Tibetansk vildmark. jakten på bouldringens heliga graal DEN PERFEKTA STENEN. sport Världens snyggaste bultlinje. Söderlund sänder igen

Transkript

1 Svenska Klätterförbundet #154 juni 2012 Pris: 50 sek. jakten på bouldringens heliga graal DEN PERFEKTA STENEN 8C MATILDA Söderlund sänder igen alpint Tibetansk vildmark sport Världens snyggaste bultlinje

2 Innehåll juni Tibet 22 Söderlund 24 Bouldering nytur 26 Yosemite 32 Kalymnos Göteborg 42 Armbågar Gustaf Larsson på Alien-ätande fingersprickan Masken (7), Galgeberget. Bild: Martin Arvidsson 2

3 FödelsedAGAr Det var min dotters sjätte födelsedag idag. Hon fick ett par ljusgröna Evolv Venga, hennes andra par klätterskor. Kanske är hon inte lika fångad av klättring som sin far, men hon delar min förtjusning över fräscha klätterdojor. Efter att tårtan är uppäten och ungarna gått in i djupkoma tar jag på mig löparskorna för en runda i försommarkvällen. Det är 15 grader och friskt ute efter morgonens regn. Jag joggar uppför backen mot Ängen, och funderar över sakernas tillstånd. Näst på tur i födelsedagslistan är jag. Snart 39. Nästan 40. Inom kort 50. Konstaterar att om alltihop är en tävling där mest tjänstepension vinner, så är jag hopplöst på efterkälken. Vad värre är - som äventyrare gäller samma sak. Små barn, och en kropp som underligt nog inte blir yngre, gör att jag börjat inse att vissa livsprojekt liksom glidit bortom horisonten. Vad kommer jag att hinna med de närmsta tio, tjugo åren? Kommer jag hinna få se Cochamo i Chile, segla till Grönland, klämma Mocambikansk granit? För några veckor sedan var det min mamma som fyllde år. 69. Vi ordnade en picknick på Kullaberg. En perfekt, vindstilla, solig påskdag. Mor och far scramblade tappert nerför rasbranterna på knackiga knän. Jag sticker ut i terrängen och börjar traversera på hyllorna ovanför Fjällbos branta väggar. Jag stannar upp inför en klockren, tre meter lång handjamspricka, tar ett par snabba moves uppför den ljumma graniten. Jag är redan varm i kroppen från löpningen, och jag känner mig mjuk och smidig. Hittar fler fler sprickor. Ju mer jag öppnar mina ögon desto mer inser jag att berget flödar över av lekfull klättring i blåbörsriset. Bortåt bergets nördöstra sida tjocknar mossan och fukten tar överhanden. I en lite längre spricka har någon gömt en borste. Ett hemligt projekt? Strax därefter, i en liten grotta, en finurlig koja. En borg? Det går upp för mig att jag aldrig kan vara först på en så rolig plats som denna. Först på plats var säkert några äventyrslystna tioåringar på rövarstråt. Kanske ett par kärlekskranka gymnasister på jakt efter en enslig plats. Kanske en fundersam nästan-sjuttioåring. John Liungman SAID BEL HAJ Svensk klättrare och användare av Nallo 2 bl a Jag kan vara säker på att tältet är lika stabilt som när jag lämnade det - oavsett väder... Bergsport utges av Svenska Klätterförbundet REDAKTIONSAdress Bergsport, c/o Liungman, Snörmakareg 6, Göteborg, Tel E-post red@bergsport.se Redaktör John Liungman ÅTERKOMMANDE Shawn Boye, Jonas Paulsson, Per-Ola Andersson, FOTOGRAFER Martin Arvidsson Layout Lotta Bernhed, Zetterqvist Tryckeri Prepress Zetterqvist tryckeri Annonsbokning Jonas Svanström, jonas.svanstrom@outsideonline.se Produceras av ZetterQvist Förlag AB, Tryck Zetterqvist Tryckeri, Göteborg Ansvarig utgivare Pontus Axelsson, Svenska Klätterförbundet BERGSPORT kommer ut med fyra nummer per år. Redaktionen ansvarar ej för icke beställt material. Texter redigeras och kortas efter behov. Bilder kan komma att beskäras. Åsikter i artiklar och debatt inlägg är författarens och inte redaktionens. Omslagsbild: OmslagSBILD Ulorna är antagligen ett av Sveriges mest natursköna klätter- Minus områden. 10 grader, Peter perfekt Schön stick lapar och en sol vacker pâ 7a+ solnedgång. intill Ted strandkanten. Andersson klättrar det fina takproblemet Reactor 6c, Ringhals, söder om Göteborg. Grattis till den lille Ted! Foto: Pontus POA Aratoun Under de senaste nio åren har jag använt Hilleberg tält på mina resor. På min sista tur till Rocklands, Sydafrika, tog jag med mig mitt Nallo 2. När jag behöver ett tält som är lätt, kompakt och pålitligt, är det mitt förstahandsval bland tält. Ett utmärkt hem att återvända till efter långa klätterdagar, och jag kan vara säker på att tältet är lika stabilt som när jag lämnade det - oavsett väder... Hilleberg har i över 35 år utvecklat fjälltält av högsta kvalitet. I sortimentet finns en- till åttamanstält, utvecklade i Jämtland och använda av entusiaster över hela världen. HILLEBERG.SE

