CHRISTINE ÖDLUND Lives and works in Stockholm, Sweden

Transkript

1 CHRISTINE ÖDLUND Lives and works in Stockholm, Sweden EDUCATION Electroacoustic Music (EAM-linjen), EMS, Stockholm Royal Academy of Fine Arts, Video Department, Stockholm Academy of Photography, Konstfack, Stockholm SELECTED SOLO SHOWS 2009 Thought-Forms, Christian Larsen, Stockholm 1999 Focus, Sthlm Art Fair Mongoo, Y1, Stockholm 1997 Haha standby, Y1, Stockholm 1995 The role-anxiety dilemma, Ynglingagatan 1, Stockholm SELECTED GROUP SHOWS 2010 The Moderna Exhibition 2010, Moderna Museet, Stockholm Braverman, Tel Aviv Park Life, Marabouparken, Sundbyberg Ocus Pokus, Visualiseringscenter, Norrköping Swedish Art & Culture, The US Ambassador's Residence, Stockholm 2009 Botanic Sounds, The Botanical Garden, Gothenburg A Metaphysical Deal You Can't Resist, CFF, Stockholm 2008 Creating Spaces, Tsinghua University, Beijing Sonic Voices, Rocking Hard, Neederlands Instituut voor de Mediakunst, Amsterdam Changing Matters, The Swedish Museum of Natural History, Stockholm 2007 Lost in the pancake, Pistolet Gallery, Sofia Ordinary Fantastic, Milliken Gallery, Stockholm How Imitations Get Cornered By The Real, UKS, Oslo 2006 Linnés Natur, Linnés Hammarby, Uppsala Dwell, Galleri 54, Stockhom Man Machine, Tekniska museet / Interactive Institute, Stocholm 2004 Skulpturens Hus, Stockholm 2003 After Shopping, Kulturhuset, Skilling Banco, Stockholm 2001 All systems go, Björkanderska Magasinet, Visby Swe.De, Riksutställningar, Uppsala Konstmuseum, Sandvikens konsthall, Jönköpings Läns Museum, Röda Sten Gothenburg, Culturen Västerås 1999 Lightshow, Signal, Malmö 1998 StuffIt, Y1, Stockholm 1997 Casa de las Americas, Havanna 1996 i am curious, These Days, Cubitt Gallery, London Alone Together, Liljevalchs Konsthall, Stockholm SCREENINGS AND PERFORMANCE 2010 Sharing Art, Gothenburg International Film Festival, Gothenburg 2009 Collapse, Tensta Konsthall, Stockholm It's a Small World, International Filmfestival Rotterdam, Rotterdam 2008 Swedish Outsiders - Festival of experimental sounds & films, ICA, London ideal 10, Uppsala Konserthall, Uppsala

2 SCREENINGS AND PERFORMANCE CONTINUE 2007 NOASS Festival, Riga Mons en Baroeul, music video art night, Lille Filmform, Bio Capitol, Gothenburg International Short Film Festival, Oberhausen Filmform, Biograf Sture, Stockholm 2007 Uppsala Kortfilmsfestival, Filmform news 2006 Luleå Filmfestival, Cinemateket Filmhuset Stockholm Filmform news 2005 Finnish sound chair with Swedish EAM music, Sound Center, Berlin 2004 NY ELEKTROFONI 2, Fylkingen, Stockholm Film Fylkingen, Fylkingen, Stockholm 2003 Trollet, Magasin 3 Projekt Djurgårdsbrunn, Stockholm NY ELEKTROFONI, Fylkingen, Stockholm COMMISSIONS AND PUBLIC WORKS 2010 Visualiseringscenter, Norrkoping 2008 Atlantis, animation commissioned by Animate Projects and RSA Arts & Ecology in association with Arts Council & Channel 4. REPRESENTED Magasin 3 Stockholm Konsthall, Sweden Moderna Museet, Sweden DISCOGRAPHY 2008 Phenomena, ideal recordings Stress Call of the Stinging Nettle (8 min single track CD) 2007 The Wire with issue 286 December 2007 compilation cd 2004 Elektrofoni (compilation cd) Elektron BIBLIOGRAPHY 2010 Artforum, Ronald Jones, March Konstperspektiv, Gabrielle Björnstrand, Nr 1, mars 2010 Dagens Nyheter, Milou Allerholm, The Wire, Bruce Russell, issue 306 August 2009 Paletten Nr 1/ Göteborgsposten, Magnus Haglund, Ful - Feministisk analys och queer kultur Larm from mouth to laptop, (Larm från munhåla till laptop) Kabusaböcker 2006 Art as moving image (Konst som rörlig bild) SAK OTHER 2001 Assistant to Gary Hill, Rome 2000 Assistant to Gary Hill, Tokyo Member of the artist group Swe.De,(Swedish Department at Gallery Ynglingagatan 1, Stockholm)

