Remissvar på Motion (2015:12) om tiggeriförbud, ändring av stadens allmänna ordningsföreskrifter

Transkript

1 Södermalms stadsdelsförvaltning Sociala avdelningen Tjänsteutlåtande Sida 1 (7) Dnr Handläggare Emilia Tuvesson Telefon: Till Södermalms stadsdelsnämnd Remissvar på Motion (2015:12) om tiggeriförbud, ändring av stadens allmänna ordningsföreskrifter Remiss från kommunstyrelsen, dnr: /2015 Förvaltningens förslag till beslut 1. Stadsdelsnämnden överlämnar stadsdelsförvaltningens tjänsteutlåtande som svar på remissen. 2. Beslutet justeras omedelbart Margareta Östrand stadsdelsdirektör Lisa Kinnari avdelningschef Sammanfattning Representanter från Sverigedemokraterna lämnade en motion till Kommunstyrelsen om tiggeriförbud och en ändring av stadens allmänna ordningsföreskrifter. De yrkar på att fullmäktige beslutar att det i stadens allmänna ordningsföreskrifter 14 intas ett allmänt förbud mot tiggeri samt att sociala myndigheter i kommunen inte ska bevilja medel, livsmedel, bohag eller på annat sätt understödja förekommande tiggeri hos hitresta EU-medborgare. Södermalms stadsdelsförvaltning Sociala avdelningen Telefon emilia.tuvesson@stockholm.se stockholm.se Förvaltningen redovisar i detta tjänsteutlåtande hur det ser ut i Södermalms stadsdelsområde gällande tiggeri samt vad forskningen säger om tiggeriförbud. Utifrån vad forskning visar kan förvaltningen inte se att ett tiggeriförbud skulle kunna leda till förbättrade levnadsvillkor för de individer som tigger. Beslut om hur arbetet med fattiga EU-medborgare ska bedrivas bör tas på en stadsövergripande nivå då det är viktigt att samtliga stadsdelsförvaltningar i Stockholm stad arbetar på samma sätt.

2 Sida 2 (7) Bakgrund Sverigedemokraterna Maria Danielsson, Martin Westmont, Jacob Hagnell, Margareta Haglund, Per Ossmer och William Hahne lämnade en motion till Kommunstyrelsen om tiggeriförbud, ändring av stadens allmänna ordningsregler. Södermalms stadsdelsnämnd har fått förslaget på remiss från kommunstyrelsen tillsammans med övriga stadsdelsnämnder, Exploateringsnämnden, Fastighetsnämnden, Socialnämnden, Trafiknämnden, SLK och Stadsmissionen. Remisstiden sträcker sig till den 28 augusti För att nämndens yttrande ska vara kommunstyrelsen tillhanda inom remisstiden måste nämndens beslut den 27 augusti justeras omedelbart. Motionen finns som bilaga till tjänsteutlåtandet. Ärendet I motionen lyfter ovan nämnda Sverigedemokrater frågan om hur tiggeri på offentliga platser ska hanteras. De skriver att gatutiggeri av medborgare från andra EU-länder förekommer i stor utsträckning i Stockholm samt att de som tigger på olika sätt belastar stadens sociala hjälpsystem. De hänvisar till de lagar och ordningsföreskrifter som finns idag och förespråkar en skärpning av befintliga ordningsföreskrifter. De yrkar på att fullmäktige beslutar att: I stadens allmänna ordningsföreskrifter 14 intas ett allmänt förbud mot tiggeri Sociala myndigheter i kommunen inte ska bevilja medel, livsmedel, bohag eller på annat sätt understödja förekommande tiggeri hos hitresta EU-medborgare. Ärendets beredning Ärendet har beretts i samarbete mellan sociala avdelningens stab, socialförvaltningen och det lokala brottsförebyggande rådet, Söderandan. Förvaltningens synpunkter och förslag Definition av EU-medborgare Vi använder samma begrepp och definition som i Stadsledningskontorets tjänsteutlåtande Fattiga EU-medborgare i Stockholm (Dnr /2015). Fattiga EU-medborgare: De fattiga EU-medborgarna är en heterogen grupp med olika bakgrund och olika problem Varken i Stockholm eller i övriga Sverige förs statistik över etnicitet. Begreppet fattiga EU-medborgare

