på uppdrag av Svedala kommun Remissversion

Transkript

1 Svedala kommun på uppdrag av Remissversion

2 Tom sida

3 1 Naturvårdsplan 2008 Remissbehandling Planen har antagits Rapporten är upprättad av: Karl Holmström, Ann Nilsson, Jan Pröjts och Bengt Wedding Fotografier om inget annat anges:. Uppdragsgivare: Arbetet har medfinansierats med statliga medel för lokala naturvårdsprojekt (NIP) Omslagsbild: Vårdag vid Havgårdssjön, april Foto Jan Pröjts. Landskrona, remissversion EKOLOGGRUPPEN Totalt antal sidor (inkl omslag): 65 Utskriftsversion: Wordfil: Naturvårdsplan_rapport.doc i Landskrona AB, ADRESS: Järnvägsgatan 19B, Landskrona TELEFON: , FAX: , HEMSIDA: E-POST: mailbox@ekologgruppen.com

4 Naturvårdsplan Innehållsförteckning sidan Naturvård i... 3 Framtagande av naturvårdsplanen... 4 Värdefull natur... 5 Markanvändning... 5 Värdefulla naturtyper... 5 Särskilt skyddsvärda och rödlistade arter Rekreationsmiljöer Skyddad natur Lagstadgat skydd Regionalt och nationellt planeringsunderlag Hot och åtgärdsbehov Skogar Betes- och våtmarker Vattenmiljöer Ansvarshabitat och ansvarsarter Mål för naturvården Fortsatt arbete Den digitala naturvårdsplanen Databasen Värdefull natur i Naturvårdsplanen på digitala kartor Uppdatering och underhåll Underlag Källor Bilaga 1. Något om att arbeta i MapInfo

5 3 Naturvårdsplan 2008 Naturvård i Naturen i är mångfacetterad. Här finns lummiga lövskogar, örtrika betesmarker, orkidérika kärr och ett brett spektrum av vattenmiljöer. Allt finns inrymt i ett varierat och spännande kultur- och jordbrukslandskap, där vyer över kullar, skogsdungar och sjöar avlöser varandra. För många är detta nog inte den gängse bilden av den svenska kornboden, trots att kommunen kan sägas ligga mitt i den. Att denna mångfald av naturmiljöer dessutom bara ligger ett stenkast från storstadsområdet Malmö- Köpenhamn ger särskilda värden. Med detta perspektiv framträder naturen i Svedala allt tydligare som en värdefull resurs, bland annat för rekreation, som boendemiljö och som turistattraktion. Insikten om detta bör i ökad utsträckning ge avtryck i samhällsplaneringen. Naturvärdena består inte med automatik. Bevarande och utveckling av värdena kräver fortlöpande arbete genom aktiv samhällsplanering och konkreta åtgärdsinsatser. Det fanns en tid då lövskogen trängdes undan av planterad barrskog. Många uråldriga betesmarker med gullviva, mandelblom, kattfot och blå viol sattes under plog eller tillfördes handelsgödsel, vilket medförde att mångfalden försvann på många platser. En stor del av traktens våtmarker har dikats ut, sjöar har sänkts eller torrlagts och många vattendrag har rörlagts eller rätats ut till djupa diken. Idag är förutsättningarna till stor del annorlunda. Matförsörjningen är under kontroll (i vår del av världen) och det akuta trycket på naturen för vår överlevnad har i många avseenden minskat. Med kunskap och ändrade värderingar är samhället idag berett att på olika sätt betala för att behålla och utveckla de värdefulla naturmiljöerna. Lagar och restriktioner reglerar också hur många av dessa miljöer får nyttjas och brukas. Naturvårdsvärdena är inte nya och Svedala kommun har sedan länge arbetat med naturvårdsfrågor. Den första naturvårdsplanen för kommunen antogs 1990 och följdes 1999 upp av ett nytt naturvårdsprogram, Naturen i Svedala. Med ett ständigt växande anspråk på mark, främst för vägar och bebyggelse, följer ett behov av ett aktuellt och lättillgängligt planeringsunderlag. Föreliggande naturvårdsplan syftar till att täcka detta behov och kan ses som en komplettering och uppdatering av det tidigare naturvårdsprogrammet. Beträffande allmänna beskrivningar av kommunens naturtyper, naturvärden och natur- och kulturlandskapets historia hänvisas till 1999 års program. Den nu aktuella Naturvårdsplanen består av tre delar. Föreliggande rapport samt två digitala delar: - digitala kartor med fakta om inlagda objekt och områden samt möjlighet att söka på till exempel fastighet (för användning i kartprogrammet MapInfo) - databas med inmatade inventeringsresultat, olika sökfunktioner och möjlighet att visa punktobjekt direkt på karta (för användning i databasprogrammet MS Access) De digitala plandelarna är informationskällor, vilka fortlöpande kan kompletteras och uppdateras med nya uppgifter. Naturvårdsplanen utgör en del av underlagsmaterialet till kommunens översiktsplan, och skall för naturvårdsfrågor ses som ett kompletterande dokument som uttrycker kommunens ambitioner inom detta område.

6 Naturvårdsplan Framtagande av naturvårdsplanen Arbetet med naturvårdsplanen har haft två huvudinriktningar. Den ena delen har handlat om att uppdatera Naturvårdsprogram 1999 med aktuella inventeringsresultat och uppgifter. Exempel på nyare arbeten och redovisningar som tillförts planen är Skogsstyrelsens inventeringar av Skogens pärlor, Länsstyrelsens inventering av ängs- och betesmarker, uppgifter från Projekt Skånes flora, uppdatering av rödlistade arter i kommunen enligt 2005 års rödlista och uppdatering om olika former av områdesskydd. Planen har också tillförts uppgifter från kompletterande fältinventeringar. Dessa inventeringar, omfattande cirka 50 objekt, har koncentrerats till områden kring Svedala, Klågerup, Bara och Sturup. Inventeringen har inriktats på olika mindre vattenmiljöer. Mer intensiva undersökningar har utförts med hjälp av håvning i ett urval av olika ytvattenmiljöer. Den andra inriktningen har syftat till att samla viktig information om kommunens naturförhållanden och göra den mer lättillgänglig för det fortlöpande arbetet med planering och handläggning av ärenden som rör naturvården och övrig samhällsplanering. Detta arbete har resulterat i ett omfattande digitalt kartmaterial där mycket information om olika objekt presenteras direkt i kartmiljön. Kartmaterialet är utvecklat för användning i GIS-programvaran MapInfo. Utöver det digitala kartmaterialet har en databas (för användning i programmet MS Access) tagits fram där rödlistade arter, områdesbeskrivningar och resultat från olika naturinventeringar importerats. I databasen finns möjligheter att söka efter olika arter eller organismgrupper, inventeringslokaler och områdesnummer/beteckningar som använts i de olika inventeringarna (se vidare under Den digitala naturvårdsplanen). Arbetet med naturvårdsplanen har utförts av en projektgrupp inom bestående av Karl Holmström, Ann Nilsson, Jan Pröjts och Bengt Wedding, där samtliga medverkat till sammanställning av uppgifter och framtagandet av föreliggande rapport. Även Alexandra Sarnik har medverkat i det inledande arbetet med att söka och sammanställa uppgifter. Bengt Wedding har svarat för arbetet med det digitala kartmaterialet och Karl Holmström, tillsammans med Petter Torle, har utvecklat databasen. Framtagandet av naturvårdsplanens olika delar har vid möten presenterats och stämts av mot företrädare för ; Christel Strömsholm Trulsson, Helena Nerbring Lisell och Lena Gerdtsson. Mötena har ägt rum i hus under perioden december 2006 till januari Minst två vardera av s och kommunens företrädare har deltagit vid respektive möte. Lemmeströtorp, rikkärr.

