Besök hos Wikströms Fisk en genuin fiskrestaurang på Möja. Nu flyttar Skärgården in till Shellmacken på Strandvägen

Transkript

1 EN TIDNING FRÅN SKÄRGÅRDSSTIFTELSEN NR 1/2008 Besök hos Wikströms Fisk en genuin fiskrestaurang på Möja Nu flyttar Skärgården in till Shellmacken på Strandvägen Dags för anmälan till Vänmötet på båtmässan Allt för Sjön! Isrännan mellan Badholmen och Gräddö brygga

2 BÅTMÄSSORNAS ABC A - För 73dje året är det återigen snart dax för Nordens i särklass största båtmässa. B - Årets upplaga blir rekordstor, både vad gäller båtar, tillbehör, mode, nyheter och roliga aktiviteter. Ta med hela familjen på en upplevelserik dag till sjöss. C - Nyhet för i år! Välkommen in i Suzuki-hallen som är full med båtar och prylar. Surfa in på vår hemsida och läs mer om båtfesten. Elementärt - helt enkelt! 1-9 MARS

3 LEDARE INNEHÅLL NR Friluftsliv i ett hundraårsperspektiv I Skärgårdsstiftelsens välsorterade bibliotek med litteratur om Stockholms skärgård kan man ibland göra fynd. Häromdagen hittade jag en till formatet liten oansenlig pocketbok som jag aldrig hört talas om tidigare. Den hade en spännande titel: Hundra år framåt i skärgården. Utgiven 1969 och författad av den då välkände kulturjournalisten och fotoskribenten på Aftonbladet Kurt Bergengren. Boken berättar om det gryende intresset för skärgården från Stockholmarnas sida alltsedan ångbåtarna från mitten av 1800-talet gjort öarna tillgängliga. Det var först då besöksströmmarna blev dubbelriktade. I flera århundraden dessförinnan var det skärgårdsborna som ensidigt besökte Stockholm och marknaderna i Gamla Stan för att idka byteshandel med Mälarbönderna: en tunna saltströmming mot två tunnor råg. Senare blev det inte bara saltströmming, flundror, torsk och gädda utan även rotfrukter, grönsaker, ägg och bär. En annan näring som blev betydelsefull från 1850-talet och hundra år framåt var sand- och vedtransporter med rospiggsskutorna och vedjakterna. Sanden behövdes när stenstaden skulle byggas och stadsborna ville ha ved till kakelugnar och kaminer. När skärgården kom inom räckhåll för Stockholmarna genom ångbåtstrafiken flydde de ut till Vaxholm, Furusund och Dalarö som badgäster eller ut till öarna som hyresgäster hos skärgårdsborna. Reformer i arbetslivet som hade betydelse för en ökad efterfrågan på fritidssysselsättningar var införandet av 8-timmarsdagen 1919 och lagstadgad semester, 12 dagar i begynnelsen, På 1930-talet kom sportstugerörelsen. Tomtbolag och byggfirmor erbjöd, alla som ville och hade råd, att köpa en bit strandnära mark i skärgården att ställa sin stuga på. Sportstugan bytte namn och blev fritidshus på 1950-talet och en ny exploateringsvåg i skärgården följde i spåren på de alltfler nedlagda jordbruken. Men redan på 1920-talet uppmärksammades skärgårdens säregna natur. Botanister som professorerna Rutger Sernander, G. Einar Du Rietz och Lars-Gunnar Romell skrev engagerade och smått lyriska artiklar i bl. a. Naturskyddsföreningens årsskrift Sveriges Natur. Det är ett egendomligt fenomen, att den från de skandinaviska fjällen så välbekanta zonationen i barrskogsregion, björkskogsregion och kalfjäll skall återkomma i skärgården, skrev Du Rietz i Sveriges Natur De propagerade för att de vetenskapliga naturvärdena skulle bevaras genom någon form av statliga naturskyddsåtgärder. Journalisten Nils Horney talade för söndagsvandrare, cyklister, bilister, seglare, campare, fria strövare, växande skaror av stadsbor med en ny livsföring. Han skrev några artiklar i ämnet i Social-Demokraten 1935 och föreslog att statliga och kommunala naturreservat skulle inrättas i Stockholms