Dnr 2015/ Myndigheters arbete med frågor om delaktighet i EU

Transkript

1 Dnr 2015/148-5 Myndigheters arbete med frågor om delaktighet i EU

2

3 MISSIV DATUM DIARIENR /148-5 ERT DATUM ER BETECKNING Ku2015/01870/D Regeringen Kulturdepartementet Stockholm Uppdrag till Statskontoret att analysera myndigheters arbete med frågor om delaktighet i EU Regeringen gav den 25 juni 2015 Statskontoret i uppdrag att analysera myndigheters arbete med frågor om delaktighet i EU. I uppdraget ingår att kartlägga myndigheternas samrådsformer och lyfta fram exempel på samrådsformer där myndigheterna har omfattande samråd med intresserade aktörer. Statskontoret ska även föreslå åtgärder som skulle kunna stärka möjligheterna att inhämta synpunkter från intresserade aktörer. Statskontoret överlämnar härmed promemorian Myndigheters arbete med frågor om delaktighet i EU. Generaldirektör Ingvar Mattson har beslutat i detta ärende. Utredningschef Marie Uhrwing och utredare Love Berggren, föredragande, var närvarande vid den slutliga handläggningen. Ingvar Mattson Love Berggren POSTADRESS: Box 8110, Stockholm. BESÖKSADRESS: Fleminggatan 20. TELEFON VXL: registrator@statskontoret.se

4

5 PM 1 (50) Innehåll Sammanfattning 3 1 Inledning Regeringens uppdrag till Statskontoret Rapportens disposition 6 2 Samråd och rollfördelning i EU-frågor Samråd kan ge djupare förankring och bättre beslutsunderlag, men också ge röst åt särintressen Både regeringen och myndigheter har generella förpliktelser att samråda Myndigheternas EU-arbete sker i nära samspel med Regeringskansliet 9 3 Uppdragets genomförande Enkät till regeringens myndigheter Intervjuer med myndigheter, Regeringskansliet och intresseorganisationer Avgränsningar 13 4 Myndigheternas EU-arbete Två tredjedelar av myndigheterna deltar i EU-arbetet Myndigheterna uppfattar sig som experter snarare än representanter för regeringen 18 5 Myndigheternas samråd med intresserade aktörer Tre av fyra myndigheter samråder i EU-frågor Informella kontakter med berörda aktörer är den vanligaste samrådsformen Det vanligaste skälet till att inte samråda är att Regeringskansliet äger frågan En tredjedel av myndigheterna vill i första hand informera genom samråden 27 6 Myndigheternas informationsinsatser Myndigheterna riktar information till de mest berörda Det saknas i många fall information om EU-arbetet på myndigheternas webbplatser 30 7 Exempel på myndigheters samrådsformer Livsmedelsverket tar ofta kontakt med de mest berörda Finansinspektionen strävar efter formaliserade samrådsformer Migrationsverket framhåller att de inte har en policyskapande roll 35

6 PM 2 (50) 8 Slutsatser och rekommendationer Myndigheternas roll och ansvar för samråd i EU-arbetet är ibland otydligt Myndigheterna har framför allt informella kontakter Myndigheterna tar ett begränsat ansvar för att informera brett i EU-frågor 39 Referenser 41 Bilagor 1 Regeringsuppdraget 43 2 Intervjuförteckning 45 3 Enkätfrågorna 47

7 PM 3 (50) Sammanfattning Att stärka möjligheterna till inflytande, insyn och delaktighet är en viktig del i regeringens demokratipolitik. Statskontoret har på regeringens uppdrag analyserat regeringens myndigheters arbete med frågor om delaktighet i EU. I uppdraget ingår att kartlägga myndigheternas samrådsformer med intresserade aktörer lyfta fram exempel på samrådsformer där myndigheterna har omfattande samråd med intresserade aktörer föreslå åtgärder som skulle kunna stärka möjligheterna att inhämta synpunkter från intresserade aktörer. Uppdraget gäller myndigheternas arbete med frågor som kommer att beslutas eller har beslutats på EU-nivå. Myndigheternas roll och ansvar för att samråda i EU-frågor är ibland otydlig Statskontorets undersökning visar att det finns en viss otydlighet i roll- och ansvarsfördelningen mellan Regeringskansliet och myndigheterna i EUarbetet myndigheterna uppfattar vanligtvis att de deltar i EU-arbetet som experter snarare än som representanter för regeringen och Sverige den arbetsfördelning kring samråd som finns mellan departement och myndigheter kan variera mellan sakområden. Det finns tillfällen då anställda vid myndigheter deltar i processer i EU utifrån en renodlad expertroll, men i de allra flesta fall företräder myndigheterna Sverige som medlemsland och därmed regeringen. Myndigheterna verkar därmed ha svårt att tolka den egna rollen, vilket även kan göra det svårt för myndigheterna att avgöra vilket ansvar de har för att samråda. Myndigheter och departement framhåller i intervjuer att det finns en arbetsfördelning mellan departement och myndigheter som avgör myndigheternas ansvar för samråd. Denna arbetsfördelning verkar dock i viss utsträckning variera mellan sakområden. En tydligare förväntan från regeringen på myndigheternas ansvar för samråd kan bidra till att Sverige tidigt kan agera utifrån en väl underbyggd och förankrad position i EU-arbetet, eftersom myndigheterna i EU-frågor ofta har en viktig roll i tidiga skeden. Statskontoret rekommenderar att regeringen tydliggör sina förväntningar på myndigheternas samrådsansvar i EU-arbetet, till exempel genom myndighetsdialoger och regleringsbrev.

8 PM 4 (50) Myndigheterna har framför allt informella kontakter Statskontorets undersökning visar att tre av fyra myndigheter har någon typ av samråd med intresserade aktörer, som branschorganisationer och ideella organisationer, i arbetet med EU-frågor det är vanligare att myndigheterna har informella kontakter med intresserade aktörer i EU-arbetet än att de har mer formaliserade samrådsformer myndigheterna överlag inte informerar brett om de egna samråden de vänder sig framför allt till de närmast berörda. Med informella kontakter menar vi att myndigheterna vid behov tar kontakt med den eller de aktörer som de uppfattar är intresserade, i motsats till mer formaliserade och öppna samrådsförfaranden. Myndigheterna uppger att de genom de informella kontakterna får in synpunkter och kunskaper som är viktiga för att få ett bra beslutsunderlag. De informella kontakterna är dock ofta personberoende, inte särskilt transparenta och för med sig en risk att vissa intressen hörs tydligare än andra. Av demokratipolitiska skäl bör myndigheterna även i större utsträckning använda mer transparenta och formaliserade metoder för att höra intresserade aktörer. Statskontorets rekommenderar att myndigheterna kompletterar de informella kontakterna med fler formaliserade och öppna samrådsformer. Myndigheterna tar ett begränsat ansvar för att informera brett i EU-frågor Statskontorets undersökning visar att många myndigheter tar ett begränsat ansvar för att informera om EU-frågor. Endast två av tre myndigheter publicerar grundläggande information om det egna EU-arbetet på webbplatsen hälften av myndigheterna har information om utvecklingen i aktuella EU-frågor inom myndighetens område på webbplatsen en av tio myndigheter informerar via webbplatsen om möten de deltar i på EU-nivå. Myndigheterna uppger att de i större utsträckning informerar genom kontakter med de mest berörda. För att möjliggöra insyn och i förlängningen delaktighet är det emellertid viktigt att det finns en transparens i myndigheternas EU-arbete. Statskontoret rekommenderar att myndigheterna tar ett större ansvar för att informera i EU-arbetet.

