderingar Dag Nu är det fanimej dags att bli av med den där stikande kistan (och eventuella förföljare) för gott! Frågan är om man inte ska dra med skarprättarna direkt till Nordvakt, och låta Gaersk komma efter när han tillfrisknat, det vore nog ändå säkrast för honom. Vi skulle ju kunna lämna Hugge med honom som sällskap. När vi vaknade dagen efter att ha kommit tillbaka till Vardrem verkade det som om häxorna har löpt amok, alla vakter och t.o.m häxornas kumpaner, var medvetslösa och märkta med de svarta markeringarna som häxeriet lämnade efter, och kvinnorna grät då de ändå inte lyckats komma fria. Nu spekuleras det i om man skulle tvångsmata dem med alkohol så att de inte kan fokusera sina krafter, då man inte vågar klubba dem för mycket med tanke på att belöningen minskar om de har bestående men. Vi funderar nu på om vi skall dra med skarprättarna söderut med häxorna (och lämna Gaersk och Hugge) eller om vi skall vänta på att Gaersk tillfrisknar. Efter att ha besökt läkekvinnan Hanna och fått mer info om Gaersks tillstånd beslutar vi snabbt att lämna kvar Gaersk tills han är frisk nog att resa, då det verkar som om det kommer att vara vanskligt att flytta honom under de närmaste veckorna. Hugge visade stor förståelse för att han behövde stanna, då världshusvärdens dotter var något ut över det vanliga. Han verkar till sist ha glömt sin kärlek från bordellen Tanig verkar vara het på att skaffa sig ett avståndsvapen, funderar främst på kastspjut och kastkniv, sen var det någon som nämnde något om att kasta nötter Nu är Korik, Rard och Garmin tillbaka, och det verkar vara dags att dra sig. Garmin och Rard verkar vara jävligt hängiga fortfarande efter häxerierna, Korik verkar dock rätt OK. Själva känner vi inte av något längre, men huden är fan ännu värre än igår! Patron Torvald Bödel kommer in till byn, en stor gråhårig fetknopp, verkar vara Rimerun, och alltså inte att lita på Sätter sig och läser och jobbar, antagligen med bytesdelningen. Vi försöker planera resan, satsar på att komma iväg imorgon. Bytesdelning och nedsupning måste ordnas. Torvald förklarar sen att han ställer sina hästar och resurser till förfogande för att frakta ned häxorna, verkar inte vara så illa ändå. Torvald undrar även kring våra sammanstötningar med vättarna, och påpekade att vi var farligt nära Dachardamonberget. Han undrade även om vi hittade något guld. Sen påpekade han att det finns pengar till utbetalning för skalper på svartknyttet, ett halvsilver per skalle. Sen betalade han ut 6 silver. Förvånansvärt hederligt. Verkar vara helt reko trots allt. Med betalningen för räden och svartknytten verkar vi precis ha nått upp till 75 silver. Jag minns inte att det var så lätt att få tag på pengar när jag var ute sist Vi lämnar 25 silver med Hugge för att klara allmänna utgifter åt honom och Gaersk. När vi väl fått lämnat kistan, sålt kompassen, samt alla guldklimpar och plundring från vättarna kommer vi att vara rika! Korik, Garmin och Rard lyckades tydligen tvinga i häxorna spriten, men de verkade ännu värre däran nu än innan, Garmin blev knockad direkt och Rard kan

18 knappt stå upp. Tanig skickas nu in för att se om nedsupningen funkade, och när han går in ligger båda och snarkar. Den yngre vaknar till liv då Tanig skakar på henne, men knappt, och verkade knappt vara medveten om att han var där. Vi lägger oss. Dag Efter en god frukost är det dags att dra, hästarna som lånades oss verkar justa, och nu är det bara dags att hämta fångarna. De skall bara dränkas lite till för att inte de skall börja nyktra till senare. Man häller även i fångarna välling och byter kläder på dem innan vi ger oss av. Vi rider ganska kvickt, och kommer snabbt till grannbyn, Mornak, där Korik och Garmin rider in för att prata. Vi rider förbi utanför byn och sen tillbaka till