This is the published version of a chapter published in Arbete och fest: skrifter från amanuenskollegiet vid juridiska fakulteten i Uppsala.
|
|
- Ola Hellström
- för 8 år sedan
- Visningar:
Transkript
1 This is the published version of a chapter published in Arbete och fest: skrifter från amanuenskollegiet vid juridiska fakulteten i Uppsala. Citation for the original published chapter: Almkvist, G. (2013) Uppsåtstäckning av rekvisitet otillbörlig: särskilt avseende otillbörlig marknadspåverkan. In: Karolina Stenlund (ed.), Arbete och fest: skrifter från amanuenskollegiet vid juridiska fakulteten i Uppsala (pp. 9-24). Uppsala: Iustus förlag N.B. When citing this work, cite the original published chapter. Permanent link to this version:
2 Arbete och fest skrifter från amanuenskollegiet vid juridiska fakulteten i Uppsala Redaktör Karolina Stenlund IUSTUS FÖRLAG
3 Gustaf Almkvist Uppsåtstäckning av rekvisitet otillbörlig särskilt avseende otillbörlig marknadspåverkan 1 Hur det började I januari 2008 började jag läsa grundkursen i straffrätt och processrätt i Uppsala. Processrätten var svår att inte tycka om, men straffrätten blev jag mest irriterad över. Jag minns hur dumt jag tyckte det var att den som lånade en gräsklippare av sin granne utan att fråga om lov, och som dagen därpå bestämde sig för att inte lämna tillbaka den, hade gjort sig skyldig till först egenmäktigt förfarande och sedan olovligt förfogande. Det var ju en stöld! Om man just hade lärt sig att ett kommissionsavtal är ett kommissionsavtal oavsett vad som står högst upp på pappret var det nästan obegripligt. Känslan gick inte över. När jag efter en dryg månad hade tagit mig igenom kursboken Allmän kriminalrätt var jag nog i och för sig lite fascinerad även om jag inte ville erkänna det men mest irriterad över att författaren envisades med att först presentera olika indelningar och förklaringar som verkade fullt rimliga, bara för att sedan genast säga att de inte höll. I stället fick man sig till livs en hänvisning till att uppdelningen mellan kropp och själ är föråldrad, eller till att det kan vara lika sant eller falskt att någon är statsminister som att någon är slätrakad. Jag bestämde mig för att härda ut. Halvvägs genom terminen upptäckte jag även om jag försökte släppa tanken att jag nog ändå tyckte att frågan om vad som krävs för att något ska vara ett försök eller en straffbar förberedelse var rätt spännande. Det handlade om riktiga människor, och om 9
4 Gustaf Almkvist vad de ville, tänkte och gjorde. Men det var först bortåt slutet av terminen, när vi läste om psykisk störning, som jag ändrade mig om straffrätten. Jag blev upprörd över att tillräknelighet inte var en ansvarsförutsättning, och undrade vad regeringen höll på med som ville luckra upp fängelseförbudet i 30:6 BrB. Och så plötsligt insåg jag att min irritation inte berodde på att straffrätten krånglade till det i onödan, utan på att alltihopa var krångligare än jag ville erkänna. Jag insåg till min stora irritation att jag inte förstod. I maj utlystes tjänsten som amanuens i straffrätt och processrätt. Jag blev tipsad att söka, och till min glädje fick jag jobbet. Strax efter sluttentan i juni fick jag börja, klart nervös inför tanken att arbeta för två personer som behärskar som få andra ämnet som jag förstod att jag inte förstod: Petter Asp och Magnus Ulväng. Amanuensarbetet var långtifrån alltid roligt. Ibland fick man ägna hela helgen åt lokalbokning eller åt att föra in PM-resultat i ett kalkylblad. Men oavsett klockslag fanns det nästan alltid någon annan på plats på Juridicum, och då utbröt allt som oftast en diskussion om något mer eller mindre obskyrt juridiskt ämne. Till följd av några obehagliga händelser i den lilla blekingska orten Rödeby fick frågan som hade fått mig att ändra mig om straffrätten psykisk störning högsta aktualitet, och då det blev mitt ämne som vi amanuenser pratade om. Jag rycktes med av miljön på institutionen och skrev en artikel när hovrättens dom i Rödebymålet hade meddelats. 1 Jag blev kvar som amanuens i två och ett halvt år, tills jag tog examen i januari Jag har nog aldrig haft så roligt, arbetat på så konstiga tider eller lärt mig så mycket som under den perioden. Flera av mina amanuenskollegor kom att bli några av mina bästa vänner. Och arbetet med Magnus och Petter, och alla andra som hörde till straffrätten i Uppsala, gjorde att jag till slut accepterade för mig själv att jag nog ändå hade blivit straffrättare. 2 och så till ämnet En viktig lärdom från amanuenstiden är att man ska akta sig för att acceptera olika modeller och förklaringar som givna och generella; försök att dra en gräns och någon kommer att korsa den, som en av husgudarna på Juridicum träffande har uttryckt det. Det gäller kanske särskilt inom straffrätten, som hela tiden slits mellan att å ena sidan så påtagligt röra enskilda händelser och människor, och att å den andra behöva vara påtagligt generell och tydlig i kanterna. 1 RH 2008:90, som jag först kommenterade i JP 2009 s. 17 ff., och i en bearbetad version i JT s. 861 ff. 10
5 Uppsåtstäckning av rekvisitet otillbörlig Reglerna om uppsåtstäckning är ett exempel på den slitningen. Det finns många fallgropar, och det florerar en hel del just lite bekväma och veder tagna tumregler som med tiden lätt blir grovhuggna. En sådan gäller de rekvisit som kan sägas förutsätta en utpräglad värdering, t.ex. beaktansvärd, kränkande och otillbörlig. 2 En hyfsat vedertagen sanning är att uppsåtet vid tillämpning av sådana rekvisit inte behöver avse själva värderingen, utan bara de omständigheter som värderingen baseras på. Det har exempelvis sagts att det som krävs i uppsåtshänseende för att döma för grov kvinnofridskränkning enligt 4:4 a BrB är att gärningsmannen har uppsåt beträffande de faktiska omständigheter som läggs till grund för bedömningen, medan värderingen att de brottsliga gärningarna har utgjort ett led i en upprepad kränkning av en annan persons integritet eller att gärningarna har varit ägnade att allvarligt skada personens självkänsla inte behöver omfattas av gärningsmannens uppsåt. Uppsåtskravet skulle alltså vara uppfyllt även om gärningsmannen själv inte alls hade haft någon tanke på att det han hade gjort var kränkande eller ägnat att skada målsägandens självkänsla. 3 Som utgångspunkt är detta säkert riktigt. Men vad bygger uppfattningen egentligen på, och bör det alltid vara på det sättet? Som Thornstedt har påpekat tycks det egentligen mer förenligt med uppsåtskravets grundtankar att kräva att en värderande slutsats inte kommer som en total överraskning för gärningsmannen. 4 Det måste särskilt gälla vid sådana brott som rör något som människor ägnar sig åt hela tiden, och som i normalfallet är fullt tillåtet, men som i gärningsmannens fall har gjorts på ett otillbörligt sätt eller fått otillbörliga följder. Om man tittar närmare på frågan blir det snart tydligt att problemet bottnar i svårigheterna att dra en gräns mellan vad gärningsmannen gör och bedömningen att det han gör är otillåtet. 5 Thornstedt, Strahl och Jareborg, som är de författare i svensk rätt som ägnat mest tankemöda åt frågan, har 2 En del författare talar här om normativa rekvisit; se t.ex. Agge, Abstrakt norm och konkret verklighet, i Festskrift till Eberstein 1950 s. 7 ff.; dens., Straffrättens allmänna del, häfte 2, 1961 s. 236 ff.; Thornstedt, Om rättsvillfarelse, 1956 s. 287 f.; Leijonhufvud-Wennberg, Straffansvar, 8 uppl s. 68. Indelningen av rekvisit i normativa och deskriptiva har utsatts för stark kritik av Jareborg i Begrepp och brottsbeskrivning, 1974, i synnerhet s. 215 ff. Jareborg menar att indelningen dels är intetsägande och vilseledande, eftersom den sammanför rekvisit av många olika slag (t.ex. har otillbörlig, äktenskap och skada alla ansetts vara normativa rekvisit), dels bygger på en ohållbar distinktion mellan fakta (verklighet) och värde (rätt). Jag kommer inte att använda uttrycket i den fortsatta framställningen. 3 Prop. 1997/98:55 s. 133 f. 4 Thornstedt, Om rättsvillfarelse s. 292 f. Se även Asp-Ulväng-Jareborg, Kriminalrättens grunder 2010 s Se Asp-Ulväng-Jareborg, Kriminalrättens grunder s
