Fiirflndringar i utbredning av sydliga vedkniippare (Coleoptera: Elateridae och Lissomidae) i Sverige

Transkript

1 Fiirflndringar i utbredning av sydliga vedkniippare (Coleoptera: Elateridae och Lissomidae) i Sverige SVEN G. NILSSON & RICKARD BARANOWSKI Nilsson, S.G. & Baranowski, R.: Fdriindringar i utbredning av sydliga vedkniippare (Coleoptera: Elateridae och Lissomidae) i Sverige. IChanges in the distribution ofsouthern click beetles dependent on dead trees (Coleoptera: Elateridae and Lissomidae) in Sweden.l - Ent. Tidskr. I l8 (2-3'l:' Uppsala, Sweden ISSN 00t 3-886x. Click beetles with a southern distribution in Sweden, dependent on decaying wood and preserved in collections were examined. All museum and many private collections in Sweden were studied, and the species determinations checked by R. Baranowski. Two species are reported as new to Sweden: Ampedus triangulum and Lacon punctatus. One individual of Lacon punctatus was found at Stockholm about 100 years ago, possibly introduced by timber. The new Ampedus species was found on the island of Oland in southeastern Sweden. Here we list the confirmed Swedish localities with collection year (first and last year is given for each locality) for Stenagostus rufus, Stenagostus rhombeus, Denticollis rubens, Hypoganus inunctus, Calambus bipustulatus, Ampedus rufipennis, Ampedus sanguinolentus, Ampedus nigerrimus, Ampedus nigroflavus, Ampedus praeustus, Ampedus erythrogonus and Drapetes mordelloides. In addition, the finds are shown on maps for these species and Ampedus cinnabarinus, Ampedus sanguineus, Melanotus yil/asr.rs and Cardiophorus ruficollis separated in the periods , , l95l-1975 and Contraction of range or decrease in the number of localities is apparent for Stenagostus rufus, Denticollis rubens, Hypoganus inunctus, Calambus bipustulatus, Ampedus cinnabarinus, Cardiophorus rujicollis and Drapetes mordelloides. For Ampedus sanguinolentus and Ampedus praeustus, total population changes are uncertain because several old localities have disappeared, but new localities have probably also appeared. Fot Stenagostus rhombeus, Ampedus ruftpennis and, Ampedus nigroflavus the situation is uncertain, since their ecology have recently become better known. Hovewer, a long-term decrease of these species is also very probable due to decreasing extent of habitat during the last 300 years. For Ampedus nigerrimus and Ampedus erythrogonus the future existence in Sweden is uncertain, because only two localities are known for each of these species. Ampedus erythrogonus was last recorded in 1953, and may have disappeared from Sweden. In larger areas ( ha) with many ancient living trees and big dead trees, and with good continuity over time of these sustrates the number of click beetle species dependent on decaying wood are in nemoral forests and about 20 in hemiboreal forests in Sweden. Most of these species are dependent on decaying stems of deciduous trees. We suggest that the number of click beetles living in wood at a locality is an indicator offorest continuity and conservation value, and localities with many species should have the highest priority when conservation forests are selected. S.G. Nilsson, Dept. of Ecology, Univ. of Lund, Lund, Sweden. R. Baranowski, Dept. of Zoology, Univ. of Lund, Lund, Sweden. Inledning Det sydsvenska landskapet har genomgfltt dramatiska f<iriindringar, sarskilt de senaste trehundra flren. Landskapet har successivt utarmats pe mycket gamla ldvtrad och grova drida triid (Nilsson 1996, 1997, Nilsson & Rundlcif 1996), trots att den slutna skogens areal 6kat under 1900-talet. Det iir mycket som tyder pi att den ursprungliga sydsvenska skogen ut&iorde en luckig skog, med ett stort antal grova och dcida triid (Nilsson 1987, Andersson & Appelqvist 1990, Nilsson 1992,Garl5

2 Sven G Nilsson & Rickard Baranowski denfors & Baranowski 1992). Mflnga av dessa trad var solbelysta i olika naturliga cippningar i skogen, inte minst i anslutning till vfltmarker, vilket skapade fcirutsiittningar fdr t.ex. vedskalbaggar som dr beroende av ett varmt mikroklimat (Palm 1959, Nilsson & Ericson 1992). Minga av urskogens arter kunde leva kvar i vissa gamla kulturlandskap med bl.a. gamla hiltriid (Nilsson et al. 1994, Nilsson 1996, 1997). Dessa triidrika iingsoch hagmarker har i stor utstrackning vuxit igen (Pettersson & Fiskesjri 1992) eller avverkats och granplanterats under senare decennier.vir kunskap om konsekvenserna fcir faunan av de dramatiska landskapsf<iriindringarna iir bristf?illig. Vi skall i denna uppsats fcirscika spflra effekter pi kniippare beroende av drjda triid av dessa landskapsfdriindringar. VAr underscikning bygger pi det material som finns pi museer och hos privata samlare. Kan man i detta material se n6gra fririindringar av olika vedknappares utbredning och frekvens? Arternas ekologi De sydliga vedknlippare som frdmst lever i dcida trlid har alla en liknande livscykel. De liigger iigg i vedspringor etc. pfl dcida stammar. Larverna lever sedan i veden i flera ir, varefter fdrpuppningen sker i augusti-september. Imagines ligger kvar ijver vintern i puppkammaren, som brukar inredas nigon cm under vedytan. Det ltjnar sig diirfdr inte att hugga srinder gamla stammar, ndr man ska leta efter arterna. Det rdcker att undersdka ytveden. Niir det blir varmt viider i april-maj sdker sig imagon upp niira stammens yta, ofta under barken eller i nigon vedspricka. Pi dessa platser kan man liitt finna arterna, utan att frirstijra deras biotop. Niir det blir varmare flyger den iviig fcir att stika liimpligt substrat. Det iir emellertid troligt aft aggliiggning ofta sker riven i den stam ddr den utvecklades. Vi har vid flera tillfiillen sett flygande exemplar pfl nigon till nigra meters hcijd, i uppratt lflngsam flykt. Spridning civer lhngre striickor iir mindre trolig. Ytterst siillan finner man djur i driftmaterial pfl havsstr?inderna. Artfattigdomen pi stora isolerade ciar diir det finns liimpliga biotoper, t.ex. pi Gotland, iir sl6ende. Av de hlir behandlade sydliga vedkniipparna fdrekommer endast sju av 16 arter pi Gotland. Av dessa dr fem huvudsakligen barrtriidslevande, medan Ampedus cinnabarinus och A. sanguinolentus lever i ldv- Ent.Tidskr. 118(1997) triid. Ovriga nio lcivtr[dslevande arter saknas pfl Gotland, liksom sannolikt iiven alla tolv hiltriidskniippare (Nilsson & Baranowski 1994). En liknande situation giiller fcir Bornholm (Martin 1989). Minga av de sydliga vedkniipparna 2ir gynnade eller beroende av ett varmt mikroklimat. Samtidigt miste en viss fuktighet bevaras i veden. Diirfcir iir den gynnsammaste biotopen fcir de flesta arterna en luckig skog, med grova murkna stammar. Fuktigheten bevaras mycket biittre i grova stammar iin i klena. Denna typ av biotop fanns ursprungligen pfl brandfiilt, i strirre vindfiillsluckor och i anslutning till vfltmarker. Senare har vissa 6lderdomliga kulturlandskap erbjudit liimpliga substrat. De sydliga vedkn?ipparna tycks ndstan helt saknas i nutidens tiita produktionsskogar. Ampedus sanguineus kan p6tr2iffas pi hyggen om diir finns grova, murkna barrtriidsstammar. Ampedus pomorum kan hittas om grova ligor llimnas kvar. Dessa tvi arter, som tillhcir de vanligaste vedkniippararterna i Sydsverige, kan emellertid inte utvecklas i avverkningsrester. Skogen hinner sluta sig alltfcir mycket, innan farskt virke hinner bli liimpligt som substrat. Den siillsynta Drapetes mordelloides lever i starkt solexponerade lcivtriidsligor och har hittats pi hyggen (Baranowski 1982), men har trots det rangts tillbaka till tve reliktomriden. Hyggen tycks diirfcir inte kunna ersdtta de ursprungliga biotoperna f<ir denna art. Motsvarande giiller fdr Ampedus cinnabarinus, som vi fiirgiives letat efter pe ett stort antal hyggen, men diiremot funnit i hagmarksmiljcier. Arten har dock hittats i kvarldmnat virke pi hyggen i Uppland (Bengt Ehnstr6m, muntl.). Material Inom ett projekt bekostat av Vlirldsnaturfonden har en av oss (R.B.) gitt igenom strirre offentliga och m6nga privata samlingars vedkniippare. Privata samlingar har erhillits genom personliga kontakter och genom ett upprop i Entomologisk Tidskrift. Individerna har kontrollbestdmts och registrerats med avseende pi fyndlokal, insamlingsdatum, antal exemplar och samlare (siillsyntare arter). Antalet registrerade vedkniippare iir f.n. ca l4 200 exemplar. Uppgifterna finns i ett kartotek, som i framtiden kommer att fdrvaras pa Zoologiska museet i Lund. Hdr redovisar vi den del av 74

