Transplantation av bokporlav Pertusaria velata på Hallands Väderö 2006

Transkript

1 Transplantation av bokporlav Pertusaria velata på Hallands Väderö 2006 Örjan Fritz, Bakgrund Med ca 15 kända aktuella lokaler är bokporlav Pertusaria velata en av Sveriges mest sällsynta lavar. Arten bedöms som kritiskt hotad (CR) i den senaste rödlistan (Gärdenfors 2005). Det prekära läget har medfört att bokporlav tagits med i ett åtgärdsprogram för ett urval av boklevande arter (Malmquist m.fl. 2006). Förekomst av bokporlav på Hallands Väderö har varit känt sedan talet (Almborn 1955), och den återfanns av Arup & Ekman (1992). Ett av de senaste fynden avsåg ett par bålar växande i brösthöjd på en gammal bok invid stigen från Oadammen till Hälledammen i Söndre Skog. På denna bok kunde jag följa hur vitaliteten gradvis minskade under 1990-talets gång. Vid ett gemensamt besök på Väderön kunde Ulf Arup och jag konstatera att arten var borta från detta träd, och därmed sannolikt också från Väderön. Redan i juni samma år förändrades läget då jag upptäckte fem friska bålar av bokporlav på en av Gudrun nyknäckt boklåga (Fig. 1). Lavbålarna hade vuxit på 5-6 meters höjd vända mot väst-nordväst. Erfarenhetsmässigt försvinner skorplavar inom något några år från död bokbark. Tankar väcktes att transplantera bålarna till lämpliga omgivande substrat, dvs stående gamla bokar. En handlingsplan inlämnades till Länsstyrelsen Halland, som ansvarar för samordningen i åtgärdspro- Figur 1. En av de fem bålarna med bokporlav i Söndre Skog

2 Figur 2. Glänta i Söndre Skog med den knäckta boken. Högstubben levde ännu grammet, och erhölls tillstånd för åtgärden från Länsstyrelsen Skåne. Eftersom den ordinära båttrafiken upphört för säsongen dröjde det med överfarten. I november-december kom jag i kontakt med och fick tips av Christoph Scheidegger, lavforskare i Schweiz, en av få i världen som transplanterat skorplavar. Han avrådde bl.a. från krossning av apothecier och bålfragment för utstrykning. Istället rekommenderade han transplantering av hela bålbitar genom limning på bark. Annandag Jul gjordes försök att komma över till ön, men överfarten inställdes i sista stund på grund av dåligt väder erhölls förlängt tillstånd från Länsstyrelsen Skåne för transplantering. I början av maj besiktigade jag gläntan med den knäckta bokstammen (Fig. 2), och fann att två bålar fortfarande såg fina ut, med mängder av fruktkroppar. De övriga tre bålarna var däremot helt upplösta och förstörda, troligen orsakade av den hårda långvariga vintern. Under sommaren 2006 blev det äntligen tillfälle att transplantera bålarna. Utförande Från de återstående två friska bålarna satte jag den 22 juli ut fem olika bålbitar på fem olika bokar, alla inom en radie av ca 40 m från den fallna lågan (Bilaga 1). Bålbitarna limmades på ytligt urgröpta passande ytor i levande bokbark i ungefärlig brösthöjd i olika väderstreck. Ett minimum av påverkan på stammarna eftersträvades (Fig. 3). Tanken med transplanteringen är att spridning av sporer, som är det enda kända spridningssättet för denna art, ska kunna ske under en tid åtminstone på tre sätt: 1) Vanlig vindspridning. Eftersom bokporlavens sporer är få (1-2 per ascus) och mycket stora, x µm, faller troligen de flesta mycket nära källan. 2) Stamrinning från nederbördsvatten över bålbitarna för med sig sporer nedåt utefter stammen. Av denna anledning fästes barkbitarna på sådana stammar som kunde förväntas vara lämpliga som substrat från mina erfarenheter av artens växtsätt (13 lokaler i Skåne och Halland).