6 Gustaf Almkvist alla betonat att det enda sättet att med någon säkerhet ta ställning till den gränsdragningen är med en individualiserad metod, som undersöker enskilda brottsbeskrivningar. 6 Snarare än att försöka hitta någon generell regel blir det alltså avgörande att försöka förstå vad det värderande rekvisitet i varje enskild bestämmelse egentligen tar sikte på. Jag väljer därför att begränsa mig till det brott som gjorde att jag fick upp ögonen för frågan från början: otillbörlig marknadspåverkan, som regleras i 8 lagen (2005:377) om straff för marknadsmissbruk vid handel med finansiella instrument (MML). Brottet aktualiseras framförallt vid handel med finansiella instrument på värdepappersmarknaden, och utgörs av att gärningsmannen förfar på ett sätt som han inser är ägnat att 1) otillbörligen påverka marknadspris eller andra handelsvillkor, eller 2) på annat sätt vilseleda köpare och säljare. Många människor handlar med finansiella instrument regelbundet. De flesta av dessa har nog förhållandevis begränsade kunskaper om vilka regler som egentligen gäller på aktiemarknaden. Otillbörlig marknadspåverkan rör alltså i grund och botten något som är legitimt och vardagligt, men samtidigt påfallande komplext. Trots det har rekvisitet otillbörligen givits en central roll i avgränsningen av det straffbara området. Frågan vad uppsåtet måste täcka blir därmed särskilt intressant. Först ska jag dock säga något allmänt om avgränsningen av uppsåtsunderlaget vid värderande rekvisit. 3 Värderande rekvisit och uppsåt 3.1 Några utgångspunkter Bara den som haft möjlighet att rätta sig efter lagen förtjänar det klander som ligger i att dömas till ansvar och straff. Denna rättsstatliga grundbult brukar kallas för konformitetsprincipen, 7 och får bl.a. till konsekvens att en gärning måste täckas av uppsåt eller oaktsamhet för att gärningsmannen ska kunna hållas ansvarig för brott. 8 Kravet på täckning innebär, enkelt uttryckt, att gärningsmannens bild av vad han gjort i relevanta avseenden måste över- 6 Se Thornstedt, Om rättsvillfarelse s. 303; Strahl, SvJT 1961 s. 180; Asp-Ulväng-Jareborg, Kriminalrättens grunder s Uppsåtskravets grund i konformitetsprincipen har betonats av i synnerhet Jareborg; se Handling och uppsåt, 1969 s. 374 ff. och Allmän kriminalrätt, 2001 s. 303 f. Se även Strahl, Allmän straffrätt i vad angår brotten, 1976 s. 75 f., och Thornstedt, Om rättsvillfarelse s. 6 f. 8 I den fortsatta framställningen bortser jag från oaktsamhet. Vid otillbörlig marknadspåverkan finns enligt 8 2 st. MML möjlighet att döma för oaktsamt brott i fall som inte är ringa, men det förtar naturligtvis inte intresset av att försöka avgöra vilka fakta som uppsåtet måste täcka. 12
7 Uppsåtstäckning av rekvisitet otillbörlig ensstämma hyfsat väl med vad som faktiskt har hänt. 9 Brister det i något avseende har gärningsmannen inte gjort sig skyldig till brottet ifråga. De fakta som inordnas (subsumeras) under rekvisiten för ett visst brott måste alltså täckas av uppsåt. Själva tolkningen och tillämpningen av rättsregler är däremot rättstillämparens uppgift. Det skulle leda till märkliga konsekvenser om människors egna uppfattningar om vad som är brottsligt och hur rättsregler om detta ska tillämpas tillmättes betydelse. Enligt 24:9 BrB är därför villfarelse om att en gärning är otillåten straffrättsvillfarelse endast ursäktande i vissa särpräglade fall. Slutsatsen att föreliggande fakta uppfyller rekvisiteten i en brottsbeskrivning behöver alltså till skillnad från underlaget inte täckas av gärningsmannens uppsåt. 10 Gränsdragningen mellan faktaunderlaget som subsumeras under ett visst rekvisit och slutsatsen att rekvisitet är uppfyllt är relativt oproblematisk i de flesta fall, eftersom det oftast är tydligt vad rekvisitet avser. 11 Om A tror att han slår på en docka föreligger uppsåtsbrist i förhållande till rekvisitet person i misshandelsbestämmelsen i 3:5 BrB, medan det föreligger villfarelse om vad som är tillåtet om A felaktigt tror att barn inte räknas som personer i bestämmelsens mening. Bedömningen som rättstillämparen har att göra vid utpräglat värderande rekvisit är i grund och botten densamma som den jag just har redogjort för. Det blir följaktligen fråga om att inordna fakta under rekvisitet, och att antingen dra slutsatsen att rekvisitet är uppfyllt eller att det inte är det. Om gärningsmannen har gjort en felaktig bedömning av vilken slutsats tillämparen skulle komma till en subsumtionsvillfarelse är det en typ av villfarelse om gärningens tillåtlighet, dvs. straffrättsvillfarelse, och alltså något som faller utanför uppsåtsunderlaget. 12 Det som utmärker utpräglat värderande rekvisit, som t.ex. otillbörligt, är snarare att sådana rekvisit är betydligt mer obestämda än vanliga rekvisit. 13 Om detta drivs för långt kan det leda till problem med legali- 9 Se Asp-Ulväng-Jareborg, Kriminalrättens grunder s. 352 ff.; Strahl, Allmän straffrätt i vad angår brotten s. 119 ff. 10 Däremot kan det i ljuset av konformitetsprincipen diskuteras om inte behandlingen av straffrättsvillfarelse i svensk rätt är väl sträng; se t.ex. Asp-Ulväng-Jareborg, Kriminalrättens grunder s. 300; Strahl, Allmän straffrätt i vad angår brotten s. 129 f. Se även NJA 2012 s I en mening förutsätter rättstillämpning alltid både tolkning av rekvisiten i bestämmelsen och av de fakta som ska inordnas; se Jareborg, Allmän kriminalrätt s Därmed inte sagt att detta i många fall sker på ett rutinmässigt sätt; se till detta Frände, Allmän straffrätt, 4 uppl s Strahl, Allmän straffrätt i vad angår brotten s. 133 ff.; Asp-Ulväng-Jareborg, Kriminalrättens grunder s. 390 och 409; Frände, Allmän straffrätt s. 193 f. 13 Se Jareborg, Begrepp och brottsbeskrivning s
8 Gustaf Almkvist tetsprincipens obestämdhetsförbud och göra en straffrättsvillfarelse ursäktlig. 14 Uppfattningen att det bara är bedömningens faktaunderlag och inte bedömningens slutsats som behöver täckas av uppsåt vid utpräglat värderande rekvisit är däremot helt konsekvent med regeln att gärningens otillåtlighet inte behöver täckas av uppsåt. 3.2 En analysmodell Det står alltså klart att en distinktion i uppsåtshänseende mellan det som gärningsmannen gör och bedömningen att detta är otillåtet bör göras även vid tillämpning av värderande rekvisit. Därmed skulle man kanske kunna nöja sig, men det egentliga problemet kvarstår: hur ska uppsåtsunderlaget egentligen avgränsas? Det är en av de mer komplicerade frågorna i straffrätten. Världen kan inte enkelt delas upp i termer av fakta och slutsatser. Det som vi uppfattar som ett faktum bygger i själva verket på en stor mängd andra fakta, som vi oftast helt utan att tänka på det har värderat och dragit en underliggande slutsats utifrån. 15 Dessa underliggande slutsatser förutsätter inte bara observationer utan också en mängd språkliga, kulturella och sociala konventioner som sorterar observationerna. Den som t.ex. påstår att han nyss blev omkörd av en gul bil har utan att tänka på det dragit en stor mängd slutsatser. Det finns flera kända exempel i strafflagstiftningen på att något kan uppträda som slutsats i ett sammanhang och som faktum i ett annat. Vid tillämpning av bestämmelserna om vigsel i 4 kap. ÄktB krävs det att en mängd fakta ska föreligga för att slutsatsen ska kunna dras att två personer har ingått äktenskap med varandra. Om den som är gift gifter sig med en annan person betraktas det däremot vid tillämpningen av bestämmelsen om tvegifte i 7:1 BrB som ett faktum att personen är gift. Även om A har en korrekt uppfattning om alla omständigheter som behövs för att dra den korrekta rättsliga slutsatsen att han är gift föreligger det följaktligen uppsåtsbrist om A felaktigt tror att han är ogift, trots att den frågan i ett annat rättsligt sammanhang är en tydlig rättslig slutsats. Motsvarande gäller vid stöld om gärningsmannen gör en felaktig bedömning av äganderättsförhållandena Se ang. obestämdhetsförbudet i legalitetsprincipen t.ex. Asp, EU & straffrätten, 2002 s. 270 ff. Se även prop. 1993/94:130 s. 58 f. 15 Se till detta Asp-Ulväng-Jareborg, Kriminalrättens grunder s Asp-Ulväng-Jareborg, Kriminalrättens grunder s. 391; Strahl, Allmän straffrätt i vad angår brotten s. 147 f.; Thornstedt, Om rättsvillfarelse s. 210 f. och 259 f.; Wennberg, Villfarelse eller ej om subjektiv täckning av juridiska begrepp i brottsbeskrivningarna, JT s. 112 ff. Se även NJA 1907 s. 471 och NJA II 1942 s
9 Uppsåtstäckning av rekvisitet otillbörlig Jag tror att analysen av gränsdragningen mellan det som hör till uppsåtsunderlaget och det som faller utanför detta underlättas om man tänker sig relationen mellan fakta och slutsatser som ett slags hierarkisk konstruktion, där det som är en slutsats på en underliggande nivå betraktas som ett av flera fakta för att dra en ny slutsats på nivån ovanför. När man når den straffrättsliga tillämpningsnivån, som i sammanhanget är den översta, måste fakta, men inte slutsatsen, täckas av uppsåt. Villfarelse eller okunnighet om slutsatsen är straffrättsvillfarelse. Därmed är dock fortfarande ingenting sagt om vad som är fakta och vad som är slutsats. Just vid tillämpningen av de utpräglat värderande rekvisiteten blir den gränsen i stor utsträckning flytande, eftersom det knappast går att säga vad som utgör underlag för tillämpningen av ett sådant rekvisit och vad som rör slutsatsen att rekvisitet ifråga är tillämpligt. Det kan då framstå som väl hårt att alltid begränsa de omständigheter som ska täckas av uppsåt till sådant som är tämligen vardagligt och till synes oantastligt, t.ex. att man köper några aktier på börsen. Thornstedts lösning på problemet är att kräva att gärningsmannen skall ha förstått innebörden av sin handling i den meningen, att han inordnar den i samma kategorier som domstolen gör i sitt efterföljande bestämmande av gärningen, i vart fall på ett ungefär. 17 Ett annat sätt att formulera Thornstedts tanke är att de fakta som utgör uppsåtsunderlag värderingsmässigt inte får ligga särskilt långt från slutsatsen att ett rekvisit är uppfyllt. Beroende på vad en bestämmelse avser och hur den är utformad kan bedömningen att något är t.ex. vilseledande eller farligt alltså mycket väl vara att se som ett faktum, som måste täckas av uppsåt. Uttryckt på det sättet går det dessutom att upprätthålla regeln att den straffrättsliga slutsatsen om huruvida ett rekvisit är uppfyllt inte behöver vara täckt av uppsåt. 3.2 Några exempel på gränsdragningen Det är relativt okomplicerat att konstatera att rättsliga bedömningar som att A är gift eller att något tillhör A bör betraktas som fakta, eftersom dessa förhållanden är själva utgångspunkten för brott som tvegifte och stöld. Uppsåtskravet som garanti för konformitetsprincipen skulle ha förlorat 17 Thornstedt, Om rättsvillfarelse s. 292 f. Thornstedt hänvisar till de tyska lärorna om Bedeutungskenntnis och Parallelwertung i der Laiensphäre des Täters, som går ut på att kravet på uppsåt avseende ett värderande rekvisit är uppfyllt, om gärningsmannen utifrån sina lekmannabegrepp värderar fakta i ungefär samma riktning som domstolen. Se även Asp- Ulväng-Jareborg, Kriminalrättens grunder s
