Skyddande kännetecken i den internationella humanitära rätten. Två artiklar av Dick Clomén och Liv Bernitz

Transkript

1 Skyddande kännetecken i den internationella humanitära rätten Två artiklar av Dick Clomén och Liv Bernitz

2 Utgiven av Totalförsvarets folkrättsråd, Försvarsdepartementet Redaktör: Samuel Rudvall och Maria Hedegård Produktion: Försvarsdepartementet Omslagsfoto: Försvarsmakten Tryck: Elanders Sverige AB, april

3 Förord Stockholm i april 2015 Totalförsvarets folkrättsråd inrättades Rådet består av ledamöter från Försvarsdepartementet, Utrikesdepartementet och Justitiedepartementet samt från olika myndigheter och organisationer inom totalförsvarsverksamheten. Rådet har till uppgift att dels följa utvecklingen inom den internationella humanitära rätten, dels svara för samordning och utveckling inom totalförsvarsmyndigheterna varvid särskilt undervisnings- och informationsfrågor ska ägnas uppmärksamhet. I rådets uppgifter ingår också att ta initiativ för att främja utveckling, spridning och tillämpning av folkrättens regler för totalförsvaret. Rådet ger ut en skriftserie med uppsatser och studier inom ramen för de uppgifter som rådet har. Meningen med skriftserien är att sprida information och bidra till debatten inom området för den internationella humanitära rätten. Skrifterna uttrycker de enskilda skribenternas egna åsikter. Den här skriften, den sjätte i serien, innehåller två artiklar om skyddande kännetecken i den internationella humanitära rätten, bl.a. det röda korset, den röda halvmånen och den röda kristallen. Ämnet är aktuellt mot bakgrund av att det tredje tilläggsprotokollet till Genèvekonventionerna, som skapar ett nytt kännetecken i form av den röda kristallen, trädde i kraft för svensk del i februari i år. Samtidigt trädde även den nya lagen (2014:812) om skydd för kännetecken i den internationella humanitära rätten i kraft. Folkrättsrådgivaren Dick Clomén, som arbetar vid Svenska Röda Korset och är ledamot i Totalförsvarets folkrättsråd, skriver om framväxten och den folkrättsliga innebörden av skyddssymbolerna det röda korset, den röda halvmånen och den röda kristallen. Kanslirådet Liv Bernitz, som arbetar vid Justitiedepartementet, skriver om den nya lagen om skydd för kännetecken i den internationella humanitära rätten. Peter Hultqvist, försvarsminister 3

4 Innehåll Symboler som räddar liv Röda korset, röda halvmånen och röda kristallen... 8 av Dick Clomén 1 Bakom en skyddande symbol den moderna humanitära rättens framväxt Henry Dunant och Internationella rödakorskommittén Ett enhetligt kännetecken det röda korset Den humanitära rätten och rödakors- och rödahalvmånerörelsen Det tredje tilläggsprotokollet Vägen mot en hållbar lösning? En enhetlig och neutral symbol Den röda kristallen Regler för emblemens användning Användning av emblemen i skyddande syfte Vad får utmärkas? Skyddet upphör Är stridssjukvårdare skyddade? Måste sjukvården utmärkas med kännetecken? Det tredje tilläggsprotokollet utökade möjligheter till användning i skyddande syfte Användning av emblemen i utmärkande syfte Nationella föreningar inom internationella rödakors- och rödhalvmånerörelsen Annan utmärkande användning ICRC och IFRC

5 5 Staternas ansvar Förebygga och förhindra missbruk Sprida kunskap om emblemen Nationella rödakors- och rödahalvmåneföreningarnas roll Svenska Röda Korsets arbete Emblemen i dag nya och gamla utmaningar Sjukvård i skottlinjen Vägen framåt En ny lagstiftning om skydd för kännetecken i den internationella humanitära rätten av Liv Bernitz 1 Inledning Genèvekonventionerna och tilläggsprotokoll I och II Tilläggsprotokoll III till Genèvekonventionerna Ett nytt kännetecken den röda kristallen Ett svenskt tillträde till tilläggsprotokoll III En ny lag om skydd för kännetecken i den internationella humanitära rätten års lag ersätts av en ny lag Den röda kristallen skyddas och kännetecknen jämställs Föreningen Svenska Röda Korsets rätt att använda det röda korset

6 5.4 Tillfällig användning av kännetecken Gemensamt kännetecken vid insatser under FN:s överinseende Den civila sjukvårdens användning av det röda korset Utmärkning av anläggningar och installationer som innehåller farliga krafter och av kulturegendom Straffansvar vid otillåten användning av kännetecknen Ändringar i totalförsvarets folkrättsförordning Avslutning Lagar och konventioner i urval Lag (2014:812) om skydd för kännetecken i den internationella humanitära rätten Firmalag (1974:156) Varumärkeslag (2010:1877) Totalförsvarets folkrättsförordning (1990:12) Genèvekonventionen den 12 augusti 1949 angående förbättrande av sårades och sjukas behandling vid stridskrafterna i fält (I:a Genèvekonventionen) Genèvekonventionen den 12 augusti 1949 angående förbättrande av behandlingen av sårade, sjuka och skeppsbrutna tillhörande stridskrafterna till sjöss (II:a Genèvekonventionen)

7 7 Genèvekonventionen den 12 augusti 1949 angående skydd för civilpersoner under krigstid (IV:e Genèvekonventionen) Tilläggsprotokoll I till Genèvekonventionerna den 12 augusti 1949 rörande skydd för offren i internationella väpnade konflikter, Genève den 8 juni 1977 (Tilläggsprotokoll I) Annex I till tilläggsprotokoll I Föreskrifter rörande identifiering Tilläggsprotokoll II till Genèvekonventionerna den 12 augusti 1949 rörande skydd för offren i ickeinternationella väpnade konflikter, Genève den 8 juni 1977 (Tilläggsprotokoll II) Tilläggsprotokoll III den 8 december 2005 till Genèvekonventionerna den 12 augusti 1949 rörande antagande av ytterligare ett kännetecken (Tilläggsprotokoll III) Annex Tilläggsprotokoll III Tredjeprotokollsemblemet

8 Symboler som räddar liv Röda korset, röda halvmånen och röda kristallen av Dick Clomén 1 Bakom en skyddande symbol den moderna humanitära rättens framväxt Under världshistorien har krig haft stor inverkan på människan och orsakat ett oerhört mänskligt lidande. Krig har också varit en drivkraft bakom teknisk utveckling och innovation. Men militärtekniska och taktiska framsteg har samtidigt medfört betydande mänskliga kostnader och har därför alltid mötts av en humanitär motreaktion. Vid 1800-talets mitt, tiden för den moderna humanitära rättens uppkomst, hade den tekniska utvecklingen på vapenområdet gjort snabba framsteg. Den nya spetsiga cylindriska ammunitionen hade mycket högre verkan än de tidigare runda kulorna. Nya cylindriska granater kunde bära mycket tyngre och mer explosiva laddningar än kanonkulorna som funnits tidigare. Effekterna av den tekniska utvecklingen dokumenterades i Krimkriget , slagen i Magenta och Solferino 1859 och i det amerikanska inbördeskriget Den nya tekniken hade orsakat en kraftig ökning av antalet döda och sårade på slagfältet och allt svårare skador. Ytterligare en konsekvens av de tekniska framstegen, med krigföring på avstånd och kraftigare explosioner, var att det blev allt svårare att hjälpa sårade på slagfältet. Arméerna hade inte heller någon väl 8

9 fungerande sjukvård med sig i fält, både läkar- och medicinbristen var påtaglig. Det mänskliga lidandet var omfattande. 1 Tidsandan präglades av filantropiska idéer om humanism och välgörenhet, men det var inte enbart dessa idéer som gav upphov till den humanitära rätten som vi känner den i dag. Soldaternas brutala vardag på slagfältet fanns färskt i minnet hos representanterna för de 16 stater som samlades i Genève sommaren 1864 för att förhandla om det första internationella juridiskt bindande avtalet för att skydda sårade och sjuka soldater 1864 års Genèvekonvention angående förbättrande av sårade militärers vård i fält. Konventionen som gav ett rött kors på vit bakgrund en alldeles särskild innebörd och ställning. 1.1 Henry Dunant och Internationella rödakorskommittén Den schweiziske affärsmannen Henry Dunant kom att spela en avgörande roll i utvecklingen av det skyddande emblemet. Fem år tidigare, i Solferino i juni 1859, upplevde Dunant något som påverkade honom starkt och som fick honom att skriva ner sina vittnesmål i boken Minnen från Solferino. Boken blev upprinnelsen till historien om emblemet röda korset och organisationen med samma namn. Henry Dunant, som vid tidpunkten befann sig i Italien för att diskutera affärer med den franske kejsaren Napoleon III, råkade bli vittne till ett av tidens största och blodigaste slag slaget vid Solferino, som involverade människor och som lämnade tiotusentals sårade och tusentals döda. Avsaknaden av sjukvårdspersonal och medicin var omfattande. De sårade lämnades åt sitt eget öde eller fick förlita sig till barmhärtighet från civilbefolkningen runt slagfältet. Starkt berörd av sina upplevelser i Italien skrev Henry Dunant efter hemkomsten boken i vilken han presenterade två idéer som kom att få avgörande betydelse för att lindra sårade soldaters lidande på slagfältet: 1 Francois Bugnion, Red cross, red crescent, red crystal, Genève 2007, s. 3. 9

10 Att i fredstid utbilda och organisera frivilliga med uppdraget att vårda sårade i krig. Att anta en internationell konvention som skyddar sårade på slagfältet samt dem som hjälper. Tillsammans med juristen Gustaf Moynier, läkarna Louis Appia och Theodore Maunoir och generalen Guillaume-Henri Dufour bildade Henry Dunant Internationella kommittén för hjälp till sårade soldater som senare kom att bli Internationella rödakorskommittén, ICRC. Kommittén hade uppdraget att förverkliga de två idéer Dunant presenterat i sin bok. Den första idén resulterade i de nationella föreningarna inom den internationella rödakors- och rödahalvmånerörelsen vilka alltjämt har mandatet att bistå den militära sjukvården i krig. 2 Den andra idén ledde till antagandet av 1864 års Genèvekonvention och senare de fyra Genévekonventionerna från 1949 som i dag har 196 statsparter Ett enhetligt kännetecken det röda korset Redan vid sitt första möte den 17 februari 1863 bestämde internationella kommittén att den skulle arbeta för att anta ett internationellt enhetligt kännetecken som skulle användas av såväl arméernas sjukvårdseneheter som de frivilliga hjälporganisationerna. Finally, a badge, uniform or armlet might usefully be adopted, so that the bearers of such distinctive and universally adopted insignia would be given due recognition erkända nationella föreningar finns inom rödakors- och rödahalvmånerörelsen (februari 2015). 3 2 april 2014 tog den schweiziska regeringen i Bern emot Palestinas tillträdesinstrument för 1949 års Genèvekonventioner vilka därmed har 196 statsparter (februari 2015). 4 Jean S. Pictet, red., Unpublished documents relative to the founding of the Red Cross, Minutes of the Committee of Five, Revue internationale de la Croix-Rouge, English supplement, Vol. II, No. 3, March 1949, s. 127; Procès-verbaux des séances du Comité international de la Croix-Rouge, 17 février août 1914, red. Jean-François Pitteloud, med Caroline Barnes och Françoise Dubosson, Geneva, ICRC and Henry Dunant Society, 1999, s. 18; citerad i Bugnion 2007, s

11 Tanken om ett skyddande kännetecken var faktiskt inte ny. Långt innan 1864 års konvention märktes sjukhus och ambulanser ibland på slagfältet med en flagga i en speciell färg, vilken varierade beroende på situation och land. 5 Idén om enhetlig utmärkning för sjukvården i krig hade presenterats redan 1857 av den franske läkaren Lucien Baudens som sett effekterna av den moderna krigföringen på plats under Krimkriget. Han skrev om sina upplever och sitt förslag i tidsskriften Revue des Deux Mondes. 6 Om Dunant och hans kompanjoner kände till Baudens idé när de 1863 presenterade sina förslag till bindande internationella regler är okänt. I oktober 1863 vid den internationella konferensen, som ledde till bildandet av det som vi i dag känner som internationella rödakors- och rödahalvmånerörelsen, diskuterades frågan om en enhetlig symbol för utmärkning av sjukvårdsenheter, såväl de militära som de frivilliga. Symbolen skulle vara enkel, lätt att identifiera på avstånd, känd för alla och likadan för alla, vän eller fiende. Artikel 8 i konferensens slutdokument löd: They shall wear in all countries, as a uniform distinctive sign, a white armlet with a red cross. 7 Det var inte givet att det skulle bli ett rött kors som skulle utmärka sjukvården. Tidigare under förhandlingarna hade det talats om en vit armbindel som redan hade en humanitär innebörd. Den vita flaggan signalerade skydd och var symbolen för den som ville ge upp eller förhandla. Under diskussionerna i oktober 1863 i Genève hade någon av delegaterna föreslagit att det röda korset skulle utgöra det enhetliga kännetecken som i alla länder skulle bli känt som en skyddande symbol för sjukvård i krig. Emblemet det röda korset på vit grund, schweiziska flaggans färger omvända, antogs sedan av diplomatkonferensen i Genève Det röda korset kom 5 Jean Pictet, red., Commentary on the Geneva Convention for the Amelioration of the Condition of the Wounded and the Sick in Armed Forces in the Field, ICRC, Genève 1952, (härefter Commentary GC I ), artikel 38, s Lucien Baudens, Un mission médical à l Armée d Orient, revenue des Deux Mondes, XXVII, februari 1857, s , i Bugnion 2007, s Resolutions and recommendations of the International Conference of 1863, Handbook of the International Movement of Red Cross and Red Crescent, 14th edition, Geneva 2008, s

12 att bli en central symbol i den internationella humanitära rätten i väpnade konflikter. 8 I drygt 150 år har det röda korset varit en symbol för skydd och hopp för miljontals människor som drabbats av väpnade konflikter; sårade, sjuka och skeppsbrutna, fångar, flyktingar och katastrofdrabbade befolkningar. Symbolen markerar ett skydd för sårade och sjuka militärer och civila, samt utmärker organisationen Röda Korset. Bara ett årtioende efter att emblemet hade antagits inleddes en utdragen debatt om det röda korsets universella ställning och enhetligheten kring utmärkningen av sjukvården i väpnade konflikter. Detta ledde så småningom till att nya symboler stegvis antogs som emblem för att utmärka sjukvården och rödakors- och rödahalvmånerörelsen den röda halvmånen och det röda lejonet och solen. Röda lejonet och solen användes av Persien, men sedan 1980 använder nuvarande Iran den röda halvmånen. Det senaste, och förhoppningsvis sista, steget i denna utveckling kom 2005 genom antagandet av tilläggsprotokoll III till 1949 års Genèvekonventioner som erkänner den röda kristallen som emblem. 9 2 Den humanitära rätten och rödakors- och rödahalvmånerörelsen Syftet med emblemen är att möjliggöra skydd och hjälp för personer som har en särskild skyddad ställning under internationell humanitär rätt. Den internationella humanitära rätten syftar till att så långt som möjligt förhindra och lindra mänskligt lidande under 8 Commentary GC I, artikel 38, s Dr. Appia föreslog en vit armbindel och man tror att det var General Dufour som senare föreslog ett rött kors, oklart var dock om kopplingen till den schweiziska flaggan var avsiktlig. Den första skriftliga hänvisningen till Schweiz och dess flagga gjordes först I den här artikeln används benämningen emblem generellt om det röda korset, den röda halvmånen, det rödalejonet och solen samt den röda kristallen och benämningen kännetecken när det specifikt handlar om emblemen i skyddande syfte, jfr. GK I artikel 38 och TP I artikel 8 (3) (l). 12

13 väpnade konflikter. De fyra Genèvekonventionerna från och deras tre tilläggsprotokoll 11 tillsammans med 1907 års Haagkonventioner och särskilda vapenkonventioner utgör fundamentet av den internationella humanitära rätten. De mest centrala reglerna i den internationella humanitära rätten anses i dag utgöra internationell sedvanerätt och är bindande för parterna i väpnade konflikter oavsett om dessa är part i konventionerna och protokollen. Flertalet av dessa sedvanerättsliga regler är bindande i internationella och icke-internationella väpnade konflikter och måste följas av såväl stater som icke-statliga organiserade väpnade grupper. 12 Den internationella humanitära rätten har två tydliga delar. Den enda delen består av regler som skyddar personer som inte deltar, eller inte längre deltar, i fientligheterna (civila, sårade och sjuka, frihetsberövade samt andra personer som är försatta ur stridbart skick). Den andra delen består av regler som begränsar de stridande parternas möjlighet att välja stridsmedel och stridsmetoder som anses ha inhumana effekter. Den internationella humanitära rätten innehåller dessutom regler som skyddar opartiska humanitära aktörer, exempelvis Röda Korset, som arbetar för att minska effekterna av den väpnade konflikten, samt regler för hur det röda korset, den röda halvmånen och den röda kristallen får användas Genèvekonventionen den 12 augusti 1949 angående förbättrande av sårades och sjukas behandling vid stridskrafterna i fält (GK I); - Genèvekonventionen den 12 augusti 1949 angående förbättrande av behandlingen av sårade, sjuka och skeppsbrutna tillhörande stridskrafterna till sjöss (GK II); - Genèvekonventionen den 12 augusti 1949 angående krigsfångars behandling (GK III); - Genèvekonventionen 12 augusti 1949 angående skydd för civilpersoner under krigstid (GK IV) Tilläggsprotokoll den 8 juni 1977 till Genèvekonventionerna den 12 augusti 1949 rörande skydd för offren i internationella väpnade konflikter (TP I); - Tilläggsprotokoll den 8 juni 1977 till Genèvekonventionerna den 12 augusti 1949 rörande skydd för offren i icke-internationella väpnade konflikter (TP II); - Tilläggsprotokoll till Genèvekonventionerna den 12 augusti 1949 rörande antagande av ytterligare ett kännetecken den 8 december 2005 (TP III). 12 Se Customary International Humanitarian Law, Volume I: Rules, Volume II: Practice, Jean-Marie Henckaerts och Louise Doswald-Beck, ICRC, Cambridge University Press, 2005 (härefter ICRC:s sedvanerättsstudie ). I studien, som ICRC genomförde på uppdrag av den 26:e internationella rödakors- och rödahalvmånekonferensen, fastställs 161 humanitärrättsliga regler som utgör internationell sedvanerätt; Prop. 2013/14:146, s

14 Det särskilda band som finns mellan rödakors- och rödahalvmånerörelsen och den internationella humanitära rätten historiskt, genom Henry Dunant och de initiativ som föddes ur hans engagemang, återspeglas på flera olika sätt i den humanitära rätten av i dag. Bland annat så utgår ICRC:s mandat från den humanitära rätten. Genèvekonventionerna ger ICRC rätt att arbeta för att skydda och hjälpa civila och militära offer som skyddas av konventionerna. ICRC har också mandatet att dokumentera och ta upp misstänka kränkningar mot den internationell humanitära rätten, verka för att den respekteras, att kunskap om den sprids samt att den utvecklas. 13 Även nationella rödakors- och rödahalvmåneföreningar utför särskilda uppdrag enligt Genèvekonventionerna och samarbetar med sina regeringar för att säkerställa respekt för och sprida kunskap om internationell humanitär rätt. 14 Förutom dessa särskilda uppdrag som rödakors- och rödahalvmånerörelsen har enligt den internationella humanitära rätten spelar rörelsen en avgörande roll för den humanitära rättens fortsatta utveckling. Inte minst kommer detta till uttryck vid internationella rödakors- och rödahalvmånekonferensen som hålls vart fjärde år. Det är under denna konferens som statsparterna i Genèvekonventionerna och rödakors- och rödahalvmånerörelsens olika delar möts för att fatta gemensamma beslut i humanitära frågor och om den humanitära rätten Det tredje tilläggsprotokollet Vägen mot en hållbar lösning? En återkommande kritik mot det röda korset och den röda halvmånen har varit att de uppfattas som religiösa och politiska 13 Internationella rödakors- och rödahalvmånerörelsens stadgar, artikel 5. Bland ICRC:s specifika uppgifter att skydda vissa personer enligt konventionerna märks besök och övervakning av krigsfångar och civilinternerade (GK III artikel 126 resp. GK IV artikel 143). 14 Ibid. artikel Ibid. artikel