9 PM 5 (50) 1 Inledning Sverige har 2015 varit medlem i EU i 20 år. Medlemskapet har inneburit förändringar för svenska samhället i stort, men också för statsförvaltningen. Många myndigheter har i dag ett omfattande EU-arbete och arbetar på olika sätt inom och gentemot EU:s institutioner. Samtidigt konstaterar regeringen att kunskapen om och intresset för EU och det svenska EU-arbetet fortfarande är relativt lågt. Till exempel visar Siepsrapporten Europa på remiss att det svenska gensvaret på EU-kommissionens öppna samråd, som är en form av europeiskt remissväsende, är relativt svagt. Regeringen anser därför att det finns behov av insatser för att aktörer i Sverige ska tillgodogöra sig de möjligheter som finns till insyn, delaktighet och inflytande. 1 Detta särskilt mot bakgrund av att EU-medlemskapet har en stor inverkan på det svenska samhället. Enligt EU-upplysningen hänvisar procent av alla nya svenska lagar och förordningar till EU-lagstiftning. 2 Samtidigt påverkas även 60 procent av de frågor som tas upp på mötena i kommunfullmäktige av EU, enligt beräkningar från Sveriges Kommuner och Landsting Regeringens uppdrag till Statskontoret Statskontoret har fått i uppdrag av regeringen att analysera myndigheters arbete med frågor om delaktighet i EU när det gäller beslut som fattas på EU-nivå, samt föreslå åtgärder som skulle kunna stärka detta arbete. I uppdraget ingår att kartlägga vilka olika former för informationsinhämtning eller samråd med intresserade aktörer som regeringens myndigheter använder sig av i sitt arbete med frågor som kommer beslutas eller har beslutats på EUnivå, samt hur myndigheterna informerar om dessa möjligheter lyfta fram exempel på samrådsformer där myndigheterna under regeringen har omfattande samråd med intresserade aktörer vid beredning av frågor som kommer att beslutas eller har beslutats på EU-nivå föreslå åtgärder som skulle kunna stärka möjligheterna att inhämta synpunkter från intresserade aktörer i samband med myndigheternas EUrelaterade arbete. I genomförandet av uppdraget ska Statskontoret samråda med Utredningen om delaktighet i EU. 4 Uppdraget finns i sin helhet i bilaga 1. 1 Kommittédirektiv (2014:112) Delaktighet i EU. 2 EU-upplysningen (2015) EU-lagar gäller framför svenska lagar. 3 SKL (2010) EU i lokalpolitiken. 4 Ju 2014:20 Utredning om delaktighet i EU

10 PM 6 (50) 1.2 Rapportens disposition I kapitel 2 ger vi en överblick över varför samråd kan vara viktigt, vilka förpliktelser regeringen och myndigheter har att samråda samt vilken roll myndigheterna har i EU-arbetet. Därefter beskriver vi vår datainsamling och våra avgränsningar i uppdraget i kapitel 3. Vi redovisar resultaten från studien i kapitel 4 7. Vi redovisar hur myndigheterna deltar i EU-arbetet i kapitel 4 hur myndigheterna samråder i EU-arbetet i kapitel 5 hur myndigheterna informerar om EU-arbetet i kapitel 6 några illustrativa exempel på myndigheternas samrådsformer i kapitel 7. I det avslutande kapitel 8 pekar vi på några övergripande slutsatser från studien. Vi lämnar även rekommendationer till regeringen och myndigheterna som skulle kunna stärka möjligheterna att inhämta synpunkter från intresserade aktörer i samband med myndigheternas EU-relaterade arbete.

11 PM 7 (50) 2 Samråd och rollfördelning i EU-frågor I detta kapitel ger vi, som en bakgrund till vår undersökning, en överblick över varför samråd kan vara viktigt vilka förpliktelser regering och myndigheter i dag har att samråda vilken roll myndigheterna har i EU-arbetet. 2.1 Samråd kan ge djupare förankring och bättre beslutsunderlag, men också ge röst åt särintressen Samråd kan fylla flera syften. Det kan ge en djupare förankring av beslut och bidra till bättre beslutsunderlag. Men det finns också en risk att vissa intressen hörs starkare än andra Samråd kan ge djupare förankring I skrivelsen En politik för en levande demokrati framhåller regeringen att både individer och organisationer bör kunna delta och få insyn i politiska processer. Därför är det viktigt att stärka möjligheterna till inflytande, insyn och delaktighet mellan valen. 5 Regeringen framhåller att samråd och andra metoder för att lyssna in intressen och åsikter i samhället är ett sätt att nå en starkare demokratisk förankring. Beslut som rör det svenska samhället fattas på fyra nivåer, och EU är en av dem. Därför skulle ett ökat engagemang i EU-frågor stärka den svenska demokratin Samråd kan ge bättre beslutsunderlag Regeringen lyfter även fram att samråd kan skapa ett bättre underlag för beslut. De synpunkter, erfarenheter och kunskaper som olika aktörer i samhället bidrar med i samråd kan vara viktiga för att en fråga ska bli ordentligt belyst. 7 I en tidig kartläggning av EU-medlemskapets effekter på svensk statsförvaltning framhöll Statskontoret att en förutsättning för ett framgångsrikt svenskt agerande inom EU är att den svenska förhandlingspositionen är väl underbyggd och förankrad. 8 Därför, ansåg Statskontoret, är det viktigt att ge berörda intresseorganisationer möjlighet att medverka i den svenska beredningsprocessen. 5 Regeringens skrivelse (2013/14:61) En politik för en levande demokrati. 6 Ibid. 7 Ibid. 8 Statskontoret (1996) EU-medlemskapets effekter på svensk statsförvaltning.