4 tredje uppdaterade utgåvan totalt 46 klippor (3 nya) och 1662 leder (323 nya) Tunn is på norsk-svensk nytur på Lofoten Andreas Klarström och norrmannen Martin Olslund klättrade i vintras en ny linje på Abrahamstind på Lofoten. Paret klättrade 400 meter tunn, spröd is i dåliga förhållanden. Så här skriver Andreas om kruxrepan: Isen var knappast 1 cm tjock och sprack upp när jag högg i den, men under isen var det några kristaller och en mossig söm som det gick att hooka på. Det fanns inga fotsteg så jag blev tvungen att låsa av i de dåliga hookarna. Jag bankade och skrapade desperat för att få fast nästa yxa, medan pumpen steg i underarmarna. Leden fick namnet All in, då Martin lovat ge allt efter en vecka av sjukdom och dåligt väder. Leden graderades WI7, M8 R. En komplett skildring kommer i decembernumret av Bergsport. Andreas Klarström på den tunna femte replängden. Bild: Martin Olslund. Said Belhaj sätter sin tredje 9a Foto: Sindre Gunleiksrud Trots att alltfler unga talanger nafsar honom i hälarna så håller Said Belhaj positionen som sveriges sportklättrare nummer ett. I maj satte han Guerre de Nerfs 9a, i la Vérriere, Frankrike - hans tredje tick i den graden. Said berättar: - För ca 2 år sedan såg jag jag en kort film där Gerome Pouvreau klättar denna led. Då leden ligger i la Verriere som är det ett ganska okänt ställe, gjorde den mig nyfiken med en gång. För är det något jag gillar så är det att kolla in lite mindre och inte så kända ställen. När jag väl åkte dit första gången var tuforna i starten blöta men leden såg verkligen bra ut! Jag testade inget då men bestämde att återvända inom en snar framtid. I höstas åkte jag ner för att testa. Vi kom ner i oktober men sommarhettan hade dröjt sig kvar och det var långt ifrån ideala förhållanden för att klättra 9a. Jag gick dock igenom leden några dagar och bestämde att komma tillbaks igen! Denna våren åkte jag återigen ner med avsikt att göra klart leden. - Tidigt på morgonen 16e maj klättrade jag Guerre de Nerfs i god stil och det var verkligen en mäktig upplevelse. Det är ingen superlång led med dagens synsätt men inte på något sätt kort heller. Kruxet kommer direkt i starten och följs av ännu ett krux. Sedan är det en bra vila med knälås. Efter det sätter det igång igen med väldigt ihållande klättring utan vila till toppen. Då jag visste att Gerome fallit två gånger på toppen kollade jag in denna del extra noga för att inte göra samma misstag. När jag väl lyckades göra första delen klättrade jag sedan felfritt till toppen. Dagen avslutades med en konsert i Toulouse där jag spelade med min vän Zaky Diarra från Mali -en jävligt go dag helt enkelt! - Det är en högklassig led med olika stilar i fin omgivning, berättar Said. Starten är boulderig på tufor och slutet/headwallen mer ihållande på lister i alla tänkbara vinklar. - Jag har gjort två andra leder runt samma svårighet men de är alla väldigt olika. I slutänden kan jag bara konstatera att det var en väldigt bra led som var kul att projektera och slutligen klättra. Nya förare på västkusten Har du tänkt semestra på västkusten? Då är det dags att skaffa fräscha förare. Tomasz Ratajczak har just släppt tredje utgåvan av föraren Klättring i Göteborg med omnejd. Bland nyheterna finns bland annat en efterlängtad topo över Granitgrottan i Bohuslän, liksom Träleberget och Smålinden. Sibräcka på Tjörn är en annan ny klippa, med lättare sportturer. Sammanlagt presenteras mer än 300 nya leder, många även i Utby och Fjällbo. samtidigt släpper Hanna Mellin och Petter Restorp en ny guidebok vid namn För-förare till klättringen i Bohuslän. Den fångar sju av de finaste bergen med fokus kring Lysekilsområdet. Tanken är att fylla tomrummet i väntan på en ny, komplett Bohusförare. smålinden högberget granitgrottan träleberget vindön svanvik viks kile sibräcka tjörnbroklippan nolhaga korpaberget norsesund töllsjö bredared tosseryd ramnaslätt klättring i göteborg seglora gubben i berget edens lustgård bräcke hållsunga hakered bohus presidentklippan södra hisingen agnesberg hjällbo gunnilse kortedala rammberget nylöse gärdsås med omnejd utby fjällbo resilin ulvåsen hyltebergen lexby kåhög aspen delsjön kallebäck landvetterklippan greggered sandsjöbacka ålgårda tomasz ratajczak 4

5 SCIROCCO ACTIVE JACKET Traillöparens snuttefilt och MTB-cyklistens bästis. Kort sagt, för alla oss barn av Moder Jord som älskar fart, oberoende graden av fläkt och stänk. Lätt vikt. Reflex baktill. Ventilations-öppningar. Lämna frontdragkedjan öppen och punktstäng med velcro för ytterligare ventilation. SCIROCCO ACTIVE PANT Skräddade för rörelsefrihet, vattentäta med Gore-Tex Active. Elastisk midja med dragsko. Velcrojusteringar över vaden låter dig tajta till de dragskoförsedda bensluten. tierra.se

6 nyheter Boulderträff i fjällen Gaisenjarga. Säkerligen har du hört namnet på detta massiva boulderområde, beläget c. 65 km nordväst om Kiruna. Gaisenjarga utgör en udde som sticker ut i sjön Torneträsk och har en yta av cirka 17 km2. Denna markyta täcks av tusentals flyttblock vilka inlandsisen dragit med sig i sin framfart. Området upptäcktes för bouldering år 2002 då profiler såsom Erik Heyman, Fredrik Jutfelt och Malin Holmberg utvecklade framförallt den sektor som idag kallas för Centrum. Många har varit inblandade i att föra områdets utveckling framåt, främst lokala eldsjälar, och området innefattar idag 9 olika sektorer med ungefär 450 problem. Boulderingen sker på medelkorniga granitblock av väldigt fin kvalité med fina vyer mot väst längs Torneträsks dalgång och fjällen Luobakti och Gaisebakti. De flesta blocken är ungefär tre till fyra meter höga. Tycker man om highballs så finns det även gott om sådana där de högsta blocken närmar sig skräckinjagande tio meter i höjd. Här finns något för alla vare sig man tycker om känsliga svaproblem eller överhäng och graderna på problemen sträcker sig från grad 4 till projekt på > 8A. Man kan säga att området i nuläget befinner sig i en guldera. Som besökande finns massor av problem att göra och samtidigt är potentialen för nya problem enorm. Varför ska man komma till Gaisenjarga? Gaisenjarga erbjuder möjligheten att bouldra i en i det närmaste orörd fjällmiljö och området kan liknas vid en bouldrares Sarek. Kombinationen av bouldering och känslan av att vara på fjälltur ger en helhetsupplevelse som förmodligen är unik i Sverige. Det råder en upptäckarglädje över boulderingen i Gaisenjarga. I en tid då det mesta är upptäckt och utvecklat utgör Gaisenjarga ett undantag där man ges möjligheten att finna nya block och problem, till och med hela sektorer! Den juni arrangerar Kiruna Klätterklubb en träff och välkomnar alla er som vill ta del av och utveckla detta vackra område. Guider kommer att finnas på plats för att hjälpa alla er besökande för orientering i området och stålborstar kommer att finnas tillgängliga för de som är intresserade att sätta upp nya problem. Ett stort tält kommer också att sättas upp på udden där vi kan äta, samtala om dagsbedrifter och umgås. Tveka inte att följa med på denna träff! Gör er anmälan genom att maila till Kiruna klätterklubb (ordforande@kirunaklatterklubb. se eller sekreterare@kirunaklatterklubb.se) och tala om hur många ni är som kommer. Har ni inte möjlighet att komma till denna träff är ni naturligtvis välkomna att besöka området senare under säsongen. Tveka då inte att ta kontakt med de lokala klättrarna för att få guidning i området. Detta är en stark rekommendation för att ni som klättrare skall få ut det mesta av er vistelse här. Tack vare en komplicerad topografi kan det vara tämligen svårt att orientera sig i området och hitta specifika block varför vi rekommenderar att ha följe av lokala guider. 4 bra skäl till att Du ska komma till Gaisenjarga: Att få bouldra i en storslagen fjällmiljö. Det nordliga läget garanterar bra friktion och stick hela säsongen (som sträcker sig från mitten av april till slutet av oktober). Möjligheten att göra nya problem. Många färdigborstade projekt finns, 8A och hårdare. Kiruna klätterklubb välkomnar er alla och ser fram emot en sprakande helg fylld av fjällbouldering! Författare: Fredrik Pudde Hansson Foto: Johan Mella AlpiNT klätterläger i Kebnekaise juli sista anmälan för ungdomar år 21 juni inga förkunskaper krävs lär dig om klättring, glaciärer, fjäll, navigering, mm. I samarbete med anmälan via klatterforbundet.se 6

