Skiljenämnds behörighet när rättsförhållandet ändras

Transkript

1 Juridiska institutionen Höstterminen 2018 Examensarbete i processrätt, särskilt skiljedomsrätt 30 högskolepoäng Skiljenämnds behörighet när rättsförhållandet ändras En undersökning av rättsförhållandets identitet hur det kan förändras men förbli detsamma Författare: Felix Olin Handledare: Professor Torbjörn Ingvarsson

2 !ii

3 Förord Hösten 2014 lämnade jag min tjänst som soldat i Försvarsmakten för att börja läsa juristprogrammet i Uppsala. Egentligen skulle jag ha pluggat i Lund, men som av en händelse blev jag under våren 2014 erbjuden ett förstahandskontrakt på en lägenhet i Uppsala under förutsättning att jag också sökte till Uppsala universitet. Valet att studera i Uppsala var alltså närmast en slump, men den slumpen har jag aldrig ångrat! Studietiden har bjudit på många lärdomar och nya kunskaper. Utöver juridik har jag även lärt mig sådant som hur man klär på sig en frack, hur man brygger öl och hur man överlever på en diet som huvudsakligen består av makaroner. Det viktigaste jag tar med mig från min tid som student i Uppsala är dock inget av det ovannämnda, utan det är alla de nya vänner och bekanta som jag träffat under de här nio terminerna. Ni är för många för att nämna här, men utan er hade de här åren inte blivit desamma! Stort tack till er alla! Några särskilda tack måste dock utdelas i ett förord till en examensuppsats. Till att börja med vill jag tacka min handledare Torbjörn Ingvarsson. Våra möten har handlat om mycket, och då inte bara om juridik. De har dock varit mycket givande och vägledande i skrivandet av denna uppsats tack för det! Ett särskilt tack förtjänar även min opponent Anton Svedberg och min goda vän Niklas Fridén som båda läst uppsatsen och kommit med värdefulla synpunkter. Vidare vill jag även tacka Alexander Petersson för välbehövt sällskap i skrivandet. Även om det tar emot att medge att jag förlorade vår tävling om vem som kunde baka flest kakor under uppsatstiden, så kan jag säga att uppsatsskrivandet inte alls hade varit lika kul (och knappt uthärdligt) utan ditt sällskap. Här vill jag även ge ett tack till Alexandra Eriksson som bakade kakor åt mig och Alexander i skrivandets mörker. Jag vill också avsluta förordet med det största av tack till Hanna Hamrén. Du har lärt mig så mycket, och utan dig hade jag aldrig tagit mig igenom de första åtta terminerna på juristprogrammet (och än mindre lyckats skriva denna uppsats). Tack!!iii

4 !iv

5 Innehållsförteckning Förord iii Vissa förkortningar vi Sammanfattning vii 1 Inledning Bakgrund Uppsatsens syfte och frågeställningar Avgränsningar Metod och material Disposition och begreppsanvändning 6 2 Skiljedomsrättsliga utgångspunkter Syften och ändamål med skiljeförfarande Skiljeförfarandets utmärkande egenskaper Varför väljer parter skiljeförfarande? Krav som ställs på skiljeförfaranden Skiljeavtalet Skiljeavtalet som processuellt avtal Krav på skiljeavtalet Skiljeavtalets relation till huvudavtalet Domstols överprövning av en skiljedom 17 3 Tvisten och rättsförhållandet Vad är en tvist? Begreppet tvist Jämförelse med rättegångsbalkens regler Tvistens identitet och frågan om saken Vad är ett rättsförhållande? Rekvisitet i lag och förarbeten Rättsförhållandet i praxis Rättsförhållandet i doktrinen Rättsförhållandets gränser och hur de kan förändras 33 4 Avtalet som rättsfigur Avtalsrättsliga utgångspunkter Att ingå avtal Avtalsbundenhet och ändringar av avtal Avtalets rättsverkningar Avtalets relevanta innehåll förpliktelserna Olika typer av förpliktelser Avtalsidentitet 44 5 Förändringar med bibehållen identitet Inledning Förpliktelser förändras men behålls Mindre objektiva förändringar Rent subjektiva förändringar Förpliktelser ersätts av andra förpliktelser Gränsdragning mot mindre förändringar Förändringens påverkan på skiljenämnds behörighet Nya förpliktelser tillkommer Avslutande reflektion 62 Käll- och litteraturförteckning 64!v

6 Vissa förkortningar TR HovR HD Tingsrätt Hovrätt Högsta domstolen RB Rättegångsbalk (1942:740) LSF LSM (ä)lsm Lag (1999:116) om skiljeförfarande Lag (1929:145) om skiljemän Lag (1887:83) om skiljemän Avtalslagen Lag (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område SCC SkbrL SvJT JT EKMR Stockholms Handelskammares Skiljedomsinstitut (The Arbitration Institute of the Stockholm Chamber of Commerce) Lag (1936:81) om skuldebrev Svensk Juristtidning Juridisk Tidskrift Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna!vi

7 Sammanfattning Genom att ingå skiljeavtal kan parter välja att inte låta sina tvister avgöras av de allmänna domstolarna, utan istället genom skiljeförfarande. Skiljeavtal som avser tvister som ännu inte uppkommit får dock enligt 1 1 st. LSF endast avse tvister om ett rättsförhållande som är angivet i avtalet. Eftersom begreppet rättsförhållande i 1 LSF därmed används för att skilja vissa tvister (som omfattas av avtalet och därmed ska avgöras genom skiljeförfarande) från andra tvister (som inte omfattas av avtalet och därmed ska avgöras i allmän domstol), förefaller det rimligt att begreppet ges en innebörd som kan användas för att identifiera och individualisera vissa tvister. Som konstateras i uppsatsen har begreppet rättsförhållande i 1 LSF:s mening aldrig definierats definitivt i lag, förarbete, praxis eller doktrin. För att fastställa innebörden i begreppet rättsförhållande görs i uppsatsen en jämförelse med diskussionen kring det processrättsliga begreppet saken. I två avgöranden, från 2010 respektive 2017, har HD också beskrivit rättsförhållanden i termer som liknar de synsätt som används för att identifiera saken. HD använder dock en varierande begreppsbild i dessa avgöranden, och de knyter an till två olika sätt att bedöma saken. Jag konstaterar i uppsatsen, med ledning av båda dessa avgöranden, att det riktigaste borde vara att se begreppet rättsförhållande som ett samlingsbegrepp för vissa identifierade rättsföljder. När rättsförhållandet utgörs av ett avtal mellan parterna bör de rättsföljder som omfattas av rättsförhållandet vara de rättsföljder som följer av de förpliktelser som parterna åtagit sig genom avtalet. Avslutningsvis i uppsatsen diskuteras hur rättsförhållandet påverkas då avtalet förändras. Tre typfall diskuteras: (i) att förpliktelser förändras men förblir desamma, (ii) att förpliktelser ersätts av andra förpliktelser, samt (iii) att förpliktelser tillkommer utan att övriga förpliktelser påverkas. Slutsatsen blir att förändringar av typfall (i) inte alls bör påverka en skiljenämnds behörighet, medan förändringar av typfall (iii), med några undantag, bör medföra att ett nytt rättsförhållande uppstår om vilket en skiljenämnd inte är behörig att avgöra tvister. Förändringar av typfall (ii) kan, beroende på omständigheterna, medföra att ett befintligt rättsförhållande består i förändrad form eller att ett nytt rättsförhållande uppstår.!vii