12 PM 8 (50) Samråd kan ge röst åt särintressen Det finns ofta en jämlikhetsaspekt i frågan om samråd. I bästa fall kan organiserade intressen fylla en rad positiva funktioner: som samtalspartner, kunskapsproducent, motvikt till offentligt maktutövande och som röst åt underrepresenterade grupper i samhället. Men organiserade intressen kan också fungera som särintressen. Som intressevärn och åsiktsleverantörer kan organiserade intressen bidra till att stärka en särskild grupp på andra gruppers eller på allmänhetens bekostnad Både regeringen och myndigheter har generella förpliktelser att samråda Både regeringen och myndigheter har förpliktelser att samråda som en del av beredningen av aktuella frågor. Förpliktelserna är generella och gäller även i EU-frågor. EU-arbetets internationella karaktär innebär på vissa sätt andra förutsättningar för beredningen av frågor än rent nationella processer. För ett framgångsrikt svenskt agerande inom EU är det viktigt att den nationella positionen redan på ett tidigt stadium är väl underbyggd och förankrad. Regeringskansliets interna riktlinjer rekommenderar att departementen samråder redan i tidiga faser, men Regeringskansliet och myndigheterna har inte några andra samrådsförpliktelser i EU-arbetet än de generella beredningskraven Regeringen ska ge sammanslutningar och enskilda möjlighet att yttra sig Regeringsformen anger att vid beredning av regeringsärenden ska sammanslutningar och enskilda [ ] i den omfattning som behövs ges möjlighet att yttra sig. 11 För regeringen är remisser ett viktigt verktyg för att möta det kravet. Regeringen kan till exempel remittera förslag till svensk lagstiftning utifrån EU-direktiv, förslag och diskussionsunderlag från EU-kommissionen samt förslag till svenska ståndpunkter i aktuella EU-frågor. Regeringen kan också samråda genom fasta forum med externa aktörer och genom mer tillfälliga kontakter och möten med berörda intressen. Regeringskansliets interna riktlinjer för EU-arbetet framhåller att departementen bör ta tillvara remissinstansernas kompetens och expertkunskap redan under förhandlingarnas gång, till exempel genom berednings- eller referensgrupper Statskontoret (2004) Bidrag till ideella organisationer. Kartläggning, analys och rekommendationer; SOU 2007:66 Rörelser i tiden; Svensson och Öberg (2011) Civila samhället och den upplysta välfärdsstaten. 10 Regeringskansliet (2014) Cirkulär 3: Riktlinjer för beredning av EU-frågor i Regeringskansliet kap 2 Regeringsformen. 12 Regeringskansliet (2014) Cirkulär 3: Riktlinjer för beredning av EU-frågor i Regeringskansliet.

13 PM 9 (50) Myndigheterna ska verka för att ta tillvara fördelar genom samarbete Enligt myndighetsförordningen ska myndigheter verka för att genom samarbete med myndigheter och andra ta till vara de fördelar som kan vinnas för enskilda samt för staten som helhet. 13 I de fall myndigheter beslutar föreskrifter eller allmänna råd ska myndigheten ifråga dessutom ge aktörer, som kostnadsmässigt eller på något annat betydande sätt berörs, tillfälle att yttra sig. Detta framgår av förordningen om konsekvensutredningar vid regelgivning. 14 Enskilda myndigheter har i vissa fall mer detaljerade förpliktelser att samråda med intresserade aktörer. Regeringen kan genom instruktion, regleringsbrev, beslut om uppdrag och myndighetsdialog ange att en myndighet ska samråda i vissa frågor eller med vissa aktörer. Vi kan illustrera detta med Arbetsmiljöverkets instruktion och regleringsbrev för Regeringen anger i instruktionen att Arbetsmiljöverket ska samråda med arbetsmarknadens parter samt med andra organisationer och myndigheter i den utsträckning som behövs för verksamheten. 15 I regleringsbrevet för 2015 ger regeringen Arbetsmiljöverket i uppdrag att vara Sveriges representant i ett forum på EU-nivå för att förbättra samarbete för att motverka odeklarerat arbete. Regeringen anger att Arbetsmiljöverket vid genomförandet av uppdraget ska samverka med arbetsmarknadens parter Myndigheternas EU-arbete sker i nära samspel med Regeringskansliet Regeringen är den svenska aktör som har huvudansvaret för Sveriges relationer till EU. Detta regleras i regeringsformen, som fastslår att överenskommelser med andra stater eller med mellanfolkliga organisationer ingås av regeringen. 17 Enligt myndighetsförordningen ska myndigheter under regeringen ge regeringen stöd vid Sveriges deltagande inom Europeiska unionen, ställa den personal till förfogande för deltagandet som regeringen begär och fortlöpande hålla regeringen informerad om förhållanden av betydelse för EU-samarbetet Myndigheterna ger regeringen stöd i EU-arbetet Myndigheterna kan till exempel bistå regeringen i förhandlingar i ministerrådet, delta i utformningen av mer tekniska och detaljerade bestämmelser i genomförandekommittéer och delta i expertarbetsgrupper knutna till EU myndighetsförordningen (2007:515) förordningen (2007:1244) om konsekvensutredning vid regelgivning förordningen (2007:913) med instruktion för arbetsmiljöverket. 16 Regleringsbrev för budgetåret 2015 avseende Arbetsmiljöverket kap. 1 regeringsformen (1974:152). Se även Hettne och Reichel (2012) Att göra rätt och i tid myndighetsförordningen (2007:515).

14 PM 10 (50) kommissionen. En mer utförlig beskrivning av myndigheternas EU-arbete finns i kapitel 4. När myndigheterna företräder Sverige i rådsarbetsgrupper, genomförandekommittéer eller andra EU-organ företräder de regeringen. Den person som deltar ska agera på instruktion från regeringen och lämna rapport efter mötet. 19 Myndigheterna har dock ofta en viktig roll i utarbetandet av den instruktion som de ska följa Myndigheterna kan även delta som experter Personal från myndigheter kan även delta i arbete inom EU som experter, till exempel i arbetsgrupper som har uppdrag från EU-kommissionen. Det är vanligt att EU-kommissionen samlar representanter för samtliga 28 medlemsländer i arbetsgrupper. I dessa fall efterfrågar EU-kommissionen rimligen medlemsländernas åsikter. Myndigheternas personal kan dock även delta i arbetsgrupper med andra sammansättningar, där de i vissa fall snarare är experter än representanter för Sverige. Även när personal från myndigheten deltar som experter ska myndigheten dock informera regeringen. 20 Nationella myndigheter kan även ha särskilda uppgifter enligt EU-lagstiftning, till exempel för att betala ut EU-medel eller för att godkänna vissa produkter. Myndigheterna är då inte representanter för regeringen eller för Sverige, utan fullgör uppgifter som behörig myndighet enligt EU-lagstiftning. 19 Regeringskansliet (2014). Handbok för EU-arbetet. 20 Regeringskansliet (2014). Handbok för EU-arbetet, SOU 2004:23 Från verksförordning till myndighetsförordning, SOU 2008:118 Styra och ställa förslag till en effektivare statsförvaltning.