7 5 Naturvårdsplan 2008 Värdefull natur Redovisningen av värdefulla naturområden sker huvudsakligen i det digitala kartmaterialet och i databasen Värdefull natur i (se vidare under Den digitala naturvårdsplanen). I föreliggande kapitel ges en översikt över kommunens särskilt värdefulla naturtyper och arter. Markanvändning Värdefull natur i är i princip all natur som inte utgörs av åker/vall, produktionsskogar och ytor som inte är täckta av bebyggelse, vägar och dylikt. Vänder man på det innebär detta att det mesta av kommunens lövskogar, våtmarker, vattenmiljöer och övrig öppen mark (huvudsakligen betade gräsmarker) är att betrakta som värdefulla områden från naturvårdssynpunkt. Orsaken till detta är att det är dessa naturtyper som utgör livsmiljöer för undanträngd fauna och flora och som därtill ofta har kulturhistoriska värden och/eller särskild betydelse för friluftslivet. Ovanstående är dock en något förenklad bild av verkligheten. Dels så förekommer olika naturvärden även i intensivt brukade jord- och skogsbruksområden och dels så kan de senare mycket väl ingå i natur- och kulturhistoriskt värdefulla landskapsavsnitt. Kommunens totala areal uppgår till knappt 227 km 2. Markanvändningen i kommunen redovisas i tabell 1. Tabell 1. Fördelning av olika markslag och vatten inom. Markslag Areal, km 2 Areal, % Lövskog Barrskog 20 9 Öppen våtmark 1,8 1 Odlad mark (åker/vall) Övrig öppen mark Vattenmiljöer 8,7 4 Tätort, vägar mm 8,1 4 Värdefulla naturtyper För en stor del av underlagsmaterialet, i form av inventeringsresultat och områden redovisade i tidigare naturvårdsprogram (Blomberg 1999), redovisas en klassning av områdenas naturvärden. De egenskaper som utgör grunden för värderingen av mark- och vattenområden är områdenas potential som livsmiljö för en naturlig flora och fauna. Vidare ingår aspekter som mångformighet, naturlighet, raritet, representativitet, kontinuitet, storlek, betydelse som rekreationsmiljö, pedagogiskt intresse, kulturhistoria och betydelse för landskapsformer och landskapsbild. Merparten av underlagsmaterialet för värdefull natur är klassat i tre klasser: 1 högsta naturvärde 2 mycket högt naturvärde 3 högt naturvärde De områden som hyser värdefull natur i kommunen utgörs främst lövskogar, naturbetesmarker, våtmarker, sjöar och vattendrag samt olika typer av småbiotoper och kulturmiljöer i jordbrukslandskapet, såsom åkerholmar, småvatten, dikeskanter, vägkanter och alléer.

8 Naturvårdsplan Figur 1. Sammanställning av kartskikt som visar värdefull natur baserat på uppgifter från olika inventeringar samt från kommunens naturvårdsprogram 1999 och från Länsstyrelsens naturvårdsprogram. Ytterligare värdefull natur redovisas på kartorna i figurerna 2-4. Cirka en tredjedel av kommunens yta har klassats som värdefull (klass 1-3) endera i kommunens Naturvårdsprogram 1999 eller i Länsstyrelsens naturvårdsprogram. Elva procent av kommunytan tillhör den högsta naturvärdesklassen (klass 1), fyra procent klass 2 och sjutton procent klass 3. Lövskogar Allmänt Skogsmark har varit en framträdande naturtyp inom kommunen ända sedan slutet av den senaste istiden, och under vissa perioder har troligen hela kommunen varit skogsbeklädd. Växlande klimat, markförhållanden och mänsklig påverkan är de faktorer som mest påverkat utbredningen och typen av skog. Numera utgör skogsmark cirka 21% av kommunens yta, vilket är mycket jämfört med vissa närliggande kommuner, där endast små rester återstår. Skillnad i historisk utveckling från medeltiden och framåt förklarar varför så mycket skogsmark bevarats just i. Godsens agrara utveckling i förhållande till byarnas, på till exempel Söderslätt, under flera hundra år, har resulterat i det landskap vi ser idag. Lövskogsområdena inom kommunen uppgår idag till knappt 28 km 2. Denna siffra inkluderar lövskog på sankmark, som upptar en yta på knappt 2 km 2..

9 7 Naturvårdsplan 2008 Bokskog är den vanligaste lövskogstypen i idag. Hedbokskogen finns på magrare och surare marker och domineras av ris och olika gräs, medan ängsbokskogen finns på näringsrikare marker och är artrikare, med dominans av gräs och örter. Fina exempel på bokskog i finns vid Torups slott, vid Börringesjön och öster om Havgårdssjön. Djurlivet är rikt, vilket lätt kan uppmärksammas under vårliga utflykter med sjungande häckfåglar och under hösten med brölande kronhjortar. Ekskog förekommer endast i mindre områden och oftast i form av enhetligt planterade bestånd. Den biologiskt mest värdefulla formen av ekskog är de betade ekhagar där övergången till öppen betesmark är flytande. Mest imponerande är de flerhundraåriga och bredkroniga gammelekarna i godslandskapet, till exempel söder om Yddingesjön. I fuktigare områden dominerar alskog och björkskog, där alen förekommer i områden på rikare markunderlag, ibland tillsammans med ask. I rena kärrmiljöer finns alsumpskog, ofta med välutvecklade socklar som ger skogen ett speciellt utseende. Planterad al och björk har i viss utsträckning ersatt nedlagd betesmark. Exempel på sumpskogar finns runt Fjällfotasjön och norr om Sjödiken. Blandad ädellövskog med alm, lind, ask, avenbok och lönn har tidigare i historien varit mer vanliga, men finns nu endast i mindre bestånd. Notera de gamla ortnamnen Lindholmen, Lindved och så vidare, som vittnar om tidigare utbredning. Artrikedomen är oftast hög i denna typ av skogsmiljö. Figur 2. Lövträd och lövskogar med särskilda kvalitéer. Källa Blomberg 1999 och Skogens pärlor (Skogsstyrelsen). Observera att ytterliga skogsområden ingår i områden som klassas som värdefulla (jämför figur 1).

