Den svenska IT-historien

Transkript

1 1 Den svenska IT-historien SKF Hofors bruk juni januari 1961 Jag heter Nils-Erik Sahlström, är född 1939 och bor nu i min barn- och ungdomsort Hofors i södra Gästrikland. Då jag hösten 1953 fick polio i vänster ben var det naturligt för mig att söka ett lättare sommarjobb. Jag fick sommaranställning på brukskontoret vid dåvarande SKF Hofors Bruk (nuvarande OVAKO) och hålkortsavdelningen. När jag började var jag 15 år och var naturligtvis yngst på avdelningen. Om jag minns rätt var vi, förutom hålkortsföreståndaren, 8 st hålkortsoperatörer. Utöver oss killar så fanns ett antal stansoperatriser, 7 8 st. Maskinparken vid den tiden, så som jag minns den, var av märket IBM och bestod av 2 st tabulatorer, 1 st kalkylator, 1 st collator samt 2 st sorteringsmaskiner. Det var många gånger ett tufft och jäktigt arbete men då vi hade mycket roligt så kändes inte detta. Då jag var yngst fick jag ansvaret för hålkortsarkivet i källaren där man även kunde smyga åt sig en fika på lördagarna tillsammans med en arbetskamrat. Under tiden vid SKF läste jag en NKI-kurs om datorer och fick bl a lära mig det binära talsystemet. Mina arbetskamrater fick många tillfällen till att retas med mig om detta. Hålkortsoperatör Ivar Olsson vid en av tabulatorerna någon under andra halvan av 1950-talet. Jag blev kvar vid SKF tills jag fick kännedom om ett hålkortsoperatörsjobb vid Wikmanshytte Bruk någon mil utanför Hedemora och ca 5 mil från Hofors.

2 2 Wikmanshytta Bruk 1 februari 1961 sensommaren 1963 Jag hade ingen aning om var Vikmanshyttan var beläget, men det tog jag reda på genom IBM:s servicetekniker som även var verksam i Vikmanshyttan. Hedemora hade jag besökt några år tidigare då jag och ett par kamrater cyklat från Hofors till Hedemora för att bese TTloppet som på den tiden var en stor folkfest. Huvudanledning till att jag accepterade en anställning var att jag fick ett par hundralappar mer i månaden och att jag skulle vara den enda hålkortsoperatören. Dessutom erhöll jag och min hustru en lägenhet om 3 rum samt kokvrå och badrum. Tidigare hade vi haft 1 rum och kök. Från vårt fönster kunde vi se brukskontoret så det var promenadväg till och från arbetet. Min hustru erhöll arbete som stansoperatris. Vi kunde inta frukost, lunch och middag för 5 kronor vardera per dag på brukshotellet som låg granne med brukskontoret. En mycket bekväm lösning. Det mesta på den lilla orten var inom gångavstånd, t ex badplatsen och affärer som det fanns två stycken av. En konsumbutik och en privatägd. Hålkortsavdelningen i Vikmanshyttan var naturligtvis mindre till omfång än den i Hofors. Den erbjöd å andra sidan ett mer omväxlande arbete. Hålkortschefen var en charmerande och vänlig person. Förutom hålkortschefen och jag så fanns det då 2 stansoperatriser, senare 3 med min hustru. Stansoperatriserna Inger Persson, Ingegerd Sahlström och Gunborg Henrysson tar en paus från stansarbetet De administrativ rutinerna skilde sig en aning från de vid SKF. Vi hade en faktureringsrutin där vi fick byta typstänger i tabulatorn för att kunna skriva ut andra än svenska tecken.vi hade också en lönerutin för utbetalning av löner till kollektivanställda, d v s de som arbetade med stålframställningen. Lönerna till tjänstemännen var mycket hemliga och handhades av en mindre grupp tjänstemän. Maskinparken utökade med en collator för att kunna matcha ihop löntagarna namn med namn- och adressuppgifter som skrev med versaler. Förutom tabulator och collator samt kalkylator och sorteringsmaskin så hade vi en liten fuktanläggning då lokalerna var mycket