8 !viii

9 1 Inledning 1.1 Bakgrund När tvist uppstår mellan två parter, och en av dem eller båda önskar få ett rättsligt bindande och verkställbart avgörande av tvisten, är parterna i regel hänvisade till det av staten tillhandahållna domstolsväsendet. Domstolsförfarandet är emellertid inte det enda sätt varigenom tvister kan avgöras. Ett alternativ är skiljeförfarandet. Istället för att väcka talan vid domstol ingår de tvistande parterna ett skiljeavtal varigenom de hänskjuter sin tvist till avgörande av en skiljenämnd bestående av en eller flera skiljedomare. Enligt 1 1 st. 2 men. LSF får ett skiljeavtal om framtida tvister endast avse tvister om ett i avtalet angivet rättsförhållande. Bestämmelsen är tvingande och begränsar således parternas möjlighet att med bindande verkan ingå skiljeavtal. Eftersom skiljenämnden drar sin behörighet ur skiljeavtalet så kan en skiljenämnd som konstituerats med stöd av ett skiljeavtal som avser ett visst rättsförhållande inte avgöra tvister om ett annat rättsförhållande. Om skiljenämnden ändå avgör en sådan fråga genom skiljedom kan skiljedomen komma att undanröjas av domstol. 1 Det vanligaste slaget av skiljeavtal lär vara en skiljeklausul som inkorporeras i ett annat avtal (huvudavtalet). Sådana klausuler kan se ut på många sätt, men en typisk lydelse är: Tvister som uppstår i anledning av detta avtal ska slutligt avgöras genom skiljedom [enligt lag (1999:116) om skiljeförfarande] /alt./ [enligt Skiljedomsregler för Stockholms Handelskammares Skiljedomsinstitut]. 2 Denna standardiserade klausul anger ett visst rättsförhållande genom att hänvisa till huvudavtalet. Som ska visas i denna uppsats kan skiljeavtal av dessa slag emellertid även komma att omfatta ändringar och justeringar av huvudavtalet under förutsättning att rättsförhållandet förblir detsamma. 3 Det kan dock vara svårt att avgöra om händelser 1 Detta förutsätter att någon part invänder att skiljenämnden är obehörig, jfr avsnitt 2.3. Angående gränsen mellan avtalande om uppkommen tvists hänskjutande till skiljenämnd, samt hänskjutande genom att part inte invänder mot nämndens behörighet inom ramen för ett redan uppkommet skiljeförfarande, se Bolding, Skiljedom, s Exemplet är inspirerat av Stockholms Handelskammares Skiljedomsinstituts modellklausul, sccinstitute.se/tvistlosning/modellklausuler/svenska/-, modifierat med möjligheten att använda institutets regler eller endast LSF. 3 Jfr NJA 2017 s. 226 p. 14, se vidare nedan under !1

10 och handlande efter avtalsslutet bara ändrar ett rättsförhållande på så sätt att det behåller sin identitet, eller medför att ett nytt och självständigt rättsförhållande har uppstått. 4 Om just dessa fall ska denna uppsats handla. 1.2 Uppsatsens syfte och frågeställningar Denna uppsats har ett övergripande syfte som kan delas upp i två underliggande frågeställningar. Syftet är att studera och analysera hur kontraktuella rättsförhållanden kan förändras genom parternas senare dispositioner, och vilken betydelse detta får för en skiljenämnds behörighet. Eftersom skiljenämndens behörighet är kopplad till det i avtalet angivna rättsförhållandet kommer uppsatsens centrala fråga bli hur ett avtalsgrundat rättsförhållande kan förändras utan att förlora sin identitet. För att uppnå syftet kommer två underliggande frågeställningar att behandlas. För det första ska undersökas vad ett rättsförhållande i LSF:s mening egentligen är, och vad som utgör gränserna för rättsförhållandet. För det andra ska utredas hur ett sådant rättsförhållande kan förändras och när ett rättsförhållande övergår från att vara just ett rättsförhållande till att istället utgöra två rättsförhållanden. Den första frågeställningen motiveras av att begreppet rättsförhållande är ett relativt vagt begrepp, som ofta används lite slentrianmässigt av jurister verksamma inom olika rättsområden. Som framgår i avsnitt 3 är begreppet rättsförhållande, som rekvisit i LSF, inte heller definitivt definierat i vare sig praxis eller i den juridiska litteraturen. En diskussion om vad ett rättsförhållande egentligen är förefaller därför nödvändig för att kunna nå en meningsfull slutsats. Den andra frågeställningen är närmast att betrakta som uppsatsens kärna och är direkt kopplad till uppsatsens centrala fråga. Det är nämligen först när en förändring av ett rättsförhållande medför att ett nytt rättsförhållande uppstår, som en skiljenämnds behörighet blir problematisk. Skiljenämndens behörighet härleds från skiljeavtalet, och skiljeavtalet avser endast det i avtalet angivna rättsförhållandet inte senare tillkomna rättsförhållanden. 1.3 Avgränsningar Formuleringen av uppsatsens syfte är den huvudsakliga avgränsningen av den fortsatta framställningen. Genom formuleringen preciseras vilka frågor som ska utredas inom ramen för uppsatsen, och åtskilliga andra intressanta frågor faller därmed utanför 4 Jfr Lindskog, Skiljeförfarande, I: vid not 159, även Heuman, Skiljemannarätt, s. 84.!2

