Vad är ett torp? I dag hyrs ett 30-tal torp på Tullgarns kungsgård ut som fritidshus. Marken brukas av arrendatorer.

Transkript

1 Vad är ett torp? en del fick vara kvar och blev fritidshus. Förutom bostadhuset bestod torpet av flera andra byggnader, som var nödvändiga för att livet skulle fungera. Utedasset, vedboden, fähus för grisen och kanske en ko samt jordkällaren, där rotfrukter och potatis förvarades på vintern. Kanske syns fortfarande spåren efter små åkertegar och trädgårdsland, omslutna av sten- eller trägärdesgårdar. Brandliljorna och krusbären på tomten kan ha spirat åtskilliga vårar. Helheten är viktig att bevara den är en påminnelse om livet som en gång levdes på torpet. Torpet Hummelvik vid Tullgarns kungsgård omkring Torpet syns knappt bakom fruktträden. I dag hyrs ett 30-tal torp på Tullgarns kungsgård ut som fritidshus. Marken brukas av arrendatorer. FOTO: PRIVAT ÄGO Från nyodling till sommarstuga I dag används ofta ordet torp för ett litet hus på landet eller en sommarstuga. Ordet torp dyker upp i ortnamn från början av vikingatiden på 800-talet och fram till 1300-talet. Det betydde då ungefär nyodling eller nyanläggning från en huvudgård och berättar att ny mark bröts upp för att odla. När torpen blev vanliga på 1600-talet var det för jordbruksarbetare vid de stora godsen. Salsta kronoegendom hade hela 45 torp år I slutet av 1800-talet skedde en stor utflyttning till städerna. Det ledde till att många torp revs, men

2 Dagsverkstorp Torpen var en del av ett större sammanhang. På jordbruksegendomar innebar torpsystemet att bostaden uppläts mot ersättning i form av dagsverken. Ett visst antal dagar per år skulle torparen stängsla, gräva diken, plöja och arbeta med höslåttern åt godsherren. Dagsverkstorpen ökade i antal fram till 1860-talet. Systemet med dagsverkstorp avvecklades och upphörde Soldattorp Soldat- och båtsmanstorpen ingick i en militär organistation, indelningsverket. Den uppkom 1682 och användes fram till allmän värnplikt infördes Där bildade varje by eller ett antal gårdar en så kallad rote, som var skyldig att hålla en soldat med årlig lön, bostad, mat och kläder. Hela familjen ingick i systemen Förutom bostaden bestod torpen av åker och äng, som torparen nyttjade för eget bruk. Torparens familj bidrog till att systemet fungerade. Hustrun och barnen skötte det egna lilla jordbruket, som kunde föda en ko och en gris. I köksträdgården odlade de rotsaker, som tillsammans med några frukträd och bärbuskar gav värdefull tillskott. Torpnamn Soldattorpen avslöjar sig ofta genom sina namn, som de fick efter sina brukare. Hör du torpnamn som Lustig, Barks, Kanon, Frisk och Resolut vet du vad det är frågan om. Var torparen även hantverkare kunde det ge namn till torpet, som Hovslagartorp. Andra namn kan berätta om sådant som inte finns kvar i landskapet, exempelvis Grindtorp. Bilden överst skördas vete vid torpet Humlegården, Tullgarns kungsgård, I mitten syns ett torp i Viby by vid Venngarns kungsgård och längst ner ett foto från Kastellegårdens kungsgård i Bohuslän. FOTO: PRIVAT ÄGO FOTO: PRIVAT ÄGO