3 Figur 3. Redan på en meters avstånd från stammen är det inte självklart att finna den största transplanterade barkbiten. 3) Fåglar som nötväcka och trädkrypare (hackspettar är ovanliga på ön) kan vid näringssök krypa på stammarna och sporer vidhäfta deras fjäderdräkter för vidare transport till andra bokstammar i området. Uppföljning Den 9 september 2006 återbesöktes Väderön och jag studerade och fotograferade alla transplantat. Alla barkbitar satt kvar på stammarna. Den allra minsta biten (barkbit nr 2 i Bilagan) såg död ut - övriga bitar var fortfarande vitala. Framtiden Utvecklingen för de transplanterade bitarna av bokporlav på ön kommer att följas upp framdeles någon gång om året av mig. Hur länge de klarar att överleva är omöjligt att svar på idag. Överföringen av bålbitarna till vertikala stammar under skyddande lövverk har säkert medfört gynnsammare förhållanden överlag jämfört med det utsatta läget på boklågans horisontella ovansida i en stor öppen glänta, vilket visas av de tre döda bålarna på lågan Referenser Almborn, O Lavvegetation och lavflora på Hallands Väderö. Kungl. Svenska Vet.- Akad. Avh. Naturskyddsärenden 11. Arup, U. & Ekman, S Lavfloran på Hallands Väderö. Svensk Bot. Tidskr. 85: Gärdenfors, U. (ed.) Rödlistade arter i Sverige ArtDatabanken, SLU. Malmquist, A., Andersson, R., Arup, U., Nilsson, S.G. & Svensson, S Åtgärdsprogram för bevarande av sex hotade bokskogsarter. Naturvårdsverket, rapport 5553.

4 Bilaga 1 I denna bilaga anges källans position och de ursprungliga bålarnas storlekar, de transplanterade bitarnas storlekar, position och läge för värdträden och exempel på följearter. Positionsangivelserna har gjorts med GPS i relativt sluten skog och är att betrakta som preliminära innan kvalitetsgranskning gjorts. Källan Boklåga i Söndre Skog (Fig. 4). Position: Två kvarvarande bålar 2006: - En bål med många apothecier. Mått ca 7 x 4 cm. - En annan bål med få apothecier. Mått: 2 x 2 cm. Figur 4. Källågan med förekomst av bokporlav. De ursprungligen fem bålarna växte alla samlade vid klykan på stammens vänstra sida sett från betraktaren av denna bild.

5 Transplantaten 1. Bålbit: ca 2,5 x 2 cm med ca 20 apothecier (Fig. 5). Uppsatt på bok (dbh: ca 35 cm) i ögonhöjd vänt mot söder. Läge: ca 10 m söder om boklågan, öster om stigen. Position: Exempel på följearter (inom ca 0,5 m från barkbiten): Pyrenula nitida, Pertusaria hemisphaerica, Lecanora glabrata, Opegrapha viridis, Melanelia fuliginosa, Hypnum cupressiforme, Thelotrema lepadinum, Pertusaria pertusa, Opegrapha atra, Chrysohrix candelaris, Lepraria incana. Figur 5. Bålbit nr 1 var fortfarande vital

6 2. Bålbit: ca 1 x 1 cm med ca 5 apothecier (Fig. 6). Uppsatt på bok (dbh: ca 65 cm) i brösthöjd vänt mot norr. Läge: ca 35 m sydväst om boklågan, väster om stigen. Position: Exempel på följearter: Pertusaria pertusa, Thelotrema lepadinum, Melanelia fuliginosa, Pyrenula nitida, Lecanora glabrata, Metzgeria furcata, Lecanora chlarotera. Figur. 6. Den minsta bålbiten, nr 2, var tyvärr den första att dö, trots att den placerats så fint inom ett gammalt hjärta

7 3. Bålbit: ca 3 x 3 cm med ca 35 apothecier (Fig. 7). Uppsatt på bok (dbh: ca 60 cm) i ögonhöjd vänt mot öster. Läge: ca 20 m sydväst om boklågan, väster om stigen. Position: Exempel på följearter: Pertusaria pertusa, Metzgeria furcata, Lecanora glabrata, Ropalospora viridis, Lecanora chlarotera, Haematomma ochroleucum, Isothecium myosuroides, Pertusaria hemisphaerica, Evernia prunastri, Melanelia fuliginosa, Thelotrema lepadinum. Figur 7. Ännu levde barkbit nr 3, den näst största.

8 4. Bålbit: ca 3,5 x 3 cm med ca 50 apothecier (Fig. 8, 3). Uppsatt på bok (dbh: ca 55 cm) i brösthöjd vänt mot väster. Läge: ca 25 m väster om boklågan, väster om stigen. Position: Exempel på följearter: Melanelia fuliginosa, Pyrrospora quernea, Pertusaria pertusa, Thelotrema lepadinum, Lecidella elaeochroma, Lecanora chlarotera, Lecanora expallens, Lecanora sublivescens, Phlyctis argena, Evernia prunastri, Graphis scripta. Figur 8. Den största barkbiten, nr 4, var fortfarande mycket vital

9 5. Bålbit: ca 1 x 0,5 cm med 2 apothecier (Fig. 9). Uppsatt på bok (dbh: ca 35 cm) i brösthöjd mot väster. Läge: ca 25 m väster om boklågan, väster om stigen. Position: Exempel på följearter: Pyrrospora quernea, Pertusaria pertusa, Melanelia fuliginosa, Pyrenula nitida, Lecanora glabrata, Lobaria pulmonaria, Megalaria laureri, Pertusaria hemisphaerica, Hypnum cupressiforme. Fig. 9. Barkbit nr 5 fästes på en kraftigt lutande stam.