11 ramarna för denna uppsats. Således kommer endast skiljeavtal om framtida tvister i form av skiljeklausuler att behandlas. Legala skiljeförfaranden, det vill säga skiljeförfaranden som inte bygger på parternas frivilliga överenskommelse, behandlas över huvud taget inte. Av syftet följer även att det endast är förändringar i rättsförhållanden genom parternas försorg och dispositioner som avses. Någon analys av hur ändrade förhållanden i allmänhet påverkar en skiljenämnds behörighet kommer inte göras. Utöver dessa avgränsningar kan även följande framhållas. Denna uppsats behandlar inte avtalstolkning i subjektiv mening. Parterna disponerar givetvis (inom de ramar som ställs upp av tvingande rätt) över såväl avtalsinnehållet som vilka rättsförhållanden och tvister som ska omfattas av ett skiljeavtal. Om parterna avser att en viss ändring av ett avtal innebär att det som ändrats ska (eller inte ska) omfattas av ett tidigare träffat skiljeavtal så ska givetvis det som parterna avsett också gälla under förutsättning att det inte står i strid med tvingande rätt. Det huvudsakliga fokuset för denna uppsats är istället situationen där parterna inte ägnat en tanke åt hur en förändring av ett avtal bör klassificeras rättsligt i förhållande till en skiljeklausul, och än mindre kommunicerat detta med motparten. I dessa situationer måste frågan om rättsförhållandets identitet bedömas på objektiva grunder, där omständigheter så som partsavsikten intar en mindre central roll. Ett annat område där frågor kan uppkomma om var gränserna för ett och samma rättsförhållande ska dras är i gränslandet mellan kontraktuella och utomobligatoriska tvister och anspråk. Sådana frågor kan beröra tvister som grundar sig på exempelvis läran om misstagsbetalningar, obehörig vinst eller culpa in contrahendo. Även om dessa är mycket intressanta och relevanta frågor så faller även de utanför ramarna för denna uppsats. Uppsatsen ska vidare endast beröra kommersiella förhållanden, varför aspekter om exempelvis konsumentskydd inte kommer beröras. Slutligen ska påpekas att skiljeklausuler emellanåt används på arbetsrättens område. På grund av arbetsrättens särskilda avtalsstruktur med anställningsavtal och kollektivavtal i olika former kommer dock arbetsrättslig praxis och litteratur inte att beaktas i uppsatsen, som snarare avser att behandla allmänna civilrättsliga aspekter. Avslutningsvis kan poängteras att det som studeras inom ramen för denna uppsats är innehållet i svensk gällande rätt avseende skiljenämnds behörighet. Skiljeavtal och skiljeförfaranden förekommer i stor utsträckning mellan parter som har olika!3

12 nationalitet och hemvist i olika stater. Det är möjligt och inte alls ovanligt att parter i internationella skiljeförfaranden förlägger sina tvister till behandling genom skiljeförfarande i Sverige även om det materiella förhållandet mellan parterna regleras av en främmande rättsordning. I dessa fall gäller som utgångspunkt svensk rätt för processuella frågor om själva förfarandet, exempelvis skiljenämndens behörighet, liksom för frågor om klander eller ogiltighet av skiljedomen. 5 Denna uppsats avser enbart innehållet i gällande rätt för skiljeförfaranden där skiljenämndens behörighet regleras av LSF. 1.4 Metod och material Syftet med denna uppsats är att studera och analysera hur kontraktuella rättsförhållanden kan förändras genom parternas dispositioner, och vilken betydelse detta får för en skiljenämnds behörighet. Syftet och frågeställningarna gäller oklarheter i ett rättsläge på grund av att det saknas reglering i lag. Frågorna har bara bedömts av HD i några få avgöranden och litteraturen är mager. För att uppfylla syftet och besvara frågeställningarna krävs därför att relevant källmaterial inhämtas, studeras och analyseras. Metoden som tillämpats i denna uppsats kan därför sägas bestå av två huvudsakliga moment: (i) urvalet av vilket material som är relevant, och (ii) den därefter följande analysen. Angående urvalet av källmaterial har jag använt mig av de traditionellt erkända rättskällorna i form av lagstiftning, praxis, förarbeten och doktrin. Syftet, liksom de två angivna frågeställningarna som syftet ger upphov till, får båda anses höra till processrättens område. Såväl syftet som frågeställningarna har dock samtidigt en tydlig och stark koppling till den materiella civilrätten. Denna tvådelade natur har varit en utmaning i författande av uppsatsen, särskilt i urvalet av källmaterialet. Mycket av den litteratur som studerats är skriven ur antingen det ena eller det andra perspektivet, men sällan med fullständigt beaktande av såväl processrättsliga som civilrättsliga regler och principer. Eftersom flera centrala frågor för uppsatsen heller aldrig har reglerats genom lagstiftning, diskuterats i förarbeten eller prövats i praxis, så har källmaterialet i delar behövt bli av antingen rent civilrättslig eller processrättslig karaktär. En stor del av arbetet bakom analysen av källmaterialet har 5 Se härom NJA 2000 s Även Heuman, Skiljemannarätt, s. 675 ff samt Lindskog, Skiljeförfarande, VIII: ff.!4

13 därför kommit att bestå i ett sammanfogande av detta uppdelade källmaterial. I delar har detta gått smärtfritt, men i andra delar har det varit en större utmaning. Delvis som en följd av det uppdelade källmaterialet, och delvis eftersom ämnet är oprövat och outforskat, kan de flesta slutsatser som kan kopplas till de uppställda frågeställningarna knappast sägas vara definitiva förutsägelser av hur en domstol hade avgjort de exempelfall som anförs i uppsatsen. Slutsatserna är istället ett omdöme om hur en domstol skulle kunna avgöra de exempelfall som anförs på ett sätt som är förenligt med relevanta rättskällor och samtidigt lämpligt med hänsyn till de ändamål som uppbär skiljedomsrätten. Hur analysen mer specifikt genomförts och vilka slutsatser som dragits framgår vid en läsning av uppsatsen. Angående vilket källmaterial som valts mer specifikt ska dock ytterligare något sägas redan här. För alla frågor som uppstått inom ramen för uppsatsen har ett första svar alltid sökts i lagtexten för skiljedomsrätten huvudsakligen LSF, för den allmänna processrätten huvudsakligen RB, och för civilrätten huvudsakligen avtalslagen. Där något svar inte följt av lagen eller dess förarbeten, vilket oftast varit fallet, har ytterligare material beaktats. Slutsatser har då huvudsakligen dragits utifrån relevant praxis, jämförd med olika synpunkter som framförts i de nedan angivna verken från den samlade rättsvetenskapliga litteraturen. För skiljedomsrättsliga frågor har huvudsakligen två centrala verk inom svensk skiljedomsdoktrin använts Heumans monografi Skiljemannarätt från 1999, samt Lindskogs mycket utförliga kommentar till LSF. 6 Där frågorna varit centrala eller av mer avgörande betydelse har även ytterligare källor använts. Huvudsakligen har då kommentarer till äldre lagstiftning, äldre och nyare avhandlingar, samt nutida artiklar använts i syfte att få ett bredare spektrum av uppfattningar i analysen av nyare avgöranden. För övriga processrättsliga frågor har ett liknande arbetssätt använts. De centrala processrättsliga verk som använts har huvudsakligen varit böckerna i Ekelöfs serie Rättegång (I V) samt den kommentar till RB som utges av Norstedts juridik. 7 Där 6 Lindskogs kommentar finns i dess mest uppdaterade form endast tillgänglig online via tjänsten Zeteo. Därför har denna version av verket använts. Eftersom online-versionen inte använder sidnumrering har istället verkets egen avsnitts- och punktindelning använts, i förekommande fall tillsammans med angivande av vid eller i vilken not ett visst påstående återfinns. Där förkortningarna f eller ff använts syftar det istället också på efterföljande punkter istället för efterföljande sidor. 7 Från 1988 fram till hans död 2011 var Peter Fitger ansvarig för verket, varför det citerats Fitger m.fl. På grund av rättegångsbalkens, och därför även kommentarens, omfattning så uppdateras verket med flera supplement årligen. För att säkerställa att den information som används är uppdaterad har den elektroniska kommentaren som finns tillgänglig via internettjänsten Zeteo använts. Eftersom onlineversionen av verket saknar sidnumrering har hänvisning skett till aktuellt kapitel i kommentaren.!5

