Konsekvensanalys av införande av kandidatarbete inom EF-nämndens civilingenjörsprogram. Utkast Ver 1.

Transkript

1 Konsekvensanalys av införande av kandidatarbete inom EF-nämndens civilingenjörsprogram. Utkast Ver 1. Inledning Detta dokument utgör EF-nämndens svar på uppdraget att undersöka möjligheterna att införa ett obligatoriskt självständigt arbete, kandidatarbete, under termin 5 eller 6 på samtliga civilingenjörsutbildningar samt att lämna förslag på lösning, tidpunkt för införande samt redovisa eventuella negativa konsekvenser av införandet. I uppdraget sägs: Det är därför angeläget att studenterna tränas i att självständigt arbeta i projekt där det ställs krav på redovisning och där kraven på den skriftliga kommunikationen efterliknar de krav som ställs på det avslutande arbete (examensarbete) som krävs för att få ut en civilingenjörsexamen. Utgående från denna formulering kan uppdraget tolkas på olika sätt, dels beroende på hur formuleringen läses och dels beroende på hur förutsättningarna är i nuläget inom nämndens program. Om tonvikten läggs på önskemålet att studenterna ska arbeta i projekt är detta redan väl tillgodosett inom EF-nämndens program. Om tonvikten däremot läggs på att studenterna ska genomföra ett större individuellt skriftligt arbete finns större skäl att diskutera förändringar i programmen. EF-nämnden ansvarar fr o m 2010 för fyra civilingenjörsprogram. Dessa är: Teknisk fysik och elektroteknik (Y) Teknisk fysik och elektroteknik Internationell (Yi) Elektronikdesign (ED) Medicinsk teknik (MED) Förutsättningarna för att införa kandidatprogram skiljer sig avsevärt mellan dessa program och därför kommer de nedan att behandlas var för sig. Dessförinnan kommer dock några allmänna aspekter att diskuteras: Det bör klargöras om och i vilka former kandidatarbetet kan genomföras i grupp och samtidigt uppfylla de krav på självständighet som anges i Högskoleförordning och existerande kursplaner. Av resursskäl är det önskvärt att arbetet kan genomföras i grupp. Andra lärosätens lösningar på detta problem bör studeras noga. Det är önskvärt att kraven och förutsättningarna kring kandidatarbetet, såsom gruppstorlek, typ av uppgift och andra aspekter, kan göras så generösa som möjligt, för att underlätta att hitta lösningar för de olika civilingenjörsprogrammen, eftersom förutsättningarna varierar mellan programmen. I nuläget finns två kursplaner för Examensarbete på teknologie kandidat. Dels TQxx10 och dels TQxx11 för kandidatexamen inom ramen för civilingenjörsutbildning. Lärandemålen i dessa är identiska, förutom att TQxx11 innehåller målet skapa, analysera och utvärdera tekniska lösningar. Detta innebär en viss inskränkning av vilken typ av kandidatarbeten som kan genomföras.

2 Ingenjörsmässigheten i programmet ska rimligen vara uppfylld redan innan kandidatarbetet införs, varför det inte bedöms nödvändigt att detta krav finns med för kandidatarbetet. Valet av huvudområde för kandidatarbetet kommer att behöva tänkas igenom eftersom det relateras till vilket huvudområde studenten kan ta ut sin kandidatexamen inom. Detta kommer att skilja sig mellan olika program. Med nuvarande programplaner och klassning av kurser kommer en student på ED-programmet att kunna få en kandidatexamen i Elektroteknik, givet att kandidatarbetet görs inom detta huvudområde. Y-programmet, å andra sidan, är bredare till sin karaktär, och där kommer en student inte upp till angivna 90 hp kurser inom vare sig Elektroteknik eller Teknisk fysik, och det medför att kandidatexamen, och därmed kandidatarbetet, kommer att höra till huvudområdet Teknik.

