Skiljeförfarande i Sverige 1

Transkript

1 Skiljeförfarande i Sverige 1 1 Allmänt om skiljeförfarande i Sverige Skiljeförfarandet har en lång tradition i Sverige och en stor andel av kommersiella tvister avgörs genom skiljeförfarande. I Sverige gäller sedan den 1 april 1999 lagen (1999: 116) om skiljeförfarande. 2 Sverige har tillträtt ett flertal internationella konventioner angående skiljeförfarande. Här kan nämnas att New York-konventionen från 1958 om erkännande och verkställighet av utländska skiljedomar har inarbetats i lagen om skiljeförfarande. Många av bestämmelserna i lagen om skiljeförfarande har även utarbetats med den av UNCITRAL upprättade Modellagen (UNCITRAL Model Law on International Commercial Arbitration av den 21 juni 1985) som förebild, se vidare nedan. Stockholms Handelskammares Skiljedomsinstitut, som är ett av världens ledande skiljedomsinstitut, har utarbetat flera olika slags regler för förfarandet i skiljetvister som avgörs med anknytning till institutet ( 2 Lagen om skiljeförfarande Hänvisningar till paragrafer avser, om inte annat anges, paragrafer i lagen om skiljeförfarande. Lagen om skiljeförfarande bygger i allt väsentligt på innehållet i Modellagen och de flesta som kommer i kontakt med lagen om skiljeförfarande känner därför igen sig i koncept som «särskiljbarhet», «partsautonomi», «Kompetenz-Kompetenz», «likabehandling» och rättssäkerhetsgarantier. Sverige har emellertid valt att inte inkorporera Modellagen. Bakgrunden har bl.a. varit önskemålet om att ha en lag för både internationellt och nationellt skiljeförfarande. I lagstiftningsärendet har man vid utarbetandet av varje enskild bestämmelse i lagen om skiljeförfarande tagit ställning till om Modellagens regler bör följas eller inte. Utöver att lagen om skiljeförfarande, i motsats till Modellagen, reglerar både nationella och internationella skiljeförfaranden, skiljer sig de svenska reglerna från Modellagens regler på så sätt att formkrav för skiljeavtal, domskäl och skyldighet för skiljemännen att avgöra tvisten efter gällande rätt inte har införts i lagen om skiljeförfarande. Som närmare redovisas nedan ger emellertid dessa avvikelser inte upphov till några skillnader i praktiken. 1 2 Skriven av delägaren Finn Madsen och biträdande juristen Helena Rosén Andersson, Advokatfirman Vinge KB, Sverige. Advokatfirman Vinge KB ( är en av Sveriges största advokatbyråer med bred erfarenhet av domstolsprocesser och skiljeförfaranden. Motiven till lagen om skiljeförfarande finns i regeringens proposition Ny lag om skiljeförfarande (prop. 1998/99:35) och justitieutskottets betänkande Skiljeförfarandet (bet. 1998/99:JuU12).

2 En grundläggande skillnad mellan voldgiftsloven och lagen om skiljeförfarande är att voldgiftsloven innebär en inkorporering av Modellagen medan lagen om skiljeförfarande, som ovan framhållits, inte gör det. I de delar lagen om skiljeförfarande skiljer sig från Modellagen, skiljer sig lagen om skiljeförfarande därför som regel även från voldgiftsloven. Lagen om skiljeförfarande är till skillnad från voldgiftsloven direkt tillämplig endast vid konventionella skiljeförfaranden, dvs. när parterna avtalat om det (1 ). Genom hänvisning i annan lag kan bestämmelserna i lagen om skiljeförfarande bli tillämpliga även vid skiljeförfarande som följer på grund av lag. Ett exempel på detta är hänvisningen i aktiebolagslagen när det gäller tvångsinlösen av minoritetsaktier (22 kap. 5 aktiebolagslagen). Lagen om skiljeförfarande tillämpas som huvudregel på skiljeförfaranden som äger rum i Sverige, dvs. om parterna avtalat om att Sverige skall vara platsen för skiljeförfarandet, skiljemännen eller ett skiljedomsinstitut i enlighet med avtalet har bestämt att förfarandet skall äga rum i Sverige eller motparten annars samtycker till det (47 första stycket). Det gäller även om tvisten har internationell anknytning (46 ). Ett skiljeförfarande får även inledas i Sverige mot en part som har hemvist här eller som annars skulle kunna sökas i tvisten vid svensk domstol om inte skiljeavtalet innebär att förfarandet skall äga rum utomlands. Samtliga regler i lagen om skiljeförfarande är då tillämpliga