7

8 nyheter MISSA INTE juli Alpint ungdomsläger i Keb Öppet för ungdomar år, inga förkunskapskrav. Sista anmälan 21/ juni Midsommar i Bohuslän med Girls get higher. 1 juli Nordic Youth Camp, Island. För åldrarna år. Ledare reser från Göteborg och Stockholm. 6-8 juli Sommarklättring i Årjäng med Girls get higher 9 augusti Bornholm Climbing Festival Festival och tävling på danska ön i dagarna tre. Öppet för alla medlemmar i SKF. Anmälan och frågor till bondejacobsen@gmail.com. 20 augusti Bohusblotet årets bästa klätterfest Klätterträff på dagen med klätteraktiviteter. Framemot kvällen bjuds det på helstekt gris och en grym klätterfest. Allt händer i och kring Bohusstugan. Mer info kommer på 31 augusti-2 september Barn & ungdomsledarutbildning Kursen hålls i Östersund. Fokus på att lära att träna och träna för att kunna träna, för åldersgruppen förpubertet och pubertet. Efter kursen har du kompetens att vara klubbtränare. Kostnad 1000:-, idrottslyftsbidrag kan sökas. Klättergymnasium i Farsta 2013 I förra numret av Bergsport skrev vi om projektet med gymnasieutbildning med inriktning klättring. Farsta gymnasium har nu blivit godkända av Svenska klätterförbundet för att dra igång Sveriges första klättergymnasium, med start hösten Det enda som återstår i skrivande stund är ett formellt godkännande från Skolverket. Om allt går som det ska så kommer alltså Sveriges första gymnasieutbildning med inriktning på klättring starta hösten Mer information kommer senare under Håll utkik i Bergsport och på förbundets hemsida! Förbundsmötet 2012 beslutade att bilda en accessfond Fonden skrivs in i stadgarna och dess syfte är att finansiera projekt som ska hjälpa till att säkra tillgången till våra klätterområden utomhus. Accesskommittén kommer nu ta upp arbetet med att ta fram riktlinjer för fonden. Ett konto kommer också att sättas upp inom kort, innan man börjar bearbeta tänkbara bidragsgivare. Tanken är att både föreningar, privatpersoner och företag ska kunna bidra med pengar för att vi ska kunna bedriva ett långsiktigt accessarbete i Sverige. ny, förenklad medlemsavgift Förbundsmötet beslutade också om en ny medlemsavgift för klubbarnas medlemskap i förbundet, som kommer att gälla från och med att anta en namngivningspolicy Den namngivningspolicy som fanns på förslag inför förbundsmötet justerades och klubbades. Denna policy är en åsiktsyttring och ska ses som en rekommendation till förstabestigare, samtidigt som den talar om att traditionen att individuella klättrare som föreslår lednamn ska fortleva. Svenska Klätterförbundet varken kan eller vill reglera hur namn på leder sätts eller återges i förare. att förbundsmötet hålls vartannat år Den motion som föreslog att SKF skulle återgå till att ha förbundsmöte varje år avslogs. Däremot togs beslut om att SKF ska arrangera en nationell klätterträff det år förbundsmöte inte hålls. Tanken är att öka samhörigheten och ge möjlighet att se över verksamheten och dess inriktning mellan förbundsmötena. En chans att träffas, umgås och diskutera angelägna frågor helt enkelt. Det var ett beslut som tycktes glädja samtliga på mötet. att införa fler klasser på tävlingar Förbundsmötet beslutade att ge Tävlingskommittén i uppdrag att skriva in klasser för äldre seniorer och lag (klubb) för SM-tävlingar i tävlingsreglementet. Förhoppningen är att man på detta vis ska stimulera fler att tävla i sportklättring. att se över tillgången på klätterhallar Förbundsmötet beslutade att tillsätta en arbetsgrupp som ska kartlägga klätterhallar runt om i landet och se vad vi kan göra för att få till fler kommunala klätteranläggningar som är anpassade för tävlingar på nationell nivå. att se över stadgarna Slutligen beslutade förbundsmötet att tillsätta ett utskott med uppdrag att revidera stadgarna och presentera ett förslag inför nästa förbundsmöte. 8

9 VISSA KALLAR DET FUSK. Vi kallar det en ny version av storsäljaren Flash. Vad sägs om ett nytt och stretchigt material på ovansidan av foten för bättre passform? Eller en helt ny häldesign med ökad kontaktyta för mer effektiva heel hooks och som dessutom har Shock Gel som ger stötdämpning i hälen och minskar skaderisken om du landar på hälen. Testa vad MadRocks skor kan göra för din klättring, prova ett par Flash 2.0 redan idag. En nyutvecklad, tunnare och smidigare häl gör att du häl-hookar bättre och längre även på kassa grepp. NYHET! Flash kr Stretchmaterial ger tajt passform för maximal prestanda och precision. Integrerad Gel Shock skyddar din häl om du kratrar. Mad Rocks nya gummi»science Friction 3.0«har galen friktion på alla typer av klippor. Spetsig tådel gör det lättare att komma åt små lister och pockets. Demon kr Kungen av brant-skor Mugen Tech Lace kr Avancerad snörsko On Sight 850 kr Prisvärd tjej-favorit Contact kr Mjuk toffel för max känsla Nomad 750 kr Prisvärd basmodell Fler skomodeller samt Mad Rocks crash pads, selar och tillbehör hittar du på GRANITBITEN ATLASMUREN STOCKHOLM TEL info@granitbiten.com