omgivningar och uthamnar i skärgården. I den statliga fritidsutredning som följde 1938 började man tala om friluftslivets betydelse som självläkedomsprocess inom ett allt hetsigare samhälle. Någonstans där såddes fröet till det som så småningom ledde till att Stockholms stad började köpa grosshandlaröar på 1940-talet. De bebyggdes med stugbyar för Stockholmarnas räkning. Och till att Skärgårdsstiftelsen 1959 blev den regionala organisation som skulle se till att det snabbt växande rörliga friluftslivet i skärgården hade någonstans att ta vägen. Till öar där det öppna landskapet bevarades genom betesdrift och slåtter och där miljön skyddades genom sop- och latrinhantering. Men Kurt Bergengren blev nedstämd när han 1969 skådade fram mot Antalet fritidshus i skärgårdsområdet uppgick då till och det fanns tecken som tydde på att antalet i början på 1990-talet kunde komma att röra sig omkring ! Vad skulle i framtiden då bli kvar åt det rörliga friluftslivet? Idag med ett facit i handen på närmare fritidshus vet vi att det inte blev så. I stället har det rörliga friluftslivets ställning stärkts genom den samordning som skedde när Stockholms stad 1998 skänkte alla sina marker till Skärgårdsstiftelsen. Totalt äger och förvaltar stiftelsen idag ca ha mark eller omkring 15 % av all mark i skärgården. I övrigt ägs marken till 75 % av privatpersoner. Dessa utgörs av både fastlands- och skärgårdsbor. Återstående 10 % ägs av staten, kyrkan, privata bolag och stiftelser dvs juridiska personer. Det är en hygglig fördelning, om vi också tar allemansrätten i beaktande, som inte borde göra någon pessimistisk. Men man skall heller inte blåsa faran över. Ännu är det långt till 2069! Berndt Festin Noterat. Vi gör ett besök hos Wikströms Fisk på Möja. Anmäl Dig till Vänmötet, som äger rum på båtmässan Allt för Sjön. Visit Skärgården är skärgårdsföretagarnas egen turistbyrå. Gästkolumnisten Bertil Karlefors gör en vandring i New York och i skärgården! Anmäl till ett seminarium om skarv i projektet Levande Skärgårdsnatur! Stöd skärgården och köp Lenn Jerlings bok Bland Skötar, Kobbar och Kor! Barn& ungdomssidan. Nya böcker. kommer ut med sex nummer om året och går till alla Skärgårdsstiftelsens vänner och samtliga hushåll på öarna i Stockholms skärgård. Utgivare och ägare: Skärgårdsstiftelsen i Stockholms län, Box 7669, Stockholm Telefon: Telefax: kansliet@skargardsstiftelsen.se Internet: Ansvarig utgivare: Berndt Festin Redaktör: Misse Ljungström misse.ljungstrom@skargardsstiftelsen.se I redaktionen: Johan Ahlbom och Christina Ohlig Omslag: Foto: Roine Karlsson Prenumerationer och adressändringar: Pren.pris: 120:-/år Lösnummer: 20:-/st. Tryck: Elanders Gummessons, Falköping Upplaga: ex. Papper: Tryckt på svanmärkt matt G-print, 90 g. Omslag 130 g G-print. Nästa nummer utkommer 31 mars 2008 Annonser: (bokning och material) Hummelgren Media, Hantverkargatan 38., Stockholm, Telefon: sten@hummelgrenmedia.se

4 Noterat Traditionell röjning på Öja En mulen dag samlades stiftelsens tillsynsman Lasse Lundgren och andra boende på Landsort för att gemensamt röja i naturen på Öja. Det kom ungefär 25 personer som jobbade friskt, bröt av med korvgrillning till lunch och avslutade dagen med en öl en Landsort Lager förstås! i puben i Västerhamnen, som öppnade dagen till ära. Foto: Lasse Lundgren Nyårsträff i snöblandat regn På nyårsafton samlades tillsynsmännen till sitt traditionella möte på Stora Kalholmen. En tradition som grundades 1998 som ett slags gravöl för den gamla stiftelsen och ett välkomnande till den nya stiftelsen. Traditionen bjuder att det är vid det gamla stångmärket ute på