Nationell slutrapport Uppdrag 77 enligt länsstyrelsernas regleringsbrev för 2014.

Transkript

1 Rapport Sida 1/11 Justitiedepartementet Nationell slutrapport Uppdrag 77 enligt länsstyrelsernas regleringsbrev för Länsstyrelserna har av regeringen i uppdrag att under ledning av Migrationsverket verka för att det finns beredskap och kapacitet för att ta emot asylsökande ensamkommande barn och ensamkommande barn som beviljats uppehållstillstånd. Av uppdraget följer att länsstyrelserna har det operativa ansvaret att överlägga med kommuner om mottagande av ensamkommande barn och om tillgången till platser. Länsstyrelsen i Jönköpings län ska enligt uppdraget ansvara för att särskilt redovisa länsstyrelsernas insatser och samarbetet med Migrationsverket och andra berörda aktörer på nationell nivå. Sammanfattning Utfallet för året visar en ökning med 29 nya överenskommelser. Antalet asylplatser har ökat med 818 platser. PUT-platserna har ökat med platser. PUT-platserna utgör grunden för en hållbar boendekedja. I slutet av året fanns totalt platser, varav asylplatser och platser för barn med uppehållstillstånd. Den totala ökningen var platser. Under året tillkom 29 nya överenskommelser. Två kommuner av landets kommuner saknar en överenskommelse. Migrationsverkets framställan var på asylplatser. Lagändringen har påverkat både kommunernas beredvillighet att teckna överenskommelser och länsstyrelsernas arbete. Ändringen i lagen har krävt en avsevärt större arbetsinsats från länsstyrelserna utan att nya resurserna har tillkommit. En samordning av de insatser som rör asylsökande, nyanlända och ensamkommande barn har skett genom regionala strategimodeller/regionala överenskommelser. Behovet av lämpliga lokaler för HVB-hem, rekrytering av familjehem och utslussningsboendet är de områden som kommunerna ser som viktiga utvecklingsområden. Det finns en efterfrågan i kommunerna av fler alternativa placeringsformer för barn och unga. För att möta målgruppens behov inom hälso- och sjukvården samt utbildningsområdet behövs kompetensutveckling/utbildning för personal.

2 Sida 2/12 Ett flertal utvecklingsområden i mottagandet av ensamkommande barn kvarstår. Mål och strategier Länsstyrelsernas arbete utgår från ett gemensamt mål och strategidokument gällande mottagandet av ensamkommande barn. Strategidokumentet undertecknades i mars 2012 av generaldirektören vid Migrationsverket och landshövdingen i Västra Götaland som företrädare för länsstyrelserna. Med anledning av den nya lagstiftningen pågår en revidering av dokumentet. Den av myndigheterna gemensamt framtagna riskanalysen kommer att beaktas i arbetet. Länsstyrelsernas insatser gällande asylsökande, nyanländas etablering och ensamkommande barn samordnas i länen genom regionala strategimodeller/regionala överenskommelser. Samordningen görs för att utveckla kvalitén i mottagande, skapa en bättre helhetsbild och undvika konkurrensförhållande där platser för mottagande av ensamkommande barn ställs mot platser för mottagande av övriga grupper. Förutsättningar i länen för att upprätthålla god beredskap och kapacitet Beredskap och kapacitet Samtliga län bedömer att det finns beredskap och kapacitet för ett mottagande av ensamkommande barn. Det finns dock variationer i mottagandet och olika utvecklingsinsatser behövs. I länsstyrelsernas delrapport maj 2014 konstaterades att den politiska viljan finns i kommunerna att ta emot ensamkommande barn. Resultatet kan ses i ökningen av asylplatser för ensamkommande barn samt i mottagandet av ensamkommande barn. Det finns fortfarande skillnader i omfattning och former exempelvis: kommuner som saknar överenskommelser (i nuläget 2 kommuner) kommuner har inte en överenskommelse i nivå med sitt gällande fördelningstal för 2014 placering av barn sker fortfarande i andra kommuner än den egna Under året har länsstyrelserna, i samverkan med Migrationsverket, lagt mycket kraft och tid på att informera om den nya lagstiftningen. Ett ständigt återkommande arbete för att upprätthålla beredskapen och kapacitetet för ett hållbart mottagande av ensamkommande barn. Insatser inom olika områden Boende Bostadsanskaffning är den största av flera utmaningar för kommunerna. Länen lyfter följande i sina rapporter: Brist på lämpliga lokaler som uppfyller lagstiftningens krav för HVB-hem