10 nyheter INCIDENTer OCH OLYCKOR Detta nummers incidentnotis tar upp en rapport om rephållfasthet, samt en händelse där räddningstjänsten hade problem med att hitta i ett klätterområde. Rep gick nästan helt av Det har kommit in en incidentrapport om ett rep som gått nästan helt av då en klättrare gjort ett mycket kort förstemansfall, eller snarare tagit ett kontrollerat häng. Klättraren hörde ett distinkt ritsch, bad att få bli nedsänkt, hörde ytterligare ett ritsch, men kunde sänkas ner till marken utan missöden. På marken kan konstateras att samtliga kardeler utom en eller två är tvärt av. Manteln är nästan helt av. Av flera olika skäl misstänker vi inte omedelbart att repet skurits av mot vass kant. en detaljerad utredning av denna minst sagt onormala händelse pågår och vi återkommer med mer info när utredningen slutförts. Svårt att hitta till olycksplats I vintras hände en olycka i Ågelsjön som kunnat sluta mycket illa. En person föll av okänd anledning i samband med clogging vid isklättring på den sk. Övre isväggen och ådrog sig allvarliga frakturer i ben och ev höft. Personen var ensam vid tillfället. den här olyckan aktualiserar att det inte är givet att räddningstjänsten enkelt tar sig fram till de ibland otillgängliga miljöer där vi klättrar. Ett antal sådana händelser har inträffat de senaste åren. Den skadade larmade räddningstjänst med mobiltelefon. Räddningstjänsten sökte sig fram i en timme i området innan de efter ivrigt telefonerande och ropande till den skadade hittade fram. Det var ganska kallt denna dag så om eftersöket tagit längre tid hade det hela kunnat sluta mycket illa. Ågelsjön utmärks av att klättringen är utspridd på ett flertal klippformationer med relativt stort inbördes avstånd. För en oinvigd är det långtifrån trivialt att hitta till klättring på annan plats än Stora väggen. det här tog Fredrik Schlyter i Norrköpings klätterklubb fasta på och tog kontakt med räddningstjänsten. Han förfärdigade en skiss över hela Ågelsjön med namnen på klipporna och en del stigar utsatta. Denna skiss finns nu med bland räddningstjänstens insatskort. Dessutom har den senaste Östgötaföraren delats ut i ett antal exemplar. Fem personer i klubben fungerar som kontaktpersoner för räddningstjänsten som kan ringa någon av dessa fem och få svar på frågor vid en insats. utöver att hitta till och i klätterområdena är det av intresse att veta var tunga bilar kan köras fram, vilka stigar och småvägar som finns, var terrängfordon kan köra fram, lämpliga stråk att bära bår etc. en sådan här relativt måttligt omfattande kontakt förenklar räddningstjänstens arbete betydligt och säkerhetskommittén uppmanar alla klubbar att ta motsvarande kontakt med sin räddningstjänst. Ingemar Gråsjö, Säkerhetskommittén Nordlig vinterträff med GGH I år hölls Girls Get Highers årliga vinterträff vid Stora Sjöfallet samtidigt som den ordinarie isträffen där. Det blev turskidåkning och toppturer, men mest isklättring. vi var några som tjuvstartade träffen med en fyra dagars tälttur på turskidor. Tyvärr tog vinden tag i oss så fort vi stack upp näsan ovanför trädgränsen och blåste ner oss igen, men det var ändå en härlig upplevelse. På onsdagen anslöt några toppturare till Stora Sjöfallets fjällanläggning och sedan fylldes det på med isklättrare framåt helgen. Vädret var på vår sida de flesta dagarna och jag vet inte hur många gånger under helgen som jag sa: Jag kan inte fatta att det är så fint väder! eller Åh, vad det är härligt väder! på kvällarna bjöds det på bildvisningar, föredrag och allmänt samkväm. På fredagen höll Anna-Malou Petersson i en isworkshop vid Småfallen som var fantastiskt givande. Jag tror att alla som deltog tog med sig massor tekniktips och inspiration från den dagen. vi var drygt tio tjejer, vilket innebar att könsfördelningen på den årliga isträffen blev ungefär 50-50, det kan väl aldrig ha hänt förut? Jag tycker att det var jätteskoj att uppleva naturen, den fantastiska isklättringen, turåkningen i området, och att det var väldigt givande att träffa folket som var på träffen. Helena Brogren om du vill annonsera i kontakta jonas svanström

11 INTERNATIONAL BOULDER MEET SEPTEMBER Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling: Europa investerar i landsbygdsområden. 11

12 access Hopp om säker parkering vid Midskogsberget Midskogsberget är ett stort och populärt berg strax söder om Sundsvall. Här finns över 80 leder och en hel del boulders. Men parkeringssituationen har varit ett sorgebarn. Det är bara en tidsfråga innan en allvarlig olycka kommer att ske vid Midskogsberget. under hösten var det en regional accessträff i Sundsvall och där jag och Krister (Expedition Altitud) talade med David som är ordförande i Sundsvalls klätterklubb. Under lunchen dök frågan upp om att kanske försöka få till en parkeringsplats på Midskogsberget under våren, försommaren Våra respektive föreningar ansökte därför gemensamt om accessbidrag så att en parkering kan börja att byggas i nära anslutning till Midskogsberget, och vi har som förhoppning att bli hjälpta med resterande del. (Accessbidrag har hittills beviljats med 5000 kr, reds anm.) vi ville hitta en långsiktig och hållbar lösning på detta stora accessproblem som funnits under många år, och få till säker parkering, skyltar och en reducerad hastighet vid trakterna omkring Midskogsberget. Berget har höga klättervärden där vi bägge föreningar har mycket verksamhet i form av medlemsklättring, utbildningar, prova på klättringar, ungdomsverksamhet, grottkryp och andra arrangemang. Ett år med gynnsamt väder har vi ca fem tusen besök på Midskogsberget. Klippan är en välbesökt och etablerad, med klättrare från hela landet, samt även en del som kommer hit från andra länder. Dessutom besöks Midskogsberget flitigt av speologer som utövar grottkrypning. Midskogsberget har Västernorrlands längsta grotta på 185 meter och det finns totalt 11 grottor där, så berget används av många olika aktörer, och har ett högt turistvärde för Sundsvall. Men idag tvingas vi att parkera med halva bilen upp i körbanan och resten i diket vid ett backkrön, vilket är allt annat än optimalt. Arrangemang görs även med funktionshindrade personer. På- och avstigningar, speciellt för dessa ungdomar med funktionshinder, tar lite längre tid och man är alltid nervös över trafiken och hoppas att allt ska gå bra. Våra bägge föreningars verksamheter bygger på högt säkerhetsmedvetande. Men då det gäller trafiksituationen är vi chanslösa och kan numera bara förlita oss på turen och att inget tillbud av allvarlig art kommer att ske. Att anlägga en parkeringsplats som vi hade tänkt kostar i runda tal ca kr så vi behövde hjälp. Kontakter togs med olika aktörer från Sundsvalls Kommun samt med Västernorrlands Idrottsförbund samt Västernorrlands Handikappförbund eftersom vissa arrangemang riktar sig till människor med olika Klätterförbud i onödan? I regeringens regleringsbrev inför 2012 fick Sveriges länsstyrelser i uppdrag att göra en genomgång av tillämpningen av befintliga ordningsföreskrifter i skyddade områden. Syftet med genomgången är att få en bild av i vilken mån regleringen av allemansrätten i skyddade områden är mer omfattande än vad som behövs för syftet med det skyddade området. Länsstyrelserna ska också föreslå lämpliga åtgärder. klätterklubbarna i Dalarna och Skåne anser att förbuden mot klättring inom ett antal reservat i Dalarna respektive Skåne inskränker allemansrätten och det aktiva friluftslivet mer än nödvändigt. Klätterklubbarna i Skånes län och Dalarnas län har Utsatt parkering vid populärt berg. Foto: Jonas Wallenberg, Expedition Altitud funktionsnedsättningar. Vi fick till stånd ett möte den 8 Mars kontakter togs med Trafikverket så att vi skulle få till rätt ansökan, som är ett bygglov om att ansluta en parkering till allmän väg samt lite om tillstånd då det gäller miljöbalken. Att få till stånd samtal med markägaren har varit svårt, trots att föreningarna tidigare haft en bra kontakt med denna. Orsaken visade sig vara att han numera representerades av en god man, som i sin tur var pensionär och på resande fot. Som en parantes kan nämnas att kartorna som finns tillgängliga över Midskogsberget indikerar att det finns ännu en markägare, Njurunda församling. Stiftets förvaltare var mycket positiv, men kontroll med Gps visade att kyrkan inte ägde något av denna mark uppe vid berget, utan det visade sig att deras ägor låg längre ned i backen och längre bort, och där skulle parkeringen tappa sin funktion. Vi fick veta att bägge sidor uppe vid berget ägs av den markägaren som nu har en god man. Lärdom: kartor kan visa fel när det gäller ägandeförhållanden. vi till slut ett namn på den gode mannen via överförmyndarnämnden och hade ett bra möte på Midskogsberget med denne. Vi visade vart vi ville ha parkeringsplatsen och det bestämdes att den goda mannen skull ta med sig dottern till markägaren och även visa henne på plats. Detta gjordes och bägge var positiva till byggnationen av en parkering vid Midskogsberget. Dessa fick med sig ansökan som ska till Trafikverket denna vecka 19 med bifogad karta över området. Nu är det i händerna på Trafikverket. Även en ansökan har gått till Länsstyrelsen om en reducerad hastighet på en 800 meter lång sträcka vid Midskogsberget från 70km till 50km. En remiss har nu gått även till Trafikverket och polismyndigheten som får yttra sig i ärendet. Krister Selander, Expedition Altitud därför skickat brev till sina respektive länsstyrelser där de uppmanar länsstyrelserna om behovet av en genomgång i ett antal reservat. Accesskommittén uppmanar nu alla klubbar i landet att se över om de, inom sina respektive län, har naturreservat med restriktioner som påverkar klättring mer än vad som behövs för syftet med naturreservatet. Med fördel skickas detta brev in gemensamt från alla aktiva klubbar inom länet. eftersom länsstyrelserna ska göra detta arbete under 2012 är det bråttom att få in skrivelsen till respektive länsstyrelse. För mer information kontakta Jonas Paulsson på kansliet. 12

