Ockupationens offer. Palestinagrupperna i Sverige (PGS)

Transkript

1 Palestinagrupperna i Sverige (PGS) Ockupationens offer Rapport från Västbanken, 22 mars - 16 april rättegångsobservationer i israeliska militärdomstolar - f.d. fängslade palestinska barn berättar - om ockupationen, bosättningarna, muren och checkpoints Birgitta Elfström och Arne Malmgren, jurister Varberg, i maj

2 INTRODUKTION Vi har återigen varit rättegångsobservatörer i israeliska militärdomstolar på Västbanken. Tidigare har vi haft flera sådana uppdrag för Internationella Juristkommissionen, svenska avdelningen (ICJ) i samarbete med den palestinska barnrättsorganisationen Defence for Children International, Palestine Section i Ramallah (DCI) och den israeliska människorättsorganisationen Hamoked i Jerusalem. SIDA beslutade för två år sedan att inte längre bidra med medel till ICJ för fortsatta uppdrag som rättegångsobservatörer till Gaza och Västbanken. Vår ståndpunkt har dock hela tiden varit att det är angeläget att fortsätta med dessa uppdrag. Efter idogt sökande efter sponsorer beviljade Palestinagrupperna i Sverige (PGS ) oss ett bidrag, vilket täckte våra resekostnader så att vi återigen kunde vara rättegångsobservatörer i israeliska militärdomstolar på Västbanken. Vi har tillsammans med advokater från DCI närvarat vid militärdomstolsrättegångar i Ofer militärdomstol utanför Ramallah och i Salem militärdomstol som ligger utanför Jenin på norra Västbanken. Rättegångarna har rört palestinska fängslade barn som stått anklagade för att ha gjort motstånd mot den israeliska ockupationsmakten bland annat genom att ha kastat sten eller molotowcoctails och för att ha gjort försök eller planerat att utföra knivdåd mot enskilda israeliska soldater. Vårt uppdrag var också att intervjua f.d. palestinska barnfångar och deras släktingar om hur den israeliska militären och dess säkerhetstjänst utför ingripanden, hur tiden i fängelset har varit, hur ockupationen, muren och de många checkpoints som finns på Västbanken påverkar deras dagliga liv. Vårt besök började med att sammanträffa med DCI som är en oberoende palestinsk barnrättsorganisation som startade 1992 för att söka främja de palestinska barnens mänskliga rättigheter enligt vad som framgår av Barnkonventionen och andra internationella konventioner och resolutioner. ( dci@dci-pal.org) Våra tidigare rättegångsobservatörsuppdrag för ICJ kan ni läsa på 2

3 Rättegång i Ofer militärdomstol utanför Ramallah Lördagen den 25 mars var vi i Ofer militärdomstol och följde bl.a. militärrrättegången mot statslöse palestiniern Ghassan,17 år från Abu Dis, en by i anslutning till östra Jerusalem. Han var anklagad för att ha kastat sten på en israelisk militärjeep. Ghassan greps den 16 januari 2007 och har sedan dess varit frihetsberövad. Ghassan fördes in i rättegångssalen, som är en av flera stora plåtbaracker omgivna av högt elstängsel med vakttorn. Ghassan var iklädd mörkbrun overall (typ Guantanamooverall) och var försedd med fot- och handfängsel. Handfängslet togs av då han satte sig ner på de anklagades bänk. Ghassan log mot sin far och nickade mot oss. Rätten bestod av domare, åklagare, sekreterare och tolk, alla i militäruniformer. Då domaren kom in knackade militärtolken i bordet och alla närvarande i salen fick ställa sig upp. Då domaren intagit sin stol uppe på podiet fick vi åter sätta oss ner på bänkarna. Tre uniformerade och beväpnade vakter var också närvarande. Vi kunde ganska snart konstatera att det inte skett några större förändringar av rättegångsproceduren sedan förra gången vi var där, i december Israeliska soldater gick ut och in i rättegångssalen och alla pratade i munnen på varandra. Militäråklagaren och Ghassans advokat Iyad hade innan rättegången genom så kallad. plea bargaining (se sid 6) kommit överens om att föreslå domaren fyra månaders fängelse för Ghassan. Advokaten pläderade att det bästa för Ghassan vore att han snabbt skulle få återvända till skolan och till ett normalt liv. Domaren bedömde att det var ett allvarligt brott att kasta sten, eftersom det kunde skada eller döda någon. Ghassan dömdes till fyra månaders fängelse och tusen israeliska shekel i böter, samt två års villkorlig dom. Domaren sa att han inte dömde till strängare straff, eftersom han tog hänsyn till att Ghassan inte tidigare var straffad. Ghassans far Talal berättade för oss efter rättegången att sonen greps klockan ett på natten i bostaden av israelisk militär och fördes till ett förhörscenter. Han har fått tillstånd att besöka sin son en gång i månaden, men då bara fått tala med honom genom två stängsel med 20 cm mellanrum. Ghassan berättade att han blivit bunden vid en påle under åtta timmar och förbjöds sedan att sova. För att slippa mer tortyr sa Ghassan till förhörsledaren att han hade kastat sten trots att han var oskyldig. Rättegångar i Salem militärdomstol utanför Jenin Vi följde också rättegångar vid den israeliska militärdomstolen i Salem. Där stod 15 unga palestinska män anklagade bland annat för samröre med Islamic Jihad, stenkastning och för att ha startat ett uppror. Samtliga hade gripits vid den israeliska militärens senaste raid i Nablus. De fördes in i rättegångssalen/baracken iförda fot- och handfängsel. Några av dem var klädda i 3