udden man samlas. Stångmärket är skapat av konstnären Sture Lundgren och står just där eftersom Stora Kalholmen, som inköptes 1962 var Skärgårdsstiftelsens allra första markförvärv. Märket, som sattes upp av Karl-Edvard Sjöberg och Jan-Ola Öding invigdes 1971 av stiftelsens dåvarande direktör Torsten Brissman och landshövding Allan Nordensson. Det envisa snöregnet idag gjorde dock bergen så blöta att märket fick överges och träffen hölls vid bryggan i viken vid vandrarhemmet. Lite skumpa, kaffe och tilltugg intogs i det snöblandade duggregnet medan erfarenheter om det gångna året utbyttes. 4 Välkomnar det nya året gör Camilla och Kalle Sundberg med barnen Anton och Frida, Björn och Mia Sundberg, Anette Hedelin och Petter Lundgren, Jan-Ola Öding och Marita Öding, Hasse Nilsson, Karin och Krister Sjöblom, Anders Ljungström, Sten Söderlund och Raymond Ringquist, som alla tog sig till den traditionella nyårsträffen på Stora Kalholmen trots det trista väder årets sista dag bjöd på. Två gamla och två nya! De hade mycket att tala om; Kalle Sundberg, som tagit över efter Jan-Ola Öding i mitten, flankerade av Anders Ljungström, som efterträtts av Petter Lundgren. FotoN: Misse Ljungström Årets Nötköttsföretagare i länet Vi vill gratulera Solveig och Douglas Selling på Hammersta gård i Ösmo, som av LRF utsetts till årets nötköttsföretagare i Stockholms län Solveig och Douglas började med mjölk-och smågrisproduktion 1969, men gick över till nötköttsproduktion och har nu ungefär 70 dikor. Hammersta är till stor del naturreservat, som sedan 1998 ingår i stiftelsens ägo. I utmärkelsen ingår även att Solveig och Douglas nominerades till att bli Årets naturköttsföretagare i Sverige! Grattis säger Stångmärket! Tungt avfall Under 2006 slängde svenskarna omkring ton avfall! Totalt återvinns cirka 84 procent, vilket gör Sverige till sjätte bäst i världen på återvinning. Allra bäst är vi på att återvinna glas, som samlas in till 92 procent, därefter tidningar på 83,4 procent. Däremot är vi dåliga på att samla in snabbmatsförpackningar i papper och plast. Allt enligt DN.

5 En örn som tog sig upp I förra numret av Stångmärket berättade vi om när Sten Söderlund räddade en örn som hamnat i vattnet. Vi påstod då att örnar som ligger i vatten inte kan ta sig upp. Nu berättar William Robinson, som oftast håller till på Söderöra, att han förra sommaren bevittnade en spännande händelse: Vi befann oss vid en brygga på Stor-Kunnan söder om Träskö Storö när vi vid några småkobbar åt Möjahållet såg en stor havsörn cirkla över något i vattnet. Vi såg i kikaren hur örnen oupphörligt dök mot en liten sjöfågelunge. Men varje gång örnen dök så dök också fågelungen, men kom strax upp igen. Örnen gav sig inte och var flera gånger nere vid vattenytan. Till sist bar det sig inte bättre än att örnen hamnade i vattnet utan att fånga fågelungen, som fortsatte att fly undan. Vi såg hur örnen försökte hålla sig över vattenytan och några av oss gjorde sig beredda att snabbt undsätta den. Men örnen arbetade sig med vingarnas hjälp upp och kunde till slut lyfta och flög tungt till närmaste kobbe, där den satte sig att vila. Den såg blöt och trött ut och satt säkerligen 20 minuter innan den lyfte och flög bort. Det var en stor och kraftig örn, vilket antagligen gjorde det möjligt för den att klara bedriften att lyfta från vattnet! Bäver på Utö Från allt flera håll i skärgården rapporteras att bävern gör sig hemmastadd. Här syns en av platserna där de byggt ett präktigt bo och etablerat sig som Utöbor. Mer att veta om algblomning Sveriges tre marina forskningscenter vid universiteten i Umeå, Stockholm och