Det har gått hela 50 år sedan allt började. Vår klubb hör till en av de äldsta i Sverige och KFUK-

Transkript

1 KFUK-KFUM Uppsala aikidoklubb firar 50-årsjubileum!!! Det har gått hela 50 år sedan allt började. Vår klubb hör till en av de äldsta i Sverige och KFUK- KFUM Uppsala aikidoklubbs första 20 år är också synonyma med Ichimura-sensei och hans tid i Sverige. Han kom till vårt land via Frankrike, inbjuden av ett gäng entusiastiska aikidoutövande svenskar. Janne Hermansson sägs vara en av dem. Ganska så direkt började Ichimura-sensei instruera i Uppsala. Först bedrevs träningen i Centralbadets lilla motionshall, men lokalen var liten och trång, så efterhand flyttades träningen över till närbelägna KFUM Borgen. Gummimatta på betonggolv 1967 bildades klubben med Janne Grönholm som förste ordförande tog Lars Sundin över, och satt kvar som klubbordförande fram till 1980, då Cecilia Ralfe tog över klubban. Nuvarande ordförande är Cenneth Sparby. Under de första åren i Borgen tränade vi på gummimattor med kanvasöverdrag, som rullades ihop efter varje träningspass. Mattan var bara ett par centimeter tjock och golvet var av betong. Och det var inte bara mattan som var hård. Ichimura-sensei kom ju ganska så direkt från universitetsträningen i Tokyo, där aikido tränades med hög disciplinär anda. Så det var rätt tuffa tag på mattan även här i Sverige, vilket resulterade i att medlemsantalet i Uppsala inte var något att skryta med. Det handlade under många år om en trogen skara på ett 20-tal personer. Tuff träning För det krävdes en hel del mod och ork att hänga med på träningspassen, som ibland kunde bestå av enbart hugg med bokken eller aihanmi nikyo och yonkyo under ett tvåtimmarspass.

2 Och ibland fick några av oss en dask med jokäppen i ryggslutet om vi inte hade tillräckligt rak hållning. Men visst blev han blev mjukare med åren. Omklädningsrummet var ett av sällskapsrummen i Borgen, dusch och toa fanns på ett annat ställe. Kvinnorna fick alltid duscha först, så de kunde för det mesta byta om efter passet utan att behöva "rulla mattan". Ichimura-sensei bjöd ofta på te hemma hos sig och satt ofta till långt in på småtimmarna för att berätta om aikido. Vi var ivriga lyssnare, för vi visste ju knappt nåt om aikido och Japan. Senare blev det regelrätta lektioner i aikidons filosofi, med inslag av kototama och shintomystik. Det var lika viktigt att delta på lektionerna som att träna. Högre graderingar I början av 1970 fanns det knappt några yudansha i Sverige (Bror Söderman var den förste, som fick shodan av Ichimura-sensei redan 1966). Men det fanns gott om färgade bälten, för att markera kyu-graderna. Och som kvinna kunde man ta på sig hakama efter bara någon månads träning (om man ville). För männen var det shodan som gällde för hakama. Det ändrades av och till under 70- och början av 80-talet, vilket var lite förvirrande för många av oss tränande. Under en period fick vi manliga aikidokas i klubben, som inte hade svart bälte, ta av oss våra hakamas. Lars Sundin blev klubbens första shodan Det var mycket avancerat på den tiden och väckte stor uppmärksamhet. Sedan dröjde det ända till 1975, då Tomas Olsson, Cecilia Ralfe, Jane Falkenstrand och Kajsa Lundin graderade till shodan.

3 Nidangradering fick vi vänta med till 1981, då Tomas Olsson graderade, och året därefter fick Raul Karlsson nidan. Och när det gäller svartbältesgraderingar så har det sedan rullat på med en mängd shodan och nidan, samt även graderingar till sandan, yondan, och godan. År 2005 tilldelades dessutom Cecilia Ralfe-Stelander och Cenneth Sparby rokudan - 6 dan - av Aikikai Hombu Dojo. De senaste i raden av högre graderade är Tomas Olsson som fått 6 dan och Bo Dahlman, Sven Lundqvist och Tor Kihlberg, som tilldelades godan - 5 dan. Dessutom har ett antal genomgått fukushidoin- och shidoinutbildningar. Specialpreparerad bokken En av klubbens legendariska aikidokas är prästen och konstnären Norbert Faber-Mikenda, som bultade in blyhagel i spetsen på sin bokken för att få en "mer tung känsla". Och att träna med honom innebar att man alltid fick vänta in Norberts koncentrerade andning under några minuter innan attacken kom. Och då gällde det att vara beredd. Jag fick förresten honom att komma ner för att träna för första gången på många år på ett av aikidopassen under 40-årsjubileumsveckan. Han var sig lik. Resor till Japan Ichimura-sensei gjorde två längre resor till Japan under sin 20-åriga vistelse här i Sverige och Uppsala, då han också graderade. Under sin andra resa hösten/vintern blev han graderad till 6 dan av Hombu Dojo.