4 bruna fängelsekläder och andra i sina civila kläder. Militärdomaren ropade upp deras namn och kort därefter beslutade domaren på åklagarens begäran att skjuta upp förhandlingen eftersom ytterligare tid krävdes för utredning. Under den korta tid som förhandlingen varade sprang beväpnade soldater ut och in i rättssalen vilket var mycket störande. Vår tolk som viskade till oss blev tillsagd av domaren att vara tyst. Rättegången fördes på hebreiska och översattes ytterst sporadiskt till arabiska. Vi bedömer att hela rättegångsproceduren kan liknas vid en dålig komedi eller en fars. It is a game or a souk, they are playing with the Palestinians sa en kvinnlig israelisk rättegångsobservatör från människorättsorganisationen Machsom Watch. Machsum Watch består av en grupp israeliska kvinnor som dagligen åker till olika vägspärrar för att dokumentera hur den israeliska militären behandlar palestinier som vill passera. På senare tid har de även börjat med att agera som rättegångsobservatörer. Läs deras rapporter på Ytterligare en rapport från Ofer militärdomstol Vi fick följande bakgrundsinformation av den palestinske advokaten Iyad innan rättegången. Den palestinska flickan Ayat 16 år från Nuba nära Hebron greps den 21 januari 2007 av israelisk militär vid säkerhetskontrollen på väg in till Abrahams moské i Hebron. Det visade sig att hon hade en kniv i sin skolväska. Hon har för DCI:s advokat berättat att hon tog en kniv från hemmet och planerade att döda en soldat på grund av att hennes farbror blivit dödad av israelisk militär. Hon har sagt att om hon förstått att säkerhetskontrollen vid Abrahams moské skulle avslöja henne med kniv hade hon gått till angrepp mot en israelisk soldat innan kontrollen. Under militärens förhör sa hon också att hon planerade att döda en israelisk soldat vid moskén. Vi såg när Ayat fördes in i rättegångssalen med fotfängsel och handbojor. Hon var en kort, tunn liten flicka, iklädd jeans, brun fångjacka och iförd schal som täckte håret. Hon såg mörk och bestämd ut i ansiktet. Men då hon såg sin mor och far i rättegångssalen sken hon upp. Åklagaren krävde 38 månaders fängelse. Advokaten yrkade att Ayat skulle genomgå läkarundersökning eftersom han bedömde att hennes psykiska hälsa inte var bra. Domaren gick med på advokatens begäran och rättegången sköts därför upp. Delar av rättegången filmades av det engelska TV-bolaget INT. Då filmteamet trädde in i salen 4

5 blev det tyst. Inga soldater sprang in och ut. Inga soldater visade sig vara mera intresserade av sina Ray Ban solglasögon än att hålla uppsikt över de åtalade såsom vid tidigare observationer. Det var en märkbar skillnad i jämförelse med andra rättegångar som alltid innehållit mycket störande och irriterande moment. Vi talade med Ayats föräldrar som berättade att dottern varit mycket duktig i skolan och alltid varit hemma tillsammans med familjen. Hon har aldrig sagt att hon utsatts för våld eller liknande från israeliska soldater. Ingen av hennes åtta syskon har varit föremål för ingripanden. De ställer sig frågande till vad som egentligen har hänt deras dotter. Ytterligare ett mål i Ofer militärdomstol. Abdel Aziz El Dik, 17 år, från Abu Dis, greps den 18 januari 2007, misstänkt för att ha kastat sten och molotowcoctails mot en israelisk militärjeep och för att tillhöra gruppen Al Fatah. Han fördes in i rättegångssalen iklädd bruna fångkläder och med fotfängsel. Åklagaren yrkade på 18 månaders fängelse och 2500 israeliska shekel i böter. Domaren frågade Abdel om han förstått att åklagaren och advokaten genom så kallad plea bargaining (se sid 6) kommit överens om detta straff. Domaren sa vidare "jag kan döma dig till lindrigare straff men jag kan också döma dig till hårdare straff, så vad säger du?". Abdel såg förvirrad ut. Abdels far som satt i rättegångssalen sa till sin son "lyssna till din advokat". Domaren dömde Abdel för att vara medlem i Fatah och för att ha kastat en molotowcoctail på en israelisk militärjeep till åtta månaders fängelse och 2500 israeliska shekel i böter. Advokaten sa till oss efteråt att det var ett lindrigt straff som Abdel ådömdes. Det skulle kunna ha blivit fem års fängelse om skada uppkommit. Abdels far och mor grät då domen avkunnades. Abdels far sa till oss att det är märkligt att en person kan dömas för att tillhöra Fatah som är ett parti som är representerat i den palestinska regeringen. 5

6 Israelisk definition av ett palestinskt barn Av israelisk lag framgår att ett barn är en individ som inte uppnått 18 års ålder. Detta ligger i linje med vad som framgår av Barnkonventionen. Palestinska barn på ockuperat område (Gaza och Västbanken) omfattas inte av ovannämnda lag utan istället av israelisk militärorder nr 132 vilken definierar ett palestinskt barn såsom följer. - ett barn är en person som är under 12 år - en tonåring (teenager) är en person som är över 12 men under 14 år - en ungdom (adolescent) är en person som är över 14 men under 16 år - en vuxen är en person som är över 16 år Israelisk lag I enlighet med den israeliska ungdomslagen från 1971, är det möjligt att döma ett israeliskt barn som är under 14 år vid tidpunkten för domen till fängelse. Israel har till FN:s Barnrättskommitté klargjort att den israeliska domstolen måste ta i beaktande den åtalades ålder vid tidpunkten för brottets begående. Tendensen är att inte välja fängelse för minderåriga. DCI har i sin alternativa rapport till FN:s Barnrättskommittée anfört att den israeliska Högsta Domstolen i beslut har kommit fram till att det inte finns någon förpliktelse att hålla ungdomar arresterade i avvaktan på dom även om det gäller mord. (Alternative Report to the State of Israel s first Periodic Report to the Committee on the Rights of the Child, March 2002, page 4-5). Plea bargaining Vad som sker under förhör och under plea bargaining är omöjligt att få närmare inblick i. Vad menas med plea bargaining? Plea bargaining innebär att åklagaren och försvaret förhandlar om åtalet. Överenskommelsen mellan åklagaren och den misstänkte går ut på att den senare erkänner sig skyldig mot att åtalet kommer att röra ett mindre allvarligt brott eller att den åtalade blir lovad ett lägre straff. Begreppet är starkt knutet till det amerikanska rättssystemet. Det som är utmärkande för plea bargaining är i första hand att åklagaren har en ytterst stark och självständig ställning. 6