15 symboler, ett faktum som har inneburit särskilda utmaningar i operativa sammanhang genom åren. Att emblemen uppfattas som neutrala är en förutsättning för att de ska kunna ge den skyddande effekt som avses i den humanitära rätten. De religiösa och politiska associationerna var en av de centrala anledningarna bakom initiativet att uppnå en hållbar lösning genom det tredje tilläggsprotokollet. 3.1 En enhetlig och neutral symbol Inget tyder på att Dunant, Moynier, Dufour, Appia och Maunoir hade någon tanke på att symbolen de föreslog skulle komma att orsaka så mycket debatt. Valet av symbol handlade troligtvis om nationalism och stolthet över att vara schweizisk. 16 Symbolens neutralitet och universalitet kom emellertid tidigt att ifrågasättas. Under kriget mellan Ryssland och Ottomanska riket förklarade Ottomanska riket, som redan tillträtt Genèvekonventionen, att de skulle använda en röd månskära, eller röda halvmånen som den har kommit att kallas på svenska, istället för det röda korset för att utmärka sina sjukvårdsenheter. 17 Även Persien och Siam förklarade senare att man avsåg använda andra symboler än det röda korset det röda lejonet och solen respektive den röda flamman. 18 I samband med att Ottomanska riket år 1877 ensidigt förklarade att de skulle använda en röd halvmåne pekade ICRC på riskerna. Would there not be a disadvantage in confronting the Geneva Cross, which Muslims mistakenly see as a religious emblem, with the Crescent, which is another religious emblem? Must such an opposition not be avoided, especially in a war where racial and religious fanaticism will inevitably be exacerbated to the highest degree? Timothy LH McCormack, What s in an Emblem?: Humanitarian Assistance under any other banner would be as comforting, Melbourne Journal of International Law, Vol I, No. 1 december 2000, Melbourne, s Av korrespondensen mellan Ottomanska riket och Schweiz, som depositionsstat, framgår att lösningen accepterades, men endast tillfälligt under den pågående konflikten. Bugnion 2007, s. 9, fotnot Bugnion 2007, s Bulletin international des Sociétés de Secours aux Militaires blessés, No. 30 april 1877, s. 44, citrerad i Bugnion 2007, s. 27, fotnot

16 Diskussionerna bland Genèvekonventionens statsparter och inom ICRC blev intensiva. Vad skulle en mångfald av symboler innebära för sjukvårdens skydd? Man höll fast vid strävan efter en enhetlig utmärkning och symbolen skulle vara det röda korset. För att ytterligare understryka rödakorsmärkets icke-religiösa innebörd infördes i 1906 års reviderade Genèvekonvention en referens till att märket antagits som en hyllning till Schweiz. 20 Liknande skrivningar har behållits i 1929 års reviderade version och återfinns även i artikel 38 i första Genèvekonventionen från Först i 1929 års reviderade första Genèvekonvention erkändes officiellt röda halvmånen och röda lejonet och solen för utmärkning av den skyddade sjukvården i krig. Formuleringen innebar att de som redan använde halvmånen eller lejonet och solen skulle tillerkännas samma skydd som de som använde det röda korset. Förhoppningen var nu att diskussionen om erkännandet av nya symboler skulle vara avslutad. Men redan 1931 informerades ICRC om att en ny nationell förening hade bildats i det brittiska mandatområdet Palestina som använde den röda davidsstjärnan som sin symbol begärde Afghanistans regering att en förening som använde en röd moské skulle erkännas som landets nationella förening. ICRC:s svar i båda fallen var att endast föreningar som använde de erkända emblemen i 1929 års konvention kunde godkännas som del av rödakors- och rödahalvmånerörelsen. 21 Vid den 17:e internationella rödakorskonferensen 22 i Stockholm 1948 gjordes ytterligare ett försök att återgå till en enhetlig utmärkning, detta under ledning av Svenska Röda Korsets dåvarande ordförande Folke Bernadotte. Konferensen uttryckte en tydlig önskan att de berörda regeringarna och nationella föreningarna skulle sträva efter att så snart som möjligt återgå till enhetlig användning av det röda korset. 23 När 1949 års 20 Commentary GC I, artikel 38, s Bugnion 2007, s. 12 f. En rad alternativa emblem har föreslagits genom åren; en röd svastika diskuterades i Sri Lanka 1957 och en röd noshörning i Sudan. En översikt av ickeerkända förslag som har dokumenterats av ICRC finns i Francois Bugnions The Emblem of the Red Cross: A Brief History, s.61 ff., Genève Efter 1986 benämns dessa konferenser internationella rödakors- och rödahalvmånekonferenserna. 23 Revised and New Draft Conventions for the Protection of War Victims, Revised translation, ICRC, Genève 1948, artikel 31, fotnot 1. 16

17 Genèvekonventioner skulle antas hade diplomatkonferensen tre förslag att ta ställning till, 1) att återgå till det röda korset, 2) att anta ett nytt emblem som skulle ersätta det röda korset, den röda halvmånen och det röda lejonet och solen, samt 3) att erkänna ytterligare ett emblem den röda davidsstjärnan. Inget av de tre förslagen fick gehör. 24 Formuleringen i 1929 års konvention som erkänner korset, halvmånen och lejonet och solen behölls. Frågan om enhetlighet kring emblemen rör inte bara utmärkningen av sjukvården i väpnade konflikter utan också de nationella rödakors- eller rödahalvmåneföreningarnas namn och emblem. För att en nationell förening formellt ska kunna erkännas krävs att den bildas i ett land som tillträtt den första Genèvekonventionen samt att den använder namn och emblem i enlighet med konventionerna och tilläggsprotokollen. Vidare krävs att den nationella föreningen har erkänts av landets regering på grundval av Genèvekonventionerna och nationell lagstiftning. 25 Den nationella föreningens namn (Röda Korset eller Röda Halvmånen) och emblem följer i princip av det emblem staten väljer som skyddande kännetecken för de väpnade styrkornas sjukvårdsenheter. En nationell förening väljer alltså inte på egen hand sitt namn och emblem utan det görs i samråd med landets regering som formellt måste erkänna föreningen och dess särskilda ställning samt bevilja den rätten att använda ett emblem enligt konventionerna. Om man ser till staternas praxis är det tydligt att den röda halvmånen bara används där majoriteten av befolkningen är muslimer. Det röda korset däremot används även i länder med en övervägande muslimsk befolkning exempelvis i Indonesien, Libanon, Burkina Faso, Niger och Mali. Det röda korset används vidare av stater där majoritetsbefolkningen betraktas som hinduer, budister, taoister eller formellt som ateister. 26 Rödakors- och rödahalvmånerörelsens organisation och beslut som exempelvis rör bildande och erkännande av nationella föreningar har påverkat emblemdiskussionen i hög grad. En sak 24 Final Record of the Diplomatic Conference of Geneva of 1949, Federal Political Department, Bern, 1949, Vol. II-A, s , 187, Vol. II-B s Internationella rödakors- och rödahalvmåneröreslens stadgar, 1986, (rev och 2006), artikel Exempelvis Indien, Myanmar, Japan och Kina. 17

18 som starkt kom att bidra till ett tredje tilläggsprotokoll till Genèvekonventionerna är just frågan om erkännandet av den nationella föreningen Magen David Adom (Röda Davidsstjärnan) i Israel. 3.2 Den röda kristallen När initiativ för att hitta en långsiktig hållbar lösning togs i början av 1990-talet var frågan om emblemens neutralitet och de ovan nämnda religiösa och politiska associationerna en av de huvudsakliga utmaningarna. 27 Syftet var att förbättra skyddet för sjukvården i väpnade konflikter. Samtidigt var det viktigt att hitta lösningar för andra identifierade utmaningar, exempelvis möjligheten att använda dubbla emblem (ett rött kors och en röd halvmåne) 28 eller alternativa emblem i utmärkande syfte (den röda davidsstjärnan) samt FN-insatsers möjlighet att använda emblemen för sjukvårdens skydd. Strävan var att enas kring en hållbar lösning som kunde få universell acceptans bland alla stater, utan att riskera att urholka emblemens skyddande effekt. Svenska Röda Korsets dåvarande ordförande Christina Magnuson 29 kom att spela en nyckelroll i arbetet för det nya emblemet som ordförande i den arbetsgrupp som skulle bereda ett förslag till lösning. 30 Arbetsgruppen föreslog att det skulle antas ett publicerade ICRC sin syn på förutsättningarna för en hållbar lösning och föreslog ett nytt alternativt emblem, se Cornelio Sommaruga, Unity and plurality of the emblems, International Review of the Red Cross, No. 289, July-August 1992, s Frågan om dubbla emblem aktualiserades först i Sovjetunionen som var en federal stat och som hade föreningar i delrepublikerna som använde såväl röda kors som röda halvmånar. Varken Genèvekonventionerna eller rödakors- och rödahalvmånerörelsens stadgar ger uttryckligen stöd för användning av dubbla emblem. Frågan har senare lyfts av de nationella föreningarna i Kazakstan och Eritrea (den senare ej erkänd); se vidare Bugnion 2007, s. 18 ff. 29 Ordförande för Svenska Röda Korset Christina Magnuson presenterade ett första förslag redan 1998 som ordförande i den Permanenta Kommissionens (Standing Commission) arbetsgrupp för emblemet, se Possible means of implementing resolution 2 on the emblem (Council of Delegates, Seville, November 1997), working document proposed by Mrs Christina Magnuson, member of the Standing Commission of the Red Cross and Red Crescent, Geneva, October Efter rördakors- och rödahalvmånerörelsens delegatråd 1999 och den 27:e internationella rödakors- och rödahalvmånekonferensen samma år gavs Permanenta Kommissionen uppdraget att bilda en gemensam arbetsgrupp bestående av stater och medlemmar av rödakors- och rödahalvmåneröreslen som skulle ta fram ett förslag, även den ledd av Christina Magnuson. Se resolution 2, Delegatrådet 1999 och resolution 3, 27:e internationella rödakors- och rödahalvmånekonferensen, Genève,

19 tredje tilläggsprotokoll till 1949 års Genèvekonventioner. Protokollet skulle införa ett nytt emblem, utan några nationella, politiska eller religiösa konnotationer, som skulle användas vid sidan av de emblem som erkänns i 1949 års konventioner. Det nya emblemet skulle utformas så det var möjligt för nationella föreningar som använde det att införliva sitt befintliga emblem i det nya. Symbolen som föreslogs var en röd fyrkantig ram ställd på sin spets. ICRC fick, i enlighet med sitt mandat att förbereda utveckling av den humanitära rätten, uppdraget att ta fram ett förslag till protokoll, i samråd med Internationella rödakors- och rödahalvmånefederationen, IFRC. 31 I oktober 2000 skickade den schweiziska regeringen ut ett förslag till tilläggsprotokoll till Genèvekonventionernas statsparter. Men på grund av nya stridigheter i Mellanöstern kom det att dröja till 2005 innan protokollet kunde antas. 32 Diplomatkonferensen arrangerades i Genève 5-8 december Efter en hel del diskussioner både inför och under själva konferensen antogs tilläggsprotokoll III den 8 december 2005 med röstsiffrorna 98-27, 10 avstod. 33 Namnet på det nya emblemet, den röda kristallen, finns inte i tilläggsprotokollet vilket endast hänvisar till tredjeprotokollsemblemet. Röda kristallen uppfyllde de krav som ställdes gällande språk och den symboliska innebörden; utan kända kopplingar till politik, religion eller andra saker som skulle kunna påverka dess neutrala värde. Formellt antogs namnet röda kristallen vid den 29:e rödakors- och rödahalvmånekonferensen i juni Det tredje protokollet skulle inte bara bidra till att stärka skyddet för hälso- och sjukvården i väpnade konflikter utan också till att stärka rödakors- och rödahalvmånerörelsen genom att fler nationella föreningar formellt skulle kunna erkännas Report on the Follow-up of the Resolution 3 of the 27th International Conference on the emblem, Standing Commission of the Red Cross and Red Crescent, Genève, Bugnion 2007, s Final Act of the Diplomatic Conference, para. 21 och 23, publicerad i International Review of the Red Cross, No. 861, mars 2006, s För att det skulle vara möjligt för nationella föreningar att använda det nya emblemet krävdes en ändring i rödakors- och rödahalvmånerörelsens stadgar. Denna ändring gjordes vid den 29:e internationella rödakors- och rödahalvmånekonferensen i juni ICRC uppmanades att erkänna Magen David Adom och Palestinska Röda Halvmånen och IFRC 19

20 I och med antagandet av det tredje tilläggsprotokollet försvinner också den hierarki bland emblemen som finns inbyggd i artikel 38 i första Genèvekonventionen, där det röda korset ges en tydlig särställning som huvudregel vid valet av emblem. Alla emblem får genom protokollet samma ställning Regler för emblemens användning Användningen av det röda korset, den röda halvmånen och den röda kristallen är strikt reglerad i 1949 års Genèvekonventioner med tilläggsprotokoll från 1977 och Traktaterna specificerar bland annat emblemens syfte, hur de får användas, deras storlek, hur de ska placeras, personer och materiel de skyddar, vem som har rätt att använda dem samt straffreglering för missbruk. De ställer också krav på att staterna ska genomföra nationell lagstiftning som definierar hur emblemen får användas och som förhindrar missbruk. 36 Emblemen har två helt skilda syften; 1) att utmärka skyddad sjukvård och själavård under väpnade konflikter (skyddande syfte); uppmanades att bevilja de båda föreningarna medlemskap i IFRC. Se resolution 1, 29:e internationella rödakors- och rödahalvmånekonferensen, Genève Jean-Francois Quéguiner, Commentary on the Protocol additional to the Geneva Conventions of 12 August 1949, and relating to the Adoption of an Additional Distinctive Emblem (Protocol III), International Review of the Red Cross, Vol. 89, No 865, Genève 2007, s De huvudsakliga bestämmelserna som reglerar emblemen är: - GK I artikel 38-44, 53 och 54; - GK II artikel 41-45; - GK IV artikel 18-22; - TP I artikel 8, 18, 38 och 85 samt Annex 1; - TP II artikel 12; - TP III artikel

21 2) att markera och identifiera nationella rödakors- och rödahalvmåneföreningar och deras verksamheter såväl i fredstid som under väpnade konflikter (utmärkande syfte). 37 För att det röda korset, den röda halvmånen och den röda kristallen ska ge ett effektivt skydd under väpnade konflikter måste de vara kända och respekteras även i fredstid. Därför är också regleringen av emblemens användning strikt. Ingen annan användning än den som framgår av artikel 44 i första Genèvekonventionen är tillåten Användning av emblemen i skyddande syfte Det huvudsakliga användningsområdet är att utmärka den sjukoch själavård (personal, byggnader, fordon och utrustning) som skyddas enligt Genèvekonventionerna och protokollen eller som skyddas på annat sätt under den humanitära rätten. 39 När emblemen används i skyddande syfte benämns de kännetecken. 40 För att fylla sitt skyddande syfte ska ett känntecken ges maximal synlighet och vara stort i förhållande till personen eller objektet som utmärks. Ingen text eller annan märkning får placeras på korset/halvmånen/kristallen eller den vita bakgrunden Vad får utmärkas? Militär sjukvård och själavård Den militära sjukvården och själavården skyddas enligt första och andra Genèvekonventionen samt första och andra tilläggs- 37 Emblemens skilda funktioner beskrivs i artikel 44 i första Genèvekonventionen. 38 Commentary GCI, artikel 44, s GK I artikel 44, första stycket. 40 TP I artikel 8 (3) (l) anger att»kännetecken» betecknar röda korsets, röda halvmånens eller röda lejonet och solens emblem på vit botten, då de används för skydd av sjukvårdsenheter och sjuktransportmedel eller sjukvårdspersonal och själavårdspersonal, utrustning eller förråd. 41 I TP I, annex I om Föreskrifter rörande identifiering finns regler om de olika märkenas utformning samt avbildningar i färg. Motsvarande beskrivning av den röda kristallen finns i TP III och dess annex. 21

22 protokollet och får inte anfallas, utan ska respekteras och aktivt skyddas av den väpnade konfliktens parter. 42 a) Militär sjukvårdspersonal har rätt att använda ett emblem i skyddande syfte. Sjukvårdspersonal är personal som uteslutande används för uppsökande, omhändertagande, transport och vård av sårade och sjuka eller för förebyggande av sjukdomar. Även personal som uteslutande används för förvaltning av sjukvården, samt självavårdare (vanligen militärpräster) som tjänstgör vid stridskrafterna, är skyddade och har rätt att använda kännetecken. 43 Personalen ska bära en armbindel med kännetecknet och de ska förses med ett särskilt identitetskort som utfärdas av de militära myndigheterna som intyg för deras skyddade ställning. 44 b) Personal från erkända nationella rödakors- och rödahalvmåneföreningar som ställs till förfogande för att bistå den militära sjukvården skyddas på samma sätt som den militära sjukvårdspersonalen och kan således ges tillstånd att använda emblemet i skyddande syfte. 45 c) Sjukhus, vårdinrättningar, byggnader, transporter och utrustning som används inom den militära sjukvården är skyddade enligt konventionerna. 46 Dessa utmärks med kännetecken. Den militära sjukvårdens användning av kännetecken sker under kontroll av de militära myndigheterna som också utfärdar 42 GK I artikel 19, 23-27, 35,36; GK II artikel 22-29, 36-39; TP I artikel 12, 15, 16, 21-27, TP II artikel 9-11; ICRC:s sedvanerättsstudie regel 25-30, GK I artikel 24 och 40; TP I artikel 8 (c), (d) och (k); Militär personal som särskilt utbildats för att vid behov tjänstgöra som biträdande sjukvårdare eller sjukbärare är också skyddade när de utövar den tjänsten (GK I artikel 25). Sådan personal bär en vit armbindel med ett kännetecken i förminskad skala (GK I artikel 41). 44 GK I artikel GK I artikel 26, GK I artikel 44, första stycket. För att nationella rödakors- och rödahalvmåneföreningars personal ska få tillåtelse att använda emblemet i skyddande syfte måste de uppfylla kriterierna för sjukvårdspersonal i artikel 24, d.v.s. de måste uteslutande ägna sig åt någon av de uppgifter som räknas upp i artikeln. Även andra så kallade frivilliga hjälpföreningar som är vederbörligen erkända och bemyndigade av regeringen på samma sätt som nationella rödakors- och rödahalvmåneföreningar omfattas. De frivilliga hjälpföreningarnas personal ska underställas de väpnade styrkornas lagar och reglementen. 46 GK I artikel 19, 20, 35, 36; GK II artikel 22-28, 38-39; TP I artikel 8, 12, 21-27; TP II artikel 10 och 11; Bilaga I till GK I anger att även sjukvårdszoner och sjukvårdsplatser får utmärkas. 22

23 identitetskort och godkänner all användning. 47 den militära sjukvården får ske redan i fredstid. 48 Utmärkningen av Civil sjukvård under väpnade konflikter och ockupation Civil sjukvård är enligt den internationella humanitära rätten i grunden skyddad i egenskap av dess civila ställning. Fjärde Genèvekonventionen och tilläggsprotokoll I innehåller särskilda regler om skyddet för den civila sjukvården. Civila sjukvårdsenheter och personal ska alltid respekteras och skyddas. De får inte anfallas och inte heller utnyttjas i fientligheterna. Under vissa specifika omständigheter ges civil sjukvård rätt att använda skyddande kännetecken. 49 a) Civila sjukhus (offentliga eller privata) som är godkända av behöriga myndigheter har rätt att använda det röda korset, den röda halvmånen eller den röda kristallen efter särskilt bemyndigande från staten. 50 I ockuperade områden och områden där fientligheter pågår (stridsområde) har personer sysselsatta i driften eller förvaltningen av civila sjukhus, inklusive personal med uppgiften att söka efter, transportera eller vårda sårade och sjuka, rätt att använda emblem i skyddande syfte. 51 b) Civil sjukvårdspersonal och själavårdspersonal 52 i ockuperade områden samt i områden där strider äger rum eller förmodas komma att äga rum ska ha möjlighet att använda kännetecken och identitetskort för utmärkning. 53 Även sådan utmärkning måste godkännas av en behörig myndighet. 54 Personal från rödakors- och rödahalvmåneföreningar eller andra organisa- 47 GKI artikel 39 och Artikel 44, första stycket. 49 GK IV artikel 18, 20 22, TP I artikel 8, 15, 18; TP II artikel 9-12; ICRC:s sedvanerättsstudie regel 25-30, GK IV artikel 18, TP I artikel 18, TP II artikel GK IV artikel 20; se även GK IV Bilaga I, artikel 6, om utmärkning av sjukvårds- och säkerhetszoner. 52 Civil sjukvårds- och själavårdspersonal definieras i TP I artikel TP I artikel 18, jfr. TP II artikel GK IV artikel 18 tredje stycket. I Sverige är Socialstyrelsen den myndighet som är behörig att godkänna utmärkning av den civila sjukvården, Totalförsvarets folkrättsförordning (1990:12) 18,20 och