och inte, som i voldgiftsloven, endast vissa särskilt uppräknade regler. Vidare är reglerna i lagen om skiljeförfarande om bevisupptagning under skiljeförfarande (26 och 44 ) tillämpliga även beträffande skiljeförfarande som äger rum utomlands förutsatt att förfarandet grundar sig på skiljeavtal och den fråga som lämnats till skiljemännen enligt svensk lag får avgöras av skiljemän (50 ). Lagen om skiljeförfarande utgår från att en utländsk skiljedom erkänns och verkställs i Sverige om inte vissa i lagen angivna undantagssituationer föreligger (53 ). Lagen innehåller, i likhet med voldgiftsloven, även regler i detta hänseende för utländska skiljedomar. Utgångspunkten för lagen om skiljeförfarande, är på motsvarande sätt som för voldgiftsloven, parternas rätt till att själva utforma förfarandet. De flesta bestämmelserna är dispositiva, dvs. parterna kan avtala om annat. Det är därför i första hand parterna och i andra hand skiljemännen som bestämmer hur förfarandet skall genomföras. Lagen om skiljeförfarande har utformats i syfte att handläggningen av skiljetvister skall kunna ske ändamålsenligt, säkert och snabbt och för att i möjligaste mån förhindra obstruktion under förfarandet. Lagen utgår från att tillämplig lag på skiljeavtalet är det lands lag som parterna kommit överens om. Att någon sådan överenskommelse träffats förekommer emellertid så gott som aldrig. I avsaknad av avtal tillämpas lagen i det land där förfarandet med stöd av parternas avtal har skett eller skall ske. Enligt den tillämpliga lagen bedöms om ett skiljeavtal över huvud taget kommit till stånd, om det är giltigt, om tvisten är skiljedomsmässig och om avtalet har upphört att gälla. Frågor om part var behörig att ingå skiljeavtalet eller var behörigheten företrädd avgörs enligt personalstatutet som fastställs i enlighet med svensk internationell privaträtt v2 2(11)

3 Lagen om skiljeförfarande innehåller en preklusionsregel som innebär att en part som anser att skiljeförfarandet inte sker i enlighet med lagen eller skiljeavtalet skall framställa invändning om detta så snart som möjligt. Om parten deltar i förfarandet utan att göra invändning i rätt tid kan rätten att göra invändningen vara prekluderad. Lagregeln är formellt tillämplig vid klander av skiljedom i domstol (34 andra stycket). De principer som ligger till grund för regeln anses dock vara tillämpliga också under skiljeförfarandet. I lagen om skiljeförfarande finns inga regler om tystnadsplikt beträffande skiljeförfarandet. Enligt svensk rättspraxis har parterna tystnadsplikt endast om de avtalat om det. Principen överensstämmer med vad som gäller enligt voldgiftsloven. Tilläggas kan att ombuden är bundna av tystnadsplikt gentemot sina huvudmän och att en tystnadsplikt anses åvila skiljemännen. Lagen om skiljeförfarande innehåller regler om forum och talefrister vid talan i domstol men inte några regler för domstolarnas handläggning. Vid domstols prövning gäller reglerna i rättegångsbalken om dispositiva tvistemål eller reglerna i lagen (1996: 242) om domstolsärenden. 3 Skiljeavtalet Skiljeavtalet betraktas i svensk rätt som ett avtal med både processrättsliga och civilrättsliga inslag. Skiljeavtalets processuella verkningar består bl.a. i att det utgör dispositivt rättegångshinder i allmän domstol och att avtalet med myndighets medverkan kan genomdrivas mot en ovillig part. Avtalet ger skiljemännen behörighet att meddela skiljedom som har rättskraft även i allmän domstol. En skiljedom utgör vidare exekutionstitel som kan verkställas med biträde av myndighet. De civilrättsliga inslagen medför bl.a. att avtalet är underkastat avtalsrättsliga regler om ogiltighet. Skiljeavtalet ger även upphov till ömsesidiga rättigheter och skyldigheter mellan parterna och skiljemännen. Det finns inget formkrav föreskrivet i lagen om skiljeförfarande för skiljeavtal. Ett skiljeavtal kan därför ingås muntligen eller skriftligen. Parterna måste ha rättskapacitet enligt civilrättsliga regler för att bli bundna av ett skiljeavtal. Det är endast frågor som parterna kan träffa förlikning om (dispositiva tvister) som kan bli föremål för skiljeförfarande med anledning