3 Ent. Tidskr. 118 (1997) materialet som omfattar vedkniippare beroende av ddda triid med rcitad ved, och vars utbredning i Sverige huvudsakligen omfattar scidra Sverige. Ftjrekomsten av hiltradskniippare och arter som fcirekommer i taigan har redovisats tidigare (Nilsson & Baranowski 1994, 1996). Alla fynd har lagts in pi kartor, uppdelat pi fyra tidsperioder: talet, , och Det totala vedknlipparmaterialet, exklusive hiltr?idskniipparna, fcirdelar sig pi dessa fyra tidsperioder med 6Vo, 42Va, 32Vo och 207o med hlinsyn till antalet dokumenterade lokaler. Det 5r denna frirdelning av antalet lokaler vi jlimfcir med niir vi diskuterar tidsfcirdelningen av lokalerna fdr olika arter. Pi kartorna kan man inte skilja mellan lokaler som ligger niirmare varandra iin ca 5 km. Fdr att materialet skall kunna anviindas pfl ett effektivt siitt inom naturskyddsplaneringen anger vi lokaler med en noggrannhet pfl ned till en km i lokalfdrteckningen. En punkt pi kartorna kan diirftir motsvara flera lokaler i fdrteckningen. Nedan listar vi genom insamlade djur belagda lokaler frir mindre allmiinna arter, samt anger 6r fdr fcirsta och senaste fynd pi varje lokal. Efter fyndplatsen anges socken, ndrmaste stcirre ort eller liknande. Finns endast tvi fynd anges bida iren med kommatecken mellan 6rtalen. Fcir fynd utan uppgift om insamlingsir anger vi sannolik tid utifrfln kunskap om den aktuella samlarens 6lder och/eller klind samlaraktivitet i trakten diir fyndet gjorts. Frir sidana fynd anger vi "troligen" fcire fyndperioden. Om hdgst tve samlare har fun- Fdrrindringar i utbredning av sydliga vedknrippare nit en art pa en lokal anger vi insamlarens namn, dlir det fdrsta namnet anger den som uppteckte lokalen. Fynd som vi sjiilva gjort fcirkortas med v6ra initialer. Fynd som vi inte sett, men som publicerats anges med referens. Undantag utgiir svarbestiimda Ampedus-arter, diir stor risk f<ir felbestiimning fdreligger. Fynd av larver ingir i undersrikningen med undantag av de taxonomiskt svfl.ra arterna av Ampedus och Melanotus. Efter artnamnet anger vi aktuell hotkategori (Ehnstrrim et al. 1993). Namngivningen fciljer Silfverberg (1992a). Uppgifterna om f<irekomsten i andra liinder bygger friimst pi Horion (1953), Freude et al. (1979) och Martin (1989 samt brev febr. 1997). Resultat Stenagostus rufus (Degeer) (Fig. la och karta 1), 139 ex. Vir stdrsta vedkniippare som lever i solexponerade och grtivre dcida tallar. Frin Bcida har frirekomst i 3-6 6r gamla grova tallstubbar pi hyggen beskrivits (Palm 1955a). F<in i tiden var arten uppenbarligen vida utbredd i scidra Sverige, sannolikt friimst pi brandfiilt. Detta ar en av de vedknappararter fcir vilken antalet dokumenterade lokaler har minskat kraftigast sedan och bcirjan av 1900-talet. Uppenbarligen har det skett en betydande tillbakaging, och arten brir tas med pfl niista rdda lista. Frin de senaste 20 hren finns endast fynd frin cistra Smiland, S<idermanland, lfti{,,:4 Karta l. Fyndplatser fbr Stenagostus rufus under 1800-talet (till vcinster), , 1951-i,975 och (till hdger). Records ofstenagostus rufus during (lefi) , and (right). 75

4 Sven G Nilsson & Rickard Baranowski Ent. Tidskr. I l8 ( 1997) C Ah 16

5 Ent. Tidskr. 118 (1997) Fdriindringar i utbredning av sydliga vedknrippare Fig. 2. I Tromtd naturreservat i Blekinge lever mdnga hotade arter, bl.a. Stenagostus rhombeus och Ampedus rutipennis i grova ddda bokar. Foto: Sven G. Nilsson. Many threatened species occur in Tromtd nature reserve in southeastern Sweden e.g. Stenagostus rhombeus and Ampedus rufipennis in dead beeches. norra Oland och Gotland, medan fynd saknas frin fyra andra landskap ddr arten fanns frirr. Arten iir kiind frin ca 40 lokaler, men endast 7 av dessa dr frin den senaste 20-irsperioden. I rivriga Norden ar arten endast funnen i Norge, Fig. l. Vedkniippare som behandlas i denna uppsats (exemplarens ldngd i mm anges inom parentes): A. Stenagostus rufus (26), B. Stenagostus rhombeus (22), C. Denticollis rubens (10.5), D. Hypoganus inunctus(13), E. Calambus bipustulatus (7), F. Ampedus rufrpennis (ll), G. Ampedus cinnabarinus (15.5), H. Ampedus sanguineus (14), I. Ampedus sanguinolentus (ll), K. Ampedus nigerrimus (8), L. Ampedus nigroflavus (9,5), M. Ampedus praeustus ( 1l ), N. Ampedus erythrogonus (6), O. Melanotus villosus ( l7), P. Cardiophorus ruficollis (6.5), R. Drapetes mordelloides (4). Foto: Rune Axelsson. Species of click beetles living in wood in the nemoral and hemiboreal forests of Sweden (length of the specimens given in mm within parentheses). men ar riven ddr siillsynt. Fcirekommer i Baltikum, men aktuell status osaker. Europeisk art, som ar siillsynt i Mellaneuropa och nigot vanligare i rister (Horion 1953). SK: Algustorp, Stoby sn 1900 (N.S. Ryd6n); Nytorp, Vflnga 1926 (Ammitzbtill); Ivtj 1935 (K. Stephensen). BL: Fdrst rapporterad av A. Neander pfl ftireningssammankomst utan narmare lokal eller flr (se ET l9l3:76); Briikne-Hoby 1944 (K. Settman); Akesholm ca 1945 (G. Wigstrand); Sviingsta 1958 (M. Dahlstrdm). HA: Nissastrdm mellan 1927 och 1945 (A. Arrhenius enl. Andersson 1958). SM: Rapporterad av Thomson (1864); Rumskulla 1910, l2 (E. Velander resp. Velander 1925); Dunij, Bergkvara 1952 (P.-8. Biiklin); Vimmerby 1952 (Leile.r 1954); Nybro, Laxvligen 1987 (P. Koch- Schmidt). OL: Tvi 1S00+alsfynd utan niirmare lokal; Btida (milnga samlare, tidigast troligen av Nyholm (1941), sigverket vid Bcida station angivet 1956); Halltorp 1959 (Wanntorp); Byerum 1989 (U. Nylander); Trollskogen 1993 (O. Martin). GO: Fleringe 19'77,'78 (G. Gillerfors resp. A. Carlsson), S. Ar 1977 (P. Cederstrdm). OG: Rapporterad av Thomson (1864); Kolmflrden 1885 (? leg.); tre fynd utan e(al, men sdker- 77

6 Sven G Nilsson & Rickard Baranowski ligen frin perioden : Gusum (? leg.), Holaveden (T. Palm, St. AUy sn enl. Palm 1937) och Lysings hdsallm. (T. Palm); Kisa sn 1934 (T. Palm); Ostra Husby 1942 (Allander i Lindroth 1943); Missjo 1956 (G. Gillerfors); Ring 1965 (L. Huggert). VG: Rapporterad av Thomson (1864); ett fynd utan ndrmare lokal, sannolikt frflnl800-talet (Abr. Roman). SO: Tvi fynd i bdrjan av 1900-talet utan ar, det ena fr6n Bjiirnlunda (? leg.) och det andra i coll. A. Jansson utan ndrmare lokal; Toresund, flygande i priistgirden l9l7 (Sellman);L:a Uttervik, Trosa 1949 (4. Kistner); Segeltorp, Huddinge 1958 (B<iklin); Botkyrka, Alvesta l96l (Wanntorp); Sorunda (Brirje Andersson); Bettna 1987 (A. Lindel6w). UP: Liinnersta, Viirmd talet (Sandahl 1880); Stockholm, "St. W. Tjustvik" 1885 (J.H. Wermelin); Rummard 1892, 1912 (C.G. Hoffstein); Osteriker 1908 (? leg.); Brogird, Bro l94l (Lundevall i Lindroth 1945); Flysta, Stockholmstrakten 1946 (J.R. Bergvall); Tureholm, Ska 1950 (K.-J. Granstrdm); Skogby, Ske 1950,51 (Granstrdm l95l); Eriksberg, Ski 1951 (d:o); Fiirentuna 1952 (Leiler); Djurd 1952 (F. Nordstr6m); Ekerd 1952 (Leiler 1954); Ullnasj6n, Taby 1959 (B. Ehnstrdm); Lidingri pi talet (S. Faugert enl. Leiler 1969). Stenagostus rhombeus (Olivier) (Fig. 1B och karta 2),91 ex., Sirbar En stor art som lever i grdvre lcivtriidsligor, friimst under l6s bark och i den murkna splintveden i bok men Aven i ek. Mera szillan funnen i andra iidellcivtriid (se Palm 1959), samt dessutom i bjdrk pi Lindci norr om Kalmar. I Mellaneuropa ar arten kiind frin flera olika triidslag. Endast kiind frin l3 numera isolerade lokaler spridda river scidra Gcitaland, men saknas pa till synes liimpliga lokaler i de Ent. Tidskr. ll8 (1997) inre delarna som vi underscikt under senare er. Den svenska fcirekomsten utgdr den nordligaste i viirlden. Eftersom arten lever undangdmt kort tid som imago och mest petraffas som larv, har arten tidigare varit frirbisedd. Alla nya fynd iir emellertid frin hrigklassiga vedskalbaggslokaler (Fig. 2), varfdr vi kan vara siikra pi att arten verkligen 2ir siillsynt, beroende av ett stdrre antal ligor, samt troligen ockse av lflgakontinuitet. I Danmark frirekommer S. rhombeas siillsynt i de sydcistra delarna, och eiven diir har flera nya lokaler upptackts under senare tid. Aven i dvriga Europa dr arten siillsynt. SK: Sjobo skog (C. Sundevall enl. Thomson 1864); Skiiralid (flera samlare, fdrst tagen av C. Mtjller); Hallands Viiderd (flera samlare, fcirst O. Ringdahl); Hiickeberga 1989, 91 (L. Huggert resp. T. Hiigg). BL: Sj6arp 1945,1961 (B. Rapp resp. B. Ehnstrdm); Tromttj 1990, 91 (R.B. resp. S.N.). HA: Biskopstorp kronopark, Sliittikra 1993,94 (R.8.). SM: Strdmsrum (flera samlare, ftjrst T. Palm; i Palm (1953) anges ir 1941, men detta iir sannolikt ett tryckfel); Viirnaniis (flera samlare, ftjrst T. Palm); Hornsd, Ldngemila sn troligen 1950-talet (Palm 1959); Viirlebo, Lingemflla sn 973 (W. Kronblad); Lindri niira Revsudden, N Kalmar 1995 (R.B.). OL: Halltorp (flera samlare, fdrst R. Bergvall). Denticollis rubens Piller & Mitterpacher (Fig. 1C och karta 3), 137 ex., Akut hotad En civerallt siillsynt urskogsrelikt, som lever i fuktiga lcivtriidsligor, i Sverige friimst i bok (Palm 195 l). I Skiiralid dr den 6ven funnen i bjrirk (R. Widenfalk), och i Mellaneuropa i flera andra tradslag. Ligoma skall ligga skuggigt, giirna i biickdalar eller nordsluttningar. Arten lever kvar inom tvfl om- Karta 2. Fyndplatserfrir Stenagostus rhombeus under 1800-talet (till viinsrer), , och (till hdser). 78