3 Teknisk fysik och elektroteknik (Y) Y-programmet är till sin karaktär ett brett program och innehåller mycket matematik. Av dessa skäl innehåller de tre första åren på programmet en stor mängd obligatoriska kurser, och i nuvarande programplan finns det bara 6 hp valfritt i slutet av årskurs tre. Årskurs tre i programmet illustreras i figur 1 nedan. I årskurs fyra inleds programmets masterprofiler, vilka i flera fall är tätt samordnade med nämndens masterprogram. För att kunna införa ett kandidatarbete i årskurs tre kommer man att behöva göra tämligen stora förändringar i programmet. Några alternativ för att hantera detta är följande: 1) Använd det valfira utrymmet och utöka och/eller komplettera kursen Elektronikprojekt Y så att ett kandidatarbete kan byggas kring denna. 2) Behåll Elektronikprojekt Y i dess nuvarande form och skapa utrymme för ett separat kandidatarbete genom att flytta upp någon/några obligatoriska kurser till högre årskurs. 3) Behåll Elektronikprojekt Y i dess nuvarande form och skapa utrymme för ett separat kandidatarbete genom att använda det existerande valfria utrymmet och därutöver ta bort eller minska obligatoriska kurser under programmets tre första år. Några reflektioner kring respektive alternativ: Kursen Elektronikprojekt Y, vilken tillkom som ett resultat av medverkan i CDIO-projektet, är central för att ge Y-studenterna en solid erfarenhet av projektarbete och ingenjörsarbete. Kursen är mycket uppskattad och har under flera har fått högst kursvärderingsbetyg av samtliga obligatoriska kurser på Y- programmet (medelvärde 4.44 för betygen under de senaste sju åren). Detta sägs för att betona vikten av att lösningar, såsom alternativ 1), för att införa kandidatarbete som bygger på denna kurs genomförs utan att det får negativa konsekvenser för kursen. Det är också viktigt att notera att kursen redan i dess nuvarande form ger ett stöd för kommande examensarbete genom att stor vikt läggs vid strukturering, planering och uppföljning av en större uppgift. En annan viktig aspekt på alternativ 1) är att en utökning av kursen Elektronikprojekt Y medför att balansen mellan kurser inom elektroteknik respektive kurser inom teknisk fysik påverkas och att det är viktigt att undvika att andelen teknisk fysik i Y-programmet upplevs som svag. En möjlighet som kommer att övervägas är att introducera mera fysikinriktade projektuppgifter i kursen. När Y-programmet reviderades med anledning av Bolognaprocessen och förlängningen till fem år valde nämnden principen att låta alla obligatoriska kurser ligga inom de tre första åren och att därmed låta masterprofilerna starta i termin sju. Att flytta upp obligatoriska kurser till årskurs fyra, vilket är fallet med alternativ 2), skulle därmed innebära en omfattande omstrukturering av programplanerna för såväl masterprofilerna som masterprogrammen.

4 Alternativ 3), d v s att ta bort och/eller banta kurser motsvarande 10 hp, skulle innebära tämligen stora ingrepp i programmet. Som diskuterades i inledningen är Y ett brett program som täcker in såväl elektroteknik som teknisk fysik, och programmet innehåller en stor mängd matematik. Att reducera programmet med 10 hp utan att påverka dess grundläggande karaktär är en mycket utmanande uppgift. Alternativen 2 och 3 skulle innebära att kandidatarbetet skulle genomföras parallellt med Elektronikprojekt Y, vilket sannolikt skulle innebära en stor arbetsbelastning, framför allt mot slutet av terminen. Figur 1: Nuvarande utseende hos årskurs tre på Y-programmet. Av skäl som redogörs för ovan förefaller den mest realistiska och motiverade lösningen vara att bygga på Elektronikprojekt Y och komplettera den med en skrivdel där behovet av förstärkning av individuella skrivfärdigheter kan tillgodoses. Det vore önskvärt att följande aspekter på skrivdelen kunde uppnås: Skrivdel omfattar 8 hp för att den tillsammans med Elektronikprojekt Y ska omfatta 16 hp. Ämnena för de individuella skrivna arbetena hämtas från ett brett spektrum av ämnen inom elektroteknik, teknisk fysik eller matematik, och studenterna kan välja ämne efter eget intresse. Skrivuppgifterna har relevans för det projekt som genomförs i Elektronikprojekt Y. Studenterna ges strukturerad återkoppling och handledning under skrivarbetet. Skrivuppgifterna påbörjas redan under VT1 för att få en rimlig arbetsbelastning under terminen. Kraven på det skrivna arbetet, till omfång och innehåll, läggs på en realistisk nivå så att syftet uppnås och studenterna får en rimlig arbetsbelastning. En effektiv organisation för administration av skrivuppgifterna utvecklas. Med en skrivdel om 8 hp kommer terminen att omfatta 32 hp, vilket innebär att 2 hp kommer att behöva tas bort från andra kurser.