3 Sida 3/12 Finns lokaler kan det i vissa fall innebära mycket höga ombyggnationskostnader för att stämma med aktuella regelverk Svårt att rekrytera kompetent boendepersonal, socialsekreterare med flera Brist på tillgängliga familjehem och lämpliga utslussboende Konkurrens och brist på mindre lägenheter gör det besvärligt att få en hållbar och kvalitativ boendekedja Genomförda insatser på boendeområdet: En rikskonferens kring Placeringsformer för ensamkommande barn, (300 deltagare) anordnades av SKL i samverkan med länsstyrelserna, Socialstyrelsen och Migrationsverket. Länen har på olika sätt (kommundialoger, nätverksmöten, informationsmöten projekt, politikerdialoger, boendekonferenser med mera) belyst boendefrågan och behovet av en väl fungerande boendekedja. Utvecklingsprojektet Folkhögskolespåret alternativa boendeformer för ensamkommande barn har utvecklats nationellt till Folkhögskolespåret Syd som nu involverar 10 kommuner i fyra olika län samt 16 folkhögskolor. Två folkhögsskolor har påbörjat pilotverksamheter under 2014, Österlens folkhögskola (med HVB tillstånd) och Glokala folkhögskolan i Malmö. Projekt har som syfte att ge unga ensamkommande möjlighet till boende och utbildning på en folkhögsskola. Implementeringsarbetet av folkhögskolespåret går långsamt på grund av ett komplext förankringsarbete och delvis på grund av oklarheter i ersättningssystemet. Flera län har lyft folkhögskolespåret som ett intressant koncept för ett kvalitativt mottagande och utslussning för ensamkommande barn och unga och flera län har påbörjat en sådan utvecklingsprocess. Länsstyrelsernas årliga bostadsmarknadsenkät följer bland annat upp nyanlända och ensamkommande barns behov av boende. Enkäten kommuniceras med kommunerna. IVO, Inspektionsmyndigheten, har under året fått kritik av kommuner och entreprenörer bland annat för: Långa handläggningstider för tillstånd för uppstart av boenden. Handläggningstiderna har medfört olägenheter i mottagandet, boenden har inte kunnat starta upp tillräckligt snabbt, barn har fått placeras på andra orter än hemkommunen. Tillämpningen av regelverket kring boende med mera för ensamkommande barn.

4 Sida 4/12 I regelverket och de allmänna råd som hör till aktuella bestämmelser 1 anges att i ett hem för vård eller boende bör den enskilde i regel ha ett eget rum. Tillsynen har gjort påpekande i kommuner som av olika skäl har fått placera två barn i samma rum. En orsak kan vara att kommunen inte har hunnit bygga ut/utöka sina platser i samma takt som mottagandet har ökat. IVO har i sitt svar på överklagan från Fagersta kommun gett följande besked: Enligt IVO:s uppfattning ska det allmänna rådet tolkas efter sin lydelse, dvs. att barnet i regel bör ha ett eget rum. Det finns alltså ingen skyldighet för den som utövar verksamheten att alltid erbjuda ett eget rum. Myndighetens svar har blivit vägledande i dialogen om möjligheten att placera två barn i ett rum. Skola Skolan är ett av flera områden som är mycket betydelsefull för de ensamkommande barnens utveckling. Några län har gjort uppföljningar av kommunernas insatser inom skolområdet. Länen redovisar flera goda exempel på stärkt arbete i skolans mottagande av nyanlända barn inklusive ensamkommande barn, men även en kompetensbrist. Det finns olika behov av kompetensutveckling eller utbildning av lärare med flera kring nyanlända barns utbildningsbehov och rättigheter till utbildning. Behovet av extra resurser till skolverksamheten är ett område som kommunerna lyfter. Den ordinarie skolpengen ger inte kommunerna möjlighet att skapa de möjligheter som krävs för att ge barnen samma möjligheter till en bra utbildning som för andra barn. Förändringar som påverkar mottagandet är bland annat: Behörighetskraven till nationella gymnasieprogrammet har förändrats vilket påverkar möjligheter till högre studier för sent anlända ensamkommande barn. Merparten av de ensamkommande barnen är i åldern år, ca procent vilket ofta innebär en längre väg för att tillgodogöra sig skolan. I glesbygdsområden läggs allt fler gymnasieskolor ned då underlaget av barn minskar och det är svårt att hålla kvar kompetens inom lärarkåren. Länsstyrelserna har beviljat projektmedel till olika utbildnings- och stödinsatser på skolans område. Ett län har tagit fram en modell för ett folkhögskolespår för att få en större bredd av utbildningar för sent nyanlända ensamkommande barn. 1 Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2003:20) om hem för vård eller boende, 3 kap. 1