10 Gustaf Almkvist all mening om den som äter en chokladkaka i tron att den tillhör honom ansågs ha uppsåt till stöldrekvisitet vad annan tillhör. Det kanske tydligaste exemplet på när en rättslig värdering däremot bör ses som en straffrättslig slutsats är gradindelningar av brott. Om gärningsmannens uppsåt omfattar att värdet på den tillgripna egendomen är (ungefär) kr bör det inte råda någon tvekan om att felaktig tro från hans sida om att snatterigränsen skulle ha höjts till kr är irrelevant. Gradindelningen är här närmast uttryck för en straffvärdebedömning, och inte en bedömning av om gärningen är brottslig. 18 Det blir svårare om man beaktar fall där det framstår som närmast godtyckligt om en viss fråga regleras i själva straffbestämmelsen eller i andra bestämmelser. Den som misstar sig om sin bokföringsskyldighet enligt bokföringslagen (1999:1078) saknar uppsåt vid bokföringsbrott enligt 11:5 BrB. 19 Vid olovlig körning enligt 3 lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott föreligger uppsåtsbrist i förhållande till rekvisitet berättigad därtill om gärningsmannen har missförstått (eller inte alls känner till) körkortslagstiftningen. 20 Båda dessa fall ligger snubblande nära frågan om något är tillåtet, men bör alltså betraktas som fakta och inte som en straffrättslig slutsats om gärningens tillåtlighet. I vart fall tidigare gällde motsatt ordning vid smugglingsbrott. 21 Numera utgör det dock uppsåtsbrist om gärningsmannen är i villfarelse eller okunnighet om att en viss vara berörs av förbud eller villkor för införsel. 22 Vid narkotikabrott gäller däremot fortfarande att det saknar betydelse för uppsåtet om gärningsmannen inte kände till att ett visst preparat är narkotikaklassat. 23 Även villfarelse ifråga om besittningsförhållanden brukar läggas utanför uppsåtsunderlaget. 24 Om analysmodellen tillämpas på några av dessa exempel får man ungefär följande uppdelning. Ytterligare undernivåer skulle kunna läggas till. Det är den tonade nivån som måste täckas av uppsåt. Det saknar alltså normalt betydelse om gärningsmannen har misstagit sig om något förhållande på en underliggande nivå, men ändå dragit en korrekt slutsats som bildar underlag för uppsåtsbedömningen Asp-Ulväng-Jareborg, Kriminalrättens grunder s NJA 2003 s. 550 och NJA 2004 s NJA 1986 s. 392 och NJA 1993 s NJA 1985 s. 281 I och II. 22 Prop. 1999/2000:124 s. 81 ff.; RH 2003: Andersson m.fl., Narkotikabrotten, 2012 s Asp-Ulväng-Jareborg, Kriminalrättens grunder s Se till detta Strahl, Allmän straffrätt i vad angår brotten s. 133 f. och
11 Uppsåtstäckning av rekvisitet otillbörlig Tvegifte Bokföringsbrott Narkotikabrott Straffrättslig slutsats (bara ursäktlig i de fall som regleras i 24:9 BrB) A är gift och har ingått nytt äktenskap A har åsidosatt sin bokföringsskyldighet A har befattat sig med narkotika Straffrättsliga fakta/underliggande slutsats A är gift med B, A har gift sig med C A är bokföringsskyldig (på visst sätt), A har (t.ex.) inte registrerat utbetalade löner i sitt bokföringsprogram A har befattat sig med preparatet X Underliggande fakta A och B har närvarat samtidigt vid vigsel, uttryckt samtycke till att gifta sig, osv. A bedriver näringsverksamhet, affärshändelser måste bokföras löpande, osv. A har fått/tillverkat/köpt preparatet X, A har kontroll över det, osv. Om man betraktar dessa fall blir det tydligt att någon generell regel för vad som hör till uppsåtsunderlaget och vad som rör gärningens otillåtlighet knappast kan uppställas. Det går t.ex. knappast att säga att faktiska omständigheter skulle höra till uppsåtsunderlaget, medan rättsliga förhållanden skulle falla utanför. Enligt min mening är inte heller en uppdelning i kategorier som bygger på distinktionen mellan verklighet och rättsregler särskilt användbar, eftersom denna distinktion dels är mycket tveksam, dels inte markerar någon gränslinje i uppsåtshänseende. 26 Villfarelse eller okunnighet om underliggande rättsregler och rättsliga bedömningar innebär som framgått ofta att det föreligger uppsåtsbrist. 26 Thornstedt utgår i sin undersökning från tre begrepp: faktisk villfarelse, oegentlig rättsvillfarelse och egentlig rättsvillfarelse. Rättsvillfarelse avser då felaktig uppfattning rörande en rättsregels innehåll eller existens och faktisk villfarelse avser företeelser av annan art. Både faktisk villfarelse och oegentlig rättsvillfarelse är relevanta för uppsåtet, medan egentlig rättsvillfarelse som utgångspunkt saknar betydelse för straffansvaret; se Om rättsvillfarelse s. 31. Thornstedts uppdelning har kritiserats av Strahl och Jareborg, som betonar att den relevanta uppdelningen gäller just huruvida något behöver omfattas av gärningsmannens uppsåt eller inte, och att Thornstedts kategorier snarast är en komplicerande omskrivning av detta; se Strahl, Till frågan om rättsvillfarelses betydelse i straffrätten, SvJT 1961 s. 177 ff. och Jareborg, Handling och uppsåt s. 255 f. Se även Thornstedt, Rättsvillfarelse i straffrätten ett fall av rättsutveckling utan stöd av lag, i Studier tillägnade Eek, Ljungman och Schmidt, 1976 s. 553 ff. 17
12 Gustaf Almkvist Bedömningen av om X är ett straffrättsligt relevant faktum (som måste täckas av uppsåt) eller en straffrättslig slutsats om huruvida något är otillåtet (som faller utanför uppsåtsunderlaget) går helt enkelt inte att göra utifrån en analys av vad X är. 27 Att vid ett visst brott hänföra något till den ena eller den andra kategorin är i stället i sig en slutsats, som man når genom argumentation utifrån den enskilda bestämmelsens konstruktion och sammanhang, systematiska synpunkter och, i viss utsträckning, rättspolitiska avvägningar mellan rättssäkerhet och effektivitet. 28 Hur är det då med rekvisitet otillbörlig? Jareborg menar att rekvisitet ofta betyder ungefär samma sak som straffvärd eller förkastlig, dvs. att det finns goda skäl att förbjuda den. 29 Så tycks t.ex. vara fallet med formuleringen i våldtäktsbestämmelsen i 6:1 BrB att otillbörligt utnyttja att någon befinner sig i en särskilt utsatt situation, eller vid häleri enligt 9:6 BrB när någon bereder sig otillbörlig vinning av annans brottsliga förvärv. I dessa båda fall finns det fullgott faktaunderlag i den omkringliggande situationen för att dra den närliggande slutsatsen att något är otillbörligt. Det tycks då riktigt att nöja sig med att kräva uppsåtstäckning av det fakta underlaget, och att betrakta otillbörligheten som en slutsats. Något mera tveksamt är det med mutbrott, där gärningsmannen numera inte behöver ha förstått att den mottagna förmånen var otillbörlig. 30 Detta behöver dock inte vara något problem, om avståndet mellan de fakta som måste vara täckta av uppsåt och slutsatsen att rekvisitet är uppfyllt inte är alltför stort. Frågan är hur det förhåller sig med den saken vid otillbörlig marknadspåverkan. 4 Otillbörlighetsrekvisitet i 8 MML Den kriminaliserade gärningen vid otillbörlig marknadspåverkan består i att någon förfar på ett sätt som vederbörande inser är ägnat att 1) otillbörligen påverka marknadspriset eller 2) otillbörligen påverka andra villkor för handeln med finansiella instrument, eller 3) på annat sätt vilseleda köpare 27 Se Strahl, SvJT 1961 s Någon jämförelse med t.ex. den processrättsliga uppdelningen i abstrakta rättsfakta, konkreta rättsfakta och bevisfakta bör inte utan vidare vara möjlig; se till detta Ulväng, Uppsåt som rättsfaktum och bevistema, i Festskrift till Träskman, 2011 s. 465 ff. 28 Se Asp-Ulväng-Jareborg, Kriminalrättens grunder s. 392; Strahl, Allmän straffrätt i vad angår brotten s. 129; Thornstedt, Om rättsvillfarelse s. 161 f. 29 Jareborg, Begrepp och brottsbeskrivning s. 265; Asp-Ulväng-Jareborg, Kriminalrättens grunder s Prop. 2011/12:79 s. 42 ff.; SOU 2010:38 s. 68; SOU 1974:37 s Före 1976 års ändringar av bestämmelserna om mutbrott gällde däremot sannolikt ett krav på uppsåtstäckning av otillbörligheten; se Thornstedt, Om rättsvillfarelse s. 295 ff. med hänvisningar. 18