15 PM 11 (50) 3 Uppdragets genomförande För att genomföra uppdraget har vi skickat ut en enkät till nästan 200 myndigheter under regeringen. Vi har kompletterat enkäten med ett tiotal intervjuer med företrädare för myndigheter, Regeringskansliet och intresseorganisationer. Vi har fokuserat på myndigheternas samråd med organiserade intressen och lagt tyngdpunkten vid processer på EU-nivå snarare än på när myndigheter deltar i arbetet med att genomföra och tillämpa EU-beslut på nationell nivå. 3.1 Enkät till regeringens myndigheter För att kartlägga myndigheternas samråd med intresserade aktörer i EUfrågor har Statskontoret skickat ut en enkät till de 197 myndigheter som har en chef som regeringen utser. 21 Detta urval gör det möjligt att brett kartlägga myndigheternas EU-arbete, men exkluderar domstolsorganisationen, ett antal små myndigheter och myndigheter utan personal. I enkäten har vi ställt frågor om myndigheternas EU-arbete, deras samrådsformer och deras informationsinsatser i EU-frågor. Enkäten har besvarats av 165 myndigheter, vilket ger en svarsfrekvens på 84 procent. Enkätfrågorna redovisas i bilaga Bortfall i enkäten Sju högskolor eller universitet och fem museer finns bland de 32 myndigheter som inte har besvarat enkäten, vilket gör att särskilt museerna är överrepresenterade i bortfallet. Vi saknar även svar från Statens konstråd, Statens musikverk, Konstnärsnämnden och Riksantikvarieämbetet. Det innebär att kulturområdet är något underrepresenterat i enkäten. Inom kulturområdet är EU:s befogenheter begränsade. Det är därmed möjligt att de myndigheter, som inte har besvarat enkäten, i mindre utsträckning än övriga myndigheter deltar i arbetet med frågor som EU beslutar om. Det kan därför finnas en risk att de resultat som vi redovisar i någon mån överskattar omfattningen av myndigheternas EU-arbete. I övrigt saknas tydliga mönster i bortfallet. Eftersom över 80 procent av myndigheterna har besvarat enkäten bedömer vi att bortfallet inte är ett problem för resultatens generella tillförlitlighet. 21 Enligt Regeringskansliet (2015) Statsförvaltningens utveckling.

16 PM 12 (50) Analys av enkätens resultat med och utan universitet, högskolor, länsstyrelser och museer Vi har valt att skicka enkäten till en bred skara myndigheter under regeringen. Motiveringen till detta är att EU är en nivå av beslutsfattande som berör de flesta områden och verksamheter. En risk med en bred undersökning är att det spretar väl mycket bland mottagarna av enkäten går det att jämföra exempelvis Jordbruksverkets eller Finansinspektionens EU-arbete med hur högskolor, länsstyrelser eller museer deltar i EU-sammanhang? För att hantera denna risk har vi analyserat enkäten både med och utan svar från universitet, högskolor, länsstyrelser och museer. Överlag förändras inte resultaten på ett avgörande sätt om vi exkluderar det femtiotal högskolor, universitet, länsstyrelser och museer som har besvarat enkäten. I de fall det finns betydelsefulla skillnader i svaren beroende på urvalet kommer vi att redovisa detta. Vi har även sökt urskilja om det finns andra grupper av myndigheter som utmärker sig på något sätt i hur de har svarat, men har inte funnit några sådana tydliga mönster. Alla myndigheter har inte fått alla frågor i enkäten. Till exempel har endast de myndigheter som uppger att de har någon form av samråd blivit ombedda att besvara frågor om hur och varför de samråder. Det gör att antalet svar varierar beroende på fråga. 3.2 Intervjuer med myndigheter, Regeringskansliet och intresseorganisationer För att exemplifiera och fördjupa förståelsen av hur myndigheter samråder med intresserade aktörer har vi intervjuat företrädare för tre myndigheter: Livsmedelsverket, Finansinspektionen och Migrationsverket. Det finns en tydlig EU-dimension i dessa tre myndigheters arbete, men urvalet innebär en spridning i sakfrågor och vilken typ av aktörer som är huvudsakliga intressenter i myndighetens arbete. För att fylla i bilden har vi även intervjuat företrädare för Näringsdepartementet, Finansdepartementet och Justitiedepartementet, det vill säga de tre departement inom Regeringskansliet som Livsmedelsverket, Finansinspektionen och Migrationsverket sorterar under. Vi har även intervjuat företrädare för fem organisationer med intresse i respektive myndighets EU-arbete i form av Livsmedelsföretagen, Sveriges Konsumenter, Svensk Försäkring, Svenska Bankföreningen och Röda Korset. Vi har också intervjuat Jordbruksverket om deras informationsarbete i EUfrågor. En lista över dem vi har intervjuat finns i bilaga 2.

17 PM 13 (50) 3.3 Avgränsningar Statskontorets uppdrag gäller regeringens myndigheter. Vi har därför inte kartlagt regeringens och Regeringskansliets samråd med intresserade aktörer. Däremot berör vi arbetsfördelningen mellan Regeringskansliet och regeringens myndigheter, eftersom myndigheternas EU-arbete i många fall sker i nära samspel med Regeringskansliet Vi har undersökt samrådsformer, inte inflytande Statskontorets uppdrag innebär att analysera myndigheternas former för informationsinhämtning eller samråd. Vårt fokus ligger därmed vid processer; vi har inte haft som ambition att uttala oss om vilket inflytande intresserade aktörer har i själva sakfrågorna. Detta gäller särskilt som intresserade aktörer kan använda flera vägar för att påverka utformningen av EU-beslut. Samråd med myndigheter är inte nödvändigtvis deras enda eller viktigaste verktyg. De kan även föra diskussioner med andra beslutsfattare i det svenska samhället och vända sig direkt till EU:s institutioner. Våra slutsatser och rekommendationer om myndigheternas arbete med frågor om delaktighet i EU kan därför inte ses isolerade från de kontakter som regering, riksdag, EU-kommissionen och Europaparlamentet har med intresserade aktörer Vi har fokuserat på myndigheternas samråd med organiserade intressen Regeringens uppdrag till Statskontoret handlar om att kartlägga, ge exempel på och föreslå åtgärder för att stärka myndigheternas samråd med intresserade aktörer. I uppdraget betonar regeringen att det är viktigt att myndigheterna underlättar för civilsamhällets och andra aktörers inflytande, insyn och delaktighet i EU-arbetet. Statskontoret har därför undersökt hur myndigheterna interagerar med organiserade intressen. Detta gäller ekonomiska intressen som branschorganisationerna Livsmedelsföretagen, Svensk Försäkring och Svenska Bankföreningen såväl som ideella organisationer som Röda Korset och Sveriges Konsumenter. Inom ramen för denna undersökning tar vi upp hur brett myndigheterna riktar information och samråd är målgruppen endast de närmast berörda eller möjliggör myndigheter en bredare insyn och delaktighet? Vi har däremot inte på djupet undersökt enskilda individers möjlighet till delaktighet utan organiserade intressen står i centrum. Vi har heller inte undersökt samverkan mellan myndigheter Vi har prioriterat processer på EU-nivå framför nationellt genomförande Regeringens uppdrag till Statskontoret gäller myndigheternas arbete med delaktighet när det gäller frågor som kommer att beslutats eller har beslutats på EU-nivå. Svenska myndigheter deltar i EU-arbetet på en rad sätt (se avsnitt 2.3). Vi har lagt tyngdpunkten vid att undersöka hur myndigheterna