24 tioner kan av behörig myndighet beviljas tillstånd att använda kännetecknet som civil sjukvårdspersonal om de utför civila sjukvårdsuppgifter i enlighet med Genèvekonventionerna och tilläggsprotokollen. 55 c) Civila sjukvårdsenheter och transporter som är godkända av behöriga myndigheter har rätt att använda kännetecken efter bemyndigande av myndighet. 56 Civil sjukvård har ingen generell rätt att använda emblemen i fredstid. 57 Fredstida utmärkning av sjukhus och sjukvårdsenheter får dock ske efter tillstånd från staten. Sådan utmärkning bör undvikas, med undantag för kännetecken som målas på hustak som förberedelse inför väpnad konflikt. Alltför omfattande användning av kännetecken i fredstid riskerar att urholka dess skyddande effekt under väpnad konflikt Skyddet upphör Sjukvårdspersonal och sjukvårdsenheter har rätt använda kännetecken så länge de är skyddade enligt den humanitära rätten. De förlorar sitt skydd om de utför handlingar, vid sidan av sitt humanitära uppdrag, som är till skada för motparten. Det gäller även byggnader och transporter som används utanför sin humanitära funktion. Att personalen utrustas med lätt personlig beväpning till självförsvar eller till försvar av de sårade innebär inte att skyddet upphör. Sådan beväpning ska alltså inte anses utgöra en handling som är skadlig för motparten. Inte heller om enheten skyddas av militär eller om det inom enheten finns vapen som tagits från sårade eller sjuka upphör skyddet att gälla TP I artikel 8(2). 56 GK IV artikel 18, 21 och TP I artikel 18 punkten 7; GK I artikel 21; GK IV artikel 19; jfr. även GK I artikel Study on Operational and Commercial and other Non-operational Issues Involving the Use of the Emblems, Nairobi, november 2009 (härefter ICRC Emblem Study ), s GK I artikel 22; GK II artikel 35 (1); GK IV artikel 19; TP I artikel 13 (2) och 28 (3); TP II artikel 11 (2); ICRC:s sedvanerättsstudie regel 25, 27-29; San Remo Manual on International Law Applicable to Armed Conflicts at Sea, para.170 och 178; jfr. GK I artikel

25 4.1.3 Är stridssjukvårdare skyddade? Militär personal som är stridande eller kombattanter men samtidigt är utbildade för att vid behov kunna vårda kamrater benämns ofta stridssjukvårdare. Stridssjukvårdare är inte sjukvårdspersonal enligt den humanitära rätten och har därmed inte rätt att använda kännetecken. Militär sjukvårdspersonal är en permanent avdelad funktion med särskild identifikation och utmärkning. Stridssjukvårdare, liksom alla andra stridande som tar hand om eller vårdar sårade och sjuka, är emellertid skyddade mot angrepp under den tid uppgiften utförs Måste sjukvården utmärkas med kännetecken? Sjukvårdens skydd under den internationella humanitära rätten är inte beroende av utmärkningen med kännetecken. Kännetecknet i sig är inte ett villkor för skyddet utan markerar endast skyddade personer och föremål. För att skyddet ska vara effektivt är det dock viktigt att en motståndare har möjlighet att lätt kunna identifiera vem eller vad som är skyddat konstaterar Folkrättskommittén i sitt slutbetänkande Utmärkningen handlar om att göra det praktiskt möjligt för parterna i väpnade konflikter att leva upp till skyldigheterna att respektera och skydda sjukvården. I första och andra Genèvekonventionen från 1949 och även i tidigare versioner av dem 62 anges att sjukvården ska utmärkas med kännetecken, medan 1977 års tilläggsprotokoll med annex tonar ner detta. Enligt artikel 18 i det första tilläggsprotokollet ska parterna i konflikten sträva efter att personal, enheter och transportmedel kan identifieras. Det kan finnas skäl att inte utmärka sjukvården med kännetecken, exempelvis i situationer då det finns risk för att det skulle kunna uppfattas som politiskt eller 60 Jfr. ICRC Emblem Study, s Biträdande sjukvårdare som beskrivs i GK I artikel 25 är en särskild personalkategori som är utbildade för att tjänstgöra vid behov. I denna tjänst är de skyddade i enlighet med konventionerna och har rätt att bära kännetecken i förminskad skala (jfr. GK I artikel 41). Biträdande sjukvårdare är inte samma som stridsjukvårdare. 61 Folkrätt i väpnad konflikt SOU 2010:72 s , 1906 och 1929 års konventioner. 25

26 religiöst kontroversiellt. 63 Det finns även andra alternativa medel att identifiera skyddade objekt till exempel genom GPSkoordinater och radiosignaler. Alternativa sätt för identifiering av sjukvården anges i första tilläggsprotokollet och dess annex. 64 Genom Genèvekonventionernas tredje tilläggsprotokoll införs nya möjligheter att använda emblemen på ett flexibelt sätt för att förbättra skyddet av personal och föremål Det tredje tilläggsprotokollet utökade möjligheter till användning i skyddande syfte Förutom att introducera ett nytt emblem 65 vid sidan av röda korset, röda halvmånen och röda lejonet och solen, erbjuder det tredje protokollet mer flexibla möjligheter att använda de befintliga emblemen för att skydda sjuk- och själavård. Protokollet gör det även möjligt för FN-insatser att i vissa fall använda kännetecken. Villkoren för användningen av den röda kristallen är identiska med de som gäller för de andra emblemen i enlighet med Genèvekonventionerna och 1977 års tilläggsprotokoll. Enligt artikel 2 (4) i protokollet får statsparternas väpnade styrkor tillfälligt använda valfritt kännetecken det röda korset, den röda halvmånen, det röda lejonet och solen eller den röda kristallen om det kan förstärka skyddet. En statspart i tredje tilläggsprotokollet kan alltså tillfälligt använda ett annat kännetecken än det normala när syftet är att förbättra skyddet för sjukvården eller själavården. Det var tidigare oklart om det var möjligt att använda ett annat kännetecken än det som normalt används av en viss stat. 66 Den civila sjukvården erbjuds inte samma möjligheter som den militära sjuk- och själavården att tillfälligt använda andra kännetecken. Insatser under FN:s överinseende får, enligt protokollet, efter tillåtelse från de deltagande staterna använda det röda korset, den 63 Sandoz, Swinarski, Zimmermann m.fl. Commentary on the Additional Protocols to the Geneva Conventions 12 August 1949 (härefter Commentary on AP I ), Additional Protocol I, s TP I artikel 18 punkten 3; TP I Annex I. 65 Emblemet den röda kristallen består av en röd ram i form av en kvadrat ställd på sin spets med vit bakgrund och benämns i protokollet tredjeprotokollsemblemet (TP III artikel 2 (2). 66 Quéguiner 2007, s

27 röda halvmånen, det röda lejonet och solen eller den röda kristallen. 67 Detta ger emellertid inte FN som organisation rätt att använda kännetecken eftersom FN inte är part i konventionerna. Rätten att använda kännetecknen härleds istället till de länder som bidrar med trupper i FN-insatsen Användning av emblemen i utmärkande syfte Vid sidan av det skyddande syftet kan emblemen även användas i utmärkande syfte i enlighet med den humanitära rätten. I princip handlar det uteslutande om att markera och identifiera rödakorsoch rödahalvmånerörelsens verksamheter såväl i fredstid som under väpnade konflikter. Denna märkning medför ingen rätt till skydd enligt folkrätten. Det är därför viktigt att det utmärkande emblemet inte förväxlas med emblem som syftar till att skydda Nationella föreningar inom internationella rödakorsoch rödhalvmånerörelsen Röda korset, röda halvmånen och röda kristallen på vit grund får användas i utmärkande syfte av nationella rödakors- och rödahalvmåneföreningar, för att identifiera och markera föreningens humanitära verksamhet och koppling till den internationella rödakors- och rödahalvmånerörelsen. 69 Sådan användning måste ske i enlighet med nationell lagstiftning och de principer som fastsälls vid de internationella rödakors- och 67 TP III artikel Quéguiner 2007, s FN har dessutom uttryckligen utfäst att följa reglerna, se artikel 9(7) i Generalsekreterarens Bulletin Observance by the United nations force of international humanitarian law (ST/SGB/1999/13, 6 Agust 1999). 69 GK I artikel 44 (2), TP III artikel 3(1): Nationella föreningar i de länder som beslutar att använda den röda kristallen får välja att för utmärkande syfte infoga ett rött kors eller en röd halvmåne eller en kombination av dessa, inom den röda kristallen (TP III artikel 3 (1) (a)). I Israel, där den nationella föreningen och sjukvården använder en röd davidsstjärna som emblem, får denna symbol infogas i utmärkande syfte av den nationella föreningen (TP III artikel 3 (1) (b)). I dessa fall får även benämningen röda kristallen användas av den nationella föreningen. Nationella föreningar får dessutom under exceptionella omständigheter och för att underlätta sitt arbete använda andra utmärkande kännetecken (det röda korset, den röda halvmånen eller det röda lejonet och solen). Användningen måste alltid ske i enlighet med nationell lagstiftning (TP III artikel 3 (1) (b)). 27

28 rödahalvmånekonferenserna. 70 Eftersom det utmärkande emblemet inte innebär någon rätt till skydd är det viktigt att inte riskera att det förväxlas med det skyddande kännetecknet. Ett utmärkande emblem ska därför vara relativt litet i förhållande till personen eller föremålet som utmärks. Nationella föreningar får inte placera emblemet på hustak eller armbindlar och ska undvika att placera det på flaggor, allt för att inte förväxling med skyddsemblem ska ske liksom urholkning av dess betydelse. Emblem för utmärkning innehåller normalt ytterligare information såsom den nationella föreningens namn eller initialer och är vanligen föreningens logotype Annan utmärkande användning I undantagsfall kan ambulanser och hjälpstationer som erbjuder avgiftsfri vård för sårade och sjuka ges rätt att använda utmärkande emblem. Sådan utmärkning får bara ske i enlighet med det berörda landets nationella lagstiftning, efter medgivande från den nationella rödakors- eller rödahalvmåneföreningen. Utmärkningen är endast tillåten i fredstid. En stat kan genom lag begränsa möjligheten att utmärka ambulanser och hjälpstationer med emblem ICRC och IFRC De internationella delarna av rödakors- och rödahalvmånerörelsen, Internationella rödakorskommittén (ICRC) och Internationella rödakors- och rödahalvmånefederationen (IFRC) och deras 70 Nationell lagstiftning måste således även reglera den nationella rödakors- eller rödahalvmåneföreningens användning av emblemen. Internationella rödakors- och rödahalvmånekonferensen (tidigare kallade rödakorskonferensen) kan anta beslut som rör rörelsens mandat och uppgifter inklusive frågor rörande användning av emblem. Bland de beslut som har fattats om användningen av emblem märks främst de så kallade Emblembestämmelserna (Bestämmelser för de nationella föreningarnas användning av rödakors- och rödahalvmånemärket) antagna 1965 av den 20:e internationella konferensen, reviderade vid Delegatrådet GK I artikel 44 andra stycket; Commentary GC I, artikel 44, s. 331; ICRC Emblem Study, s GK I artikel 44 fjärde stycket. Commentary GC I, artikel 44, s 237 f.; ICRC Emblem Study, s Allt fler länder inför alternativa enhetliga symboler för utmärkning av första hjälpen. I EU är det officiella tecknet för första hjälpen ett vitt kors på grön botten (Rådets direktiv 92/58/EEC). 28

29 personal har alltid rätt att använda ett rött kors mot en vit bakgrund. Det gäller såväl skyddande som utmärkande syfte under väpnad konflikt och i fredstid Staternas ansvar Enligt artikel 1 som är gemensam i 1949 års Genèvekonventioner samt i tilläggsprotokoll I och III har statsparterna skyldighet att såväl respektera konventionerna som att verka för att säkerställa respekten för dem. Regeln är också etablerad i den internationella sedvanerätten och gäller i internationella och icke-internationella väpnade konflikter. 74 Den innebär att staterna aktivt måste vidta åtgärder för att se till att reglerna respekteras av de egna myndigheterna och av alla under landets jurisdiktion. Den innebär också att staterna ska vidta alla åtgärder som är möjliga för att reglerna ska respekteras av alla. 75 Det betyder att staten måste vidta en rad åtgärder för att genomföra de folkrättsliga reglerna för användning av emblemen. Åtgärderna omfattar att definiera de emblem som erkänns och skyddas i landet; att definiera på vilka sätt de får användas; att definiera vem som har rätt att använda dem; att ange de myndigheter som har ansvar för att reglera och övervaka användingen; att informera alla berörda, exempelvis myndigheter och de väpnade styrkorna om den korrekta användningen av kännetecken GK I artikel 44 tredje stycket. ICRC och IFRC har även rätt att under exceptionella omständigheter använda den röda kristallen (TP III artikel 4). 74 ICRC:s sedvanerättsstudie, kommentar till regel 139, s De aktuella bestämmelserna finns i GK I artiklarna 49, 53 och 54, GK II artikel 50 och TP I artikel 18 och 85; se även ICRC Emblem Study, s ICRC Emblem Study, s ; Resolution XI, 23:e Internationella rödakors- och rödahalvmånekonferensen, 1977, behandlar åtgärder för att motverka missbruk. 29

30 5.1 Förebygga och förhindra missbruk Enligt artikel 54 i första Genèvekonventionen har statsparterna skyldighet att vidta erforderliga åtgärder för att under alla omständigheter förebygga och förhindra de missbruk, som omnämns i artikel 53. Förutom de rent administrativa åtgärder som berörda myndigheter måste göra är det nödvändigt att staterna genomför lagstiftning som förhindrar och bestraffar missbruk av emblemen. Missbruk av skyddande kännetecken under väpnade konflikter regleras lämpligen genom straffbestämmelser i de lagar som hanterar brott mot folkrätten i väpnad konflikt. Andra överträdelser regleras vanligtvis genom speciallagstiftning som också innehåller straffbestämmelser. 77 Artikel 53 i första Genèvekonventionen är tydlig avseende missbruk: Andra enskilda personer eller sammanslutningar eller bolag, statliga eller privata, än sådana som enligt denna konvention äro därtill berättigade må icke använda tecknet eller benämningen Röda Korset eller Genève-korset eller något tecken eller någon benämning, som utgör en efterbildning därav, i vilket syfte användandet än sker och oberoende av vilken tidpunkt det började. Förbudet omfattar också andra erkända emblem och namn. 78 Termen missbruk omfattar: a) Efterbildning; ett märke eller benämning som på grund av sin form och/eller färg eller formulering kan förväxlas med emblemet eller namnet. b) felaktig användning; 1) av personer som har rätt att använda emblemen enligt den humanitära rätten och 2) av personer, företag, myndigeter, organisationer eller andra som inte har rätt att använda emblem; 77 Commentary GC I, artikel 54, s. 392; TP III artikel 6. I svensk rätt regleras användning och sanktioner vid missbruk av emblemen primärt genom lagen (2014:812) om skydd för kännetecken i den internationella humanitära rätten. Allvarliga överträdelser av den humanitära rätten under väpnade konflikter utgör krigsförbrytelser och regleras i lagen (2014:406) om straff för folkmord, brottmot mänskligheten och krigsförbrytelser (se 8 Krigsförbrytelse som avser särskilt skyddade insatser eller kännetecken ). Försvarsmaktens användning regleras vidare i särskilda interna föreskrifter. 78 GK I artikel 38 sista stycket. 30

31 c) förrädisk användning; när kännetecken används under en väpnad konflikt för att skydda stridande eller militär utrustning. 79 När den förrädiska användingen är avsiktlig och orsakar dödsfall eller allvarlig personskada utgör den en krigsförbrytelse. 80 Frågan uppstår ofta vad som ska anses vara en efterbildning av ett emblem eller namn och när det utgör ett missbruk i konventionens mening. Efterbildning, det vill säga ett märke eller benämning som på grund av sin form och/eller färg eller formulering kan förväxlas med emblemet eller namnet, är ett missbruk. 81 I enlighet med artikel 54 i första Genèvekonventionen, avgör staten vad som kan utgöra ett missbruk av ett emblem. I kommentaren till första Genèvekonventionen nämns att kriteriet borde vara uppfyllt om det finns en risk för sammanblandning med emblemet eller namnet i allmänhetens ögon. 82 Som exempel på vad som utgör efterbildning av emblem nämns ett rött kors med ett annat kors ovanpå; ett kors som bara har röda konturer eller delvis är rött; en annan färg på bakgrunden; en röd stjärna som på avstånd ser ut som ett kors. 83 När det gäller namnet röda korset så torde exempelvis bröd á korset vara exempel på en otillåten efterbildning. 84 Vid bedömningen av om användningen är felaktig eller om ett märke utgör en efterbildning är användarens avsikt i princip ovidkommande, eftersom all användning och efterbildning i strid med folkrätten är förbjuden. I tveksamma fall bör emellertid missbrukarens faktiska avsikt att lura allmänheten eller att utnyttja emblemets renommé försöka klargöras. Utgångspunkten bör vara att om det finns ett rimligt tvivel att ett märke eller en symbol kan misstas för ett emblem så ska det anses vara en efterbildning TP I artikel 38, jfr. även TP I artikel 37(1) (c) om förrädiskt förfarande. 80 TP I artikel 85 (3) (f); Romstadgan artikel 8 (2) (b) (vii) och 8 (2) (e) (ii); ICRC:s sedvanerättsstudie, kommentar till regel 156, s ICRC Emblem Study, s Commentary GC I, artikel 53, s Ibid. 84 Jfr. ICRC Emblem Study, s Ibid.; Commentary GC I, artikel 53, s Inte heller de som har rätt att använda kännetecken för skyddande eller utmärkande syfte enligt den internationella humanitära rätten, får lov att använda en efterbildning (jfr. dock dekorativt syfte i Emblembestämmelserna, artikel 5, se fotnot 70). 31

32 5.2 Sprida kunskap om emblemen Liksom när det gäller alla övriga humanitärrättsliga regler har staten en skyldighet att sprida kunskap om bestämmelserna som reglerar emblemen bland väpnade styrkor, beslutsfattare och allmänheten. Kunskapen om reglerna är en försutsättning för att de ska kunna respekteras års Genèvekonventioner och de tre tilläggsprotokollen ställer krav på att statsparterna, i såväl fredstid som under väpnad konflikt, sprider innehållet i konventionerna. 86 Skyldigheten att sprida kunskap om den internationella humanitära rättens regler är också etablerad i internationell sedvanerätt och är bindande för stater liksom för icke-statliga parter i väpnade konflikter. 87 Särskilt viktigt är att reglerna för kännetecknens användning integreras i militära utbildningar, manualer och övningar. I synnerhet befäl måste utbildas att inkorporera rutiner för hur missbruk ska hanteras i beslut och ordergivning. 88 Även andra berörda myndigheter samt hälso- och sjukvården är viktiga kunskapsbärare i frågor om emblemen. Centrala utbildningar vid universitet och högskolor inom juridik, statsvetenskap och internationella relationer bör innehålla ämnet internationell humanitär rätt. Staterna uppmuntras även att utbilda unga om den internationella humanitära rätten. Sedan 2011 innehåller de svenska läroplanerna i samhällskunskap för årskurs 7-9 och gymnasiet ämnet folkrätt i väpnade konflikter som omfattar internationell humanitär rätt GK I artikel 47; GK II artikel 48; GK III artikel 127; GK IV artikel 144; TP I artikel 80, 83(2) och 87(2); TP II artikel 19; TP III artikel ICRC:s sedvanerättsstudie, regel 139, 142 och Integrating the Law, ICRC, Genève Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011(Skolverket); Läroplan, examensmål och gymnasiegemensamma ämnen för gymnasieskola 2011(Skolverket). Totalförsvarets folkrättsråd, som har ett särskilt fokus på att kunskapsspridning om folkrätten i väpnade konflikter, spelade en avgörande roll för införandet av ämnet i läroplanen. 32

