Svensk Filmdatabas. Förlaga: Uppkomlingarna. En personundersökning (Roman) Mi Elfverson. Christina Olofson Joakim Strömholm.

Transkript

1 Tag ditt liv Videotitel i Sverige Tag ditt liv Produktionsuppgifter: Produktionsbolag dur-film AB, Tyresö Stiftelsen Svenska Filminstitutet, Stockholm Distributör i Sverige (35 mm) Triangelfilm AB, Stockholm (1995) Distributör i Sverige (35 mm) (fysisk) Kulturföreningen Kedjan, Malmö (1995) Distributör i Sverige (hyrvideo) (fysisk) Sandrew Film AB, Stockholm (1995) Laboratorium FilmTeknik AB, Solna Mixning Studio Lagnö AB, Trosa Movie Track AB, Solna Övrigt bolag Pica Pressfoto AB, Stockholm Förlaga: Författare Regi Manus Producent Foto Musik Scenograf Klippning Ljudtekniker Rådgivare Inspelningsledare Produktionsassistent Rollsättare Filmkonsulent Stillbildsfoto Ljussättare Negativklippning Optisk printer Instrumentalist Uppkomlingarna. En personundersökning (Roman) Per Gunnar Evander Magnus Jarlbo Gunilla Allard Ragnar Samuelsson Staffan Lamm Mi Elfverson Mi Elfverson Olle Westholm Mi Elfverson Per Lysander Johanna Hald Christina Olofson Joakim Strömholm Ragnhild Haarstad Börje Sundberg Catrine Johansson Björn Selander Catharina Backman Tomas Gunnarsson Torbjörn Helander

2 Musiktekniker Rekvisita Kläder Maskör Ljudläggning Mixning Textdesign Övrig medarbetare Percy Ingesson Jan Persson Nils Rogeblad Eva Svensson Bo Kristiansson Barbro Hård Sven Lundén Sven Lundén Ragnar Samuelsson Lars Jameson Bengt Andersson Peter Holthausen Per Carleson Per Carleson Hans-Eric Ahrn Jan Lundkvist Marek Wiser Håkan Holmberg Peter Östlund Ragnar Schmid Kay Tinbäck du Rées Pelle Sundberg Göran Sonnevi Bildformat: Vidfilm (1,66:1) Färgsystem: Svartvit och färg Ljudsystem: Dolby Stereo Spectral Recording Originallängd i minuter: 82 Censur: Datum: Åldersgräns: Tillåten från 15 år Längd: 2249 meter Sverigepremiär Saga Stockholm Sverige 82 minuter Videorelease Sverige 79 minuter Rollista: Hans Mosesson Björn Granath Benny Granberg Niklas Hald Barbro Kollberg Jussi Larnö Anna Lindholm Anneli Martini Stig F. Dahlman Björn Granath Benny Clark, en av pojkarna i källaren Signe Dahlman, Stigs mor Ensio Eva, Stigs fru Måna

3 Bibi Nordin Vera Lundberg Terri-Lynne Sandberg Birgitta Hans Wigren berättaren undersökaren, veckotidningsfotograf Fredrik Asplund Lenny, en av pojkarna i källaren Anya Alenberg flicka i källaren Daniel Hellström Micke Berg Herman Mattsson Jörn Jansson Sebastian Ylvenius Anton Westholm Simon Westling Anna Byström-Söderqvist gravid kvinna Måns Kjellqvist barnet - Medverkande i avsnitt ur filmen Tältet (1978): Boel Höjeberg Maria Grahn Sonja Lund Barbro Oborg Hans Wiktorsson Paula Brandt - Medverkande i avsnitt ur filmen Målaren (1982): Hans Mosesson Anneli Martini Jussi Larnö Weiron Holmberg - Medverkande i avsnitt ur filmen Du gamla, du fria (1972): Hans Mosesson Björn Granath Peter Wahlqvist Marie-Louise De Geer Ann-Charlotte Hult Berit Nyman Svante Holmström Anki Rahlskog Robert Carleson Träd, Gräs och Stenar - Medverkande i avsnitt ur filmen Almbråket (1971): Ulf Lundell Musik: Famous Blue Raincoat

