Bedömning av natur- och grönstrukturvärden inom programområdet Halvorsäng Vikan, Göteborgs

Transkript

1 Bedömning av natur- och grönstrukturvärden inom programområdet Halvorsäng Vikan, Göteborgs kommun

2 INNEHÅLL 1 Uppdraget Arbetets bedrivande Naturmiljö Grönstruktur Bedömning av konsekvenser... 5 Referenser... 7 Bilaga 1. Faktaruta skyddade och skyddsvärda arter Bilaga 2. Värdepyramid för bedömning av naturvärden Bilaga 3. Värdepyramid för bedömning av rekreationsvärden

3 Karta1: Översiktskarta Programområde

4 1. Uppdraget Uppdraget har inneburit att upprätta en översiktlig naturvärdesbedömning för programområdet Halvorsäng Vikan, vilket är beläget norr om Arendal och väg 155, Göteborgs stad (se karta 1). I uppdraget ingick även att översiktligt studera och bedöma områdets grönstruktur. Stadsbyggnadskontoret har beslutat att ta fram ett planprogram för området, då etablering av ett flertal olika verksamheter har diskuterats, bl a logistikverksamhet, nya väg- och järnvägssträckningar, komposteringsanläggning, kombiterminal och fortsatt bergtäktsverksamhet. Planprogrammet är tänkt att styra upp samordningen av fysiska markanspråk och kommande planering för föreslagna verksamheter. Till grund för programarbetet ligger den i april 2006 antagna Fördjupade översiktsplanen för Ytterhamnsområdet, där Halvorsäng ingår. För Halvorsäng anges förändring på kort sikt, huvudsakligen arbetsplatser. (Göteborgs stad 2007). Beställare av uppdraget har varit stadsbyggnadskontoret, Göteborgs stad, Distrikt Norr genom planarkitekt Sirpa Antti-Hilli. 2. Arbetets bedrivande Naturvärdesbedömningen har genomförts av biologerna Sara Rydbeck och Calle Bergil. Fältbesök i området gjordes i juni Därutöver har en genomgång av befintligt underlagsmaterial gjorts. Utifrån fältinventeringen och befintligt material ges en översiktlig beskrivning och bedömning av områdets grönstruktur och biologiska värden samt en översiktlig bedömning av konsekvenserna av föreslagna verksamheter för dessa värden. 3. Naturmiljö Allmänt om naturförhållanden och vegetation Det aktuella området utgörs en bergtäkt i väster och ett landskap med växelvis skogsklädda höjdområden och dalgångar med fuktig lövskog i öster. En mindre grusväg går i gränsen mellan bergtäkten och anslutande naturområde, vilken leder till en skjutbana, en mobilmast och ett startområde för en enduroslinga, belägna i områdets norra del. I områdets sydöstra del ligger en gård omgiven ett mindre odlingslandskap som är igenväxande men fortfarande är öppet. Området avgränsas av vägar i alla väderstreck utom i väster, Torslandavägen i söder samt Hisingsleden i öster och norr. I väster avgränsas området av en brant sluttning med övervägande lövskog som utgör en skyddszon mot bergtäkten. Väster om denna ligger ett igenväxande odlingslandskap med en del åkerholmar och mindre skogsklädda höjder (se karta 2). Områdets västra del utgörs av en stor bergtäkt med ett gytter av brytningsområden i olika nivåer, stora grus- och sprängstenshögar, vägar, maskiner och byggnader. Området avgränsas till stora delar av branta bergväggar. Längs kanten av bergväggarna har höga vallar av sprängsten, grus och sand lagts upp och på utsidan av dessa finns skogsklädda sluttningar. I västsluttningen växer en lövdominerad skog med bl a ek, rönn, björk, sälg, asp och bitvis även ett inslag av ask, bok och hassel. I de mer höglänta delarna växer även en del tall och enbuskar. Bitvis är sluttningen mycket brant med berg i dagen. Vid sluttningens fot växer en ung skog av främst asp, björk och sälg. I sluttningens nedre delar finns ett fältskikt med arter som lundgröe, vårbrodd, bergslok, nejlikrot, vitsippa, vänderrot och hallon, medan det i de övre delarna växer arter som ljung, blodrot, kruståtel och kärleksört. Sluttningarna längs bergtäktens norra delar är istället bevuxna med en mer trivial blandskog av tall, björk, ek, sälg och asp. 1

