RAPPORT FRÅN ARKEOLOGISK REGISTRERING I FÖRBINDELSE MED

Transkript

1 RAPPORT FRÅN ARKEOLOGISK REGISTRERING I FÖRBINDELSE MED PLANARBETE VID BULLMUSEET PÅ GNR./BNR. 44/12 Kommun Rendalen kommun GNR./BNR. 44/12 F.komm. ärende nr. Hedmark Fylkeskommun 12/9947 Registreringstyp Maskinell schaktning Exploatör Rendalen kommun Exploateringstyp Reguleringsplan Tid i fält 31/10-2/ Timmar i fält 30t Deltagare i fält Timmar för- och efterarbete Rapport skriven av/datum 20t Jannika Grimbe/ 7/ Ove Holseng, Jannika Grimbe samt grävmaskinister Torfinn Skjæret och Paul Hornset för grävmaskinfirma Per Hagen AS Vid undersökningen registrerades 20 automatiskt kulturmiljöskyddade lämningar; åtta stolphål, sju kokgropar, ett kokstenslager, två lager med fossil åkermark samt två strukturer med oviss funktion. Kulturlämningarna har följande IDnummer i den nationella «Askeladden»; /1-20. kulturminnedatabasen Figur 1. Bullmuseet i höstljus. På den stora åkern bakom museet grävde vi fem schakt. I tre av dessa hittade vi boplatsspår från både stenåldern och järnåldern.

2 INLEDNING Rendalen kommun har gett besked om att sätta igång en reguleringsplanprocess vid Bullmuseet på Bergset i Rendalen kommun. Undersökningar från motsvarande områden visar att exploateringen skulle kunna komma i konflikt med automatiskt fredade kulturminnen (kulturminnen äldre än 1537). Det var därför nödvändigt att genomföra en arkeologisk registrering inom exploateringsområdet för att uppfylla undersökningsplikten enligt kulturmiljölagen. Enligt 9 i kulturmiljölagen ska ansvarig ledare eller förvaltningsorgan vid planering av större privata eller offentliga exploateringar enligt lagens 8, första stycke, undersöka om exploateringen kan komma att påverka automatiskt fredade kulturminnen på det sätt som nämns i 3s första stycke. BESKRIVNING AV OMRÅDET Undersökningsområdet ligger på Prestegardsjordet Ö och SÖ om Bullmuseet. Närområdet är rikt på kulturminnen. Bland annat kan nämnas två stora gravhögar N om planområdet, ett gravröse NV, om planområdet, ett gravfält V om planområdet och ett stort fält med röjningsrösen av järnålderskaraktär. Kända lösfynd i närområdet C-nr a 26831b 26831c 26831d 26831e 26831f-g 26831h 26831i 26831k l-o Fyndtyp Runebommehammer Förarbete till spjut-/pilspets i järn Pilspets i järn Sporre i järn Ljusstake i järn Förarbeten i ben Kniv i järn Sax i järn Förabete till sländtrissa Sländtrissor Yxa i järn Svärd Datering Medeltid Medeltid Medeltid Medeltid Medeltid Medeltid Medeltid Medeltid Medeltid Medeltid Medeltid Merov.tid/Vik-tid. Fyndplats Nygården (Nordset) Nygården (Nordset) Nygården (Nordset) Nygården (Nordset) Nygården (Nordset) Nygråden (Nordset) Nygården (Nordset) Nygården (Nordset) Nygården (Nordset) Nygården (Nordset) Nygården (Nordset) Grindalen Registreringar i den nationella kulturminnedatabasen «Askeladden» IDnr Fyndtyp Gravhög Gravhög Gravröse Varggrop Kolgrop Lokalitet med röjningsrösen och ett gravröse Gravfält Varggrop Datering Järnålder Järnålder - Yngre järnålder-medeltid Järnålder-medeltid Järnålder Järnålder Vikingatid-medeltid Kulturmiljöskyddad? Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Avstånd till planen 230m 320m 350m 790m 760m 770m 665m 490m 2