5 Sida 5/12 Hälsa Hälsa är ett annat viktigt område. I vårens rapport konstaterades det att det fanns en generell kompetensbrist inom vården om målgruppen och dess behov. Länen har på olika sätt lyft hälsoperspektivet i arbetet. Framtagande av en checklista för ett hälsofrämjande mottagande av ensamkommande barn. Informationsinsats om förebyggande arbete kring droganvändning bland ensamkommande barn. Regionala handlingsplaner har utvecklats vilket i flera län resulterat i en fungerande samverkan med landstingen rörande hälsosamtal och tandvårdsundersökningar. För andra län är det en utvecklingsfråga. Civila samhället Engagemanget och samarbetet med civila samhället är stort men kan bli större. För att öka engagemanget behövs samverkan mellan organisationer och myndigheter för att dra nytta av varandras utbud och kunskap samt för att öka kontaktytorna för de ensamkommande barnen. Civila samhället kan vara en extra resurs för de barn som bor på mindre orter i en kommun där det saknas naturliga kontaktytor till ortens ungdomar. I några län/kommuner finns en välfungerande samverkan med frivilligsektorn. Ett län har genomfört en större kartläggning för att bland annat identifiera vilka organisationer inom det civila samhället som arbetar med frågor kopplade till integration samt vilka verksamheter de bedriver. I kartläggningen har verksamhet för ensamkommande barn uppmärksammats. Åtgärder som har genomförts för att främja och följa beredskapen och kapaciteten samt öka antalet platser Nationell nivå Den nationella samverkan mellan samverkande myndigheter och SKL har fortsatt under året. Dialogen och samarbetet fungerar väl, vilket ger styrka för en fortsatt utveckling mot ett mer hållbart mottagande av ensamkommande barn. EKB-gruppen (uppdrag 77, länsstyrelsernas regleringsbrev) leds av Länsstyrelsen med representation från länsstyrelserna och Migrationsverket Syfte med gruppen: att samordna nationella frågor kring mottagandet av ensamkommande barn informationsutbyte mellan myndigheterna utveckla mottagandet kompetensutbildning/utveckling

6 Sida 6/12 UMA gruppen - representation från samtliga myndigheter och SKL Syftet med gruppen: framtagande av anvisningsprinciper för mottagandet fördelningsmodell för kommunernas mottagande (fördelningstal på läns- och kommunnivå) implementering och uppföljning av lagändringen Gruppen har avvecklats från årsskiftet 2014/2015 och frågorna har lyfts in till EKB-gruppen och nationella samordningsgruppen Samordningsgruppen leds av SKL med representation från länsstyrelserna, Migrationsverket, Socialstyrelsen och Skolverket Syfte med gruppen: att ge och sprida information till samverkande parter samt till kommuner och civila samhället att fördjupa kompetensen hos gruppmedlemmarna genom att inbjuda gäster från olika områden att anordna konferenser Resultat på nationell nivå: principerna för anvisning fördelningsmodellen för fördelningstal framtagandet av fördelningstal utveckling av en webbaserad utbildning för gode män samt en modifiering av denna för att passa andra yrkesgrupper som möter ensamkommande barn kompetensutvecklingsinsatser för personal inom det statliga området gemensamma konferenser med SKL för kompetensutveckling av personal inom området Syftet med grupperna är att samordna insatserna och kanalisera de behov som finns i mottagandet av målgruppen. Länsstyrelsen bedömer att det aktiva samarbete som pågår mellan de nationella aktörerna har ökat samsynen och skapat ett större förtroende för varandra och för staten i kommunerna. Regional nivå Länsstyrelserna har delat landet i fyra regioner/noder för samverkan, råd och stöd och i kompetens- och utvecklingsarbete. Varje nod har en representant i den nationella EKB gruppen. Insatser i länen dialoger och/eller förhandlingar med kommun samordning av olika former av nätverk inom verksamhetsområdet exempelvis: representation från målgruppen ensamkommande barn