4 Che farò senza Euridice. Ur Orfeo ed Euridice (grammofonskiva His Master's Voice/EMI 1978). Sonat, piano, nr 29, op. 106, B-dur Stefan Forsséns requiem (inspelning från 1990) Nu tändas tusen juleljus (CD A Bluebell Compact Disc 1991 Frank Hedman AB). Stille Nacht, heilige Nacht! (CD Bluebell 1991 Frank Hedman AB) Revolutionsoperan (avsnitt ur filmen "Tältet" 1978). Segerhymnen (avsnitt ur filmen "Tältet" 1978) Svensk filmografi

5 Stockholm den 10 maj Fotografen Göran berättar att hans vän, konstnären och skådespelaren Stig F Dahlman, hittats död i sin källare. Han har legat död i flera månader före upptäckten. Polisen tror att det är en olyckshändelse, men Göran anar att något har hänt i källaren. Han minns sista gången han såg Stig. Det var vid Kungsträdgården den 30 november 1992, under bråken mellan Karl XII-hyllande skinnskallar och motdemonstranter. Stig kallar skinnskallarna barnrumpor som söker efter en fadersgestalt, och nämner att det bor några pojkar i hans källare. Göran får hans telefonnummer, men ringer aldrig. Stig ringer däremot flera gånger - ena gången för att skälla ut Göran för att denne inte ringt och därefter för att vädjande be Göran om att ringa när han har tid. Göran börjar undersöka Stigs bakgrund och hem. Han fotograferar källaren och frågar sig om de pojkar som Stig påstod bodde där var verkliga. Göran intervjuar de som kände Stig: hans mor, hans f d hustru och hans svärmor, hans arbetskamrater och vänner. Tillsammans med Görans egna minnen av Stig får vi följa dennes liv från barndomen till tiden strax före hans död talet. Stig växer upp på en bondgård i Bastfallet norr om Österfärnebo i södra Gästrikland. Eftersom han var äldste sonen ville fadern att han skulle ta över gården, men Stig vägrade och ville i stället bli konstnär. När han fyllt 20 flyttar han hemifrån för att arbeta på ett pappersbruk i Värmland så att han kan spara ihop till en vistelse i Paris, där han tänker ägna sig åt att måla. Men han blir kvar ett helt år, och börjar måla av vardagen i fabriken. En kvinnlig arbetskamrat beskriver honom som snäll men envis och alltid i behov av att ha rätt, särskilt då han druckit. En händelse som tycks ha förändrat Stig, var då arbetskamraten Eskil segnade död ner på fabriksgolvet efter en hjärtinfarkt. Han börjar måla av dödsögonblicket, och hänger flera av målningarna i brukets matsal. En chef upptäcker dock snart vad han gjort och ger honom sparken. Därefter söker han och kommer in på Konstfack i Stockholm, men vantrivs och känner utanförskap på grund av sin klasstillhörighet. Han lämnar snart utbildningen och börjar spela gatuteater samtidigt som han framgångsrikt fortsätter konstnärskarriären med flera utställningar i Stockholm. Vi ser honom delta i bl a Öyvind Fahlströms film Du gamla, du fria, en film som till en del består av anarkistiska protesthandlingar gentemot bl a Wallenbergs banker och ett stockholmsbesök av amerikanska flottan i slutet av 1960-talet. Stig är som besatt av tankar kring döden alltsedan Eskils död på pappersbruket. Detta hans tillstånd förstärks då fadern och brodern 1968 omkommer i en trafikolycka. Det konfliktfyllda förhållandet till fadern ersätts nu med skuldkänslor för allt som var ouppklarat. Föräldrarnas bondgård säljs. Stig flyttar med modern till en lägenhet i Gävle, där han inleder förhållanden med många kvinnor, ibland flera samtidigt. En kvinna, vars bästa vän Anette var tillsammans med Stig, berättar att Stig tvingat Anette att göra illegal abort då hon blev gravid. Men när Anette blir gravid igen vill han gifta sig med henne. Anette avvisar honom och han flyr i bitterhet till sina morföräldrars jordbruk utanför Sveg, där han vistas under en sommar. Göran hittar några av Stigs anteckningar från den tiden. "Bara döden återstår", skriver han på ett ställe. Blandat med intervjuerna får vi också ta del av Görans egna personliga minnen av Stig, alltsedan de träffades för första gången i samband med Tältprojektets sverigeturné sommaren Liksom flera av de intervjuade minns Göran Stig som intensiv men sluten och hemlighetsfull. När de sågs första gången satt Stig och skrev och tecknade, men trots deras med tiden ganska nära vänskap - bl a under en segelsemester - har Göran en känsla av att han aldrig kom Stig riktigt nära, att det var som om han dolde något även för sina närmaste. En natt på hösten samma år som segelsemestern ser Göran sin flickvän ha samlag med Stig i fotolaboratoriet. Länge efteråt ringer Stig för att släta över och vädja till Göran att de trots det som hänt ändå kan vara vänner. En kort tid därefter gifter sig Stig i kyrkan med en 20 år yngre kvinna, Eva. De flyttar till en villa utanför Stockholm. I början går det bra för Stigs konstnärskarriär, men fem år före sin död slutar han tvärt att måla. Den sista serien tavlor ger han samlingstiteln "Smärtans bilder". Äktenskapet knakar i fogarna. Stig och Eva försöker men kan inte få barn, och Eva får beskedet att hennes äggledare är sammanväxta. Bland Stigs anteckningar läser Göran att tanken på barn blev en fix idé för Stig. "Måste göra avtryck", står det bland annat. Och Stig skriver sedan om att han är beredd att söka upp en kvinna - vilken som helst på stan - för att göra henne gravid. Till slut blir det outhärdligt för Eva, och trots att hon fortfarande älskar Stig tar hon ut skilsmässa på vintern 1992 och flyttar ifrån villan. Det är då som pojkarna börjar dyka upp i källaren hemma hos Stig. Vi ser hur han vid jultid först får besök av en pojke som han kallar Lenny. Vresig försöker Stig först bli av med pojken, men bjuder sedan in honom. Lenny får bo i källaren. Stig försöker prata med honom men han svarar inte på några frågor, utan sitter bara tyst och stirrar medan han äter. Efter några dagar kastar Stig ut honom. I anteckningarna Göran läser skriver Stig att han