4 Under Ichimuras första resa hem i början av 70-talet skötte Tomita-sensei träningen och graderingarna i Uppsala. Under den andra resan hade Tomas Olsson huvudansvaret, med benäget bistånd av Raul Karlsson. Cenneth Sparby och Stefan Samuelsson var de första av klubbmedlemmarna som reste till Japan för att träna. Det var under hösten 1983, då de framförallt praktiserade aikido för Kobayashisensei, men det blev även många pass på Hombu Dojo och för Nishio-sensei. Sedan reste även Martin Stelander, Cecilia och Raul till Japan för träningens skull. Under 90- talet var det bl.a. Jonas Ericsson och Gunnar Svensson som reste för att träna. Och det blev mer än att bara träna. Jonas gifte sig med japanska Kanako och Gunnar har bosatt sig för att arbeta och leva i Tokyo. Under 2000-talet har fler i klubben gjort träningsresor till Japan, bl.a. Per Erik Stendahl, Pär Sandmark, Magnus Tuvendal, Sofia Lundgren Gholiha och Gunnar Rauseus. En klubb som växte Klubben växte allt efterhand från att vara en liten förening med en handfull tränande av en mystisk och esoterisk kampkonst, till att locka allt fler både unga och gamla. Mer strukturerade graderingar kom igång i början av 80-talet. Tidigare var det Ichimura-sensei som helt styrde om eleverna skulle få en ny grad eller inte, men nu började vi som "seniorelever" att ta ansvar för de lägre kyu-graderingarna. Och från 1969 har klubben haft årliga sommarläger, som till en början gick under benämningen "riksläger". Det var ett veckolångt läger i juni, som från början hölls i Studenternas tennishall vid Stadsparken. Sedan flyttades lägret till Lärarhögskolan på Seminariegatan, vidare till Fyrisfjädern, Fyrishov, Gamla Uppsala Sporthall och senast åter till Fyrishov.

5 Vi hade även under många år ett traditionellt nyårsläger på KFUM Borgen, där tolvslaget firades på mattan, med både träningspass och nyårsskål med saké. Ett nyår tränade vi även utomhus på Fyrisåns is i 22 graders kyla. Vi fick ha skor, halsduk och mössa om vi ville. Efter 20 minuter viskade dock Ichimura-sensei till mig att jag kunde springa upp och hämta hans handskar i omklädningsrummet. Då var även Igarashi-sensei med som biträdande tränare. Nishio-sensei träder in Våren 1982 dök Nishio-sensei upp för första gången i Sverige. Han höll ett läger i Högdalshallen, där Ichimura-sensei och Tomita-sensei fick fungera som assistenter. Men de var märkbart förvirrade av vad Nishio-sensei visade. De förstod nästan lika lite som vi svenska aikidokas. Och Nishio-sensei visade bara mer och mer avancerade jo, bokken- och svärdstekniker och log med hela ansiktet. Två år därefter, 1984, återkom han för att ha ett påskläger på Katedralskolan i Uppsala, efter en inbjudan från Ichimura och Uppsala. Det var så klubbens relation med Nishio-sensei började. Ichimura-sensei reser hem I augusti 1986 meddelade sensei att han beslutat sig för att återvända till Japan. Hans engagemang i den kristna rörelsen Makuya tog mer och mer av hans tid i anspråk och han ville nu tillbaka till Japan för att ägna sig åt det på heltid. En annan bidragande orsak var också brytningen med Stockholmsklubbarna 1983, som i ett brev förklarat sitt missnöje med Ichimuras sätt att bedriva träning och undervisning. Beslutet att flytta kom inte som en total överraskning för oss äldre medlemmar i klubben, men det blev ändå sorgesamt att ta avsked. Och i slutet av september reste han.