10 Naturvårdsplan Träd och skogsområden med särskilda värden Generellt sett är ädellövskogar en artrik miljö, med stor variation av växter och djur. Många arter är dessutom knutna till vissa trädslag, till exempel mossor, lavar och insekter. Artrikedomen beror inte bara på olika vegetationstyper och trädarter, utan även på trädens ålder, där andelen gamla träd och nedfallna stammar innebär utrymme för fler arter och därmed ett högt naturvärde. Skog med lång kontinuitet eller naturskog är de mest värdefulla typerna. En sammanställning av förekommande jätteträd (bok, ek och andra lövträd) i Svedala kommun finns i boken Skånska Jätteträd. 1 Gammelek, Törringelund Under senare år har allt mer fokus hamnat på bevarande och skötsel av de mest värdefulla skogsmiljöerna, väl sammanfattat i rapporten Skånes skogar historia, mångfald och skydd 2. Totalt har 44 stycken sådana områden pekats ut i Skåne. Fyra av kärnområden för rödlistade skogsarter har utpekats i kommunen. Kärnområden i är: Torup. Totalt har 85 rödlistade arter hittats. Området ingår i Natura Stora Roslätt-Bökeberg. Totalt 71 rödlistade arter. Biotopskydd finns. Börringe. Totalt 45 rödlistade arter. Inget skydd för närvarande. Slätteröd. 31 rödlistade arter, de flesta vedskalbaggar. Området är inte skyddat. I en så kallad traktanalys, redovisad i samma rapport, har vissa större områden utpekats som speciellt värdefulla. I området Västra backlandskapet ingår godsens bokskogar, men även sumpskogar och ekmiljöer. Sex så kallade värdekärnor har identifierats i : Torup, Roslätt-Bökeberg, Törringelund, Eksholm, Resåkra lund och Prästaskogen. I Blomberg 1999 redovisas vissa områden med naturskogskvalitet och skoglig kontinuitet, vilka grovt överenstämmer med ovanstående utpekade områden (se figur 2 och tabell 2). Även jätteträd av ek, bok och andra lövträd är redovisade. Av nu kända trädjättar i kommunen har en ek vid Torup den största omkretsen med 6,75 m, en bok vid Torup med 4,60 m och en alm vid Hyby med 6,12 m. Dessa exempel härrör från levande exemplar. En av Skånes största ekar växte förr vid Börringesjön och mätte 8,20 m i omkrets 1. Tabell 2. Utbredning och antal av olika värdefulla skogsobjekt i enligt Naturvårdsprogrammet 1999 och boken Skånska jätteträd. Typ Antal Areal ha Största omkrets m Naturskogskvalitet Skoglig kontinuitet Jätteträd ek* 179 6,75 Jätteträd bok* 125 4,60 Jätteträd annat löv* 11 6,12 (alm) * - Definitioner jätteträd, omkrets 1,3 m över markytan Ek 5 m Bok 4 m Annat löv, exempel: Al 2 m Alm 4 m Ask 4 m Lind 3 m 1 Blomberg, P & Billqvist, M (red) Brunet, J

11 9 Naturvårdsplan 2008 Skogsstyrelsen som har särskilt ansvar för värdefulla skogsbiotoper, redovisar sitt underlag på sin hemsida under Skogens pärlor (tabell 3). Här redovisas, utöver lagskyddade skogliga biotopskyddsområden, även nyckelbiotoper i skogslandskapet med särskilt höga naturvärden. En nyckelbiotop är ett skogsområde som från en samlad bedömning av biotopens struktur, artinnehåll, historik och fysiska miljö idag har mycket stor betydelse för skogens flora och fauna. Där finns eller kan förväntas finnas rödlistade arter. Områden med höga naturvärden som inte når upp till benämningen nyckelbiotop benämns skog med naturvärde. Även sumpskogar har inventerats och markerats. Dessa områden har inget direkt juridiskt skydd. Tabell 3. Värdefulla skogsmiljöer i redovisade i Skogens pärlor (Skogsstyrelsen 2007). Miljöerna är i en del fall överlappande. Områdestyp Antal Areal ha Biotopskydd 5 10 Naturvärde Nyckelbiotop Sumpskog På grund av det stora inslaget av värdefulla skogsområden och det stora antalet gamla värdefulla lövträd i kommunen föreslås dessa miljöer bli kommunala ansvarshabitat (se vidare under Ansvarshabitat och ansvarsarter). Värdefulla lövskogsmiljöer redovisas i det digitala kartmaterialet främst i Skogskartan och kartan Värdefull natur. Naturbetesmarker Med naturbetesmarker menas områden utan inverkan av upplöjning, gödsling eller dikning och där betes- och/eller slåtterhävd pågått mycket länge. Förr dominerades landskapet av betes- och ängsmarker. Idag återstår bara små fragment. Många av dessa kvarvarande gräsmarker har mycket lång kontinuitet och har utvecklat artrika miljöer. Det är ofta på de betade markerna som man hittar de riktiga pärlorna när det gäller biologisk mångfald i odlingslandskapet. Här finner man en mångfald av framförallt kärlväxter, svampar och insekter. Några arter är rödlistade. Marker med lång kontinuitet i hävden är inte bara biologiskt intressanta utan utgör dessutom en form av levande kulturminnen. Beroende på kalk- och näringsinnehåll och fuktighet delas gräsmarkerna in i olika typer. På en torr och väldränerad mark uppstår torrängsvegetation, med till exempel svartkämpar, blåklocka och käringtand. I Bokebackarna vid Hunneröd finns den största torrängen i kommunen med en mycket rik flora. Även sluttningen på Nockebroängen i NV delen av kommunen har en fin torrängsflora. Viktiga naturvårdare. På magra torra marker utvecklas hedvegetation där gräs och risartade arter som ljung och blåbär dominerar. På motsvarande marker som är fuktigare