5 Lövskog med inslag av ädellöv Blandskog med öppna hällmarkspartier Igenväxande odlingsmark Industri- och tomtmark Ruderatmark Trivial lövskog Blandskog dominerad av gran Programområde Karta 2: Naturtyper

6 De östra delarna av området domineras av höjdområden med öppna hällmarkspartier och blandskog av tall, ek, rönn, björk, asp och enbuskar. Fältskiktet består av arter som ljung, blodrot, kruståtel, kärleksört, stensöta och blåbär. Mellan höjdområdena ligger dalgångar med övervägande fuktig lövskog av främst sälg, klibbal, asp och björk, men bitvis finns även ett relativt stort inslag av ädellövträd som alm, hassel och lönn. I vissa delar finns istället ett inslag av gran (se karta 2). Fältskiktet domineras i de fuktiga delarna av arter som humleblomster, nejlikrot, rödblära, vänderot, storrams, hallon, luddtåtel och veketåg, medan harsyra, ekorrbär, lundgröe, gökärt, ängskovall och träjon dominerar i de torrare delarna. Ett mindre bestånd av signalarten strutbräken påträffades vid foten av ett höjdområde i områdets centrala delar. Här och var finns mindre öppna gläntor i lövskogen med en högvuxen gräsvegetation och enstaka solitära träd, vilket tyder på att dalgångarna tidigare utnyttjats åker- eller ängsmark. I sydost finns ett öppet, kraftigt igenväxande odlingslandskap i anslutning till en gammal gård. Jordbruksdriften las ned på 1970-talet, och en ung lövskog har börjat växa upp på gammal åkermark närmast omgivande höjdområden. Enstaka äldre ekar växer vid foten av höjdområdet i nordväst, vilket som sannolikt utgjorde den tidigare gränsen till åkermarken. En kantzon på ca 5 m närmast anslutande skogsområden slås dock kontinuerligt och utnyttjas som löparbana. På den öppna åkermarken växer i övrigt enstaka yngre björk, ek, asp och buskar av vide och nyponros samt ett högvuxet fältskikt med bl a åkertistel, björnbär, hallon, veketåg, mjölkört, hundäxing, ängssvingel, ängsgröe och ängskavle. I odlingslandskapet finns några stenmurar, mindre vägar, öppna diken och åkerholmar. Odlingslandskapet delas in i två delar av en bäck som kantas av relativt breda trädridåer av främst klibbal och sälg, men även enstaka alm. I anslutning till den gamla gården finns även ett mindre område med fuktig, gles lövskog av alm, lönn, sälg, ek, klibbal och björk. Områdets sydöstligaste del består till övervägande del av fuktig lövskog (sälg, björk och asp), men här finns även ett mindre område med grandominerad blandskog samt några mindre öppna hällmarkspartier omgivna av en något torrare blandskog. Längs med programområdets södra gräns finns en del mindre restytor mellan Torslandavägen och järnvägen som främst består av öppen mark med högvuxen gräsvegetation (ruderatmark). Mellan Vikans Industriväg och Torslandavägen samt kring industrimarken direkt öster om Vikans kross finns även några mindre områden med lövskog med ett stort inslag av ädellöv, bl a alm, lönn och ek. Tidigare dokumenterade naturvärden I programområdets centrala delar finns en ädellövskog, vilken omnämns som en almdominerad ängslövskog med rik lundflora och vacker vårblomning i kommunens natur- och kulturvårdsprogram (Göteborgs kommun 1979). Detta ädellövskogsbestånd (nr 74) bedöms även ha ett högt skyddsvärde (klass 2, i klassningssystem mellan 1-3, där 1 är högst) i länsstyrelsens lövskogsinventering (Länsstyrelsen 1986). I denna beskrivs området som en almskog av främst ung al men med ett starkt inslag av ung till medelgrov alm samt enstaka björk. De vuxna almarna beskrivs dock som döda eller döende. Beståndets utbredning är något annorlunda jämfört med kommunens natur-och kulturvårdsprogram. Beståndet omnämns även i kommunens inventering av ekologiskt särskilt känsliga områden (Göteborgs kommun 1993a), men då som en alskog med stort inslag av alm som bitvis dominerar. Många av almarna var då döda, men området är almsjukebekämpat. Området har i denna klassats som ett klass 3-område (dvs ett markområde med biologiskt värde, där klassningen är en vägledning för prioritering av de insatser i form dokumentation, skydd och skötsel som kan bli aktuella). Stadsbyggnadskontoret har sedan gjort en uppdatering av rapporten, där ett betydligt större område vär- 2