14 ytterligare fördjupning förefallit nödvändigt har även några ytterligare verk använts. Angående den centrala frågan om vad som hör till saken (se avsnitt 3.1) har denna ordning dock frångåtts till förmån för originalverken bakom de förhärskande teorierna framlagda av Ekelöf och Olivecrona, samt den dessförinnan förhärskande läran, i Sverige främst företrädd av Kallenberg. För de rent civilrättsliga frågorna har ett något annorlunda arbetsätt tillämpas. I fråga om avtals ingående och förändring har, utöver lagförarbeten och praxis, även använts flera olika framställningar ur doktrinen. Förklaringen till detta är att avtalsrätten enligt min uppfattning är föremål för fler skiljaktiga uppfattningar i grundläggande frågor än vad som gäller inom (här relevanta delar av) processrätten och skiljedomsrätten. När det kommer till de materiella förändringarnas innebörd har jag dock lagt störst fokus på hur de förpliktelser som följer av avtalet kan förändras. I denna del har diskussionen i inte obetydlig del kommit att utgå från Rodhes klassiska verk Obligationsrätt från Anledningen att detta verk använts i så stor utsträckning är att det är unikt av sitt slag i den svenska doktrinen, och har kommit att inta en särställning inom svensk obligationsrätt. Diskussionen har därefter kompletterats med senare anförda synpunkter om obligationsrätten som framförts av Hellner, samt med ytterligare synpunkter av mer fordringsrättsligt eller allmänt förmögenhetsrättsligt slag. 1.5 Disposition och begreppsanvändning Denna uppsats är indelad i sex avsnitt. Detta underavsnitt om disposition och begreppsbildning avslutar det första inledande avsnittet i uppsatsen. Eftersom skiljedomsrätt är ett ämne som alla inte är närmare förtrogna med följer härefter ett huvudsakligen refererande avsnitt med skiljedomsrättsliga utgångspunkter. Detta för att bereda även den mer skiljedomsrättsligt ovana läsaren möjlighet att ta till sig den fortsatta framställningen. Efter avsnittet om skiljedomsrättsliga utgångspunkter följer ett avsnitt som huvudsakligen syftar till att behandla den första frågeställningen, nämligen frågan om vad ett rättsförhållande i 1 LSF:s mening egentligen är. Eftersom begreppet rättsförhållande är ett funktionellt processuellt begrepp, tänkt att kunna avskilja vissa tvister som omfattas av ett skiljeavtal från andra tvister, utgår avsnittet från de processuella förutsättningarna för att någonting ska kunna göras till föremål för tvistemålsprocess. Därefter behandlas inom samma avsnitt frågan om vad som kan!6

15 utläsas ur lagförarbeten, praxis och doktrin om hur begreppet rättsförhållande ska förstås. Avsnittet avslutas med en sammanfattning av slutsatserna i denna del. Som framgår av såväl inledningen som av uppsatsen första delar finns allt som oftast en tydlig koppling mellan begreppet rättsförhållande och det civilrättsliga avtalsbegreppet. Detta följer även naturligt av att syftet med uppsatsen är att utreda just förändringar i kontraktuella rättsförhållanden. Av denna anledning följer därefter ett avsnitt med fokus på avtalsrätt, särskilt avtals tillkomst och förändring respektive hur avtalets innehåll medför rättsföljder. I det näst sista avsnittet förs de två föregående avsnitten ihop och tre olika fall av förändringar i avtalsinnehållet diskuteras i relation till rättsförhållandebegreppet. De tre fall som diskuteras är (i) då avtalsgrundade förpliktelser genomgår mindre förändringar på ett sådant sätt att samma förpliktelse kan sägas bestå, (ii) då en avtalsgrundad förpliktelse ersätts av en annan förpliktelse samt (iii) då avtalsgrundade förpliktelser tillkommer utan att andra avtalsgrundade förpliktelser påverkas. Detta uppsatsens kanske mest intressanta avsnitt, där också de flesta materiella slutsatser presenteras, följs därefter av ett kortare avslutande avsnitt med några sammanfattande och avslutande tankar. Något kort ska även sägas om den begreppsanvändning som förekommer i uppsatsen. Jag har i en central fråga valt att avvika från den begreppsbild som oftast används i skiljedomsrättslig litteratur. Jag utgår i denna uppsats från en tänkt skiljenämnds behörighet att avgöra en viss tvist, och hur denna behörighet påverkas av förändringar i rättsförhållandet. I skiljedomsrättslig litteratur brukar samma diskussion istället uttryckas som en fråga om skiljeavtalets (objektiva respektive subjektiva) innehåll, och huruvida en viss tvist omfattas eller inte omfattas av skiljeavtalet. Detta är två sätt att uttrycka samma sak, och jag har inte avsett något annat med min avvikande begreppsbild en skiljenämnds behörighet styrs givetvis av omfattningen av det skiljeavtalet som nämnden konstituerats med stöd av. Anledningen till att jag valt denna begreppsbild är att det enligt min mening förefaller lättare och riktigare att föreställa sig förändringar i ett kontraktuellt förhållande som något som påverkar en skiljenämnds behörighet snarare än något som faller inom eller utom ett skiljeavtal, särskilt som skiljeavtalet ska betraktas som något separat från huvudavtalet. Denna skillnad borde inte medföra några konsekvenser av betydelse för slutsatserna.!7