12 Naturvårdsplan finns fukthedar. Fukthedar återfinns på fuktiga, i regel trädlösa hedar med vitmossor och klockljung, dels i kantzonen mot myrar eller sjöar eller vattendrag, dels i betespräglade fuktiga, surare marker i det äldre odlingslandskapet. Båda naturtyperna var betydligt vanligare förr. Idag finns endast små fragment kvar. Vid Hunneröds mosse finns ett litet område med fukthedskaraktär. Friskängar uppträder på näringsrika och väldränerade marker. Dessa är till största delen uppodlade idag. I ett av de lägre partierna i Hägnaden i Hyby hage finns ett mindre friskängsparti. Fuktäng uppträder på fuktig och delvis översvämmad mark. Tuvtåtel är en vanligt förekommande art i fuktängar. Om ängen inte hävdas övergår fuktängen till en högörtsäng. På kalkrika marker utvecklas kalkfuktäng. Den största arealen kvarvarande naturlig betesmark i kommunen utgörs av fuktängar. Väster om Björkesåkrasjön, öster om Klosterviken och väster om Roslätt finns de tre största fuktängarna i kommunen. Trädbärande betesmarker, eller hagmarker, hyser ofta ett mycket rikt växt- och djurliv. I flera av kommunens hagmarker finns mycket gamla träd, främst ekar. Vid Roslätt och Börringesjön finns bra exempel på hagmarker med stort inslag av gamla träd (se även ovan under Lövskogar). Under åren inventerade länsstyrelsen cirka 300 hektar ängs- och betesmark i Svedala i Jordbruksverkets ängs- och betesmarksinventering. Dessa områden visas på karta i figur 3. Hälften av denna areal cirka 150 hektar har klassats som habitat enligt Natura Resterande ängs- och hagmark faller utanför detta klassificeringssystem och representerar annan ängs- och betesmark, till exempel tuvtåteläng. Inventeringen beskriver totalt 57 objekt med ängs- eller naturbetesmarkskvalitéer, varav tio är i behov av restaureringsåtgärder. Det största området är 27 hektar och finns vid Bökeberg. Det är en mosaik av naturtyper med övervägande fuktäng. Öppna våtmarker Våtmark är sådan mark där vatten till stor del av året finns nära under, i eller strax över markytan samt vegetationstäckta vattenområden. Våtmarker fyller många viktiga ekologiska och vattenhushållande funktioner i landskapet och står för en betydande del av vår biologiska mångfald. Omkring en fjärdedel av landets ursprungliga våtmarksareal bedöms ha försvunnit genom utdikning och uppodling, framför allt inom skogs- och jordbruket. En övervägande del av de kvarvarande våtmarkerna är i varierande grad påverkade av mänskliga ingrepp. Ett påtagligt hot är upphörd betesgång eller slåtterbruk. I vissa regioner resulterar nedfallet av kväveföreningar i förändringar i våtmarksvegetationen. I finns cirka 180 hektar öppen, ej skogsbevuxen våtmarksareal. Våtmark i skog, sumpskog, uppgår till cirka 300 hektar, varav två tredjedelar utgörs av lövskog (se även ovan under Lövskogar). De öppna våtmarker som förekommer på fast mark utgörs i kommunen i huvudsak av olika typer av kärr. Ett undantag från detta är Fjällfotaljung, som är landets sydligaste egentliga mosse. Karaktäristiskt för mossar är att vegetationen endast försörjs med nederbördsvatten och att olika arter vitmossa är framträdande och står för huvuddelen av torvbildningen. Kärren försörjs, till skillnad mot de egentliga mossarna, även av grundvatten. Karaktären på vegetationen bestäms i hög grad av näringstillgång och hur mycket kalk och andra basiska ämnen som finns i marken. Kärr på kalkrika underlag brukar kallas för rikkärr. I områden med brist på kalk och näringsämnen uppstår fattigkärr med speciell vegetation. Beroende på näringstillgången kan en vidare uppdelning göras i extremfattigkärr och medelfattigkärr. I finns fattigkärr speciellt på nordostmoränen i Fjällfotaskogen.

13 11 Naturvårdsplan 2008 Figur 3. Värdefulla betesmarker och rikkärr i baserat på uppgifter från ängs- och betesmarksinventeringen (TUVA, Jordbruksverket) och uppgifter om rikkärr från Länsstyrelsen i Skåne (jan 2008). Observera att rikkärr även kan ingå i områden som bara är markerade som ängs- och betesmark. Rikkärren Kärr som uppträder på kalkrik mark och berggrund betecknas som rikkärr. Detta är den vanligaste kärrtypen i Svedala kommun. Rikkärr finns i hela landet men Skåne har en stor andel av de allra finaste rikkärren, som är särskilt viktiga att bevara. Rikkärren är en exklusiv miljö med många sällsynta arter. I rikkärrsmiljö finns i Sverige minst 160 rödlistade arter varav 74 klassade som hotade. Dessa arters fortsatta existens är helt beroende av att denna levnadsmiljö bevaras. Det som man kanske främst förknippar med rikkärren är den stora förekomsten av olika orkidéarter. Rikkärrens biologiska mångfald är dock bredare än så. De utgör en viktig biotop för kärlväxter, mossor, snäckor och insekter. Förr i tiden hävdades rikkärren ofta genom slåtter och/eller bete, vilket motverkade igenväxning och gynnade artrikedomen. Jämfört med dagens vallodlingar är dessa kärr lågproduktiva, vilket har medfört att de hävdade rikkärrens utbredning minskat kraftigt under de senaste 100 åren. Även Kärrjohannesört, en rikkärrsart

14 Naturvårdsplan utdikning av tidigare rikkärrsområden har bidragit till denna utveckling. I finns det cirka 10 rikkärrsområden i varierande storlek. Den sammanlagda ytan är 7-8 hektar. Väster om Björkesåkrasjön finns det största rikkärret på drygt tre hektar. Andra värdefulla rikkärr är Hunneröds mosse och kärren vid till exempel Börringesjöns östra spets, öster om Lyngsjön och öster om Klosterviken. Hunneröds mosse en pärla. Kärr med rik kalkförekomst brukar kallas för kalkkärr eller extremrikkärr. Det är artrika miljöer med arter speciellt anpassade för den höga kalkhalten. Extremrikkärren är mindre vanliga än rikkärren. I räknas en del av Prästaskogen (Lemmeströtorp) som extremrikkärr. Vid inventering 2006 noterades flera extremrikkärrsindikatorer såsom kärlväxterna slankstarr, kärrjohannesört och majviva samt mossorna kärrspärrmossa och kalkkällmossa. Källkärr förekommer där kalkrikt grundvatten tränger upp till markytan och bildar en källa. Oftast ligger källkärret i en sluttning där vattnet silar ner över marken. Ett av kommunens källkärr finns i de södra delarna av Bokebackarna vid Hunneröds mosse. Här har bland annat en stor mängd majnycklar noterats samt även kalkkärrsindikatorn källgräs. Naturvårdsverket har tagit fram ett Åtgärdsprogram (ÅGP, se kommentar under Kärlväxter nedan) för bevarande av rikkärr som ska leda till att förhållandena för Sveriges rikkärr uppmärksammas och förbättras. Det innebär att rikkärren inventerats och föreslagits restaurerings- och skötselåtgärder samt i en del fall särskilda områdesskydd. Eftersom kommunen hyser ett relativt stort antal rikkärr och på grund av de stora biologiska och kulturhistoriska värden som rikkärren representerar föreslås denna kärrtyp som kommunalt ansvarshabitat (se vidare under Ansvarshabitat och ansvarsarter). Vattenmiljöer Vattenmiljöer redovisas i det digitala kartmaterialet främst i Vattenkartan. Sjöar I kommunen finns fem större sjöar och åtskilliga mindre. Börringesjön, Fjällfotasjön, Yddingesjön, Havgårdssjön samt Björkesåkrasjön tillhör de större, varav den senare ligger på gränsen till Lunds kommun. Även Börringesjön är delad av kommungräns och södra delen tillhör Trelleborgs kommun. Antalet sjöar större än ett hektar är 28 och den totala ytan av dessa är 7,8 km 2 (nio våtmarker/dammar anlagda inom Segeå-projektet ej inräknade). Gemensamt för de större sjöarna är att de är naturligt grunda, kalkrika och näringsrika. Alla är samtidigt sänkta, vilket påverkat deras karaktär i hög grad, till exempel vad gäller utbredningen av växtlighet. Vissa mindre sjöar har försvunnit helt genom sjösänkningsföretag, till exempel Myresjön norr om Havgårdssjön. Näringsgraden (trofinivån) har också påverkats av näringsläckage från omgivande jordbruksmarker under lång tid och i nyare tid även från punktutsläpp och Sturups flygplats. Idag är de flesta av sjöarna tydligt eutrofa (näringsrika), grumliga och dominerade av blommande plankton sommartid. Kantvegetationen består till stor del av bladvass, om inte bete förekommer. Flytbladsvegetationen kan delvis vara utbredd i vikar. I några av sjöarna är undervattenvegetation mycket begränsad på grund av det grumliga vattnet.