33 5.3 Nationella rödakors- och rödahalvmåneföreningarnas roll De 189 nationella rödakors- och rödahalvmåneföreningarna har en så kallad stödjande roll till sina regeringar inom det humanitära området. I den stödjande rollen kan den nationella föreningen efter överenskommelse med landets regering eller en myndighet ges i uppdrag att utföra åtaganden som normalt vilar på det offentliga. Sådana uppdrag regleras ofta genom särskild författning eller avtal. Denna för rödakors- och rödahalvmåneföreningar unika roll har sin grund i Genèvekonventionerna och i internationella rödakors- och rödahalvmånerörelsens stadgar. 90 I många stater, exempelvis i Finland och Tyskland, används särskilda rödakorslagar för att reglera specifika uppdrag och privilegier för den nationella föreningen. 91 En uppgift som faller inom den stödjande rollen är samarbetet mellan regeringarna och deras respektive nationella föreningar för att säkerställa respekt för den humanitära rätten och för att skydda emblemen i Genèvekonventionerna och tilläggsprotokollen. Vidare har de nationella föreningarna uppgiften att hjälpa sina regeringar att sprida kunskap om internationell humanitär rätt. 92 Dessa stödjande uppgifter har återkommande betonats av FN:s generalförsamling, senast i januari 2011: Noting the special responsibilities of national Red Cross and Red Crescent societies, as auxiliaries to the public authorities of their respective States in the humanitarian field, to cooperate with and assist their Governments in the promotion, dissemination and implementation of international humanitarian law Se resolution 2, Specific nature of the International Red Cross and Red Crescent Movement in action and partnerships and the role of National Societies as auxiliaries to the public authorities in the humanitarian field, 30:e internationella rödakors- och rödahalvmånekonferensen, Genève Se Lag om Finlands Röda Kors /238, Republikens presidents förordning om Finlands Röda Kors 811/2005 resp. Gesetz über das Deutsche Rote Kreuz und andere freiwillige Hilfsgesellschaften im Sinne der Genfer Rotkreuz-Abkommen, Internationella rödakors- och rödahalvmånerörelsens stadgar, artikel 3 (2). 93 UN doc. General Assembly resolution 65/29 of 10 January

34 Samarbetet med de nationella föreningarna stärker regeringarna i genomförandet av deras folkrättliga åtagande Svenska Röda Korsets arbete I Sverige finns inget specifikt uppdrag från regeringen till Svenska Röda Korset om att skydda emblemen i Genèvekonventionerna och tilläggsprotokollen. Trots det fungerar samarbetet mellan Svenska Röda Korset, regeringen och berörda myndigheter bra, mycket tack vare en lång tradition av samarbete. Svenska Röda Korset har även en ledamot i Totalförsvarets folkrättsråd där ansvariga departement och myndigheter ingår. Folkrättsrådet har bland annat uppgiften att ta initiativ för att främja utveckling, spridning och tillämpning av folkrättens regler inom totalförsvaret. Det är emellertid Svenska Röda Korsets uppfattning att ett tydligt uppdrag från regeringen skulle effektivisera arbetet för emblemens skydd i Sverige. 95 Svenska Röda Korset arbetar på olika sätt för att skydda emblemen i Sverige. En viktig verksamhet är att sprida kunskap om internationell humanitär rätt, som också omfattar emblemens användning. 96 Information om emblemen och de tillämpliga reglerna finns på organisationens hemsida. 97 Emblemmissbruk av företag, organisationer, myndigheter eller enskilda personer dokumenteras och följs upp. Under 2014 hanterades cirka 100 enskilda ärenden. En övervägande majoritet handlade om tydliga fall av missbruk. I fall som bedöms vara fråga om missbruk kontaktas den berörda med information om de internationella och nationella reglerna som styr användingen av emblemen. Oftast är det okunskap som lett till att emblem, eller märken som kan förväxlas med emblem, används i strid med reglerna. I huvudsak handlar det om det röda korset men även missbruk av röda halvmånen förekommer i Sverige. I de flesta fall leder 94 Se bl.a. resolution XI, 23:e internationella rödakorskonferensen, Bukarest 1977: The 23rd International Conference of the Red Cross [ ] invites the National Societies to assist their own governments in fulfilling their obligations in this respect [ ] 95 Svenska Röda Korsets Yttrande över Folkrättskommitténs betänkande SOU 2010:72, För mer omfattande beskrivning av verksamheten se Folkrätt i väpnad konflikt SOU 2010:72, s. 571 ff. 97 Se 34

35 kontakten till att missbruket upphör. Om missbruket inte upphör efter återkommande kontaker vidtar Svenska Röda Korset inga vidare åtgärder. 98 Svenska Röda Korset svarar även på frågor och informerar om hur emblemen får användas. Det kan handla om användning inom hälso- och sjukvården, första hjälpen vid idrottsevenemang men även om frågor som rör Försvarsmaktens användning. För att förebygga missbruk av emblem genomförs också riktade insatser mot exempelvis myndigheter och reklamskolor. 6 Emblemen i dag nya och gamla utmaningar Det röda korset, den röda halvmånen och den röda kristallen 99 spelar en viktig roll för att skydda den militära och civila hälso- och sjukvården i väpnade konflikter. Vid sidan av detta utmärker de den internationella rödakors- och rödahalvmånerörelsens olika verksamheter. Bland människor som drabbas av väpnade konflikter, naturkatastrofer och andra kriser står symbolerna för hopp, hjälp och värdighet. Respekten för emblemen handlar om kärnan i den humanitära rätten; att skydda personer som inte deltar, eller inte längre deltar, i stridigheterna. Det är därför viktigt att såväl de stater som använder emblemen som rödakors- och rödahalvmånerörelsens olika delar medvetet vårdar emblemens inneboende värden och aktivt verkar för att de skyddas och inte missbrukas. 98 I Storbritannien tar Ministry of Defence (Försvarsdepartementet) över ärenden när Brittiska Röda Korset inte får gehör. Försvarsdepartementet skickar ett officiellt brev och upplyser om den illegala användningen. Detta anses vara ett effektivt sätt att motverka missbruk och undvika onödiga, kostsamma rättsproceser. 99 Den röda kristallen används av Magen David Adom i internationella insatser. Nationellt används den röda davidsstjärnan. 35

36 6.1 Sjukvård i skottlinjen Dessvärre utsätts respekten och skyddet för hälso- och sjukvården för hårda prövningar i dagens väpnade konflikter och det gäller även respekten för emblemen. Den illavarslande trenden framgår tydligt av de studier som dokumenterar hur våldsincidenter drabbar hälso- och sjukvården i väpnade konflikter och andra nödsituationer som genomförs av ICRC sedan En tydlig bild framkommer: 1. Direkta angrepp mot hälso- och sjukvården inklusive hot och våld mot personal, dödande av personal och patienter, angrepp mot fordon, sjukhus och utrustning. 2. Hindrande av vård genom hot, omständliga kontrollrutiner vid checkpoints med effekten att patienter inte får den vård de behöver i tid och som i många fall leder till patienters död. 3. Diskriminering; vårdpersonal som tvingas att vårda vissa militärer före andra, eller personal som på eget initiativ diskriminerar, i strid mot den humanitära rättens mest grundläggande principer. 4. Allmänna säkerhetssituationen har stora konsekvenser för hälsooch sjukvården; svårigheter för patienter att få tillträde till vården, personal som har svårt att ta sig till och från arbetet, personal som lämnar landet m.m. Problemet är större och mer systematiskt än vad man tidigare kunnat ana. Samtidigt kan det konstateras att det bara är toppen av ett isberg som har dokumenterats. Studierna visar att det främst är den lokala hälso- och sjukvårdsinfrastrukturen som drabbas. 90 procent av de dokumenterade incidenterna berör de lokala aktörerna. När det gäller de som bär ansvar för våldet så kan cirka en tredjedel av incidenterna härledas till icke-statliga väpnade grupper och en tredjedel till staters väpnade styrkor och säkerhetsstyrkor. Den sista tredjedelen omfattar bland annat våld 100 Health Care in Danger: A sixteen country study, ICRC, Genève 2011; Health Care in Danger: Violent incidents affecting health care: January to December 2012, Genève 2013; Health Care in Danger: Violent incidents affecting delivery of health care January 2012 to December 2013, Genève

37 som utövas av familjemedlemmar och andra privatpersoner. De indirekta effekterna av våldet är mycket omfattande. För varje läkare eller sköterska som dör eller blir oförmögen att arbeta blir tusentals patienter utan vård. Detta ledde till att resolutionen Health Care in Danger: Respecting and Protecting Health Care antogs vid den 31:a internationella rödakors- och rödahalvmånekonferensen i Genève Statsparterna i Genèvekonventionerna och rödakors- och rödahalvmånerörelsen utfäster genom resolutionen att vidta en rad åtgärder för att förbättra respekten och skyddet för hälso- och sjukvården i väpnade konflikter och andra nödsituationer. ICRC gavs i uppdrag att genomföra expertkonsultationer för att ta fram konkreta förslag. Dessa genomfördes De slutgiltiga förslagen och rekommendationerna presenteras vid den 32:a internationella rödakors- och rödahalvmånekonferensen i december Bland rekommendationerna som hittills publicerats märks vikten av nationellt genomförande av de folkrättsliga reglerna som skyddar hälso- och sjukvårdspersonal, utrustning och patienter, inklusive skyddet för emblemen, samt nationella regelverk som ger effekt åt reglerna, med effektiva sanktionsmöjligheter. Vidare lyfts vikten av kunskap om de folkrättsliga reglerna som skyddar hälsooch sjukvården; internationell humanitär rätt och mänskliga rättigheter. Vid sidan av militären, säkerhetsstyrkorna och de stridande i väpnade konflikter är hälso- och sjukvårdspersonalen nyckelpersoner som bör ha en mycket god kunskap om reglerna. Sjukvårdspersonalen är också viktiga ambassadörer när det gäller emblemen, deras funktion och regler för användning. Ytterligare ett område som behandlas i rekommendationerna är de väpnade styrkornas rutiner, utbildingar, övningar och manualer. 102 Kopplat till initiativet att förbättra respekten för sjukvården har Svenska Röda Korset genomfört en särskild studie av hur tillgången till hälso- och sjukvården påverkas ur ett genusperspektiv Resolution 5, 31:a internationella rödakors- och rödahalvmånekonferensen, Genève Samtliga rapporter med rekommendationer finns tillgängliga på samt Access to Health Care during Armed Conflicts and Other Emergencies: Examining Violence against Health Care from a Gender Perspective, Svenska Röda Korset, (kommande 2015). 37

38 6.2 Vägen framåt För att uppnå respekt för emblemen och för att det skydd de utmärker ska bli så effektivt som möjligt krävs ett uthålligt, konsekvent och ständigt arbete. Viktigast är de förebyggande insatserna, att fortsätta sprida kunskap om emblemens livsavgörande funktion i väpnade konflikter och vilka konsekvenser det får när de inte respekteras. Som statspart i Genèvekonventionerna har regeringen det yttersta ansvaret för emblemen i Sverige. Lagen om skydd för kännetecken i den internationella humanitära rätten är ett verktyg som kan bidra till att förhindra missbruk eller olaglig användning av emblemen. Regeringen har därutöver ett folkrättsligt ansvar att aktivt sprida kunskap om emblemen. Som Sveriges nationella rödakorsförening, har Svenska Röda Korset mandat att hjälpa regeringen att skydda emblemen och att sprida kunskap om deras användning i enlighet med den internationella humanitära rätten. Tillsammans måste den svenska regeringen och Svenska Röda Korset utforska nya möjligheter till att kunskapen om emblemen når såväl särskilda nyckelmålgrupper som allmänheten. Modern teknik har kommit att innebära nya utmaningar när det gäller att övervaka missbruk av emblemen men tekniken skapar också nya möjligheter. Övervakningen på internet som ett gränslöst nätverk och ett flöde av information är en särskild utmaning. En annan är användingen av emblem i dataspel, inte minst i krigsspel. Det kommer att krävas innovativa sätt att sprida kunskap men också ett mer systematiskt och strategiskt samarbete, kanske tillsammans med aktörer inom den civila och militära hälso- och sjukvården. Särskilda satsningar behövs för att göra den röda kristallen känd. Ett utmärkt tillfälle ges i samband med att tilläggsprotokoll III träder ikraft och genomförs i Sverige genom den nya lagen om emblemens skydd och användning. Sverige har under alla år visat ett starkt intresse och engagemang för humanitärt arbete i väpnade konflikter. Den humanitära rätten utgör ett viktigt ramverk för det humanitära uppdraget i väpnade konflikter. Den skyddar, reglerar och möjliggör opartiskt humanitärt arbete. En av de mest centrala humanitära funktionerna i väpnade konflikter är hälso- och sjukvården, den militära och 38

39 civila. Emblemen röda korset, röda halvmånen och röda kristallen fyller avgörande funktioner för att skydda och möjliggöra det arbetet. De är symboler som räddar liv. 39

40

41 En ny lagstiftning om skydd för kännetecken i den internationella humanitära rätten av Liv Bernitz 1 Inledning Den 12 juni 2014 antog riksdagen en ny lag om skydd för kännetecken i den internationella humanitära rätten (2014:812). Den nya lagen, som trädde i kraft den 21 februari 2015, ersätter den tidigare lagen (1953:771) om skydd för vissa internationella sjukvårdsbeteckningar m.m. Ändringarna föranleds i första hand av ett svenskt tillträde till tilläggsprotokollet den 8 december 2005 till Genèvekonventionerna den 12 augusti 1949 rörande antagande av ytterligare ett kännetecken (tilläggsprotokoll III). Genom protokollet inrättas ett nytt kännetecken den röda kristallen som kompletterar bl.a. det röda korset som kännetecken för sjukvård och själavård under väpnade konflikter. Lagändringarna innebär bl.a. att svensk militär sjukvård tillfälligt ska kunna använda den röda kristallen om det röda korset är ifrågasatt av t.ex. politiska eller religiösa skäl. Även rödakorsrörelsen, inklusive föreningen Svenska Röda Korset, ska kunna använda det nya kännetecknet. En annan nyhet i lagen är att ytterligare två internationella kännetecken skyddas kännetecknet för anläggningar och installationer som innehåller farliga krafter (t.ex. kärnkraftverk) och kännetecknet för kulturegendom. Straffansvaret vid otillåten användning av kännetecken har också setts över och i viss utsträckning skärpts. 41

42 I artikeln beskrivs den nya lagstiftningen och tilläggsprotokollet. Beskrivningen är i huvudsak en sammanfattning av vad som anges i propositionen till den nya lagstiftningen (Skydd för kännetecken i den internationella humanitära rätten, prop. 2013/14:129). 2 Genèvekonventionerna och tilläggsprotokoll I och II Till de viktigaste traktaterna inom den internationella humanitära rätten hör Genèvekonventionerna från den 12 augusti 1949: den första Genèvekonventionen angående förbättrande av sårades och sjukas behandling vid stridskrafterna i fält, den andra Genèvekonventionen angående förbättrande av behandlingen av sårade, sjuka och skeppsbrutna tillhörande stridskrafterna till sjöss, den tredje Genèvekonventionen angående krigsfångars behandling samt den fjärde Genèvekonventionen angående skydd för civilpersoner under krigstid (Genèvekonventionerna). 104 Enligt artikel 2, som är gemensam för konventionerna, ska konventionerna tillämpas i varje förklarat krig eller annan väpnad konflikt som uppstår mellan två eller flera av de fördragsslutande parterna. Även om konventionerna främst alltså reglerar internationella väpnade konflikter slår de fast att ett visst minimiskydd också ska gälla i icke-internationella väpnade konflikter. Genèvekonventionerna vidareutvecklas och kompletteras genom två tilläggsprotokoll från den 8 juni 1977: Tilläggsprotokoll I rörande skydd för offren i internationella väpnade konflikter och tilläggsprotokoll II rörande skydd för offren i icke-internationella väpnade konflikter (tilläggsprotokollen till Genèvekonventionerna). Genèvekonventionerna och deras tilläggsprotokoll syftar till att skydda krigens offer och bygger på den grundläggande principen 104 Se prop. 2013/14:129 sid

43 att civila, sårade och sjuka kombattanter (stridande) samt krigsfångar och sjuk- och själavårdspersonal ska ha ett omfattande skydd. Konventionerna har nått universell anslutning. Även tilläggsprotokollen har tillträtts av ett stort antal stater. Sverige har tillträtt såväl konventionerna som tilläggsprotokoll I och II. Enligt konventionerna och protokollen är det röda korset, den röda halvmånen och det röda lejonet och solen internationellt erkända kännetecken för sjukvården och själavården under väpnade konflikter. Det röda lejonet och solen användes tidigare av Persien men kännetecknet används inte längre. Det omfattas emellertid fortfarande av konventionernas och protokollens skydd. Det röda korset och den röda halvmånen används för att märka ut personer och objekt som har ett särskilt skydd och som inte får anfallas. Personerna och objekten som får bära kännetecknen omfattas dock av skydd oavsett om de är utmärkta med kännetecknen eller inte. Det är alltså inte ett kännetecken i sig som medför skydd utan det är endast en manifestation av att personen är skyddad eller objektet är skyddat enligt den humanitära rätten. I konventionerna och protokollen finns regler om hur de skyddade kännetecknen får användas. Huvudregeln såväl under väpnad konflikt som i fredstid är att kännetecknen endast får användas i två syften: skyddande och utmärkande syfte (se artikel 44 i den första Genèvekonventionen). Användning i skyddande syfte innebär användning av ett kännetecken för att utmärka eller skydda personer eller objekt som har skydd enligt den humanitära rätten. Kännetecknet ska vara stort i förhållande till den person eller det objekt som skyddas. Med användning i utmärkande syfte avses i huvudsak att ett kännetecken används för att visa att en person eller ett objekt tillhör den internationella rödakors- och rödahalvmånerörelsen. Användningen skiljer sig från användning i skyddande syfte genom att den inte får signalera något skydd och att kännetecknet ska vara av liten storlek. Användningen av kännetecknen har enligt den första Genèvekonventionen och tilläggsprotokoll I huvudsakligen reserverats för den militära sjukvården och själavården, dvs. sjukvårdsformationer och sjukvårdsanstalter, för sjukvårdspersonal som används för uppsökande, omhändertagande, transport eller vård av sårade och sjuka, för själavårdspersonal som tjänstgör vid stridskrafterna, för personal som utbildats för att vid behov 43

44 tjänstgöra som biträdande sjukvårdare eller sjukbärare samt för materiel och sjuktransporter. Detsamma gäller enligt den andra Genèvekonventionen för motsvarande objekt och personer till sjöss samt enligt den fjärde Genèvekonventionen och tilläggsprotokoll I för civila sjukvårdsenheter, sjuktransporter och sjukvårdspersonal. I vissa fall kan också sjukvårdszoner utmärkas med kännetecknen. Det röda korset och den röda halvmånen får också användas av Internationella rödakorskommittén och Internationella rödakorsoch rödahalvmånefederationen. Dessutom får de erkända nationella rödakors- och rödahalvmåneföreningarna och vissa andra föreningar använda kännetecknen när de bistår den militära sjukvården. De nationella rödakors- och rödahalvmåneföreningarna får också använda kännetecknen för att visa att en person eller ett objekt tillhör rödakors- och rödahalvmånerörelsen Tilläggsprotokoll III till Genèvekonventionerna 3.1 Ett nytt kännetecken den röda kristallen I propositionen till den nya lagen framhåller regeringen att trots att det röda korset och den röda halvmånen känns igen och är erkända över större delen av världen respekteras de inte alltid i väpnade konflikter. I vissa fall har kännetecknen uppfattats som ett religiöst, politiskt eller kulturellt ställningstagande. En del stater har också haft svårt att välja något av de redan erkända kännetecknen som sitt lands permanenta kännetecken. Mot den bakgrunden har det ansetts finnas behov av ett neutralt kännetecken, helt utan religiösa, politiska eller kulturella kopplingar som kan urholka kännetecknets skyddsvärde. Parterna till Genèvekonventionerna beslutade därför vid en diplomat- 105 Se prop. 2013/14:129 sid