7 Sida 7/12 myndigheter, kommuner/kommunalförbund, landsting civila samhället utbildnings- och informationsinsatser konferenser för politiker, socialtjänst, boendepersonal, gode män med flera Länsstyrelserna samordnade dialoger med länens politiker i samband med att regeringens samordnare, Lars Stjernqvist och Gunnar Hedberg var på resa i landet. Ensamkommande barn och behovet av ett ökat mottagande var en av punkterna på dagordningen. Länsledningar har engagerat sig i mottagandet av ensamkommande barn genom skriva debattartiklar och anordnat regionala möten med politiker. Resultat på regional nivå: ökad förståelse för mottagandet av ensamkommande barn samverkan mellan kommuner samarbete med andra myndigheter, exempelvis Kronofogdemyndigheten samarbete med studieförbund för att lyfta integrationsfrågan för länets invånare olika kunskapshöjande insatser för en bred målgrupp ex boendepersonal, socialtjänst, politiker med flera Samordning med uppdraget nyanländas etablering Verksamhetsområdena samordnas i verksamhets- och genomförandeplaner samt i aktivt arbete. Uppdragen samordnas och lyfts vid kommunbesök, informationsinsatser, konferenser samt uppföljning av verksamheten. Olika initiativ som tagits är: regionala råd med ansvar för båda verksamhetsuppdragen gemensamma avsiktsförklaringar och regionala handlingsplaner/strategier för mottagande av nyanlända och ensamkommande barn är ett av flera konkreta exempel från länen samverkan med Migrationsverket och Arbetsförmedlingen På vilket sätt har den nya lagstiftningen (UMA) påverkat Länsstyrelsens arbete? Länsstyrelserna konstatera att lagändringen har haft en påtagligt positiv effekt på mottagandet av barn och underlättat överläggningarna förhandlingarna av platser med kommunerna. Lagstiftningen har påverkat och förändrat länsstyrelsens arbete på flera sätt: uppdraget har lyfts på den politiska dagordningen ökat antal överläggningar/dialoger med kommuner om platser

8 Sida 8/12 ökad administration av överenskommelser ökat behov av råd och stöd till kommuner, entreprenörer, myndigheter med flera olika utvecklingsinsatser för personal inom boende, skola, socialtjänst, hälsa ökat behov olika nätverk samt ledning av dessa ökat behov av uppföljningsinsatser Lagändringen har krävt en avsevärt större arbetsinsats från länsstyrelsenrna utan att resurserna för uppdraget har ökat. En länsstyrelse anser att UMA reformen direkt underminerar gällande system kring frivillighet för den enskilda kommunen samt att reformen i vissa fall har ställt olika flyktinggrupper mot varandra. Fördelningstal och principer för anvisning Länsstyrelsen har i samverkan med Migrationsverket tagit fram kriterier för fördelningstal och anvisningsprinciper för kommarnas mottagande. Fördelningsmodellen bygger på följande kriterier: En bas om 4 asylplatser gällande samtliga kommuner Folkmängd (viktning 70 procent) Mottagna vuxna i kommun (viktning 6 procent) Mottagna/anvisade ensamkommande barn (viktning 21 procent) Boendedygn för asylsökande (viktning 3 procent) Reaktioner på fördelningstalen: systemet upplevs komplext variablerna i modellen viktas fel - ger för höga fördelningstal fördelningstalen uppfattas som en utmaning gällande boendekedjan andra upplever att fördelningstalen säkerställer en mer rättvis fördelning av ansvar över landet Anvisningsprinciper: Steg 1 till kommun vilken barnet anses ha viss anknytning, t.ex. släkting eller nära bekant Steg 2 - till kommun med överenskommelse och som anmält ledig plats Steg 3 - till kommun a) utan överenskommelse b) med överenskommelse, men vars mottagande på platser inte startat c) med överenskommelse, men där de överenskomna platserna är färre än kommunens fördelningstal

9 Sida 9/12 Steg 4 - Nödventilen, till samtliga kommuner Reaktioner på anvisningsprinciperna: Steg 1 (till närstående) andelen Steg 1-anvisningar har ökat och gör det svårt för kommunerna att kunna hålla en god beredskap Under 2013 kallades dessa anvisningar för anvisning preplacering och andelen anvisade var 28 procent. Andelen Steg 1 anvisade 2014 var 40 procent det vill säga en ökning med 11 procentenheter. Vilket motsvarar en 38-procentig ökning. anvisningar anses vara svagt grundade och illa administrerade anvisade barn har ofta ingen närstående i kommunen, barn får snabbt omplaceras till ett HVB-hem eller familjehem Steg 4 (anvisningar till samtliga kommuner) upplevs som orättvis då alla kommuner oavsett folkmängd får samma antal barn (observandum: har ändrats till 2015) Informationsinsatser har genomförts om fördelningsmodellen och principerna för anvisning. Utvecklingsområden Länsstyrelserna bedömer att det finns ett fortsatt behov av olika utvecklingsinsatser samt att fokus bör läggas på att öka kvaliteten i mottagandet. Hälsa det råder brist på generell kompetens om målgruppen och dess behov Boende avsaknaden av en hållbar boendekedja Skolan det råder kompetensbrist om nyanlända barns lärande och utbildningsbehov Civila samhället en utökad samverkan för att möta ensamkommande barns behov Kompetensutveckling för boende och socialtjänst personal, gode män och särskilt förordnad vårdnadshavare Motverka främlingsfientlighet och bidra till en attitydförändring Systematisk uppföljning av mottagandet av ensamkommande barn Uppföljning av ersättningsystemet för både asyl och PUT, byråkratiskt när det är kopplat till överenskomna platser. Utfall Den nya lagändringen har i stort sett fungerat väl och har haft önskad effekt på mottagningskapaciteten för ensamkommande barn. Lagändringen har påverkat kommunernas beredvillighet att teckna överenskommelser och länsstyrelsernas arbete. Utfallet visar att 288 av 290 kommuner har en tecknad överenskommelse om mottagande.