7 Se examensarbete om plea bargaining vid Lunds universitet: DE5/$File/exam.pdf?OpenElement Det har framförts internationell kritik till att använda plea-bargainingsystemet eftersom det sätter stor press på den åtalade att erkänna brott som han/hon inte begått. Systemet uppmuntrar också åklagaren till att inledningsvis komma med för högt strafferbjudande till försvarsadvokaten. Vi bedömer, efter att ha närvarat vid de nu redovisade rättegångarna och efter samtal med försvarsadvokater och andra rättegångsobservatörer, att det är the same procedur as last year. Ingenting synes ha förändrats. Fortfarande döms mycket unga barn till fängelse. De döms till hårda straff. De utsätts för tortyr och de blir skjutna vid checkpoints. Vi talade med en israelisk judisk advokat som uttryckte stor skamsenhet över hur den juridiska processen är i israeliska militärdomstolar. Han sa. "Det vore bättre att ta en bomb från Iran och detonera den i dessa militärdomstolar för det är en skamlig process som pågår och ingen förbättring sker." Rapport från en checkpoint. Vägen från Jerusalem till Ramallah kantas av den åtta meter höga muren som nu går kors och tvärs över hela Västbanken. Vid Qalandia checkpoint kontrollerades vi inte på vägen in till Ramallah men på vägen tillbaka till Jerusalem kontrollerades vi mycket noga. Då fick vi stå i kö för att passera säkerhetskontrollen som är som en stor och lång boskapsfålla med stora gallergrindar. Väskor och allt annat måste läggas på bandet till en röntgenapparat. Alla måste därefter passera igenom en säkerhetsbåge som ger utslag om man har något metallföremål på sig. Två palestinska kvinnor före oss i kön fick backa två gånger genom säkerhetsbågen med händerna uppsträckta över huvudet innan de fick passera. Det har installerats en elektronisk platta för personer att lämna handflate- och fingeravtryck på. Vi gick igenom säkerhetsbågen utan problem. Därefter fick vi visa våra pass för den israeliska militären som sitter i en bur av betong och pansarglas. De talade till alla genom högtalare och bad oss lämna våra pass genom en smal springa som är så smal att ett pass knappt går igenom. När vi lyckats trycka in våra pass synades de noga och därefter fick vi passera. Qalandia checkpoint är en av de drygt 500 checkpoints som finns på Västbanken. En vecka innan vi passerade denna checkpoint hade informationsminister Mustafa Barghouthi öppnat en fotoutställning som hängts upp på säkerhetsstängslet vid Qalandia checkpoint. Efter några timmar beordrade israeliska militären att utställningen skulle tas bort. 7

8 Samma vecka anordnade YMCA en cykeldemonstration som var tänkt att gå från Ramallah till Jeriko. Det var 400 israeler, palestinier och andra internationella deltagare. Demonstrationen var menad som en fredlig demonstration mot ockupationen och särskilt mot den israeliska arméns alla checkpoints. Demonstrationen stoppades av den israeliska armén vid Kalandia checkpoint. Mellan september har 129 patienter dött som en följd av att de stoppats vid en checkpoint på väg till sjukhus. 67 kvinnor har fött barn vid någon checkpoint eller vid annan vägspärr, 5 kvinnor har då dött och 29 nyfödda barn har dött vid någon av alla de checkpoints som finns över hela Västbanken. (läs DCI:s rapport Sustained Occupation, Suspended Dreams, Ockupationen och muren ICJ- The International Court of Justice har bl.a. uttalat att muren är olaglig och att den måste bort. Det är över fem år sedan Israel började att bygga den åtta meter höga muren och stängslet som snart snirklar sig runt i stort sett hela Västbanken. Palestinska barn berättar för oss hur MUREN hindrar dem att komma till skolan, att besöka släktingar, att få tillgång till hälsovård och att föräldrar inte får bruka sin jordbruksmark som kommit att hamna på andra sidan muren eller stängslet. Det är beklämmande, rent fruktansvärt och frustrerande att se hur MUREN till exempel i östra Jerusalem skiljer palestinska familjer åt. Det som tidigare var en sjudande mötes- och handelsplats är nu tomma och igenstängda lokaler. I Abu Dis strax utanför östra Jerusalem finns ingen palestinsk myndighet och inga palestinska poliser. Där finns ockupationsmaktens militär som ofta gör raider in i området och griper vuxna och även barn mitt i natten. Det gamla anrika Hotel Cliff, som ägs av en palestinier, har helt ockuperats av den israeliska militären. Sammanhållningen bland palestinierna i Abu Dis är mycket stor. De arbetar över de politiska gränserna, sätter upp lokala kommittéer för att lösa alla de många problem som ockupationen för med sig. Över 65 % är arbetslösa. Tidigare fick de tillåtelse att arbeta i östra Jerusalem och i Israel. Det finns palestinska barn som ser som enda utväg att hjälpa sina föräldrar ekonomiskt är att bli gripen av den israeliska militären. De vet att de kommer att bli torterade men de vet också att familjen får 1000 israeliska shekel av den palestinska myndigheten i månaden för varje fängslad person i familjen. För denna summa kan familjen köpa bröd och grönsaker. En palestinsk mor berättar om sin sons arrestering. Vi bor i Azarieh som ligger intill byn Abu Dis och inte långt ifrån den israeliska bosättningen Ma ale Adummim. Vårt hem ligger bara 300 meter från muren. Mitt i natten, då hela familjen 8