13 Fortsatt klättring på Dyvik och Dödskalleberget Sofia Jormsjö på leden Mio (7b+), Dödskalleberget. Foto: Jonas Paulsson I december fattades beslut om naturreservatet Dyviks lövängar ute på Tyresöhalvön i Stockholm. Reservatet inkluderar Dödksalleberget (eller Korpberget, som det egentligen heter) och en del av Dyviksuddsklippan och ett resultat av beslutet är att klättring så som den bedrivs idag fortsättningsvis är tillåten i reservatet. Organiserad och kommersiell klätterverksamhet är dock inte tillåten, men det är heller inte den typ av verksamhet som bedrivs här ute. Stockholms klätterklubbar och Svenska Klätterförbundet har varit aktiva i remissprocessen och beslutet är givetvis glädjande för klättringen. den fråga som återstår att ta tag i är bultningen på de båda klipporna. Bultning av nya leder är ej tillåten, men enligt föreskrifterna så ska det finnas möjlighet för Stockholmsklubbarna att få tillstånd för byte av befintliga bultar på båda bergen. Det är alltså ännu inte helt klart om byte av bultar får ske, och i så fall hur detta ska utföras, men tonen är ändå positiv. Ur föreskrifterna kan vi läsa: Föreskriften C1 (att ej skada ytbildning mm, red anm) ska inte utgöra hinder för utbyte av befintliga klätterbultar på Korpberget och bergbrant öster om Dyviksuddsvägen efter tillstånd från reservatsförvaltaren. representanter för Stockholmsklubbarna för nu en dialog med reservatsförvaltaren - Tyresö kommun - där målet är att få tillstånd att byta ut gamla bultar på de båda klipporna. en presentation av reservatet med en sammanfattning av reservatsföreskrifterna finns på Tyresö kommuns hemsida. processen för att bilda reservatet har varit lång. I slutet av 90-talet presenterades de första förslagen på föreskrifter och då var det aktuellt att förbjuda klättring i reservatet. Läget har således ljusnat betydligt sedan dess och det är positivt att klättring nu är en accepterad del av friluftslivet i reservatet. naturreservatet Dyviks lövängar kommer att invigas officiellt med en ceremoni 18 juni kl 14. Höghöjdshistoria samlad Rafael Jensen har gjort en sammanställning av höghöjdsrelaterat material i Bergsport från 1974 till Gå in på under fliken historik och klicka på Bergsport high heights. UTRUSTNING Black Diamond Momentum SA Paket Momentum SA-paketet är Black Diamonds uppdaterade klätterpaket för killar. Sele, karbin, repbroms och kritpåse med krita ingår i priset. 899:- Mad Rock Flash Prisbelönad allroundmodell med bra känsla i tåpartiet och räfflad häl att hooka med. 849:- La Sportiva Solution En av marknadens mest aggressiva skor som gör den till ett oemotståndligt redskap för både bouldering och sportklättring :- Black Diamond ATC-Guide Multifunktionell broms, fungerar som vanlig broms, men även har en guidefunktion gör att du kan säkra uppifrån då du klättrar som försteman. 319:- göteborg halmstad luleå lund malmö stockholm

14 tibet 14

15 tibet Vår basecamp. Unplugged i Tibet Text: Magnus Kastengren Foto: Magnus Kastengren och Olov Isaksson Jag kände mig inte redo. Senaste joggingpasset hade jag inte ens kommit runt sjön (6km) utan behövt gå den sista kilometern. Jag kände mig som en usel replagskamrat som inte ens kunde ge sig ut och springa ett par gånger i veckan före vårt äventyr. Olov däremot hade varit runtom Alperna och klättrat som en vettvilling. Han hade den senaste månaden klättrat Chant de Cygne på Eigers nordvägg, gjort en nytur på Grand Jorasses nordvägg (!) och nu senast klättrat Bonattidirettissiman på Matterhorns nordvägg (snabbare än Ueli Steck). Jag var helt enkelt en usel repkamrat. En usel repkamrat som inte ens kunde springa 6 kilometer. Jag har känt Olov i fem år och klättrat runtom i Alperna med honom. Vi hade börjat med att klättra (eller rättare sagt baila på) turer som Modica-Noury, Ravanel Frendo, och Migot spur och jag hade svurit att aldrig klättra med honom igen. Han var ju så mesig. Trots detta hade våra vägar snart korsats igen och vi fick klättrat Ginat (Les Droites), gjort ett försök på Dru couloir och avslutade även Migot spur, där vi passade på att skida sydsidan på Chardonnet tillsammans. Alltid när jag är ute och klättrar med Olov händer det något spännande och oförväntat. Våra senaste klätterresor hade präglats av fängelsevistelser, för mycket öl, för lite vatten, för sena alpina starter, tappad utrustning, borttappade klätterpartners, för mycket snus, för dålig kondis, faktor två-fall mitt i natten och stulna bilar. Det hade alltid slutat väl men vi var nog båda frågande till hur det skulle gå när det blev lite mer seriöst. Tanken denna gång var att klättra nya turer i ett relativt outforskat område i så god stil som möjligt. Vi hade ingen gps, varken satellittelefon eller väderleksrapporter och ingen chans till räddning om något skulle gå fel. Vi fick helt enkelt förlita oss till våra egna förmågor och anpassa svårighet och vägval därefter. Jag möter upp med Olov på Schiphol international airport, Amsterdam, för att sedan tillsammans fortsätta till Peking och Chengdu för att till slut nå Tibets huvudstad, Lhasa. Vi blir där upplockade av Tinley, vår aufpasser och följeslagare under den närmsta månaden. Vi stannar i Lhasa (3500 möh) i fyra dagar för att acklimatisera oss, och passar på att göra en acklimatiseringstur till 4200, besöka några buddistiska tempel och köpa upp alla snickers från det lokala snabbköpet. Därifrån tar vi en jeep in till Nyenchen Tanghla-kedjan där vi planerat att klättra. Vi kommer över ett pass på 5300 och får navigera den sista biten med satellitbilder vi skrivit ut från Google Earth. Den lilla bosättningen som vi till slut kommer fram till bebos av ett tjugotal nomader och ett hundratal jakar. Vi blir förvånade när vi tittar på höjdmätaren och inser att byborna bor på 4800 m.ö.h., samma höjd som Mont Blanc. Byborna kommer i stort sett springande emot oss när vi anländer och när vi frågar om det går bra att vi slår upp vårt tält nickar de ivrigt med huvudena. De hjälper oss att resa det stora tältet och efter en del bankande, sträckande och ytterligare en del bankande sitter vi i 15