3

4

5

6 Den åldrande samtiden Modernautställningen, Moderna Museet, Stockholm 2/ / Text: Leif Mattsson I förgrunden, installation av Kajsa Dahlberg I bakgrunden, målning av Ann Edholm, installation av Axel Lieber I förgrunden, objekt av Olav Christopher Jenssen I bakgrunden, målning av Per Mårtensson Det är enklare att definiera vad Modernautställningen 2010 inte är än vad den faktiskt är. Den är inte något tvärsnitt av svensk samtidskonst. Och inte heller någon heltäckande summering av konsten under de fyra år som gått sedan förra Modernautställningen (2006). Är den möjligen en trovärdig framtidsprognos över hur konsten kommer att te sig under de kommande fyra åren? Om det senare kan man ju bara sia. Och siat är just vad de tre kuratorerna Fredrik Liew, Gertrud Sandqvist och Lisa Rosendahl har gjort. Att årets Modernautställning är en tydlig partsinlaga är snarast ett understatement. Dessutom behöver man inte vara särskilt konspiratoriskt lagd för att ana en agenda, åtminstone i vissa delar av presentationen. De tre kuratorerna avser snarare att presentera ett önskat scenario än att spegla ett faktiskt. Men i hur hög grad var den ursprungliga ambitionen för Modernautställningen (2006) att ge en heltäckande presentation av svensk samtidskonst? Frågan har viss relevans då detta är Moderna Museets största satsning vad gäller antalet konstnärer och utställningsytans storlek. Lars Nittve, som fortfarande har det övergripande ansvaret, pekar i en publikinbjudande riktning i sin katalogtext. De tre kuratorernas programförklaringar följer dock andra spår. Nätverkandet konstnärer och kuratorer emellan har givits störst prioritet, åtminstone under själva urvalsprocessen. Istället för pulsklockan är det snarare backspegeln som använts. Att läsa Gertrud Sandqvists och Lisa Rosendahls katalogtexter känns märkligt retro, som att förflytta sig tjugofem år tillbaka i tiden då refererandet till Foucault och Derrida hade en nymornad, revolutionär lockelse. Och kanske har ivern över att presentera en verklig förtrupp lett till att man paradoxalt nog gått varvet runt och hamnat i dåtiden? Tanken kommer för mig när jag ställs inför Sofia Hulténs och Nina Canells arte povera-liknande verk, eller flertalet konstnärer som relativt oblygt ansluter till fluxus-rörelsens estetik, som exempelvis Sara Jordenö, Kajsa Dahlberg, Johan Tirén och Matts Leiderstam. Det är också tydligt att de pedagogiska problem som dessa båda konstriktningar hade redan på 1960-talet kvarstår än idag. Christine Ödlund Matts Leiderstam

7 Den förra Modernautställningen var en massiv visuell presentation. De flesta verken kändes också väl förankrade i 2006 års samtidsscen. Man skulle kunna kalla det urvalet för konstpolitiskt konservativt, men ordet verklighetsanpassat är också möjligt. I årets presentation är överraskningarna betydligt fler, ja de deltagande konstnärerna är i många fall totalt oprövade i ett svenskt konstsammanhang. Det låter ju både intressant och anmärkningsvärt. Kuratorerna tar således en avsevärd risk genom att presentera detta som en samtidskonst i vardande. Men naturligtvis finns här ett antal säkra kort: Ann-Sofi Sidén, Cecilia Edefalk, Truls Melin, Eva Löfdahl, Astrid Svangren, Jens Fänge, Magnus Bärtås och Leif Elggren för att nämna några. Nathalie Djurberg framstår naturligtvis också som ett följdriktigt val. Kanske är det hennes videoverk, färgade av en gripande svart humor, som tillsammans med Christine Ödlunds überromantiska ljusprojektioner sätter starkast avtryck på den aktuella utställningen. Även rummet med Astrid Svangren, Per Mårtensson och Olav Christopher Jenssen äger auktoritet, är väldisponerat och visar tillit till betraktarens visuella kapacitet. Det samtida måleriet är däremot relativt nedtonat, trots att några av våra mer namnkunniga målare är representerade. Dessutom kan man i vissa fall beskåda en märklig förskjutning från autonoma konstverk till något som närmast kan beskrivas som förgyllande inredningsdetaljer. Jag tänker exempelvis på Viktor Kopps och Ann Edholms (i och för sig intressanta) målningar som försatts i ett kidnappningsläge i förhållande till Kajsa Dahlbergs och Leif Holmstrands respektive installationer. Märkligt nog känns även Jens Fänges målningar delvis som tavlor på en utställning när de konfronteras med Axel Liebers dominanta, rumsliga verk. Här finns uppenbarligen utställningstekniska problem; att visa måleri på ett adekvat sätt är mer delikat än man först tror. Men det är knappast enbart presentationstekniken som är problematisk på årets Modernautställning. Det något tveksamma urvalet av konstnärer, med en tydlig kantring åt representanter för en torr och akademisk konceptkonst, måste sägas vara avgörande. Och kanske närmar sig huvudkuratorn Fredrik Liew själva kärnan när han i sin katalogtext talar om att man har lämnat och det tidiga 2000-talets ironi och cynism bakom sig. Och med dessa även den mogna livsinsikten som den befriande humorn står för, frestas man att tillägga. Nathalie Djurberg Nina Canell I förgrunden, installation av Johan Tirén I bakgrunden, video av Esther Shalev-Gerz Stockholm Leif Mattsson Sara Jordenö Eva Löfdahl Moderna Museet, Stockholm Omkonsts startsida

8 KOMMENTERA ARTIKELN (endast redaktionen kan läsa ditt inlägg) Namn (frivilligt): Namn E-post (om svar önskas): E-post Här kan du lämna synpunkter på artikeln till redaktionen: Skicka

9