16 2 Skiljedomsrättsliga utgångspunkter 2.1 Syften och ändamål med skiljeförfarande Skiljeförfarandets utmärkande egenskaper Skiljeförfaranden har använts länge i Sverige infördes de första lagreglerna om skiljeförfaranden genom (ä)lsm och uttryckliga regler om att skiljedomar kunde verkställas. 8 Vid denna tidpunkt var det dock redan vanligt förekommande att parter anlitade skiljemän för att avgöra uppkomna tvister, och skiljedomar kunde redan då under vissa förhållanden verkställas. 9 Sedan dess har lagregleringen av skiljeförfaranden utvecklats åtskilligt, och nya lagar om skiljeförfaranden har införts vid två tillfällen 1929 genom införandet av LSM och 1999 genom införandet av nuvarande LSF. 10 Av 1 LSF, läst motsatsvis, framgår att parter inte kan träffa skiljeavtal om tvister som de inte med bindande verkan skulle kunna träffa förlikning om. Det allmänna förbehåller sig alltså alltid rätten att avgöra tvister gällande tvingande lagregler i de allmänna domstolarna. 11 Parternas möjlighet att avvika från ordningen att tvister slits i domstol kan motiveras just så att eftersom parterna fritt kan avtala om hur en dispositiv tvist ska lösas anses det också följdriktigt logiskt att godta deras val att låta tvisten avgöras av en tredje part. 12 Mot denna bakgrund framträder också skiljeförfarandets mest karaktäristiska egenskaper. Skiljeförfarandet präglas nämligen av principen om partsautonomi mer än något annat. 13 Jämfört med RB innehåller LSF mycket få bestämmelser om hur förfarandet ska gå till, och de flesta bestämmelser om förfarandet är även de dispositiva. Angående utseende av skiljenämnden anges exempelvis uttryckligen i 12 LSF att reglerna i endast tillämpas om parterna inte avtalat eller senare överenskommer om något annat. Det lär inte heller vara ovanligt 8 Se härom prop no Se härom Nya lagberedningens betänkande Förslag till lag om skiljemän, särskilt s. 15 ff. 10 Se härom prop nr. 226 och prop. 1998/99: Om gränsdragningen mellan vad som bör betraktas som dispositivt och indispositivt, se Lindskog, Skiljeförfarande, I: ff. 12 En sådan motivering framställs bland annat i SOU 1994:81 s. 67, och även av Heuman, Skiljemannarätt, s Att utöka partsautonomin i förfarandet var en av de uttalade avsikterna med införandet av LSF, se SOU 1994:81 s. 72. Om principen om partsautonomi i skiljeförfarande överlag se Heuman, Skiljemannarätt, s. 266 ff, samt Madsen, Skiljeförfarande i Sverige s. 49. För en något mer restriktiv syn på partsautonomins roll i skiljeförfaranden jämför Lindskog, Skiljeförfarande, III:0-1.2.!8

17 att skiljenämnden på ett tidigt skede tar upp frågan om hur förfarandet ska planeras och genomföras med parterna. 14 Ett vanligt sätt att reglera skiljeförfaranden är att i ett skiljeavtal hänvisa till reglementen för skiljeförfarandet. Dessa reglementen blir då en del av skiljeavtalet, på samma sätt som standardavtal kan inkorporeras i individuella avtal. 15 Sådana reglementen är ofta betydligt mer detaljerade än LSF. Ofta utformas reglementena av s.k. skiljedomsinstitut som också intar en aktiv roll i förfarandet, exempelvis genom att utse skiljedomare eller fastställa kostnaderna för förfarandet. 16 Ett annat karaktäristiskt drag för skiljeförfarandet är att den materiella prövningen av den eller de tvistiga frågor som förekommer mellan parterna endast sker vid ett tillfälle och bara underställs en skiljenämnds prövning. Skiljeförfarandet är således ett eninstansförfarande. 17 Angående domstols överprövning av skiljedomar, se 2.3 nedan. Skiljeförfarandet är även en internationellt erkänd form för tvistlösning mellan parter som har hemvist i olika stater. 159 stater har ratificerat 1958 års New York-konvention om erkännande och verkställighet av utländska skiljedomar. 18 Detta gör att skiljedomar som meddelas i skiljeförfaranden som ägt rum i en viss stat ofta är lättare att verkställa i en annan stat än vad en motsvarande domstolsdom från den första statens nationella domstolar hade varit Varför väljer parter skiljeförfarande? Jämfört med domstolsförfarandet medför skiljeförfarandet ytterligare kostnader för parterna. Utöver deras respektive rättegångskostnader ska även skiljenämndens arvoden samt eventuella andra kostnader i anledning av förfarandet betalas. 19 Parterna kan dessutom behöva ställa säkerhet för skiljeförfarandekostnaderna redan i förfarandets 14 Se Heuman, Skiljemannarätt s Heuman menar att principen om partsautonomi innebär att skiljenämnden över huvud taget inte borde fatta några viktiga processuella beslut utan att först efterhöra parternas inställning. 15 Se härom Lindskog, Skiljeförfarande, 0: I Sverige är SCC det största skiljedomsinstitutet. SCC tillhandahåller två reglementen för skiljeförfaranden: ett ordinarie och ett förenklat reglemente, se 17 Se härom Heuman, Skiljemannarätt, s Fullständig titel i original: The Convention on the Recognition and Enforcement of Foreign Arbitral Awards, undertecknad i New York För en fullständig lista av signatärer och reservationer, se Heuman, Skiljemannarätt s. 30. Enligt 37 LSF är parterna solidariskt skyldiga att betala skiljenämndens arvoden i den mån de är skäliga, och i 49 SCC:s regler anges vilka kostnader som ett SCC-förfarande medför utöver skiljenämndens arvoden, exempelvis den administrativa avgiften till SCC.!9