3 Sida 3 (7) innefattar därmed personer från många medlemsländer inom EU. Därutöver kommer också många så kallade tredjelandsmedborgare med EG-uppehållstillstånd. Stockholm stads övergripande arbete Förvaltningen rättar sig efter de bestämmelser som gäller generellt för staden. I tjänsteutlåtande Fattiga EU-medborgare i Stockholm (Dnr /2015) står det följande om stadens övergripande ansvar: De juridiska förutsättningar Stockholms stad har att följa när det gäller arbetet med målgruppen omfattar exempelvis uppehållsrätten, socialtjänstlagen, kommunallagen och lokala ordningsföreskrifter. Formellt har alla enskilda personer ett stort ansvar för sitt eget liv, sin boendeplanering och sin vistelse i Sverige.Personer som inte bedöms ha hemvist i en kommun där de tillfälligt vistas har bara rätt till bistånd för att avhjälpa en akut nödsituation som inte går att lösa på annat sätt. I praktiken innebär det oftast att personen får enstaka bistånd till mat, logi eller resa till sin hemkommun. För akuta behov följer Stockholm stad Regeringsrättens praxis (RÅ 1995 ref. 70) gällande nödbistånd för utländska medborgare vilket innebär att vistelsekommunen endast ansvarar för akuta insatser, så kallad nöd. Fattiga EU-medborgare kan utifrån detta beviljas ekonomiskt bistånd för att tillgodose akuta behov av mat, logi och/eller hemresa om man inte kan ordna det på annat sätt. Då målgruppens utsatthet är ett omfattande problem som sträcker sig utanför Stockholm stads och Sveriges gränser så betonar staden vikten av att arbetet drivs på såväl kommunal, regional, nationell och internationell nivå. För mer information om stadens arbete med bostadslösa EUmedborgare hänvisas till stadsledningskontorets tjänsteutlåtande Fattiga EU-medborgare i Stockholm (Dnr /2015). Trygghetsmätning 2014 Under våren 2014 genomfördes Stockholms stads trygghetsmätning för tredje gången. Trygghetsmätningen är en stadsövergripande enkätundersökning som socialförvaltningen har tagit initiativ till och genomfört 2008, 2011 och Syftet med undersökningen är att skapa en samlad bild av hur utsatthet för brott, upplevelser av ordningsstörningar och upplevelse

4 Sida 4 (7) av trygghet eller oro för att utsättas för olika typer av brott fördelar sig över stadens olika delar. I undersökningen ställs bland annat frågan om påträngande tiggeri och om de svarande anser att det stör ordningen i deras område. Nedan visas resultat för andel som har svarat att påträngande tiggeri i stor utsträckning upplevs som störande. Jämfört med tidigare mättillfällen har andelen som i stor utsträckning störs av påträngande tiggeri ökat sedan första mätningen Ökningen kan noteras i alla stadsdelsområden, men i vissa mer än i andra. I innerstaden samt i Rinkeby-Kista är ökningen mest påfallande. På Södermalm har andelen ökat från 7 procent 2008 till 36 procent I undersökningen får de svarande även svara på en övergripande fråga om hur trygg eller otrygg de sammanfattningsvis känner sig i sitt bostadsområde. I Södermalms stadsdelsområde är andelen otrygga lägre än i staden som helhet. På Södermalm känner sig 3 procent otrygga eller mycket otrygga. Motsvarande siffra för hela staden är 5 procent. Redogörelse nödbistånd Södermalm Förvaltningen har haft kontakt med EU-medborgare som har sökt hjälp, men endast i två ärenden har det resulterat i nödbistånd. Vid den avvisning som skedde på Långholmen i början av mars 2015 fick de boende vid upprepade tillfällen information om att de hade möjlighet att ansöka om detta samt möjlighet att bo i en evakueringslokal. Inga ansökningar inkom och ingen dök upp i den från förvaltningen bemannade evakueringslokalen.