13 Uppsåtstäckning av rekvisitet otillbörlig eller säljare av finansiella instrument. 31 Såvitt jag kan bedöma bör bestämmelsen alltså läsas så att rekvisitet otillbörligen bara är tillämpligt på de två första fallen, vilket också är naturligt med hänsyn till förutsättningarna för det tredje fallet. 32 Med tanke på detta och på att påverkan på marknadspriset är den centrala formen av otillbörlig marknadspåverkan kommer jag att koncentrera den fortsatta framställningen till sådan påverkan. Transaktioner som sker på värdepappersmarknaden är som utgångspunkt ägnade att påverka marknadspriset. 33 Det är ett fullt normalt och legitimt förfarande att uppträda på värdepappersmarknaden. Åtminstone i de fall som avser påverkan på marknadspriset ligger följaktligen hela skillnaden mellan en fullt legitim gärning och en gärning som utgör otillbörlig marknadspåverkan i bedömningen av om ett förfaringssätt har varit ägnat att otillbörligen påverka marknadspriset. 34 Det har skrivits mycket om vilka förfaringssätt som bestämmelsen kan anses omfatta. 35 Däremot är det inte helt tydligt vilka omständigheter som egentligen är centrala vid denna bedömning, dvs. vad som närmare ligger i begreppet otillbörligen. 36 En del författare betonar syftet med förfaringssättet som det centrala. af Sandeberg menar t.ex. att avsikten skall ha varit att 31 Bestämmelsen om otillbörlig marknadspåverkan i 8 MML bygger på marknadsmissbruksdirektivet (Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG av den 28 januari 2003 om insiderhandel och otillbörlig marknadspåverkan [marknadsmissbruk]; MMD). Underlag för att tolka bestämmelsen finns följaktligen både i MMD och i de svenska förarbetena, prop. 2004/05:142 och SOU 2004:69. Även förarbetena till den äldre bestämmelsen om otillbörlig kurspåverkan, som först återfanns i 7 kap. 1 lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument och senare i 9 insiderstrafflagen (2000:1086), är av intresse; se SOU 1994:68, prop. 1995/96:215, Ds 2000:4, och prop. 1999/2000:109. Dessutom bör de genomförandedirektiv som EU-kommission beslutat med stöd av MMD beaktas; se i synnerhet Kommissionens direktiv 2003/124/EG av den 22 december 2003 om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG när det gäller definition och offentliggörande av insiderinformation och definition av otillbörlig marknadspåverkan (genomförandedirektivet). Se, angående frågan om genomförandedirektivets betydelse för tolkningen av 8 MML, prop. 2004/05:142 s Samuelsson m.fl. tonar i Lagen om marknadsmissbruk och lagen om anmälningsskyldighet En kommentar (cit. Lagen om marknadsmissbruk), 2005 s. 285 ned genomförandedirektivets betydelse, och menar att detta huvudsakligen riktar sig till de organ som arbetar med marknadsövervakning. Se även RH 2012: Se prop. 2004/05:142 s. 70 och 166; SOU 2004:69 s. 191 f. 33 Se Högsta domstolens dom den 21 november 2013 i mål nr B , p. 10, och RH 2012: Se Knuts, Kursmanipulation på värdepappersmarknaden, 2010 s. 204 (not 675). 35 Samuelsson m.fl., Lagen om marknadsmissbruk s. 294 f.; af Sandeberg-Sevenius (red.), Börsrätt, 2 uppl s. 299 ff. (af Sandeberg); Sevenius m.fl. (red.), Börsrätt, 3 uppl s. 256 ff. (Hirsch och Leopoldsson). Se även Knuts, Kursmanipulation på värdepappersmarknaden kap. 3 6 (avser finsk rätt, som dock bygger på samma EU-direktiv), och af Sandeberg, Marknadsmissbruk insiderbrott och kursmanipulation, 2002 s. 148 ff. (äldre rätt). 36 Se dock Strid, Det otillbörliga i marknadspåverkan, i Vänbok till Munck 2013 s. 256 f. 19
14 Gustaf Almkvist ge gärningsmannen eller annan fördel av åtgärden, 37 och Samuelsson m.fl. menar att en handling är främst otillbörlig för att det faktum som utgör otillbörligheten just kan beskrivas som syftet med densamma. 38 Jag har svårt att se att en kriminalisering av ett förfarande som i sig är helt normalt skulle bygga enbart på att gärningsmannen haft ett visst syfte med sitt agerande; något sådant skulle vara en kriminalisering av tankar snarare än av något skadligt eller farligt. Att otillbörlighetsrekvisitet skulle bygga på gärningsmannens syfte rimmar också mindre väl med kravet att gärningsmannen ska ha insett vad förfaringssättet är ägnat att få för otillbörliga följder. 39 Utgångspunkten bör snarare vara den som anges i artikel 1.2 a MMD: att det ska röra sig om 1) transaktioner eller handelsorder som ger eller kan förväntas ge falska eller vilseledande signaler om tillgång och efterfrågan eller pris på det finansiella instrumentet, eller 2) agerande som låser fast priset på det finansiella instrumentet vid en onormal eller konstlad nivå. 40 Enligt artikel 1.2 a MMD är ett förfaringssätt inte otillbörligt om det är förenligt med godtagen marknadspraxis på marknaden ifråga och gärningsmannen kan visa att förfaringssättet haft ett legitimt syfte. 41 I många länder har detta undantag implementerats som en uttrycklig undantagsregel. 42 I Sverige utgör frågan om ett förfaringssätt är förenligt med godtagen marknadspraxis i stället en del av otillbörlighetsbedömningen. 43 Sammanfatt- 37 af Sandeberg-Sevenius (red.), Börsrätt, 2 uppl. s Samuelsson m.fl., Lagen om marknadsmissbruk s Att en avsikt att påverka priset inte är något krav understryks i prop. 2004/05:142 s. 69. Syftet spelade däremot en central roll i den gamla bestämmelsen om otillbörlig kurspåverkan i 9 insiderstrafflagen, som dock betydligt tydligare pekade ut vilka förfaringssätt som kunde aktualisera ansvar. Se prop. 1995/96:215 s. 95 f. 40 Se även Sevenius m.fl. (red.), Börsrätt, 3 uppl. s Även definitionen i artikel 1.2 b MMD är i svensk rätt att hänföra till otillbörlighetsbedömningen, medan artikel 1.2 c är hänförlig till lokutionen på annat sätt påverka köpare eller säljare; se prop. 2004/05:142 s Detta ska inte förstås som att den tilltalade har bevisbördan för att gärningen företagits med ett syfte som är förenligt med godtagbar marknadspraxis; se Högsta domstolens dom den 21 november 2013 i mål nr B , p. 17, samt Samuelsson m.fl., Lagen om marknadsmissbruk s. 289 (not 35) och Lycke, Marknadsmissbruk på svenska v. EU:s rättsakter, i Vänbok till Munck s. 190 f. Se även prop. 2004/05:142 s. 167, som enbart hänvisar till artikel 1.2 MMD. 42 Se t.ex. 51:3 och 51:6 finska strafflagen samt 14:3 och 14:4 finska värdepappersmarknadslagen (2012/746). Se även genomgången av hur direktivet har implementerats i ett antal olika länder i Knuts, Kursmanipulation på värdepappersmarknaden s. 192 ff. 43 Prop. 2004/05:142 s. 167; SOU 2004:69 s Vad som är godtagen marknadspraxis kan påverkas av en mängd källor, t.ex. Finansinspektionens tillsynsverksamhet och föreskrifter samt handelsreglerna på den aktuella marknadsplatsen. Se närmare t.ex. Samuelsson m.fl., Lagen om marknadsmissbruk s. 289 ff. Ett specialfall av godtagen marknadspraxis är sådan handel med egna aktier i återköpsprogram m.m. som berörs i 9 MML. 20
15 Uppsåtstäckning av rekvisitet otillbörlig ningsvis kan otillbörlighetsrekvisitet alltså sägas ta sikte på förfaringssätt som är oförenliga med godtagbar marknadspraxis och som är ägnade att vilseleda marknaden eller manipulera kursen så att denna inte återspeglar marknadens intresse för instrumentet ifråga. 44 Genomförandedirektivet räknar upp ett antal signaler på att ett förfaringssätt kan vara att bedöma som otillbörlig marknadspåverkan. I artikel 4, som rör sådan marknadspåverkan som avses i artikel 1.2 a MMD, nämns t.ex. att handelsorder eller transaktioner utgör en betydande andel av den dagliga omsättningen i det finansiella instrumentet ifråga eller att transaktioner inte leder till någon förändring av det verkliga ägandet, dvs. det som brukar kallas egenhandel. Dessa signaler kräver i stor sett alltid något ytterligare moment eller syfte för att otillbörlighetsrekvisitet ska vara uppfyllt. 45 Här tycks syftet med förfaringssättet ha betydelse, liksom om förfarandet kan anses förenligt med godtagbar marknadspraxis. Däremot kan signalerna i genomförandedirektivets artikel 4 knappast i sig anses ge uttryck för att något är otillbörligt; att de förfaranden som beskrivs ibland kan få sådana effekter kräver förståelse för hur aktiemarknaden fungerar. Frågan är därför om det är tillräckligt att gärningsmannens uppsåt omfattar att han förfar på ett sådant sätt som omfattas av någon av signalerna, eller om det också krävs en insikt om att förfarandet är vilseledande, manipulerande eller oförenligt med godtagen marknadspraxis. 5 Vad ska uppsåtet täcka vid tillämpning av otillbörlighetsrekvisitet i 8 MML? Det finns inte några förarbetsuttalanden som närmare belyser vilka fakta som måste täckas av uppsåt vid tillämpning av rekvisitet otillbörligen i 8 MML. Den ofta förekommande skrivningen om att det endast skulle vara de faktiska omständigheterna och inte hur dessa värderas som måste täckas av uppsåt lyser med sin frånvaro. Som jag har utvecklat ovan måste frågan då besvaras genom argumentation utifrån bestämmelsens konstruktion, systematiska överväganden och, i viss utsträckning, rättspolitiska avvägningar mellan rättssäkerhet och effektivitet. En lösning skulle vara att nöja sig med att gärningsmannens uppsåt måste omfatta förfaringssättet som läggs till grund för otillbörlighetsbedömningen. Det skulle då räcka att gärningsmannen förstår att han t.ex. köper och 44 Se här även RH 2012: Prop. 2004/05:142 s