9 sov, kom 12 israeliska militärer i fyra jeepar och en stridsvagn till vårt hus. Alla var iklädda full stridsmundering. De forcerade ytterdörren med stridsvagnen. Soldaterna drog upp vår äldste son Abdullah,16 år ur sängen och satte handbojor på honom. Insvept i en filt drog de honom med sig till en av jeeparna. Våra tre yngre barn blev uppskrämda och började att gråta. Soldaterna skrek åt barnen shut up. Ingen av soldaterna informerade mig eller min man om varför de grep vår son. Senare fick de veta att sonen anklagas för att ha kastat sten och en flaska med målarfärg på en israelisk militärjeep. Varken jag eller min man tror att han har kastat sten och färg eftersom han går i skolan på dagarna, jobbar lite extra på eftermiddagarna och är hemma på kvällarna. Det kan vara någon som under förhör uppgivit vår sons namn för att på så sätt slippa ytterligare förhör och tortyr. Den 6 maj skall det vara rättegång i Ofer militärdomstol. Palestiniern Loay Noafli berättar Han är idag 19 år och bor i Abu Dis. Då han var 17 år gammal kom israeliska soldater till familjens hus och grep honom mitt i natten. Soldaterna sa att de ville prata med honom utanför huset under fem minuter men minuterna blev till ett år. Han fördes först till en israelisk polisstation i bosättningen Ma ale Adummim där de satte en huva över huvudet på honom och försedde honom med handfängsel. De började slå och sparka honom under tre timmar och de ville att han skulle erkänna att han kastat molotowcoctails på den israeliska militären och att han tillhörde en illegal organisation. Han erkände inget. De tog honom till ett annat rum där de tvingade honom att skriva under ett papper på hebreiska. Han förstod inte vad som stod skrivet och ingen förklarade heller för honom. För att undgå ytterligare slag och sparkar signerade han pappret. Han vet än idag inte vad han skrev under. De fortsatte att slå honom och hotade med att gripa hans far och döda denne om han inte avslöjade kamrater som kastat sten. Han tillfrågades om han inte ville bli spion åt dem. Då skulle han få möjlighet att studera på universitet och även få pengar. Han vägrade trots att han utsattes för stora påtryckningar. Först efter två månader fick han träffa en advokat och det var i samband med en domstolsförhandling om förlängning av anhållandet. Åklagaren krävde från början fyra års fängelse. Han placerades senare i Ofer militärfängelse. Där satt han tills domen avkunnades. Han dömdes till ett års fängelse och då hade han bara åtta dagar kvar av fängelsetiden. Han dömdes för att tillhöra en illegal organisation och för att ha kastat molotowcoctails. Sanningen är att han endast har kastat sten och att han tillhör den palestinska politiska organisationen DFLP. Inte vid något tillfälle fick han sitta och prata med sin advokat. Det var bara när det var domstolsförhandling som han fick tillfälle att träffa advokaten. Domstolsförhandlingarna hölls på 9

10 hebreiska och tolken talade mycket bristfällig arabiska. Än idag förstår Loay inte mycket av den process han gått igenom. Ungdomar från Abu Dis är politiska fångar Om vi hade tillåtits att besöka pojkskolan i Abu Dis hade vi med egna ögon sett att flera skolsalar saknade många elever. Ett par dagar innan vårt besök i Abu Dis hade det palestinska utbildningsministeriet bestämt att ingen utan särskilt tillstånd skulle få besöka skolan för att inte störa de förhandlingar som pågick på hög politisk nivå. Det var den 14 februari 2007 som israeliska soldater i full stridsmundering stormade pojkskolan i Abu Dis. Soldaterna beskyllde eleverna för att ha kastat sten mot militärjeepar som patrullerade på gatan utanför skolan. Flera elever försökte att gömma sig under skolbänkarna. Tre soldater stormade in i ett av klassrummen och började slå elever och även lärare som försökte skydda sina elever. Sex ungdomar misshandlades så allvarligt att de fick uppsöka hälsokliniken i Abu Dis. Föräldrar kom springande till skolan där det rådde mer eller mindre panik. Israeliska militären grep 30 elever mellan år gamla. Flera av dem sitter i så kallat administrativt förvar utan rättegång. Flera av de gripna skulle inom kort ha avslutat sina studier. I början av mars greps 23 ungdomar mellan år gamla i Abu Dis. Varför händer detta här, frågade vi några ungdomar. De lämnade följande förklaring. En orsak är att den israeliska militären har stark kontroll i området. Muren slingrar sig runt Abu Dis och gör att de inte har någon rörelsefrihet. Alla bor som i ett fängelse eller som i ett ghetto och ockupationsmakten tar ifrån dem deras mänskliga rättigheter. De kan inte hälsa på släktingar inne i gamla Jerusalem. Palestina kan liknas vid olika bantustanområden såsom det var i Sydafrika tidigare. Sedan breder de israeliska bosättningarna ut sig på kullarna omkring Abu Dis. Allt detta är förnedrande för dem. Läs mera om politiska fångar på Läs mera om förhållandena i Abu Dis på 10

11 Deporterades 1948 fortfarande flykting En dag besökte vi Yasser Arafats grav vid den palestinska administrationens högkvarter i Ramallah. Där träffade vi palestiniern Mohammed Batrowi som bjöd in oss på kaffe i sitt hus som ligger granne med högkvarteret. Han berättade att han var 19 år gammal då han 1948 deporterades från sin hemby Ashdod. Han minns det som om det vore igår. Han bodde fridfullt med sin mor, far och syskon i familjens hus med trädgård. Han studerade ekonomi i Gaza. Israelisk militär grep och fängslade honom tillsammans med andra unga palestinier. Hans familj och övriga invånare i Ashdod deporterades i bussar till Gaza där de fick bo i tältlager. Mohammed Batrowi kördes senare försedd med handfängsel i buss till Jerusalem som då tillhörde Transjordanien. Han fråntogs allt utom de kläder han hade på sig. Han hade således ingen identitetshandling som visade vem han var eller varifrån han kom. Av jordanska myndigheter fick han 20 piaster som räckte till en dags mat. Efter deportationen hade han ett mycket svårt liv med stor saknad av föräldrar, syskon och grannar. Han återsåg aldrig sin far som dog Tack vare sin ekonomiutbildning fick han jobb på en tidningsredaktion. Därefter kämpade han hårt med både studier och olika jobb för att försöka förbättra sin framtid. Tidigt började han med politiska aktiviteter på vänsterflygeln och var mycket engagerad i kulturella aktiviteter. På grund av detta fängslades han flera gånger. Genom att ordna falska identitetshandlingar lyckades han ta sig till Gulfstaterna för att skaffa bättre jobb. Tillbaka i Jerusalem upptäcktes de falska handlingarna och han fängslades på nytt en kortare period. Några år därefter träffade han av en händelse en gammal lärare från Ashdod-tiden som inför de jordanska myndigheterna kunde intyga vem han var och varifrån han kom. På så sätt fick han identitetshandlingar i sitt rätta namn. Senare gifte han sig och fick fyra barn som idag alla är välutbildade. Själv slutade han sitt aktiva arbetsliv som rådgivare till kulturministern i den palestinska administrationen. Fortfarande är Mohammed Batrowi flykting och har ännu inte fått återvända till sin hemby. Han vet dock att husgrunden står kvar. Mohammed Batrowi är bara ETT fall av miljontals statslösa palestinska flyktingar som väntar på att få återvända. Läs mera om Rätten att återvända på 11