15 13 Naturvårdsplan 2008 Figur 4. Vattenmiljöer i. Klassningen Värdefulla vatten har hämtats från Länsstyrelsen. Vattendrag, sjöar och småvatten bedöms generellt vara värdefulla. Fiskfaunan är tämligen rik och produktionen hög på grund av näringstillgången. Kommersiellt fiske förekommer i Börringesjön och Fjällfotasjön, och organiserat fritidsfiske ibland annat Havgårdssjön. Biologiskt sett är sjöarna även värdefulla för rastande fågel under isfria delar av vinterhalvåret. Häckande fågel finner bra födobetingelser i grundare vikar med flytbladsvegetation. Den höga kalkhalten medför också goda betingelser för musslor och snäckor. Eksholmssjön utgör ett undantag från de övriga sjöarna, eftersom den påverkas av omkringliggande torvmarker. Sjövattnets karaktär är därför annorlunda, med brunare vatten och lägre ph. Tabell 4. Uppgifter om kommunens största sjöar. Data hämtat ur svenskt sjöregister Uppgifter om Börringesjön och Björkesåkrasjön inkluderar även ytan utanför kommungränsen. Sjö Storlek km 2 Medeldjup m Maxdjup m Volym milj m 3 Börringesjön 2,82 1,5 3,0 4,28 Fjällfotasjön 1,91 1,4 2,5 2,22 Yddingesjön 2,03 1,7 3,5 4,13 Havgårdssjön 0,54 3,1 5,8 1,67 Björkesåkrasjön 0,69 0,9 1,5 0,61

16 Naturvårdsplan Småvatten Svedala har ett mycket stort antal småvatten, vilket här definieras som vattenmiljöer under ett hektar. Antalet kända småvatten uppgår till 591 stycken med en total yta av 91 hektar. Många är alltså rätt små till ytan. Förklaringen till det stora antalet ligger i backlandskapets kuperade karaktär med naturligt skapade vattenmiljöer i svackorna. Graden av igenväxning varierar mycket och alla typer förekommer, från helt öppna vatten till igenvuxna kärr. Värdefullt småvatten vid Resåkra med ridå av ekar. Många av kommunens småvatten är livsmiljö för ett stort antal djur- och växtarter. Undersökningar av ryggradslösa djur under 2007 visar att stora variationer finns i artantal mellan olika typer av småvatten, vilket ofta beror på skötsel och påverkansgrad, till exempel i form av näringsbelastning. När påverkansgraden är låg kan det finnas en ganska stor mängd arter, där skalbaggar, skinnbaggar, sländor, tvåvingar (flugor och myggor) och snäckor ofta är talrika. I mer påverkade vatten är artantalet ofta lägre. Bland ryggradsdjur ingår groddjuren som en viktig del, eftersom de är beroende av vatten för sin fortplantning. Den ätliga grodan är ett typexempel som hittas i många av kommunens småvatten. Lövgrodan kan hittas i klara och rena dammar i östra delen av kommunen. Av häckande fåglar är änder och doppingar mest typiska. Chansen att hitta ovanliga eller rödlistade arter bland kärlväxter, fåglar, groddjur, sländor och snäckor är störst i vattenmiljöer med låg påverkan i skogs- och betesmarker. Exempel på sådana områden är Hyby backar, vid Dammshög och Bökeberg. Relativt opåverkade småvatten föreslås utgöra kommunalt ansvarshabitat (se vidare under Ansvarshabitat och ansvarsarter). Vattendrag Vattendragen i kommunen utgörs till största delen av Segeån och dess biflöden. Av större biflöden kan nämnas Spångholmsbäcken/Svartebäck som rinner från Yddingesjön, samt Torrebergabäcken som gränsar mot Staffanstorps kommun. Totalt finns idag cirka 150 km öppet vattendrag inom kommunen. De flesta vattendragssträckor är på grund av det flacka landskapet lugnflytande. I vissa partier förekommer dock strömmande sträckor, till exempel vid Lilla Mölleberga i Segeåns huvudfåra. Vattendragen i kommunens östra del tillhör Höjeåns och Dybäcksåns avrinningsområden. Många av de kvarvarande öppna vattendragen är idag påverkade av rätningar och fördjupningar för att öka avrinningskapaciteten. Mindre vattendrag är i stor utsträckning kulverterade och tillhör dikningsföretag. Läckage av näringsämnen från omgivande marker har också förändrat vattendragen, som blivit mer näringsrika och grumliga. Dikningar i skogsbruket har påverkat vattendragen som är belägna i skogsmark. Vattenkemin har också påverkats av punktkällor från industrier och reningsverk samt dagvatten.

17 15 Naturvårdsplan 2008 Där vattenprovtagning förekommer inom fastställda kontrollprogram, visar mätvärden att näringshalterna (fosfor, kväve) kan betecknas som mycket höga enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. De flesta andra vattendragen i de södra delarna av Skåne har samma påverkansgrad. Segeåns huvudfåra är dock ofta påfallande grumlig, vilket delvis får förklaras av påverkan från omgivande marker med finlera. Djurlivet i vattendragen utgörs bland annat av olika fiskarter, till exempel den i Sverige sällsynta grönlingen, som tidvis förekommer i större antal. Under elfiske 2006 noterades 11 fiskarter samt signalkräfta. Öringen som gjort en rejäl comeback i skånska vattendrag de senaste decennierna, har fortfarande svårt att etablera sig i Segeåns huvudfåra, vilket kan bero på en kombination av dålig vattenkvalitet och ogynnsamma bottenförhållanden. Av ryggradslösa djur (så kallade bottenfauna) dominerar föroreningståliga arter i Segeåns huvudfåra. Sländor som kräver renare vatten, är däremot mer sparsamt förekommande. Övriga miljöer Typiskt för backlandskapet i är den mycket stora förekomsten av småbiotoper i form av åkerholmar och så kallade linjära element i form av till exempel vallar, ägogränser, alléer och vissa vägkanter samt banvallar. Även kommunens många småvatten och vattendrag hör hit, men dessa behandlas ovan under Vattenmiljöer. Småbiotoperna utgör ofta fragment av till exempel skogsmiljöer, torrängar eller kärr. Antal åkerholmar med skog, mindre än 0,5 hektar, beräknas grovt till 500 stycken. Småbiotoper har stor betydelse för bland annat viltet och fågelfaunan. I odlingslandskapet har en stor del av dessa miljöer ett generellt biotopskydd (se nedan under Skyddade områden, riksintressen mm). Många av miljöerna har också ett kulturhistoriskt värde. I sammanhanget skall också nämnas olika parkmiljöer i tätorterna och vid många av de lite större godsen och gårdarna. Dessa miljöer rymmer inte sällan både biologiska och kulturhistoriska värden. Därtill kommer ofta stora värden som rekreationsmiljöer. Även åkrarna skall nämnas som naturmiljöer. Visserligen har mångfalden minskat drastiskt i åkermiljöerna under de senaste decennierna men fortfarande finns områden, till exempel trädor, som ger livsmiljöer åt både växter och djur. Kända är de vackra åkerogräsen vallmo och blåklint men också rariteter som klätt hör hemma i åkern, även om inga observationer gjorts i sen tid. Också mindre natursköna platser som upplagsområden, industritomter etc kan hysa intressanta biologiska inslag. Flera tillfälliga kolonisatörer är beroende av sådana miljöer. Den tilltagande uppstädningen av både tätorts- och gårdsmiljöer har inneburit minskat livsutrymme för många organismer. Särskilt skyddsvärda och rödlistade arter ArtDatabanken vid Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) tar på uppdrag av Naturvårdsverket fram underlag och resultat gällande rödlistningsbedömningar. Den svenska rödlistan revideras vart femte år. Den nu gällande rödlistan benämns Rödlistade arter i Sverige Underlaget och insamlandet av information, till exempel gällande arternas status och utbredning, är ett arbete som pågår fortlöpande. De uppgifter om rödlistade arter i som redovisas i denna plan är i huvudsak ett utdrag från den nationella databasen med 3 Gärdenfors, U (ed) Rödlistans kategorier: RE Försvunnen (Regionally Extinct) CR Akut hotad (Critically Endangered) EN Starkt Hotad (Endangered) VU Sårbar (Vulnerable) NT Missgynnad (Near Threatened) DD Kunskapsbrist (Data Deficient) LC Livskraftig (Uppmärksammad men uppfyller inte kriterierna för rödlistning) Kategorier i rött benämns rödlistade CR, EN och VU benämns hotade