Göteborg har givit ut en liten trevlig och informativ skrift om sambandet mellan algblomning och förekomsten av fosfor och kväve i Östersjöns vatten. Den är producerad i Umeå och kan beställas gratis från: Umeå marina forskningscentrum på info@umf.se eller telefon: FotoN: mats holmström Båthuset på Finnhamn klart Under förra året byggdes grunden till det stora båthuset på Finnhamn om efter att ha gjort sitt efter ett sextiotal år. En viktig renovering för att bevara båthuset, som är ett påtagligt minne från en byggnadskultur, som är en bristvara i skärgården. Om inte stiftelsen bevarar gamla byggnader hur ska vi då kunna begära att andra ska göra det, säger Mats Holmström, som är byggnadsansvarig på stiftelsen. Här syns olika skeden under bygget. 5

6 Wikströms Fisk Wikströms Fisk är något så unikt som en renodlad fiskrestaurang, vilket egentligen låter konstigt eftersom den ligger på Möja i Stockholms skärgård. I skärgården borde det ju finnas gott om både fiskare och fiskrestauranger, eller hur? Text och Foto: Misse Ljungström 6 stångmärket Det är mörkt, grått och milt den här dagen i december då Stångmärket besöker Wikströms Fisk i Ramsmora på Möja. Utöver mig är det grupper av gäster från tre olika företag, som kommer med Waxholmsbåten från Stockholm. Förväntansfulla och hungriga vandrar alla vägen från bryggan upp till krogen, där de möts av varm glögg i en varm miljö. Totalt är det ett trettiotal gäster idag. Men det varierar lite. I lördags var här 48 gäster och i morgon kommer ingen alls. Varje dag mellan 1:a och 22:a december dukar krögaren och kocken Inga-Lill och dottern Stina, som är restaurangchef upp julbord med hemlagade läckerheter. Här finns strömming och sill och lax och sik och ål och Janssons frestelse och allt annat som ska finnas på ett julbord. Men sommarens restauranggäster skulle inte känna igen sig helt bland skinka, syltor, godis och pastejer, för sommartid är det enbart fiskrätter som gäller på krogen. Just på ett julbord måste vi förstås ha sådant som gästerna förväntar sig, säger Inga-Lill, som drivit Wikströms Fisk sedan Övriga tider på året är restaurangen en riktigt genuin fiskrestaurang och det märkligaste är att nästan all fisk fångas av Ingalills man, fiskaren Rune, som också är riksdagsman. Vi stödköper lax från Vånö Fisk, men annars är det Rune som står för fisken, berättar hon. Antalet gäster per dag kan ligga på omkring 100 personer sommartid och det kan naturligtvis hända att någon fiskrätt tar slut vissa dagar, men det finns alltid fisk. Antalet fiskare har minskat drastiskt i skärgården. Förr fanns det fisk att köpa på de flesta öar. Nu för tiden är Rune nästan den enda fiskaren i hela mellanskärgården. Tillgången på olika fiskar varierar. 1990, när Rune och Inga-Lill startade krogen fanns det gott om torsk Nu är det så sällan Rune får någon torsk att det känns lite högtidligt och Ingalill sätter aldrig upp torskrätter på menyn. Strömming finns det alltid även om det inte är samma mängder som förr. Det räcker med att vi får fem kilo om dagen så är det tillräckligt för restaurangen. Fiskbestånden går alltid i vågor, säger Inga-Lill bestämt och man vill gärna tro henne för hon har mer än 45 års erfarenhet av fiskande. Ål är en omdiskuterad fisk på väg att försvinna. Den fångas mellan midsommar och augusti och den som serveras på julbordet har varit fryst sedan dess. Tidigare sålde Wikströms Fisk olika fiskspecialiteter i sin fiskbutik, men den har de stängt nu, eftersom de inte hinner med att få fisk så det räcker. Jag funderar lite mer över hur riksdagsmannen Rune över huvud taget hinner med att fiska till sin krog.