av parternas avtal. En förutsättning är att skiljeavtalet inte är uppenbart oförenligt med den svenska rättsordningen, dvs. att det inte strider mot ordre public. Det skall röra sig om en skiljedomsmässig fråga. Indispositiva tvister får således inte avgöras av skiljemän. Även vissa dispositiva tvister är uttryckligen undantagna i annan lag från det skiljedomsmässiga området. Det gäller t.ex. vissa tvister som skall handläggas enligt lagen (1974: 371) om rättegången i arbetstvister (1 kap. 3 lagen). I likhet med vad som gäller enligt voldgiftsloven kan skiljeavtalet avse såväl existerande som framtida tvister (1 ). En framtida tvist skall avse ett rättsförhållande som är angivet i skiljeavtalet. Möjligheten att hänskjuta framtida tvister till skiljeförfarande är inskränkt i lagen om skiljeförfarande när det gäller t.ex. de flesta konsumentförhållanden (6 ). Vissa särskilda regler gäller beträffande hyres- och arrendetvister. I svensk rätt utgör 36 i v2 3(11)

4 lagen (1915: 218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område det yttersta remediet för oskäliga avtalsklausuler. En domstol kan enligt den lagen komma fram till att en skiljeklausul i ett avtalsförhållande mellan ojämbördiga parter (dvs. inte enbart konsumentförhållanden) är oskälig och därför skall lämnas utan avseende. I en sådan situation utgör skiljeklausulen inte något hinder mot att tvisten prövas av domstol. Vidare är möjligheten att avtala om skiljeförfarande beträffande vissa framtida arbetsrättsliga tvister inskränkt om det saknas förbehåll om parternas rätt att klandra skiljedomen (1 kap. 3 lagen om rättegången i arbetstvister). I lagen om skiljeförfarande har inte tagits in någon regel motsvarande den i voldgiftsloven om vad som gäller vid partssuccession. Den frågan har i Sverige överlämnats åt rättstillämpningen. I likhet med vad som gäller enligt voldgiftsloven får skiljemännen enligt lagen om skiljeförfarande pröva konkurrensrättens civilrättsliga verkningar mellan parterna (1 tredje stycket). Skiljemännen kan enligt lagen om skiljeförfarande pröva enbart frågan om en viss faktisk omständighet förelegat. Det krävs inte att någon rättsföljd också prövas. Skiljemännen kan på parternas begäran komplettera ett avtal utöver vad som följer av tolkning av avtal (1 ). 4 Skiljemännens behörighet I likhet med voldgiftsloven får skiljemännen, enligt lagen om skiljeförfarande, pröva sin egen behörighet att avgöra tvisten (2 ). Om skiljeavtalet ingår som en del i ett avtal skall det anses som ett särskilt avtal (3 ). Vid skiljeförfarande enligt lagen om skiljeförfarande kan partens rätt att klandra skiljedom på den grunden att skiljemännen inte är behöriga att avgöra tvisten prekluderas om parten inte gör invändning om skiljemännens bristande behörighet under skiljeförfarandet. I likhet med vad som gäller enligt voldgiftsloven innebär inte det förhållandet att parten deltar i utseendet av skiljeman att parten har accepterat skiljemännens behörighet (34 andra stycket). Domstol är inte förhindrad att på talan av part pröva skiljemännens behörighet. En sådan prövning kan ske parallellt med skiljemännens prövning även om det är vanligast att part begär domstols prövning först sedan skiljemännen tagit ställning i frågan. Det finns inte någon tidsfrist för domstolsprövning av frågan. Om parten inte klandrat skiljedomen i tid har parten emellertid inte rätt att därefter föra en fastställelsetalan i domstol. I lagen om skiljeförfarande finns en bestämmelse motsvarande den i voldgiftsloven om att skiljemännen får fortsätta skiljeförfarandet i avvaktan på domstolens avgörande (2 ). 5 Skiljeavtalets betydelse som rättegångshinder I lagen om skiljeförfarande (4 ) och den svenska rättegångsbalken finns regler liknande de i voldgiftsloven som innebär att ett skiljeavtal utgör hinder för domstols v2 4(11)