18 PM 14 (50) arbetar med delaktighet i EU-frågor när det gäller utformning av regelverk och riktlinjer, snarare än vid deras arbete med delaktighet när de genomför EU-beslut på nationell nivå. Vi gör denna prioritering eftersom myndigheternas arbete med nationellt genomförande i stor utsträckning sker inom ramen för den svenska förvaltningens ordinarie logik och regelverk. Det är dock ibland svårt att dra en knivskarp och konsekvent gräns mellan att påverka utformningen av regelverk och riktlinjer och att genomföra dem. Det gör att vi lägger tyngdpunkten vid det första, men inte helt kan bortse från det senare i vår undersökning Projektgrupp och kvalitetssäkring Arbetet har genomförts av en projektgrupp bestående av Love Berggren (projektledare), Madeleine Håkansson och Katarina Hjälmheden. En referensgrupp bestående av Daniel Tarschys (professor i statsvetenskap), Mats Wiberg (rättschef i Regeringskansliet), Tove Stenman och Clas Heinegård (båda utredare vid Statskontoret) har bistått projektgruppen. Statskontoret har under uppdragets genomförande samrått med Utredningen om delaktighet i EU.

19 PM 15 (50) 4 Myndigheternas EU-arbete Statskontorets undersökning visar att två tredjedelar av myndigheterna deltar i EU-arbetet en stor del av myndigheternas EU-arbete sker genom deltagande i expertgrupper och informella nätverk myndigheterna uppfattar att de oftare deltar i EU-arbetet som experter än som representanter för regeringen. 4.1 Två tredjedelar av myndigheterna deltar i EUarbetet Vår enkät visar att två tredjedelar av de 165 myndigheter som har svarat deltar i EU-arbetet. Med deltagande avser vi arbete i arbetsgrupper, kommittéer, nätverk och liknande inom EU, men också arbete med att genomföra EU-beslut på nationell nivå. När vi exkluderar universitet, högskolor, länsstyrelser och museer i analysen (se avsnitt för motivering) stiger andelen myndigheter som deltar i EU-arbetet till omkring 75 procent. I den fjärdedel av myndigheterna som inte deltar i EU-arbetet finns bland annat några sektorsspecifika analysmyndigheter och några nämndmyndigheter. De enkätresultat som vi redovisar i kommande kapitel utgår från de myndigheter som deltar i EU-arbetet Myndigheterna arbetar ofta i informella nätverk och i expertgrupper Vår enkät visar att myndigheterna deltar i EU-arbetet på en rad sätt. De vanligaste sätten är att delta i informella nätverk och i expertgrupper knutna till EU-kommissionen. Se figur 1.

20 PM 16 (50) Figur 1 Antal myndigheter som deltar i olika arbetsformer/processer inom EU, enligt myndigheternas egen rangordning av hur vanligt det är att de deltar i respektive arbetsform/process. Informella nätverk Expertgrupper knutna till EU-kommissionen EU-kommissionens offentliga samråd Andra EU-organ EU-myndigheter Genomförandekommittéer Annat Ministerrådets arbetsgrupper Antal myndigheter Vanligast Näst vanligast Tredje vanligast Mindre vanligt Svaren gäller följande fråga: I vilken typ av arbete/process inom EU deltar myndigheten vanligtvis? Vi bad myndigheterna rangordna alternativen. Varje myndighet har därmed kunna lämna flera svar. Tabellen visar hur många myndigheter som har angett respektive svarsalternativ som den vanligaste, näst vanligaste och tredje vanligaste arbetsform/process de deltar i inom EU. Vi redovisar även de svar där myndigheterna anger att de i lägre rangordning (fjärde vanligast, femte vanligast, och så vidare) deltar i någon arbetsform/process. Dessa svarsalternativ är grupperade som mindre vanligt. Staplarna visar därmed även det totala antalet myndigheter som deltar i respektive arbetsform/process. Frågan besvarades av 109 myndigheter. Vi ställde denna fråga till de myndigheter som i enkäten uppger att deras personal deltar i kommittéer, nätverk, arbetsgrupper eller liknande inom EU (se bilaga 3, fråga 3). Informella nätverk Den form av EU-arbete som flest myndigheter deltar i är informella nätverk. Nästan två av tre myndigheter som deltar i EU-arbetet, totalt 76 stycken, uppger att de deltar i informella nätverk. De informella nätverken finns inom en rad sakområden och samlar ofta nationella myndigheter inom EU och EU-kommissionen för utbyte av kunskaper och erfarenheter. Myndigheterna kan också delta i andra typer av nätverk som är organiserade utanför EU-systemet, men som på olika sätt arbetar mot EU:s institutioner. Ett sådant exempel är European University Association, som samlar universitet och högskolor från 47 europeiska länder för att bland annat påverka utformningen av EU:s politik för högre utbildning, forskning och innovation. Expertgrupper knutna till EU-kommissionen Det är 74 myndigheter som deltar i expertgrupper knutna till EU-kommissionen. I denna typ av expertgrupper kan myndigheterna till exempel bistå EU-kommissionen med att ta fram förslag till ny lagstiftning. Ett stort antal myndigheter, drygt 40 stycken, rangordnar detta arbete som den vanligaste process de deltar i.