6 Vi som tog över huvudansvaret för träningen var undertecknad tillsammans med Cecilia, Martin Stelander, Hans Odöö och Raul Karlsson. Bosse Dahlman anslöt efterhand. Martin Stelander var för övrigt den som också förde Ichimura-senseis svärdstradition vidare, genom hängiven iaidoträning som från allra första början var en integrerad del i aikidoklubben. Martin grundade sedan iaidosektionen, som numera är en egen klubb, under ledning av Martin Agback. Berg- och dalbana Åren från 1986 fram till idag har varit lite av en berg- och dalbana för klubben, både vad gäller ork, engagemang och medlems-tillströmning. Det är dock mycket tack vare Nishio-senseis regelbundna besök hos oss som gjort att vi sakta men säkert utvecklats till att bli en av landets största aikidoklubbar, med närmare 250 medlemmar och en omfattande barn- och ungdomsverksamhet. Nishio-sensei bestämde sig i mitten av 90-talet för att fortsättningsvis låta en av hans främsta elever, Takemori-sensei fortsätta med undervisningen här i Uppsala. Och med hjälp av honom har vi ytterligare höjt kvaliteten på både träning och gradering. Takemori-sensei höll regelbundet sommarläger i flera år, men sedan 2013 har vi inte en ordinarie fast instruktör som vi bjuder in. Däremot har vi haft gädjen att återse Yamashimasensei, Linda Holiday-sensei och Michiyo Shimuzu-san vid ett antal träningsläger. Sedan några år tillbaka genomför Takemori-sensei också ett trettondagsläger i Ryssland och S:t Petersburg, där för övrigt Cecilia och och jag under många år byggt upp demokrati- och jämställdhetsarbetet i flera aikidoklubbar. Se mer om detta projekt på hemsidan.

7 Många egna instruktörer Inom de egna instruktörsleden har vi under åren både före och efter Ichimura-senseis uppbrott också arbetat med att höja kvaliteten och mångfalden, genom en mängd egna instruktörer. Sven Lundqvist, Tor Kihlberg, Per-Erik Stendahl, Josef Pallas, Hanna Eneroth, Jonas Back, Elisabeth Ronne och Gunnar Raséus är några i raden Och både Tomas Olsson och Ola Jirlow kom tillbaka till klubben som både tränande och instruktörer efter flera års uppehåll (efter lite tjat från oss gamlingar som fortfarande höll på). Klubben har också under åren bedrivit en omfattande verksamhet ute bland Uppsala kommuns skolor - både grundskola och gymnasium - med syfte att sprida aikido och konkret arbeta med stress- och konflikthantering med både elever och lärare. Mer och mer av den verksamheten bedrivs nu i Budohusets ändamålsenliga lokaler. Ichimura-sensei på besök. I juni 2006 var det så dags för Ichimura-sensei att komma på besök till Uppsala, efter 20 år i Japan. Det blev ett kärt återbesök med gamla klubbmedlemmar. Redan första dagen var han med och tittade på en provgradering inför dan-graderingarna i augusti och kunde efteråt konstatera att "det kunde vara bättre", dvs mer känsla och fokus. Så visst satt de gamla aikidotakterna i. Och under ett aikidopass, där vi gamlingar visade upp våra färdigheter, kunde sensei inte låta bli att kliva upp på mattan i kostymen för att visa hur teknikerna skulle se ut. Det blev också ett gripande Stockholmsbesök för att återse gamla elever där, bl.a. Janne Hermansson, Urban Aldenklint och Janne Eriksson mött upp. Ichimura-sensei bodde under

8 veckan hemma hos Bosse Dahlman, men tillbringade en hel del tid hos sin dotter Maria och sonen Stefan, som bägge bor i Uppsala. Under den avslutande lunchen hemma på min gård, där även Ichimura-senseis barn var med, fick vi se en annan bild av vår gamle lärare, nämligen morfadern som flitigt lekte med sina barnbarn, Marias två tvillingdöttrar. Dessutom kunde han inte hålla sig till slut. Cenneth, du måste visa mig 13-katan med jo! sa han bestämt efter kaffet. Så där stod vi på gräsmattan, inför grannar och vänner och tränade i 20 minuter. Det var lite märkligt - att plötsligt bli lärare till min lärare. Men det dröjde inte länge innan katan satt som den skulle. Och därefter gav Ichimura sin svärson ena jokäppen och sa: Kom nu så ska jag visa dig! Sedan dess har Ichimura-sensei besökt oss tre gånger lyckades vi inte bara få hit honom och hålla ett pass, utan dessutom övertala honom att ha en uppvisning på svensk aikidos 50- årsjubileumsläger i Stockholm. Ett både laddat och rörande ögonblick hade han verkligen varit borta från träningen i 25 år? 2016 var han också på besök och nu även i år, för att närvara och instruera på klubbens eget 50- årsjubileumsläger. En klubb i förändring och i medvind Ett stort lyft för klubben har varit samarbetet med KFUK-KFUM Uppsala Kyokushinkai, där vi tillsammans skapat två Budohus som är unika för svensk del, det första på Vattholmavägen, som invigdes i januari 1992, och det andra här på den nuvarande adressen, Svartbäcksgatan vid Torbjörns Torg, dit vi flyttade in efter millennieskiftet. Alla klubbar i Budohuset månar om ett gott samarbete och träffas regelbundet.