18 Naturvårdsplan observationer av rödlistade arter fram till och med Några tillägg har gjorts avseende uppgifter om bland annat svamp, fisk, däggdjur (trollfladdermus och kronhjort), fåglar och småkryp. Vid bedömning av hot och planering av naturvårdsåtgärder utgör rödlistan ett viktigt underlag. Vid prioritering av naturvårdsinsatser bör även andra faktorer vägas in. Till dessa hör kunskaper om statusen för berörda arter på regional och lokal nivå samt förutsättningarna och de relativa kostnaderna för olika åtgärdsinsatser. I tabell 5 redovisas aktuella uppgifter om antalet rödlistade arter i. Jämförelseuppgifter ges rörande rödlistade arter i Sverige och totalt antal arter i Sverige 4. Jämfört med redovisningen av rödlistade arter i Naturvårdsprogram 1999 skiljer sig siffrorna åt för de flesta organismgrupperna. Detta beror i huvudsak på att kriterierna och rödlistans indelningskategorier (se ruta) har reviderats sedan dess. I några få fall beror förändringarna på faktiska populationsförändringar hos berörda arter. Ett exempel på detta är lövgrodan, som numera inte är rödlistad beroende på att den under det senaste decenniet haft en positiv populationsutveckling. Nedan ges kommentarer till de mest hotade arterna och till några arter tillhörande organismgrupper som endast representeras av några få arter i rödlistan. Tabell 5. Rödlistade arter i idag ( ), i ett historiskt perspektiv och i jämförelse med alla rödlistade arter i Sverige idag. Även det totala artantalet för respektive organismgrupp i Sverige redovisas. Rödlistade arter Artantal, totalt Organismgrupp Svedala, ** Svedala, Sverige, 2005 Sverige 2005 Kärlväxter Alger Mossor Storsvampar Lavar Däggdjur Fåglar Grod- och kräldjur Fiskar Insekter Spindeldjur Blötdjur Iglar och planarier Summa: * 47810* * - inkluderar även organismgrupper som ej finns i. ** - Siffror i kursiv stil anger att uppgifter från Artdatabanken kompletterats med uppgifter från andra källor. 4 Gärdenfors, U (ed) 2005.

19 17 Naturvårdsplan 2008 Figur 5. Uppgifter om rödlistade arter i från Artdatabanken. Tabell 6. Rödlistade arter i idag ( ) uppdelade på rödlistans olika kategorier. Hotade arter omfattar kategorierna CR, EN och VU. Rödlistade arter Hotade arter Summa rödlistade Summa hotade Akut hotad Starkt hotad Sårbar Missgynnad Kunskapsbrist Livskraftig Organismgrupp CR EN VU NT DD LC Kärlväxter Alger Mossor Storsvampar Lavar Däggdjur Fåglar Grod- och kräldjur Fiskar Insekter Spindeldjur Blötdjur Iglar och planarier Summa: Siffror i kursiv stil anger att uppgifter från Artdatabanken kompletterats med uppgifter från andra källor.

20 Naturvårdsplan Kärlväxter Antalet rödlistade kärlväxter i är 49. Av dessa klassas 30 som hotade (kategorierna CR, EN och VU). Två arter, naverlönn och kärrnocka, tillhör kategorin Akut hotad (CR). Naverlönnen (Acer campestre) har sina enda kända spontana förekomster i landet cirka 3 km sydost Svedala. Naverlönnen är en naturlig ansvarsart för kommunen (se vidare under Ansvarshabitat och ansvarsarter). Kärrnockan (Tephroseris palustris) finns idag någorlunda stabilt bara på en lokal i landet; vid Levrasjön i Kristianstads kommun. Ytterligare en lokal finns i Kristianstads kommun men därutöver finns en svag population i ett kärr i mellan Vissmarlöv och Eksholm (400 meter OSO Ekstång). Arten var på 1950-talet känd från cirka 50 lokaler i Skåne, men arten har därefter minskat kraftigt. Kärrnockan är fridlyst och har ett särskilt åtgärdsprogram (ÅGP, se ruta nedan) knutet till sig. Åtgärdsprogram för hotade arter och habitat fastställs av Naturvårdsverket. Åtgärdsprogrammen syftar till att säkerställa hotade arter och miljöer. Några åtgärdsprogram omfattar flera arter. Idag finns 210 åtgärdsprogram på den lista som Naturvårdsverket tillsammans med landets länsstyrelser, Artdatabanken med flera arbetar efter. Alla program är ej färdiga. Programmen berör sammanlagt cirka 400 arter. Tio arter är enligt rödlistan klassade som Starkt hotade (EN). Dessa arter är: krypfloka Apium inundatum Mindre än fem lokaler, fridlyst renlosta Bromus arvensis Mindre än fem lokaler praktnejlika Dianthus superbus Enstaka lokal/er, Hunneröd, fridlyst skärblad Falcaria vulgaris Mindre än fem lokaler källfräne Nasturtium officinale Enstaka lokal/er, SV Svedala pipstäkra Oenanthe fistulosa Mindre än fem lokaler, fridlyst dvärgserradella Ornithopus perpusillus Enstaka lokal/er, SO Klågerup daggbjörnbär Rubus glauciformis Enstaka lokal/er, Torup alvarveronika Veronica praecox Mindre än fem lokaler Även åkerklätt, Agrostemma githago,ochekorrsvingel, Vulpia bromoides, tillhör kategorin Starkt hotad (EN), men arternas förekomst i kommunen är idag osäker. Ytterligare ett urval av arter (alla ej rödlistade) med mycket sparsam förekomst i kommunen är: Låsbräken Botrychium lunaria osäker (NVP99 - Hyby hage, hägnaden) Revlummer Lycopodium annotinum enstaka lokal/er (SkFl, NVP99 - Hyby hage) Hjortron Rubus chamaemorus en lokal (landets sydligaste): Fjällfotaljung Stor bockrot Pimpinella major NT, enstaka lokal/er Knölvial Lathyrus tuberosus VU, enstaka lokal/er, Bjärshög, fridlyst Brunnäva Geranium phaeum enstaka lokal/er, Torup Småtörel Euphorbia exigua VU, enstaka lokal/er, Börringe Flockarun Centaurium erythraea var. erythraea, VU, enstaka lokal/er, fridlyst Klöversnyltrot Orobanche minor enstaka lokal/er, Hyby, fridlyst Klockgentiana Gentiana pneumonanthe VU, enstaka lokal/er, Hunneröds mosse. Har åtgärdsprogram (ÅGP) med alkonblåvinge, fridlyst. Föreslagen som ansvarsart (se vidare under Ansvarshabitat och ansvarsarter).