21 PM 17 (50) När vi exkluderar universitet, högskolor, universitet och museer i analysen blir det än tydligare att expertgrupperna är ett viktigt inslag i myndigheternas EU-arbete. I denna smalare analys är expertgrupper den arbetsform som flest myndigheter deltar i fler än som deltar i informella nätverk. Inom denna grupp myndigheter deltar 62 av 87 i expertarbetsgrupper, och 37 myndigheter räknar det som den vanligaste arbetsformen. EU-kommissionens offentliga samråd Ett fyrtiotal myndigheter uppger att de svarar på EU-kommissionens offentliga samråd. De offentliga samråden är en form av europeiskt remissväsende, där EU-kommissionen brett ber om synpunkter på dokument av flera slag. En undersökning av de 130 samråd som kommissionen avslutade 2011 fann sju svar från sex svenska myndigheter. 22 EU-myndigheter Det är 38 myndigheter som deltar i arbete i fristående EU-myndigheter såsom Europeiska bankmyndigheten, Europeiska läkemedelsmyndigheten och Europol. EU-myndigheterna sköter vissa tekniska, vetenskapliga eller administrativa uppgifter. De kan därmed vara en viktig aktör i arbetet med att till exempel harmonisera regelverk för banker, godkänna läkemedel eller underlätta samarbete mellan polismyndigheter. Andra EU-organ Drygt 40 myndigheter uppger att de är delaktiga genom andra EU-organ. Det kan till exempel vara genom den europeiska utrikestjänsten eller EUdomstolen, som är exempel på EU-organ som de övriga svarsalternativen i frågan inte täcker in. Att relativt många myndigheter anger att de arbetar inom andra EU-organ kan tyda på att detta svarsalternativ i enkäten har varit något svårtolkat. En del myndigheter kan ha uppfattat att svarsalternativet gäller formella EU-organ. Andra myndigheter kan i sina svar ha räknat in även andra typer av europeiska samarbeten och nätverk som arbetar med eller mot EU:s institutioner, och som de inte tycker passar in i något av de övriga svarsalternativen. Genomförandekommittéer Det är 37 myndigheter som uppger att de deltar i arbete inom genomförandekommittéer. I genomförandekommittéerna bistår medlemsländerna EUkommissionen, i de fall ministerrådet och Europaparlamentet har gett EUkommissionen befogenhet att precisera lagstiftning. Det kan till exempel handla om att utforma mer detaljerade bestämmelser utifrån ramarna i ett EU-direktiv. 22 Tarschys och Johansson (2011) Europa på remiss.

22 PM 18 (50) Ministerrådets arbetsgrupper Omkring 30 myndigheter svarar att de arbetar inom ministerrådets arbetsgrupper. I detta sammanhang är regeringens ledande roll i EU-arbetet vanligtvis allra mest påtaglig eftersom arbetsgrupperna tröskar de frågor som medlemsländernas ministrar ska behandla, men myndigheterna kan bistå med personal och expertkunskap. Annat Ett trettiotal myndigheter har även kryssat för svarsalternativet annat. Inom detta alternativ ryms att myndigheterna arbetar med att genomföra och tillämpa EU-beslut på nationell nivå. Det inkluderar bland annat att genomföra direktiv genom myndighetsföreskrifter och att förvalta EU-medel. 4.2 Myndigheterna uppfattar sig som experter snarare än representanter för regeringen Vår enkät visar att myndigheterna i EU-arbetet uppfattar att de vanligtvis deltar som experter snarare än som representanter för regeringen. Nio av tio myndigheter uppger att de vanligtvis deltar i egenskap av experter utifrån givet ansvarsområde i arbetet i kommittéer, arbetsgrupper, nätverk och liknande inom EU. Mindre än hälften uppger att de vanligtvis deltar som representanter för regeringen/sverige. Se figur 2. Figur 2 Myndigheterna deltar i EU-arbetet i egenskap av 100% 80% 92% 60% 40% 45% 20% 26% 0% Experter Representanter för regeringen/sverige Annat Svaren gäller följande fråga: I vilken egenskap deltar myndigheten vanligtvis i kommittéer, arbetsgrupper, nätverk eller liknande inom EU? Varje myndighet har kunnat lämna flera svar. Frågan besvarades av 109 myndigheter. Vi ställde denna fråga till de myndigheter som i enkäten uppger att deras personal deltar i kommittéer, nätverk, arbetsgrupper eller liknande inom EU (se bilaga 3, fråga 3).

23 PM 19 (50) För de myndigheter som inte är universitet, högskolor, länsstyrelser och museer är andelen som uppger att de vanligtvis är representanter för regeringen och Sverige 55 procent. Nästan alla, omkring 97 procent, uppger att de brukar delta som experter. Vilken roll myndigheterna uppfattar att de vanligtvis har kan delvis hänga ihop med hur de deltar i EU-arbetet. Enkäten visar att det är vanligare att myndigheter som i första hand deltar i arbete inom EU-myndigheter uppfattar att de är representanter för regeringen, än myndigheter som framför allt deltar i informella nätverk. Men mönstren är inte entydiga. Inom alla arbetsformer som myndigheterna i första hand deltar i finns både myndigheter som uppfattar sig som representanter för regeringen/sverige och myndigheter som inte gör det. Bland de myndigheter som i första hand deltar i expertarbetsgrupper, som är den största gruppen, är det hälften som uppfattar att de vanligtvis representerar regeringen.

24 PM 20 (50)

25 PM 21 (50) 5 Myndigheternas samråd med intresserade aktörer Statskontorets undersökning visar att myndigheterna framför allt samråder genom informella kontakter med de närmast berörda det är vanligare att bjuda in aktörer från näringslivet än ideella organisationer till samråd myndigheterna överlag inte informerar brett om dessa samråd utan har kontakt med de närmast berörda det vanligaste skälet till att inte samråda är att Regeringskansliet äger frågan. 5.1 Tre av fyra myndigheter samråder i EU-frågor Tre av fyra myndigheter som deltar i EU-arbetet uppger i enkäten att de har samråd med intresserade aktörer i arbetet med EU-frågor. Vanligast är att myndigheterna behandlar EU-frågor inom de generella samrådsformer de har med intresserade aktörer. Drygt en fjärdedel av myndigheterna har däremot särskilda samråd i EU-frågor. Se figur 3. Figur 3 Myndigheternas samråd med intresserade aktörer i EU-frågor. 100% 80% 60% 40% 48% 20% 27% 26% 0% Ja, vi berör ibland EU-frågor inom generella samrådsformer Ja, vi har särskilda samråd i EU-frågor Nej, vi har inga samråd i EUfrågor Svaren gäller följande fråga: Förekommer samråd med intresserade aktörer i det svenska samhället i myndighetens arbete med frågor som kommer att beslutas eller har beslutats på EU-nivå? Varje myndighet har kunnat lämna ett svar. Frågan besvarades av 116 myndigheter. Vi ställde denna fråga till de myndigheter som i enkäten uppger att de deltar i EU-arbetet (se bilaga 3, fråga 2).