16 tibet Magnus följer på sista delen av isfallet, då dimman börjar dra in. Olov uppför sista delen av Chomo Gantze. tältet med en kopp te tillsammans med tio snoriga nomadbarn. Vi bestämmer oss för att gå på en liten vandring för ytterligare acklimatisering och för att bekanta oss med området, och illbattingarna bestämmer sig genast för att slå oss följe. Vi går upp till 5200 varpå Olov får lätt huvudvärk och går ned och tar barnen med sig. Jag fortsätter upp till 5400 för ytterligare acklimatisering, och beger mig därefter tillbaks. Jag känner mig ganska bra trots höjden och är lite förvånad att jag mår bättre än Olov trots hans klättringar i alperna den senaste tiden. Men som mina tidigare erfarenheter visat kan (och skulle) det ändras snabbt. Efter tre dagar vid nomadbyn är vi glada att slippa de sjuka barnen och beger oss vidare upp i dalen för att etablera ett basläger. Vi hittar en trevlig platå på knappa 5000 meters höjd där vi beslutar att slå läger. Nu skulle vi bara hitta någonting att klättra. Vi (eller rättare sagt Olov) hade skrivit ut en del sattelitbilder på några berg i området och vi hade redan lokaliserat det ena berget en bit längre upp i dalen. Berget skulle vara dryga 6000 meter högt och hade försökts två gånger tidigare via en fin rygg och en given linje. Den ville vi klättra. Dagen därpå packar vi mat, gas, kök, klätterutrustning och lättviktstält, vinkar av Thinley och ger oss av. Vi hittar en liten snöplätt lagom som tältplats i det stora grushavet precis under ryggen. Jag mår förhållandevis bra och beslutar mig för att gå upp en bit till för att cacha lite utrustning. Jag vänder tillbaka ner till Olov och tältet och vi smälter snö, lagar mat och somnar in till radioprogrammet Christer som jag laddat ner som podd. Vi vaknar upp dagen därpå med lätt huvudvärk men beger oss ändå av mot insteget. Då vi två timmar senare mår ännu sämre bestämmer vi oss för att vända ner. Vi är inte tillräckligt acklimatiserade. Två dagar senare är vi tillbaka. Vi mår båda bättre denna gång men ser snö och dimma komma in. Jaha, alltid ska det vara något tänker jag, innan jag somnar. Vi vaknar upp till en helt klar himmel, och börjar den mödosamma anmarschen som består av tre hundra höjdmeter klappersten. När vi kommer upp rackar vi på och fortsätter längs den flacka kammen tills det börjar branta på och vi repar upp. Vi klättrar löpande och trots att kammen är väldigt lös flyter allt på bra. Efter ett tags klättring stannar Olov upp och tar upp mig och jag märker att nästa parti brantar på och ser ganska knepigt ut. Vi söker av sidorna för att se om det finns en lättare väg upp, men hittar inget bra. Olov som fortfarande har all utrustning börjar traversera ett par meter åt vänster, medan jag placerar mig på andra sidan kammen för att säkra. Allt han rör vid verkar löst och han fortsätter traversera tills han når ett fastare parti. Plötsligt rasar ett stort stenblock som tidigare satt fast, från en del av berget han nyss vidrört och fortsätter ner för stupet nedanför oss. - Är du ok? ropar jag till honom - Visst allt är lugnt, svarar han. - Hur är det med repen? undrar jag - Jag tror de är ok! svarar han. Jag drar lite i repen för att förvissa mig om att allt är som det ska men min oro bekräftas när det ena repet hänger löst. - Ena repet är av! skriker jag. Olov insisterar dock på att fortsätta klättra replängden (som sedan visar sig vara av grad V) i storskor och med handskar, inknuten i endast ett iceline rep och utan någon som helst mellansäkring. Jag står kvar bakom stenkammen och säkrar men tvivlar på att ett 8mm rep skulle hålla för ett faktor två fall över ett gäng vassa skifferstenar. Olov klättrar varsamt men självsäkert, och efter några minuter ser jag honom försvinna ur sikt och repet blir snart tight. Jag förstår att han säkrar upp mig och börjar klättra. Pitchen visade sig vara brant men av hyfsat solid klippa. När jag kommer upp fortsätter vi på löpande igen och efter en blandning av höftdjup snö (på nordsidan), känslig mixad klättring och is kommer vi upp till 16