5 process om part gör invändning om detta första gången parten för talan i målet. Domstolen prövar på eget initiativ att det är fråga om en skiljedomsmässig fråga. Övriga hinder för skiljeförfarande, t.ex. att skiljeavtalet är ogiltigt av andra skäl, prövar domstol endast efter invändning av part. 6 Skiljemännen I lagen om skiljeförfarande finns i likhet med voldgiftsloven bestämmelser om antalet skiljemän och om deras behörighet och opartiskhet. Reglerna motsvarar i princip reglerna i Modellagen. Det finns inte några andra krav på en skiljemans kvalifikationer i lagen om skiljeförfarande än att denne skall kunna råda över sig själv och sin egendom (7 ). Ett lämplighets- eller kvalificeringskrav kan dock vara avtalat mellan parterna. Lagen om skiljeförfarande utgår, liksom voldgiftsloven, från att parterna kan avtala om antalet skiljemän (12 ). I båda lagarna anges uttryckligen att skiljemännen skall vara tre om parterna inte avtalat om antalet skiljemän (13 ). I lagen om skiljeförfarande finns regler för hur skiljemännen utses om parterna inte avtalat om det (12 16 ). Reglerna har samma principiella uppbyggnad som i voldgiftsloven men är mer detaljerade. De innebär att vardera parten utser en skiljeman och dessa båda skiljemän utser den tredje. I vissa situationer skall domstol utse skiljeman. Domstolens beslut är, i likhet med vad som gäller enligt voldgiftsloven, inte överklagbart. Om domstolen inte utser skiljeman kan dock talan föras mot beslutet. Den skiljeman som utsetts av de partsvalda skiljemännen, eller i deras ställe av tingsrätt, är ordförande om parterna inte avtalat om annat. I lagen om skiljeförfarande finns i likhet med voldgiftsloven bestämmelser om att skiljeman skall var opartisk (8 ). Reglerna i lagen om skiljeförfarande framstår som något strängare i förhållande till skiljemännen än reglerna i voldgiftsloven. I lagen om skiljeförfarande finns t.ex. en inte uttömmande uppräkning av situationer när opartiskhet skall anses föreligga. Bestämmelsen i voldgiftsloven att en part, såvitt gäller en av denne utsedd skiljeman, endast kan åberopa en jävsgrundande omständighet som blivit känd efter utseendet av skiljemannen saknar också motsvarighet i lagen om skiljeförfarande. Någon annan uppfattning torde dock inte föreligga när det gäller svensk skiljemannarätt. I lagen om skiljeförfarande finns, i likhet med voldgiftsloven, bestämmelser om att en skiljeman skall upplysa om förhållanden som kan tänkas hindra denne från att vara skiljeman (9 ). Reglerna om prövning av jävsinvändning mot skiljeman har i stort sett utformats lika i de båda lagarna genom att Modellagens regler har utgjort förebild till nämnda regler. Om parterna inte avtalat om annat prövar skiljemännen således själva jävsinvändningen. Skiljemännens beslut kan överklagas till domstol. Enligt lagen om skiljeförfarande kan parterna ha avtalat om att frågan skall prövas slutligt av ett skiljedomsinstitut (11 ). Sistnämnda bestämmelse innebär att parterna har avtalat bort möjligheten till domstolsprövning vid jäv. Lagen om skiljeförfarande innehåller en regel liknande den i voldgiftsloven om att en ersättare skall utses för skiljeman som avgår eller skiljs från sitt uppdrag (16 ). Lagen om skiljeförfarande saknar dock en bestämmelse motsvarande den i v2 5(11)

6 voldgiftsloven att alla tidigare förhandlingar som utgör en del av prövningen i sak skall göras om. Av lagen om skiljeförfarande följer att om det blir omöjligt för en skiljeman att fullfölja sitt uppdrag på grund av omständigheter som uppkommit efter valet skall den part som haft att göra valet utse en ny skiljeman och om sådant val inte sker inom föreskriven tid, av domstol (16 ). På begäran av en part får domstolen skilja en skiljeman från sitt uppdrag om skiljemannen försenat förfarandet. Parterna får avtala om att en sådan begäran i stället skall prövas slutligt av ett skiljedomsinstitut (17 ). 