3 3 torra och orsakade bekymmer med hålkorten. Lokalerna var belägna i källarvåningen och utanför rann en bäck där det fanns änder. Hålkortschefen slutade och flyttade till Rörstrands porslinsfabrik i Lidköping varvid jag fick erbjudande att ta över som hålkortschef, vilket jag accepterade. Avesta Jernverk i Avesta hösten 1963 sommaren 1964 Jag kunde aldrig glömma drömmen om en datamaskin. Jag fick via hörsägen höra talas om att Avesta Jernverk hade planer på att skaffa en datamaskin. Då jag erbjöds arbete som hålkortsoperatör i Avesta tackade jag ja till detta erbjudande och vi flyttade dit hösten Min hustru erbjöds arbete som stansoperatris. Vi erbjöds en nybyggd lägenhet i centrum av Avesta med gångavstånd till arbetet i en gammal bruksfastighet i närheten av Dalälven. Efter en tid på hålkortsavdelningen erbjöds jag att bli överflyttad till KR-avdelningen (kontorsrationalisering) som leddes av två män från Stanford University i USA. Man genomförde vid den tiden ett omfattande rationaliseringarbete i avsikt att effektivisera och rationalisera. Det var som jag upplevde det ett ganska så otäckt arbete att gå runt på olika kontor och utföra tidsstudier och intervjua tjänstemän. ofta sådana med väldigt lång anställningstid. Jag trivdes aldrig riktigt väl med detta. Det blev aldrig någon dator vid Avesta Jernverk. Johnsonkoncernen, som då ägde jernverket, beslutade att i stället starta en servicebyrå för hela koncernen. Den fick namnet DATEMA. Jag och någon till av hålkortsoperatörerna fick erbjudande om att följa med till Stockholm och arbete vid DATEMA. Då jag redan då tyckte att miljön i Stockholm var extremt jäktig tackade jag nej till erbjudandet. Jag började se mig om efter ett nytt arbete och läste platsannonserna i bl a Dagens Nyheter. Jag hittade en annons om ett arbete som hålkortschef vid Landskrona kommun. Efter en tid ringde stadskamrersassistenten vid Landskrona kommun och bad mig komma ner till Landskrona så de fick träffa mig. Då fick jag bråttom. Det enda jag visste om Landskrona var genom ett TV-program av den legendariske fotbollskommentatorn Putte Kock som hade gjort ett program om Landskrona BoIS och den fine fotbollsspelaren Hasse Persson. Jag åkte till stadsbiblioteket i Avesta och skaffade mig information om Landskrona och upptäckte då att det var en kuststad vid Öresund. Det var en avsevärd sträcka mellan Avesta och Landskrona i Skåne. På den tiden var det ca 70 mil bilvägen. Vi kom överens om vilket datum jag skulle åka till Landskrona. Då jag förstod att det skulle bli kostsamt åkte jag till mina föräldrar och lånade pengar till biljetten. Jag inhandlade en ny slips så jag skulle göra ett propert intryck. Jag steg på sovvagnen i Krylbo och delade kupé med en person som låg och sov. Den personen steg av i Mjölby. När jag vaknade i närheten av Eslöv och tittade ut såg jag ett alldeles platt landskap där dimman låg lägrad. Tyckte att jag hamnat på månen. Då jag klädde mig upptäckte jag att min medresenär fått med sig min nyinköpta slips. I Landskrona träffade jag stadskamreren, stadskamrersassistenten, lönekamreren och debiteringskamreren samt ytterligare en person. Vi diskuterade min anställning fram till lunch och åt lunch på Hotell Öresund och jag minns att vi till förrätt fick isade räkor. En nyhet för mig.