18 inledande skede. 20 Dessa omständigheter skulle kunna tyckas böra tala emot att parter skulle välja skiljeförfarande som tvistlösningsmetod. Varför väljer då parter att slita sina tvister genom skiljeförfarande, när samhället redan har en reglerad och offentligt finansierad ordning för tvisters avgörande i form av domstolsväsendet? Skiljeförfarande som tvistlösningsmetod används huvudsakligen inom den kommersiella sektorn, mellan parter vars relation i regel är affärsmässig. Ofta anförs att dessa parter väljer skiljeförfarande eftersom inte bara rättsliga utan även vissa kommersiella hänsyn kan beaktas i skiljeförfarandet. 21 Tre huvudsakliga skäl brukar anföras för att parter väljer skiljeförfarande framför allmän domstol: att skiljeförfaranden leder fram till ett slutligt och verkställbart avgörande väsentligt snabbare än ett domstolsförfarande, 2. att parterna genom valet av skiljemän kan säkerställa att skiljenämnden har särskild kompetens eller nödvändig branschkunskap för att kunna avgöra tvisten, samt 3. att skiljeförfarandet, till skillnad från domstolsförfarandet, inte är offentligt utan regelmässigt kan hållas hemligt. Den första fördelen beror huvudsakligen av två omständigheter: dels att skiljeförfarandet är ett eninstansförfarande, dels att parterna och nämnden redan tidigt under förfarandet kan komma överens om en lämplig tidsplan för förfarandets hantering och handläggning. Fördelen med snabbare process kan ställas mot de ovan angivna merkostnaderna i form av arvode till skiljenämnden och andra kostnader med anledning av förfarandet. Om förfarandet görs snabbare blir ombudskostnaderna i regel lägre, vilket i sin tur gör att totalkostnaden för ett skiljeförfarande ofta blir lägre än vad kostnaderna blivit i ett motsvarande domstolsförfarande. 23 Ett snabbt avgörande kan 20 En rättighet för nämnden att begära ställande av säkerhet följer direkt av 38 LSF. Även om detta inte innebär en skyldighet för parterna att ställa den begärda säkerheten så får antas att i vart fall kärandeparten önskar göra detta eftersom nämnden annars kan komma att avsluta förfarandet. Se även 51 SCC:s regler. 21 Madsen, Skiljeförfarande i Sverige, s. 38 ff. 22 För en utförlig redogörelse för dessa skäl, se Madsen, Skiljeförfarande i Sverige, s. 38 ff, samt Heuman, Skiljemannarätt, s. 27 ff. 23 Heuman, Skiljemannarätt, s. 30.!10

19 även vara angeläget för parterna för att de snabbare ska kunna återuppta affärsförbindelser. 24 Den andra fördelen har påståtts vara den mest avgörande fördelen för parter som väljer skiljeförfaranden framför domstolsförfaranden. 25 Genom att parterna utser skiljenämnden kan de försäkra sig om att tvisten handläggs och avgörs av personer som har både tid och engagemang att lägga på tvisten i fråga, och som har den nödvändiga sakkunskapen och erfarenheten som krävs för att parterna ska känna förtroende för nämndens kompetens. Detta anses innebära en betydande fördel framför tvistlösning i de allmänna domstolarna där brottmål och andra icke-kommersiella mål ofta är väsentligt fler till antalet än kommersiella tvister. På grund av detta fåtal kommersiella mål i de allmänna domstolarna finns en misstro bland många kommersiella aktörer till de allmänna domstolarnas kompetens att avgöra komplexa kommersiella frågor. 26 Den tredje fördelen kan vara av särskild vikt när tvisten gäller känsliga kommersiella frågor som kräver granskandet av handlingar som innefattar information vars offentliggörande kan göra att företaget förlorar (möjligheten till) rättsligt skydd, exempelvis företagshemligheter. Möjligheten till sekretess kan även vara viktig för parterna i fall där framtida tvister kan antas ådra sig betydande uppmärksamhet från media, eller där uppgifter kan tänkas vara diskrediterande för en eller flera parter. 27 Här bör dock erinras om att sekretess för parter i skiljeförfarande är en möjlighet som står parterna till buds att avtala om, men att i avsaknad av uttryckliga överenskommelser därom är båda parter fria att fritt sprida information om vad som sker i skiljeförfarandet. 28 Även utan uttrycklig sekretessöverenskommelse kan parterna ändå 24 Olsson & Kvart framhäver särskilt denna aspekt, se Olsson & Kvart, Tvistlösning genom skiljeförfarande, s. 36 f. Detta kan tänkas vara särskilt viktigt för kommersiella aktörer som agerar på internationella marknader där antalet möjliga affärspartners är få. 25 Inom ramen för utredningen Näringslivets tvistlösning genomfördes en enkätundersökning där det framgick att möjligheten för parterna att utse skiljenämnden var det tyngsta argumentet för varför de tillfrågade skulle välja skiljeförfarande framför allmän domstol, se SOU 1995:65 s Se även Heuman, Skiljemannarätt, s Detta framgår av samma enkätundersökning som nämns i föregående not, se härom SOU 1995:65 s Se härom Heuman, Skiljemannarätt, s. 30 ff, samt Madsen, Skiljeförfarande i Sverige, s Att så är fallet har fastställts av HD genom NJA 2000 s Se även Lindskog, Skiljeförfarande, I: Noteras kan att HD uttalar att det förvisso kan åligga en part att inte yppa viss information som förekommit i förfarandet, exempelvis som en följd av en lagstadgad skyldighet gällande företagshemligheter. Att sekretess i regel gäller för skiljenämnden och för parternas ombud poängteras också av HD i avgörandet, se vidare Lindskog, Skiljeförfarande, II: !11

20 undvika att förfarandet blir allmänt känt eftersom handlingarna i ett skiljeförfarande, till skillnad från handlingar som ges in till domstol, inte blir allmänna handlingar. 29 En annan fördel som emellanåt framhålls med skiljeförfaranden mellan parter från olika länder är den ovan påtalade möjligheten att få en skiljedom verkställd i ett annat land än där den meddelades. Detta kan tänkas vara särskilt avgörande i tvister där parter med hemvist i olika stater har ömsesidiga anspråk mot varandra, och vill försäkra sig om att ett utslag i tvisten ska kunna verkställas mot motpartens tillgångar. Genom New York-konventionens framgång har förutsättningarna för att verkställa skiljedomar meddelade i andra stater blivit goda Krav som ställs på skiljeförfaranden En av skiljeavtalets huvudsakliga verkningar är att utgöra ett dispositivt rättegångshinder i allmän domstol. Domstolen får nämligen enligt 4 LSF inte mot en parts bestridande pröva en fråga som omfattas av ett skiljeavtal. Detta innebär att parterna genom skiljeavtalet avstår från sin grundläggande rätt till domstolsprövning enligt såväl RF (2 kap. 11 ) som EKMR (art 6). Rätten till en rättvis rättegång är av grundläggande betydelse i en rättsstat. Eftersom skiljeavtalet utgör ett avstående från denna rätt ställs i allmänhet höga krav på att skiljeförfaranden måste genomföras på ett rättvist och rättssäkert sätt. 30 Nedan ska ett urval av dessa rättssäkerhetskrav belysas. En naturlig kravram som gäller för skiljeförfaranden är de processuella ramar som ställs upp av ogiltighetsreglerna i 33 LSF och klanderreglerna i 34 LSF. Genom dessa krav ställs en yttersta gräns upp för de fall då skiljedomen kan undanröjas av domstol på grund av processuella fel under förfarandet. I 33 är det huvudsakligen andra punkten som ställer krav på förfarandet nämligen att en skiljedom är ogiltig om det sätt som skiljedomen tillkommit på är uppenbart oförenligt med grunderna för den svenska rättsordningen (ordre public). I 34 är det sjätte punkten som tar sikte på förfarandet, och medger att en klandrad skiljedom undanröjs om det i handläggningen av skiljeförfarandet har förekommit något fel som sannolikt har inverkat på utgången i målet Om en skiljedom klandras blir dock skiljedomen och eventuellt även parternas inlagor offentliga handlingar hos hovrätten som handlägger klandermålet. 30 Se härom Lindskog, Skiljeförfarande, Gränsen mellan dessa två regler är emellanåt inte alldeles klar, och det har påståtts att de i viss mån överlappar varandra. Se härom Lindskog, Skiljeförfarande, V: med hänvisningar.!12