10 Uppföljningar av transplantation av bokporlav Pertusaria velata på Hallands Väderö Örjan Fritz Naturcentrum AB Bakgrund Besök på Hallands Väderö visade att den kända förekomsten av bokporlav Pertusaria velata (rödlistad som CR) inte kunde återfinnas, och arten bedömdes därför som preliminärt utgången från lokalen. Redan i juni samma år upptäcktes dock fem friska bålar av bokporlav på en av Gudrun nyknäckt boklåga. Eftersom dessa bålar var dömda till snabb nedbrytning väcktes tankar att transplantera bålarna till lämpliga omgivande substrat, dvs stående gamla och levande bokar. En handlingsplan inlämnades till Länsstyrelsen Halland och erhölls tillstånd för åtgärden från Länsstyrelsen Skåne. Eftersom den ordinära båttrafiken upphört för säsongen dröjde det dock till 2006 innan transplantationsförsöket kunde påbörjas. Då såg två bålar av bokporlav fortfarande fina ut, med mängder av fruktkroppar. De övriga tre bålarna var tyvärr redan helt upplösta och förstörda. De två återstående bålarna delades upp i sex olika bitar och limmades fast på ytligt urgröpta passande ytor i levande bokbark i ungefärlig brösthöjd i olika väderstreck på fem olika närstående bokar. Uppföljningar Väderön återbesöktes och alla transplantat studerades och fotograferades. Alla barkbitar satt kvar på stammarna. Den allra minsta, barkbit nr 2 (numrering enligt tidigare rapport), såg död ut - övriga bålar var fortfarande vitala. Vårbesöken och visade att bålarna klarat vintern till synes ganska bra, och de två största bitarna, nr 3 och 4, var fortfarande till stora delar vitala med många kvarvarande fina apothecier. Därefter blev utvecklingen snabbt negativ. Redan vid det påföljande besöket visade just dessa största barkbitarna nr 3 och 4 en tydligt försämrad bålvitalitet och minskning i antal fruktkroppar. I fallet med den bit nr 3 berodde det till stor del på snigelbetning (se bilder nedan). Vårbesöket visade att den största bålen, nr 4, var helt död. I den övre delen av bit nr 3 fanns fortfarande levande bål, och ca 5 apothecier kvarstod. Sommarbesöket visade dock en fortgående försämring även för denna bit, och endast ett apothecium återstod då. Vid höstbesöket var dock även denna bit i praktiken död. Vid denna tidpunkt hade så gott som alla andra bålar dött. Endast i barkbit nr 5 fanns ett till synes minimalt vitalt bålparti kvar. Anledningen till att bålarna dött är oklar. I fallet med den näststörsta bålen var snigelbetning en klart negativ faktor. En orsak kan vara att de redan var i försvagat skick efter 1,5 år på boklågan (tre andra bålarna dog och upplöstes snabbt). En annan orsak kan vara hanteringen av transplantaten. Här kan metodiken för transplantering av skorplavar säkert vidareutvecklas för att öka chansen för bålöverlevnad. En tredje orsak kan vara att ingen position av de transplanterade bålarna på bokarna var lämplig.

11 Slutsatser Flertalet transplantat överlevde i relativt gott skick i ett år efter åtgärden. Ännu våren 2008 fanns vissa levande bålpartier kvar. Hösten 2008, drygt två år efter transplanteringen, var i praktiken dock samtliga bålar döda. Det negativa utfallet behöver inte innebära slutet för artens existens på ön. Fortsatt extensiv kontroll av de aktuella bokarna kan vara befogad för att se om någon spor från transplantaten lyckats gro och etablera bål framdeles. Vidare finns chans att hitta fler naturligt uppkomna bålar på någon eller några av de många lämpliga gamla bokarna i Söndre Skog.

12 Några sekvenser av foton av de viktigaste transplanterade barkbitarna Barkbit nr 1 var fortfarande vital (ovan), men död

13 Den näst största barkbiten, nr 3, såg ännu vital ut , nästan ett år efter transplantationen. Kort därefter drabbades den dock av snigelbetning: se vitt parti på foto ( ).

14 Barkbit nr 3 tappade kontinuerligt i vitalitet (foto ) och var i praktiken död Den största barkbiten, nr 4, såg mycket bra ut på foto

15 Ännu såg bålen bra ut på barkbit 4, men tappade sen i vitalitet märkbart därefter. Sommaren 2008 var hela bålen död ( ).