6 misstänker att Lenny kanske är hans son från någon tillfällig förbindelse. En kväll kort därefter upptäcker Stig att hela källaren är fylld av pojkar klädda som skinnskallar. Alla säger sig vara hans söner. På julafton bjuder Stig dem först på mat och sprit, men sedan blir han aggressiv och ger sig på Lenny. Han säger åt pojkarna att försvinna från huset, men de tycker att han ska ge dem pengar - "det är dags att betala underhåll, farsan". Tillsammans överfaller pojkarna Stig. De binder och torterar honom i källaren. Men i anteckningarna läser Göran att Stig under tortyren känner något slags tillfredsställelse, en känsla av att vara levande. Han skriver att han nu blivit en del av världen, som han länge stängt ute, och därmed också blivit en del av dess ondska. Vid sidan av den plats i källaren där Stig slutligen dör finns ett porträtt som Göran känner igen. Det är ett porträtt av en pojke med stora, vitt uppspärrade ögon som stirrar på åskådaren med tom blick. Göran har även sett Eva teckna en liknande pojke. Hon sade då att det föreställde Ögonpojken, som var så svag att han inte ens kunde gråta, en karaktär i Maxim Gorkijs roman "Min barndom". Göran läser Stigs sista anteckningar, gjorda strax före döden. Stig skriver att vad för ont pojkarna än gjort honom, så har han gjort dem än mer ont. Allt förefaller honom vara såsom i en dröm, och så stark är den drömkänslan att han inte ens kan känna någon smärta längre.