7 Ent.Tidskr. ll8(1997) Fdriindringar i utbredning av sydliga vedkniippare Karta 3. Fyndplatserfdr Denticollis rubens under 1800-talet (till vdnster), , (till hdber). I och I riden i Skine, pa Sriderisen och LindercidsSsen, medan den sannolikt dr ftjrsvunnen frin Blekinge. Orsaken till fijrsvinnandet lir skogsbruk pa och runt lokalerna. Nyligen upptackt pi en lokal i Smiland, men omridet med gamla bokar?ir bara ca 8 ha. Artens fortsatta existens pi denna lokal lir diirfijr mycket osiiker, trots att omridet dr naturreservat. I Danmark ar arten klind frin ett 20-tal lokaler, ndstan alla pi sydiistra Jylland. Under perioden funnen pi 12 lokaler i Danmark (O. Martin, brev). Nyligen upptackt i syd<istra Norge (Svanevik & Hansen 1991), varfrir arten f<irr i tiden sannolikt fdrekom inom bokens utbredningsomrade iiven i vdstra Gdtaland. Fiir iivrigt frirekommer arten i Centraleuropa, diir den mest lever kvar i bergstrakter, men gamla fynd finns frin laglandet i norra Tyskland. SK: Skiiralid (minga samlare); R<istinga 1950 (T. Palm); Maltesholm (R.B., B. Ericson); Hallabiicken pfl Sdderisen, 3 km VNV Stenestad 1985 (R.B.); Oretorp, O. Stinnarsl6v 1987 (B. Ericson); Klintabiicken, V. Vram 1992 (R.B.). Lokalerna Klintabiicken och Oretorp ligger inom en km frin klirnomrfldet vid Maltesholm. BL: Baggeboda nzira Olofstrdm 1940, 59 (K.-J. Hedqvist resp. Leiler l96l); Sachiska Schweiz niira Bokcin, vdster om Tving 1970 (R.B. och A. Carlsson). SM: Siggaboda urskog 1995, 97 (S.N.). Hypoganus inunctus (Lacordaire) (Fig. ld och karta 4), 415 ex., Hiinsynskriivande Arten lever i vitrdtade lcivtriidslagor och h6gstubbar, samt i dtjd ved pfl levande lcivtriid. Funnen i ek, bok, avenbok, lind, l<inn, alm, al m.fl. ltivtriid. Mindre allmiin i sddra Gdtaland med drygt 100 dokumenterade lokaler, men arten tycks ha en relativt markant utbredningsgriins genom Smiland fdr den mer sammanhiingande utbredningen. Det iir sannolikt att H. inunctus har minskat, och delvis fcirsvunnit frfln den nordligare delen av sitt tidigare utbredningsomrflde. Detta kan bero pi att mikroklimatet i nutidens lcivskogar iir kallare iin i de glesare skogarna i iildre tiders kulturlandskap. En minskning kan ha skett riven llingre sdderut utan att detta framgir av virt material. Dock anger redan Thomson (1864) arten som "siillsynt i Itifskogar". De flesta av de nuvarande fcirekomsterna torde vara smi isolerade lokala populationer, som l<iper risk att do ut pa sikt om inte liimpliga triid tillites viixa upp i kringliggande omriden. I Danmark iir drygt hundra lokaler kiinda efter 1950, de flesta i sydtistra delen av landet. Nyligen upptackt i sydcistra Norge. Europeisk art med spridd, men i allm?inhet sallsynt frirekomst. SK: Flera fynd frin 1800-talet, varav nigra med nhrmare lokalangivelse: Bijkestad i NO Skflne; Kiviks Esperdd; Stehag ; Pilsj6, Hiilsingborg talet-1964; Klinta 1884; B6keberg 1914,39: Nytorp, Vinga sn 1920; Kungshult 1920-talet (Lindroth 1924); Hallands Viiderd ; Kulla Gunnarstorp 1937, 38; Skiiralid ; Alnarp ; Rijstinga 1949; Orup ; Kullen ; Hiickeberga l95l-95; Spraglerrid, Brdnnestad sn 1952; Landskrona 1952; Skabersjri 1953; Vegeholm 1953; Lund utan flr (T. Palm); Finja sn 1959; Ravlunda 1965; Forsakar 1965; Vombsj<in 1968; Fyledalen 1969; Borrestad, Degeberga sn 1969,73; Holmeja 1970; Hflkanryd l97l; Ovedskloster 1972; Riby, Brom0lla sn 1972; Stenshuvud ; Herremijllan, Degeberga sn ; Maltesholm '79

8 Sven G Nilsson & Rickarul Bararcwski Ent. Tidskr. I l8 (1997)

9 Ent. Tidskr. 118 (1997) Fdrtindringar i utbredning av sydliga vedkncippare Karta 1. Fyndplatser fbr Hypoganus inunctus under 1800-talet (till vdnster), , och (till hbger). 82; Tosterup 1914,77: Havgflrd 1985; Ollestorp 1985; Hanaskog 1985; Avarps linde 1985; Hallabiicken, 3 km VNV Stenestad 1985; Kockenhus, Brunnby sn 1986; Bellinga 1988, 91; Veberdd 1990; Vanis ; Marsvinsholm 1990; Fulltofta 1994i Torsebro ; Bosjdkloster 1995; 500 m S Degeberga gird, SV Hiickebergasjon BL: Rapporterad av Thomson (1864); Ronneby 1889, 1936;Torhamn 1938; Sjdarp 1948; Verk<i sn 1948; Karlskrona 1949; Arpci, Listerby sn 1950; Gdksjdholm, Rddeby sn 1950; Johannishus : S6lvesborg 1978; Gii 1987; Abacka,5 km V Ronneby 1990; Bdkemila, 3 km SV Bhlganet 1990; Tromtti : Marielund 1991: Skiirva HA: Rapporterad av Thomson (1864); Ovraby troligen i bdr- Fig. 3. Brtinder ger upphov till stora mdngder solexponerade ddda trdd, en biotop somfiiredras av mdnga vedknrippare. Mdckhult brandfriltsresert)at 1993 tio Ar efter branden. Foto: Sven G. Nilsson. Forest fires result in large quantities of coarse woody debrise. A forest in southeastern Sweden ten years after an intensive fire. Fig. 4. Strandskogar vid stdrre sjiiar med naturlig vattenslandsvariation kan bli en mycket gynnsam milji) fdr vedkniippare om de Lrimnas ordrda. Sjdn Mdckelns strandskog pd 6n Marsholm 1990, dcir det varierande vattenstdndet bibehdller en liivskog. Foto: Sven G. Nils- son- Riparian forest with natural water level fluctuations is a favourable habitat for wood living click-beetles as this forest al ktke Mdckeln in southern Sweden. jan av 1900-talet (leg. Fogelqvist); Stjiirnarp troligen 1930-talet (T. Palm); Dagsis troligen ca 1970 (G. Gillerfors); Sperlingsholm SM: Rapporterad av Thomson (1864); Almeboda 1924; Baggetorp niira Misterhult 1932; Strijmsrum inkl. Alem :Kalmar ; Vimmerby troligen 1950-talet (T. Palm); Viirnaniis ; Hornso ; Madesjd k:a, Nybro 1976: Ebbehult, Nybro sn 1982; Taxis, Stenbrohult sn ; Ryningsn2is, Mdrlunda sn ca 1985; Mijckelsniis. Stenbrohult sn ; L6ngstorp, V Viixjd 1989; Byviirma, Agunnaryd sn l99l; sddra Marsholm 1991; B6lsri, Stenbrohult sn 1992; Agniis, Skateldv sn 1992: H6d, Stenbrohult sn ; Bjurkiin, Skateltiv sn 1993; Osaby 1994; Toftaholm : Angaholm niira Alvesta 1994; Bjdrnci, N Kalmar 1995; Lindd niira Skiiggeniis, N Kalmar 1995; Em herrgird 1995; I km N Fagerhults kyrka 1995; Jiitsberg 1995; norra Marsholm 1995; L. Stenbrohult, Stenbrohult sn 1995; Tingarne, Stenbrohult sn OL: Rapporterad av Thomson (1864); Halltorp ; Greby 1920-talet (Lindroth 1924),1950:' Grankullavik 1943; Byxelkrok 1943; Bdda l Norr om det mer sammanhiingande utbredningsomridet finns endast fi och vitt spridda fynd, varav de flesta iir iildre. HA: Siirtj, flera iildre fynd frin 1800-talet fram till 1954; Hamra, Sliip sn 1979 (L. Huggert). OG: Ett 180O-talsfynd, utan ndrmare lokal. VG: Rida i bdrjan av 1900-talet (Lindroth 1924); Anten, Ostad sn l93l; Cdteborg fdre 1950 (Lindroth); V. Tunhems priisr gird 1995 (S.N.). UP: Viirmdd 1950 (OE 1954:214); Overgrans sn 1952 (Palm 1953; enligt muntligt meddelande frin Ture Palm till Bengt Ehnstr6m iir alla Palms skalbaggsfynd frfln denna socken frin Biskops-Arn<i). VS: Strdmsholm 1953, 1990 (T. Palm resp. Btirje Andersson). Aften ar dessutom uppgiven frin Bohusliin, men nigon forekomst har vi inte lyckats verifiera. 8l