16 Gustaf Almkvist säljer aktier med sig själv. Däremot skulle det sakna betydelse om gärningsmannen saknar insikt om att egenhandel är vilseledande och strider mot godtagen marknadspraxis, och därmed också vara ointressant för uppsåtsbedömningen att gärningsmannen saknar förutsättningar för att kunna dra slutsatsen att hans sätt att handla är ägnat att få otillbörliga följder. För en sådan lösning talar framför allt att det kan anses vara just en straffrättslig slutsats att vissa gärningstyper är otillåtna; det finns inget krav på att gärningsmannen ska förstå att det är otillåtet att lämna vilseledande uppgifter i den mening som avses i bestämmelsen om svindleri i 9:9 BrB, som påminner en del om otillbörlig marknadspåverkan. Det räcker där att gärningsmannen förstår att uppgifterna är vilseledande. 46 Det är dock svårt att komma ifrån att det finns en nivåskillnad mellan faktumet att en uppgift är vilseledande och ett faktum att en aktieaffär inte innebär någon förändring i aktiernas ägande. I det senare fallet krävs det insikter i hur aktiemarknaden fungerar för att man ska dra slutsatsen att ett sådant förfaringssätt är vilseledande. Dessutom utgör förfaringssätt som är förenliga med godtagbar marknadspraxis inte otillbörlig marknadspåverkan. Om detta undantag hade implementerats med självständiga rekvisit, som t.ex. i Finland, skulle onekligen mycket ha talat för att det skulle ha utgjort en uppsåtsbrist om gärningsmannen felaktigt trodde att ett visst förfarande var fullt godtagbart på aktiemarknaden. Själva förfaringssättet, t.ex. att köpa aktier av sig själv, måste hänföras till straffbestämmelsens första led, lokutionen förfar på ett sätt. Om uppsåtet enbart skulle behöva omfatta förfaringssättet skulle bestämmelsens andra led, lokutionen ägnat att otillbörligen påverka, inte tillföra något ytterligare underlag för uppsåtsbedömningen. Det skulle rimma illa med bestämmelsens utformning, som föreskriver att gärningsmannen ska inse att förfaringssättet är ägnat att otillbörligen påverka marknadspriset eller andra villkor för handeln med finansiella instrument. Handel med aktier och andra finansiella instrument är en fullt legitim och normal verksamhet, som emellertid är mycket komplex och egentligen förutsätter ganska omfattande specialkunskaper. Många av omständigheterna kring t.ex. en aktieaffär kan med andra ord knappast anses höra till vad som utgör allmänt omfattade sociala koder och erfarenhetssatser. 47 Detta talar enligt min mening med viss styrka för att bedömningen att ett förfarings- 46 NJA II 1942 s Se till detta Frände, Allmän straffrätt s. 194, som betonar att medan den elementära sociala moralen [ ] täcker kärnstraffrätten, så finns det i synnerhet på specialstraffrättens område en stor mängd straffbestämmelser som rör sådant som är okänt för de flesta. 22
17 Uppsåtstäckning av rekvisitet otillbörlig sätt är t.ex. vilseledande, manipulerande eller i strid med godtagbar marknadspraxis måste anses vara sådana fakta som måste täckas av uppsåt vid brottet otillbörlig marknadspåverkan. Dessa fakta läggs sedan till grund för den straffrättsliga slutsatsen att förfaringssättet ifråga är ägnat att otillbörligen påverka marknadspris eller andra villkor för handeln med finansiella instrument. Gärningsmannen måste följaktligen inse att hans förfaringssätt inte är förenligt med godtagbar marknadspraxis, eller att det är ägnat att vilseleda marknaden eller att manipulera priset på instrumentet ifråga. 48 Med ett sådant uppsåtsunderlag blir steget från fakta till slutsats inte längre än att det knappast kan komma som en överraskning för gärningsmannen att hans förfaringssätt är ägnat att påverka på ett otillbörligt sätt. 6 Slutord Det finns goda skäl att hävda att uppsåtstäckningen av ett rekvisit som förutsätter utpräglade värderingar inte behöver avse bedömningens slutsats, utan bara dess faktaunderlag. Värderande rekvisit skiljer sig i detta avseende inte från brottsrekvisit i allmänhet, där villfarelse eller okunnighet om den straffrättsliga slutsatsen att något är otillåtet faller utanför underlaget för uppsåtet. Denna enhetliga uppdelning mellan det som hör till uppsåtsunderlaget och det som faller utanför detta går dock bara att upprätthålla om de svåra gränsdragningsproblem som uppdelningen aktualiserar flyttas till andra begrepp. Därmed skulle kunna invändas att den uppdelning som jag har valt att arbeta med i den här artikeln, den mellan fakta och slutsatser, bara är ett sätt att ge grundproblemet ett annat namn. Min förhoppning är dock att den tydliggör den fara som finns i basera gränsdragningen på alltför veder tagna uppfattningar om vad som utgör uppsåtsunderlag vid värderande rekvisit. Innebörden av uppsåtskravet är helt beroende av vilka fakta som i ett visst sammanhang anses relevanta för slutsatsen att ett rekvisit är uppfyllt. Det viktiga för att uppsåtskravet ska vara reellt är då att steget inte får vara för långt från de fakta som måste vara täckta av uppsåt till slutsatsen att ett 48 Det tycks också ha varit hovrättens utgångspunkt i RH 2012:85; i domskälen fästs avseende vid att det för C.A. [hade] förmedlats att egenhandel i regel inte är tillåten enligt depåavtalen och att det inte kunde råda någon tvekan om att C.A. kände till att hans förfarande stod i strid med godtagen marknadspraxis, att han haft insikt i de övriga förhållanden som konstituerar brottet samt att han förstått innebörden av sina gärningar. Den tilltalade ansågs mot den bakgrunden ha handlat uppsåtligen. Se även minoriteten i Högsta domstolens dom den 21 november 2013 i mål nr B , som till skillnad från majoriteten fick anledning att beröra frågan. 23
18 Gustaf Almkvist rekvisit är uppfyllt. De relevanta fakta bör med andra ord inte hämtas för långt ner i hierarkin av fakta och slutsatser. Om det rör sig om brott som i stor utsträckning bygger på ett värderande rekvisit bör dessa fakta inte heller begränsas till sådant som saknar moralisk och social laddning. Annars blir uppsåtskravet vid värderande rekvisitet snart illusoriskt. 24
Yttrande över 2012 års marknadsmissbruksutrednings betänkande Marknadsmissbruk II (SOU 2014:46)
Sida 1 (5) Rättsavdelningen Datum Dnr 2014-11-10 ÅM-A 2014/1003 Ert datum Er beteckning Chefsåklagaren Lars Persson 2014-06-30 Fi2014/2432 Regeringskansliet Finansdepartementet 103 33 STOCKHOLM Yttrande
Stockholm den 13 februari 2007 R-2006/1365. Till Finansdepartementet
R-2006/1365 Stockholm den 13 februari 2007 Till Finansdepartementet Sveriges advokatsamfund har genom remiss den 15 november 2006 beretts tillfälle att lämna synpunkter på Svenskt Näringslivs promemoria
RB./. riksåklagaren angående otillbörlig marknadspåverkan
SVARSSKRIVELSE Sida 1 (9) Ert datum Er beteckning Chefsåklagaren Lars Persson 2012-05-02 B 4918-11 Rotel 36 Högsta domstolen Box 2066 103 12 STOCKHOLM RB./. riksåklagaren angående otillbörlig marknadspåverkan
Svensk författningssamling
Svensk författningssamling Lag om straff för marknadsmissbruk vid handel med finansiella instrument; SFS 2005:377 Utkom från trycket den 13 juni 2005 utfärdad den 2 juni 2005. Enligt riksdagens beslut
Svensk författningssamling
Svensk författningssamling Lag om straff för marknadsmissbruk på värdepappersmarknaden; SFS 2016:1307 Utkom från trycket den 28 december 2016 utfärdad den 20 december 2016. Enligt riksdagens beslut 1 föreskrivs
Uppsåt och oaktsamhet
Uppsåt och oaktsamhet Annika Norée annika.noree@juridicum.su.se Disposition 1. Grundläggande principer 2. Uppsåt 3. Oaktsamhet 4. Misstag 5. Berusning och tillfällig sinnesförvirring Åter till brottsbegreppet
T./. riksåklagaren angående otillbörlig marknadspåverkan
SVARSSKRIVELSE Sida 1 (6) Ert datum Er beteckning Chefsåklagaren Lars Persson 2009-03-31 B 2937-08 Rotel 09 Högsta domstolen Box 2066 103 12 STOCKHOLM T./. riksåklagaren angående otillbörlig marknadspåverkan
TÄCKNINGSPRINCIPENS ABC
TÄCKNINGSPRINCIPENS ABC av Petter Asp & Magnus Ulväng 1 1. INLEDNING Många studenter har genom åren brottats med täckningsprincipen och dess tillämpning inom straffrätten. Inte sällan uppfattas täckningsprincipens
Straffansvar Ursäktande omständigheter
Straffansvar Ursäktande omständigheter Upplägg Brottsbegreppet lite repetition Förutsättningarna för personligt ansvar Uppsåt (lite repetition) Medvetenhetsbegreppet och Rödeby Ursäktande omständigheter
Ert datum. Min inställning Jag bestrider ändring av hovrättens dom och anser att det inte föreligger skäl att meddela prövningstillstånd.