5 Teknisk fysik och elektroteknik Internationell (Yi) De två första åren på Yi-programmet är till ca 85 % identiska med Y-programmets, och därutöver läser Yi-studenterna 14 hp Teknisk kommunikation (fackspråk) inom det valda språket. Det tredje läsåret förläggs till ett utländskt universitet, och målsättningen är att studenterna ska läsa kurser motsvarande det tredje året på Y-programmet, men på det aktuella språket. Under förutsättning att Yi-programmet behålls i dess nuvarande form, d v s att det tredje året är utlandsåret, kan man se tre huvudalternativ för att kunna lägga in ett kandidatarbete i programmet. 1) Arbetet utförs utomlands med examinator vid det utländska universitetet. 2) Arbetet utförs utomlands, men med examinator vid LiTH. 3) Arbete utförs i årskurs fyra efter återkomst till Sverige. Under förutsättning att det går att arrangera kandidatarbete med examinator vid det utländska universitetet framstår 1) som det bästa alternativet. Det ger tätare kontakt med det utländska universitetet och möjlighet att skriva kandidatarbetet på det valda språket. Poängen för kandidatarbetet kan även, i någon lämplig omfattning, räknas med för att uppfylla kraven för utlandsåret. Alternativet förutsätter dock att det går att arrangera kandidatarbete vid det utländska universitetet, men denna fråga kräver grundligt utredningsarbete för att kunna besvaras. Alternativ 2) innebär att studenten vistas utomlands men inte har någon direkt interaktion med det utländska universitetet i samband med kandidatarbetet. Yi-programmet har samma masterprofiler som Y-programmet, och dessa startar direkt i årskurs fyra. Detta innebär att det skulle medföra stora praktiska problem för Yi-studenter att genomföra ett kandidatarbete i årskurs fyra samtidigt som man följer en masterprofil, vilket talar emot alternativ 3).

6 Elektronikdesign (ED) Struktur och innehåll hos det tredje året på Elektronikdesign visas i figur 2. ED-programmet har ett större utrymme för valfria kurser under de tre första åren, jämfört med Y-programmet, och det innebär att det, ur detta perspektiv, finns utrymme för ett kandidatarbete. Det kommer dock att innebära att vissa valfira kurser behöver flyttas upp till årskurs fyra, vilket kräver samordning med programmets masterprofiler och masterprogrammet Wireless networks and electronics (WNE). Givet att det utrymme som i nuläget består av valfria kurser betraktas som tillgängligt kan man tänka sig två sätt att införa kandidatarbetet. Antingen väljs Y-varianten med en skrivdel kopplad till kursen Autonoma robotar eller så läggs ett separat kandidatarbete in. Med ett separat kandidatarbete kommer då hela årskurs tre att bestå av obligatoriska moment. Figur 2: Nuvarande utseende hos årskurs tre på ED-programmet.

7 Medicinsk teknik (MED) Programplanen för det tredje året på programmet Medicinsk teknik är fortfarande preliminär. Det nuvarande utkastet visas i figur 3, och i detta har utrymme för kandidatarbete redan reserverats. För att ge programmet ett tillräckligt starkt ingenjörsmässigt innehåll är det önskvärt att programmet innehåller en motsvarighet till Elektronikprojekt Y, och att den kompletteras med en skrivdel på samma sätt inom Y-programmet. Figur 3: Preliminärt utseende hos årskurs tre på MED-programmet.

8 Sammanfattning För EF-nämndens program bedöms följande lösningar som mest realistiska: Y-programmet: Kursen Elektronikprojekt Y kompletteras med en skrivdel enligt skissen ovan. Yi-programmet: Nyckelfrågan är möjligheterna att få tillgång till kandidatarbete på det utländska universitetet. Stor flexibilitet beträffande lösningar måste tillåtas. ED-programmet: Vidare utredning får bedöma om en Y-lösning knuten till kursen Autonoma robotar skall eller ett separat kandidatarbete ska väljas. MED-programmet: För att ge programmet ett tillräckligt starkt ingenjörsmässigt innehåll är det önskvärt att programmet innehåller en motsvarighet till Elektronikprojekt Y, och att den kompletteras med en skrivdel på samma sätt inom Y-programmet. Ett kandidatarbete enligt skissen kan införas tidigast Konsekvenserna för EF-nämndens civilingenjörsprogram av införande av kandidatarbete kan sammanfattas som följer: Y-programmet: Mycket arbete kommer att krävas för att organisera skrivdelen och integrera den på ett bra sätt med kursen Elektronikprojekt Y. Yi-programmet: Nyckelfrågan är möjligheterna att få tillgång till kandidatarbete på det utländska universitetet. ED-programmet: Det finns utrymme i programmets årskurs tre. Omflyttningar av kurser och samordning med masterprogram kommer att behövas. MED-programmet: Utrymme för kandidatprogram finnas redan i programplanen. Utformningen kommer och det arbete som krävs kommer att bero av hur väl utformningen av Y-lösningen lyckas. En ny kurs, motsvarande Elektronikprojekt Y, kommer i så fall att behöva utvecklas.