3 METOD Registreringen utfördes genom maskinell schaktning. Vid schaktning avlägsnas matjorden varpå strukturer kan påvisas i undergrunden. De vanligaste fyndgrupperna som påträffas vid maskinell schaktning är boplatsspår från bronsålder och järnålder. Det rör sig då oftast om kokgropar, eldstäder, stolphål och överplöjda gravar. Vanligtvis avlägsnas matjorden i 3,5-4m breda schakt. Vid fynd av osäkra strukturer utvidgas schaktet på det aktuella stället i förhoppning om att ytterligare fynd ska kunna hjälpa till att bekräfta eller avskriva den osäkra strukturen. Metalldetektor används då man misstänker att det kan finnas metallfynd under jord. Detektorn kan också användas för att påvisa järnframställningsplatser med tillhörande slagghögar. På Gnr./Bnr. 44/12 grävdes det tio schakt. Tre av dessa var fyndförande. 14C- datering används i tillfällen då man vill skaffa en säker datering av strukturer som inte innehåller andra daterbara fynd. Metoden bygger på att avläsa mängden radioaktivitet i organiskt material man finner i strukturen. Så länge djur och växter finns i livet upprätthålls en stabil nivå av isotopen 14C men när dessa dör påbörjas ett radioaktivt sönderfall av 14Chalten i materialet. Halveringstiden för det radioaktiva sönderfallet är 5730 år. Genom att avläsa radioaktiviteten i det organiska materialet kan man således fastställa åldern på ben, kol, trä eller andra bevarade organiska material. Figur C-datering kan användas för att åldesbestämma organiskt material. Foto: Beta Analytic Inc. I förbindelse med undersökningarna på Gnr./Bnr. 44/12 blev sex kolprov från tre stolphål, en kokgrop, ett fossilt åkermarkslager samt ett kokstenslager daterade. Stolphålen och det fossila åkermarkslagret visade sig komma från stenåldern medan kokgopen och kokstenslagret daterades till yngre järnålder. Kulturlämningarna behandlas närmre och mer ingående under avsnittet FYND nedan. 3

4 GENERELLT OM KULTURMINNEN I NÄROMRÅDET ARKEOLOGISKA PERIODER I rapporten används både arkeologiska perioder och kalenderår då ålder på strukturer eller fynd beskrivs. I början på 1800-talet införde den danske arkeologen Christian Thomsen treperiodsystemet för att kunna sortera de arkeologiska fynden på Oldnordisk museum i Köpenhamn i kronologisk ordning. Thomsen delade in förhistorien i stenålder, bronsålder och järnålder. Senare har en rad underperioder införts. Fördelen med datering i arkeologiska perioder är att detta systemet tar hänsyn till behovet för sortering av data. Däremot är det en uppenbar svaghet i indelningssystemet som Thomsen införde att det inte tas hänsyn till at förändringar sker gradvis. Det är därför viktigt att ha detta i bakhuvudet när man placerar fynd och strukturer i arkeologiska perioder i stället för kalenderår. Figur 3. Tidslinje FÅNGSTGROPAR Fångstgropar känns igen som stora hål i terrängen. Vanligtvis ligger de i långa rader. Avståndet mellan groparna brukar ligga på några få meter upp till flera hundra meter. I sällsynta fall påträffas fångstgroparna ensamma. Till skillnad från kolgroparna är fångstgroparna spets-eller rektangelformade i botten. Anledningen till detta är att man en gång placerat kvadratiska eller rektangulära träkonstruktioner i botten på groparna för att förhindra älgen att ta sig upp. Då gropen var grävd och träkonstruktionen på plats, täckte man över den med kvistar, grenar, grästorv och mossa. För att styra djurens förflyttningar byggdes avspärrningar mellan groparna. Placeringen av fångstgropssystemen är knutna till älgens eller renens färdvägar och rörelsemönster. Ofta slutar ett längre system med fångstgropar vid en älv, en sjö eller ett stup där djuren inte kan färdas vidare. Dateringar från arkeologiska undersökningar av fångstgropar visar att de flesta groparna är grävda och använda i tidsperioden från Kristi födelse och fram till slutet av högmedeltiden, omkring Ett fåtal dateringar sträcker sig tillbaka till yngre stenålder, omkring 3700 f.kr. Skriftliga källor visar att groparna har använts så sent som på talet (Jacobsen & Follum 2008). 4