7 E. Övriga naturområden Karta 3: Naturvärdesbedömning Programområde Ökande naturvärde A. Områden av nationellt eller internationellt värde för naturvård (saknas i området) B. Regionalt värdefulla områden (saknas i området) C. Område med större lokala naturvärden D. Övriga områden med lokala naturvärden d.v.s öriga områden med lövskog

8 deras som ekologiskt särskilt känsligt område. Områdets östra delar utgör även en skyddsvärd fågellokal med bl a häckande ormvråk, och vissa år även häckande sparvhök, hornuggla och mindre hackspett (Göteborgs Ornitologiska förening 1993). För vissa småbiotoper i jordbrukslandskapet gäller generellt biotopskydd enligt 7 kap 11 miljöbalken. Inom programområde finns en bäck samt flera öppna diken och stenmurar som kan anses vara biotopskyddade. Odlingslandskapet är dock igenvuxet varför det är tveksamt om dessa landskapselement fortfarande kan anses omfattas av denna paragraf. Området finns i övrigt inte dokumenterat i genomgånget naturvårdsunderlag (Göteborgsregionens kommunalförbund 1987, Länsstyrelsen 1988, 1990, 1995, 2000, 2001, 2003, 2007, Göteborgs stadsmuseum 2003, Skogsstyrelsen 2007, Fiskenämnden 1989, Fiskeriverket 2007). Skyddade och skyddsvärda arter Ett enstaka fältbesök kan inte ge en heltäckande bild av vilka skyddade arter enligt artskyddsförordningen, rödlistade arter, signalarter och i övrigt skyddsvärda arter, som förekommer i ett område. De fynd som görs och de naturtyper som finns representerade kan dock ge en vägledning om hur naturvärdena skall bedömas. Begreppen skyddade arter, rödlistade arter, signalarter etc redovisas i bilagd faktaruta (bilaga 1). Vissa intressanta kärlväxter påträffades i den fuktiga lövskogen vid fältbesöket, bl a signalarten strutbräken och även storrams som tidigare utgjorde en signalart. Enligt tidigare inventeringar skall även signalarterna lundvårlök och ormbär finnas i området (Skogsstyrelsen 1995, 2007). Några fynd av rödlistade växtarter gjordes inte i området vid fältbesöket, men enligt tidigare inventeringar häckar ibland den rödlistade djurarten mindre hackspett (hotkategori NT, missgynnad) i programområdets östra del och i Vikans bergtäkt finns en häckande koloni av backsvala (hotkategori NT, missgynnad) (ArtDatabanken 2000, 2005). I delar av området förekommer en del äldre ädellövträd som sannolikt utgör lämpliga lokaler för både en intressant kryptogamflora och insektsfauna. En mer detaljerad inventering av dessa, skulle sannolikt medföra upptäckt av fler rödlistade arter och signalarter. Naturvärdesbedömning Utifrån de redovisade naturförhållandena, fältbesöket och tidigare dokumenterade naturvärden har en sammanvägd bedömning av naturvärdena gjorts. Till hjälp har använts en särskild bedömningsmodell utvecklad av GF Konsult AB (se bilaga 2 och karta 3). Några objekt i de högst värderade klasserna i värdepyramiden (A-B, dvs riksintresse, regionalt värde etc), har inte bedömts finnas inom området. Däremot bedöms med lövskogområdet med inslag av ädellöv och bäcken med omgivande trädridåer i programområdets centrala del hysa större lokala naturvärden, dvs tillhör kategori C. Motivet är främst det bitvis relativt stora inslaget av klen-medelgrov alm trots att området tidigare har varit drabbat av almsjuka. Idag verkar beståndet välmående och även om vissa angrepp av almsjuka fortfarande kan förekomma, så visar beståndet inga tecken på allvarliga skador. Här finns bitvis även ett visst inslag av lönn och hassel. Dessa områden bedöms som artrika med flera skyddsvärda arter. Även programområdets övriga lövskogsområden både med och utan inslag av ädellöv bedöms ha lokala naturvärden enligt kategori D. Motivet till den lägre klassningen av områdena med ädellövinslag är att dessa är relativt små och att deras värden inte är tidigare dokumenterade. Övriga fuktiga lövskogsområden hyser en del intressanta kärlväxter och har ett visst värde för fågellivet. I övrigt utgörs programområdet av öppen, igenväxande odlingsmark samt blandskog med hällmarkspartier utan några högre 3

9 Vikans Kross, bergtäkten i programområdets västra del. Sluttningen väster om bergtäkten som främst är bevuxen med lövskog med inslag av ädellöv.