45 konferens i Genève 2005 om ytterligare ett tilläggsprotokoll till konventionerna. 106 Genom protokollet inrättas ett nytt kännetecken som kompletterar de tidigare erkända kännetecknen för sjukvård och själavårdspersonal. Vid den internationella rödakors- och rödahalvmånekonferensen 2006 beslutades att kännetecknet skulle benämnas den röda kristallen. Den röda kristallen består av en röd ram i form av en kvadrat ställd på sin spets mot vit bakgrund (artikel 2.2 i tilläggsprotokoll III). Enligt protokollet får de stater som vill det använda den röda kristallen som sitt permanenta kännetecken. Hittills har det röda korset haft en särställning i förhållande till de andra kännetecknen men nu jämställs samtliga kännetecken, inklusive den röda kristallen, med varandra (artikel 2.1). Villkoren och begränsningarna för att använda den röda kristallen är desamma som för de redan erkända kännetecknen (artikel 2.3). Förutom att etablera ett nytt kännetecken innebär protokollet också andra tillägg i den humanitära rätten, bl.a. möjliggörs en mer flexibel användning av kännetecknen. Det införs en möjlighet för den militära sjukvården och den militära själavårdspersonalen samt för de erkända nationella rödakors- och rödahalvmåneföreningarna att tillfälligt använda ett annat kännetecken än det man normalt använder (artiklarna 2.4 och 3.3). Vidare kan de erkända nationella föreningarna som använder den röda kristallen som sitt kännetecken i utmärkande syfte infoga andra kännetecken, t.ex. det röda korset, i den röda kristallen (artikel 3.1 och 3.2). Internationella rödakorskommittén samt Internationella rödakorsoch rödahalvmånefederationen får också använda sig av den röda kristallen under vissa omständigheter (artikel 4). En annan nyhet är att insatser under FN:s överinseende ska kunna använda ett gemensamt kännetecken (artikel 5). Protokollet består av 17 artiklar och ett annex. I artiklarna 1 7 finns materiella bestämmelser medan övriga artiklar är av mer teknisk art och behandlar bl.a. frågor om undertecknande och ratificering av protokollet. I annexet finns en avbildning av den röda kristallen. Protokollet trädde i kraft den 14 januari Hittills (februari 2015) har 70 stater tillträtt protokollet, däribland 106 Prop. 2013/14:129 sid

46 våra nordiska grannländer och en majoritet av EU:s medlemsstater. Den 30 mars 2006 undertecknade Sverige protokollet Ett svenskt tillträde till tilläggsprotokoll III Genom tilläggsdirektiv den 18 december 2008 fick Folkrättskommittén, som hade i uppdrag att kartlägga hur den internationella humanitära rätten genomförts i Sverige, även i uppdrag att föreslå de författningsändringar som skulle krävas för att möjliggöra en svensk ratificering av tilläggsprotokoll III. I uppdraget ingick också att göra en översyn av 1953 års lag och föreslå lämpliga ändringar. Folkrättskommittén överlämnade sitt slutbetänkande i oktober 2010, Folkrätt i väpnad konflikt svensk tolkning och tillämpning (SOU 2010:72). Kommittén föreslog bl.a. att Sverige skulle tillträda tilläggsprotokoll III och att nödvändiga lagändringar skulle göras i lagen om skydd för vissa internationella sjukvårdsbeteckningar m.m. Regeringen lämnade den 6 mars 2014 propositionen Skydd för kännetecken i den internationella humanitära rätten (2013/14:129) till riksdagen. I propositionen föreslogs att riksdagen skulle godkänna tilläggsprotokoll III och att riksdagen skulle anta regeringens förslag till lag om skydd för kännetecken i den internationella humanitära rätten och följdändringar i firmalagen (1974:156) och varumärkeslagen (2010:1877). Som skäl för ett tillträde framhöll regeringen bl.a. följande. Ett tillträde till tilläggsprotokoll III skulle kunna bidra till att förbättra säkerheten för svensk militär sjukvård och militär själavårdspersonal som agerar i konfliktområden där användningen av det röda korset är förenad med risker. Det kan då finnas behov av att tillfälligt märka ut sjukvårdstrupper med ett annat kännetecken. Protokollet innebär också förbättringar för den sjukvård och själavårdspersonal som deltar i insatser under FN:s överinseende 107 Prop. 2013/14:129 sid

47 eftersom det införs en möjlighet att vid sådana insatser använda ett gemensamt kännetecken. För rödakors- och rödahalvmånerörelsen, inklusive Svenska Röda Korset, innebär protokollet också fördelar. Protokollet möjliggör nämligen användning av den röda kristallen i stället för det röda korset om det kan underlätta arbetet. Vidare innebär ett tillträde att Sverige kan bidra till att stärka statusen och skyddet för den röda kristallen globalt. Ett tillträde innebär också att skyddet för den röda halvmånen stärks. Protokollet slår nämligen fast att alla kännetecknen har samma status. För ett tillträde talar också att Sverige historiskt sett bidragit vid utvecklingen av den internationella humanitära rätten och att Sverige var engagerat i förhandlingarna när tilläggsprotokoll III arbetades fram. Sammantaget innebär tilläggsprotokoll III enligt regeringen en betydande förstärkning av de befintliga reglerna i Genèvekonventionerna och tilläggsprotokoll I och II. Regeringen framhöll också att remissinstanserna varit genomgående positiva till att Sverige tillträder protokollet. 108 Riksdagen antog den 12 juni 2014 regeringens förslag. De svenska ratifikationshandlingarna deponerades den 21 augusti 2014 vilket innebär att tilläggsprotokollet trädde i kraft för svensk del den 21 februari Regeringen beslutade den 13 november 2014 att den nya lagen om skydd för kännetecken i den internationella humanitära rätten och följdändringarna skulle träda ikraft den 21 februari Prop. 2013/14:129 sid

48 5 En ny lag om skydd för kännetecken i den internationella humanitära rätten års lag ersätts av en ny lag Regeringen konstaterade i propositionen att ett tillträde till tilläggsprotokoll III krävde ändringar i lagen om skydd för vissa internationella sjukvårdbeteckningar m.m. Lagen behövde också förtydligas och moderniseras och var i flera avseenden i behov av en översyn. Behovet av sakliga och redaktionella ändringar var enligt regeringen så pass stort att det fanns skäl att ersätta 1953-års lag med en ny lag. Den nya lagen föreslogs få namnet lagen om skydd för kännetecken i den internationella humanitära rätten eftersom den skulle omfatta olika slags kännetecken som erkänns inom den humanitära rätten, inte bara sjukvårdsbeteckningar. Genom den nya lagen införs skydd för ytterligare tre kännetecken som omfattas av den internationella humanitära rätten den röda kristallen och de internationella kännetecknen för utmärkning av anläggningar och installationer som innehåller farliga krafter (t.ex. kärnkraftverk) respektive kulturegendom. Lagen innebär också att de kännetecken som sedan tidigare varit skyddade (det röda korset, den röda halvmånen, det röda lejonet och solen samt det internationella kännetecknet för civilförsvar) även fortsättningsvis är skyddade. Av den inledande bestämmelsen (1 ) framgår att lagens syfte är att genomföra bestämmelser om kännetecken enligt tre av de fyra Genèvekonventionerna, deras tilläggsprotokoll I-III och Haagkonventionen den 14 maj 1954 om skydd för kulturegendom i händelse av väpnad konflikt jämte tilläggsprotokoll (kulturkonventionen). Den tredje Genèvekonventionen angående krigsfångars behandling omfattas inte, eftersom den inte innehåller några bestämmelser om kännetecken. Därefter anges i 2 vilka kännetecken som är skyddade. De kännetecken som omfattas är det röda korset, den röda kristallen, den röda halvmånen samt det röda lejonet och solen. Vidare skyddas enligt 2 de märken som 48

49 utmärker civilförsvar, anläggningar och installationer som innehåller farliga krafter samt kulturegendom. I 3-8 anges vilken användning av kännetecknen som är tillåten. Av 3 framgår att de skyddade kännetecknen får användas offentligt endast om det är förenligt med lagens bestämmelser, allmän folkrätt (dvs. sedvanerätt) och bestämmelser om kännetecken i de bakomliggande konventionerna och protokollen. Kännetecknen för sjukvård och själavård får under vissa angivna förhållanden användas av den militära sjukvården och den militära själavårdspersonalen (4 ), de internationella rödakorsorganisationerna, de nationella föreningarna som är knutna till dem och vissa andra föreningar (5 ) samt den civila sjukvården (6 ). I 7 finns bestämmelser om användning av ett gemensamt kännetecken vid insatser under FN:s överinseende och av 8 framgår att det krävs tillstånd för användning av kännetecknen för civilförsvar, anläggningar och installationer som innehåller farliga krafter samt kulturegendom. Vidare innehåller lagen en straffbestämmelse som omfattar otillåten användning av samtliga kännetecken (9 ). Lagen avslutas med ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om avgifter (10 ). 5.2 Den röda kristallen skyddas och kännetecknen jämställs Tilläggsprotokoll III innebär att den röda kristallen ges samma skydd som bl.a. det röda korset har sedan tidigare. Dessutom jämställs samtliga kännetecken för sjukvård och själavård. I 1953 års lag hade det röda korset en särskild ställning i förhållande till de andra kännetecknen. Det hade sin grund i att den första Genèvekonventionen etablerade en hierarki mellan de erkända kännetecknen där det röda korset är huvudregeln och den röda halvmånen och det röda lejonet och solen accepteras undantagsvis. I tilläggsprotokoll III slås det nu fast att kännetecknen har samma status (artikel 2.1) och det fastställs att villkoren för användning av den röda kristallen ska vara identiska med villkoren för användning av de andra kännetecknen (artikel 2.3). I den nya lagen tydliggöras att samma skydd gäller för de fyra kännetecknen som kan användas 49

50 för att utmärka sjukvård och själavård. Regeringen betonar dock att det faktum att kännetecknen jämställs, som huvudregel inte innebär någon förändring för svensk del eftersom bl.a. Försvarsmakten och Svenska Röda Korset även fortsättningsvis normalt ska använda det röda korset som kännetecken Föreningen Svenska Röda Korsets rätt att använda det röda korset En nyhet i lagen om skydd för kännetecken i den internationella humanitära rätten är att föreningen Svenska Röda Korset inte längre ska behöva tillstånd av regeringen för att använda det röda korset. Rätten till användning av kännetecknet ska i stället framgå direkt i lagen. I propositionen framhåller regeringen att de nationella rödakors- och rödahalvmåneföreningarna har en särskild ställning och roll enligt Genèvekonventionerna. Föreningarna biträder bl.a. den militära sjukvården med att omhänderta, transportera och vårda sårade och sjuka under väpnade konflikter. I den mån föreningarna biträder den militära sjukvården har de rätt att använda det röda korset eller den röda halvmånen för att skydda t.ex. sjukvårdsanstalter och personal. Dessutom får de nationella rödakors- och rödahalvmåneföreningarna i enlighet med nationell rätt och de principer som fastställs vid de internationella rödakorsoch rödahalvmånekonferenserna använda kännetecknen för sin verksamhet i fredstid samt med vissa begränsningar under väpnade konflikter när de inte biträder den militära sjukvården. Användningen sker i sådant fall i utmärkande syfte för att visa att en person eller ett objekt tillhör rödakors- och rödahalvmånerörelsen. Enligt 1953 års lag hade de internationella rödakorsorganisationerna och utländska erkända nationella föreningar rätt att använda det röda korset och de andra erkända kännetecknen. Den svenska nationella föreningen, Svenska Röda Korset, behövde däremot regeringens tillstånd för sin användning av det röda korset. I den nya lagen ersätts alltså kravet på att 109 Prop. 2013/14:129 sid

51 Svenska Röda korset behöver tillstånd i varje enskilt fall för att använda det röda korset av en rätt i lagen för en svensk nationell förening att använda kännetecknet (5 första och andra styckena) Tillfällig användning av kännetecken En annan nyhet i lagen handlar om möjligheten att tillfälligt använda ett annat kännetecken än det som normalt används. Ändringarna berör framför allt den militära sjukvården och själavården samt de internationella rödakorsorganisationerna och de erkända nationella föreningarna. 111 Enligt artikel 2.4 i tilläggsprotokoll III finns en möjlighet för sjukvården och själavårdspersonalen hos de väpnade styrkorna att tillfälligt använda ett annat kännetecken än det som man normalt använder. En förutsättning för ett sådant byte är att användningen kan förstärka skyddet. Det ska alltså vara fråga om användning i skyddande syfte. I den nya lagen införs en möjlighet för den svenska militära sjukvården och själavårdspersonalen att tillfälligt använda den röda kristallen, den röda halvmånen eller det röda lejonet och solen om det kan förstärka skyddet (4 andra stycket). I propositionen pekade regeringen på att det för svensk del exempelvis skulle kunna röra sig om situationer där Försvarsmakten deltar i insatser i konfliktområden där det röda korset är ifrågasatt och ett annat kännetecken därför ger bättre skydd. Genom tilläggsprotokoll III infördes också en möjlighet för de nationella rödakors- och rödahalvmåneföreningarna att i exceptionella fall tillfälligt använda den röda kristallen i utmärkande syfte för att visa sin tillhörighet med rödakors- och rödahalvmånerörelsen. En sådan användning är tillåten endast för att underlätta föreningarnas arbete (artikel 3.3). De internationella rödakorsorganisationerna och deras personal får i vissa fall också använda den röda kristallen. En förutsättning är att det föreligger 110 Prop. 2013/14:129 sid Prop. 2013/14:129 sid. 22 och

52 exceptionella omständigheter och att det kan underlätta arbetet (artikel 4). I lagen om skydd för kännetecken i den internationella humanitära rätten finns bestämmelser om de internationella rödakorsorganisationernas och de erkända nationella föreningarnas användning av kännetecken (5 ). En svensk nationell förening kan tillfälligt använda den röda kristallen i utmärkande syfte. En förutsättning är att det på grund av särskilda omständigheter är påkallat för att underlätta arbetet. I propositionen anges att ett byte till den röda kristallen endast får ske undantagsvis, t.ex. om användningen av det röda korset är förenad med risker. Föreningen kan dessutom tillfälligt använda ett annat kännetecken än det röda korset i skyddande syfte, om föreningen biträder den militära sjukvården och Försvarsmakten tillfälligt använder ett annat kännetecken än det röda korset. Denna möjlighet till tillfällig användning av ett kännetecken i skyddande syfte har enligt regeringen sin grund i att de erkända nationella föreningarna ska likställas med den militära sjukvården när de används för samma uppgifter (artiklarna 26 och 27 och artikel 44 första stycket i den första Genèvekonventionen). 112 Enligt 5 tredje stycket finns det också en möjlighet för andra svenska föreningar som biträder den militära sjukvården under en väpnad konflikt att, efter tillstånd tillfällig använda ett annat kännetecken. Med andra föreningar avses andra frivilliga hjälpföreningar än de nationella rödakors- och rödahalvmåneföreningarna, om de har erkänts och bemyndigats av vederbörande regering och underställts för krigsmakten gällande lagar och reglementen (artikel 26 i den första Genèvekonventionen). 113 Den svenska regleringen är utformad så att tillfällig användning enligt tilläggsprotokoll III inte omöjliggörs för utländsk militär sjukvård och själavårdspersonal eller för utländska föreningar, om sådan användning skulle aktualiseras i Sverige. 112 Prop. 2013/14:129 sid Prop. 2013/14:129 sid

53 5.5 Gemensamt kännetecken vid insatser under FN:s överinseende Genom tilläggsprotokoll III införs en möjlighet för den sjukvård och själavårdspersonal som deltar i en insats under FN:s överinseende att använda ett av de skyddade kännetecknen, dvs. det röda korset, den röda kristallen, den röda halvmånen eller det röda lejonet och solen. Ett byte till ett gemensamt kännetecken förutsätter att samtliga stater som deltar i insatsen samtycker (artikel 5). Hittills har man bara kunnat använda den egna statens permanenta kännetecken. Nu ska en multinationell insats kunna använda ett gemensamt kännetecken, t.ex. värdlandets kännetecken eller det kännetecken som används av majoriteten av de deltagande staterna. Användningen behöver inte vara tillfällig. För svensk del finns bestämmelser om användning av ett gemensamt kännetecken vid sådana insatser i 7 i den nya lagen. I propositionen uttalades bl.a. följande. Begreppet insats under FN:s överinseende är avsett att fånga in en bred variation av uppdrag. Det är menat att omfatta olika former av fredsinsatser, vilket inbegriper såväl fredsbevarande som fredsframtvingande insatser. Insatser som utförs utan mandat från FN faller däremot utanför paragrafens tillämpningsområde. Själva FN får inte heller använda kännetecknet utan det är sjukvården och själavårdspersonalen i de nationella styrkorna som deltar i FN-insatsen som har rätt till användningen. 114 Svensk sjukvård och själavårdspersonal får använda ett sådant gemensamt kännetecken endast om regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer har lämnat samtycke till det. 5.6 Den civila sjukvårdens användning av det röda korset I den nya lagen görs också vissa ändringar när det gäller den civila sjukvårdens användning av kännetecken Prop. 2013/14:129 sid. 25 och Prop. 2013/14:129 sid och

54 Enligt den humanitära rätten har den civila sjukvården, såsom sjukhus, sjukvårdstransporter, sjukvårdspersonal och viss själavårdspersonal, en skyddad status under väpnade konflikter. Dessa personer och objekt kan få utmärkas med ett kännetecken på samma sätt som den militära sjukvården, dvs. för att visa att de är skyddade enligt den humanitära rätten. I detta kan även ingå vissa förberedande åtgärder som vidtas inför en väpnad konflikt. Kännetecknen får också undantagsvis användas i fredstid, i enlighet med varje stats lagstiftning och efter uttryckligt medgivande från någon av de nationella rödakors- eller rödahalvmåneföreningarna, för att utmärka fordon som används som ambulanser och för att ange var de hjälpstationer ligger som uteslutande är avsedda för avgiftsfri vård av sårade eller sjuka (artikel 44 fjärde stycket i den första Genèvekonventionen). Regeringen framhåller i propositionen att det är viktigt att möjligheten att använda rödakorsmärket i fredstid är begränsad för att upprätthålla respekten för det röda korset. Enligt regeringen finns det annars en risk att det röda korset uppfattas avse sjukvård i största allmänhet, vilket kan leda till att kännetecknets skyddsvärde under väpnade konflikter urvattnas. Bestämmelser om den civila sjukvårdens användning av kännetecknen finns i 6. Civil sjukvård får använda märkena det röda korset, den röda kristallen, den röda halvmånen och det röda lejonet och solen under en väpnad konflikt (6 första stycket). Av andra stycket framgår att svensk civil sjukvård bara får använda rödakorsmärket (det finns inte någon möjlighet att använda sig av de andra erkända märkena) och att användningen kräver tillstånd av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Genom ändringar i totalförsvarets folkrättsförordning (1990:12) som trädde i kraft den 21 februari 2015 är det Socialstyrelsen som meddelar sådana tillstånd. Om det finns särskilda skäl och föreningen Svenska Röda Korset har lämnat samtycke, får svensk civil sjukvård använda rödakorsmärket för utmärkning i fredstid av fordon som används som ambulanser och för att visa hjälpstationer som uteslutande är avsedda för avgiftsfri vård av sårade och sjuka (6 tredje stycket). Användningen kräver tillstånd. Med hjälpstation avses enligt propositionen sådana stationer som ger första hjälpen i nödsituationer. Kraven på särskilda skäl och samtycke från Svenska 54

55 Röda Korset är nyheter i förhållande till 1953 års lag och är avsedda att utgöra ytterligare förtydliganden av vad som gäller enligt artikel 44 fjärde stycket i den första Genèvekonventionen. Genom kravet på särskilda skäl markeras enligt regeringen att tillstånd för sådan användning endast ska lämnas undantagsvis. Sådan användning får endast ske i utmärkande syfte och alltså inte i skyddande syfte Utmärkning av anläggningar och installationer som innehåller farliga krafter och av kulturegendom I lagen införs också skydd för andra kännetecken inom den humanitära rätten de internationella kännetecknen för utmärkning av anläggningar och installationer som innehåller farliga krafter och för utmärkning av kulturegendom. 117 Det internationella kännetecknet för utmärkning av anläggningar och installationer som innehåller farliga krafter används för att märka ut dammar, vallar och kärnkraftverk. Dessa har ett särskilt skydd enligt den humanitära rätten, eftersom anfall mot dem kan utlösa farliga krafter och leda till svåra förluster bland civilbefolkningen (artikel 56 i tilläggsprotokoll I och artikel 15 i tilläggsprotokoll II till Genèvekonventionerna). I syfte att underlätta identifiering av sådana anläggningar och installationer får de utmärkas med ett särskilt kännetecken bestående av en grupp av tre lysande orangefärgade cirklar placerade på samma axel. Genom kulturkonventionen från 1954 förbinder sig parterna att respektera och skydda kulturegendom under väpnade konflikter och under ockupation. Bland annat skyddas minnesmärken, byggnader, konstverk och andra kulturföremål. Sådan egendom kan utmärkas med ett kännetecken bestående av en vapensköld med spetsen nedåt och med ett blåvitt snedkors. Kännetecknet används ensamt eller upprepat tre gånger beroende på graden av skydd. Kulturegendom under allmänt skydd får utmärkas med ett ensamt kännetecken. Kännetecknet upprepat tre gånger får bara användas för egendom med speciellt skydd. Sådant skydd 116 Prop. 2013/14:129 sid Prop. 2013/14:129 sid