Svarsskrivelse Sida 1 (6) Datum Rättsavdelningen 2014-02-24 ÅM 2014/0552 Ert datum Er beteckning Byråchefen Hedvig Trost 2014-01-21 B 399-14 Rotel 18 Högsta domstolen Box 2066 103 12 Stockholm IJ./. riksåklagaren
Juridisk Publikation
Juridisk Publikation stockholm - uppsala - lund - göteborg - umeå Dennis Martinsson Så bör en invändning om villfarelse hanteras särskilt om gränsdragningen mellan uppsåtsrelevant villfarese och straffrättsvillfarelse
S./. riksåklagaren angående otillbörlig marknadspåverkan
SVARSSKRIVELSE Sida 1 (13) Ert datum Er beteckning Chefsåklagaren Lars Persson 2010-05-11 B 5612-09 Rotel 14 Högsta domstolen Box 2066 103 12 STOCKHOLM S./. riksåklagaren angående otillbörlig marknadspåverkan
Villfarelse och narkotikabrottslighet
JURIDISKA INSTITUTIONEN Stockholms universitet Villfarelse och narkotikabrottslighet Gustaf Blomberg Examensarbete i Straffrätt, 30 hp Examinator: Dennis Martinsson Stockholm, Vårterminen 2013 Sammanfattning
PETTER ASP. Uppsåtstäckning vid aberratio ictus replik på en replik NR 3
PETTER ASP Uppsåtstäckning vid aberratio ictus replik på en replik 2002-03 NR 3 732 DEBATT Uppsåtstäckning vid aberratio ictus replik på en replik Peter Borgström och Samuel Cavallin har i en lång debattartikel
Regelverkets utveckling
1 2 Marknadsmissbruk 3 Regelverkets utveckling 1971: Lag om registrering av aktieinnehav 1985: Begränsat förbud mot insiderhandel i lagen om värdepappersmarknaden 1991: Första insiderlagen, baserad på
Medverkan i straffrätten och i civilrätten?
Medverkan i straffrätten och i civilrätten? Perspektiv på PMÖD:s dom om blockering av domännamn 27 mars 2017 Gustaf Almkvist Doktorand i straffrätt gustaf.almkvist@jur.uu.se Disposition Peka på vissa nyckelbedömningar
HÖGSTA DOMSTOLENS DOM
Sida 1 (8) HÖGSTA DOMSTOLENS DOM Mål nr meddelad i Stockholm den 13 juni 2003 B 3660-02 KLAGANDE J. S. S. Offentlig försvarare och ombud: advokaten S. B. MOTPART Riksåklagaren SAKEN Narkotikabrott m.m.
Ansvarsfrihet. Föreläsning vid Lunds Domarakademi den 11 maj 2010 Hovrättslagmannen Martin Borgeke HOVRÄTTEN ÖVER SKÅNE OCH BLEKINGE
Ansvarsfrihet Föreläsning vid Lunds Domarakademi den 11 maj 2010 Hovrättslagmannen Martin Borgeke 1 Brottsbegreppet A OTILLÅTEN GÄRNING B PERSONLIGT ANSVAR ( Objektiva rekvisit ) ( Subjektiva rekvisit
Block 2 Allmänna läror m.m. I
1 (15) Dennis Martinsson Håkan Westin Juridiska institutionen traffrätt & amhälle Block 2 Allmänna läror m.m. I Block 2 består av fyra seminarier: Uppsåtstäckningen grunder och aberratio ictus Uppsåtets
HÖGSTA DOMSTOLENS DOM
Sida 1 (18) HÖGSTA DOMSTOLENS DOM Mål nr meddelad i Stockholm den 21 november 2013 B 4918-11 KLAGANDE RB Ombud: Advokat HS MOTPART Riksåklagaren Box 5553 114 85 Stockholm SAKEN Otillbörlig marknadspåverkan
Utdrag ur protokoll vid sammanträde En effektivare kriminalisering av penningtvätt
1 LAGRÅDET Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2014-01-21 Närvarande: F.d. justitierådet Leif Thorsson samt justitieråden Gudmund Toijer och Olle Stenman. En effektivare kriminalisering av penningtvätt
Finansdepartementet Finansmarknadsavdelningen Värdepappersenheten Stockholm
Skriftliga synpunkter Datum Sida under hand efter referensgruppsmöte 15 november 2011 2011-11-29 1 (6) Chefsjurist Lena Lindgren Schelin Ert dnr Vårt dnr Underhandsremiss Rätts- och utvecklingsenheten
Svarsmall till skrivningen i straffrätt den 25 augusti 2016
Svarsmall till skrivningen i straffrätt den 25 augusti 2016 Betygsättning och resultat Vid rättningen av skrivningen har den fyrgradiga betygsskalan använts med betygen Ab (med beröm godkänd), Ba (icke
Dnr Justitiedepartementet Stockholm
MALMÖ TINGSRÄTT REMISSYTTRANDE 2017-02-17 Dnr 502-16 Justitiedepartementet 103 33 Stockholm Remissyttrande avseende betänkande av 2014 års sexualbrottskommitté (SOU 2016:60) Ett starkare skydd för den
Kommittédirektiv. Ändamålsenlig lagstiftningsteknik när. Dir. 2018:37. Beslut vid regeringssammanträde den 9 maj 2018
Kommittédirektiv Ändamålsenlig lagstiftningsteknik när överträdelser av bestämmelser i EUförordningar kriminaliseras Dir. 2018:37 Beslut vid regeringssammanträde den 9 maj 2018 Sammanfattning En särskild
FÖRSLAG TILL YTTRANDE
Europaparlamentet 2014-2019 Utskottet för utveckling 2016/0414(COD) 26.7.2017 FÖRSLAG TILL YTTRANDE från utskottet för utveckling till utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och
Justitiedepartementet
1(5) Remissyttrande 2017-02-13 UFV 2016/2011 Justitiedepartementet Juridiska institutionens remissyttrande över SOU 2016:70 Ett starkt straffrättsligt skydd mot människohandel och annat utnyttjande av
Utdrag ur protokoll vid sammanträde En ny sexualbrottslagstiftning byggd på frivillighet
1 LAGRÅDET Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2018-01-23 Närvarande: F.d. justitieråden Karin Almgren och Ella Nyström samt justitierådet Dag Mattsson. En ny sexualbrottslagstiftning byggd på frivillighet
Innehåll. Förkortningar 15
Innehåll Förkortningar 15 1 Kriminalisering 17 1.1 Kriminal juridik och kriminalvetenskap 18 1.1.1 Straffrätt och processrätt 18 1.1.2 Straffrättsvetenskap 19 1.1.3 Kriminologi m.m. 20 1.1.4 Kriminalpolitik
BARNKONVENTIONENS GENOMSLAG I BROTTMÅLSPROCESSEN
BARNKONVENTIONENS GENOMSLAG I BROTTMÅLSPROCESSEN Barn som utsatts för våld inom familjen Kartläggning av brottmålsavgöranden från tingsrätt. Malou Andersson och Anna Kaldal Juridiska institutionen, Stockholms
Kursmanipulation. Carl Hagberg. Examensuppsats Juristprogrammet 30 högskolepoäng. Juridiska institutionen Handledare: Claes Beyer
Kursmanipulation Carl Hagberg 2010 Examensuppsats Juristprogrammet 30 högskolepoäng Juridiska institutionen Handledare: Claes Beyer Manipulation is the art of advertising through the medium of the tape.
R-2008/0523 Stockholm den 25 juli 2008
R-2008/0523 Stockholm den 25 juli 2008 Till Justitiedepartementet Ju2008/4221/L5 Sveriges advokatsamfund har genom remiss den 9 maj 2008 beretts tillfälle att yttra sig över promemorian om Sveriges antagande
Seminarieinstruktioner i straffrätt VT 2017
Seminarieinstruktioner i straffrätt VT 2017 1. Inledning Detta dokument innehåller information om de frågor som ska förberedas till de olika seminarierna. Det handlar dels om hänvisningar till de frågor
HÖGSTA DOMSTOLENS DOM
Sida 1 (7) HÖGSTA DOMSTOLENS DOM Mål nr meddelad i Stockholm den 9 maj 2012 B 3272-10 KLAGANDE Riksåklagaren Box 5553 114 85 Stockholm MOTPART J-A S SAKEN Artskyddsbrott ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE Hovrätten
HÖGSTA DOMSTOLENS DOM
Sida 1 (16) HÖGSTA DOMSTOLENS DOM Mål nr meddelad i Stockholm den 28 september 2012 B 4735-11 KLAGANDE FS Ombud och offentlig försvarare: Advokat AR MOTPARTER 1. Riksåklagaren Box 5553 114 85 Stockholm
Remiss: Processrättsliga konsekvenser av Påföljdsutredningens förslag (Ds 2012:54)
1 (5) 2013-05-08 Dnr SU FV-1.1.3-0628-13 Regeringskansliet (Justitiedepartementet) 103 33 Stockholm Remiss: Processrättsliga konsekvenser av Påföljdsutredningens förslag (Ds 2012:54) Juridiska fakultetsnämnden
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2009-02-13. Vuxnas kontakter med barn i sexuella syften. Förslaget föranleder följande yttrande av Lagrådet:
1 LAGRÅDET Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2009-02-13 Närvarande: F.d. justitierådet Nina Pripp, regeringsrådet Nils Dexe och f.d. justitieombudsmannen Nils-Olof Berggren. Vuxnas kontakter med barn
This is the published version of a chapter published in Jubileumsskrift till Juridiska institutionen 40 år.
http://www.diva-portal.org This is the published version of a chapter published in Jubileumsskrift till Juridiska institutionen 40 år. Citation for the original published chapter: Johnsson, E. (2017) Hets
HÖGSTA DOMSTOLENS DOM
Sida 1 (6) HÖGSTA DOMSTOLENS DOM Mål nr meddelad i Stockholm den 3 juni 2008 B 301-08 KLAGANDE FS Ombud och offentlig försvarare: Advokat JÅ MOTPART Riksåklagaren Box 5553 114 85 STOCKHOLM SAKEN Narkotikabrott
Insiderlagstiftningen
Insiderlagstiftningen 1 2 Regelverk EG-direktiv Marknadsmissbruksdirektivet Lag om straff för marknadsmissbruk vid handel med finansiella instrument Lagen om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella
R 9626/2002 Stockholm den 30 september 2002
R 9626/2002 Stockholm den 30 september 2002 Till Justitiedepartementet INLEDNING Sveriges advokatsamfund har genom remiss den 3 juli 2002 beretts tillfälle att yttra sig över promemorian Straffansvar för
HÖGSTA DOMSTOLENS DOM
Sida 1 (8) HÖGSTA DOMSTOLENS DOM Mål nr meddelad i Stockholm den 5 april 2018 B 2027-17 PARTER Klagande RO Ombud och offentlig försvarare: Advokat AM Motpart Riksåklagaren Box 5553 114 85 Stockholm SAKEN
Kursmanipulation. Carl Hagberg. Examensuppsats Juristprogrammet 30 högskolepoäng. Juridiska institutionen Handledare: Claes Beyer
Kursmanipulation Carl Hagberg 2010 Examensuppsats Juristprogrammet 30 högskolepoäng Juridiska institutionen Handledare: Claes Beyer Manipulation is the art of advertising through the medium of the tape.