10 Sven G Nilsson & Rickard Baranowski CaLambus bipustulatus (L.) (Fig. 1E och karta 5), 164 ex., Sirbar Arten utvecklas i drid ved av frdmst iidla liivtriid, t.ex. ek, alm och lind. Larven ilr riirlig och hittas under tjock mossa pi gamla stammar eller i den Itisa svampiga ytveden under mossan. Den anses vara ett rovdjur. Imagines flyger under varma fdrsommardagar och de flesta fynd har gjorts pfl vegetationen, sannolikt helt neira utvecklingshadet. PetrAffas frdmst pi lokaler med minga gamla iidellcivtriid. Det rir anmzirkningsvzirt att arten endast iterfunnits pfl en av de tio lokalerna frin 1800-talet, och detta fynd iir fr6n bcirjan av 1900-talet. Detta tyder pi en kraftig tillbakaging, som kan hdnga samman med en minskning av antalet gamla iidellovtriid.totalt funnen pi ca 65 lokaler, varav mindre iin hiilften efter Numera hittas frdmst enstaka exemplar, men frin Stehag i Skine finns hela 9 exemplar frinjuni I Danmark var arten tidigare vida spridd, men fynd efter 1950 finns endast fr6n en del av dessa lokaler. Liksom i Sverige tyder fyndens tidsfiirdelning pi en tillbakaging under 1900-talet. Riktat s6k under senare flr har inneburit att arten upptiickts pi en rad nya lokaler i Danmark. En europeisk art, som i allmiinhet iir siillsynt. SK: Funnen pica25lokaler, men fr6n en tredjedel iir arten inte iterfunnen pi ling tid. Fynd frin I 800-talet finns frin Lopardd (=Lijbercid) (Thomson); Ringsjtln (Thomson); Kiviks Espertid (Thomson); Ivd (Thomson); Pilsjo (? Ieg.); Stehag (bl.a. G.F. och O. Mdller) samt Vittsjtj 1890 (coll B. Varenius). Senare Ent.Tidskr. ll8(1997) funnen vid Allerum troligen i b6rjan av 1900-talet (coll. A. Jansson); Kullen (flera samlare, f6rst tagen av P. Brinck); Bellinga troligen 1940-talet, 1987 (? T. Palm resp. A. Dufberg); Hallands Vaderd 1947, 1950 (B. Rapp); Landskrona 1949, 1952 (S. Blixt); Alnarp 1949 (S. Berd6n); Orup (T. Palm, G. Dahlgren); Bdkeberg 1952 (R. Charpentier); Figetsing 1953 (A. Sundholm); Linnebjiir 1953 (R. Charpentier); Borgeby 1960, 1973 (T. Palm); Maltesholm l9'74-84 (flera samlare, fdrst R.B.); H[ckeberga 1975 (A. Dufberg); Vittskijvle 1975, 1990 (A. Carlsson resp. A. T6rnvall); Tosterup 1979 (A. Dufberg); Silvikra 1985 (L. Huggert); Fulltofta (B. Ericson, R.B.); Torsebro bruk 1995 (R.B ). Dessutom ar ett ex. taget i vinddrift vid Sandhammaren 1970 (R.B.) BL: Gd 1987, 199 I (R.B.); Tromtd 1991 (R.B.); Johannishus l99l (T. HAgg). HA: Funnen pi fyra lokaler utan uppgift om ir, men sannolikt under : Ovraby (Fogelqvist); Fjiiris (Sandin); Siirij (Sandin); Stjiirnarp (T. Palm). Senare funnen vid Valinge 1985 (P. Cederstrtim); Skottorp 1988 (G. Gillerfors). SM: Vaxjd 1890 (coll. B. Varenius); Viirnanzis 1972 (G. Svensson); Strcjmsrum (flera samlare, frirst A. Carlsson); Idhult, Alem sn 1977 (W. Kronblad); Jatsberg herrgird 1995 (S.N.). OL: Wedby, H6gby sn 1904 (E. Wir6n); Halltorp (flera samlare, fdrst T. Palm). OG: Bjarka-Saby 1954, 1919 (8. Wir6n resp. A. T<irnvatl); Atridaberg 1958 (E. Wir6n); Ekndn i inloppet till SlZitbaken 1978 (H. Ahnlund); Sturefors naturreservat 1990 (K. Antonsson); Mirstorp, 3 km NO Bjiirka-Siiby (K. Antonsson); Orriing, I km SV Grebo 1993 (K. Antonsson); Ris6bro, Kinda sn 1993 (K. Antonsson); Brokinds skolhage 1994 (Jansson &Antonsson 1995); Sotberga,2 km O Mjdlby 1995 (N. Jansson). VG: G6teborg flera Zildre fynd utan 6r, men shkerligen frin slutet av talet och bdrjan av 1900+alet (N.J. Wiberg, H.C. Kindberg och Sandin); Svenljunga siikerligen frin btirjan av Karta 5. Fyndplatserfdr Calambus bipustulatus under l800talet (till viinster), , och (till hdger). 82

11 Ent. Tidskr. 118 (1997) 1900-talet (Ostrand); Rida, Gdteborg 1944 (K. Sidenbladh). SO: Siifvtjsund (=Siivdsund) troligen brirjan av 1900-talet (C.H. Ostrand); Nyniishamn 1943 (Leiler 1947); Tiken6n 1949 (A. Jansson och O. Lundblad); Osmo 1988 (Bdrje Andersson); Viisterhaninge 1990 (Bdrje Andersson). UP: Stockholm 1800-talet, 1938 (? resp. V. Heinze, Djurgflrden angivet 1938); BAtfors 1937 (A. Jansson); Harparbol, Almunge sn 1949, 1954 (O. Lundblad resp. G. Wiingsj<i); Fredrikslund, Alsike sn 1952 (C. Wangsjd); Uppsalatrakten (T. Palm); Lidingri 1953 (U. Nylander); O. Ryd K:a 1960 (Wanntorp); Wik niira Balingsta 1984 (B. Ehnstrdm); Krusenberg 1987 (B. Ehnstrcim). Ett fynd frin Alvkarleby sn 1955 (T. Palm) iir m6jligen frin Bitforsomridet (se ovan). VS: Str<imsholm (flera samlare, fdrst T. Palm). VR: Visnums sn 1954 (E. Wir6n). Dessutom har Sjdberg (1962) rapporterat ett fynd frin Hiilsingland, men nigot bel?iggexemplar har vi inte sett. Ampedus rufipennis (Stephens) (Fig. 1F och karta 6), 198 ex., Akut hotad I Sverlge nestan enbart funnen i bok, bflde i levande hiltriid och dcida trdd, men kanske huvudsakligen i de senare. Dessutom funnen i grov bjcirklflga (Baranowski & Nilsson 1994) och i l<inn vid Hiickeberga (L. Huggert). I Danmark och Mellaneuropa iiven i al, ask, alm, lind, apel och pi en plats t.o.m. gran (Horion 1953, Martin 1989). A. rufipennis har upptiickts pi <iver hiilften av de kiinda svenska lokalerna under senare f,r, men detta representerar knappast en nykolonisation. Det iir mycket troligare att det giiller gamla, men fcirst nu uppteckta frirekomster. Fynden visar att Frirtindringar i utbredning av sydliga vedkniippare det fortfarande iterstir en hel del att upptecka iiven i delar av landet som anses v[lkiinda frin skalbaggssynpunkt. I Danmark er arten kiind frfln mer rin 20 lokaler i ristligaste delen, varav flertalet upptickts under senare tid nar artens biologi blivit niirmare kiind (Martin 1989). Frin syd6stra Norge finns ett iildre fynd, vilket tyder pi att arten tidigare varit vanligare i vlistra Gijtaland. Arten har i Europa en sydlig tyngdpunkt i sin utbredning, men tycks civerallt vara ovanlig. Arten har i Sverige friimst samlats pi tvi klassiska lokaler, men iir nu kiind frin elva bokskogslokaler. SK: Rcistinga 1800-talet (Thomson); Skiiralid l9l1-83 vid ca 20 tillfiillen (minga samlare, frirsta beliiggsex. taget av H. Ros6n; enl. Thomson (1868) funnen hlir redan pi 1800-talet); Brikeberg vid Yddingen 1942,1993 (? leg. P. Brinck resp. K. Sahlin); Hiickeberga vid ca 40 tillfiillen (minga samlare, fcirst G. Dahlgren); S6vde 1989 (P. Cederstr6m och L. Huggert); Bellinga 1989 (G. Gillerfors); Degeberga, girden 4 km S Genarpl989 (B. Ericson); Marsvinsholm 1990 (T. Hiigg). Arten har dessutom uppgivits frin Klinta pi 1800+alet (Thomson 1868) och Hallands Viiderd (Palm 1959), men beliiggsexemplar saknas varfrir uppgifterna inte kan anses siikra. BL: Tromtd 1990,91 (R.B.), varifrdln den rapporterades som funnen pi 1970-talet av Marklund (1983). HA: Biskopstorps kronopark, Sliittflkra 1993,94 (S.N.). SM: Viirnaniis 196l-83 (flera samlare, f<irst S. Lundberg). Ampedus cinnabarinus (Eschscholtz) (Fig 1G och karta 7), 726 ex., Sirbar Arten lever i murkna, starkt solexponerade l6vtradsstammar med vitrijtad ved, slirskilt av bjdrk, Karta 6. FyndplatserfdrAmpedus rujipennis under 1800-talet (tillviinster), , och (till hdser). 83