56 tillförsäkras kulturegendom genom att den förs in i ett internationellt register hos FN:s organisation för utbildning, vetenskap och kultur (Unesco). 118 I lagen införs nu regler om skydd för kännetecknen för utmärkning av anläggningar och installationer som innehåller farliga krafter respektive kulturegendom (2 6 och 7 samt 8 ). Regeringen framhöll att det i samband med att lagen sågs över var lämpligt att införa ett sådant skydd. Endast märket och inte någon benämning omfattas av skyddet. Det krävs tillstånd för att använda de skyddade kännetecknen (8 ). Genom ändringar i totalförsvarets folkrättsförordning som trädde i kraft den 21 februari 2015 är det Affärsverket svenska kraftnät respektive Riksantikvarieämbetet som meddelar sådana tillstånd. 5.8 Straffansvar vid otillåten användning av kännetecknen Straffansvaret vid otillåten användning av kännetecknen har förtydligats och delvis skärpts i den nya lagen. 119 Regeringen ansåg i likhet med Folkrättskommittén att regleringen i 1953 års lag kunde leda till oklarheter om straffansvarets gränser. Dessutom ansågs det finnas behov av en språklig modernisering av paragrafen. Straffansvaret omfattar samtliga kännetecken som är skyddade enligt lagen. Av 9 första stycket följer att den som i strid med lagens bestämmelser använder ett skyddat kännetecken för varor, tjänster eller verksamheter eller för utmärkning på skyltar, anslag eller liknande döms för otillåten användning av kännetecken i den internationella humanitära rätten till böter eller fängelse i högst sex månader. Detsamma gäller den som i näringsverksamhet på annat sätt använder ett sådant kännetecken i strid med lagen. Straffansvaret gäller enligt andra stycket också den som använder ett kännetecken som kan förväxlas med ett skyddat kännetecken. Från straffansvar undantas enligt tredje stycket ringa fall. Regeringen uttalade i propositionen att kriminaliseringen främst bör ta sikte på otillåten användning i näringsverksamhet men att 118 Prop. 2013/14:129 sid. 15 och Prop. 2013/14:129 sid och

57 skyddet för kännetecknen också bör omfatta annan form av otillåten offentlig användning, dvs. oavsett om användningen äger rum i näringsverksamhet eller inte. Lagen tar dock sikte på sådan användning som sker offentligen, dvs. inför allmänheten. Rent privat användning är alltså inte straffbar. Liksom i dag är lagens ordalydelse inte begränsad till otillåten användning i fredstid utan straffansvaret omfattar enligt regeringen också gärningar under en väpnad konflikt. 120 I propositionen framhöll regeringen vidare bl.a. följande. Kriminaliseringen bör omfatta användning av det röda korset och de övriga kännetecknen för andra ändamål än de som de är avsedda för. Det förekommer att kännetecknen, framför allt det röda korset, felaktigt används bl.a. i kommersiellt syfte. Av propositionen följer att det är straffbart att ta in ett skyddat kännetecken i ett varu- eller näringskännetecken och att typexemplet är användning av ett rött kors som varumärke för en privat läkarverksamhet eller verksamhet av jour- eller akutkaraktär. Att använda ett kännetecken på vara eller förpackning är enligt regeringen också straffbart. Detsamma gäller användning i firmor eller reklam. Straffansvaret omfattar också den som på ett annat sätt i näringsverksamhet använder sig av ett skyddat kännetecken. Som exempel nämns användning i dekorativt syfte eller på utrustning eller personal. Enligt 1953 års lag var det straffbart att använda märke, benämning eller kännetecken som företer en sådan likhet med ett skyddat kännetecken att förväxling lätt kan ske. En nyhet i den nya lagen är att det för straffansvar är tillräckligt att förväxling med ett skyddat kännetecken kan ske. Det krävs alltså inte längre att förväxling lätt kan ske. Av propositionen framgår att regeringen ansåg att det var viktigt att motverka missbruk även i de fall där märken och benämningar är förväxlingsbara med t.ex. det röda korset men där kravet på att förväxling lätt kan ske inte är uppfyllt. Enligt regeringen riskerar även ett sådant missbruk att urvattna kännetecknens skyddsvärde under väpnade konflikter. Ändringen markerar enligt regeringen en viss skärpning. Frågan om huruvida det finns en förväxlingsrisk ska enligt regeringen prövas utifrån en helhetsbedömning av samtliga relevanta faktorer i det enskilda 120 Prop. 2013/14:129 sid

58 fallet. I propositionen anges att förväxlingsrisk kan föreligga om det finns en risk att allmänheten associerar till eller tror att det finns ett samband med något av de skyddade kännetecknen. Vidare anges att det är tillåtet att använda märken, symboler, emblem eller beteckningar som på något sätt liknar de skyddade kännetecknen om det inte finns någon risk för förväxling (t.ex. om korset består av ett mycket smalt plustecken eller om korset, halvmånen eller kristallen har en helt annan färg än röd). Att använda en annan bakgrundsfärg än vit torde dock enligt regeringen normalt sett inte vara tillräckligt för att utesluta risk för förväxling och inte heller torde det vara tillräckligt att ändra t.ex. korsets färg till en annan färg som ligger nära den röda färgen, såsom rosa eller orange. 121 Ändringarna i straffbestämmelsen har även lett till följdändringar i varumärkeslagen och firmalagen så att de krav som ställs upp vid registrering av nya varumärken och firmor överensstämmer med straffansvaret vid otillåten användning av kännetecknen. Det innebär att varumärken och firmor inte ska kunna registreras om de utan tillstånd innehåller ett skyddat kännetecken eller något som kan förväxlas med ett skyddat kännetecken. Från straffansvar undantas ringa fall. Regeringen uttalade att det vid bedömningen av om en gärning är att anse som ringa bör samtliga relevanta omständigheter beaktas, t.ex. att en utmärkning varit tillfällig eller att risken för förväxling varit begränsad. Slutligen ändrades straffskalan och det anges nu att gärningen leder till böter eller fängelse sex månader. Detta är alltså en nyhet i förhållande till 1953 års lag där straffskalan var böter eller fängelse och det inte angavs något maximistraff. Regeringen framhöll att straffvärdet för gärningarna motiverar en straffskala på böter eller fängelse i högst sex månader och att en sådan straffskala väsentligen är i linje med vad som gäller i våra nordiska grannländer. 121 Prop. 2013/14:129 sid och

59 6 Ändringar i totalförsvarets folkrättsförordning Som nämnts ovan trädde ändringar i totalförsvarets folkrättsförordning i kraft den 21 februari Ändringarna innebär att tillståndsprövningen enligt lagen om skydd för kännetecken i den internationella humanitära rätten delegeras från regeringen till förvaltningsmyndigheter. Av 20 a totalförsvarets folkrättsförordning framgår att en ansökan om tillstånd att använda ett kännetecken enligt lagen om skydd för kännetecken i den internationella humanitära rätten prövas av Socialstyrelsen när det gäller det röda korset, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap när det gäller det internationella kännetecknet för civilförsvar, Affärsverket svenska kraftnät när det gäller det internationella kännetecknet för anläggningar och installationer som innehåller farliga krafter och Riksantikvarieämbetet när det gäller det internationella kännetecknet för kulturegendom. Av 20 b framgår vad en sådan ansökan ska innehålla. 7 Avslutning Sverige har nu tillträtt tilläggsprotokoll III. Som beskrivits ovan innebär protokollet förutom att etablera den röda kristallen som ett nytt kännetecken flera nyheter och tillägg i den humanitära rätten. Bland annat öppnar protokollet för en mer flexibel användning av kännetecknen, t.ex. möjligheten till tillfällig användning av ett kännetecken. Detta har ansetts kunna bidra till att svenska sjukvårdstrupper får ett starkare skydd vid t.ex. fredsinsatser utomlands. En annan nyhet är att sjukvård och själavårdspersonal som deltar i en insats under FN:s överinseende ska kunna använda ett gemensamt kännetecken. Den nya lagen om skydd för kännetecken i den internationella humanitära rätten och följdändringarna trädde i kraft den 21 februari Lagen är 59

60 anpassad till de krav som följer av tillträdet till tilläggsprotokollet. Den nya lagstiftningen innebär också att det har gjorts en översyn och en modernisering av regleringen på området. 60

61 Lagar och konventioner i urval 1 Lag (2014:812) om skydd för kännetecken i den internationella humanitära rätten Lagens syfte 1 Denna lag innehåller föreskrifter för genomförande av bestämmelser om kännetecken enligt följande internationella konventioner och protokoll i den internationella humanitära rätten: 1. Genèvekonventionen den 12 augusti 1949 angående förbättrande av sårades och sjukas behandling vid stridskrafterna i fält (SÖ 1953:14), 2. Genèvekonventionen den 12 augusti 1949 angående förbättrande av behandlingen av sårade, sjuka och skeppsbrutna tillhörande stridskrafterna till sjöss (SÖ 1953:15), 3. Genèvekonventionen den 12 augusti 1949 angående skydd för civilpersoner under krigstid (SÖ 1953:17), 4. Tilläggsprotokoll I den 8 juni 1977 till Genèvekonventionerna den 12 augusti 1949 rörande skydd för offren i internationella väpnade konflikter (SÖ 1979:22), 5. Tilläggsprotokoll II den 8 juni 1977 till Genèvekonventionerna den 12 augusti 1949 rörande skydd för offren i icke-internationella väpnade konflikter (SÖ 1979:23), 6. Tilläggsprotokoll III den 8 december 2005 till Genèvekonventionerna den 12 augusti 1949 rörande antagande av ytterligare ett kännetecken, 7. Haagkonventionen den 14 maj 1954 om skydd för kulturegendom i händelse av väpnad konflikt jämte tilläggsprotokoll (SÖ 1985:7). Skyddade kännetecken 2 Följande kännetecken är skyddade enligt denna lag: 1. ett märke som består av ett rött kors mot vit bakgrund, eller benämningen röda korset eller Genèvekorset, 2. ett märke som består av en röd ram i form av en kvadrat ställd på sin spets mot vit bakgrund, eller benämningen röda kristallen, 61

62 3. ett märke som består av en röd halvmåne mot vit bakgrund, eller benämningen röda halvmånen, 4. ett märke som består av ett rött lejon och en röd sol mot vit bakgrund, eller benämningen röda lejonet och solen, 5. ett märke som utmärker civilförsvar och som består av en liksidig blå triangel mot orangefärgad bakgrund, 6. ett märke som utmärker anläggningar och installationer som innehåller farliga krafter och som består av tre lysande orangefärgade cirklar placerade på samma axel, 7. ett märke som utmärker kulturegendom och som består av en vapensköld med spetsen nedåt och med ett blåvitt snedkors, eller en kombination av tre upprepade sådana märken i en triangel. Tillåten användning av kännetecknen 3 Kännetecknen i 2 får användas offentligt endast om det är förenligt med 4 8, allmän folkrätt och bestämmelser om kännetecken i de konventioner och protokoll som anges i 1. 4 Militär sjukvård och militär själavårdspersonal får använda kännetecknen i Svensk militär sjukvård och själavårdspersonal får använda endast kännetecknet i 2 1. Ett kännetecken i får dock användas tillfälligt om det kan förstärka skyddet. 5 Internationella rödakorsorganisationer och nationella föreningar som är knutna till dem får använda kännetecknen i En svensk nationell förening får använda endast kännetecknet i 2 1. Kännetecknet i 2 2 får dock användas tillfälligt om detta på grund av särskilda omständigheter är påkallat för att underlätta arbetet. Om föreningen biträder den militära sjukvården, får föreningen därutöver tillfälligt använda ett kännetecken som den militära sjukvården tillfälligt använder för att förstärka skyddet enligt 4 andra stycket. Första stycket gäller också för andra föreningar som har till uppgift att biträda den militära sjukvården under en väpnad konflikt. En svensk förening får använda endast kännetecknet i 2 1. Sådan användning kräver tillstånd av regeringen eller den 62

63 myndighet som regeringen bestämmer. Tillståndet får också avse tillfällig användning av ett annat kännetecken som den militära sjukvården tillfälligt använder för att förstärka skyddet enligt 4 andra stycket. 6 Civil sjukvård får använda märkena i under en väpnad konflikt. Svensk civil sjukvård får använda endast märket i 2 1. Sådan användning kräver tillstånd av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Om det finns särskilda skäl och föreningen Svenska Röda Korset har lämnat samtycke, får svensk civil sjukvård använda märket i 2 1 för utmärkning i fredstid av fordon som används som ambulanser och för att visa hjälpstationer som uteslutande är avsedda för avgiftsfri vård av sårade och sjuka. Sådan användning kräver tillstånd av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. 7 Sjukvård och själavårdspersonal som deltar i en insats under Förenta nationernas överinseende får gemensamt använda ett av kännetecknen i Svensk sjukvård och själavårdspersonal får använda ett sådant gemensamt kännetecken endast om regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer har lämnat samtycke till det. 8 Kännetecknen i får användas endast efter tillstånd av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Straffansvar 9 Den som i strid med denna lag använder ett kännetecken i 2 för varor, tjänster eller verksamheter eller för utmärkning på skyltar, anslag eller liknande döms för otillåten användning av kännetecken i den internationella humanitära rätten till böter eller fängelse i högst sex månader. Detsamma gäller den som i näringsverksamhet på annat sätt använder ett sådant kännetecken i strid med denna lag. Första stycket gäller också den som använder ett kännetecken som kan förväxlas med ett kännetecken i 2. 63

64 I ringa fall ska det inte dömas till ansvar. Bemyndigande 10 Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om avgifter för prövningen av ansökningar om tillstånd att använda ett kännetecken enligt denna lag. Övergångsbestämmelser 1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Genom lagen upphävs lagen (1953:771) om skydd för vissa internationella sjukvårdsbeteckningar m.m. 2. Bestämmelserna om användning av de kännetecken som avses i 2 3 och 4 ska inte tillämpas i förhållande till varu- eller näringskännetecken som har registrerats eller använts före ikraftträdandet av den upphävda lagen. 3. Bestämmelserna om användning av de kännetecken som avses i 2 2, 6 och 7 ska inte tillämpas i förhållande till varu- eller näringskännetecken som har registrerats eller använts före ikraftträdandet, under förutsättning att användningen inte ger intryck av att ske i skyddande syfte under en väpnad konflikt. 2 Firmalag (1974:156) [ ] 10 En firma får inte registreras om den 1. strider mot lag eller annan författning eller mot goda seder eller allmän ordning, 2. utan tillstånd innehåller en sådan statlig eller internationell beteckning som enligt lag eller annan författning inte får användas obehörigen som firma, eller något som lätt kan förväxlas med en sådan beteckning, 3. utan tillstånd innehåller ett sådant kännetecken som enligt lagen (2014:812) om skydd för kännetecken i den internationella humanitära rätten inte får användas obehörigen som firma, eller något som kan förväxlas med ett sådant kännetecken, 64

65 3 Varumärkeslag (2010:1877) [ ] 2 kap. Nationell registrering av varumärken [ ] Hinder mot registrering på grund av hänsyn till allmänna intressen 7 Ett varumärke får inte registreras om det 1. strider mot lag eller annan författning eller mot goda seder eller allmän ordning, 2. är ägnat att vilseleda allmänheten i fråga om varans eller tjänstens art, kvalitet, geografiska ursprung eller någon annan omständighet, 3. utan tillstånd innehåller en sådan statlig eller internationell beteckning eller ett sådant kommunalt vapen som enligt lag eller annan författning inte får användas obehörigen som varumärke, eller något som lätt kan förväxlas med en sådan beteckning eller ett sådant vapen, eller 4. utan tillstånd innehåller ett sådant kännetecken som enligt lagen (2014:812) om skydd för kännetecken i den internationella humanitära rätten inte får användas obehörigen som varumärke, eller något som kan förväxlas med ett sådant kännetecken. Ett varumärke får inte heller registreras om märket innehåller eller består av något som är ägnat att uppfattas som en geografisk ursprungsbeteckning för vin eller spritdrycker och det avser vin eller spritdrycker av annat ursprung. Lag (2014:814). [ ] 4 Totalförsvarets folkrättsförordning (1990:12) Tillämpningsområde och innehåll 1 Denna förordning gäller för myndigheterna under regeringen. I förordningen finns föreskrifter till ledning för tolkningen och tillämpningen för svensk del av den internationella humanitära rätten i väpnade konflikter enligt Genèvekonventionerna den 12 65

66 augusti 1949 angående skydd för krigets offer samt enligt 1977 års tilläggsprotokoll I och II till Genèvekonventionerna. (Konventionerna och protokollen har publicerats i Sveriges överenskommelser med främmande makter, SÖ 1953:14 17 respektive SÖ 1979:22 23.) I förordningen finns också föreskrifter om viss tillämpning av Haagkonventionen den 14 maj 1954 om skydd för kulturegendom i händelse av väpnad konflikt jämte tilläggsprotokoll. (Konventionen har publicerats i Sveriges överenskommelser med främmande makter, SÖ 1985:7.) I 20 a och 20 b finns även föreskrifter i anslutning till lagen (2014:812) om skydd för kännetecken i den internationella humanitära rätten. Förordning (2014:1336). [ ] Identitetskort m.m. 17 Under den tid när den humanitära rätten i väpnade konflikter är tilllämplig ska den personal som anges i 2, 3, 6, 8 och 12 vid tjänstgöringen vara försedd med identitetskort som utvisar den folkrättsliga ställningen. Dessutom ska sjukvårdspersonal och själavårdspersonal vara försedda med armbindel med rödakorsmärket samt civilförsvarspersonal vara försedd med armbindel med det internationella kännetecknet för civilförsvar. Förordning (2014:1336). [ ] Tillstånd att använda kännetecken 20 a En ansökan om tillstånd att använda ett kännetecken enligt lagen (2014:812) om skydd för kännetecken i den internationella humanitära rätten prövas av 1. Socialstyrelsen när det gäller rödakorsmärket eller benämningen röda korset eller Genèvekorset, 2. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap när det gäller det internationella kännetecknet för civilförsvar, 66

67 3. Affärsverket svenska kraftnät när det gäller det internationella kännetecknet för anläggningar och installationer som innehåller farliga krafter, och 4. Riksantikvarieämbetet när det gäller det internationella kännetecknet för kulturegendom. Förordning (2014:1336). 20 b En ansökan om tillstånd enligt 20 a ska vara skriftlig och innehålla uppgifter om 1. sökandens namn eller firma och adress, 2. vilket kännetecken som ansökan avser, 3. ändamålen med användningen av kännetecknet, och 4. de omständigheter i övrigt som är av betydelse för prövningen av ärendet. De myndigheter som anges i 20 a får meddela ytterligare föreskrifter om ansökningsförfarandet för sina respektive ansvarsområden. Förordning (2014:1336). Utmärkning m.m. 21 Försvarsmakten ska under fredstid vidta de förberedelser som behövs för att märka ut Försvarsmaktens sjukvårdsenheter och sjukvårdstransportmedel med rödakorsmärken. Försvarsmakten får meddela föreskrifter om utmärkningen. Försvarsmakten får efter samråd med berörda myndigheter under fredstid vidta förberedelser för att sjuktransportflygplan och sjuktransporthelikoptrar ska kunna avge sådana särskilda signaler som anges i 1977 års tilläggsprotokoll, annex I. Förordning (2014:1336). 22 Myndigheten för samhällsskydd och beredskap ska under fredstid vidta de förberedelser som behövs för att utmärka sådana anläggningar som under höjd beredskap ska användas för befolkningsskydd och räddningstjänst med det internationella kännetecknet för civilförsvar. Förrådsbyggnader, skyddsrum och den materiel som den kommunala organisationen för räddningstjänst ska använda under höjd beredskap får utmärkas redan i fred. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap får efter samråd med Försvarsmakten meddela föreskrifter för utmärkningen. Förordning (2008:1007). 67