12 Al Quds universitet i östra Jerusalem Al Quds universitetet ligger i Abu Dis. Dit kommer palestinska studenter från både Västbanken och Gaza. I dag är studenter inskrivna, varav drygt 50 % är kvinnor. På universitetet pågick en utställning som i huvudsak var anordnad av studenter tillhörande den palestinska politiska organisationen PFLP. Utställningen visade hantverk gjorda av palestinska fångar i israeliska fängelser. Vi lyssnade när guiden berättade om fången Anjed Abu Reis som är 17 år gammal och avtjänar två år i israeliskt fängelse för att han är medlem i en politisk organisation. Guiden visade foto på en annan ung palestinier som avtjänar fyra års fängelse i Israel för att denne inom universitetets lokaler var ledare för en politisk organisation. Ett annat foto visar Raaed Mosa Nassad som fängslades första gången då han var tretton år. Då han var femton år dömdes han till fem års fängelse och den 26 april 2002 sköts han ihjäl av israelisk militär. Vi tittade också på karikatyrteckningar gjorda av palestiniern Nadji Alaa Ali som sköts till döds i London Han vägrade att vara tyst om de kränkningar som palestinier utsätts för, vilket han berättade om genom sina karikatyrteckningar. Många känner till figuren Hanthala som förekommer på många av hans teckningar. Det är han själv som är Hanthala som symboliserar att han inte vill bli vuxen förrän han fått rätten att återvända till Palestina. Guiden berättade att ockupationsmakten Israel framfört till universitetet att de bör byta namn och logotyp för då skulle de palestinska examensbevisen kunna ge palestinier möjlighet att arbeta i Israel. Vilken framtid går dessa studenter till mötes? Ett lyckligt återvändande till Palestina Palestiniern Ahmad Abu Eid, 24 år från Hebron började studera juridik vid Bagdads universitet i Irak år Då USA och dess allierade ockuperade Irak arresterades han av USA:s militär och sattes i fängelset Kamboka. Han anklagades inte för något brott. Enda orsaken till att han fängslades var att han är palestinier. Efter två år och fyra månader blev han frisläppt tack vare hjälp från Röda Korset som också hjälpte honom att återvända till sin hemstad Hebron i Palestina. Fängelsevistelsen var fruktansvärd. Fångvakterna slog honom så gott som dagligen och fyra medfångar slogs ihjäl. Även i övrigt var det mycket dåliga förhållanden vad gällde mat och vatten. Han är glad över att ha överlevt fängelsetiden och att åter vara i sitt hemland Palestina. Om två år är han klar med sina juridikstudier vid Al Quds universitet i Abu Dis. Han tror att hans erfarenheter från fängelsetiden kommer till nytta i hans framtida arbete som advokat. 12

13 Betlehem- långt ifrån en fridfull stad Muren slingrar sig runt knutarna på Betlehem och bosättningarna breder ut sig på de palestinska kullarna runt stan. För att komma in till staden måste vi gå igenom den israeliska säkerhetskontrollen vid muren. Palestinier som skall passera in till Jerusalem får lämna sina finger- och handflateavtryck på en elektronisk avläsare. Då vi passerat kontrollen och gått igenom en lång gallerförsedd gång kom vi ut på andra sidan muren. Där stod palestinska taxibilar och väntade på de fåtal taxikunder som kom. Många turister anländer till Betlehem men numera bara för en kort stund. De kommer i israeliska turistbussar, besöker heliga platser och bussas snabbt tillbaka till Israel. En socialarbetare i en palestinsk barnrättsorganisation berättade för oss att den israeliska militären nästan sköt sönder ett helt hem för en palestinsk storfamilj för två dagar sedan i Betlehem. De sökte mannen i familjen som dock inte var hemma vid tillfället. Frun öppnade entrédörren och bad dem komma in. "Vi går in vart vi vill", sa en av soldaterna. De gick in i huset och började genast skjuta med skarpa vapen på garderobsdörrar, kylskåpsdörrar och på tvättmaskinen. Hela hemmet förstördes. En av soldaterna bussade en hund på frun i huset som fick svåra skador på båda armarna. En soldat tog tag i armen på den sexåriga dottern i familjen och började förhöra henne om var hennes far fanns. Familjen har många barn och alla blev vettskrämda. Nu bor de hos bekanta. De är rädda för att den israeliska militären skall komma tillbaka till dem. Socialarbetaren vädjar till omvärlden att hjälpa de många traumatiserade palestinska barn som nu finns i Palestina. F.d. barnfånge berättar I det palestinska flyktinglägret Aida berättade Hamza Zereina om sina erfarenheter från det israeliska militära rättssystemet. Han var 15 år gammal då han i februari 2004 första gången greps av den israeliska militären. Hamza Zereina blev väckt av att hela hans rum var fullt med israeliska soldater i krigsmundering som riktade sina M16 gevär mot honom. Han trodde att det var en mardröm, men han insåg snart att det var verklighet. Han försågs med ögonbindel och handfängsel och fördes till en jeep. Han kastades ner på jeepens golv tillsammans med fem andra ynglingar som gripits i grannhusen. Soldaterna satte sig ner och började trampa på dem. "Det kändes som om de dansade dabke (folkdans) på mig". En stor hund släpptes in i jeepen. Hamza blev rädd då hunden började slicka honom i ansiktet och det var fruktansvärt äckligt. I förhörscentret fick han ta av sig alla kläder utom kalsongerna. 13