landsbygden. Vi slår sen lägger precis innan Dol Aig och Korik och Garmin rider in. Under Tore och Torhilds vaktpass vaknar den yngre häxan till och spyr. Dag Vi vaknar av att den yngre häxan lyckats attackera samtliga simultant med häxeri, Garmin springer på henne och lappar till henne, och sen häller han och Korik i henne mer sprit med våld. Hon lugnar ned sig lite, men forsätter att skrika och hota. Garmin, Korik och Rard verkar ganska välbehållna, men vi andra har ganska taskigt balanssinne. Vi drar iväg igen och kommer fram till Naiden på kvällen, och slår läger en bra bit utanför karavanlägerplatsen. Vi har nu färdats norrut i två dagar för att vi måste över bron i Naiden, det verkar som om vi har rört oss i ett jättelikt U och är tillbaka i höjd med Derkor där vi passerade. Garmin och Korik drar in i Naiden för att prata med myndigheterna om att få passera bron imorgon. Dag Bropasserandet kräver en eskort av en skarprättare och 10 soldater, vilket väckte en hel del uppmärksamhet. Verkar inte så bra för den kommande vägen, då vårt byte kan vara värdefullt för andra äventyrare. Vi drar över bron och vänder till sist söderut på östsidan om sjön. Vi närmar oss nu Nordvakts passet och kommer fram till vägen som leder österut mot Sonnibel och mina gamla trakter Det området var helt OK att bo i, och det hade jag nog fortfarande gjort om det inte vore för Dachardamons orden. Korik och Garmin drar iväg för att prata lite med folk medan vi lunchar. De berättar sen att Nordvaktspasset är tungt trafikerat, och det kan bli svårt att hitta egna lägerplatser utan att dra upp en del i bergen. Vid kvällen har vi kommit en bra bit till på vägen, och precis passerat en sjö. Korik väljer att dra upp en del i bergen, så vi fortsätter ett tag till tills vi hittar en mindre stig som leder upp. Dag Vi blir alla däckade av häxattacker på morgonen, utom Tore som lyckas krypa fram och slå ned dem. Tanig och Fedrok blev däckade redan vid första smällen, och Torhild, Garmin, Korik och Rard blev utslagna av den andra, då Garmin och Korik skulle ta sig fram och slå ut dem. Vi har tydligen Tore att tacka för att vi inte blev lämnade med häxarna vid medvetande, och då kunde de kanske hittat på mer djävulstyg, och man vet inte om vi någonsin vaknat. Tänk att vi alla har den lillgrabben att tacka för att vi fortfarande lever, han har ännu en gång visat sig

19 vara betydligt tuffare än man kunde ha trott! Vid lunchtid hade vi alla till slut vaknat till liv nog mycket att försöka ta oss vidare. Vi rider några timmar till och slår läger igen. Dag Den yngre häxan verkar nu ha andningssvårigheter och oregelbunden hjärtrytm, så Torhild kokar ihop en dekokt som hon häller i henne. Vi rider hela dagen och häller inte i den yngre häxan någon mer sprit. Natten går förbi utan att det händer något. Dag Idag borde vi kunna nå fram till Nordvakt på kvällen! Det vore fan på tiden, den här resan har varit det värsta jag har varit med om. Om man inte mår dåligt för att man blir utslagen av häxeri så måste känna sig som en skurk för att häxorna hålls bundna och neddrogade. En förlora förlora situation När vi ridit ett tag så stöter vi på en grupp av två präster och sex munkar som Tore identifierar som Storulms orden, munkarna var tungt beväpnade (Glavar och Brigantinrustning) och sällskapet är mycket välutrustat. De ber oss stanna och identifiera oss, och säger sig redan veta att vi har med oss svartkonstnärer. De säger sig vara utskickade av Storulm för att ta hand om häxorna åt oss och bespara oss problemen att fortsätta ha hand om häxorna. De säger sig även ha känt av när häxorna attackerade. Sen insisterade de på att de skall ta hand om häxorna åt oss, och att vi inte skall följa med dom. Dom djävlarna försöker lura oss. Sen blir jag utslagen av en ny svartkonstattack, jag känner mig