12 Sven G Nilsson & Rickard Baranowski Ent. Tidskr. I l8 ( 1997) Karta 7. Fyndplatserfbr Ampedus cinnabarinus under 1800-taler (till v(inster), , och (till hdger). asp och ek. Detta iir en av de vedknlippare som tycks ha minskat mest dramatiskt under de senaste hundra 6ren. PA 1800-talet och i bcirjan av talet var A. cinnabarinzs uppenbarligen en av de vanligaste vedknapparna, men under de senaste 20 flren har den blivit siillsynt. Frfln att tidigare ha funnits i hela Sydsverige och sydtistra Norrland, har arten under senare tid niistan endast 6terfunnits i den sydligaste och dstligaste delen av sridra Sverige. I Uppland har den pitraffats flera ginger pfl hyggen i bjiirk (B. Ehnstrcim), men vi har scikt den frirgiives pi hyggen i Gcitaland. A. cinnabarinas har under de senaste 50 6ren hven minskat dramatiskt i Finland (Silfverberg 1992b), siikerligen av samma orsaker som i Sverige. I b6da liinderna har de fcirr vanliga glesa hagmarksskogarna, med sina solexponerade dcida bjcirkar, nastan fdrsvunnit. Att detta var den viktigaste biotopen fcirr stcids av Thomsons (1864) angivelse "Ej siillsynt i sydligare Sverige; triiffas oftast under barken af bj6rk." En tillbakaging kan under senare decennier ha accelererat genom att solexponerade grova drida ekar blivit allt ovanligare. I Danmark har arten minskat i lcivskogarna, men den har diir under senare er hittats i tallplanteringar pi Jylland (Martin 1989). Nigon motsvarande kolonisation av barrtriid har inte konstaterats i Sverige, diir sidana habitat utnyttjas av bl.a. Ampedus sanguineus, som i Danmark bara iir kiind frin tvi aktuella lokaler. I Mellaneuropa var arten tidigare tiimligen siillsynt, men nigot vanligare i cister (Horion 1953), men aktuell status kdnner vi inte till. Vi redovisar hiir de 36 dokumenterade fyndplatserna i Sverige frin perioden , med senaste fyndflr angivet. SK: Eksholmssjrin l99l (T. Hiigg); Bjijrnstorp 1989 (L. Huggert); Fyledalen 1986 (G. Gillerfors); Oved 1987 (L. Huggert); Maltesholm 1984 (R.B.); Hiickeberga 1982 (S. Persson). SM: Tagel 1994 (S.N.); Byvarma, Agunnaryd sn l99l (S.N.); Horns6, sigen 1990 (Bengt Andersson); Hdgsby 1989 (S. Adebratt); Mtjckhult, brandfiiltsreservatet 1988 (R.B.); Marsholm, Agunnaryd sn I 987 (R.B.); Tyllinge sig I 985 (P. Cederstriim); Vitsten 1984 (W. Kronblad); Kroksjri, Nybro sn l98l tbengt Andersson)l Overum 1978 (L. Huggert). OG: Skvathult, Boxholm sn 1986 (S. Adebratt); Medevi 1985 (N. Jansson); Ecklabo, Boxholm sn 1977 (S. Adebratt); Eknrin i inloppet till Sliitbaken 1976 (H. Ahnlundt. DS: 4 km NNE Sundginge. niira Ommeln 1987 (R.8.). SO: 6smo 1991, 1995 (Bdrje Andersson resp. J. Abenius); Viisby lingsjd 1993 (H. Ahnlund); Viisterhaninge 1987 (Biirje Andersson); Hiiringe 1983 (Bdrje Andersson); Nyniishamn 1982 (Bdrje Andersson); Sorunda 1978 (Bdrje Andersson). UP: Bennebol l99l (8. Ehnsrrdm); BladiLker l99l (B. Ehnsrrtim); Angshammaren, Ledinge sn 1990 (L. Ahlmark); Rasbo 1989 (B. Ehnsrrdm); L?inna 1983 (A. Lindeltiw); Bitfors 1978 (U. Nylander); Ross6n, Tierp sn 1976 (R.B.); Riims6n, Sdderfors sn 1976 (R.B.). DL: Stjiirnsund 1985 (8. Ehnstnim). Frin ytterligare I I landskap finns iildre fynd. Hiir anges de senaste i resp. landskap. BL: Sviingsta 1956; Sliiuen, Kyrkhult sn 1956; Sjdarp 1953; Vambisa HA: Ensl6v 1948; Dagsis L Bcida l97l; Ekerum 1967, sannolikt vid Halltorp d2ir flera fynd gjordes under 1950-talet. GO: Vibb (sannolikt Vibble), 84

13 Ent. Tidskr. ll8 (1997) Vasterhejde sn VG: Vinsarp, Dalum sn 19'13; Y Bodarne, Hemsjd sn 1959; Stackeniis, Karl Gustav sn BO: Atulta t950 (Akutta saknas pi kartor och i Svensk ortfdrteckning: mdjligen fdreligger en lapsus och i stellet isyftas Akulla i Halland). NA: Hjiilmarsniis Ytterligare tvl lokaler finns i Niirke men saknar 6r, bdda leg. A. Jansson. VS: Skerike, Vasteres VR: Visnum sn 1954; St<imne GA: Ockelbo HS: Bergvik 1949, Gullgruva 1948, Ltngvind Kanske kan arten iterfinnas pi en del av dessa lokaler. Den skall ocks5 vara tagen i Medelpad och Angermanland, men beliiggexemplar tycks saknas. Ampedus sanguineus (L.) (Fig lh och karta 8), 775 ex. En termofil art som lever i m.e.m. solexponerad dcid bantriidsved, bflde i stubbar, l6gor och stiende d6da triid, sarskilt av tall. Numera ofta funnen i sigspflnshdgar. Vi har flera g&nger hittat den i grova l6gor pi hyggen, men ursprungligen torde enligt den ene av oss (5.N.) Ampedus sanguineus friimst f6rekommit pi brandfiilt (Fig. 3). I Sverige fcirekommer arten spridd i sridra delen upp till sijdra Viirmland, scidra Dalarna och Giistrikland. En fcirekomst i Hiilsingland har vi inte sett beliigg fdr. Fr6n Gotland finns endast tv6 sentida fynd (Miisterby I 967 och Sproge 1992), varftir det [r os2ikert om arten [r ursprunglig i detta landskap trots gott om liimpligt substrat. Fyndens tidsfcirdelning tyder pi att arten minskat under senare tid, iiven om den lokalt i kusttrakterna i tister iinnu inte lir ovanlig. Avsaknaden av sentida fynd i Fdrrindringar i utbredning av sydliga vedkncippare V[stsverige iir anmarkningsvdrd, och kan bero pi att den fcirr gynnades av brandfiilt samt att ett fuktigare klimat gdr att markerna snabbare viixer lgen. I Mellaneuropa rapporteras arten fltminstone fcirr som allmiin, siirskilt i <ister (Horion 1953). Ampedus sanguinolentus (Schrank) (Fig 1I och karta 9), 29O ex., Hiinsynskriivande Arten visar en stark preferens fcir tidvis civersvammad mark, men ar mindre nograknad med triidslagsvalet. Den lever i gamla fuktiga l6gor av olika kivtr[d, dock oftast i al och bjcirk. Som imago kan den ocksi pitraffas i blommor, siirskilt av hagtorn. De mflnga fynden i Skine frin talet ger starka indikationer pi att arten var vanligare da iin i nutiden. Bl.a. 9 ex. frin Stehag i juni 1893 iir anmiirkningsvdrt, eftersom dessa ex. bcir ha tagits pi vegetationen. En rad nya fynd i inre Smiland under senare ir har glorts i omriden som tidigare varit d&ligt undersdkta. Det kan emellertid inte uteslutas att arten hiir gynnats av de minga sjrisiinkningarna under 1800-talet. Pi den nyvunna marken vdxer nu ofta lcivtriidsdominerad naturskog, ibland med manga llgor och hcigstubbar (Fig. 4, Nilsson & Baranowski 1993). Hittills iir ca 100 lokaler klinda, med en tydlig syddstlig tyngdpunkt. Arten saknas i stora delar av Viistsverige, och nar inte upp till Daliilvsomridet som minga andra sydliga arter: I Danmark, dlir arten iir bunden till bldta alkiirr, Karta 8. Fyndplatser fdr Ampedus sanguineus under 1800-talet (till vc)nster), , och (till hdser). 85

14 Sven G NiLsson & Rickard Baranowski Ent.Tidskr. ll8(1997) Karta 9. Fyndplatserfdr Ampedus sanguinolentus under 1800+alet (till viinster), , och I 976- I 995 ( till hdse r). har arten gitt starkt tillbaka (Martin 1989). Ampedus sanguinolentus riiknas diir till de akut hotade arterna, med drygt l0 lokaler kiinda under senare tid. Orsaken till minskningen anses vara utdikning och andrat skogsbruk. Samma faktorer ligger nog bakom den troliga minskningen i Skflne. Aven i Finland tycks arten ha minskat under senare decennier (Silfverberg 1992b). Fcir <ivrigt har arten en vid utbredning frfln vzistra Europa genom Asien till Japan. Tidigare var arten tiimligen allman i Centraleuropas lflgland, men den har s[kerligen minskat iiver d?ir. Med tanke pe artens biotopkrav torde Sverige hysa en stor andel av den viistliga populationen. SK: Flera fynd frfln 1800+alet, utan n?irmare lokalangivelse. Dessutom Klinta 1858 (? leg.); Ringsjdn 1874 samt utan ir (Thomson); Trolle Ljungby (coll. C.G. Andersson ); Palsjd 1800-talet (Thomson); Rircid vid Stehag 1892, 1894 (C. resp. O. Mtjller); Stehag 1893 (? leg.); Hjiirsis sn, Immeln 1906 (H. Ros6n); Kulla Gunnarstorp 1931, 1950 (G. Rudebeck resp. V. Heinze); Helsingborg, Hittarp I934, 36 (? leg. resp. V. Heinze); Bdkebergssliitt 1938 (V. Heinze); Hallands Yiidero (flera samlare, ftirst tagen av B. Rapp); Fjiillfotasj0n 1968 (? leg.); Krankesj<in 1989 (A. Dufberg, 1991 funnen bide vid stidra och norra stranden av M. Svensson resp. L. Huggert); H66r troligen lg50- talet (R. Dahl). BL: Tre fynd frfln 1800-talet, varav ett frin Aspci (Ankarcrona); Rddeby sn, bl.a. Gagnekulla (A. Sundholm); SjOarp 1950, 1982 (K.-J. Hedqvist resp. A. Carlsson); GO 1957, 1987 (Klefbeck resp. R.B.); Almri, Ftirkiirla sn 1974 (B. Ericson); Sdlvesborg 1978 (L Rydh); Stensniis, Karlshamn troligen efter 1975 lmarklund l983tl 6. Tresjdn. Ronneby 1990 (A. Widgren); Tromtd 1990 (R.B.). SM: Rapporterad av Thomson (1864); Sandblickshult 1946 (N. Bruce); Strcimsrum (flera samlare, frirst T. Palm); Horns (flera samlare, ftjrst S. Adebratt: Btita och sigen angivna); Allgunnen i Kalmar lan 1967, 1973 (Lagesjri resp. A. Carlsson); Kroksj<i, Nybro sn 1967 (Bengt Andersson); Hanemflla, Nybro sn 1967 (Bengt Andersson); St. Ebbehult, Nybro sn 1969 (Bengt Andersson); Skogskvarn, Linneryd sn 1969 (B. Ericson); Emsfors 1974 (R. Widenfalk); Madesjd 1976 (R. Axelsson); Urshult 1976 (I. Rydh); Borgv?igen i Nybro 1978 (Bengt Andersson); Kalmar l98l (Bengt Andersson); Viirnaniis 1982 (P. Cederstr6m); Hasseld I985 (S. Persson); Marsholm i Mtjckeln (R.B. och S.N.); Byviirma, Agunnaryd sn (R.B. resp. S.N.); Taxis, Stenbrohult sn (R.B. och S.N.); Vedflsa, Agunnaryd sn (S.N.); Mdckelsntis, Stenbrohult sn 1987 (S.N.); Stenbrohult kyrka 1987, 89 (S.N.); Tingarne, Stenbrohult sn (S.N.); Sillhult, Stenbrohult sn 1987 (S.N.); Skaldens ij i M6ckeln (R.B. resp. S.N.); Skilsniis i Flflren 1989 (S.N.); Agunnaryds priistgard 1989, 9l (S.N.); I km NO Bjurkiirrsreservatet i Asnen 1989 (R.B.); H66, Stenbrohult sn 1989, 92 ( ); Kliicklingen i Asnen 1990 (T. naryd sn 1990 (S.N.); Bjurkiirr Agunnaryd sn l99l (S.N.)i Fiirjansd i Vidt stern l99l (S.N.)l 500 m O Kalv, Pjiitteryd sn 1992 (S.N.); Agnas, Skatekiv sn 1992 (S.N.); Em herrgird 1995.(R.B.); Lindd vid Skiiggeniis, N Kalmar 1995 (R.B.). OL: Rapporterad av Thomson (1864); tvi fynd utan niirmare lokal frin 1800-talet (Westring); H<igby 1907 (E. Wir6n); Halltorp utan ir och 1964 (A. Jansson resp. F. Olsson); Greby 1920-talet-60 (flera samlare, frirst Lindroth 1924);Egby 1934 (O. Sjtberg); Mossberga, Hcigsrum sn 1939, 60 (E. Wieslander resp. Wanntorp); Aleback 1940 (Bjrirling); 86