68 23 Socialstyrelsen ska under fredstid vidta de förberedelser som behövs för att märka ut civila sjukvårdsenheter och sjuktransportmedel med rödakorsmärken. Utmärkningen får göras redan i fredstid. Socialstyrelsen får efter samråd med Försvarsmakten meddela föreskrifter om utmärkningen. Förordning (2014:1336). 24 Affärsverket svenska kraftnät ska se till att kärnkraftverkens reaktorbyggnader samt dammar, vars förstörelse helt eller delvis kan ge upphov till farliga krafter, märks ut med det internationella kännetecknet för anläggningar och installationer som innehåller farliga krafter. Affärsverket svenska kraftnät får efter samråd med Försvarsmakten meddela föreskrifter om utmärkningen. Förordning (2014:1336). 25 Riksantikvarieämbetet skall under fredstid vidta de förberedelser som behövs för att utmärka sådan kulturegendom som tillförsäkras särskilt skydd enligt artikel 8 i 1954 års Haagkonvention. Utmärkningen får göras redan i fredstid. Länsstyrelsen skall under fredstid vidta de förberedelser som behövs för att utmärka sådan kulturegendom som avses i artikel 17 punkt 2 a) i den i första stycket nämnda konventionen. Utmärkningen får göras redan i fredstid. Riksantikvarieämbetet skall efter samråd med Försvarsmakten meddela de föreskrifter som behövs för att uppgiften skall utföras. Förordning (2001:609). 26 På allmänna kartor får rödakorsmärket användas för att märka ut sjukvårdsenheter och det internationella kännetecknet för anläggningar och installationer som innehåller farliga krafter användas för att märka ut kärnkraftverk enligt Lantmäteriets föreskrifter. Förordning (2014:1336). 68

69 5 Genèvekonventionen den 12 augusti 1949 angående förbättrande av sårades och sjukas behandling vid stridskrafterna i fält (I:a Genèvekonventionen) [ ] Kapitel VII Kännetecken Artikel 38 Såsom en hedersbevisning mot Schweiz behålles det heraldiska tecknet rött kors i vitt fält bildat medelst omkastning av Edsförbundets färger som emblem och kännetecken för sjukvårdstjänsten vid krigsmakten. För länder, vilka såsom kännetecken i stället för rött kors redan använda röd halvmåne eller rött lejon och röd sol i vitt fält, äro emellertid även dessa emblem tillåtna i denna konventions mening. Artikel 39 Under kontroll av vederbörande militära myndighet skall emblemet anbringas på flaggor och armbindlar ävensom på all till sjukvårdstjänsten hörande materiel. Artikel 40 I artiklarna 24, 26 och 27 avsedd personal skall på vänstra armen bära en fuktbeständig, med kännetecknet försedd bindel, som utlämnas och stämplas av den militära myndigheten. Förutom med den i artikel 16 omförmälda identitetsbrickan, skall sådan personal jämväl vara försedd med ett särskilt identitetskort, på vilket kännetecknet skall vara anbragt. Detta kort skall vara fuktbeständigt och av sådana dimensioner att det kan förvaras i fickan. Det skall vara avfattat på hemlandets språk och åtminstone angiva vederbörandes fullständiga namn, födelsedatum, rang och registreringsnummer, samt i vilken egenskap han har rätt till skydd enligt denna konvention. Kortet skall vara försett med innehavarens fotografi och dessutom antingen med hans underskrift eller med hans fingeravtryck eller med båda. På kortet skall den militära myndighetens stämpel anbringas. 69

70 Identitetskortet skall inom varje lands stridskrafter vara ensartat och inom de höga fördragsslutande parternas stridskrafter såvitt möjligt av samma typ. Det formulär, vilket såsom exempel finnes fogat till denna konvention, må tjäna till ledning för de stridande parterna. De skola vid fientligheternas början delgiva varandra det formulär, som kommer till användning. Varje identitetskort skall såvitt möjligt upprättas i minst två exemplar, av vilka ett skall behållas av hemlandet. Ovannämnda personal må icke i något fall berövas tjänstetecken, identitetskort eller rätten att bära armbindeln. I händelse av förlust skall den vara berättigad att utfå dubblettexemplar av kortet och nya tjänstetecken. Artikel 41 Den i artikel 25 angivna personalen skall, ehuru endast under den tid den utövar sjukvårdstjänst, bära en vit armbindel, i mitten försedd med kännetecknet i förminskad skala; bindeln skall utlämnas och stämplas av militär myndighet. De militära identitetskort, som innehavas av denna personal, skola angiva, vilken specialutbildning innehavaren undergått, den tillfälliga karaktären av de uppgifter han utför samt vilken rätt han har att bära armbindeln. Artikel 42 Konventionens flagga må endast hissas å sjukvårdsformationer och sjukvårdsanstalter, vilka stå under konventionens skydd, samt allenast med militär myndighets samtycke. Såväl vid rörliga formationer som fasta anstalter må jämte konventionsflaggan den stridande parts nationalflagga hissas, under vilken formationen eller anstalten lyder. Å sjukvårdsformationer, som råkat i fiendens våld, skall likväl endast konventionens flagga hissas. De stridande parterna skola, i den mån militära hänsyn det medgiva, vidtaga erforderliga åtgärder för att göra de kännemärken, som angiva förhandenvaron av formationer och anstalter, tillhörande sjukvården, tydligt skönjbara för fiendens lands-, luftoch sjöstridskrafter i syfte att utesluta varje möjlighet till fientlig handling mot desamma. 70

71 Artikel 43 Neutrala länders sjukvårdsformationer, vilka jämlikt bestämmelserna i artikel 27 erhållit tillstånd att erbjuda sina tjänster till en krigförande, skola jämte konventionens flagga hissa dennas nationalflagga, därest den gör bruk av den rättighet, som förlänats honom jämlikt artikel 42. Därest icke annat bestämmes av vederbörande militära myndigheter, må de alltid hissa sin egen nationalflagga, även om de falla i motpartens våld. Artikel 44 Märke, bestående av rött kors i vitt fält, ävensom orden Röda Korset eller Genève-korset må med undantag av de fall, som omnämnas i följande stycken av denna artikel, såväl i fred som i krig endast användas för att utmärka eller skydda sådana sjukvårdsformationer och sjukvårdsanstalter samt sådan personal och materiel, som står under skydd av denna konvention och övriga internationella konventioner reglerande liknande frågor. Detsamma skall gälla ifråga om i artikel 38 andra stycket omförmälda emblem för de länder, som använda dessa. De nationella rödakorsföreningarna och andra föreningar, som avses i artikel 26, må endast inom ramen för bestämmelserna i detta stycke använda det kännetecken, som medför skydd enligt konventionen. Dessutom må de nationella rödakorsföreningarna (Röda Halvmånen, Röda Lejonet och Solen) i fredstid i enlighet med det egna landets lagstiftning använda Röda Korsets namn och kännemärke för sin verksamhet i övrigt i enlighet med de principer, som fastställts vid de internationella rödakorskonferenserna. Därest denna verksamhet fortsättes under krigstid, skall förutsättningen för användande av kännemärket vara, att detta icke må anses medföra skydd enligt konventionen; kännemärket skall vara av relativt liten storlek och må icke anbringas på armbindlar eller hustak. De internationella rödakorsorganisationerna och deras vederbörligen bemyndigade personal skola alltid vara berättigade att använda kännetecknet rött kors i vitt fält. Undantagsvis må konventionstecknet i enlighet med vederbörande lands lagstiftning och efter uttryckligt medgivande 71

72 från någon av de nationella rödakorsföreningarna (Röda Halvmånen, Röda Lejonet och Solen) i fredstid användas för att utmärka de fordon, som användas som ambulanser och för att angiva befintligheten av de hjälpstationer som uteslutande äro avsedda för avgiftsfri vård åt sårade eller sjuka. [ ] Artikel 53 Andra enskilda personer eller sammanslutningar eller bolag, statliga eller privata, än sådana som enligt denna konvention äro därtill berättigade må icke använda tecknet eller benämningen Röda Korset eller Genève-korset eller något tecken eller någon benämning, som utgör en efterbildning därav, i vilket syfte användandet än sker och oberoende av vilken tidpunkt det började. Med hänsyn till den hedersbevisning, som ägnats Schweiz genom att de omkastade edsförbundsfärgerna valts till konventionstecken, och den förväxling, som kan uppstå mellan Schweiz' vapen och konventionstecknet, må under inga förhållanden enskilda personer, sammanslutningar eller bolag använda Schweiziska Edsförbundets vapen eller efterbildningar därav vare sig som fabriks- eller varumärke eller som del av sådana märken eller i illojalt handelssyfte eller på något sätt, som kan såra den schweiziska nationalkänslan. De höga fördragsslutande parter, som icke äro anslutna till Genèvekonventionen den 27 juli 1929 kunna emellertid bevilja hittillsvarande innehavare av i första stycket omnämnda emblem, benämningar eller märken uppskov på högst tre år räknat från ikraftträdandet av denna konvention för att upphöra med begagnandet av dessa, med förbehåll, att de ej må användas på sådant sätt, att de under krigstid synas medföra skydd jämlikt konventionen. Förbudet enligt denna artikels första stycke skall likaledes tillämpas, dock utan att hittillsvarande innehavares rätt därav beröres, på i artikel 38 andra stycket omnämnda emblem och märken. 72

73 Artikel 54 De höga fördragsslutande parter, vilkas lagstiftning icke redan innehåller tillräckliga bestämmelser härom, skola vidtaga erforderliga åtgärder för att under alla omständigheter förebygga och förhindra de missbruk, som omnämnas i artikel 53. [ ] 6 Genèvekonventionen den 12 augusti 1949 angående förbättrande av behandlingen av sårade, sjuka och skeppsbrutna tillhörande stridskrafterna till sjöss (II:a Genèvekonventionen) Kapitel VI Kännetecken Artikel 41 Under kontroll av vederbörande militära myndighet skall emblemet rött kors i vitt fält anbringas på flaggor och armbindlar ävensom på all till sjukvårdstjänsten hörande materiel. För länder, vilka såsom kännetecken i stället för rött kors redan använda röd halvmåne eller rött lejon och sol i vitt fält, äro emellertid även dessa emblem tillåtna i denna konventions mening. Artikel 42 I artiklarna 36 och 37 avsedd personal skall på vänstra armen bära en fuktbeständig, med kännetecknet försedd bindel, som utlämnas och stämplas av den militära myndigheten. Förutom med den i artikel 19 omförmälda identitetsbrickan skall sådan personal jämväl vara försedd med ett särskilt identitetskort, på vilket kännetecknet skall vara anbragt. Detta kort skall vara fuktbeständigt och av sådana dimensioner, att det kan förvaras i fickan. Det skall vara avfattat på hemlandets språk och åtminstone angiva vederbörandes fullständiga namn, födelsedatum, rang och registreringsnummer, samt i vilken egenskap han har rätt till skydd enligt denna konvention. Kortet skall vara försett med 73

74 innehavarens fotografi och dessutom antingen med hans underskrift eller med hans fingeravtryck eller med båda. På kortet skall den militära myndighetens stämpel anbringas. Identitetskortet skall inom varje lands stridskrafter vara ensartat och inom de höga fördragsslutande parternas stridskrafter såvitt möjligt av samma typ. Det formulär, vilket såsom exempel finnes fogat till denna konvention, må tjäna till ledning för de stridande parterna. De skola vid fientligheternas början delgiva varandra det formulär, som kommer till användning. Varje identitetskort skall såvitt möjligt upprättas i minst två exemplar, av vilka ett skall behållas av hemlandet. Ovannämnda personal må icke i något fall berövas tjänstetecken, identitetskort eller rätten att bära armbindeln. I händelse av förlust skall den vara berättigad att utfå dubblettexemplar av kortet och nya tjänstetecken. Artikel 43 I artiklarna 22, 24, 25 och 27 angivna fartyg och farkoster skola utmärkas på följande sätt: samtliga utåt- och uppåtvända ytor skola vara vitmålade; ett eller flera mörkröda kors, så stora som möjligt, skola målas på skrovets sidor samt på horisontella ytor på sådant sätt, att de bliva så tydligt som möjligt skönjbara från luften och från havet. Sjukvårdsfartyg skall giva sig tillkänna genom att föra sin nationalflagga samt dessutom, om det tillhör neutral stat, den stridande parts flagga, under vars ledning det ställt sig. En vit flagga med rött kors skall vara hissad så högt som möjligt på stormasten. Sjukvårdsfartygs livräddningsbåtar, kustlivräddningsbåtar och alla mindre farkoster, som användas av sjukvårdstjänsten, skola vara vitmålade med tydligt skönjbara mörkröda kors; över huvud taget skola för sjukvårdsfartyg ovan angivna bestämmelser för utmärkande av identitet vara tillämpliga på dem. Om ovan nämnda fartyg och farkoster nattetid eller vid begränsad sikt önska försäkra sig om det skydd, till vilket de hava rätt, skola de med tillstånd av den stridande part, under vilken de lyda, vidtaga erforderliga åtgärder för att göra målningen och kännetecknen tillräckligt skönjbara. 74

75 Sjukvårdsfartyg, som jämlikt artikel 31 tillfälligt kvarhålles av fienden, skall nedhala den stridande parts flagga, i vars tjänst det är eller under vars ledning det ställt sig. Kustlivräddningsbåtar, som med ockupationsmakts samtycke fortsätta sin verksamhet från ockuperad bas, må bemyndigas att, då de befinna sig borta från basen, jämte röda-kors-flaggan föra sin egen nationalflagga, under förutsättning att vederbörande stridande parter på förhand underrättats. Bestämmelserna i denna artikel angående det röda korset skola jämväl vara tillämpliga på övriga i artikel 41 nämnda emblem. De stridande parterna skola städse söka träffa överenskommelser sinsemellan i syfte att möjliggöra att nyaste till buds stående metoder komma till användning för underlättande av igenkännandet av fartyg och farkoster, som avses i denna artikel. Artikel 44 Kännetecken, som avses i artikel 43 må varken i fredstid eller krigstid användas för annat ändamål än att utmärka eller skydda i sagda artikel nämnda fartyg med förbehåll dock för sådana fall, som må angivas i annan internationell konvention eller i mellan samtliga berörda stridande parter träffad överenskommelse. Artikel 45 De höga fördragsslutande parter, vilkas lagstiftning icke redan innehåller tillräckliga bestämmelser härom, skola vidtaga erforderliga åtgärder för att under alla omständigheter förebygga och förhindra varje missbruk av i artikel 43 omförmälda kännetecken. [ ] 75

76 7 Genèvekonventionen den 12 augusti 1949 angående skydd för civilpersoner under krigstid (IV:e Genèvekonventionen) [ ] Artikel 18 Civila sjukhus, som inrättats för vård av sårade och sjuka, ofärdiga och barnsängskvinnor, må under inga omständigheter anfallas utan skola städse respekteras och skyddas av de stridande parterna. Stater, vilka äro parter i en konflikt, skola förse alla civila sjukhus med handlingar, vilka utvisa deras karaktär av civilsjukhus samt att sjukhusets byggnader ej användas för något ändamål, som i enlighet med artikel 19 skulle beröva dem deras skydd. Civila sjukhus skola, om de därtill bemyndigats av staten, utmärkas med det kännetecken, som angives i artikel 38 av Genèvekonventionen den 12 augusti 1949 angående förbättrande av sårades och sjukas behandling vid stridskrafterna i fält. De stridande parterna skola, i den mån militära hänsyn det medgiva, i syfte att förebygga risk för fientliga angrepp vidtaga erforderliga åtgärder för att göra de kännetecken, vilka utmärka civilt sjukhus, fullt synliga för fientliga land-, flyg- och sjöstridskrafter. Med hänsyn till de faror, för vilka sjukhus, belägna i närheten av militära mål, kunna vara utsatta, är det lämpligt tillse, att sådana sjukhus förläggas på största möjliga avstånd från militära mål. Artikel 19 Det skydd, som tillkommer civila sjukhus, skall upphöra endast i det fall, att de, vid sidan av användningen för sina humanitära uppgifter, begagnas för handlingar, varigenom fienden tillfogas skada. Skyddet skall dock icke upphöra, förrän anmaning avgivits, då så befinnes lämpligt med angivande av skälig frist, och anmaningen icke hörsammats. Att sjuka och sårade medlemmar av de väpnade styrkorna vårdas på dylika sjukhus eller att handvapen och ammunition, som fråntagits dessa stridande, men som ännu ej överlämnats till vederbörlig 76

77 myndighet, finnas därstädes, skall icke betraktas såsom för fienden skadlig handling. Artikel 20 Personal, som är regelbundet och uteslutande sysselsatt med drift eller förvaltning av civila sjukhus, däri inbegripen den personal, som har till uppgift att uppsöka, bortföra och transportera samt vårda sjuka och sårade civilpersoner, ofärdiga samt barnsängskvinnor, skall respekteras och skyddas. Inom ockuperat område och stridsområde skall nämnda personal legitimera sig medelst identitetskort, innehållande uppgifter om innehavarens ställning och försett med dennes fotografi samt den utställande myndighetens stämpel, ävensom, då vederbörande är i tjänst, medelst en stämplad fuktbeständig armbindel, som bäres på vänster arm. Denna armbindel skall utlämnas av staten och vara försedd med det kännetecken, som angives i artikel 38 av Genèvekonventionen den 12 augusti 1949 angående förbättrande av sårades och sjukas behandling vid stridskrafterna i fält. All annan personal, som är sysselsatt med drift eller förvaltning av civila sjukhus, skall respekteras och skyddas samt vid utövande av sin tjänst äga rätt att bära armbindel enligt föreskrifterna och villkoren i denna artikel. Identitetskort skall innehålla uppgift om innehavarens sysselsättning. Styrelsen för varje civilt sjukhus skall städse för vederbörande hemlands- eller ockupationsmyndigheter hålla tillgänglig en intill dato förd förteckning över sin personal. Artikel 21 Fordonskolonner eller sjukhuståg till lands eller för ändamålet avsedda fartyg till sjöss, vilka transportera sårade och sjuka civilpersoner, ofärdiga och barnsängskvinnor, skola respekteras och skyddas i samma omfattning som sjukhus enligt artikel 18 samt skola, om statligt bemyndigande givits, utmärkas genom anbringande av det kännetecken, som angives i artikel 38 av Genèvekonventionen den 12 augusti 1949 angående förbättrande av sårades och sjukas behandling vid stridskrafterna i fält. 77

78 Artikel 22 Luftfartyg, som uteslutande utnyttjas för transport av sårade och sjuka civilpersoner, ofärdiga och barnsängskvinnor eller sjukvårdspersonal och sjukvårdsmateriel må icke anfallas utan skola respekteras vid flygningar, som utföras på de höjder och tider samt längs de flygvägar, varom mellan alla vederbörande stridande parter överenskommelse särskilt träffats. Dylika luftfartyg må kunna förses med det kännetecken, som angives i artikel 38 av Genèvekonventionen den 12 augusti 1949 angående förbättrande av sårades och sjukas behandling vid stridskrafterna i fält. Därest icke annat överenskommits, skall överflygning av fientligt eller av fienden besatt område vara förbjuden. Luftfartygen skola efterkomma varje anmaning att landa. I händelse av sålunda anbefalld landning skall luftfartyget med däri befintliga personer vara berättigat att fortsätta flygningen efter eventuellt företagen kontroll. [ ] 8 Tilläggsprotokoll I till Genèvekonventionerna den 12 augusti 1949 rörande skydd för offren i internationella väpnade konflikter, Genève den 8 juni 1977 (Tilläggsprotokoll I) [ ] Artikel 8 Terminologi I detta protokoll betecknar sårade och sjuka sådana personer, militära eller civila, som på grund av chocktillstånd, sjukdom eller annan fysisk eller mental ohälsa eller svaghet behöver medicinsk hjälp eller vård och som avstår från varje fientlig handling. Med dessa termer avses även nyblivna mödrar, nyfödda barn och andra personer som kan behöva omedelbar medicinsk hjälp eller vård, såsom klena eller blivande mödrar, och som avstår från varje fientlig handling; 78