4 4 Jag fick en rundtur i Landskrona och upptäckte då de stora bilfärjor som trafikerade Landskrona Köpenhamn. Jag hade aldrig tidigare sett så stora passagerarfartyg. Vi blev överens om min anställning och de utlovade en lägenhet. Efter lunchen och rundturen hade jag gott om fritid då mitt tåg gick tillbaka på kvällen. Jag letade på färjeläget och åkte två resor fram och tillbaka. Minns att jag åt en mycket välsmakande Wienersnitzel under den ena av turerna. Blev förvånad över det låga priset på bl a snaps och starköl. Har för mig att en snaps kostade 1,10 och cigarretterna var också billiga. På natten återvände jag till Krylbo, denna gång utan sovvagn. Landskrona kommun 1 juli december 1980 När det var dags att flytta till Landskrona ringde jag till min kontakt i kommunen för att fråga till vilken adress flyttfirman skulle sända räkningen och fick då beskedet att flyttkostnaden skulle vi själva stå för. Det var vi inte vana vid då tidigare flyttkostnader betalats av det företag som anställt oss. Nu var goda råd dyra hur skulle vi bete oss! Jag tog kontakt med SJ som hyrde ut en godsvagn till oss. Från bostaden till godsvagnen anlitade vi en flyttfirma. Då kom vi relativt billigt undan. Någon av de sista dagarna i juni 1964 tog vi med oss vår tax och satte oss i vår svarta Wolksvagen av 1954 års modell för att åka till Landskrona. Minns att vi rastade strax söder om Omberg och trodde då att vi snart var framme. Landskapet var ju likt Skåne, men vi hade över halva sträckan kvar. Vi kom i alla fall ner till Landskrona under morgonen och uppsökte rådhuset där våra lägenhetsnycklar fanns tillgängliga. Lägenheten hade vi fått i ett nybyggt hus, granne med Karlslundsparken och Landskrona idrottsplats där BoIS spelar sina hemmamatcher. Nu återstod ett problem: att få upp möblerna från järnvägsstationen och till bostaden. Så småningom lyckades vi få tag i en äldre man med en liten lastbil som körde möblerna åt oss. Jag minns hur jobbigt det var för min hustru och mig när vi bar upp tvättmaskinen till 3:e våningen. Så småningom var allt på plats i vår trerummare på 70 kvadrat. Hålkortsavdelningen skulle få sina lokaler på bottenvången i det som nu är Landskrona museum. Det enda som fanns i lokalerna var en sjukhussäng. En rest från Landskronas 450- årsjubiléum Det hade gjorts noggranna förberedelser i samarbete med en konsult från IBM vilka manuella rutiner som skulle bli föremål för hålkortsbehandling. Följande administrativa rutiner var tänkta för hålkortsbearbetning: - självkostnads- och bokföringsrutiner - löneredovisning med ett stort antal följdrutiner - barnbidragsrutin - familjebostadsbidrag - familjebidrag - hyresdebitering - el-, gas- och vattendebitering - socialregisterföring - hundskatteuppbörd

5 5 - bibliotekets lånekontroll - förrådsredovisning - tomträtts-, arrendedebitering m m. Den maskinpark som var beställd från IBM var: Stansmaskin Kontrollstansmaskin Collator Tabulator med flerradsutskrift från samma kort Reproducerande summastansmaskin med streckmärkningsavläsning Översättare Multiplicerande kalkylator Total årskostnad för maskiner inkl all teknisk service och reservdelar var kronor. Personal: Hålkortschef Operatör Stansoperatriser, 2 st Årskostnad för personal ca kronor. Uppgifterna är hämtade från protokoll av den 23 september För att underlätta övergången till hålkortsrutiner anställdes en stansoperatris som arbetade med debiteringsrutinen för el, gas och vatten (konsumtionsavgifter) och en som arbetade med bokföringsrutiner. Hålkortsoperatören kom från löneavdelningen och var väl förtrogen med denna rutin. Alla elinstallationer som behövdes till de olika hålkortsmaskinerna gjordes och ny belysning installeras. Likaså vägg mellan maskinhall och stansoperatrisernas rum. Detaljerade flödesplaner uppgjordes för de olika rutinerna, hålkortslayouter ritades och kopplingschemor för de bearbetningar som skulle utföras av de olika maskinerna ritades. Så fortskred arbetet intill dess samtliga hålkortsmaskiner var på plats och bearbetningar kunde ta sin början.