15 Ent. Tidskr. I 18 (1997) Btjda 1948, 1957 (U. Nylander resp. T. Palm); Byerum 1948 (U. Nylander); Grankullavik 1977 (A. Dufberg). GO: Rapporterad av Thomson (1864); Etelhem fdre 1942 (A. Jansson); Roma 1942 (R. Bergvall); Kiillunge 1942 (R. Bergvall); Sproge..l973 (B. Ehnstrdm); Follingbo 1995 (B. Ehnstrdm). OG: Omberg 1800-talet, 1927 (Mortonson resp. T. Palm); T6kern 1934, t995 (T. Palm resp. Jan Pettersson); R6dskiir v. Tjiirh., S:t Anna sn 1937 (G. Wangsjd); Tjiirholmen, S:t Anna sn 1942, 1956 (G Wangsjd); Styrsd 1955 (G. Gillerfors); Yxn<) skola 1955 (C. Gillerfors); norra stranden av sjdn Glan 1959 (B. Ehnstrdm); Dags mosse 1995 (Jan Pettersson). VG: Rapporterad av Thomson (1864); Skdvde l92l (Erlandsson). NK: Bjdrksundet, St. Mellosa sn i b6rjan av 1900-talet (J. Hultengren, ET l9l5:213); olislig lokal 1955 (A. Jansson). SO: Dalbyo 1884, 1885 (G. Nordenskiiild); Erstavik 1887 (J Wermelin); Hjiilmaren...(oliisligt) 1897 (? leg.); Sparreholm troligen i borjan av 1900-talet (Sandin); As gird troligen i bdrjan av 1900-talet (Sandin); Tockendn 1951, 1953 (A. Jansson resp. B. Rapp); Fagersjd 1978 (M. Forsberg); Osmo (Btirje Andersson). UP: Stockholm troligen i bdrjan av 1900-talet (coll. C.G. Hoffstein ); Mdja, siikerligen under perioden (Br.- Meisner): Eldgarns (O. Trottestam resp. B6rje Andersson); Lovtjn 1955 (L. Huggert); Ekerij 1959 (S. Adebratt); Uppsalatrakten 1976 (T. Palm); Skyttorp 1976 (T. Palm); Lingmon, Bladiker sn 1987 (R. Axelsson). VS: Strtjmsholm (T. Palm resp. S. Adebratt: Broholmen angivet); Bjdrno, Viisteris 1958 (S. Adebratt); Ridon 1974 (B. Ehnstrdm); Angsd slott 1975 (P. Rolfson); Aggartin i Miilaren 1987 (R. Widenfalk). VR: Hdje, Klarilven 1933 (T. Palm). Dessutom finns ett ex. fren okiint landskap, frin Eknci 888 (A. Roman). Ampedus nigerrimus (Lacordaire) (Fig lk), 142 ex.. Akut hotad En riverallt siillsynt urskogsrelikt, som lever i gamla grova, rcidmurkna ekstubbar, men i utlandet dven i andra trridslag. Vid ett stort antal tillfiillen samlad vid Halltorp pi Oland (minga samlare, fcirst C.B. Gaunitz). Dessutom har 12 ex. kliickts 1988 frin ekved som kom frin Hornsci eller Pataholm i Smiland eller frin Strcimsholm i VAstmanland (Brirje Andersson i brev). I Danmark iir arten under senare tid endast funnen pi sex lokaler, och har inte flterfunnits pi flera andra. Aktuell status i andra liinder osiiker. Ampedus triangulum (Dorn), 8 ex. Arterna inom det s.k. pomorum-komplexet (Zeising & Sieg 1983) iir svflrbestiimda och i flera fall hogst tveksamma. En kritisk granskning av ett Fdrtindringar i utbredning av sydliga vedkniippare stort material skulle siikerligen resultera i att nilgon eller nigra arter synonymiseras med A. pomorum (Herbst). Bl.a. anser Ole Martin som har en bred erfarenhet av europeiska Ampedus att A. triangulum kanske ocks6 endast dr en starkt variabel A. pomorum.den enda anvdndbara karaktiiren iir tredje antannledens form som iir trekantig hos A. triangulum (niistan som hos A. hjorti (Rye)), medan den hos A. pomorum dr mer eller mindre smalare. RB har studerat 3:e antennleden hos ca I 300 ex av A. pomorum och funnit en betydande variation. Ett litet antal exemplar skiljer dock ut sig och de kommer alla frin Halltorp pi Oland. Tredje antennledens utseende tillsammans med den isolerade utbredningen i landet och artens levnadssatt tyder pi att A. triangulumkan komma att sti sig som en god art. Upptiickten av arten i Sverige fir tillskrivas Ambjcirn Carlsson, som redan i bcirjan av l9l0- talet visade RB hur den avvek frin A. pomorum ocha. hjorti. Frir nigra ir sedan bestdmdes den av RB till A. triangulum efter jiimfcirelse med mellaneuropeiska exemplar. Vid ett senare tillfalle trodde dock Platia i Italien att exemplaren frin bl.a. Halltorp tillhcirde A. nemoralis Bouwer (Lundberg 1994). Andra ex fren Sverige, framfcir allt frin Halltorp, bestdmdes av M. Zeising till A. triangulum. Slutligen har S. Lundberg skickat ett exemplar frin Halltorp till C. Wurst och iiven han menar att det utan tvekan dra. triangulum. I Sverige tagen i rcidmurken ved av gamla ekar, friimst i stubbar. Den uppges i Mellaneuropa leva i murken ved av ek, bok och ask (Koch 1989). De fcirsta daterade exemplaren i Halltorp dr funna 1972 av A. Carlsson. Senare funnen av flera samlare fram till Det finns emellertid aven ett odaterat exemplar som skall vara insamlat nigon g6ng mellan 1951 och Nigra exemplar fren Miilardalen som tidigare besttimts tlll A. triangulum forefaller mycket tveksamma och fir tills vidare betraktas som A. pomorum. Arten dr funnen pi ett flertal lokaler i Mellaneuropa, men iir siillsynt och mycket lokal. Arten bcir tas med pi n?ista rijdlista for Sverige. Ampedus nigroflavus (Goeze) (Fig ll och karta l0), 362 ex., Hiinsynskrtivande Arten lever i gammal murken lcivtriidsved i ligor, h<igstubbar och pi levande triid, giirna solexponerat i t.ex. ek, bok, asp eller bjdrk. Flera fynd har 87