HÖGSTA DOMSTOLENS DOM
Sida 1 (6) HÖGSTA DOMSTOLENS DOM Mål nr meddelad i Stockholm den 1 november 2016 B 3667-15 KLAGANDE ETK Ombud och offentlig försvarare: Advokat GF MOTPART Riksåklagaren Box 5553 114 85 Stockholm SAKEN
I. Marknadsmissbrukslagstiftningen och aktierelaterade incitamentsprogram
2006-02-16 I. Marknadsmissbrukslagstiftningen och aktierelaterade incitamentsprogram 1. Bakgrund Nedan föreslås vissa ändringar i lagen (2005:377) om straff för marknadsmissbruk vid handel av finansiella
En översyn av straffbestämmelsen om kontakt med barn i sexuellt syfte
Promemoria 244 2014-06-17 Ju2014/4084/P Justitiedepartementet Straffrättsenheten En översyn av straffbestämmelsen om kontakt med barn i sexuellt syfte Sammanfattning En utredare ges i uppdrag att biträda
HÖGSTA DOMSTOLENS DOM
Sida 1 (7) HÖGSTA DOMSTOLENS DOM Mål nr meddelad i Stockholm den 20 april 2006 B 4461-00 KLAGANDE SL Ombud och offentlig försvarare: Advokat CGT MOTPART Riksåklagaren Box 5553 114 85 Stockholm SAKEN Dobbleri
HÖGSTA DOMSTOLENS DOM
Sida 1 (6) HÖGSTA DOMSTOLENS DOM Mål nr meddelad i Stockholm den 26 september 2014 B 1296-14 KLAGANDE COC Ombud och offentlig försvarare: Advokat JR MOTPART Riksåklagaren Box 5553 114 85 Stockholm SAKEN
HÖGSTA DOMSTOLENS DOM
Sida 1 (5) HÖGSTA DOMSTOLENS DOM Mål nr meddelad i Stockholm den 22 december 2017 B 1776-17 PARTER Klagande Riksåklagaren Box 5553 114 85 Stockholm Målsägande AA Särskild företrädare: Jur.kand. SH Motpart
HÖGSTA DOMSTOLENS DOM
Sida 1 (6) HÖGSTA DOMSTOLENS DOM Mål nr meddelad i Stockholm den 28 oktober 2003 B 2854-02 KLAGANDE K. S. Offentlig försvarare och ombud: advokaten P. M. MOTPART Riksåklagaren SAKEN Narkotikabrott m.m.
Allmän straffrätt Brottsbalken
Allmän straffrätt Brottsbalken Specialstraffrätt Övriga straffrättsliga regleringar som t.ex. narkotikastrafflagen, trafikbrottslagen Brottsbalken (BrB) kan delas in i - allmänna regler som är gemensamma
P./. riksåklagaren angående sexuellt övergrepp mot barn
SVARSSKRIVELSE Sida 1 (7) Brottmålsavdelningen 2007-08-30 ÅM 2007/3758 Ert datum Er beteckning Chefsåklagaren Lars Persson 2007-06-28 B 1599-07 Rotel 09 Högsta domstolen Box 2066 103 12 STOCKHOLM P./.
Moralfilosofi. Föreläsning 2
Moralfilosofi Föreläsning 2 Vi har noterat de empiriska observationerna (1) att olika kulturer, samhällen (etc.) har olika värderingar och (2) att det dock finns vissa värderingar som alla har gemensamt
Yttrande över betänkandet Sexualbrottslagstiftningen - utvärdering och reformförslag (SOU 2010:71)
R2A YTTRANDE 1 (6) Justitiedepartementet 103 33 Stockholm Yttrande över betänkandet Sexualbrottslagstiftningen - utvärdering och reformförslag (SOU 2010:71) Frågan om tvång eller samtycke som grund för
Kommittédirektiv. En översyn av narkotikabrotten och narkotikasmugglingsbrotten. Dir. 2013:62. Beslut vid regeringssammanträde den 30 maj 2013
Kommittédirektiv En översyn av narkotikabrotten och narkotikasmugglingsbrotten Dir. 2013:62 Beslut vid regeringssammanträde den 30 maj 2013 Sammanfattning En särskild utredare ska överväga och föreslå
Stockholm den 19 oktober 2015
R-2015/1084 Stockholm den 19 oktober 2015 Till FAR Sveriges advokatsamfund har genom remiss den 2 juli 2015 beretts tillfälle att avge yttrande över Nordiska Revisorsförbundets förslag till Nordisk standard
Överklagande av hovrättsdom insiderbrott
ÖVERKLAGANDE Sida 1 (9) Rättsavdelningen 2011-01-17 ÅM 2011/0129 Chefsåklagaren Lars Persson Ert datum Er beteckning Högsta domstolen Box 2066 103 12 STOCKHOLM Överklagande av hovrättsdom insiderbrott
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2012-03-13. Närvarande: F.d. justitieråden Inger Nyström och Dag Victor samt justitierådet Lennart Hamberg.
1 LAGRÅDET Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2012-03-13 Närvarande: F.d. justitieråden Inger Nyström och Dag Victor samt justitierådet Lennart Hamberg. Kränkande fotografering Enligt en lagrådsremiss
HÖGSTA DOMSTOLENS DOM
Sida 1 (7) HÖGSTA DOMSTOLENS DOM Mål nr meddelad i Stockholm den 5 december 2005 B 397-04 KLAGANDE ER Ombud och offentlig försvarare: Advokat PS MOTPART Riksåklagaren Box 5553 114 85 Stockholm SAKEN Vårdslös
HÖGSTA DOMSTOLENS DOM
Sida 1 (6) HÖGSTA DOMSTOLENS DOM Mål nr meddelad i Stockholm den 12 oktober 2004 B 212-04 KLAGANDE Riksåklagaren MOTPART MG Offentlig försvarare och ombud: advokaten LN SAKEN Miljöbrott ÖVERKLAGADE AVGÖRANDET
Utdrag ur protokoll vid sammanträde
LAGRÅDET Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2018-01-25 Närvarande: F.d. justitieråden Gustaf Sandström och Lena Moore samt justitierådet Thomas Bull Ny dataskyddslag Enligt en lagrådsremiss den 21 december
HÖGSTA DOMSTOLENS DOM
Sida 1 (12) HÖGSTA DOMSTOLENS DOM Mål nr meddelad i Stockholm den 22 januari 2013 B 380-11 KLAGANDE Riksåklagaren Box 5553 114 85 Stockholm MOTPART S B Ombud och offentlig försvarare: Advokat R B SAKEN
Sida 1 (7) Riksåklagarens kansli Datum Dnr Rättsavdelningen 2012-09-03 ÅM-A 2012/1292. Ert datum
Sida 1 (7) Ert datum Straffmätning i narkotikamål rättsläget i september 2012 Högsta domstolen har i 12 under 2011 och 2012 meddelade domar gällande narkotikabrott gjort generella uttalanden i fråga om
Överklagande av hovrättsdom bokföringsbrott
ÖVERKLAGANDE Sida 1 (8) Rättsavdelningen Datum Dnr 2016-11-25 ÅM 2016/8351 Chefsåklagaren Lars Persson Ert datum Er beteckning Högsta domstolen Box 2066 103 12 STOCKHOLM Överklagande av hovrättsdom bokföringsbrott
Yttrande över betänkandet Marknadsmissbruk (SOU 2004:69)
EKOBROTTSMYNDIGHETEN Yttrande Sida 1 (5) Chefsjurist Roland Andersson 2004-10-19 Ert 900 2004/0302 Er beteckning 2004-07-07 Fi2004/3176 Regeringskansliet Finansdepartementet 103 33 STOCKHOLM Yttrande över
Överklagande av en hovrättsdom grovt narkotikabrott
Överklagande Sida 1 (8) Datum Rättsavdelningen 2011-10-19 ÅM 2011/6481 Byråchefen Hedvig Trost Högsta domstolen Box 2066 103 12 Stockholm Överklagande av en hovrättsdom grovt narkotikabrott Klagande Riksåklagaren
Svensk författningssamling
Svensk författningssamling Lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden; Utkom från trycket den 30 juni 2017 utfärdad den 22 juni 2017. Enligt riksdagens beslut 1 föreskrivs 2 att 24 kap.
Traditionellt i Sverige så upplevs mutbrott somöverlämnande av vederlag för att få en förmån framförallt för egen del.
Mutlagstiftningen f.d. överåklagaren Gunnar Stetler 1 Traditionellt i Sverige så upplevs mutbrott somöverlämnande av vederlag för att få en förmån framförallt för egen del. Missbruk av egen maktsfär är
HÖGSTA DOMSTOLENS DOM
Sida 1 (8) HÖGSTA DOMSTOLENS DOM Mål nr meddelad i Stockholm den 6 september 2004 B 143-04 KLAGANDE Riksåklagaren MOTPART MH Offentlig försvarare och ombud: advokaten FU SAKEN Bokföringsbrott ÖVERKLAGADE
1 Inledning Bedömningen av uppsåt... 3 Avsiktsuppsåt (tidigare direkt uppsåt)... 4 Insiktsuppsåt (tidigare indirekt uppsåt)...