14 Förhörsledaren sa att det var bäst att han erkände, för det fanns två vittnen till att han kastat molotowcoctails. Om han inte erkände skulle han köras till ett annat ställe och där skulle han utsättas för fysisk misshandel. De ville att han skulle skriva under ett erkännande som var skrivet på hebreiska. "Jag var bara femton år och jag förstod ingenting, men jag hade hört av andra att aldrig skriva under någon handling". Han slussades mellan olika förhörscenter och efter sex månader blev han ställd inför militärdomstolen. Åklagaren krävde 33 månaders fängelse, men han dömdes dock "endast" till 13 månaders fängelse. Efter fängelsevistelsen förlorade han totalt sin självkänsla. Han stannade i sitt hem under fyra månader och ville inte ha kontakt med någon. En natt därefter blev han återigen arresterad. Han satt fängslad i 30 dagar och utsattes for tortyr genom en metod som kallas för SHABE. Han sattes på en låg stol och hans händer och fötter bands vid stolen. Där fick han sitta från kl Då han blev frisläppt beordrades han att anmäla sig hos den israeliska militärförläggningen varje måndag. Hamza svarade om ni vill arrestera mig så finns jag i hemmet". Han är fortfarande på fri fot, men hur länge? Gudomligt vacker palestinsk by Varje dag har vi spejat efter något positivt att anteckna. Det hittade vi i den lilla palestinska byn Nahalin, som ligger några kilometer från Betlehem. På en av Nahalins kullar bor Muhammed Ahmed, 110 år gammal. Han visade oss sitt palestinska identitetskort, han var född Han är frisk som en nötkärna, pigg glad och humoristisk. Han röker inte, dricker inte sprit och kaffe. Detta är lösningen till hans höga ålder, säger han själv. Varje dag går han ut till sina olivtrad i dalen nedanför sitt hus. Allt är dock inte positivt for Muhammed Ahmed. Då vi satt på hans altan och tittade ut över dalen såg vi en stor israelisk bosättning som breder ut sig på den palestinska kullen på andra sidan dalen. Bosättningen byggs ut mer och mer och närmar sig hans hem. Över hundra av hans olivträd mejades ner för att ge plats åt bosättningen. Muren kommer att byggas strax nedanför hans hus och skilja honom från hans kvarvarande älskade olivträd som hans far planterade för över hundra år sedan. Han känner stor sorgsenhet över detta och lägger skulden på Storbritannien som la grunden till att palestinsk mark nu konfiskeras mer och mer. Han ber till Gud varje dag att ockupationen, bosättningarna och muren skall bort. Vi måste få leva på vår mark som vi gjort i årtusenden. Han välkomnar svenskar att hjälpa honom att skörda oliver i oktober månad. 14

15 En busstur med ett förfärligt slut Den palestinska flickan Tahani 17 år gammal från byn Tamon utanför Jenin var den 18 februari 2007 på väg i buss till Nablus för att där möta sin mor och bror. Vid en israelisk militär checkpoint stoppades hon då hon inte hade sitt identitetskort med sig. Hon sa till soldaterna att hon skulle till sin mor i Nablus som hade hennes identitetskort. Soldaterna beordrade bussen att köra. Då började hon springa efter bussen. En soldat sköt skarpt i luften och skrek att hon skulle stanna. Därefter sköt han mot henne och träffade henne i ena benet. Soldaterna släpade henne på marken tillbaka till checkpointen och började förhöra henne. De påstod att hon hade för avsikt att begå en självmordsattack vid checkpointen. Då de sökte igenom henne fann de inget misstänkt. En soldat kastade då en kniv på marken intill henne och sa du har kommit hit för att döda oss. En soldat slog henne i huvudet med sin vapenkolv flera gånger. Hon blev så yr att hon höll på att förlora medvetandet. Återigen sa de du har kommit för att döda oss. En palestinsk ambulans anlände först till platsen och strax därefter kom en israelisk. Ambulanspersonalen konstaterade att en kula gått genom mjukdelarna på ena benet och att hon fått splitter från en kula i båda fötterna. Hon placerades i den israeliska ambulansen som förde henne till en israelisk militärförläggning. Den israeliska militärchefen för byn Tamon, varifrån Tahini kommer, sa till henne att hon hade kniven med sig i avsikt att döda soldater. Hon fördes till sjukhus där några splitter togs bort. Resten skulle gå bort av sig själv. Hon fördes tillbaka till militärförläggningen där hon försågs med hand- och fotfängsel och förhören fortsatte där och senare i ett fängelse dit hon förts. Under två dagar placerades hon i en isoleringscell. Hon skrek och var mycket ängslig särskilt över skadorna hon fått i benet och fötterna som hade börjat svullna. Det blödde även genom bandagen. Hon fick senare tala med en sköterska som stod bakom ett stängt fönster. Tahani fick en vätska och nytt bandage för att själv sköta om sina skador. Benet och fötterna svullnade mer och mer. Återigen fick hon instruktioner om hur hon själv skulle sköta om skadorna. På den åttonde dagen ställdes hon inför en israelisk militärdomare i Salems militärdomstol. Domaren sa att hon hade skrivit under ett erkännande att hon hade haft en kniv med sig. För oss berättade hon att hon hade skrivit under ett papper med text på hebreiska efter det att en israelisk soldat informerat henne om att det på pappret endast stod det hon själv berättat. Hon sattes på fri fot mot en borgenssumma på israeliska shekel. Ny domstolsförhandling är utsatt till den 8 maj Grannsämja Palestiniern Hashem bor med sin familj och gamle far i sitt hus med trädgård i gamla delen av 15

16 Hebron. Hashems far köpte huset på 1950-talet. Hashems bror bor i grannhuset med sin familj. Judiska bosättare från Brooklyn i USA har slagit sig ner i baracker uppförda på ockuperad palestinsk mark på sluttningen alldeles ovanför Hashems hus. Bosättarna, som tillhör Kachrörelsen, har stängt av vägen upp till Hashems och broderns hus vilket fått till följd att de måste bära alla sina inköp på en stig uppför sluttningen till sina hus. De måste t.o.m. bära sin sjuke far nedför stigen och på vägen till- och genom den israeliska checkpointen i gamla delen av Hebron, då de skall på läkarbesök. Inga palestinska bilar får köras in i området. Israeliska soldater har ockuperat taket på broderns hus, där de sitter i ett vakttorn och spejar dygnet runt. Bosättare har sågat ner flera av Hashems olivträd och vinrankor. Han har bara ett fåtal träd kvar. Då han skördar sina oliver hotar bosättarna med att skära händerna av honom om "du tar våra oliver". Bosättare har också vid ett flertal tillfallen skurit av telefon- och elledningar och stängt av vattentillförseln. De kastar sopor och annat avfall t.o.m. gamla kylskåp ner på Hashems tomt. Ofta hotar de med att våldta och döda hans fru och barn och därefter döda honom. Vid ett tillfälle stoppade en bosättare in en sten i munnen på ett av Hashems brors barn och gnuggade stenen mot tänderna som blev skadade. Dessa palestinska familjer lever i ständig rädsla för nya attacker från de militanta bosättarna. Palestinskt barn skjuten med dumdumkulor Den palestinske pojken Amir, idag 17 år gammal, från Beit Ummar studerade elektronik i Betlehem. På väg hem från skolan den 29 november 2005 passerade han en gatukorsning där det pågick en demonstration mot murbygget. Plötsligt stod det en beväpnad israelisk civil säkerhetsvakt framför honom. Utan något tilltal eller anledning sköt vakten två skott mot honom från fem meters avstånd. Den ena kulan träffade höger underben och den andra träffade i bukens nederdel. Han sprang från platsen men föll blödande medvetslös till marken efter 100 meter. Han fördes till sjukhus i en privatbil eftersom de israeliska soldaterna inte tillät ambulans att köra fram till platsen. Han opererades under nio timmar och ingen trodde att han skulle överleva. Han fördes senare till ett bättre utrustat sjukhus där han opererades ytterligare fyra timmar. Han skador var mycket stora och allvarliga på grund av att den israeliska säkerhetsvakten skjutit med s.k. dumdumkulor. Han skrevs ut från sjukhuset efter 18 dagar och var sedan konvalescent i hemmet under tre månader innan han kunde gå ut med hjälp av kryckor. En dag gick han och två kamrater ut för att titta på en demonstration mot murbygget som pågick ett 100-tal meter från hans hem. Han greps då av israeliska soldater som började slå honom med sina gevärskolvar. Han visade sitt skadade ben för att de skulle sluta att slå på honom. En av soldaterna sparkade då flera gånger på hans 16