16 Sven G Nilsson & Rickard Baranowski gjorts i all6trad samt hijgt upp i hcigstubbar och hiltriid. Fynden av A. nigroflavas pi lcivbrdnnor i Norrland har stort intresse, eftersom de visar att arten bcir ha varit betydligt allmdnnare diir fcirr i tiden ndr sidana biotoper var mycket vanligare iin nu (Zackrisson & Ostlund 1991, Wikars 1992).1 Sverige iir drygt 100 lokaler kiinda, med de flesta i scidra Gcitaland och cistra Svealand. I Danmark lirampedus nigroflayas kdnd frin nzirmare 50 lokaler, men niistan bara pi de cistra riarna, och rztknas diir till de sirbara arterna. I Europa har arten en relativt begriinsad utbredning, och den saknas i stora delar av scidra och vristra Europa. Med tanke pi de jiimfdrelsevis minga lokalerna i Sverige, och artens beroende av grova kivtriid med dcid ved, har Sverige sannolikt ett globalt ansvar fcir bevarandet av denna art. Systematiska underscikningar i <ivriga Europa behrivs frir sliker bed<imning. SK: Flera ex. frin 1800-talet, b1.a. frin Lund (Thomson m.fl.) dar arten iterfanns i Lundagird 1993 (H. Ljungberg); Trelleborg 1869 (G.8. Mciller); Reskiv 1900, 01 (H. Ros6n); Aggarp 1920 (O. Lars6n); Ramsjdns N sida, Niisum 1935 (H. Lohmander); Hallands Ent.Tidskr. ll8(1997) Viiderd 1935, 19'73 (P. Brinck resp. A. Carlsson); Bjiirred 1938 (H. Christoffersson); Strcimsfors 1947 (B. Rapp); Hiickeberga l95l-91 (flera samlare, fdrst T. Palm); Kungsmarken ndra Lund 1957 (R. Charpentier); Brcinnestad sn 1965 (F Olsson); Tosterup l97l (A. Carlsson); Revinge 1973 (P. Cederstrdm); Bjarsjdlagird i all6n 1973 (P Cederstrdm): Orup 1973 (A. Carlsson): Oved 1973 (A. Dufberg); Bromdlla 1974 (F. Olsson); Fyledalen 1974 (A. Carlsson); Trolle Ljungby 1976 (A. Dufberg); Maltesholm 1977 (R.B.); Borgeby 1982 (S. Persson): Yddinge l99l (T. Hiigg); Snogeholm l99l (T. Hiigg); Van&s l99l (T. Hiigg); Eksholmssjdn 1991 (T. HAgg). BL: Arpri, Listerby sn 1950 (T. Palm); Johannishus 1972, 73 (R.B.); GO 1987 (R.B.); Tromt (R.B.); Marielund t99l (R.B.). HA: Ndsslinge i btirjan av 1970-talet (P. Cederstrdm). SM: Tuna sn 1948 (B. Rapp); Mdnsteris 1949 (B. Rapp); Stromsrum l95l,l99l (T. Palm resp. S. Adebratt); Vimmerbytrakten troligen pa 1950-talet (T. Palm); Skirtj (W. Kronblad); Bokhultet, Yiixji (flera samlare, f6rst O. Nodmar); Bjdrno, N Kalmar 1979 (Bengt Andersson); Byviirma, Agunnaryd sn (R.B resp. S.N.); Marsholm i Mdckeln (R.B. resp. S.N.); Mdckelsnas, Stenbrohulr sn 1987 (S.N.)l Vedisa, Agunnaryd sn 1987, 93 (S.N.); Taxis, Stenbrohulr sn 1987, 9l (S.N.); Bjurkarr i Asnen (S.N. resp. Karta 10. FyndplatserfdrAmpedus nigroflavus under 1800-talet (till vcinster), , och (till hdger). 88

17 Ent. Tidskr. I l8 (1997) R.B.); Tingarne, Stenbrohult sn 1987, 9l (S.N.); Priistniis, Agunnaryd sn 1988 (P. Rolfson); Skaldens <i i Mcickeln 1992 (S.N ); H66, Stenbrohult sn 1992 (S.N.); Djaknabygd, Srenbrohult sn 1993, 1996 (S.N.); Kiillunda bokskog 1994 (S.N.); Lindcj vid Skiiggeniis, N Kalmar 1995 (R.B.); Osaby 1995 (S.N.); Toftaholm 1995 (S.N.). OL: Resmo l94l (N. Bruce;. 6G: Ett 18O0-talsfynd utan narmare lokal (P. Wahlberg); Simonstorp 1969,70 (8. Ehnstrrim resp. R.B.); Ekntjn i inloppet til1 SlAtbaken 1981 (H. Ahnlund); Aspeniis, Bockudden, Boxholm 1989 (K. Antonsson); Engelskan, vid Stafsiiter I 990 (K. Antonsson); Sturefors naturreservat 1990 (K. Antonsson); Orriing, Grebo sn 1993 (K. Antonsson); N Hjorthagen, Bjarka-Saby 1994 (S.N.): Bjiirka iing, Bjarka-Siiby 1994 (S N.); Hiindelo vid Norrkdping 1995 (N. Jansson); Hallst-iing vid Rimforsa 1995 (N. Jansson); Ruda vid Motala 1995 (N. Jansson); Sandtjn i Viittern vid Motala 1995 (J. Pettersson). VG: Ett 180O-talsfynd utan nd.rmare lokal (coll. Thomson) och ett dito troligen frin borjan av 1900-talet (A.H. Westman); Jakobsdal, Gdteborg 1975 (A. T6rnvall). NA: Hammar 1946 (A. Jansson): Asplunda 1947 (A. Jansson); Norrbyis 1958 (A. Jansson). SO: Toresund troligen lrin bdrjan av 1900-talet (Sandin)l dstermalma 1946 (N. Hijglund); Tockentjn l95l-53 (flera samlare, f6rsta. Jansson); Balingsta l96l (L. Huggert); Ekrin ur anfdr Sundbyholm i Miilaren 1967 (R.B.); Nyniishamn 1982 (Btirje Andersson); Osmo (B6rje Andersson resp. J. Abenius); VAsterhaninge (Borje Andersson): Sjunda 1992 (H. Ahnlund). UP: En talsfynd utan nirmare uppgifter; Stockholm (flera samlare, fdrst Rudolphi, Drottningholm angivet 1960): Ostervila (O. Lundblad resp. E. Wir6n); Uppsala 190?-46 (flera samlare, frirst O. Sjilberg); Dalilven, Alvkarleby sn talet (flera samlare, f6rst T. Palm, Bitfors angivet slutet av 1980-talet): Lovdn I 959, 60 (L. Huggert resp. B. Ehnstrdm, kyrkan angivet 1960)l Biskops-Arn6 l96l (U. Nylander och S. Lundberg); Krusenberg 1974, 1990 (H. Wallin resp. L.-O. Wikars); Viirmdri 1974 (A. Anderberg); Kvarnijn, Sdderfors sn 1975 (R.B.); Wik, niira Balingsta 1981 (B. Ehnstrcim); Rasbo 1990 (B. Ehnsrrtim). VS: Strtjmsholm (flera samlare, fdrst T. Palm, Broholmen angiven ). VR: Priistrin, Visnums-Kil sn 1951 (O. Jonsson); Arp6n, V?ise sn 1951 (E. Wir6n); Stdmne 1952 (H. Nilsson). DR: Siiter 1800-talet (C.G. Andersson); kv. Triidgirden, Falun 1946 (A. Tjeder); Tolvsbo 1952, 53 (Ottander); Storiinget, Nis sn 1957 (8. Ehnstr<im); Morisen, Nis sn 1980 (B. Ehnstrtjm). GA: Hedesunda sn 936 (T. Palm). HS: Bergvik (N. Hdglund); Lflngvind 1947 (? leg.); Gullgruva 1948 (N. Hdglund); Brassberget, Ramsjd sn 1990 (L.-O. Wikars). ME: Srimnarsjdberget, l2 km S Sttjde 1988 (L.-O. Wikars). NB: Kldverrrask 1970,1975 (S. Lundberg resp. L. Huggert);Lappsmicken vid Kl6vertriisk 1973 (L. Huggert). Dessutom uppges arten fdrekomma i Lule lappmark, men vi har inte sett negot ex. diirifrdln. Fdrrindringar i utbredning av sydliga vedkncippare Ampedus balteatus (L.) ab. immaculipennls Hansen Denna frtrgvariant av A. balteatus skiljer sig frin huvudformen genom att tiickvingarna rir ndstan enfargat brunrcida, endast yttersta spetsen dr mcirkare. Den iir kiind i tre exemplar frfln Danmark samt fran Mellaneuropa och tycks civerallt vara ytterst siillsynt. I Sverige ar ett ex. taget i en gammal ek den 9 april 1913 vid Johannishus i Blekinge (R.B.) och fdrvaras nu pi Zoologiska museet i Lund. Exemplaret har orsakat en del problem vid bestdmningen. M. Zeising och J. Sieg ansig till att bdrja med att det var en obeskriven art (Nilsson & Baranowski 1994). Efter etr par ar itersdndes exemplaret, men di identifierat som A. me lanur u s Mul s. &Guilleb. y ar. he llw e g i Zeising Slutligen har nyligen Ole Martin i Danmark studerat arten och j[mfcirt med danska exemplar av Ampedus balteatus ab. immaculipennis. Han menar att de civerensstdmmer ganska bra. Vi tror dock att det inte ir uteslutet att ab. immaculipennis ar en separat art eftersom ej blott fiirgen ar helt olik A. balteatus. Det svenska exemplaret har dessutom tydligt liingre, smalare och mer tillspetsade tiickvingar samt pefallande smala antenner. Djuret ger ett frammande intryck. Fdr ett sakrare stiillningstagande erfordras en taxonomisk revision av allt tillgiingligt material. Ytterligare ett exemplar som omnamns i Nilsson & Baranowski (1994) tnder Ampedus n.sp. dr fr6n Sjtjarp i Blekinge. Det har visat sig vara en nykliickt A. balteatus dzir den mdrka tiickvingespetsen natt och jiimnt kan skcinjas. Ampedus praeustus (Fabricius) (Fig lm och karta l l), 57 4 ex, Hansynskrzivande Arten lever i gammal rcidmurken ved av ek, lind, tall och gran, i solexponerade liigen. Den fcirekommer i Mellaneuropa dven i riidmurken bokved. Numera upptriider arten pe en del lokaler liven i sigsp6nhdgar vid sigverk. Diirfcir iir det svert att sliga nigot om populationsfciriindringar, fcirutom att arten minskat i sina naturliga biotoper. Den relativa cikningen av antalet lokaler i frirhillande till andra vedkniippare kan bero pi att arten fcirr friimst levde i hilekar, en biotop som fcirst efter 1950 uppmiirksammades av entomologer (Nilsson & Baranowski 1994). Mflnga lildre lokaler kan ha fcirsvunnit utan att det framgir av vert material. I Sverige har arten en tydlig sydristlig 89