3 Statarlängor och arbetarbostäder Statare och statarlängor Med tiden blev det vanligare att statare ersatte torparna som arbetskraft. Statare var gifta lantarbetare som fick en del av sin lön i form av stat naturaprodukter. Statarna anställdes oftast på ettåriga kontrakt. Under den sista veckan i oktober, den så kallade slankveckan, var det möjligt att flytta för att ta anställning vid någon annan gård. Statarsystemet avskaffades formellt 1945 men i praktiken betydligt tidigare. Statarna bodde ofta i statarlängor som låg inne vid gårdscentrum. Det var ofta flerfamiljshus med ett rum och kök per familj. På flera av SFV:s egendomar har det funnits statare anställdes statare vid Svartsjö kungsgård och det är första gången som statare nämns i Sverige. Under 1800-talet blev statarsystemet allt vanligare och statarlängor byggdes på många av de stora gårdarna. Vid Salsta kronoegendom fanns statare kvar ännu på 1930-talet och på Lillö kungsgård byggdes två statarlängor under 1800-talet, de är nu båda rivna. På statarmuseet på Huseby bruk kan man fortfarande i dag få se hur en statarfamilj levde på 1930-talet. Arbetare och arbetarbostäder Avskaffandet av statarsystemet och minskningen av torpare ledde till att ny arbetskraft behövdes. I början av 1900-talet byggdes många arbetarbostäder upp på eller nära gårdarna. Ofta byggdes husen som fyrkantiga hus i ett till två plan med sadeltak. Den stora mängden arbetarbostäder som uppfördes krävde nya material och effektivare arbetssätt. Arbetarbostäderna byggdes ofta med en stomme av reglar. Fasaden kläddes ofta med locklistpanel eller panel av korrugerad plåt. Taken bestod ursprungligen av eternit eller tegel. Bostad efter rang Bygget av arbetarbostäder effektiviserades genom typritningar. Inte mindre än sju likadana arbetarbostäder uppfördes på Ottenby kungsgård på Öland Kalmars stadsarkitekt Josef Fredrik Olsson gjorde ritningen. Arbetarbostäderna fick ofta namn efter funktion och husets storlek. Placering och utformning speglade den anställdes rang. Vid Frövi översteboställe i Västmanland ligger ladugårdsförmannabostaden i gårdscentrum och arbetarbostäderna en bit därifrån. FOTON: NORDISKA MUSEET Statare vid Ottenby kungsgård omkring Arbetarbostad vid Ottenby kungsgård cirka 1900.

4 Arbetarbostaden på Kastellegårdens kungsgård, sydväst om Kungälv i Bohuslän. Mjölkerskor på Kastellegårdens kungsgård, omkring sekelskiftet FOTO: PRIVAT ÄGO

5 L ANDSARKIVET HÄRNÖSAND FOTO: OK TOD AB

6 Skogsarbetarnas bostäder Skogen har länge varit ryggraden i Norrbottens ekonomi. I början av 1950-talet var skogsarbetet omfattande och många förläggningar anlades i skogen. De byggdes ofta med moduler som flyttbara baracker, som dock blev kvar permanent. Barackerna var av trä med plåttak och innehöll oftast flera rum. Ett rum för gemensamhetsutrymme och matlagning, ett rum med sängar och ett separat utrymme att torka kläder och hästutrustning i. Vouskonkojan är ett exempel på en koja där den ursprungliga inredningen med tio sängplatser finns kvar. Skogsarbetarna bodde i dessa baracker under veckorna och hade sina familjer hemma. Det fanns också förläggningar för permanent bruk, där skogsarbetare bodde med sina familjer året runt. Ett sådant exempel är skogsarbetarbyn Forsnäs i närheten av Arjeplog. Lotsar med hustrur på Väderöarna. FOTO:SKOGSMUSEET I LYCKSELE Fyrvaktar- och lotsbostäder Säkerheten till havs har varit viktig i sjöfartens historia. Under 1800-talets andra hälft byggdes fyr- och lotsväsendet upp ordentligt och ingick i en statlig organisation. Det ledde till att en mängd fyrvaktar- och lotsställen etablerades i skärgården. Öarna låg strategiskt till för sjöfarten, men avlägset i förhållande till fastlandet och för de lotsar och fyrvaktare med familjer som bodde där var kontakterna med fastlandet få. På många öar fick barnen undervisning på plats eftersom vägen till fastlandet var för lång och farlig. Familjerna försökte i mesta möjliga mån att vara självförsörjande. Även på de mest karga och utsatta öar anlade de trädgårdsland, omgärdade med stenmurar för att skapa bättre odlingsklimat. På flera öar såsom Rödkallen, Nidingen och Eggegrund hyrs före detta fyrvaktarbostäder eller lotsstugor ut som fritidshus. FOTO: BERTIL QUIRIN På öarna och i skogen Skogsarbetare vid en skogskoja. Fotot överst visar fyrvaktarbostället på Utklippan i Blekinge och underst syns fyrvaktarbostaden på Bergudden, Holmön i Västerbotten. Skogsarbetarkojan i mitten är Långuddekojan i Norrbotten.