17 skadade ben. Han fördes till ett förhörscenter iförd ögonbindel, hand- och fotfängsel. Där ställdes han med ansiktet mot en vägg och en soldat stötte hans ansikte mot väggen flera gånger. Han förhördes på olika förhörscenter under fyra månader varefter han dömdes i israelisk militärdomstol till 8 ½ månaders fängelse för att ha kastat sten och fyrverkerismällare mot muren och mot soldater. Domen grundade sig på att två 14-åriga pojkar angivit att Amir kastat sten och smällare. Amir har senare fått veta att dessa båda pojkar angivit honom för att själva slippa tortyr. Amir uppger för oss att han aldrig kastat sten eller fyrverkerismällare. Han har förlorat två år av sina studier och kan inte återuppta dessa eftersom han då skulle var mycket äldre än sina skolkamrater. Så är det i vår kultur. Pojkstreck i den palestinska byn Bidu- snart omringad av muren Den palestinska byn Bidu ligger mellan Ramallah och Jerusalem. Runt Bidu finns det fem israeliska bosättningar och muren/säkerhetsstängslet har skurit av två tredjedelar av bybornas odlingsmarker. Den palestinske pojken Mohammed, 13 år gammal, från Bidu berättade följande för oss. Den 7 februari 2007 gick han tillsammans med fyra kamrater till det israeliska säkerhetsstängslet som är uppsatt 500 meter från hans hem. Han och kamraterna började kasta sten mot en israelisk militärjeep som körde på den andra sidan stängslet. Jeepen kom kort därefter in i deras område. Israeliska soldater hoppade ur jeepen och grep dem. Mohammed försökte att springa, men det var regnigt och halt så en israelisk soldat hann upp honom. Soldaten slog honom i huvudet och förde honom försedd med ögonbindel, hand- och fotfängsel till militärjeepen. Soldaten fortsatte att slå honom inne i jeepen. Han förhördes om varför han kastat sten och vem som sänt honom att göra detta. Mohammed erkände att han kastat sten. Han och kamraterna placerades därefter tillsammans med äldre fångar i ett stängt rum. Vakterna hotade med att ge dem stryk om de inte var tysta, därför vågade han inte säga ett knyst för han var mycket rädd. Hela tiden tänkte han på sin mamma och sina syskon. De fick dålig mat och de hade bara ett tunt underlag på cementgolvet att ligga på. Det var februari månad och mycket kallt och regnigt. Där tillbringade han sju dagar och fördes sedan till ett fängelse i Israel nära Tel Aviv. Efter ytterligare sju dagar togs han till den israeliska militärdomstolen Ofer, där domaren beslutade om ytterligare utredning. Det var först nu som han fick möta sin advokat. Sju dagar senare ställdes han inför militärdomstolen igen och dömdes till 21 dagars fängelse och 1500 israeliska shekel i böter för att ha kastat fem stenar. Ingen i hans familj fick tillstånd att besöka honom i det israeliska fängelset. Hans far kom till rättegången, men fick inte tala med honom. Anledningen till att han och kamraterna kastat sten var att "vi ville göra lite bus". 17

18 Enligt statistik från den israeliska människorättsorganisationen B Tselem var 9075 palestinier fängslade i Israel som security prisoners i november Av dessa var 350 barn. Läs mera på Fakta Israel ockuperar, sedan sexdagarskriget 1967, de palestinska områden som ligger utanför 1967 år gränslinje (Västbanken, Gaza och Östra Jerusalem).Läs mera om detta på Den israeliska människorättsorganisationen B tselem har redovisat för perioden hur många palestinier som den israeliska säkerhetstjänsten har dödat och hur många israeler som palestinierna har dödat. De har bl.a. givit ut en rapport som handlar om muren som slingrar sig runt Jerusalem och om vilket lidande detta orsakar många palestinier. Rapporten heter A Wall in Jerusalem: Obstacles to Human Rights in the Holy City. Ni kan läsa den på Läs mera om vad B tselem gör på Beträffande frågan om palestiniernas rätt att återvända m.m. hänvisar vi till den palestinska människorättsorganisationen BADIL som huvudsakligen inriktar sig på rätten att återvända och gör detta i samarbete med internationella organisationer och internationella advokater och jurister. De har också givit ut en skrift som heter Displaced by the Wall. Läs mera om BADIL på Den Internationella Domstolen i Haag har fördömt muren som Israel bygger på Västbanken. Det kan ni läsa om på följande sida. Mera om muren kan ni läsa om på Hamokeds hemsida. Hamoked är en israelisk människorättsorganisation som startade sin verksamhet 1988 och har till uppgift att arbeta för mänskliga rättigheter på ockuperad mark- Gaza och Västbanken. Palestine Red Crescent Society har i publikationen Humanitarian Duty 2006 beskrivit hur den humanitära situationen är på ockuperat mark, och särskilt om situationen i Hebron, om muren m.m.. Läs mera om deras arbete på UNRWA är FN:s flyktingorgan för palestinska flyktingar. Om deras arbete kan ni läsa på Svenska utrikesdepartementet har givit ut en rapport som heter Mänskliga rättigheter på de ockuperade palestinska områdena Den kan ni läsa på 18