5 Figur 4. Fångstgrop på Hummelfjell i Os. Foto Terje Stafseth, Hedmark Fylkeskommun SKÄRVSTEN OCH KOKSTEN Skärvsten är koncentrationer med eldpåverkad sten. Vanligtvis hittar man skärvig sten på boplatser från stenåldern ( f. Kr) och fram till medeltiden ( e. Kr.). Skärvstenen ligger ofta spridd runt omkring på boplatserna och har använts vid matlagning. Stenarna har värmts upp i härdar och sedan använts vid kokning eller stekning av mat. Koksten återfinns framför allt på och omkring gårdsplatser från medeltiden och nyare tid. I de isländska sagorna berättas det om att man värmde upp mjölk med sten. Vid mitten av 1800-talet använde sociologen Eilert Sundt uttrycket bryggestein i en beskrivning om Hedmarken. Att Sundt använde beteckningen brygge kan tyda på att stenen användes vid ölbryggning. Man vet nämligen att upphettad sten användes för att framställa öl, fram till 1800-talet. Men ordet brygge har också haft betydelsen sjuda och kan därmed vara ett äldre uttryck för matlagningstekniken där skärvsten användes (Østmo & Hedeager, 2005). Fynd av skärvsten på eller i närheten av gårdar och gårdsplan är vanliga i Hedmark. Det har endast företagits begränsade undersökningar kring bryggesteinslager. Det finns därför många obesvarade frågor kring denna fyndkatergori. På flera områden skiljer sig bryggestenslagrerna från äldre skärvstenskoncentrationer men detta är dessvärre i liten grad belyst genom forskning. Registrering och datering av bryggesteinslager samt vidare undersökningar av denna fyndkategori är därför viktiga pusselbitar som kan bidra till ökad kunskap om gårdsbosättningar under medeltiden i Hedmark. 5

6 Figur 5. Skärvsten från en stenåldersboplats. Foto: May-Tove Smiseth, Hedmark Fylkeskommun. KOLGROPAR Tillsammans med fångstgropar är kolgropar ett av de vanligaste automatiskt fredade kulturminnena som finns i utmarksområden. Kolgroparna användes för framställning av kol i förbindelse med järnproduktion. Den äldsta järnframställningsfasen i Norge dateras till de första århundradena efter Kristi födelse. I denna tidigaste fasen av järnframställningen användes ved vid produktionen. I nästa fas drevs järnframställningsugnarna med träkol. De allra flesta kolgroparna är anlagda under den andra järnframställningsfasen som utifrån 14 C- dateringar kan knytas till vikingatid och medeltid ca e.kr. Merparten av kolgroparna från denna fas kommer från talet. Järnet framställdes av myrmalm; rödbrun järnhaltig jord som grävdes upp kring och i myrarna. Efter att myrmalmen grävts upp fick den torka innan den genomgick en bränningsprocess, kallad rostning. Därefter reducerades järnmalmen i en ugn vars utseende var knuten till lokala variationer. Jämte ugnen kan man ofta se en eller flera slagghögar, synliga ovan mark. Storleken på slagghögarna varierar med järnproduktionens omfattning. Slagg är avfallsprodukter från järnframställningen. I närheten av järnframställningsugnen finner man vanligtvis en eller flera större kolgropar. Själva ugnen kan vara svår att påvisa men kan visas som en försänkning i terrängen. 6

7 Figur 6. Kolgrop på Renåtangen, Rendalen kommun. RÖJNINGSRÖSEN Förreformatoriska områden med röjningsrösen dateras vanligtvis till järnålder och medeltid. Jordbruket då var troligen vad som brukar betecknas som extensivt jordbruk. Denna typ av jordbruk omfattar många, små åkertegar över ett område på flera kvadratkilometer med ett stort antal odlingsrösen som ligger spridda ut över åkerarealen. Spår efter extensivt jordbruk är kända från stora delar av Østlandet. Figur 7. Till vänster; teckning av ett årder (wikipedia.org). Foto till höger visar uppskärpning av lie under skörd av korn ca 1886 (wikipedia.org). Jorden blev sannolikt brukad med årder medan slåttern genomfördes med skära eller lie. Man drev växelbruk på sina åkrar vilket innebar att en åker blev brukad i två till tre år och därefter fick ligga i träda i år. Under åkerns viloperiod växte det upp sly och buskar. Även om åkerarealen var förhållandevis stor var växelbruket en mycket arealkrävande driftsform 7