övertygad av att det var dom djävlarna från Storulmsorden och inte häxorna! När jag vaknar till liv så verkar det som om prästerna har gjort något skumt med häxorna. Tore insisterar på att det säkert var häxorna som attackerar igen, men han verkar vara övertygad om att alla ordensfolk och andra auktoritetspersoner alltid är att lita på, bara för att de har tjusiga kläder och blänkande rustningar. Hur som helst fortsätter vi söderut tillsammans med prästerna, och det verkar som om alla andra litar på prästerna. Kan jag verkligen ha haft fel? Vi fortsätter att rida söderut. Ett par timmar senare kommer vi till slut fram till Dachardamons orden vid Nordvakt. Tore pratar ivrigt med Storulmsprästerna, han kanske är intresserad av att bli medlem? Hur som helst har ju inte prästerna hittat på något djävulstyg på vägen, jag kanske hade fel i alla fall? Det verkade bara djävligt skumt att just vi som var mest skeptiska attackerades precis då de försökte övertyga oss om att inte följa med dem till Nordvakt. Vi blir inte insläppta i Dachardamons borg, men de tar emot häxorna. Två stycken kurirer rider iväg söderut när det är färdigdebatterat om vad som ska hända med häxorna. Dachardamonprästerna råder oss att stanna i Nordvakt tillsvidare, då Porfotarum Voto kommer att vilja prata med oss. Storulmprästerna stannar vid templet och vi drar in till Nordvakt. Vi tar in på det värdhuset som vi tidigare bestämde med Hugge, och Garmin, Korik och Rard följer med. Vi bestämmer oss att vänta i Nordvakt på Porfotarum Voto.

20 Dag Vi vaknar sent. Ryktesspridning har kommit igång, och när vi väl kommer ut är det många som är nyfikna. En Dachardamonpräst kommer ned och intervjuar oss mer. Jag och Rard passar på och tar en riktig supardag. Vi låter de andra sköta pratandet. Dag (24 27) Vi gör inte så mycket, Tanig handlar kastknivar. Tore och gänget tränar. Ganska långtråkiga dagar. Dag Häxjägaren från Porfotarum Voto kommer, och verkar avfolka området han färdas genom. Han är blek och tanig, och har med sig åtta mycket stora och välbeväpnade krigare. Hans blick känns närmast fysiskt, och är djävligt obehaglig, och detta känner vi då han knappt kommit inom synhåll. Krigarna visar sig vara Togyriler, och är omänskligt stora. Häxjägaren har blågrå hud och en mycket otrevlig uppsyn, han verkar utstråla svartkonst själv, mycket mer än häxorna! Han tar med sig Korik in i ett privat rum, och pratar sen även med Rard och Garmin i enrum. Därefter går han även igenom alla oss, en efter en. Han frågade efter en massa märkliga detaljer kring häxorna, och ville sen veta mer i allmänhet om vårt ärende i Midari, men gjorde eller sa annars inget konstigt. Fattar inte varför han känns så djävla obehaglig, han var ju egentligen rätt artig. Man kan dock aldrig lita på sådana där makthavare, de låter gärna skenet bedra och uppehåller en fasad av respekt när det passar, men så fort de har egna intressen kör de över en hur de vill utan en sekunds tvekan. Jag frågar om våra pengar, men han bahagade inte ens svara. På kvällen kommer folk tillbaka till värdshuset igen, och kommer sen kommer igång Dag Torhild betalar för en uppgradering av sin läderrustning, och sen planerar vi för resan söderut. Vi letar upp en karavan som går imorgon. Vi säger hej till Korik, Rard och Garmin, och de har naturligtvis kvar hästarna hos sig. Dag Vi drar iväg i gryningen med karavanen. Händelselös dag, vi kommer fram till Stockflöde på kvällen. Dag Ännu en händelselös dag. Vi kommer fram till L yopin på kvällen. Dag Ännu en händelselös dag. Vi kommer fram till Slutby på kvällen. Vi letar upp en båt som går till Don Dorass imorgon. Vi hittar en båt. Dag Vi seglar i gryningen. Justa vindar. Vi kommer fram till Don Dorass på kvällen. Vi tar in på ett nytt värdshus, Ädelstenen, och skaffar oss ett eget rum.