6 6 Stansoperatriserna Margaretha Eriksson och Marianne Gustavsson tar en välbehövlig paus Stansoperatriserna Gudrun Övén och Ingegerd Sahlström i arbete. Med tiden växte datamängden och hålkortsrutinerna utvecklades med flera rapporter. Antalet stansoperatriser utökades. Hålkortsoperatören slutade och en ny anställdes. Med tiden klarade inte hålkortsmaskinerna av mera arbete utan mycket övertid och en ny utredning gjordes om vad som skulle göras. Beslutet blev att ersätta hålkortsmaskinerna med en dator av märket IBM 360/20 utan möjlighet till lagring på magnetmedia. Den installerades vid årsskiftet Datorn hade ett interminne på 8 kb och var utrustad med en s k flerfunktionsenhet som kunde läsa och stansa hålkort. Programmeringsspråket var RPG. Det innebar programmeringskurser hos IBM i Stockholm. Det anställdes även en systemman/ programmerare som hade genomgått viss datautbildning i Hallsberg.

7 7 Datamaskin har premiär i Landskrona kommun. Bakom de tjocka murarna i Adolf Fredriks kasern skedde det stora förändringar i januari Då skiftade Landskrona sin hålkortsanläggning till en ny modern dataanläggning. Det nya monstret, en IBM 360/20, arbetar både tystare och snabbare än hålkortsanläggningen. Den har plats för minnespositioner. I dag har en mobiltelefon större kapacitet. Enligt lokalpressen var Landskrona den minsta staden i landet som ditintills skaffat datamaskin. Datachef Nils-Erik Sahlström övervakar här inmatningen av hålkorten. Datachef Nils-Erik Sahlström vid sitt skrivbord I och med att datamängderna ökade och likaså datamognaden så gjordes en utredning för att se vilka kostnader och konsekvenser det skulle bli om data kunde lagras på magnetmedia (skivminnen och magnetband). Anbud togs in från ett flertal datorleverantörer såsom IBM, ICL, UNIVAC, NCR och Siemens. ICL Data AB med kontor även i Malmö gick segrande ur striden. Dels p g a pris och dels p g a den assistans som utlovades vid övergången från IBM 360/20 till ICL 1901 utrustad med såväl skivminnen som magnetband. Programmeringsspråket fick bytas till COBOL. Vi fick assistans av två erfarna programmerare från ICL:s Malmökontor. Även om det innebar mycket arbete så lyckades vi på kort tid programmera om systemen till COBOL. Några bildskärmsterminaler var inte aktuella på den tiden och om de fanns så var det synnerligen kostsamt. Kommunen projekterade uppförandet att ett nytt stadshus som skulle uppföras vid färjeläget på Sockerbolagets gamla tomt. Det beräknades bli inflyttningsklart i juli Vi på data-

8 8 avdelningen, som var vårt nya namn, fick vara med från början och ha synpunkter på avdelningens utrymmen. Ett mycket spännande och lärorikt arbete. Med tanke på alla tunga maskiner blev vi placerade på bottenvåningen. Maskinhallen utrustades med dubbelgolv för kabeldragningen och undertak för luftkonditionering. I källaren, med direkthiss, fick vi ett blankettförråd. Maskinhall och vårt säkerhetsarkiv utrustades med brandlarm och varning för fuktskador. Landskrona stadshus, inflyttningsklart i juli 1976 Datorkonfigurationen uppgraderades till ICL 2903 med större skivminnen. De nya var på 60 MB vardera, totalt 120 MB. Hålkortsstansarna ersattes med s k DDE, programmerbara bildskärmsterminaler. Registrerade och verifierade data lagrades direkt på ett litet speciellt skivminne. För att kommunicera med post- och bankgiro anskaffades modem som gjorde det möjligt att erhålla räkningsinbetalningar via teleledning. Lönerna till SPADAB sändes även dessa via teleledningen. Inflyttningen i det nya stadshuset förlöpte mycket bra utan i stort sett några problem. Allt var planerat mycket noggrant in i minsta detalj. Våra datarutiner utvecklades i samarbete med våra beställare och under en period utförde vi legobearbetningar åt ett par Skåne-kommuner tills de själva skaffade datorstöd. Hofors den 27 september Nils-Erik Sahlström

9 9