8 Figur 8. Röjningsröse. Foto; Hedmark Fylkeskommun. Röjningsrösen påträffas sällan ensamma utan i grupp, med andra rösen och med fossil åkermark. Ofta kan man se odlingsrösena på gamla slåtterängar. I dag är avståndet mellan rösena större än de en gång var eftersom man tog bort många rösen i slutet av 1800-talet. Då gick man över till att slå gräs och sädesslag med slåttermaskin (Jacobsen & Follum 2008: ). Figur 9. Schematisk teckning av en gammal åker som visar hur jord har förflyttat sig nedåt i sluttningen och bildat åkerterrasser (Harby, Hoel, Johansen, Bjerke, & Ellingsen, 2000). KOKGROPAR Dateringar av kokgropar visar att dessa anlades och användes frekvent under yngre järnålder ( e.kr.) De äldsta dateringarna av kokgroparna härrör däremot från bronsåldern (ca 1000 f. Kr.) 8

9 Kokgropar är ett av de vanligaste förekommande strukturfynden vid maskinell schaktning i Hedmark. Trots det stora antalet kokgropar är det viktigt att genomföra arkeologiska undersökningar i förbindelse med dem eftersom kunskapen om kokgroparna är liten. Vi vet med förhållandevis stor säkerhet att groparna använts för att laga mat i, men utöver denna kunskap finns det många obesvarade frågor knutna till dem. Fram till 1970-talet hade man dålig kunskap om kokgropar. Arkeologiska undersökningar från 70-och 80-talen med många kokgropsfynd förändrade och förbättrade kunskapen. Man började nu kunna koppla ihop kokgroparna med måltider knutna till religiös kult. Senare tids forskning har visat att kokgroparna sannolikt har använts både vid religiösa ceremonier och vid speciella tillfällen av social eller politisk karaktär (Gustafson 2005: ). I de flesta kokgroparna hittar man bara skörbränd sten och kol men av och till finner man också brända djurben och andra fynd. Figur 10. Vänster bild visar kokgropens uppbyggnad i profil. Bilden är hämtad från Arkikon.no. Bilden till höger visar IDnr , en rektangulär kokgrop från undersökningarna vid Bullmuseet. Denna bild är tagen mot Ö. FOSSIL ÅKERMARK Fossil åkermark är åkermark som är varaktigt övergiven och formad genom äldre tiders brukningsmetoder. I eller omkring åkermarken kan man ofta hitta röjningsrösen. Den fossila åkermarken syns tydligast i sluttningar där den bevarats gott under yngre, tjocka lager av matjord. Den syns ofta som ett mörkgrått lager mellan nyare matjord och undergrund. Den 9

10 fossila åkermarken innehåller ofta kol och bränd lera. Då man avlägsnar åkermarken över större områden kan man ibland se årderspår i marken. Dessa visar sig som 5-10cm breda och 5-10cm djupa, långa spår i undergrunden. Figur 11. Skiss av matjordslager i tvärsnitt. Överst; det nuvarande plöjningslagret, i mitten; ett äldre, oplöjt matjordslager och längst ner; ett fossilt åkermarkslager. I samband med identifiering av fossila åkermarkslager påträffas ofta odlingsrösen (till höger i bild) och årderspår. Skiss: May-Tove Smiseth STOLPHÅL Stolphål är spår i backen efter trästolpar som använts i huskonstruktioner. Stolpar bar upp hustak, stod längsmed väggar eller delade av rum inne i huset. Stolparna grävdes ner i backen för att stå stadigt. I dag finner vi rester efter stolparna i form av runda, mörkfärgade avtryck i alven. I stolphålen kan man finna träkol eftersom man ofta härdat stolparna för att de ska stå emot röta bättre. Träkolet kan sedan artbestämmas med mikroskop samt dateras med hjälp av 14-Cmetoden. Flera stolpar på rad kan visa hur stor huskonstruktionen en gång var och fynd inne i det ursprungliga huset kan ge en indikation på vad huset en gång haft för funktion. 10

11 FYND Det har registrerats 20 automatiskt fredade kulturlämningar i undersökningsområdet; åtta stolphål, sju kokgropar, ett kokstenslager, två lager med fossil åkermark samt två strukturer med oviss funktion. Lämningarna har fått IDnr /1-20 i den nationella kulturminnedatabasen «Askeladden» och beskrivs närmre nedan. Alla kulturlämningar tillhör en lokalitet. Lokaliteten har fått IDnr I tillägg till de automatiskt kulturmiljöskyddade lämningarna hittades ett antal obrända ben, järnföremål, ett bryne, delar av kritpipor samt keramik från nyare tid, i matjorden. Vid närmare analys artbedömdes benen till nöt. Figur 12. Fynd från nyare tid som påträffades i matjorden. Figur 13. Prestegardsjordet, Ö om Bullmuseet innan schaktning. På denna åkern grävdes fem schakt. I tre av dessa hittades samtliga fredade kulturlämningar. Bilden är tagen mot N. 11