1 Inledning... 3 2 Bedömningen av uppsåt... 3 Avsiktsuppsåt (tidigare direkt uppsåt)... 4 Insiktsuppsåt (tidigare indirekt uppsåt)... 4 Likgiltighetsuppsåt... 4 3 Särskilt om likgiltighetsuppsåtet... 6
HÖGSTA DOMSTOLENS DOM
Sida 1 (6) HÖGSTA DOMSTOLENS DOM Mål nr meddelad i Stockholm den 25 juni 2013 B 2360-12 KLAGANDE MA Ombud och offentlig försvarare: Advokat KS MOTPART Riksåklagaren Box 5553 114 85 Stockholm SAKEN Häleri
Utdrag ur protokoll vid sammanträde Förslaget föranleder följande yttrande av Lagrådet:
1 LAGRÅDET Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2002-02-28 Närvarande: f.d. justitierådet Hans Danelius, regeringsrådet Gustaf Sandström, justitierådet Dag Victor. Enligt en lagrådsremiss den 12 februari
Domstolarna och mäns våld mot kvinnor
Domstolarna och mäns våld mot kvinnor Ett utbildningsmaterial för personal inom rättsväsendet, hälso- och sjukvården, socialtjänsten och kriminalvården Innehåll Domstolarna och mäns våld mot kvinnor Domstolarna
Remissyttrande avseende promemorian Livstidsstraff för mord (Ds 2017:38) Svårigheterna med att skriva en regel utifrån 2014 års riksdagsbeslut
Justitiedepartementet 103 33 Stockholm Ju2017/06954/L5 Remissyttrande avseende promemorian Livstidsstraff för mord (Ds 2017:38) Malmö tingsrätt har anmodats att yttra sig över rubricerad promemoria och
HÖGSTA DOMSTOLENS DOM
Sida 1 (7) HÖGSTA DOMSTOLENS DOM Mål nr meddelad i Stockholm den 2 december 2005 B 2448-03 KLAGANDE JW Ombud och offentlig försvarare: advokaten TM MOTPART Riksåklagaren Box 5553 114 85 STOCKHOLM SAKEN
Finansinspektionens författningssamling
Finansinspektionens författningssamling Utgivare: Finansinspektionen, Sverige, www.fi.se ISSN 1102-7460 Föreskrifter om ändring i Finansinspektionens föreskrifter (FFFS 2007:17) om verksamhet på marknadsplatser;
2017 års reglering av insiderhandel
Juridiska institutionen Vårterminen 2018 Examensarbete i straffrätt 30 högskolepoäng 2017 års reglering av insiderhandel En obalanserad avvägning mellan effektivitet och rättssäkerhet The Swedish Insider
Yttrande över betänkandet Vägen till självkörande fordon - introduktion (SOU 2018:16)
YTTRANDE 1 (5) Näringsdepartementet 103 33 Stockholm Yttrande över betänkandet Vägen till självkörande fordon - introduktion (SOU 2018:16) (N2018/01630/MRT) Svea hovrätt har beretts tillfälle att yttra
HÖGSTA DOMSTOLENS DOM
Sida 1 (13) HÖGSTA DOMSTOLENS DOM Mål nr meddelad i Stockholm den 11 juni 2018 B 3924-17 PARTER Klagande NEM Ombud och offentlig försvarare: Advokat BGH Motpart Riksåklagaren Box 5553 114 85 Stockholm
Finansinspektionens författningssamling
Finansinspektionens författningssamling Utgivare: Gent Jansson, Finansinspektionen, Box 6750, 113 85 Stockholm. Beställningsadress: Thomson Fakta AB, Box 6430, 113 82 Stockholm. Tfn 08-587 671 00, Fax
RP 220/2005 rd. I propositionen föreslås att Riksdagen godkänner
RP 220/2005 rd Regeringens proposition till Riksdagen om godkännande av en förlängning av förbehållen till Europarådets I propositionen föreslås att Riksdagen godkänner en förlängning av förbehållen till
Redovisningskonsulters främjande av bokföringsbrott en HD-dom i juni 2008. Promemoria
Redovisningskonsulters främjande av bokföringsbrott en HD-dom i juni 2008 Promemoria RättsPM 2008:9 Brottmålsavdelningen Ekobrottsmyndigheten September 2008 Innehållsförteckning HD:s dom den 11 juni 2008
HÖGSTA DOMSTOLENS DOM
Sida 1 (8) HÖGSTA DOMSTOLENS DOM Mål nr meddelad i Stockholm den 9 december 2014 B 2489-13 KLAGANDE Riksåklagaren Box 5553 114 85 Stockholm MÅLSÄGANDE Aktiebolaget Svensk Filmindustri, 556003-5213 c/o
HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT
Sida 1 (7) HÖGSTA DOMSTOLENS BESLUT Mål nr meddelat i Stockholm den 30 mars 2017 Ö 2923-16 KLAGANDE MS SAKEN Utdömande av vite ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE Hovrätten för Västra Sveriges beslut 2016-06-02 i mål
Yttrande över Narkotikastraffutredningens betänkande Synnerligen grova narkotikabrott (SOU 2014:43)
R2B DATUM 1 (8) Justitiedepartementet 103 33 Stockholm Yttrande över Narkotikastraffutredningens betänkande Synnerligen grova narkotikabrott (SOU 2014:43) Övergripande synpunkter Utredningen har gjort
HÖGSTA DOMSTOLENS DOM
Sida 1 (11) HÖGSTA DOMSTOLENS DOM Mål nr meddelad i Stockholm den 18 december 2018 B 5050-17 PARTER Klagande TB Ombud och offentlig försvarare: Advokat IV Ombud och offentlig försvarare genom substitution:
HÖGSTA DOMSTOLENS. Ombud och offentlig försvarare: Advokat AS. ÖVERKLAGADE AVGÖRANDET Göta hovrätts dom i mål B
Sida 1 (9) HÖGSTA DOMSTOLENS DOM Mål nr meddelad i Stockholm den 1 juni 2010 B 1916-07 KLAGANDE TM Ombud och offentlig försvarare: Advokat AS MOTPART Riksåklagaren Box 5553 114 85 Stockholm SAKEN Skattebrott
HÖGSTA DOMSTOLENS DOM
Sida 1 (11) HÖGSTA DOMSTOLENS DOM Mål nr meddelad i Stockholm den 14 december 2018 B 5253-17 PARTER Klagande ES Ombud och offentlig försvarare: Advokat AP Motpart Riksåklagaren Box 5553 114 85 Stockholm
HÖGSTA DOMSTOLENS DOM
Sida 1 (9) HÖGSTA DOMSTOLENS DOM Mål nr meddelad i Stockholm den 25 maj 2005 B 3825-04 KLAGANDE Riksåklagaren, Box 5553, 114 85 STOCKHOLM MOTPART VP Offentlig försvarare och ombud: advokaten JN SAKEN Narkotikabrott,
Juridisk Publikation
Juridisk Publikation stockholm - uppsala - lund - göteborg - umeå Erik Svensson Fleras deltagande i sexualbrott som kvalifikationsgrund Särtryck ur häfte 1/2017 Nummer 1/2017 JURIDISK PUBLIKATION 1/2017
HÖGSTA DOMSTOLENS DOM
Sida 1 (8) HÖGSTA DOMSTOLENS DOM Mål nr meddelad i Stockholm den 23 mars 2012 B 3361-10 KLAGANDE Riksåklagaren Box 5553 114 85 Stockholm MOTPART ST Offentlig försvarare: Advokat OL SAKEN Brott mot arbetsmiljölagen
PRIORITERADE PREJUDIKATFRÅGOR
Prioriterade prejudikatfrågor 2018 Prioriterade prejudikatfrågor 2018 Produktion: Åklagarmyndigheten, februari 2018 Foto: Jessica Gow/TT Bild, Thomas Carlgren/ Åklagarmyndigheten, Erlend Aas/TT Bild, Tomas
HÖGSTA DOMSTOLENS DOM
Sida 1 (6) HÖGSTA DOMSTOLENS DOM Mål nr meddelad i Stockholm den 13 juli 2012 B 1158-12 KLAGANDE Riksåklagaren Box 5553 114 85 Stockholm MOTPART DBO Ombud och offentlig försvarare: Advokat BJ Ombud och
Straffrättsvillfarelse
JURIDISKA FAKULTETEN vid Lunds universitet Oskar Sundin Straffrättsvillfarelse Om gränsdragning och ursäktlighet vid straffrättsvillfarelse LAGF03 Rättsvetenskaplig uppsats Kandidatuppsats på juristprogrammet
HÖGSTA DOMSTOLENS DOM
Sida 1 (10) HÖGSTA DOMSTOLENS DOM Mål nr meddelad i Stockholm den 11 juni 2019 B 6195-18 PARTER Klagande R-MW Ombud och offentlig försvarare: Advokat SB Motpart Riksåklagaren Box 5553 114 85 Stockholm
Revidering av bestämmelserna om naturskydds- och miljöbrott
15.10.2014 Publikationens titel Författare Justitieministeriets publikation Revidering av bestämmelserna om naturskydds- och miljöbrott Arbetsgruppen för naturskydds- och miljöbrott Ordförande Lena Andersson,
HÖGSTA DOMSTOLENS DOM
Sida 1 (7) HÖGSTA DOMSTOLENS DOM Mål nr meddelad i Stockholm den 15 mars 2016 B 5692-14 KLAGANDE Riksåklagaren Box 5553 114 85 Stockholm MOTPART VD Offentlig försvarare: Advokat IN SAKEN Sexuellt ofredande
Utdrag ur protokoll vid sammanträde Sveriges tillträde till konventionen om klusterammunition
1 LAGRÅDET Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2011-11-21 Närvarande: F.d. justitierådet Dag Victor samt justitieråden Lennart Hamberg och Per Virdesten. Sveriges tillträde till konventionen om klusterammunition
Utdrag ur protokoll vid sammanträde Straffansvar för folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser
1 LAGRÅDET Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2013-12-17 Närvarande: F.d. justitierådet Leif Thorsson samt justitieråden Gudmund Toijer och Olle Stenman. Straffansvar för folkmord, brott mot mänskligheten
MEDVERKAN TILL BROTT MEDVERKANSANSVAR. Utvidgat ansvar, en skiss. 3/2 2014, Erik Svensson. Regleras i 23:4 BrB
MEDVERKAN TILL BROTT 3/2 2014, Erik Svensson MEDVERKANSANSVAR Regleras i 23:4 BrB Ansvar som i denna balk är föreskrivet för viss gärning skall ådömas inte bara den som utfört gärningen utan även annan