7 Wikströms Fisk har en genuin utstrålning. Både inne och ute på husväggen har Rune och Inga- Lill Wikström samlat gamla bruksföremål från tider då skärgårdsbefolkningen huvudsakligen livnärde sig på fiske. Den skyddade fiskehamnen i Ramsmora ligger tyst nu december. De många fiskebåtarnas tid är förbi, men under sommaren sjuder hamnen av liv ändå. > 7

8 Under sommaren är riksdagen stängd och det är då behovet av fisk är som störst förstås. Övriga året är det mest i helgerna han lugnt kan ägna sig åt fisket. När jag talar med honom sitter han i sin lilla verkstad, som han kallar undantaget och lappar sina nät. Rune har fiskat i hela sitt liv, berättar han. Ja, så länge jag kan komma ihåg har jag fiskat för redan i småskolan fångade jag betesmört till gäddsaxar och långrev för ål. Jag kom ofta för sent till skolan eftersom vi vittjade på morgnarna. Och jag var med pappa och fiskade strömming från späd ålder. Runes fiskebåt Kajsa byggdes av en båtbyggare söder om Gävle 1958 och 1963 köpte Rune henne. En investering han aldrig har ångrat. Många andra fiskare lockades att köpa större och större båtar, men Kajsa har varit precis lagom för familjen Wikströms behov i alla år. Stina Wikström Åbrandt och Inga-Lill Wikström har fullt upp i köket i sin fiskrestaurang. Julborden bryter deras rutiner eftersom det då serveras mycket mer än fiskrätter. Då ska det vara skinka och pastejer.. Sill- och strömmingsinläggningar hör till krogens specialiteter och på julbordet serveras även en och annan ål. I restaurangens rustika matsal hänger ett signalställ i taket och påminner om närheten till sjön. 8 Tillgången på fisk har förändrats över åren och Rune bekräftar att den går i vågor. Strömmingen går i cykler på år, medan abborren har 10-årscykler, men några markanta förändringar har skett under de senaste åren, säger han. För det första försvann flundran för ett antal år sedan och laken är nästan helt borta. Likaså id och braxen som fanns i stora bestånd förr, har försvunnit, gäddan minskar lite, liksom löjan som började minska för några år sedan. Den enda fisk som eventuellt har ökat är siken. Nu talar man så ofta om utfiskning men Rune menar att miljögifter verkar vara ett betydligt större hot när det gäller skärgårdsfisket, eftersom de fiskar som minskat inte alls varit utsatta för särskilt stort fiske. Vad det gäller torsk, som inte är en skärgårdsfisk är den förstås kvoterad liksom ålen. Men det stora problemet med ålen är att någonting verkar ha hänt med havsströmmarna eftersom bara en mycket liten del av glasålen kommer tillbaka hit från Sargassohavet. Även den miljövänliga vattenkraften och de reglerade älvarna spelar stor roll för ålbeståndet. Man räknar med att det fiskas 500 ton ål i Sverige och till det kommer den kusliga sanningen att ungefär 200 ton vuxna ålar helt enkelt mals ner i kraftverkens turbiner, berättar Rune dystert. Vad det gäller framtiden för fiskkrogar i skärgården är Rune ganska övertygat positiv. Men det är förädling av fisk som har en framtid. Man måste hitta sin nisch och då är en fiskrestaurang en sådan. Nu för tiden är det inte möjligt att fiska och leverera till en uppköpare längre. Den tiden är förbi. Personligen är jag också försiktigt förhoppningsfull för vår familjs restaurangs framtid, för barnbarnet Pontus, 9 år, visar stort intresse för fiske och jag gör så gott jag kan för att hinna lära honom allt jag kan. Rune och Inga-LLill äter givetvis mest fisk och de har varsin älsklingsfisk. Ingalill tycker väldigt mycket om piggvar och Rune älskar stekt strömming, som han kan äta flera gånger i veckan. De andra dagarna äter jag fisk, avslutar han och skrockar gott! Det är grått och milt när jag lämnar ön och på kobben utanför Ramsmora sitter en flock kråkor och mitt bland dem en stor havsörn. n