10 Sida 10/12 I Migrationsverkets behovsframställan, lämnad oktober 2013, gjordes en beräkning på ett behov av asylplatser för Behovet av PUTplatser bedömdes till platser på några år sikt. Resultat: Se tabellen nedan. Överenskomna platser Förändring för hela året Asylplatser PUT-platser Totalt platser Antal kommuner med överenskommelse Utfallet för året visar på en ökning med 29 nya överenskommelser. Antalet asylplatser har ökat med 818 platser. PUT-platserna har ökat med platser. PUT-platserna utgör den långsiktiga bäraren för hela mottagandet. Observandum: Under 2014 har asylsökande ensamkommande barn anvisats till kommun, varav var inom ramen för Steg 1 och Steg 4. Flera län redovisar att de beräknar att ha nå sitt fördelningstal under Avslutande kommentar Länsstyrelsen ser ett fortsatt behov av vidareutveckling av stödet till kommunerna, ökad nationell och regional samverkan mellan berörda parter samt förbättrad uppföljning av mottagandet. För att upprätthålla en hög beredskap och kapacitet i arbetet med ensamkommande barn är behovet av resurser stort. Länsstyrelsen bedömer att nedanstående punkter bör beaktas i det fortsatta arbetet för ett mer effektivt mottagande. Anvisningar inom Steg 1 o uppmärksamma kommunernas mottagande av ensamkommande som anvisas i Steg 1(barn som bor hos släktingar, i eget boende och i Migrationsverkets anläggningsboende) utöver det överenskommelsestyrda mottagandet. Arbetsinsatsen är samma för kommunerna. Boende o alternativa boendeformer och fungerande boendekedjor med utslussning och egna lägenheter o nyttja folkhögskolor som alternativ boendeform och för studier. Översyn av lagar och förordningar som kan utgöra hinder.

11 Sida 11/12 Civila samhället ökat samarbete för att barn och unga Hälsa hälsoaspekten i mottagnings och etableringsprocessen Ersättningar transparent och enkelt ersättningsystem Skola kvalitet i mottagandet ökad kunskap och kompetens om målgruppen Uppföljning (kvantitativt och kvalitativt) av: nya lagstiftningen i sin helhet mottagningsprocessen barnen upplevelse av mottagandet hur det går för barnen Ärendet har handlagts av länsrådet Anneli Wirtén, beslutande, i samråd med LINS-gruppen, samt Margaretha Johnsson, föredragande. Anneli Wirtén BILAGOR 1. Rapport Länsstyrelsen Stockholm 2. Rapport Länsstyrelsen Uppsala 3. Rapport Länsstyrelsen Södermanland 4. Rapport Länsstyrelsen Östergötland 5. Rapport Länsstyrelsen Jönköping 6. Rapport Länsstyrelsen Kronoberg 7. Rapport Länsstyrelsen Kalmar 8. Rapport Länsstyrelsen Gotland 9. Rapport Länsstyrelsen Blekinge 10. Rapport Länsstyrelsen Skåne 11. Rapport Länsstyrelsen Halland 12. Rapport Länsstyrelsen Västra Götaland 13. Rapport Länsstyrelsen Värmland 14. Rapport Länsstyrelsen Örebro 15. Rapport Länsstyrelsen Västmanland 16. Rapport Länsstyrelsen Dalarna 17. Rapport Länsstyrelsen Gävleborg 18. Rapport Länsstyrelsen Västernorrland

12 Sida 12/ Rapport Länsstyrelsen Jämtland 20. Rapport Länsstyrelsen Västerbotten 21. Rapport Länsstyrelsen Norrbotten