79 betecknar skeppsbrutna sådana personer, militära eller civila, som till följd av olycka eller missöde, vilket drabbat dem själva eller det fartyg eller luftfartyg som de var ombord på, är i fara på havet eller i andra vattendrag och som avstår från varje fientlig handling. Under förutsättning att dessa personer fortsätter att avstå från varje fientlig handling, skall de även i fortsättningen betraktas såsom skeppsbrutna under räddningsaktionen till dess att de får en annan rättsställning jämlikt konventionerna eller detta protokoll; betecknar sjukvårdspersonal sådana personer som av en part i konflikten utsetts uteslutande för sjukvårdsändamål som uppräknas under punkt e) eller för administration av sjukvårdsenheter eller för planläggning och genomförande av sjuktransporter. Sådana uppdrag kan vara antingen permanenta eller tillfälliga. Begreppet omfattar i) sjukvårdspersonal, militär eller civil, från en av parterna i konflikten, vari inbegripes personer omförmälda i första och andra konventionerna samt personer hänförda till civilförsvarsorganisationer; ii) sjukvårdspersonal från nationella Röda korsföreningar (Röda halvmånen, Röda lejonet och solen) samt andra nationella frivilliga hjälporganisationer, vederbörligen erkända och bemyndigade av en part i konflikten; iii) sjukvårdspersonal som ingår i sjukvårdsenheter eller deltager i sjuktransporter omförmälda i artikel 9, punkt 2; betecknar själavårdspersonal sådan militär eller civil personal, såsom militärpräster, som uteslutande ägnar sig åt sin själavårdsverksamhet och som är knuten till i) väpnade styrkor tillhörande en part i konflikten; ii) sjukvårdsenheter eller sjuktransporter tillhörande en part i konflikten; iii) de i artikel 9, punkt 2, omförmälda sjukvårdsenheterna eller sjuktransporterna; eller iv) civilförsvarsorganisationer tillhörande en part i konflikten. 79

80 Själavårdspersonalen kan tjänstgöra antingen permanent eller tillfälligt, och relevanta bestämmelser i k) är tillämpliga på dem; betecknar sjukvårdsenheter sådana anstalter eller andra enheter, militära eller civila, som är upprättade i medicinskt syfte, nämligen för uppsökande, omhändertagande, transport, diagnos eller behandling inbegripet första hjälpen av sårade, sjuka och skeppsbrutna, eller för förebyggande av sjukdom. Termen omfattar till exempel sjukhus och andra liknande enheter, blodtransfusionscentra, preventivmedicinska centra och institut, sjukvårdsdepåer samt sjukvårds- och läkemedelslager som tillhör sådana enheter. Sjukvårdsenheter kan vara fasta eller rörliga, permanenta eller tillfälliga; betecknar sjuktransport sådan befordran som sker på land, till sjöss eller i luften av sårade, sjuka, skeppsbrutna, sjukvårdspersonal, själavårdspersonal, sjukvårdsutrustning eller sjukvårdsförråd under beskydd av konventionerna och detta protokoll; betecknar sjuktransportmedel varje slag av transportmedel, militärt eller civilt, permanent eller tillfälligt, avsett uteslutande för sjuktransport och under kontroll av en parts i konflikten behöriga myndighet; betecknar sjukvårdsfordon alla slags sjuktransporter på land; betecknar sjukvårdsfartyg och sjukvårdsfarkoster alla slags sjuktransporter till sjöss; betecknar ambulansluftfartyg alla slags sjuktransporter i luften; betecknar permanent sjukvårdspersonal, permanenta sjuk-vårdsenheter och permanenta sjuktransportmedel sådan som avses uteslutande för sjukvårdsändamål under en obestämd tidsperiod. Med tillfällig sjukvårdspersonal, tillfälliga sjukvårdsenheter och tillfälliga sjuktransportmedel avses sådana som uteslutande ägnar sig åt sjukvårdsändamål under viss begränsad tid under hela denna tidsperiod. Om icke annorlunda angives, skall termerna sjukvårdspersonal, sjukvårdsenheter och sjuktransportmedel täcka såväl permanenta som tillfälliga kategorier; 80

81 betecknar kännetecken Röda korsets, Röda halvmånens eller Röda lejonet och solens emblem på vit botten, då det användes för skydd av sjukvårdsenheter och sjuktransportmedel eller sjukvårds- och själavårdspersonal, utrustning eller förråd; betecknar igenkänningssignal sådan signal eller sådant meddelande som närmare angives för identifiering uteslutande av sjukvårdsenheter eller sjuktransportmedel som avses i kapitel III i annex I till detta protokoll. [ ] Artikel 18 Identifiering 1. Varje part i konflikten skall sträva efter att tillse att sjukvårdspersonal och personal i själavårdstjänst samt sjukvårdsenheter och sjuktransportmedel kan identifieras. 2. Varje part i konflikten skall även eftersträva att antaga och tillämpa metoder och förfaranden som möjliggör identifiering av de sjukvårdsenheter och sjuktransportmedel, som använder kännetecknet och igenkänningssignalerna. 3. I ockuperat territorium och i områden där strider äger rum eller förmodas komma att äga rum bör civil sjukvårdspersonal och civil själavårdspersonal kunna igenkännas genom kännetecknet och ett identitetskort som styrker deras ställning. 4. Med den behöriga myndighetens medgivande skall sjukvårdsenheter och sjuktransportmedel utmärkas med kännetecknet. Fartyg och farkoster som nämnes i artikel 22 i detta protokoll skall utmärkas i enlighet med bestämmelserna i andra konventionen. 5. Förutom kännetecknet kan en part i konflikten i enlighet med kapitel III i annex I till detta protokoll tillåta användning av igenkänningssignaler för identifiering av sjukvårdsenheter och sjuktransportmedel. Undantagsvis får sjukvårdsenheter, i de särskilda fall som avses i nämnda kapitel, använda igenkänningssignaler utan att framvisa kännetecknet. 6. Tillämpningen av bestämmelserna i punkterna 1-5 i denna artikel skall ske i enlighet med kapitel I-III i annex I till detta protokoll. Signaler som omförmäles i kapitel III i annexet, avsedda uteslutande för sjukvårdsenheter och sjukvårdstransportmedel skall icke, med undantag av det som däri stadgas, användas för andra 81

82 ändamål än identifiering av sjukvårdsenheter och sjuktransportmedel som närmare anges i det kapitlet. 7. Denna artikel medger icke en mera utbredd användning av igenkänningstecknet i fredstid än vad som stadgas i artikel 44 i första konventionen. 8. Bestämmelserna i konventionerna och i detta protokoll rörande kontroll av användningen av kännetecknet och rörande förhindrande och avbrytande av missbruk härav skall vara tillämpliga på igenkänningssignaler. [ ] Artikel 38 Erkända emblem 1. Det är förbjudet att otillbörligen använda Röda korsets, Röda halvmånens eller Röda lejonets och solens kännetecken eller andra, i konventionerna eller i detta protokoll angivna emblem, tecken eller signaler. Det är förbjudet att avsiktligt i väpnad konflikt missbruka andra internationellt erkända skyddsemblem, -tecken eller -signaler, inbegripet parlamentärflagg, samt skyddsemblemet för kulturföremål. 2. Det är förbjudet att använda Förenta Nationernas kännetecken utan tillstånd av denna organisation. [ ] Artikel 85 Beivrande av överträdelser av detta protokoll 1. Konventionernas bestämmelser rörande beivrande av överträdelser och svåra överträdelser skall, såsom de är kompletterade genom denna avdelning, tillämpas på överträdelser och svåra överträdelser av detta protokoll. 2. Handlingar som i konventionerna betecknas såsom svåra överträdelser utgör svåra överträdelser av detta protokoll om de begås mot personer i en motparts våld, vilka skyddas av artiklarna 44, 45 och 73 i detta protokoll, eller mot motpartens sårade, sjuka eller skeppsbrutna, vilka skyddas av detta protokoll, eller mot sjukvårdspersonal eller själavårdspersonal, sjukvårdsenheter eller sjuktransportmedel under kontroll av motparten och skyddade av detta protokoll. 82

83 3. Utöver de i artikel 11 definierade svåra överträdelserna skall följande handlingar, då de begås uppsåtligen i strid med tillämpliga bestämmelser i detta protokoll och ger upphov till dödsfall eller allvarliga personskador, betraktas såsom svåra överträdelser av detta protokoll: a) att utsätta civilbefolkningen eller civilpersoner för anfall; b) att inleda ett urskillningslöst anfall som drabbar civilbefolkningen eller civil egendom i medvetande om att anfallet kommer att förorsaka ytterst svåra förluster i människoliv eller skador på civilpersoner eller civil egendom på sätt som är definierat i artikel 57, punkt 2, a, 3); c) att inleda anfall mot anläggningar eller installationer innehållande farliga krafter i medvetande om att anfallet kommer att förorsaka ytterst svåra förluster i människoliv eller skador på civilpersoner eller civil egendom på sätt som är definierat i artikel 57, punkt 2, a, 3); d) att utsätta oförsvarade platser och demilitariserade zoner för anfall; e) att utsätta en person för anfall i vetskap om att han är försatt ur stridbart skick; f) att bedrägligt och i strid med artikel 37 använda Röda korsets, Röda halvmånens eller Röda lejonets och solens kännetecken eller andra av konventionerna eller detta protokoll erkända skyddstecken. 4. Utöver de i föregående punkter definierade svåra överträdelserna skall följande handlingar betraktas såsom svåra överträdelser av protokollet, då de begås uppsåtligen och i strid med konventionerna eller detta protokoll: a) ockupationsmakts förflyttning av en del av sin egen civila befolkning till det område som den ockuperar eller deportering eller förflyttning inom eller utanför det ockuperade området av hela eller en del av befolkningen i detta område i strid med artikel 49 i fjärde konventionen; b) oförsvarligt uppskov med repatriering av krigsfångar eller civila; c) apartheidåtgärder och andra omänskliga och nedsättande åtgärder innefattande kränkningar av den personliga värdigheten och grundade på rasdiskriminering; d) insättande av anfall mot klart erkända historiska minnesmärken, konstverk eller andaktsplatser som utgör folkens kulturella eller 83

84 andliga arv och som beviljats särskilt skydd i enlighet med sär-skilt arrangemang, exempelvis inom ramen för en behörig inter-nationell organisation, varvid följden blir förstörelse av dessa i stor skala, då bevis icke föreligger om att motparten överträtt artikel 53, b, och då dessa historiska minnesmärken, konstverk och andaktsplatser icke är belägna omedelbart intill militära mål; e) att beröva en person som är skyddad av konventionerna eller punkt 2 i denna artikel rätt till en regelrätt och opartisk rätte-gång. 5. Utan förfång för tillämpningen av konventionerna och detta protokoll skall svåra överträdelser av dessa instrument betraktas såsom krigsförbrytelser. [ ] 9 Annex I till tilläggsprotokoll I Föreskrifter rörande identifiering Artikel 1 Identitetskort för permanent civil sjukvårdspersonal och själavårdspersonal 1. Identitetskort för permanent civil sjukvårdspersonal och själavårdspersonal, som anges i artikel 18, punkt 3, i protokollet, bör a) vara försett med det särskilda kännetecknet och vara av den storleken att det kan bäras i fickan; b) vara så hållbart som möjligt; c) vara avfattat på nationalspråket eller det officiella språket (och kan dessutom vara avfattat på andra språk); d) innehålla uppgift om innehavarens namn, födelsedatum, (eller, om detta datum ej är tillgängligt, ålder vid kortets utfärdande) samt identitetsnummer, om sådant finnes; e) innehålla uppgift om i vilken egenskap innehavaren har rätt till skydd av konventionerna och protokollet; f) vara försett med innehavarens fotografi och namnteckning eller tumavtryck eller bådadera; g) vara försett med behörig myndighets stämpel och undertecknande; 84

85 h) innehålla uppgift om dag för kortets utfärdande och dag för dess giltighetstids upphörande. 2. Identitetskortet skall vara enhetligt inom hela den höga fördragsslutande partens territorium och, såvitt möjligt, vara av samma typ för samtliga parter i konflikten. Parterna i konflikten kan använda det på ett enda språk avfattade kortet i figur 1 som förebild. Vid fientligheternas utbrott skall dessa parter till varandra överlämna ett prov på det identitetskort som de använder, om detta avviker från förebilden i figur 1. Identitetskortet skall om möjligt utställas i två exemplar, varav ett skall bevaras av den utfärdande myndigheten, som bör behålla kontrollen över de kort som den utfärdat. 3. Permanent civil sjukvårdspersonal och själavårdspersonal får under inga förhållanden berövas sina identitetskort. Skulle ett kort förloras, har innehavaren rätt att erhålla ett duplikat. Artikel 2 Identitetskort för temporär civil sjukvårdspersonal och själavårdspersonal 1. Identitetskort för temporär civil sjukvårdspersonal och själavårdspersonal bör, om möjligt, överensstämma med det kort som nämnes i artikel 1 i dessa föreskrifter. Parterna i konflikten kan använda det kort som avbildas i figur 1 som förebild. 2. Föreligger, till följd av omständigheterna, hinder för utfärdande av identitetskort i överensstämmelse med de i artikel 1 i dessa föreskrifter beskrivna korten till temporär civil sjukvårdspersonal eller själavårdspersonal, kan denna personal förses med ett av behörig myndighet undertecknat intyg, vari bekräftas att den person för vilken det utfärdats förelagts uppgifter i egenskap av temporär personal och vari om möjligt fastställes tiden härför samt innehavarens rätt att bära kännetecknet. Intyget bör innehålla uppgift om innehavarens namn och födelsedatum (eller, om detta datum ej är tillgängligt, ålder vid kortets utfärdande), hans uppdrag samt identitetsnummer, om sådant finnes. Det skall vara försett med hans namnteckning eller tumavtryck, eller bådadera. 85

86 Kapitel II Kännetecknet Artikel 3 Form och art 1. Kännetecknet (rött mot vit bakgrund) skall ha en efter omständligheterna lämplig storlek. Vad korsets, halvmånens eller lejonets och solens form beträffar, kan de höga fördragsslutande parterna använda de i figur 2 avbildade formerna som förebild. 2. På natten eller när sikten är nedsatt kan kännetecknet belysas eller vara självlysande. Det kan även tillverkas av material som gör det igenkännligt med hjälp av tekniska metoder. Figur 2: Kännetecken i rött mot vit bakgrund Artikel 4 Användning 1. Kännetecknet skall, om möjligt, anbringas på en flat yta eller på flaggor synliga från så många håll och på så långt avstånd som möjligt. 2. Med förbehåll för instruktioner givna av den behöriga myndigheten skall sjukvårdspersonal och själavårdspersonal som fullgör sina uppdrag i stridsområdet i möjligaste mån bära huvudbonader och kläder försedda med kännetecknet. [ ] 86

87 10 Tilläggsprotokoll II till Genèvekonventionerna den 12 augusti 1949 rörande skydd för offren i icke-internationella väpnade konflikter, Genève den 8 juni 1977 (Tilläggsprotokoll II) [ ] Artikel 12 Kännetecken Under ledning av vederbörande behörig myndighet skall sjukvårdsoch själavårdspersonal samt sjukvårdsenheter och sjuktransportmedel förses med Röda korsets, Röda halvmånens eller Röda lejonets och solens kännetecken, mot vit bakgrund. Det skall respekteras under alla förhållanden. Det skall inte användas på otillbörligt sätt. [ ] 11 Tilläggsprotokoll III den 8 december 2005 till Genèvekonventionerna den 12 augusti 1949 rörande antagande av ytterligare ett kännetecken (Tilläggsprotokoll III) [ ] Artikel 1 Respekt och tillämpningsområde för detta protokoll1 1. De höga fördragsslutande parterna förbinder sig att respektera och att säkerställa respekten för detta protokoll under alla omständigheter. 2. Detta protokoll bekräftar och kompletterar bestämmelserna i de fyra Genèvekonventionerna den 12 augusti 1949 ( Genèvekonventionerna ) och, när tillämpliga, dessas två tilläggsprotokoll av den 8 juni 1977 ( 1977 års tilläggsprotokoll ) om kännetecken, nämligen det röda korset, den röda halvmånen och det röda lejonet och solen, och ska tillämpas i samma situationer som de som anges i dessa bestämmelser. 87

88 Artikel 2 Kännetecken 1. Detta protokoll erkänner ett ytterligare kännetecken utöver, och med samma syften som, kännetecknen i Genèvekonventionerna. Kännetecknen ska åtnjuta samma status. 2. Det ytterligare kännetecknet, bestående av en röd ram i form av en kvadrat ställd på sin spets mot vit bakgrund, ska stämma överrens med illustrationen i annexet till detta protokoll. Kännetecknet benämns tredjeprotokollsemblemet i detta protokoll. 3. Villkoren för användning av och respekt för tredjeprotokollsemblemet är identiska med de som gäller för de kännetecken som fastställs av Genèvekonventionerna och, när tillämpliga, 1977 års tilläggsprotokoll. 4. Sjukvården och själavårdspersonalen hos de höga fördragsslutande parternas väpnade styrkor får, utan att det inkräktar på deras nuvarande kännetecken, tillfälligt använda något annat av de kännetecken som avses i punkt 1 i denna artikel om det kan förstärka skyddet. Artikel 3 Användning i utmärkande syfte av tredjeprotokollsemblemet 1. Nationella föreningar i de höga fördragsslutande parterna som beslutar att använda tredjeprotokollsemblemet får, när de använder kännetecknet i enlighet med relevant nationell lagstiftning, välja att för utmärkande syften inom det infoga: a) ett av de kännetecken som erkänns av Genèvekonventionerna eller en kombination av dessa kännetecken; eller b) ett annat kännetecken som en hög fördragsslutande part faktiskt har använt och som har kommunicerats de övriga höga fördragsslutande parterna och Internationella rödakorskommittén genom depositarien före antagandet av detta protokoll. Infogandet ska stämma överens med illustrationen i annexet till detta protokoll. 2. En nationell förening som väljer att i tredjeprotokollsemblemet infoga ett annat kännetecken i enlighet med punkt 1 i denna artikel får, i enlighet med nationell lagstiftning, använda benämningen för detta kännetecken och visa det inom sitt nationella territorium. 3. Nationella föreningar får, i enlighet med nationell lagstiftning och under exceptionella omständigheter och för att underlätta sitt 88

89 arbete, tillfälligt använda det kännetecken som avses i artikel 2 i detta protokoll. 4. Denna artikel inverkar inte på den juridiska statusen för de kännetecken som erkänns av Genèvekonventionerna och av detta protokoll, och inte heller inverkar det på ett visst känneteckens juridiska status när det i utmärkande syfte infogas i enlighet med punkt 1 i denna artikel. Artikel 4 Internationella rödakorskommittén och Internationella rödakors- och rödahalvmånefederationen Internationella rödakorskommittén och Internationella rödakorsoch rödahalvmånefederationen och deras vederbörligen bemyndigade personal får, under exceptionella omständigheter och för att underlätta sitt arbete, använda det kännetecken som avses i artikel 2 i detta protokoll. Artikel 5 Uppdrag under Förenta nationernas överinseende Den sjukvård och själavårdspersonal som deltar i operationer under Förenta nationernas överinseende får, med de deltagande staternas tillåtelse, använda ett av de kännetecken som nämns i artiklarna 1 och 2. Artikel 6 Förebyggande och beivrande av missbruk 1. De bestämmelser i Genèvekonventionerna och, när tillämpliga, 1977 års tilläggsprotokoll som reglerar förebyggande och beivrande av missbruk av kännetecken ska på samma sätt gälla för tredjeprotokollsemblemet. I synnerhet ska de höga fördragsslutande parterna under alla förhållanden vidta nödvändiga åtgärder för förebyggande och beivrande av varje missbruk av de kännetecken som nämns i artiklarna 1 och 2 och deras benämningar, innefattande förrädisk användning och användning av imitationer av kännetecken eller deras benämning. 2. Utan hinder av punkt 1 i denna artikel får de höga fördragsslutande parterna tillåta tidigare användare av tredjeprotokollsemblemet, eller av något tecken som är en imitation av det, att fortsätta sådan användning, under förutsättning att användningen inte är sådan att den, under väpnad konflikt, ger intryck av att vara skyddad under Genèvekonventionernas och, när tillämpliga, 1977 års tilläggs- 89

90 protokolls skydd och under förutsättning att rätten till sådan användning har förvärvats före antagandet av detta protokoll. Artikel 7 Informationsspridning De höga fördragsslutande parterna åtar sig att, i fredstid såväl som under väpnad konflikt, ge detta protokoll en så stor spridning som möjligt i sina respektive länder och att, i synnerhet, inkludera utbildning därom i sina militära utbildningsprogram och att uppmuntra civilbefolkningen till utbildning därom, så att detta instrument blir känt för både de väpnade styrkorna och för civilbefolkningen. [ ] 12 Annex Tilläggsprotokoll III Tredjeprotokollsemblemet (Artikel 2, punkt 2 och artikel 3, punkt 1 i protokollet) Artikel 1 Kännetecknet Artikel 2 Användning av tredjeprotokollsemblemet i utmärkande syfte 90

91 91