12 ID nr Kokgrop Kokgropen är rektangulär i formen och 1,8x1,3m stor. Gropen är längst i N-S riktning. Gropens fyllning utgörs i ytan av skörbränd sten, gråbrun silt och kolfläckar. Alven (=av människor opåverkad jord) kring strukturen består av gulbrun, stenig moränjord. Figur 14. Kokgropen är rektangulär och är 1,8x1,3m stor. Bilden är tagen mot Ö. IDnr Kokgrop Kokgropen är 1,4x1m stor och är längst i N-S riktning. Strukturens S gräns är uppskattad eftersom strukturen här går in i schaktväggen. Fyllningen i kokgropens yta utgörs av skörbränd sten, fläckar med kol samt gråbrun grusig silt. Alven kring gropen består av gulbrun, stenig moränjord. Figur 15. Kokgrop fortsätter in i S schaktväggen. Förväntad storlek på gropen är 1x1,4m. Den är längst i N-S riktning. Bilden är tagen mot S 12

13 STOLPHÅL I UNDERSÖKNINGSOMRÅDET Inom lokaliteten påträffades totalt åtta stolphål. Två av dessa låg i lokalitetens nordligaste schakt medan sex stycken påträffades i det näst nordligaste schaktet. Tre kolprover daterades från stolphål med IDnr , och Två av dem kom från yngre stenålder ( och ) medan det tredje daterades till äldre stenålder ( ). Fem av stolphålen ligger samlade i det næst nordligaste schaktet. Dessa är troligen rester av en och samma huskonstruktion. De har IDnr /4-8. Bilden nedan visar relationen mellan stolphålen. Figur 16. Fem stolphål ligger samlade i lokalitetens näst nordligaste schakt. Kol från stolphålet med IDnr daterades till f. Kr., det vill säga yngre stenålder. Stolphålen hör troligtsvis till en och samma huskonstruktion. Bilden är tagen mot SV. Figur 17. Fem av de åtta stolphålen ligger samlade i det näst nordligaste av schakten vid Bullmuseet. 13

14 IDnr Stolphål Stolphålet är stenskott och snittades i SÖ-NV riktning varav den NÖ delen av strukturen är bortgrävd. Stolphålet är 1x0,5m stort och är längst i NÖ-SV riktning. Strukturen är 0,2m djup. Stolphålets fyllning utgörs av brungrå, grusig silt, obrända stenar samt kol och sot. Kol från detta stolphål har daterats till f. Kr. och innebär alltså att stolpen som kolet kommer från ingått i en byggnadsstruktur från neolitikum, det vill säga bondestenåldern. Figur 18. Stenskott stolphål med IDnr Bilden är tagen mot SÖ. Figur 19. Stenskott stolphål med IDnr i profil. Kol från stolphålet har daterats till f. Kr, det vill säga neolitikum (yngre stenålder). 14

15 IDnr Stolphål Stolphålet är litet i ytan; bara 0,3x0,3m i diameter. Strukturens ringa storlek gjorde att vi beslöt att snitta det i Ö-V riktning för att se om strukturen liknade ett stolphål i profil. Det gjorde den och djupet för detta stolphålet blev 0,1m. Stolphålets fyllning bestod av ljusbrun, sotblandad silt. Alven kring strukturen utgjordes av brungul grus. Figur 20. Stolphål med IDnr Stolphålet snittades i Ö-V riktning varvid N delen grävdes bort. Stolphålet är 0,3x0,3m stort och 0,2m djupt. Bilden är tagen mot S. IDnr Stolphål Stolphålet har en storlek på 0,6x0,35m och är längst i N-S riktning. Med jordsondens hjälp har vi kunnat fastställa stolphålets djup till 0,12m. I ytan består hålet av ljusbrun, sotblandad silt. Alven kring strukturen utgörs av brungul grus. Figur 21. IDnr Stolphål som består av sotblandad ljusbrun silt i ytan. Stolphålet är avlångt och mäter 0,6x0,35m. Bilden är tagen mot V. 15