9 Vänmöte VÄLKOMMEN TILL VÄNMÖTE Lördagen den 8 mars 2008, klockan 13.00, Båtmässan Allt för Sjön i Älvsjö sal K1 Skärgårdsstiftelsen kallar till vänmöte den 8 mars kl Program Stiftelsens ordförande Raymond Svensson hälsar välkommen VD Berndt Festin berättar senaste nytt Vännernas representanter har ordet Årets vänbok av fotografen Magnus Rietz Sällan sett i Stockholms skärgård presenteras. Magnus visar bilder och berättar om bokens tillkomst 2008 års Vänbok: Sällan sett i Stockholms skärgård Fotografen Magnus Rietz är välkänd för Skärgårdsstiftelsens vänner. Han har genom åren glatt oss med underbara skärgårdsbilder i våra trycksaker och på mässor och utställningar. Han är en av vårt lands främsta fotografer med många internationella uppdrag. Men tyngdpunkten ligger på marin fotografi med ett särskilt intresse för kulturhistoriska miljöer i skärgården. Det är därför ingen tillfällighet att han var en av initiativtagarna till bildandet av Svenska Fyrsällskapet och nu senast gett ut ett praktverk om svenska sjömärken. När Magnus Rietz en dag berättade att han ville göra en vänbok gav vi honom självklart fria händer. Magnus hade en idé. Han ville i ord och bild skildra Sällan sett i Stockholms skärgård. Det blev en svindlande resa med nedslag på de mest osannolika platser i vår skärgård. Vänboken är din utflyktsbiljett! Tänk på att ju tidigare du betalar din vänavgift desto snabbare postar vi vänboken till dig! Distributionen börjar i mitten av mars. ANMÄLAN Då passersedel erfordras för att komma in till mötet i mässhallarna krävs förhandsanmälan. Fyll i nedanstående talong och posta eller faxa in den till kansliet senast den 29 februari så erhåller du ditt deltagarbevis per post i god tid före mötet. Ange vännummer samt namn- och adress på anmälan. Eftersom det brukar vara fullsatt kan vi av utrymmesskäl tyvärr endast dela ut en biljett per vännummer. Salen har 500 platser så först till kvarn gäller! Jag ämnar deltaga i vänmötet på båtmässan den 8 mars och emotser passersedel till mässhallarna. Namn: Vännummer: Gatuadress: Postadress: Mörtö Bunsö Insänds till Skärgårdsstiftelsen, Box 7669, Stockholm eller faxas på tel:

10 Öppen Skär från drömmar om en längre säsong till en kommersiell turistbyrå 10

11 gård Text Det var sju år sedan Stockholm Information Service, SIS, informerade om att det regionala ansvaret för turistinformationen kring Stockholm skulle försvinna. och Foto: Misse Ljungström Bisse Alm, vd i det nybildade Visit Skärgården är lycklig över alla de möjligheter som den gamla Shellmacken erbjuder. Nu väntar hon på ett ombyggnadsförslag från arkitekterna på Studio Ett dråpslag för skärgården eftersom merparten av all skärgårdsinformation gick ut via SIS, bland annat i den årliga skriften Utflykter och Äventyr. Orolig ringde Rolf Andersson på Finnhamn runt och samlade ihop Jan Pfister från Grinda Wärdshus, Stefan Gullstrand och Anders Malm från Utö Värdshus, samt Skärgårdsstiftelsens informatör Ulrika Palmblad. De satte sig på Vickan i Kungsträdgården och spånade om framtiden. Alla var rörande överens om att skärgården behövde en modell att jobba med i framtiden, typ en egen turistbyrå eller i alla fall ett eget projekt. Och 2001 blev projektet, den ekonomiska föreningen, Öppen Skärgård verklighet. Medlemmar utöver krögarna och andra företagare i skärgården blev Skärgårdsstiftelsen, Stockholm Visitors Board, Svenska Turistföreningen, Waxholmsbolaget och Strömma Turism & Sjöfart. Namnet Öppen Skärgård fick föreningen eftersom alla var överens om att säsongen i skärgården är för kort. De grekiska öarna har exempelvis har en turistsäsong på 18 veckor, i skärgården ligger det kanske på 6 bra veckor. Det gällde att jobba för att sprida kunskap om att skärgården finns året runt. Sommaren rullar på av egen kraft, men att få ut turister under för- och eftersäsong kräver paketerbjudanden och extra arrangemang, som skärgårdsborna och företagarna i skärgården själva står för. Eld över Hav och Land blev ett sådant gemensamt lyckat arrangemang som lockat ut många till de deltagande öarna under en mörk hösthelg i oktober. Men mera behövdes för att förlänga turistsäsongen! Skärgårdens egen turistbyrå Från försommaren kommer den gamla kulturmärkta Shellmacken mitt på kajen vid Strandvägen i Stockholm att vara skärgårdens egen rese- och turistbyrå. Här kommer samlad information från skärgårdens besöksnäring, skärgårdskommunerna och tips om resmål utmed kuststräckan och på öarna mellan Öregrund och Landsort att erbjudas. Det gäller att få det här att utvecklas på rätt sätt med tanke på den sköra skärgårdsmiljön, säger Bisse Alm, som är vd för Visit Skärgården AB. Det är viktigt med ett nätverk och regelverk, som styrs från skärgården, så att det i första hand blir skärgårdens företag och boende som får nytta av turismen. Hon utvecklar sina tankar när vi träffas i den utrymda, ganska eleganta byggnaden på Strandvägen en kall och solig dag i december. Trots kylan är det lätt att föreställa sig en livligt trafikerad pir och ett myllrande folkliv både inne i lokalen och stillsamt kaffedrickande utanför i solen en varm sommardag. > 11