26 PM 22 (50) Samråden är inte kopplade till ett visst steg i EU:s beslutsprocess Sex av tio myndigheter uppger att de har samråd som inte är kopplade till ett visst steg i EU:s beslutsprocess. Fyra av tio myndigheter har samråd inför och under EU-kommissionens arbete, drygt var tredje myndighet samråder i samband med arbete inom nätverk och tre av tio myndigheter samråder vid verkställande av EU-beslut i Sverige. Se figur 4. Figur 4 Skeden som myndigheterna samråder i. Samråden är inte kopplade till ett visst steg 59% Inför och under komissionens arbete 43% Inför och under arbete i nätverk 36% Vid verkställande av EU-beslut i Sverige 31% Inför och under arbete vid andra EU-organ Inför och under arbete i ministerrådets arbetsgrupper 17% 25% 0% 20% 40% 60% 80% 100% Svaren gäller följande fråga: När i EU:s beslutsprocess sker dessa samråd? Varje myndighet har kunnat lämna flera svar. Frågan besvarades av 83 myndigheter. Vi ställde denna fråga till de myndigheter som i enkäten uppger att de på något sätt samråder med intresserade aktörer i EU-frågor (se figur 3) Myndigheterna samråder inte i alla EU-frågor Enkätsvaren visar att de flesta myndigheter samråder i en del eller i ett fåtal betydelsefulla EU-frågor. Endast några få myndigheter samråder i samtliga EU-frågor som de arbetar med. 5.2 Informella kontakter med berörda aktörer är den vanligaste samrådsformen Bland de drygt 80 myndigheter som samråder med intresserade aktörer är informella samrådsformer vanligast. Närmare 80 procent av myndigheterna uppger att de samråder genom ad hoc-möten eller kontakter med intresserade aktörer i EU-frågor. En majoritet av myndigheterna har även återkommande möten med intresserade aktörer. Lika många har möten med formaliserade arbetsgrupper eller råd knutna till myndigheten. En tredjedel av myndigheterna använder sig av remissförfarande. Se figur 5.

27 PM 23 (50) Figur 5 Myndigheternas samrådsformer. Ad hoc-möten/kontakt 78% Återkommande träffar 64% Möten med formaliserade arbetsgrupper/råd 64% Remissförfarande 34% Annat 10% 0% 20% 40% 60% 80% 100% Svaren gäller följande fråga: På vilka sätt samråder myndigheten med intresserade aktörer i EU-frågor? Varje myndighet har kunnat lämna flera svar. Frågan besvarades av 83 myndigheter. Vi ställde denna fråga till de myndigheter som i enkäten uppger att de på något sätt samråder med intresserade aktörer i EU-frågor (se figur 3) Myndigheterna bjuder oftare in aktörer från näringslivet än ideella organisationer Nästan alla myndigheter bjuder in andra myndigheter till samråd. Även aktörer från näringslivet är viktiga aktörer, medan drygt hälften av myndigheterna bjuder in ideella organisationer. Tre av fem myndigheter bjuder in forskare och experter till samråden, men när vi exkluderar universitet, högskolor, länsstyrelser och museer i analysen sjunker denna andel till under hälften. Detta urval påverkar dock inte resultaten för de andra svarsalternativen nämnvärt.

28 PM 24 (50) Figur 6 Aktörer som deltar i myndigheternas samråd Andra myndigheter 93% Aktörer från näringslivet 73% Forskare/experter 59% Ideella organisationer 55% Andra 23% 0% 20% 40% 60% 80% 100% Svaren gäller följande fråga: Vilka aktörer bjuds in till dessa samråd? Varje myndighet har kunnat lämna flera svar. Frågan besvarades av 82 myndigheter. Vi ställde denna fråga till de myndigheter som i enkäten uppger att de på något sätt samråder med intresserade aktörer i EU-frågor (se figur 3). Företrädare för de myndigheter som Statskontoret har intervjuat uppger att de har omfattande kontakter med branschorganisationer i sitt arbete med EU-frågor (se även kapitel 7). Kontakter med fristående aktörer och allmänheten är mer sällsynt. Myndigheterna uppfattar att det kan vara svårt att hitta kontaktvägar till och samla aktörer som inte är organiserade. Myndigheterna uppger också att EU-frågor inom deras ansvarsområden i stor utsträckning är tekniska till sin karaktär och kan vara både svåra och ointressanta för allmänheten att sätta sig in i. Den naturliga samtalspartnern för många myndigheter blir därför branschorganisationer av olika slag, eftersom de har betydande detaljkunskap och resurser att kanalisera medlemmarnas intressen. Det förekommer dock, enligt våra intervjuer, att enskilda företag kontaktar Regeringskansliet och myndigheterna i aktuella frågor Myndigheterna informerar de närmast berörda om samråden Enkätsvaren visar att myndigheterna överlag inte informerar brett om de samråd de har i arbetet med EU-frågor. Endast en av tio myndigheter uppger att de informerar allmänheten om samråden. Närmare 70 procent av myndigheterna informerar däremot de närmast berörda. En av fem myndigheter uppger att de över huvud taget inte informerar om samråden. Se figur 7.

29 PM 25 (50) Figur 7 Myndigheternas information om samråd. 100% 80% 60% 67% 40% 20% 23% 0% 11% Ja, till allmänheten Ja, till dem som är mest berörda Nej Svaren gäller följande fråga: Informerar myndigheten om dessa samråd? Varje myndighet har kunnat lämna ett svar. Frågan besvarades av 84 myndigheter. Vi ställde denna fråga till de myndigheter som i enkäten uppger att de på något sätt samråder med intresserade aktörer i EU-frågor (se figur 3). De myndigheter som inte är universitet, högskolor, länsstyrelser eller museer är något mer benägna att vända sig till allmänheten. Omkring 15 procent i den gruppen anger att de informerar allmänheten, medan 16 procent i denna grupp uppger att de inte alls informerar om samråden. 5.3 Det vanligaste skälet till att inte samråda är att Regeringskansliet äger frågan Det finns olika skäl till att myndigheter inte bjuder in till samråd i vissa frågor eller inte bjuder in till samråd över huvud taget. Bland de myndigheter som uppger att de deltar i EU-arbetet är den vanligaste anledningen att inte bjuda in till samråd att Regeringskansliet äger frågan. Hälften av myndigheterna anger detta skäl, och utan universitet, högskolor, länsstyrelser och museer är denna andel 60 procent. Se figur 8.