16 IDnr Stolphål Stolphålet är 0,75x0,65m stort och längst i N-S riktning. Djupet på stolphålet har fastställts till 0,3m med hjälp av en jordsond. Fyllningen i ytan av strukturen utgörs av mellanbrun silt. Figur 22. IDnr Stolphål som är 0,75x0,65m stort och längst i N-S riktning. Bilden är tagen mot S. IDnr Stolphål Stolphålet mäter 0,7x0,5m och är 0,15m djupt. Strukturens djup har konstaterats med jordsond. Fyllningen i stolphålets yta består av brungrå silt. I N delen av strukturen är silten utblandad med kol. Figur 23. IDnr Stolphålet ær 0,7x0,5m stort och 0,15m djupt. Fyllningen i strukturens yta utgörs av brungrå silt med inslag av kol i N delen. Bilden ær tagen mot V. 16

17 IDnr Stolphål Stolphålet är 0,8x0,5m stort och längst i Ö-V riktning. Strukturen är snittad varvid djupet på strukturen har uppmätts till 0,2m. Fyllningen utgörs av gråbrun silt. I N delen av strukturen är silten sot-och kolblandad. Kol från stolphålet har daterats till f. Kr det vill säga yngre stenålder. Figur 24. IDnr Stolphålet är i ytan 0,8x0,5m stort och längst i Ö-V riktning. Bilden är tagen mot N. Figur 25. Stolphål med IDnr i profil. Kol från stolphålet har daterats till f.kr. det vill säga yngre stenålder. Bilden är tagen mot N. 17

18 IDnr Stolphål Stolphålet är 0,7x0,6m stort och längst i Ö-V riktning. Stolphålets fyllning utgörs i ytan av svartgrå silt med inslag av kolfläckar. Figur 26. IDnr Stolphålet är 0,7x0,6m stort och är längst i Ö-V riktning. Bilden är tagen mot Ö. IDnr Stolphål Stolphålet är 0,5x0,5m stort och är snittat i Ö-V riktning varvid N delen är bortgrävd. Fyllningen i strukturen utgörs av mellanbrun silt medan alven kring stolphålet består av brungult grus. Kol från stolphålet har daterats till f.kr. det vill säga äldre stenålder (!). Det är osäkert vad för slags konstruktion en stolpe med denna ålder har ingått i. Under äldre stenålder var människorna här i Norden inte bofasta och det verkar osannolikt att stolpen därför skulle ha ingått i en större huskonstruktion. Dateringen väcker fler frågor än svar. Var man ändå bofast i Rendalen? Ingick stolpen i en huskonstruktion? Hur såg detta huset i så fall ut? Eller kan man förklara dateringen med att stolpen var en gammal tall som stått död på rot i många hundra år innan den togs ned för att användas som en stolpe? Det kan också vara så att man i närheten av stolphålet har eldat med gammal furuved/furustubbar eftersom dessa brinner väldigt länge. Dessa kan vara mycket gamla. Då man dragit upp stolpen ur hålet kan kol från stubben hamnat nere i stolphålet och därmed gett stolphålet en så hög ålder. 18

19 Figur 27. IDnr Stolphål som är 0,5x0,5m stort och som består av mellanbrun silt. Kol från stolphålet har daterats till f. Kr., det vill säga äldre stenålder. Dateringen väcker många frågor; speciellt vilken typ av konstruktion som denna stolpe kan har ingått i? Bilden är tagen mot S. IDnr Struktur med oviss funktion Strukturen är en avlång mörkfärgning som mäter 1,6x0,6m och är längst i N-S riktning. Den är ca 0,1m djup och dess fyllning består av sot- och kolbemängd smågrusig silt. Strukturen snittades i Ö-V riktning men trots detta är strukturen svårtolkad. Figur 28. IDnr är en avlång mörkfärgning fylld med sot och kol. Strukturens funktion är oviss. Bilden är tagen mot NÖ. 19