12 12 Men under andra tider då? Verksamheten kommer förstås att variera under olika årstider. Under sommaren blir det fullt upp med försäljning. Det kommer att komma turister som ska hämtas vid piren eller sådana som vill boka på webben eller bara komma och handla och fika. Mellan september och juni är det meningen att alla skärgårdens aktörer som är med ska kunna mötas här för olika aktiviteter. Det kan också vara kundmöten eller kortare tillägg. Det är viktigt att vi väljer rätt kurs så att alla kan gå åt samma håll, säger Bisse och jämför med den välorganiserade älgjakten på Möja. En slags drevjakt fast på turister istället för älg! Vi har ambitionen att göra skärgården till ett av världens attraktivaste besöksmål. Pontonen kommer till stor användning som angöringsplats för skärgårdsföretagare, som vill hämta och lämna sina kunder vid en bekväm plats. Från pontonen går man upp i den sköna loungen för att kanske ta en kopp kaffe. Lägg namnet Visit Skärgården på minnet! För det är med det namnet man kommer att marknadsföra skärgårdens turistbyrå ute i världen. Och på webben blir det visitskargarden.se förstås! Här kommer skärgårdsföretagen att marknadsföras och säljas av personal som inte gör annat än jobbar med att sälja skärgården till turister. Planerna är också att det utöver det här ska erbjudas en bokningsbar webb året runt. Den gamla Shellmacken ritades av arkitekten Peter Celsing 1935 och är lite lagom kulturskyddad. Nu ska den rustas och anpassas efter turistbyråns behov. Den kommer också att bli en skärgårdens mötesplats med café, bar samt konferensmöjligheter och plats för skärgårdsföretag att ställa ut. En skön lounge för skärgårdsgäster att vänta i och angöringsplats för båtar som ska hämta och lämna dessa. Det låter som om en dröm slagit in! Men det har inte gått av sig själv, det ligger hårt arbete bakom. Tack vare samarbetet med Stockholms Hamnar har vi nu en fysisk plats att arbeta med vilket gör det möjligt för skärgårdens aktörer att här kunna tillgodose behoven av inspiration, att skaffa sig mera kunskap, att diskutera hur man ska kunna samverka och tjäna pengar. Det här är inte längre enbart ett projekt, säger Bisse entusiastiskt. Visit Skärgården AB är ett dotterbolag till den ekonomiska föreningen Öppen Skärgård och målet är att i första hand inom en tvåårsperiod förlänga säsongen och skapa full turistbeläggning ytterligare en vecka under året. Men för det krävs samarbete. Om några exempelvis vill arrangera en konsert på en ö under för-eller eftersäsong sätter de kanske upp en lapp och ringer någon tidning, som skriver om den. Men då är det också viktigt att det finns båttransporter dit, att vandrarhemmet eller krogen på ön öppnas och att eventuell catering, guidning eller andra erbjudanden läggs till för att ge besökarna en maximal upplevelse, menar Bisse. Och nu finns förutsättningarna för sådana erbjudanden! Flera tunga parter som Stockholms Hamnar, Skärgårdsradion och Sjöassistans har klivit in på Öppen Skärgårds arena och ett av de allra tyngsta och allra mest inspirerande namnen i Visit Skärgården AB är styrelsens ordförande det är nämligen den dynamiska kanaldirektören Claes Göran Österlund från Göta Kanalbolaget, som kommer att tillföra sina erfarenheter av att samla ihop företagare och kommuner för att arbeta tillsammans i och för sin bygd. Övriga i styrelsen är också starka personer som Sune Fogelström, ordförande i SIKO, Mats Lindström, vd för Medströms AB och Joakim Andersson, vd för Viamare After Sales AB. Revisor är Kalle Liljeberg, som inte bara har erfarenhet från Siljan Turism och inspirerat till konstruktionen på det nya bolaget efter en modell som är vanlig i Dalarna. Han är även riksspelman och troligt är nog att han kan få Visit Skärgården AB att dansa efter hans fiol då och då! n