21 19 Naturvårdsplan 2008 I sammanhanget ska även bantisteln (Cirsium canum) nämnas. Bantisteln har tidigare klassats som Akut hotad 5 men på grund att arten etablerats efter år 1800 ingår inte arten i rödlistningssystemet. Bantisteln är dock unik för då den enda växtplatsen i landet finns vid en banvall strax väster om Bara. Bantisteln föreslås som kommunal ansvarsart (se vidare under Ansvarshabitat och ansvarsarter). Alger För denna organismgrupp är kunskapsunderlaget begränsat. Inom gruppen kransalger är uddslinke, Nitella mucronata, känd från Havgårdssjön. Uddslinke tillhör rödlistekategorin Starkt hotad (EN). Åtgärdsprogram Bantistel, unik för Svedala. (ÅGP) för flera kransalger, däribland uddslinke, håller på att tas fram. Äldre uppgifter (1945) om mellansträfse, Chara intermedia, (NT), finns från Yddingesjön. Mossor För denna organismgrupp är kunskapsunderlaget begränsat. Ser man tillbaka under årens lopp har 12 rödlistade mossarter från kommunen registrerats av Artdatabanken. Många uppgifter är dock gamla och det är osäkert vilken status många mossor har i kommunen idag. Den intressanta mossfloran är i huvudsak knuten till äldre lövskog. När det gäller någorlunda aktuella uppgifter (fr o m 1980) finns fyra rödlistade arter: Ägghättemossa Orthotrichum patens VU, Börringekloster Rödtandad hättemossa Orthotrichum pulchellum NT, Torup Skånsk sprötmossa Eurhynchium schleicheri NT, Torup Bokfjädermossa Neckera pumila NT, Torup Storsvampar För denna organismgrupp är kunskapsunderlaget begränsat. Dock finns uppgifter om ett drygt 30-tal rödlistade storsvampar från kommunen och där uppgifterna för ett drygt 20-tal arter kan betraktas som aktuella. Flertalet rödlistade storsvampar inom kommunen är knutna till äldre lövskog, såsom flera soppar och tickor. På ogödslad betesmark finns också ett par rödlistade svampar från gruppen vaxskivlingar. De hotade (kategori EN och VU) storsvampar som det finns aktuella (fr o m 1980) registreringar av hos Artdatabanken är: Hartsticka Ganoderma pfeifferi EN, enstaka lokal/er Tårticka Inonotus dryadeus EN, enstaka lokal/er Sydlig sotticka Ischnoderma resinosum VU, enstaka lokal/er, Börringe Bläcksopp Boletus pulverulentus VU, enstaka lokal/er, Torup Det finns sannolikt ett ganska stort antal svamparter som förekommer i kommunen men som ej finns med i Artdatabanken register. Uppgifter från Torupsområdet (Hjelmér opubl 2008) visar till exempel på ytterligare tio rödlistade arter. Hotade arter (kategori EN och VU) från detta material är nunnespindling (Cortinarius boudieri, EN), juvelspindling (Cortinarius croceocoeruleus, VU) och sydlig sotticka (Ischnoderma resinosum, VU). För just dessa tre 5 Gärdenfors, U (ed) 2000.

22 Naturvårdsplan arter är dock den aktuella statusen osäker, eftersom arterna vuxit vid och på gamla bokträd som nu fällts. Lavar Även för denna organismgrupp bedöms kunskapsunderlaget vara starkt begränsat. Totalt finns 26 rödlistade arter registrerade inom kommunen, varav 17 är aktuella uppgifter (fr o m 1980). I likhet med grupperna mossor och storsvampar är de intressanta växtplatserna i huvudsak knutna till äldre lövskog och lövträd. De hotade (kategori EN och VU) lavarna som det finns aktuella (fr o m 1980) registreringar av hos Artdatabanken är: Almorangelav Caloplaca luteoalba EN, enstaka lokal/er, Skabersjö Stiftklotterlav Opegrapha vermicellifera VU, enstaka lokal/er Kraterorangelav Caloplaca ulcerosa VU, enstaka lokal/er, Torup Alléägglav Candelariella reflexa VU, enstaka lokal/er, Torup Mjölig lundlav Bacidina delicata VU, enstaka lokal/er, Skabersjö Matt pricklav Arthonia pruinata VU, enstaka lokal/er, Torup Däggdjur Inga rödlistade däggdjur från finns registrerade hos Artdatabanken. Kronhjorten, hotkategori sårbar (VU), tillhör dock kommunens fauna. Känd från kommunen är också trollfladdermus, Pipistrellus nathusii, NT, som bland annat noterats i en inventering vid Torups slott. Fåglar Aktuella uppgifter från rödlistan (registreringar hos Artdatabanken) innehåller enbart sju arter från. Detta ger dock inte en riktig bild utan är nog snarast ett resultat av dålig inrapporteringsaktivitet. Det verkliga antalet rödlistade fågelarter som någorlunda regelbundet häckar i kommunen är troligen cirka 30. Nio av dessa har tillförts rödlistan 2005 men är idag inte särskilt ovanliga i kommunen. Orsaken till att de förts upp på rödlistan beror på att de uppvisat tydliga beståndsminskningar. Havsörn, rödlistad (NT). Foto: Johan Hammar. 6 Gerell, R och Lundberg Gerell, K