9 Det är lokaler som vi i mångt och mycket byggt och inrett själva och som krävt en hel del svett, skratt och tårar. Som hyresgäster har vi dessutom KFUM kendo, iaido och naginata samt wing chun, som tillför både atmosfär och budokänsla i huset. KFUK-KFUM Uppsala har också stöttat oss, både ekonomiskt och känslomässigt ett ovärderligt stöd som verksamhetschefen Annelie Jansson varit högst bidragande till. Generationsskifte De senaste åren har det hänt mycket i klubben. Våra gamla instruktörsrävar blir färre och vi börjar komma till ett nödvändigt generationsskifte bland instruktörerna, och arbetar därför mer och mer med klubbens inre struktur, med ledarskap, coachning och handlingsplaner för graderingar Inte minst har vi genomfört en stor revidering av graderingsteknikerna och i samband med det anordnar vi teknikseminarier, graderingsläger, workshops och även provgraderingar för yudansha. Allt detta ingår också i ett bredare arbete med att utveckla klubben, stärka vår profil, skapa hemsida, ta fram ny logo och hitta en tydlig träningsinriktning. Huvudtränargruppen, som bestod av Cecilia Ralfe Stelander, Tomas Olsson, Cenneth Sparby, Bo Dahlman, Tor Kihlberg och Sven Lundqvist, minskade genom ett par frånfällen, och har sedan 2013 ersatts med en mindre tränarkommitté, som består av Cenneth Sparby, Sven Lundqvist, Per Erik Stendahl, och Josef Pallas. Klubben fortsätter också att stödja medlemmarnas fortbildning, och flera av våra växande instruktörer går både kurser och utbildningar och tränar i andra klubbar i Sverige och utomlands.

10 Vi bjuder gärna in instruktörer för mindre helgläger, och har haft nöjet att träna för till exempel Jean-Michel Bovio från Annecy i Frankrike, en av dem som var regelbunden gäst på sommarlägren med Nishio-sensei. Vid tre tillfällen har Alex Kostic hållit uppskattade Systema-läger. Vi arrangerar också små kurser i dojon, såväl budorelaterade teman som shiatsu, som första hjälpen och KFUK-KFUMkurser. Lyckad barn- och ungdomssatsning Utmaningar såsom minskande nybörjarkullar och färre instruktörer har lett till nya grepp de senaste åren. Några nya lösningar är blandade pass för nybörjare och ordinarie medlemmar, samt att erbjuda föräldraträning på lördagspassen samtidigt med barnens träning. Jämställdhetsinitiativ och tjejträning i olika former är också uppskattade inslag. Barn- och ungdomsträningen är starkare än någonsin där extrainsatser har gjorts för att kunna slussa ungdomar till vuxenträningen. Även här har graderingsteknikerna reviderats. KFUK-KFUM har också genomgått förändringar och med anledning av detta behövde vi registrera vår klubb som egen förening Nu är vi med andra ord inte en sektion i huvudföreningen, men så klart fortfarande en KFUK-KFUM-förening med nära samarbete med KFUK-KFUM Uppsala. Vi har ingalunda landat och är klar som förening, utan kommer att fortsätta diskutera, träna, förändras och pröva oss fram. Vi har ju en fantastisk grund som vi vilar på. I dag har vi en hel drös av nya, hungriga och kunniga instruktörer på alla nivåer. För att inte tala om det ideella styrelsearbetet. Slutligen Tack alla! både tränande, styrelseledamöter och

11 instruktörer för att ni finns och bidrar till att både föra aikidotraditionen vidare och samtidigt förnya den, vilket är nog så viktigt. Vi fyller 50 - en imponerande ålder väl värd att fira med bankett på Slottet och en mängd gamla elever till Ichimura-sensei som gäster! Cenneth Sparby, ordförande i KFUK-KFUM Uppsala (med god faktahjälp från Sven, Cecilia och Bo)