21 Det är knappast möjligt att inom ramen för denna uppsats räkna upp alla de processuella krav som gäller för att ett skiljeförfarande ska anses vara genomfört på ett godtagbart rättssäkert sätt, så att det varken är ogiltigt eller kan undanröjas efter klander. Istället ska här endast ett urval av principer som är särskilt beaktansvärda i rättssäkerhetshänseende inom skiljedomsrätten belysas. Om ett genomfört skiljeförfarande bryter mot någon av dessa rättssäkerhetsprinciper kan det tänkas utgöra grund för såväl klander som ogiltighet (beroende av graden och allvarligheten av överträdelsen) enligt ovan. Tre principer framstår härvid som särskilt viktiga: 32 (i) (ii) Principen om skiljenämndens oberoende och opartiskhet (8 LSF). I detta ligger både att skiljenämnden inte får låta partsställningen påverka deras avgörande av tvisten, men också att de inte heller får beakta andra ovidkommande hänsyn. 33 Principen om likabehandling av parterna (21 LSF). Denna princip sträcker sig längre än principen om att skiljenämnden ska agera opartiskt. Principen innebär till exempel att om en part bereds den processuella förmånen att komplettera sin bevisning i ett sent skede, så måste motparten beredas en motsvarande möjlighet. 34 (iii) Principen om att en part ska beredas full möjlighet att föra och utforma sin talan (24 LSF). Detta innefattar bland annat att parterna ska ha full möjlighet att både framföra sin rättsliga argumentation inför skiljenämnden och att presentera sin bevisning. Principen innebär sannolikt också ett krav på tillgång till handlingar och transparens (gentemot parterna) i allmänhet Skiljeavtalet Skiljeavtalet som processuellt avtal Av 1 LSF framgår att parternas överlämnande av en tvist (uppkommen eller framtida) till avgörande av skiljenämnd sker genom avtal. Således används även begreppet skiljeavtal för att benämna den handling som överlämnandet sker genom. Ordet avtal 32 Notera att uppräkningen inte gör något anspråk på att vara uttömmande, och att långt fler rättssäkerhetshänsyn kan medföra grund för såväl klander som ogiltighet. 33 Se vidare Lindskog, Skiljeförfarande, II:8-3 och Heuman, Skiljemannarätt, s. 238 ff. 34 Se vidare Lindskog, Skiljeförfarande, III: och Heuman, Skiljemannarätt, s. 277 ff. 35 Se vidare Lindskog, Skiljeförfarande, III: och V: , samt Heuman, Skiljemannarätt, s. 402 ff.!13

22 leder tanken till den materiella civilrätten och särskilt avtalsrätten. Samtidigt har skiljeavtalet en naturlig koppling till processrättens område skiljeavtalets huvudsakliga rättsverkan är ju som behörighetsgrund för en skiljenämnd och som rättegångshinder i allmän domstol. 36 Maunsbach har konstaterat att det sällan är enkelt att avgöra om en processuell överenskommelse ska anses vara civilrättslig eller processrättslig. Samtidigt understryker hon att bedömningen har betydelse för överenskommelsens rättsverkningar, eftersom en civilrättslig överenskommelse i regel påverkar en domstols sakprövning medan en processuell överenskommelse påverkar domstolens behörighet och möjlighet att över huvud taget vidta en sakprövning. 37 Även om denna distinktion inte gör sig lika gällande för skiljeavtal, vars rättsverkningar framgår förhållandevis tydligt av RB och LSF, är det enligt min mening ändå intressant att i en uppsats som denna reflektera över skiljeavtalets rättsliga hemvist beskrev Dillén skiljeavtalet som ett privaträttsligt avtal med processuellt innehåll och huvudsakligen processuell verkan. 38 Dillén uttryckte då också att det saknades skäl att anta att skiljeavtal, åtminstone i fråga om avtals ingående, inte skulle vara underkastade samma regler som förmögenhetsrättsliga avtal i allmänhet. 39 Han ansåg då inte heller att skiljeavtalet borde omfattas av de tolkningsregler som allmänt gällde för processhandlingar, där partsviljan inte tillmättes samma vikt som inom förmögenhetsrätten. 40 I utredningen som låg till grund för införandet av LSF beskrevs skiljeavtal som civilrättsliga avtal med processrättsliga verkningar, medan regeringen i den efterföljande propositionen beskrev skiljeavtalet som ett blandat avtal, med både processrättsliga och civilrättsliga inslag. 41 I doktrinen har båda definitionerna använts. 42 Flera författare har dock uttryckt att det inte skulle vara meningsfullt att försöka fastställa skiljeavtalets karaktär som hörandes till det ena eller det andra rättsområdet. 43 Heuman har därvid framhållit att en sådan operation vore en för svensk rätt främmande 36 Om en viss tvist inte överlämnats till en skiljenämnds avgörande enligt 1 LSF är skiljenämnden inte behörig och en eventuell skiljedom kan undanröjas efter klander av part enligt 34 1 p. LSF. En domstol får vidare enligt 4 LSF mot parts bestridande inte pröva en tvist som omfattas av ett skiljeavtal. 37 Maunsbach, Avtal om rätten till domstolsprövning, s. 118 ff. 38 Dillén, Bidrag till läran om skiljeavtalet, s. 46 ff, särskilt s Dillén, Bidrag till läran om skiljeavtalet, s. 134 ff. 40 Dillén, Bidrag till läran om skiljeavtalet, s. 48 f. 41 SOU 1994:81 s. 77, prop. 1998/99:35 s Exempelvis har Lindskog i en skiljaktiga mening till NJA 2013 s beskrivit skiljeavtal med definitionen ur utredningen, medan Madsen i sin kommentar till LSF har använt definitionen ur propositionen, se Madsen, Skiljeförfarande i Sverige, s Lindskog, Skiljeförfarande, I: , även Heuman, Skiljemannarätt, s. 50.!14