18 Sven G Nilsson & Rickard Baranowski tyngdpunkt i utbredningen med mycket fi fynd i Vzistsverige. I Danmark dr A. praeustus kiind frin fem lokaler, men den dr endast funnen pfl tvi av dessa under senare 6r (Martin 1989). I Europa vitt utbredd, men tycks ijverallt vara sdllsynt (Horion 1953). I Mellaneuropa lever arten numera huvudsakligen kvar i lovurskogar (Koch 1989). SK: Tvi 1800-talsfynd i coll. Thomson, det ena frin B6kestad i NO Skflne (i Thomson (1864) anges liven If6); Helsingborg 1927 (Klefbeck); Kullen l95l (E. V/ir6n); Osby 1965 (R. Bergvall); Fulltofta 1994 (R.B.)l Skiiralid 1994 (O. Martin); Herrevadskloster 1995 (S.N.). BL: Johannishus (flera samlare, ftjrst tagen av R.B.). HA: N<isslinge 1975 (P. Cederstr<im). SM: Skeen troligen i btirjan av 1900-talet (leg. Fogetqvist); Strijmsrum (flera samlare, ftirst G. Wiingsjd); Hornso (minga samlare, fdrst O. Lundblad, Arbiga angivet flera ggr); Vimmerby (Leiler); Vimmerbytrakten troligen i bdrjan av talet (T. Palm); Abbetorp sig 1965 (S. Adebratt); Skogskvarn, Linneryd sn 1966, 1969 (B. Ericson); Fagerhult sig, N Gronskilra 19'72-'78 (W. Kronblad); Flygsfors, Nybro sn 1972 (Bengt Andersson); Biickebo, Nybro sn 1973 (Bengt Andersson); Pataholm 1914,1915 (B. Viklund resp. P. Cederstrdm); Ruggstorp t985 (Btirje An- Ent. Tidskr. I l8 (1997) dersson); Toftaholm 1994 (R.B.); Bj6rnd, N. Kalmar 1995 (R.B.). Ot: Oland utan narmare lokal troligen pi 1800-talet (Ahlrot); Grankullavik (B. Hanstr6m resp. E. Wir6n och B. Rapp); Halltorp (flera samlare, ftjrst N. Bruce); Byxelkrok 1965 (Lindroth); B6da (minga samlare, f6rst U. Nylandeq sigen angivet flera ginger ). GO: Ett iildre fynd frin Firdn, troligen frin 1904 (E. Mj6berg), senare funnen diir av flera samlare; Ekeby, S om kyrkan 1934 (H. Lohmander); Tjiilders 1959 (A. Tdrnvall); Bunge 1963 (8. Wir6n); Stflnga 1971, 8l (B. Ehnstrdm resp S. Persson); Kriicklingbo 1975 (B Ehnstrom); Alskog 1978 (A. Dufberg); Fide 1979 (G. Gillerfors); Fole l98l (A. Dufberg och S. Persson); L2irbro 198 I (S. Persson); Stenkyrka 1985 (8. Ehnstrdm); Sproge 1992 (M. Bjiirck). GS: Minga. fynd (minga samlare, fcirst E. Mjtjberg). OG: Ydrehammar 1928 (? leg.); Atriduberg 1966, 72 (E. Wir6n resp. G. Gillerfors); Raelstorp SV Linkdping 1967 (A. Ekstrom); Ekntin i inloppet till Sliitbaken 1975 (H. Ahnlundt: Angbacken sig, Boxholm l98l (S. Adebratt)l Lagnebrunna. Boxholm 1982 (S. Adebratt); Sturefors 1987 (A. Ekstr6m); Bjarka-Saby 1993, 1994 (N. Jansson resp. S.N., NV Hjorthagen och Bjiirka iing angivet 1994). Av Palm ( 1937) 2iven rapporterad frln Omberg, men nflgot beliiggsexemplar har vi inte pitriiffat. VG: Ett talsfynd utan lokal och irtal (Boheman); Killered siiker- Karta I l. FyndplatserfdrAmpedus praeustus under 1800-talet (tillvtinster), , och (till hdger). 90

19 Ent. Tidskr. I l8 (1997) ligen i bdrjan av 1900-talet (F. Kinnmark). NA: Almby troligen i bdrjan av 1900-talet (A. Jansson). 56: Tvi fynd utan 6r i coll. A. Jansson frin Tockendn och Fiskeboda troligen frin perioden ; Nyniisgird 1980 (Bdrje Andersson); Osmo (Brirje Andersson). UP: Stockholm flera fynd frin 1800-talet, bl.a (Rudolphi), fram till b6rjan av 1900-ralet; Bryggholma, siider om Enkciping 1900 r? leg.t: Alvkarleby sn 1937 (T. Palm), mdjligen fiin Batfors dtir arren hirtades l96l (S. Adebrarr); Biskops-Arnd l96l (U. Nylander); Eldgarnsd (A. Anderberg resp. Bdrje Andersson); Riimsdn, Sriderfors sn 1976 (R.B.); Sj6hagen, niira Hjulsta 1977 (D. Borisch); Knutby 1992 (H. Wallin). VS: Strijmsholmsomridet (flera samlare, fdrst T. Palm, Broholmen angiven , Rytterne 1958 och slottet I989); Tidti 1958 (S. Adebratt). VR: L6v6n, Visnum sn l95l (8. Wir6n). GA: Gr6nsinka sn (flera samlare, fcirst T. Palm); Osterf?irnebo sn 1941 (T. Palm); Hedesunda sn troligen 1936 (T. Palm, Palm 1942 anger fyndir I 936 troligen fdr detta ex.); Ockelbo 1952 (C.B. Gaunitz). HS: Delsbotrakten troligen fran brirjan av 1900-talet trudolphit. VB: 6rviken. niira Skelleftei (S. Backman resp. B Viklund); Innervik S om Skellefree 1973 (B. Viklund). Ampedus ery-throgonus (Muller) (Fig 1N och karta l2), Akut hotad Arten har vid tve tillfiillen pitraffats i murken ekved vid Mdlaren, dels av E. Pfllsson pi Djurgirden vid Stockholm i Uppland 1946 (Palm 1947) dels av T. Widenfalk vid Strcimsholm i Vdstmanland 1953 (T. Widenfalk 1953). Vi har inte seu negot av dessa exemplar. I Danmark f<irekommer arten bl.a. i al pi nigra lokaler med sumpskog, medan den i Finland fcirekommer i murken barr- Fdrrindringar i utbredning av svdliga vedkntippare ved av framst gran. I Mellaneuropa, ddr arten dven f<irekommer i bok m.fl. triidslag, iir den siillsynt men stlillvis vanligare i bergstrakter (Horion 1 9s3). Melanotus villosus (Geoffroy) (Fig lo och karta l3),538 ex. En art som tidigare varit sammanblandad med Melanotus castanipes (Paykull), varfcir totalutbredningen och ekologin iir diligt kiind. Den tycks i Sverige huvudsakligen frirekomma i kusr nara trakter och kring de stora sjdarna i scidra Sverige och ar lokalt ganska vanlig. Man kan diirfcir misstlinka att den helst utvecklas i lcivtriid. men dess ekologi skiljer sig f.ci. knappast frin M. castanipes. I Norrland finns endast nigra fynd: Delsbotrakten troligen i bcirjan av 1900-talet (Rudolphi) och Bergvik 1947 (N. Hriglund), bida i Hiilsingland samt fjalamark i Viisterbotten l96l (L. Huggert). Lacon punctatas (Herbst), I ex. I samlingen pi Zoologiska institutionen, Uppsala universitet, upptiicktes ett ex. av denna frir landet nya art. Det dr insamlat av DeVylder vid Stockholm, troligen i Uppland nigon ging omkring Detta zir frdmst en sydeuropeisk art, som lever under barken pi dcida liiv- och barrtrlid. I Mellaneuropa frirekommer den nordligast vid Bayern, varfdr fyndet i Sverige iir mycket riverraskande. Det kan antingen r<ira sig om en nu fcirsvunnen art eller en art som inkommit med virke sciderifrin. Karta 12. Fyndplatserfdr Ampedus erythrogonus under 1800-talet (till v(inster), , och (till hriger). 9l

20 Sven G Nilsson & Rickard Baranowski Ent. Tidskr. I l8 ( 1997) Karta 13. Fyndplatserfdr Melanotus villosus under 1800+alet (till viinster), , och (rill hiiger). For det fcirra talar fcirhillandet att det i Miilaromridet finns flera vrirmerelikter som annars har sina nordligaste fcirekomster i Centraleuropa (Palm 1955b). Ftjr det senare talar fyndplatsen, med sin omfattande handel. Cardiophorus ruficollis (L.) (Fig 1P och karta l4), 613 ex. En termofil art som lever i murken barrved i ljusa barr- och blandskogar, siirskilt med tall. Dessutom har den flera ginger pitraffats i ekstubbar eller gamla ekar. I cistra Mellaneuropa ej siillsynt, men vasterut och i bergen siillsynt (Horion 1953). I Sverige fcirekommer arten framst i soder upp till scidra Dalarna samt med spridd frirekomst i Nonlands kust- och inland upp till polcirkeln. Frin den senaste tidsperioden finns relativt ffl fynd varfcir en tillbakaging iir trolig. Orsaken torde vara att nutidens skogar Zir tatare och morkare dn fdrr i tiden. Drapetes mordelloides (Host) (Fig lr och karta 15), 188 ex., Sflrbar Arten utvecklas i starkt solexponerade, svampiga lovtriidslagor. I Sverige med siikerhet konstaterad frin bjcirk, men hcigst sannolikt lever den dven i bok (Lundblad 1943). Under senare flr har de flesta fynden gjorts i svampig sigspfln vid l<ivtriidssigar. Den nuvarande utbredningen iir en starkt fragmenterad reliktutbredning, med fynd endast frin ett mindre omride i cistra Smflland och vid nedre Daliilven. Gamla fynd finns frin vdstra Gdtaland, men arten iir sannolikt fcirsvunnen fr6n denna region. Arten fcirekommer siillsynt i Finland, Baltikum och Mellaneuropa, men iir stiillvis vanligare i oster (Freude et al. 1979). HA: Rapporterad frin Sliittikra priistgird i bdrjan av 1900-talet (Varenius 1907). SM: Tvi gamla fynd frin 1800-talet, det ena fran Kalmar (coll. Thomson) och det andra mdjligen frin Lingemila sn (L. Haglund); Verlebo, Lingemflla sn 1942 (A. Jansson och O. Lundblad); Hornsii, Lingemila sn (minga samlare, 92