13 Under en informationsdag på Teaterskeppet samlade musiken dagens arrangörer i den högst improviserade orkestern Pink Garden Band. Rolf Andersson från Finnhamn är en av dem som kämpat för detta från början. FAKTA/ÖPPEN SKÄRGÅRD Öppen Skärgård är en Ekonomisk förening Visit Skärgården är ett Aktiebolag. Ett 30-tal företag är anslutna i Öppen Skärgård ekonomisk förening. Hitta dem på när sommarens svarta jord nötts bort från trampdynorna, men med ärren från dom kliade myggbetten fortfarande kvar på benen tar jag Lexington söderut för att påminnas om sommaren i skärgården. 43:e gatan österut rakt genom Tudor city, ett av få kvarter i området som klåfingriga exploatörer ännu inte kunnat förstöra. Där tar gatan slut och en trappa leder ner till FN-högkvarteret på första avenyn. Ett hus där alla världens ledare försöker undvika (eller säger sig försöka undvika) våld och konflikter fin tanke. Servitutsstriderna, tjuvfisket och dom anonyma samtalen till byggnadsnämnden i skärgården är strider på en helt annan nivå men ofta med samma drivkrafter. Så 42:a gatan precis söder om FN ner till East River. På andra sidan den världsberömda Pepsi Cola skylten, som nu är kulturmärkt, mitt i de nya bostadsområden som breder ut sig i Queens och Brooklyn. Överallt där man snabbt kan ta sig till Manhattan exploderar byggande, ungefär som Värmdö och Ljusterö east river flyter sakta, vattnet är brunt med mycket bråte, men det är gott om trafik. Gula taxibåtar kör fram och tillbaka, pråmar med sopor och sand går upp och ner och ett vattenjetfartyg går till New Jerseys badorter hon heter Sea Hawk men vi kallar henne Cinderella. Det är Hudson River som gjort New York till världens center. När man på 1800-talet och med hjälp av slussar och kanaler kunde förbinda dom stora sjöarna i norr med Atlanten blev New York snabbt världens största hamn och nu finansiella centrum. Det påminns man om vid helikopterplattan vid 34:e gatan. 6 helikoptrar kan operera samtidigt mellan motorvägen och floden. Här står välputsade svarta limousiner i rad. Förarna väntar på slipsklädda män som flyger in från Kennedy Airport eller som har hälsat på familjen i Hamptons på Long Island. Husen i Hamptons får villorna i Sandhamn, Lidingö och Saltsjöbaden att se ut som bodarna i ytterskärgården. Parallellt med rikedomen stor fattigdom. Längs floden njuter uteliggarna solen inför den hårda New York vintern. När dom sover tar många av sig skorna och dom nakna fötterna berättar hur långt förfallet gått. det krävs disciplin och öronproppar (gärna med Taube) för att få fram den riktiga skärgårdskänslan, den 8 filiga motorvägen FDR är aldrig mer än mellan en och 20 meter bort. Vid con Edisons kraftvärmeverk skiljer bara en 30 centimeters betongmur mellan skärgården och bilarna det är värre än på Möja och det gäller att titta österut på segelbåtarna för att inte tappa inspirationen. Halvvägs finns en park med idrottsplaner och dithörande omklädningsrum. Här kan man tvätta händerna och det gäller att passa på. I New York kan man inte göra som i skärgården (tvätta händerna bakom en buske) nej här behövs ett Bathroom. Så passerar man under 3 broar, Williamsburg, Manhattan och den fantastiska Brooklyn Bridge. Sedd som världens 8:e underverk när den stod färdig 1884 och möjliggjorde att man kunde ta sig till vår ö utan att åka båt. Broarna ligger rakt öster om Chinatown och längs vattnet står koncentrerade kineser och fiskar precis som på gamla Lidingöbron och längs Djurgårdsbrunnskanalen. nu skymtar målet South Street Seaport. Här låg förr Fulton fish market, men den stängdes för att myndigheterna aldrig kunde stoppa maffiastyret. Nu får vi fisken från the Bronx. Hur mycket maffian har med det att göra vet vi inte, men vi slipper se det. Vid Pir 17 ligger Barken Peking från 1911, skonaren Lettie G. Howard och Wavertree världens största ännu flytande skepp i smidesjärn byggd i Southampton Här ligger också fyrskeppet Ambrose som mellan 1908 och 1963 låg mellan Brooklyn och New Jersey för att leda in fartyg till New York. Nu ser man Verrazano bridge uppkallade efter den förste europé som seglade in i New York. Och under bron ser man faktiskt den obrutna horisonten. Det är inte långt, alla öar hör ihop, Bara över Atlanten och Biscaya, genom Engelska kanalen, och Öresund, passera Revengegrundet, korsa Kanan, ha Gällnönäs om babord och hålla mellan Björkholmen och grundet. När man kommer runt udden ligger det där det gula huset med den trasiga bryggan. Gästkrönika Skärgårdspromenad på Manhattan Bertil Karlefors är skärgårdsälskare men också journalist. Han är anställd på TV4 nyheterna och stationerad i New York, varifrån han utgår när rapporterar hem vad som händer i USA. 13