23 21 Naturvårdsplan 2008 Uppgifter från Artdatabanken : Göktyta NT Rördrom NT Vaktel NT? Kornknarr VU åtgärdsprogram finns Småfläckig sumphöna VU Flodsångare VU Pungmes VU? = uppgift om aktuell förekomst särskilt osäker Ytterligare rödlistade fågelarter där det finns aktuella häckningsuppgifter eller häckningsindicier från kommunen är: Bivråk EN Sommargylling EN? Svarttärna VU Årta VU Trastsångare NT? Skedand NT Turkduva VU Rödl 2005 Brunand NT Rosenfink NT Rödl 2005 Kungsörn NT Sånglärka NT Rödl 2005 Havsörn NT Backsvala NT Rödl 2005 Mindre hackspett NT Stenskvätta NT Rödl 2005 Rapphöna NT Gräshoppssångare NT Rödl 2005 Hämpling NT Törnskata NT Rödl 2005 Skogsduva NT Entita NT Rödl 2005 Nötkråka NT? Sädgås (rastande) VU Rödl 2005 Svarttärna är en typisk men sällsynt fågel vid slättsjöar och är litet av en karaktärsfågel för vissa av Svedalas sjöar. På grund av detta förslås den som kommunal ansvarsart (se vidare under Ansvarshabitat och ansvarsarter) Grod- och kräldjur Kommunens grod- och kräldjursfauna är intressant och flera av landets hotade arter finns inom kommunen. Alla arter är fridlysta. Viktiga miljöer för groddjuren är framförallt fiskfria eller fiskfattiga småvatten i betesmarker. Rödlistade grod- och kräldjur inom kommunen är: Strandpadda (stinkpadda), EN, tidigare känd från ett tiotal lokaler vid Klågerup, Vissmarlöv och vid Arrie grustag. Troligen försvunnen. Sandödla, VU, enstaka lokaler i kommunens västra del. Nationellt åtgärdsprogram finns. Klockgroda, NT, försvunnen, men återinplanterad vid Hyby backar. Status osäker. Nationellt åtgärdsprogram är på gång. Större vattensalamander var tidigare upptagen på rödlistan men finns ej med i 2005 års rödlista, på grund av att artens status omvärderats efter det att kunskapsunderlaget stärkts. Större vattensalamander är dock särskilt uppmärksammad under senare år på grund av att den är upptagen i EU s art- och habitatdirektiv. Detta innebär att Sverige har ett ansvar för att tillse att arten har vad som kallas gynnsam bevarandestatus. Nationellt åtgärdsprogram finns för större vattensalamander. Lövgrodan var liksom större vattensalamander rödlistad tidigare men har haft en gynnsam utveckling och har därför avförts från 2005 års rödlista. Lövgrodan finns i kommunens östra del vid Börringe och Svartesjö.

24 Naturvårdsplan Lökgrodan tillsammans med ätlig groda föreslås som kommunala ansvarsarter (se vidare under Ansvarshabitat och ansvarsarter). Fiskar Kunskapen om kommunens fiskfauna har erhållits genom elfiskeregistret för vattendrag och nätfiskedatabasen (NORS) för sjöar. Två rödlistade och fridlysta fiskarter är kända från Sege å. Ålen är klassad som akut hotad (CR), vilket beror på att rekryteringen av ål från lekområdena Lökgrodan är numera mycket ovanlig i Svedala i Sargassohavet till Europa gått tillbaka drastiskt. Rödlistad är också den mindre välkända fiskarten groplöja (NT), som bland annat erhållits vid provfisken i Sege å vid Svedala. Nationellt åtgärdsprogram (ÅGP) skall tas fram för groplöjan. I tidigare rödlista har även grönling funnits med. Grönlingen har i nationellt perspektiv en begränsad utbredning men har ett starkt fäste i västra Skåne och är mycket talrik i många av kommunens vattendrag. Grönlingen omfattas av ett nationellt åtgärdsprogram. Öringen har tidigare klassats som hänsynskrävande men är en av landskapets vanligaste fiskar. Sege å och Spångholmsbäcken hyser dock relativt svaga populationer, vilket troligen är kopplat till bristen på lämpliga leklokaler och att öringen missgynnas av lergrumlat vatten. Insekter Artdatabanken har registrerat drygt 140 rödlistade insektsarter från. Många uppgifter är dock ålderstigna, men begränsas urvalet till relativt moderna uppgifter (fr o m 1980) finns drygt 70 rödlistade insektsarter i kommunen. Det är dock troligt att ytterligare inventeringsinsatser skulle bättra på denna siffra. En stor del av de rödlistade insektsarterna i kommunen utgörs av vedlevande skalbaggar. Områden särskilt rika på rödlistade vedskalbaggar är Torup, Bökeberg/Roslätt, Börringekloster och Slätteröd. Bland aktuella uppgifter (fr o m 1980) från Artdatabanken förekommer följande akut (CR) och starkt hotade (EN) samt ett urval av anmärkningsvärda arter: Brun tibastmal Anchinia cristalis CR, Börringe Blåklintplattmal Agonopterix laterella EN, Skabersjö Tvåvinge Myolepta dubia EN, Torup Gulbrokig barkfluga Xylomya maculata EN, Börringe och Torup Mörkbent kamklobagge Allecula rhenana Börringe och Bökeberg Almblombock Leptura revestita EN, Torup Almsavbagge Nosodendron fasciculare EN, flera lokaler Ekoxe, Lucanus cervus, NT, flera lokaler med äldre ek och bok, men har minskat i antal under senare decennier. Fridlyst. Arten ingår i EU s art- och habitatdirektiv. Läderbagge, Osmoderma eremita, NT, vid Yddingesjön. Revidering av åtgärdsprogram (ÅGP) pågår. Fridlyst. Arten ingår i EU s art- och habitatdirektiv. Sumpskogslöpare, Platynus krynickii, NT, är en sydsvensk art med aktuella skånska lokaler vid Södra Lindved och Fulltofta (Hörby). Alkonblåvinge, Maculinea alcon, VU, förekommer på sin sydligaste svenska lokal just i. Alkonblåvinge är beroende av klockgentianan som är värdväxt för fjärilens

25 23 Naturvårdsplan 2008 ägg. Alkonblåvingen/klockgentianan föreslås som kommunala ansvarsarter (se vidare under Ansvarshabitat och ansvarsarter). Övriga ryggradslösa djur Kunskapen om övriga ryggradslösa djur är begränsad. Av ryggradslösa djur utöver insekter (se ovan) finns inom kommunen endast sex arter noterade i Artdatabankens register. Dessa är: Tjockskalig målarmussla, Unio crassus, EN, uppgifter från äldre samlingar från Börringesjön och möjligen Björkesåkrasjön. Aktuell status oklar. Bukspolsnäcka, Macrogastra ventricosa, NT, enstaka lokaler. Noterad Kalkkärrsgrynsnäcka, Vertigo geyeri, NT, troligen utgången, tidigare vid rikkärr nära Skabersjödammen Blodigel, Hirudo medicinalis, NT. Tidigare uppgift från Havgårdssjön men känd från Hyby under senare år. Spindel, Araneus triguttatus, DD, enstaka lokal/er, Hyby. Större grynsnäcka, Vertigo moulinsiana, EN, är i Sverige enbart känd från. Eftersom snäckan är unik för Sverige i Svedala föreslås den som kommunal ansvarsart (se vidare under Ansvarshabitat och ansvarsarter). Rekreationsmiljöer s varierade backlandskap med stort inslag av skogar och sjöar är mycket attraktivt för friluftslivet. Närheten till Malmö/Köpenhamn och Lund gör också att kommunens natur har betydelse för många andra än kommunens egna invånare. Det mest välbesökta rekreationsområdet i kommunen är troligen slottsmiljön och skogarna kring Torup. Området ägs av Malmö stad. Inom området finns flera strövstigar och Torup har också angöringspunkter till vandringslederna Skåneleden och Östersjöleden. Andra betydelsefulla rekreationsområden är Hyby backar, Törringelund och området mellan Yddingesjön och Fjällfotasjön. Viktigt för rekreation och naturkänsla är också områdena kring kommunens tätorter och skolnära miljöer. Närnaturen är viktig för möjligheten till vardaglig naturkontakt. Tillgång och tillgänglighet till sådana områden kan förbättras (se vidare under Fortsatt arbete). Naturens olika funktioner som rekreationsmiljöer och hur områdena nyttjas beskrivs vidare i översiktsplanen.