17 tibet toppen som ligger runt 6150 meter. Vi betraktar utsikten och repet som hänger runt en större sten däruppe. Fan tänker jag, någon har varit häruppe tidigare. Och inte så länge sedan heller, med tanke på hur nytt och fräscht repet ser ut. Det måste vara expeditionen som var här i September 2011 konstaterar vi. Jag vet att det är barnsligt men trots att vi gjort en ny led uppför berget så kan jag inte annat än gräma mig att vi inte gjort en förstabestigning. Vi tar oss sakta och säkert tillbaks längs ridgen vi kom ifrån och gör tre firningar för att sedan fortsätta klättra löpande igen. Vi kommer ned till tältet vid ABC, river det och packar väskorna, och fortsätter sedan tillbaks mot BC. När vi kommer fram välkomnar Tinley oss med linssoppa, chabalet och te. Och vi spelar kortspelet pung som Thinley just lärt oss, och som vi naturligtvis blir krossade i. Nästa plan börjar formas då vi sett ett face på ett berg (som byborna kallade Dungri) ytterligare en bit upp i dalen. Vi tar ett par dagars vilodagar med bouldering, kortspel, hårfrisering och relaxering. Återigen har vi nu lastat ryggsäckarna fulla och börjar kånka det uppför. Det är disigt, blåsigt och snö till och från, och vi kämpar oss fram med vår last. Det visade sig vara längre än vi trott, men 6 timmar senare står vi på glaciären under sydsidan på Dungri. Det är fortfarande ganska dåligt väder men vi planerar ändå en alpinstart dagen efter. Klockan dagen efter ringer klockan och vi stiger ur tältet till stjärnklar himmel. Vi beger oss uppåt mot ridgen som vi ska över och ned på andra sidan för att komma till insteget. Det känns tungt och motigt, för att vi är trötta men framförallt för att det är så j#%vla kallt. Vi kommer upp till ridgen ett par timmar senare och tittar ner över kammen i den första rännan. Löst och jävligt konstaterar vi. Vi fortsätter längs med kammen för att hitta en annan väg ner, men kommer fram till samma syn igen. Vi bestämmer oss för att ge upp drömmen om att klättra det långa fina facet upp på Dungri och börjar istället traversera till en annan topp motsatt sida om Dungri. Kammen visar sig vara svårare än vi först trott och slutar med att vi solar M4 passager på lös klippa (det fanns ändå inga mellansäkringar). Efter en timmes klättring kommer vi fram till en minitopp på vägen och nöjer oss med det (efter att Olov nästan tappat fästet då en lös sten rasat) och vi ansåg det vara alltför svårt och löst för att fortsätta. Återigen vänder vi ned till vårt camp på ABC, lite molokna denna gång över att inte klättrat Dungri. När vi kommer ner till BC bestämmer vi oss för att vila upp oss och sedan flytta tillbaks BC till nomadbyn. Planen är att ta oss in i en annan dal, för att klättra det högsta och mäktigaste berget vi hade ovanför oss. Det berget nomaderna kallade Chomo Gantze. Vi kommer ner till nomadbyn och passar vi på att fira Olovs födelsedag. Thinley fixar fram några öl och byborna slaktar ett får till Olovs ära som Thinley steker upp. Dagen efter beger vi oss upp med vår sista proviant, gas och all annan utrustning för ett sista push. Vi beger oss mot sydsidan på Chomo via en ny dal och slår 5 timmar senare läger under glaciären som leder upp till sydsidan. Där scoutar vi efter en fin linje som vi vill klättra och hittar en på högra sidan av facet. Olov går upp mot glaciären för att i dagsljus reka enklaste vägen genom glaciärsprickorna medan jag börjar smälta snö. Han kommer ner och tror sig ha hittat en väg som kan vara möjlig. Återigen följer vi den sedliga proceduren med snösmältning, mat och radioprogrammet Christer. Denna gång är det en tjej som råkat sprita in snippan (då hon trott att det var tvål) innan hon skulle pierca kappan ovanför joddlarknappen. Vad folk håller på hinner jag tänka innan jag somnar. Larmet ringer vid 6 på morgonen följande dag och jag börjar koka upp vatten för att dra i oss ett paket nudlar. Vi ditchar all onödig last och beger oss mot tungan på glaciären där vi repar upp. Navigeringen genom sprickorna blir inte helt trivial, men efter ett par svårare passager över seracerna står vi på den flacka glaciären rakt under facet. - Tror du vi hinner ända upp dit idag? frågar Olov. - Ja då, vad kan det va, 200 meter snö och sen 100 is. Det borde ju Ryggen på Dungri II (6150). Ryggen klättrades den 29 Oktober av Magnus Kastengren och Olov Isaksson, och graderades 350m, AI 3, M3, UIAA 5, X. Nytur. 17

18 tibet Olov leder upp första delen av sydvästväggen av Chomo Gantze. bara ta några timmar! sa jag. Vi börjar klättra snön som leder upp till isgoulotten. Olov leder upp isen och vi går på löpande tills han får slut på skruvar. Han erbjuder sig att leda nästa pitch också, vilket jag nappar på, då solen börjar gå ner och snabbheten är av största essens. När vi kommer upp ovanför isfallet börjar vi söka av sluttningen för en bivack. Jag går på för att få upp värmen men hittar inget bra. Det börjar snöa. Och det har precis blivit mörkt. Olov hade för någon timme sedan och i det sista dagsljuset lett upp den sista ispitchen. Nu höll vi på att lysa med pannlamporna och letade efter lämpligt ställe för en bivack. Olov lyser lampan neråt sluttningen. - Där är något, ropar han. Jag klättrar neråt dit han hade lyst och börjar hugga med isyxan. Stenhård nevé. Jag kikar mig runt, men ser inget bättre. - No good! skriker jag. - Ok, då fortsätter vi uppåt! hör jag som svar. Vi klättrar på i ytterligare två timmar i den 55 gradiga nevén och den bitande kylan då Olov plötsligt stannar till och tar hem repet. När jag kommer upp ser jag högen med lössnö under saracen. Jag visste att det skulle vara stort nog för att slå upp tältet. - Du är grym! säger jag. Olov börjar hugga ut en plattform ur åsen för tältet medan jag börjar smälta snö. Jag vankar av och an för att hitta värmen inne i kroppen som hade försvunnit för länge sedan. Gasen hade blivit kall vilket resulterar i att jag får byta behållare varannan minut, medan jag värmer den ena inne i min gigantiska dunjacka. Jag var kall. Rejält kall. Jag var orolig att jag förfrusit något men lugnade mig själv då jag insåg att jag kände av tårna. Jag hade dessutom en hosta som annars bara kan höras efter 30 års kedjerökeri. Till slut får vi upp tältet och ett par liter snö smält och kokat. Vi går in i tältet och njuter av att stoppa in dromedarpungarna med varmvatten ner i sovsäcken och tina våra nedkylda fötter och tår. Tältet balanserar mellan glaciärsprickan på ena sidan och avgrunden nerför facet vi kom från, på andra sidan. Vi vet att det kommer att bli en jobbig och obekväm natt men är otroligt glada att komma ut ur blåsten, snön och kylan m.ö.h. visar höjdmätaren på, och varken jag eller Olov har någonsin varit så högt förut, alltmindre sovit på den höjden. Mina ben ligger ut i sluttningen och vi tvingas spoona varandra genom natten. Dagen därpå vaknar vi upp möra men vid gott mod. Vi har gjort den svåra delen, men som mina erfarenheter från Denali visat mig skulle det bli stretsamma timmar framöver. Vi packar ihop och ger oss av. Vi gräver ut en hylla och ditchar tält, sovsäck, och kök för det sista pushet. Snövandringen mot toppen går långsamt och blir inte bättre då jag börjar få huvudvärk och fortfarande hostar likt en ångmaskin. Jag hjälps av att gång på gång trycka in hjälmen i backen och vila, ett trick Andreas Fransson lärt mig på Denali. Tre timmar senare står vi på toppen, jag med rejäl huvudvärk, trött Vilodag med yakar. och ett lätt knastrande i gommen. Olov trött och sliten, men annars frisk och utan höjdsymptom. Rollerna är ombytta. Vi tar oss varsamt neråt i diset som dragit in och efter ännu en bivack kommer vi slutligen tillbaks till glaciären. Vi drömmer oss framåt i tiden till Chabalet, soppa och kortspel som ska vänta på oss där nere. Men drömmen om mat och spel skulle skilja sig radikalt från verkligheten. Istället blir vi uppvaktade av farbror blå när vi kommer tillbaks till vårt base camp. Det visar sig att byborna ringt polisen då de tyckt vi varit borta för länge och trott att vi haft något fuffens för oss (kartläggning av området och provtagning av stenar). Vi river BC och packar in allt i bilen och blir ombedda att följa med till polisstationen utan att riktigt förstå vad vi är anklagade för. Vi följer efter polisbilen i en och en halv timme till närmsta stad och polisstation. Där blir vi serverade varmt vatten medans Thinley frågas ut av poliserna. Thinley bockar och upprepar ordet lassey efter varje fråga eller påstående som ställs. Vi förstår naturligtvis ingenting av vad som sägs och efter en timme tittar de igenom våra väskor och vi blir frisläppta. Trodde vi. Vi ska nu följa efter en ny polisbil till en annan stad och polisstation. Thinley förklarar för oss att man ska registrera sig på polisstationen innan man reser för att klättra. Något inte ens han visste. På nästa polisstation grillas Thinley igen innan de beslutar för att släppa oss helt. Nu är vi trötta men framförallt otroligt hungriga då vi inte ätit sedan vi kom ner för Chomo Gantze. Vi hittar en kinesisk restaurang precis över gatan från poliskvarteret där vi slår oss ner och beställer in mat. Plötsligt ser jag Thinleys ansikte förändras och ser honom oroligt snegla ut genom fönstret. Jag vänder mig om för att se vad som skrämt honom och ser då också blåljusen blinka där ut. Fan, tänker jag, jag visste att vi borde hittat en restaurang längre bort än 20 meter ifrån poliskvarteret. Poliserna parkerar bakom vår bil och kommer in och sätter sig ned vid vårt bord. De verkar ganska avslappnade men vi vet fortfarande inte vad de vill. Vi äter i tystnad och det känns som någon dålig film om första middagen hos svärföräldrarna. Tystnaden bryts något då jag för femte gången inte lyckas få upp nudlarna mellan pinnarna och polisen undrar hur fasiken vi äter där vi kommer ifrån. Middagen slutar sedan med vad som kan liknas en brottningsmatch, men inte för att de försöker ta fast oss, utan istället för vem som ska betala notan. Poliserna vinner matchen lätt och vi åker tillbaks mot Lhasa mätta, trötta och nöjda, med klättringarna, omgivningen och för en rejäl free-bee middag. Vi vill tacka SKFs Expeditionskommitte och Svenska Himalayafonden till Daniel Bidners minne för ekonomiskt stöd. Stort tack till Bruce Normand som ställde upp som ett bollplank och var en oerhörd källa av information. Vi vill också tacka Klas Sjöblom, Seb De Sainte Marie och Mikko Kylmänen för lån av tält. Fakta Tibet, se sidan 20 18