20 IDnr Struktur med oviss funktion Strukturen med IDnr är en halvcirkelformad stenpackning som fortsätter in i S schaktväggen. Stenpackningen är 1x0,7m stor och är längst i Ö-V riktning. Det är ovisst vilken funktion stenpackningen har haft. Stenarna är för små för att stämma överens med de röjningsrösen som finns i förhistorisk tid. En teori som lanserats är att man samlat sten i högar som senare skulle användas som koksten i kokgropar eller vid ölbryggning. Men frågan är då varför man grävt ner stenarna? Kan det vara frågan om en överplöjd grav? En utgrävning av området skulle säkerligen kunna ge mer information. Figur 29 IDnr är en stenpackning med oviss funktion. Stenpackningen är 1x0,7m stor och fortsätter in i S schaktväggen. Bilden är tagen mot S. IDnr Kokgrop Kokgropen har en rektangulär form och är 1,15x0,9m stor. Gropen är längst i Ö-V riktning. Fyllningen i strukturens yta utgörs av skörbränd sten och brungrått siltigt grus. I strukturens kanter är den siltiga grusen blandad med sot och kol. Kol från strukturen har daterats till e. Kr., det vill säga folkvandringstid. 20

21 Figur 30. IDnr är en rektangulär kokgrop som består av skörbränd sten och brungrått siltigt grus. Kol från strukturen har daterats till e. Kr. det vill säga folkvandringstid. IDnr Kokgrop Kokgropen är rektangulär och är 0,7x0,5m stor. Gropen är längst i N-S riktning. Strukturens fyllning i ytan utgörs av både större och mindre skörbrända stenar samt svartgrått silitigt grus. Figur 31. IDnr Rektangulär kokgrop som i ytan utgörs av skörbrönd sten och svartgrått siltigt grus. IDnr Kokgrop Kokgropen är rektangulär och 0,85x0,65m stor. Den är längst i Ö-V riktning. Fyllningen i strukturens yta består av både större och mindre skörbrända stenar och brungrått siltigt grus. Yttterkanterna av strukturen är rika på sot och kol. 21

22 Figur 32. IDnr Rektangulär kokgrop som är längst i Ö-V riktning och är 0,85x0,65m stor. IDnr Kokgrop Kokgropen är rektangulär och är 0,75x0,55m stor. Gropen är längst i Ö-V riktning. Fyllningen i strukturens yta består av skörbränd sten och kol- och sotblandad brungrå grusig silt. IDnr Kokgrop Struktur har tolkats som en stor, oval kokgrop. Gropen är 2x0,8m stor och är längst i NÖ-SV riktning. Strukturens fyllning består i ytan av skörbränd sten och gråbrunt siltigt grus. Eventuellt kan strukturen också vara en del av kokstenslagret med IDnr Denna möjlighet baseras på strukturens storlek och närheten till kokstenslagret. Den ligger nämligen bara 1,5 m från kokstenlagret. Figur 33. Struktur har tolkats som en stor oval kokgrop. Strukturen skulle emellertid också kunna vara en del av ett kokstenslager med IDnr Denna möjlighet baseras på att strukturen är avsevärt större än övriga kokgropar i närområdet samt att den endast ligger 1,5m från kokstenslagret. 22

23 IDnr Kokstenslager Kokstenslagret är 10,5x4,5m brett och täcker hela bredden på schaktet. Lagret är længst i Ö- V riktning. Kokstenslagret består av koksten som använts vid ölbryggning/ matlagning samt kol. Lagret består av både mindre och större skörbrända stenar samt kol- och sotblandat siltigt grus. Kol från lagret har daterats till e. Kr., det vill säga tidig folkvandringstid. Figur 34. IDnr Kokstenslager som täcker hela schaktets bredd. Lagret är 10,5x4,5m stort och består i ytan av skörbrända stenar i olika storlekar samt kol- och sotblandat siltigt grus. Kol från lagret har daterats till e. Kr. Bilden är tagen mot Ö. IDnr Fossilt åkermarkslager I ett schakt påträffades två fossila åkermarkslager. Det äldsta av dessa har fått IDnr Detta lager består av mellanbrun kompakt silt med inslag av kolbitar. Lagret täcker hela schaktbredden och är 52x4m stort. Lagret är längst i Ö-V riktning och syns både i N och S profilväggen av schaktet. Kol från lagret har daterats till f. Kr., det vill säga yngre stenålder eller bondestenålder. 23