7 Förfarandet Reglerna om förfarandet i lagen om skiljeförfarande och voldgiftsloven är i huvudsak likartade men vissa skillnader finns. I lagen om skiljeförfarande finns inte någon bestämmelse motsvarande den i voldgiftsloven som reglerar vilka materiella regler skiljemännen skall tillämpa när de avgör tvisten. Lagen om skiljeförfarande skiljer sig i detta avseende även från Modellagens regler. I Sverige anses allmänt gälla att skiljemännen skall avgöra tvisten enligt gällande lag om inte parterna avtalat om något annat. Det finns inte heller någon uttrycklig bestämmelse i lagen om skiljeförfarande om att skiljemännens prövning begränsas till processmaterialet eller att fri bevisprövning gäller för dem. Om skiljemännen har dömt utöver vad part har yrkat eller åberopat kan det utgöra grund för klander av skiljedomen. Utan särskild reglering anses fri bevisprövning gälla i svenskt skiljeförfarande. Lagen om skiljeförfarande innehåller inte någon regel motsvarande den i voldgiftsloven om vilket språk som skall användas i skiljeförfarandet. Såvida inte annat avtalats inleds skiljeförfarandet enligt lagen om skiljeförfarande på motsvarande sätt som enligt voldgiftsloven när en part tar emot en begäran om skiljedom (19 ). I lagen om skiljeförfarande anges att en begäran om skiljeförfarande skall vara skriftlig och innehålla en uttrycklig och villkorslös begäran om skiljedom, uppgift om tvistefrågan och uppgift om partens val av skiljeman. Det finns inte någon presumtionsregel i lagen om skiljeförfarande motsvarande den i voldgiftsloven om när en begäran skall anses mottagen. Lagen om skiljeförfarande skiljer sig i sistnämnda avseende även från regleringen i Modellagen. Skiljemännen skall, enligt lagen om skiljeförfarande, handlägga tvisten opartiskt, ändamålsenligt och snabbt. Skiljemännen skall följa vad parterna har bestämt, om det inte finns något hinder mot det (21 ). Principen om likabehandling av parterna anses gälla i svenskt skiljeförfarande även om den inte uttryckligen framgår av lagen om skiljeförfarande. Förutom kravet på opartiskhet följer av lagen att parterna skall ges tillfälle att i behövlig omfattning utföra sin talan skriftligt eller muntligt och att en part skall ges möjlighet att ta del av alla handlingar och allt annat material som tillförs skiljemännen. Part har rätt att få delta vid en muntlig förhandling i saken om parterna inte har bestämt något annat (24 ). Det är ordföranden som leder förhandlingen vid skiljenämndens sammanträden. En tidsplan upprättas ofta trots att det inte uttryckligen framgår av lagen. Om v2 6(11)

7 parterna inte bestämt platsen för förfarandet skall skiljemännen göra det. Skiljemännen får hålla sammanträde på annan plats i Sverige eller utomlands om inte parterna har bestämt något annat (22 ). I lagen om skiljeförfarande finns bestämmelser motsvarande de i voldgiftsloven om att den påkallande parten först skall ange sina yrkanden och de omständigheter som åberopas till stöd för dessa och att svaranden därefter skall ange sin inställning till yrkandena och de omständigheter som motparten åberopar till stöd för denna. Det skall ske inom den tid som är avtalad eller skiljemännen bestämmer (23 första stycket). Reglerna i lagen om skiljeförfarande om ändring av talan och genkäromål (23 andra stycket) överensstämmer i princip med Modellagens regler och liknar även reglerna i voldgiftsloven. Enligt lagen om skiljeförfarande får nya yrkanden framställas endast om de omfattas av skiljeavtalet. En sådan uttrycklig begränsning finns varken i voldgiftsloven eller i Modellagen. Vid skiljeförfarande i Sverige kan prövning av yrkande som inte omfattas av skiljeavtalet komma att ske till följd av att motpart underlåter att invända mot det nya yrkandet. I ett svenskt skiljeförfarande anses skiljemännen ha rätt att utfärda ett s.k. stupstocksföreläggande om det finns anledning till det. Det innebär att part åläggs att inom en viss frist uppge åberopade omständigheter och ange sin bevisning vid påföljd att möjligheten till detta annars prekluderas. Skiljemännen kan även avvisa omständighet eller bevisning som åberopas alltför sent. Om part beretts möjlighet att utföra sin talan men utan giltigt skäl underlåter att utnyttja den möjligheten har skiljemännen, enligt lagen om skiljeförfarande, rätt att avgöra tvisten på det material som presenterats för dem (24 tredje stycket). Någon motsvarighet till bestämmelsen i voldgiftsloven om hävande av skiljeförfarandet för det fall den påkallande parten inte anger sina yrkanden och grunder finns inte i lagen om skiljeförfarande. Bestämmelsen i voldgiftsloven bygger på en motsvarande regel i Modellagen och lagen om skiljeförfarande skiljer sig därför i sistnämnda