19 tibet En av våra första bekantningar med bergen i Nyenchen Tanghla. Magnus besviken över misslyckandet på Dungri I. Den tänkta linjen var snöfältet med mixade partier i bakgrunden. Två trötta herrar på toppen av Chomo Gantze (7050). 19

20 tibet Fakta Tibet Säsong September - November. Vi var iväg i november som är statistiskt torrare men kallare, medan september är blötare men varmare. Temperaturerna varierade mellan +10 och -30 grader i okt - nov. Vi hade ganska lite nederbörd, men i år var september torrare än vanligt och förmodligen en bättre månad. Hur man tar sig dit Att resa till Tibet är inte svårt men kräver en del förberedelse. Först måste man hitta en bra guidebyrå och boka en reseguide. Detta är ett krav så fort man lämnar Lhasa. Därefter får man skaffa ett visum till Kina, via ambassaden. Sedan ber man den tibetanska guiden eller guideföretaget, fixa ett tibetanskt tillstånd (TAR). Detta tillstånd får man sedan hämta upp i Kina, dit guiden skickar det. Man kan göra detta på olika sätt men vi gjorde en mellanlandning med inbokad övernattning på ett vandrarhem i Chengdu (i Kina) dit guiden skickade våra tibetanska tillstånd (TAR). Detta tillstånd måste man sedan visa upp på flyget in till Tibet. Övriga tillstånd för klättringar och vandringar ber man guidebyrån arrangera. Det är viktigt att ha en bestämd plan, då tillstånden för klättringarna och vandringarna enbart gäller en specifik region. Vad bör man ta med sig? Det mesta i matväg går att köpa i Lhasa. Vi tog med oss frystorkad mat, chokladpudding och gel. Resten av maten, såsom nudlar, kött, linser, ris och grönsaker fixar man i Lhasa. Be guidefirman om hjälp med inköp av mat och dylikt. Tryckkokare behövs i bergen men fixas oftast av guidefirman. Gas till kök (Msr koppling) finns att köpa i Lhasa. Snickers och andra bars finns på vissa snabbköp. Vad bör man tänka på? Man bör vara sugen på äventyr och kunna hantera eventuellt meck. Det är viktigt att ha en plan, samtidigt som man bör kunna vara flexibel. T. ex. hade vi tänkt besöka ett annat område som vi dock fick överge p.g.a. nya restriktioner i området. Vi fick också ändra planer på turer vi hade planerat att klättra då vi märkte att det var mycket sockersnö på samtliga nordsidor, vilket gjorde dem ointressanta att klättra. Man bör vara medveten om att det inte finns någon bergsräddning och att det är väldigt få (om ens någon) klättrare i området. Tips från coachen Ta med lite musik, några böcker och spel för vilodagar. Dubbla gaskök kan vara värt att ta med, ifall något skulle fallera. Även olika reparationskit för stegjärn, madrasser sovsäck mm kan vara nödvändigt. Vi hade en solladdare med oss som vi hade stor nytta av, för att ladda ipod, batterier, telefon mm. Det kan det vara värt att ta med sig en sovsäck, liggunderlag och tält för basecamp, och ett lättvikts set-up för turerna. genomförda turer Ryggen på Dungri II (6150). Ryggen klättrades den 29 Oktober av Magnus Kastengren och Olov Isaksson, och graderades 350m, AI 3, M3, uiaa 5, X. Nytur. Vi gjorde ett försök på leden den 26 oktober men vände innan vi börjat klättra själva ryggen då vi båda mådde dålig pga dålig acklimatisering. Vi lämnade då ett stash med utrustning vid insteget! Point 5980 klättrades den andra november. Vi klättrade den istället för misslyckandet på Dungri I då vi inte kunde ta oss över till andra sidan kammen. Vi solade till toppen av Point 5980 där det mesta var enkelt men där det fanns en del M3 passager. Pointen var med största sannolikhet en nytur men kan knappast räknas som en topp då det finns höga 6000 meters berg på både sidorna om Pointen och snarare är en del av kammen. Sydvästväggen av Chomo Gantze (7050). Klättrades den 6-8 November som nytur. Turen graderades 1300m, AI4, M5. Vi klättrade Point 6097 efter vi kommit ner från Chomo Gantze. Den var inte särskild svår men en väldigt estetisk topp som vi var tvungna att klättra. Detta var en repetition, då den klättrats minst en gång tidigare och graden blir troligtvis en Peu Difficile.. Sydvästväggen av Chomo Gantze (7050). 20