23 form av begreppsjurisprudens, och att frågor om skiljeavtal istället bör bemötas från utgångspunkten att skiljeavtal har både avtalsrättsliga och processrättsliga drag, och därför får avgöras med ledning av de särskilda synpunkter som kräver beaktande i det specifika sammanhanget. 44 Lindskog har uttryckt en liknande uppfattning och anfört att skiljeavtalets särart kan få betydelse vid den konkreta prövningen av en avtalsrättslig fråga. 45 Dessa synpunkter förefaller kloka. Även om det förvisso bör vara klart att exempelvis avtalslagen inte är direkt tillämplig på skiljeavtal (avtalslagen gäller ju endast på förmögenhetsrättens område), bör, liksom Dillén framhöll 1933, inga hinder föreligga mot att tillämpa lagens bestämmelser analogt. Om ett sådant hinder någon gång kan tänkas på grund av skiljeavtalets processuella natur, vore det enkelt att av den anledningen avstå analogislut och istället finna en annan lämpligare lösning Krav på skiljeavtalet Enligt New York-konventionen åtar sig de anslutna staterna att erkänna utländska skriftliga skiljeavtal och att erkänna och verkställa utländska skiljedomar som grundar sig just på skriftliga avtal. 46 Enligt UNCITRAL:s modellag från 1985 uppställs också ett krav på att skiljeavtal måste ingås skriftligen. 47 LSF avviker från båda dessa regelverk och uppställer inget motsvarande skriftlighetskrav. 48 Detta innebär att skiljeavtal enligt svensk rätt kan ingås formlöst, utan iakttagande av någon särskild form. Enligt svensk rätt kan skiljeavtal därmed vara såväl skriftliga som muntliga och ingås uttryckligen eller konkludent. Frågan om huruvida skiljeavtal har ingåtts får därför bedömas utifrån allmänna avtalsrättsliga principer. 49 Vad som är av större intresse för denna uppsats är frågan om vilket eller vilka krav som ställs på angivandet av ett visst rättsförhållande för skiljeavtal om framtida tvister på så sätt som krävs enligt 1 LSF. Den rådande uppfattningen i doktrinen tycks vara 44 Heuman, Skiljemannarätt, s Lindskog, Skiljeförfarande, I: Jfr konventionens artikel II och IV. 47 Definitionen av skiljeavtal framgår av artikel VII. Av VII(2) framgår att skiljeavtalet ska vara skriftligt reviderades modellagen varvid två alternativa artikel VII infördes. Artikeln ur 1985 års modellag förblev, men kompletterades med en alternativ lydelse enligt vilken inget skriftlighetskrav uppställs. 48 I SOU 1994:81 ansågs skriftlighetskravet enligt modellagen som ganska urtunnat eftersom det ansågs kunna uppfyllas genom olika typer av meddelanden som översändes på teknisk väg. Därför bibehölls den dittillsvarande ordningen att något skriftlighetskrav inte skulle gälla. Se härom SOU 1994:81 s. 95 samt prop. 1998/99:35 s. 66 f. Denna ordning avviker från vad som gäller i de flesta andra rättsordningar, se Heuman, Skiljemannarätt, s Lindskog, Skiljeförfarande, I: ff, jfr dock Heumans något mer restriktiva hållning, Heuman, Skiljemannarätt, s. 52.!15

24 att frågan om vilket eller vilka rättsförhållanden som anges i skiljeavtalet bäst besvaras genom att skiljeavtalet tolkas enligt allmänna principer för avtalstolkning. I äldre doktrin framfördes ofta uppfattningen att skiljeavtal av rättssäkerhetsskäl i allmänhet skulle tolkas restriktivt. 50 Denna uppfattning har närmast helt frångåtts i senare framställningar till förmån för principen att tolkning av skiljeavtal inte bör avvika från tolkning av andra typer av avtal, eller möjligen göras något mer extensivt. 51 Eftersom skiljeavtal kan ingås formlöst och således i teorin inte ens behöver manifesteras i skrift eller ord, kan enligt min mening något krav på att rättsförhållanden måste anges uttryckligen inte gälla. 52 Detta får även anses ligga i linje med avgörandet NJA 2007 s. 475 där HD konstaterade att en skiljeklausul med lydelsen [e]ventuella tvister avgörs enligt lag om skiljedom, kunde läsas som att alla tvister som har anknytning till [huvudavtalet] skall avgöras av skiljemän. Avgörandet kan inte gärna tolkas på något annat sätt än att HD tolkade avtalet för att finna vilket rättsförhållande som fanns angivet, och därmed beaktade inte bara avtalets uttryckliga lydelse utan även andra omständigheter, så som att det var en del av ett större huvudavtal Skiljeavtalets relation till huvudavtalet När giltigheten av ett skiljeavtal som utgör en del av ett annat avtal ska bedömas i samband med prövningen av en skiljenämnds behörighet, ska skiljeavtalet enligt 3 LSF anses som ett separat avtal. Sättet att betrakta skiljeavtalet som ett eget avtal som är självständigt och fristående från huvudavtalet gäller inte bara i de i paragrafen angivna fallen, utan är en generell princip inom såväl den svenska som internationella skiljedomsrätten. 53 Principen kallas på svenska separabilitetsdoktrinen eller separationsprincipen. Detta innebär att det är möjligt att huvudavtalet träffas av ogiltighet utan att skiljeavtalet nödvändigtvis också gör det. På samma sätt kan ett skiljeavtal i form av en skiljeklausul förbli bestående även om en part häver det 50 Se ex Hassler & Cars, Skiljeförfarande, s. 40 som hänvisar till Dilléns avhandling från För den senare uppfattningen se huvudsakligen Heuman, Skiljemannarätt s. 71 f, där Heuman även på ett övertygande sätt kritiserat de källor som Hassler & Cars stödjer sin ståndpunkt på. Se även Lindskog, Skiljeförfarande, I: f och I: Lindskog tycks vara av en liknande uppfattning, se Lindskog, Skiljeförfarande, I: där han skriver [o]rdningen synes vara att ett rättsförhållande som omfattas av skiljeavtalet (efter hur detta enligt allmänna principer är att tolka) också skall anses identifierat i den mening som avses i 1 1 st. 2 men.. Lindskog verkar vidare mena att det ensamma ordet skiljeklausul inom ett kontrakt skulle kunna utgöra ett giltigt skiljeavtal, se Lindskog, Skiljeförfarande, I: , vilket får anses ligga i linje med denna uppfattning. 53 Lindskog, Skiljeförfarande, I:3-3.1, samt Heuman, Skiljemannarätt, 62 f.!16