30 PM 26 (50) Figur 8 Huvudsaklig anledning till att inte bjuda in till samråd. Regeringskansliet äger frågan 50% Annan myndighet äger frågan 26% Annat 16% Frågorna är för tekniska Vi skulle vilja ha samråd men har det inte i dagsläget Frågorna är för betydelselösa 3% 2% 2% 0% 20% 40% 60% 80% 100% Svaren gäller följande fråga: Vilken är den huvudsakliga anledningen till att myndigheten inte bjuder in till samråd? Varje myndighet har kunnat lämna ett svar. Frågan besvarades av 104 myndigheter. Vi ställde denna fråga till de myndigheter som i enkäten uppger att de deltar i EU-arbetet. De myndigheter som uppger att de samråder i alla frågor (se avsnitt 5.1.2) har vi inte bett besvara denna fråga. Var fjärde myndighet uppger att den vanligaste anledningen till att inte bjuda in till samråd är att en annan myndighet äger frågan. Detta är det vanligaste svaret för universitet, högskolor, länsstyrelser och myndigheter exkluderar vi denna grupp sjunker andelen som anger denna anledning till 13 procent. Endast några få procent av myndigheterna uppger att frågorna är för tekniska eller för betydelselösa för att samråda om. I de intervjuer vi har genomfört framhåller både myndigheter och Regeringskansliet att informations- och samrådsinsatser bör följa av det egna ansvarsområdet. De menar att Regeringskansliet har ett övergripande ansvar och bör ansvara för samråd i mer politiska frågor och faser. Myndigheterna har däremot ett större ansvar för tekniska och praktiska frågor med lägre politisk relevans. Samtidigt tyder våra intervjuer på att ansvarsfördelningen mellan myndigheterna och Regeringskansliet kan variera mellan sakområden. I ett fall betonar både företrädare för myndighet och ansvarigt departement inom Regeringskansliet att Regeringskansliet utformar politiken och har huvudansvaret för samråd, vilket begränsar myndighetens ansvar för samråd kring utformningen av regler och riktlinjer. I andra fall pekar företrädare för myndigheter och Regeringskansliet på att myndigheten genom samråd kan få en bild av hur EU-reglering påverkar berörda aktörer, vilket är nyttigt för myndighetens EU-arbete.

31 PM 27 (50) 5.4 En tredjedel av myndigheterna vill i första hand informera genom samråden En av tre myndigheter uppger att den huvudsakliga anledningen till att bjuda in till samråd är att informera om EU-frågor. Nästan lika många bjuder in för att diskutera EU-frågor. En av sex myndigheter bjuder i huvudsak in till samråd för att förankra förslag i olika EU-frågor. En något mindre andel myndigheter samråder för att inhämta kunskap i samband med myndighetens arbete i EU-frågor. Få myndigheter bjuder in till samråd för att i första hand diskutera förhandlingspositioner i EU-frågor kopplade till myndighetens verksamhet. Se figur 9. Figur 9 Huvudsaklig anledning till att bjuda in till samråd. Informera om EU-frågor 32% Diskutera EU-frågor 30% Förankra förslag i EU-frågor 17% Inhämta kunskap 15% Diskutera förhandlingspositioner 6% 0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% Svaren gäller följande fråga: Vilken är den huvudsakliga anledningen till att myndigheten bjuder in till samråd? Varje myndighet har kunnat lämna ett svar. Frågan besvarades av 82 myndigheter. Vi ställde denna fråga till de myndigheter som i enkäten uppger att de på något sätt samråder med intresserade aktörer i EU-frågor (se figur 3). Även i Statskontorets intervjuer framför intresseorganisationerna att myndigheternas samråd i vissa fall fokuserar på information snarare än på att vara ett forum för att inhämta intresserade aktörers synpunkter. Såväl myndigheter som Regeringskansliet betonar däremot att samråd med intresserade aktörer är viktigt för kunskapsutbyte och informationsinhämtning. Organisationerna kan till exempel bidra med både kunskap om och konkreta exempel på hur EU-lagstiftning påverkar det svenska samhället, enligt våra

32 PM 28 (50) intervjuer med myndigheter och Regeringskansliet. Detta kan bidra till att stärka den svenska förhandlingspositionen och till att lagstiftning blir mer än skrivbordsprodukter Myndigheterna får ofta in synpunkter av betydelse under samråden Närmare hälften av myndigheterna uppger att de ofta får in synpunkter av betydelse när de samråder. Omkring tio procent får alltid in synpunkter av betydelse. Samtidigt visar enkätsvaren att närmare 50 procent av myndigheterna ibland eller sällan får in synpunkter av betydelse för sitt arbete med EU-frågor under dessa samråd. Ingen myndighet har svarat att de aldrig får in synpunkter av betydelse. Se figur 10. Figur 10 Värdet av samråden för myndigheterna. 100% 80% 60% 40% 44% 40% 20% 0% 9% 7% 0% Alltid Ofta Ibland Sällan Aldrig Svaren gäller följande fråga: Får ni i samband med dessa samråd in synpunkter av betydelse för myndighetens arbete med EU-frågor? Varje myndighet har kunnat lämna ett svar. Frågan besvarades av 82 myndigheter. Vi ställde denna fråga till de myndigheter som i enkäten uppger att de på något sätt samråder med intresserade aktörer i EU-frågor (se figur 3).

33 PM 29 (50) 6 Myndigheternas informationsinsatser Statskontorets undersökning visar att myndigheterna i stor utsträckning riktar information om EU-arbetet till de mest berörda det i många fall saknas grundläggande information om EU-arbetet på myndigheternas webbplatser. 6.1 Myndigheterna riktar information till de mest berörda Myndigheterna informerar framför allt om EU-frågor genom möten med de mest berörda samt genom underhandskontakter och informella kontakter. Det visar enkätsvaren från de myndigheter som uppger att de deltar i EUarbetet. Sex av tio myndigheter informerar genom den egna webbplatsen, medan 16 procent av myndigheterna inte informerar om EU-frågor över huvud taget. Se figur 11. Figur 11 Hur myndigheterna informerar intresserade aktörer om utvecklingen i EU-frågor. Möten med de mest berörda 69% Underhandskontakter/informella kontakter 68% Myndighetens webbplats 60% Nyhetsbrev/prenumerationstjänster 35% Öppna möten 32% Annat 17% Informerar inte 16% 0% 20% 40% 60% 80% 100% Svaren gäller följande fråga: Hur informerar myndigheten intresserade aktörer (till exempel intresseorganisationer och ideella organisationer) i det svenska samhället om utvecklingen i EU-frågor inom myndighetens område? Varje myndighet har kunnat lämna flera svar. Frågan besvarades av 115 myndigheter. Vi ställde denna fråga till de myndigheter som i enkäten uppger att de deltar i EU-arbetet (se bilaga 3, fråga 2).