24 Figur 35. IDnr Fossilt åkermarkslager som består av mellanbrun silt och enstaka kolbitar. Kol från lagret har daterats till f. Kr., alltså från yngre stenålder. Bilden är tagen mot N schaktväggen vid början på lagret där detta är ca 0,2m tjockt. IDnr Fossilt åkermarkslager Det andra fossila åkermarkslagret med IDnr är yngre än IDnr och börjar längre österut i schaktet än IDnr Liksom det äldre lagret täcker IDnr hela schaktbredden och syns i både N och S profilväggen av schaktet. Lagret består av kolbemängd brungrå silt. Det är 31x4m stort och är längst i Ö-V riktning. 24

25 Figur 36. Profilvägg med tre olika åkermarkslager. De två understa är fossila. Bilden är tagen av schaktets N profilvägg. Kol från lagret med IDnr har daterats till f. Kr., alltså yngre stenålder. Figur 37. Skiss över de fossila åkermarkslagrerna med IDnr och IDnr består av mellanbrun, kompakt silt med inslag av enstaka kolbitar och är daterat till f. Kr. IDnr består av gråbrun, kolbemängd silt. Skissen visar lagrenas tjocklek och längd i N profilväggen av schaktet. Skiss: May-Tove Smiseth, Hedmark Fylkeskommune 25

26 SLUTSATS Totalt påträffades 20 automatiskt kulturmiljöskyddade lämningar inom planområdet. Dessa har fått IDnr /1-20. Åtta kokgropar, sju stolphål, två fossila åkermarkslager, ett kokstenslager och två strukturer med oviss funktion blev resultatet av registreringarna här den 31/10-2/ Kol från sex av strukturerna 14C-daterades; tre stolphål, en kokgrop, ett kokstenslager och ett fossilt åkermarkslager. Två av stolphålen med IDnr och daterades till yngre stenålder och var samtida, medan ett tredje med IDnr daterades till äldre stenålder. Det fossila åkermarkslagret visade sig också komma från yngre stenålder, men var dock några hundra år yngre än stolphålen. Kokgropen med IDnr och kokstenslagret i samma schakt med IDnr visade sig komma från folkvandringstiden. Många registreringar ovan mark har utförts i Rendalen. Bara de senaste decenniet har ett stort antal fångstgropar och kolgropar registrerats här. Schaktningsregistreringar däremot är är mer sällsynta i Rendalen. Att bygden kring Bullmuseet har varit befolkad sedan järnåldern vittnar alla gravhögar, röjningsrösen och åkerterrasser om. Det vi däremot inte har vetat innan är att man så tidigt som under stenåldern har bott och brukat marken på Prestegardsjordet Ö om Bullmuseet. Hedmark Fylkeskommune Hamar den 7/ Jannika Grimbe 26

27 LITTERATUR Gustafson, Lil, Tom Heibreen, og Jes Martens (red.) 2005: De gåtefulle kokegroper. Varia 58 Kulturhistorisk museum fonnminneseksjonen, Universitetet i Oslo Harby, S., Hoel, R., Johansen, K., Bjerke, A., Ellingsen, J. og Askehaven, C. 2000: De eldste sporene i jordbrukslandskapet. Norges bondelag 2.utg. november Jacobsen, Harald og Jørn-R. Follum 2008: Kulturminner i Norge. Spor etter mennesker gjennom år. Skogbrukets Kursinstitutt. Tun Forlag. Østmo, Einar og Lotte Hedeager (red.) 2005: Norsk arkeologisk leksikon. Pax forlag. BILAGOR Kartor över undersökningsområdet KOPIOR Rendalen kommun Hedmarks Fylkeskommun, top.ark. Regionkonservator Kulturhistorisk Museum, Fornminneseksjonen, top.ark. 27

28

29

30

31

32

33

34

35

36 Bullmuseet Meters. Teckenförklaring Planområde

37 Bullmuseet Meters Teckenförklaring Planområde Lokalitet

38 Bullmuseet Teckenförklaring Kokgrop Struktur med oviss funktion Stolphål Kokstenslager Fossil åkermark; IDnr Fossil åkermark; IDnr Planområde Ytor med matjordsfynd Meters Schakt Lokalitet

39 Lokalitet IDnr Bullmuseet IDnr IDnr IDnr IDnr IDnr IDnr IDnr IDnr IDnr IDnr IDnr IDnr IDnr IDnr IDnr IDnr IDnr Teckenförklaring Kokgrop IDnr Struktur med oviss funktion Stolphål IDnr IDnr Kokstenslager Fossil åkermark; IDnr Fossil åkermark; IDnr Planområde Ytor med matjordsfynd Meters Schakt Lokalitet