5 Sida 5 (7) Barnperspektiv Socialtjänsten har ett särskilt ansvar för barn. I de fall som förvaltningen får kännedom om barn som lever under missförhållanden utreds deras situation och behov av skydd på samma sätt, oavsett om de bor eller vistas i kommunen. Förvaltningen har i dagsläget ingen information om barn som bor i någon av de kända bosättningarna på Södermalm. Forskning och omvärldsbevakning Det finns enligt Hans Swärd, professor i socialt arbete vid universitetet i Lund, inga studier över hur ett tiggeriförbud skulle påverka de EU-medborgare som idag tigger i Europas städer. Det forskningsunderlag som finns är de utvärderingar som har gjorts av de förbud som infördes på 90-talet i Europa och USA. Studierna visar att stadskärnorna blev lugnare samtidigt som de hemlösa bötfälldes och därmed fick en sämre ekonomi och marginaliserades ytterligare. Studierna visar även att poliserna fick lägga mycket av sina resurser på att bötfälla de som tiggde istället för att bekämpa andra brott. Åtgärderna ledde inte till att de hemlösa slutade tigga. Det som gav resultat var satsningar på olika former av stöd (Nylander, 2015). De finns forskare som har en annan uppfattning än Hans Swärd. Bo Rothstein, professor i statsvetenskap, förordar ett förbud mot att ge pengar till tiggare eller att förhindra frivillighetsorganisationer att hjälpa tiggare. Han menar att det skulle sätta press på hemländerna att vidta åtgärder genom att deras medborgare då skulle tvingas att åka tillbaka till sina hemländer eftersom de inte kan försörja sig. Denna typ av förbud bör dock bara genomföras i kombination med politiska åtgärder, till exempel att sätta ekonomisk press på hemländerna genom att strypa EU-bidrag (Nylander, 2015). Sveriges nationella samordnare Martin Valfridsson tror inte att vare sig nationella eller kommunala tiggeriförbud är lösningen. Han säger att ett kommunalt förbud riskerar att leda till att de utsatta människorna förflyttar sig över kommungränserna. Sala kommun beslutade om tiggeriförbud 2011, men fick nej från Länsstyrelsen i Västmanlands län. Länsstyrelsen menade dels att det var en för stor inskränkning i den enskildes frihet och att det inte ansågs nödvändigt för att upprätthålla ordningen på offentlig plats (Beslut Länsstyrelsen, Dnr , 2011).

6 Sida 6 (7) I en norsk studie baserad på intervjuer med hemlösa rumäner i Stockholm, Oslo och Köpenhamn går att läsa om hur de personer som tigger upplever sin situation och i vilken utsträckning detta överensstämmer med de uppfattningar som råder i samhället. Slutsatser de drar är att de intervjuade individerna är fattiga, de är inte organiserade av människohandlare, pengarna som de får genom tiggeri spenderas på nödvändigheter och kriminalitet är inte nära förknippat med tiggeri. De intervjuade individerna vittnar om ett hårt liv med fattigdom, hemlöshet, diskriminering och övergrepp. I studien framkommer även att det tiggeriförbud som har införts i Köpenhamn har lett till att de fattiga EU-medborgare som bor där väljer andra, mindre synliga, sätt att försörja sig på. Det kan påverka inflyttandet av nya fattiga EU-medborgare i bemärkelsen att det i större utsträckning är de som är beredda att hitta alternativa inkomstkällor som väljer att flytta dit. Det är därför inte omöjligt att Köpenhamns tiggeriförbud på sikt leder till en ökad grad av brottslighet bland de fattiga EU-medborgarna (When poverty meets affluence, 2015). Förvaltningens förslagovan redovisad forskning visar att det finns olika syn på tiggeri och hur man på bästa sätt bör agera för att motverka detta samhällsproblem. Oavsett synsätt så konstateras dock att ett förbud mot tiggeriet i sig inte är en framkomlig väg. Mot bakgrund av detta så kan förvaltningen inte se att ett tiggeriförbud skulle kunna förbättra levnadsvillkoren för de individer som tigger utan istället ytterligare marginalisera en redan utsatt grupp. Då det är viktigt att samtliga stadsdelsförvaltningar i Stockholm stad arbetar på samma sätt med fattiga EU-medborgare anser förvaltningen att beslut om hur arbetet ska bedrivas bör fattas på en stadsövergripande nivå. Förvaltningen föreslår att detta tjänsteutlåtande utgör svar på remissen. Bilaga 1. Remiss Motion om tiggeriförbud, ändring av stadens allmänna ordningsföreskrifter, dnr /2015.

7 Sida 7 (7) Litteraturförteckning Beslut Länsstyrelsen, Dnr , Anmälan enligt 3 kap. 13 ordningslagen av lokala ordningsföreskrifter (Länsstyrelsen, Västmanlands län den ). Djuve, A., Friberg, J., Tyldum, G., & Zhang, H. (2015). When poverty meets affluence. Oslo: Fafo and the Rockwool Foundation. Nylander, L. (den ). forskning.se. Hämtat från tiklar/ettforbudforattslippase.5.426a72d614c33b887a08d7.ht ml Wolgast Karlberg, V. (2015). Fattiga EU-medborgare i Stockholm (Dnr /2015). Stockholm: Stadledningskontoret, Stockholm stad.