avseende även från Modellagen. I voldgiftsloven finns en bestämmelse motsvarande den i Modellagen av innebörden att svarandens underlåtelse att delta i förfarandet inte skall ges den betydelsen att svaranden medger kraven. Även om det inte finns någon motsvarande bestämmelse i lagen om skiljeförfarande anses samma princip gälla enligt svensk rätt. I likhet med voldgiftsloven utgår lagen om skiljeförfarande från att parterna svarar för bevisningen men att skiljemännen kan utse sakkunniga. I båda lagarna finns möjlighet för skiljemännen att avvisa bevisning som saknar betydelse i tvisten. I lagen om skiljeförfarande ges, som ovan sagts, skiljemännen även möjlighet att avvisa bevisning med hänsyn till den tidpunkt då bevisningen åberopas (25 ). Skiljemännen får, enligt lagen om skiljeförfarande, meddela beslut om säkerhetsåtgärder, om inte parterna har avtalat något annat (25 fjärde stycket). Det kan gälla säkerställandet av en kommande skiljedom och beslut att part skall bevara visst material. Bestämmelsen i lagen om skiljeförfarande har utformats med Modellagens motsvarande regel som förebild. I likhet med vad som gäller enligt voldgiftsloven är skiljemännens beslut inte verkställbara. Det är endast domstol som kan besluta om kvarstad och andra verkställbara säkerhetsåtgärder. Domstol får oberoende av skiljeavtalet och ett pågående skiljeförfarande besluta om sådana säkerhetsåtgärder som följer av lag (4 tredje stycket) v2 7(11)

8 Även om lagen om skiljeförfarande saknar regler om det anses skiljemännen enligt svensk rätt ha behörighet att anmana motpart eller utomstående att inkomma med viss bevisning. Det överensstämmer med vad som följer av voldgiftsloven. Tvångsmedel får inte användas. I lagen om skiljeförfarande finns en regel motsvarande den i voldgiftsloven om att part, efter tillstånd av skiljemännen, får begära att domstol tar upp förhör under sanningsförsäkran, vittnesförhör eller beslutar om införskaffande av skriftlig eller annan bevisning (26 ). 8 Skiljedomen Skiljemännen avgör i skiljedom den eller de tvistefrågor som överlämnats till deras prövning. Lagen om skiljeförfarande bygger på att skiljeförfarandet avslutas genom skiljedom oavsett om skiljemännen prövat tvisten slutligt eller om de avskrivit eller avvisat en begäran om skiljeförfarande (27 ). Skiljemännen får stadfästa en förlikning i en skiljedom på motsvarande sätt som gäller enligt voldgiftsloven. Skiljemännen kan avgöra del av tvisten eller en viss fråga av betydelse för tvistens bedömning genom särskild skiljedom, om inte båda parterna motsätter sig det. En fordran som åberopas till kvittning skall dock prövas i samma skiljedom som huvudfordringen. Andra avgöranden som inte tas in i en skiljedom betecknas beslut. Vid återkallelse av ett yrkande skall skiljemännen avskriva tvisten i denna del om inte motparten begär att skiljemännen skall pröva yrkandet. En motpart har således, i likhet med vad som gäller enligt voldgiftsloven, rätt att få saken prövad vid återkallelse. Något krav på att den part som i sistnämnda fall vill ha saken prövad skall ha saklig grund för detta, finns inte i lagen om skiljeförfarande. I det avseendet skiljer sig lagen om skiljeförfarande även från Modellagen. I lagen om skiljeförfarande finns inte någon regel motsvarande reglerna i voldgiftsloven och Modellagen om att skiljemännen skall avsluta skiljeförfarandet när det blivit onödigt eller omöjligt att fortsätta skiljeförfarandet. Även enligt svensk rätt följer dock att skiljeförfarandet skall avslutas när parterna är ense om det. Omröstningsreglerna i lagen om skiljeförfarande utgår, i likhet med reglerna i voldgiftsloven och Modellagen, från att den mening skall gälla som flertalet av de skiljemän som deltar i avgörandet enas om (30 ). Om majoritet inte uppnås för någon mening har ordföranden, enligt både voldgiftsloven och lagen om skiljeförfarande, utslagsröst. Det förhållandet att en skiljeman utan giltigt skäl låter bli att delta i skiljenämndens prövning av en fråga är inte enligt någon av lagarna något hinder för övriga skiljemän att avgöra frågan. Det finns inte någon bestämmelse i lagen om skiljeförfarande om när skiljedom skall meddelas. Detta kan dock ha bestämts av parterna. Lagen om skiljeförfarande uppställer liknande krav som voldgiftsloven på att skiljedomen skall vara skriftlig och undertecknad av skiljemännen och att domen skall innehålla uppgift om dag för domens meddelande och platsen för skiljeförfarandet (31 ). I lagen om skiljeförfarande finns till skillnad från voldgiftsloven och Modellagen inte något uttryckligt krav på att en skiljedom skall innehålla skäl för domslutet. Utan uttryckligt stöd i lagen anses det dock allmänt vedertaget i v2 8(11)