19 6162f47dac25/Palestinska%20omrdena_2006.pdf FN:s specielle rapportör för barn i krig och väpnad konflikt har nyligen besökt Israel/Palestina. Läs om hennes uttalande på följande adress ,00.html På Palestinagruppernas i Sveriges hemsida finns många värdefulla länkar till palestinska, israeliska och internationella organisationer och myndigheter, nyhetskällor och fakta. Där finns också vanliga frågor och svar. URVAL AV INTERNATIONELLA LAGAR Vi redovisar endast ett litet urval av alla de FN- konventioner som behandlar mänskliga rättigheter. Israel är medlem i Förenta Nationerna och borde på grund härav känna sig skyldig att följa samtliga konventioner som antagits av FN. Läs på Diakonias hemsida om den internationella humanitära rätten på ockuperat palestinskt territorium. Konventionen mot Tortyr och annan grym omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning Artikel 1- I denna konvention avses med begreppet tortyr varje handling genom vilken allvarlig smärta eller svårt lidande, fysiskt eller psykiskt, medvetet tillfogas någon antingen för sådana syften som att erhålla information eller en bekännelse av honom eller en tredje person, att straffa honom för en gärning som han eller en tredje person har begått eller misstänks ha begått eller att hota eller tvinga honom eller en tredje person eller också av något skäl som har sin grund i någon form av diskriminering, under förutsättning att smärtan eller lidandet åsamkas av eller på anstiftan eller med samtycke eller medgivande av en offentlig tjänsteman eller någon annan person som handlar såsom företrädare för det allmänna. Tortyr innefattar inte smärta eller lidande som uppkommer enbart genom eller är förknippade med lagenliga sanktioner Artikel 2- Varje konventionsstat skall vidta effektiva legislativa, administrativa, rättsliga eller andra åtgärder för att förhindra tortyrhandlingar inom varje territorium under dess jurisdiktion. Haagkonventionen Användandet av dumdumkulor i krig är förbjudet enligt Haagkonventionen från 19

20 1899. Läs om detta på följande adress. FN:s Allmänna Förklaring om Mänskliga Rättigheter Artikel 3- Envar har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet Artikel 5- Ingen må utsättas för tortyr eller grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning Artikel 10- Alla äro under full likställighet berättigade till rättvis och offentlig rannsakning inför oavhängig och opartisk domstol såväl vid fastställandet av deras rättigheter och skyldigheter som vid anklagelse för brott. Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter Artikel 7- Ingen må utsättas för tortyr eller för grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Artikel 14- I mål mot unga personer skall rättegångsförfarandet ta hänsyn till deras ålder och önskvärdheten av att främja deras återanpassning. Fjärde Genévekonventionen Artikel 27- Protected persons are entitled, in all circumstances, to respect for their persons, their honour, their family rights, their religious convictions and practices, and their manners and customs. They shall at all times be humanely treated, and shall be protected especially against all acts of violence or threats thereof and against insults and public curiosity. Artikel 31- No physical or moral coercion shall be exercised against protected persons, in particular to obtain information from them or from third parties. Artikel 53- Any destruction by the Occupying Power of real or personal property belonging individually or collectively to private persons, or to the State, or to other public authorities, or to social or cooperative organizations, is prohibited, except where such destruction is rendered absolutely necessary by military operations. Artikel 76- Protected persons accused of offences shall be detained in the occupied country, and if convicted they shall serve their sentences therein. They shall, if possible, be separated from other detainees and shall enjoy conditions of food and hygiene which will be sufficient to keep 20

21 them in good health, and which will be at least equal to those obtaining in prisons in the occupied country. Artikel 89- Daily food rations for internees shall be sufficient in quantity, quality and variety to keep internees in a good state of health and prevent the development of nutritional deficiencies. Account shall also be taken of the customary diet of the internees. Konventionen om Barnets Rättigheter Artikel 2.1- Konventionsstaterna skall respektera och tillförsäkra varje barn inom deras jurisdiktion de rättigheter som anges i denna konvention utan åtskillnad av något slag, oavsett barnets eller dess föräldrars eller vårdnadshavares ras, hudfärg, kön, språk, religion, politiska eller annan åskådning, nationella, etniska eller sociala ursprung, egendom, handikapp, börd eller ställning i övrigt. Artikel Konventionsstaterna erkänner barnets rätt att åtnjuta bästa uppnåeliga hälsa och rätt till sjukvård och rehabilitering. Konventionsstaterna skall sträva efter att säkerställa att inget barn är berövat sin rätt att ha tillgång till sådan hälso- och sjukvård. Artikel Konventionsstaterna skall erkänna rätten för varje barn att åtnjuta social trygghet, innefattande socialförsäkring och skall vidta nödvändiga åtgärder för att till fullo förverkliga denna rätt i enlighet med sin nationella lagstiftning. Artikel Konventionsstaterna erkänner rätten för varje barn till den levnadsstandard som krävs för barnets fysiska, psykiska, andliga, moraliska och sociala utveckling. Artikel 37 a- Konventionsstaterna skall säkerställa att (a) inget barn får utsättas för tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Varken dödsstraff eller livstids fängelse utan möjlighet till frigivning får ådömas brott som begåtts av personer under 18 års ålder; (b) inget barn får olagligt eller godtyckligt berövas sin frihet. Gripande, anhållande, häktning, fängslande eller andra former av frihetsberövande av ett barn skall ske i enlighet med lag och får endast användas som en sista utväg och för kortast lämpliga tid; (c) varje frihetsberövat barn skall behandlas humant och med respekt för människans inneboende värdighet och på ett sätt som beaktar behoven hos personer i dess ålder. Särskilt skall varje frihetsberövat barn hållas åtskilt från vuxna, om det inte anses vara till barnets bästa att inte göra detta och skall, utom i undantagsfall, ha rätt att hålla kontakt med sin familj genom brevväxling och besök; (d) varje frihetsberövat barn skall ha rätt att snarast få tillgång till såväl juridiskt biträde och annan lämplig hjälp som rätt att få lagligheten i sitt frihetsberövande prövad av en domstol eller annan behörig, oberoende och opartisk myndighet samt rätt till ett snabbt beslut i saken. 21