9 svenskt skiljeförfarande att en skiljedom skall vara motiverad. Bestämmelsen i voldgiftsloven att skiljedomen skall skickas till domstolen för arkivering saknar motsvarighet i lagen om skiljeförfarande. Reglerna i lagen om skiljeförfarande vad gäller rättelse och komplettering av en skiljedom (32 ) liknar reglerna i voldgiftsloven och i huvudsak även reglerna i Modellagen. Domstolen får emellertid även på eget initiativ komplettera skiljedomen och får på parts begäran även tolka domslutet i skiljedomen, vilket voldgiftsloven inte tycks ge behörighet till. 9 Skiljedoms ogiltighet och upphävande av skiljedom Reglerna om ogiltighet av skiljedom är i vissa avseenden annorlunda utformade i lagen om skiljeförfarande än i voldgiftsloven. I lagen om skiljeförfarande har en uppdelning gjorts mellan sådana grunder som gör skiljedomen till en nullitet, dvs. som gör skiljedomen ogiltig utan att domstol förordnar om det, och sådana grunder som part måste angripa genom talan i domstol inom viss tid för att skiljedomen skall upphävas. En skiljedom är enligt lagen om skiljeförfarande ogiltig om den innefattar prövning av en fråga som enligt svensk lag inte får avgöras av skiljemän, om skiljedomen eller det sätt på vilket skiljedomen tillkommit är uppenbart oförenlig med grunderna för rättsordningen i Sverige eller om skiljedomen inte uppfyller kraven på skriftlighet och undertecknande (33 ). Nämnda ogiltighetsgrunder kan åberopas även under verkställighetsfasen. Enligt lagen om skiljeförfarande skall en skiljedom upphävas på talan av en part (klander) 1. om den inte omfattas av ett giltigt skiljeavtal mellan parterna, 2. om skiljemännen har meddelat dom efter utgången av den tid som parterna bestämt eller om de annars har överskridit sitt uppdrag, 3. om skiljeförfarande enligt lagen inte borde ha ägt rum i Sverige, 4. om en skiljeman har utsetts i strid med parternas överenskommelse eller i strid med bestämmelserna i lagen, 5. om en skiljeman varit obehörig pga. att han eller hon inte uppfyller behörighetskraven eller det finns någon omständighet som är ägnad att rubba förtroendet för skiljemannens opartiskhet, eller 6. om det annars, utan partens vållande, har förekommit något fel i handläggningen som sannolikt har inverkat på utgången (34 ). En förutsättning för att en skiljedom skall upphävas på någon av de nyss angivna klandergrunderna är att part angripit skiljedomen genom att väcka klandertalan vid domstol. Om part inte i rätt tid klandrat skiljedomen blir domen således bestående och det finns inget hinder mot att domen verkställs trots att någon av klandergrunderna i och för sig föreligger. Tiden för att väcka klandertalan är densamma som i voldgiftsloven, dvs. tre månader från dagen för mottagandet av skiljedomen. Av lagen om skiljeförfarande v2 9(11)

10 följer att en part inte har rätt att vid klandertalan åberopa en omständighet som han genom att delta i skiljeförfarandet utan invändning eller på annat sätt får anses ha avstått från att göra gällande. Det skall understrykas att denna preklusionsregel innebär att det ibland kan åvila part att dels protestera mot ett förhållande som kan ligga till grund för klandertalan, dels protestera mot ett beslut varigenom skiljemännen tagit ställning till frågan. Det förhållandet att part utsett skiljeman innebär inte att parten har godtagit skiljemännens behörighet att avgöra den hänskjutna frågan. Det finns en möjlighet liknande den som gäller enligt voldgiftsloven för domstolen att hänskjuta till skiljemännen frågan om rättelse av ett visst förfarande. En sådan rättelse kan därefter undanröja grunden för ogiltigheten eller upphävandet (35 ). Till skillnad från vad som gäller enligt voldgiftsloven regleras inte i lagen om skiljeförfarande rättsföljden av att en skiljedom upphävs. Om en skiljedom upphävs efter klander måste en part som vill återuppta förfarandet därför på nytt begära skiljedom om inte skiljeavtalet upphört att gälla. Lagen om skiljeförfarande innehåller en bestämmelse som tar sikte på att part kan klandra en skiljedom genom vilken begäran om skiljedom avvisats eller avskrivits (36 ). Denna möjlighet sammanhänger med att även sådana beslut lagtekniskt sett skall ges formen av en skiljedom. Bestämmelsen saknar motsvarighet i Modellagen och voldgiftsloven. 10 Kostnaderna för skiljeförfarande Lagen om skiljeförfarande har samma principiella reglering som voldgiftsloven när det gäller kostnaderna för skiljeförfarandet. Det innebär att skiljemännen om parterna inte avtalat om annat själva bestämmer vilken ersättning som skall utges för deras arbete. Beslutet får tas in i den slutliga skiljedomen (37 ). Om ersättningsbeslutet inte angrips vinner det laga kraft och ger skiljemännen en exekutionstitel gentemot parterna. Om ersättningsbeslutet överklagas kan det dröja länge innan skiljemännen får betalt. Det är dock vanligt förekommande att parterna ställer säkerhet för skiljemännens kostnader och att dessa ges rätt att ta betalt för sina kostnader i samband med att skiljedomen meddelas. Om inget annat avtalats är parterna solidariskt betalningsskyldiga för kostnaderna för skiljeförfarandet. Vidare innebär det att om parterna inte avtalat om annat får skiljemännen på begäran av part förplikta motparten att betala ersättning för partens kostnader och bestämma hur ersättningen till skiljemännen slutligt skall fördelas mellan parterna (42 ). När det gäller beräkning av ränta, har lagstiftaren av hänsyn till partsautonomin, stannat för att förordnande härom skall fordra yrkande av part. Beslutet om ersättning till skiljemännen kan omprövas av domstol efter överklagande. Beslutet om fördelning av kostnaderna kan upphävas som en följd av ogiltighet eller klander av skiljedom men kan i likhet med vad som gäller enligt voldgiftsloven inte bli föremål för någon ny prövning i sak i dessa mål. En skiljedom som inte prövat den hänskjutna frågan exempelvis på grund av att skiljemännen inte v2 10(11)

11 anser sig behöriga kan dock komma att ändras även med avseende på kostnadsansvaret. 11 Erkännande och verkställighet av skiljedom I svensk rätt gäller olika regler för verkställighet av skiljedom beroende på om det är fråga om en inhemsk eller utländsk skiljedom. Verkställighet av en svensk skiljedom följer de vanliga reglerna i utsökningsbalken för verkställighet av domstols dom. De enda hindren mot verkställighet i lagen om skiljeförfarande är de som följer av att skiljedomen är ogiltig i sig, dvs. om den innefattar prövning av en fråga som enligt svensk lag inte får avgöras av skiljemän, om skiljedomen eller det sätt på vilket skiljedomen tillkommit är uppenbart oförenlig med grunderna för rättsordningen i Sverige eller om skiljedomen inte uppfyller kraven på skriftlighet och undertecknande. Enligt huvudregeln i lagen om skiljeförfarande erkänns och verkställs en utländsk skiljedom som grundar sig på ett skiljeavtal (53 ). Det innebär att en utländsk skiljedom i likhet med vad som gäller för en svensk skiljedom kan utgöra hinder för rättegång och kan verkställas enligt den svenska utsökningsbalkens regler. Hindren mot erkännande och verkställighet av utländska skiljedomar motsvarar de som anges i New York-konventionen och är i princip desamma som de som finns uppställda i voldgiftsloven (54 60 ). Enligt svensk rätt skall en utländsk skiljedom genomgå ett s.k. exekvaturförfarande för att kunna verkställas i Sverige. En ansökan om verkställighet av en utländsk skiljedom skall göras hos Svea hovrätt och får inte bifallas utan att motparten har beretts tillfälle att yttra sig (56 57 ). Om hovrätten bifaller ansökan verkställs skiljedomen som en svensk domstols lagakraftägande dom. Det gäller inte om Högsta domstolen efter överklagande bestämt något annat (59 ) v2 11(11)