10 naturvärden och bedöms tillhöra kategori E: Övriga naturområden. Det innebär inte att områdena saknar naturvärden men att dessa inte är så höga att de föranleder någon högre klassning. 4. Grönstruktur Nuvarande förhållanden Allmänt om rekreationsförhållandena Programområde utgörs av en bergtäkt med omgivande skogsklädda sluttningar och ett större naturområde öster om detta. Programområdet omges av hårt trafikerade vägar och olika industriområden, vilket gör att naturområdet inte utnyttjas för rekreation i någon större utsträckning. Dessutom är naturområdet bitvis mycket kuperat och bitvis ganska fuktigt, vilket gör dessa delar svårtillgängliga som rekreationsområden. Här finns dock en enduroslinga som genomkorsar stora delar av området. Denna innebär i sig att det finns möjligheterna till rekreation i form av enduro, vilket är en positivt för de grupper som har denna inriktning. Enduroslingan utnyttjas endast under en period av sommaren för endurokörning och kan åtminstone teoretiskt användas som promenadstig när den inte utnyttjas för endurokörning. Enduroslingan blir dock snabbt uppkörd och lerig, varför den inte lämpar sig särskilt väl för promenader etc. Odlingslandskapet i programområdets sydöstra delar bedöms inte hysa några högre rekreationsvärden för allmänheten då det till stora delar är igenvuxet. Dock slås en zon längs med åkermarkens gräns mot omgivande skogsmark, vilken utnyttjas som löparbana av företaget som äger den gamla gården i området. Delar av åkermarken utnyttjas dessutom av en brukshundsklubb. Enduroklubben och brukshundsklubben tränar vid olika tider för att inte störa varandras verksamheter. Odlingslandskapet väster om Vikans kross hyser inte heller några högre rekreationsvärden för allmänheten då det till stora delar är igenvuxet. Dock kan de mindre vägar som genomkorsar området utnyttjas för promenader etc av personal m m på daghemmet och andra arbetsplatser som ligger vid Sörredsvägen. I ett större perspektiv utgör programområdet en del av den kvarvarande grönstrukturen på denna del av Hisingen. Det kan ses som ett grönområde som sammanbinder naturmarken söder om Torslandavägen (Torsviken med anslutande naturmark och naturmarken norr om Älvsborgshamnen) med Sjumilaskogen Hisingeparken norr om Hisingeleden. Det är dock tveksamt om detta kan ses som ett grönstråk eftersom Torslandavägen och Hisingeleden ligger som kraftfulla barriärer mellan de olika naturområdena och begränsar därmed spridningsmöjligheter för djur och växter. Vägarna utgör även kraftfulla barriärer för människor som skulle vilja röra sig mellan de olika naturområdena. Tidigare dokumenterade rekreationsvärden I kommunens natur- och kulturvårdsprogram (Göteborgs kommun 1979) omnämns de centrala delarna av området som ett område med lämpliga naturliga förutsättningar för anläggandet av en golfbana. Större delen av programområdet utpekas även i ett förslag till grönstruktur för Göteborgs kommun (Göteborgs kommun 1993b). Det beskrivs som viktigt ur naturoch landskapsbildssynpunkt samt som en skyddszon mot Volvo. I en underlagsrapport till Länsstyrelsens uppdrag om tätortsnära naturområden (GF Konsult AB 2003) beskrivs ett antal gröna kilar med naturområden som når långt in mot den centrala staden. Dessa är av stor betydelse som strövområden för storstadsbefolkningen. En av dessa kilar Hisingens gröna kulturlandskapskil sträcker sig ända ned till Hisingeleden, direkt norr om programområdet. 4

11 Blandskog med öppna hällmarkspartier dominerar på områdets höjder. Fuktig lövskog med inslag av ädellöv växer i områdets centrala delar.

12 Bedömning av rekreationsvärden Utifrån tidigare dokumenterade rekreationsvärden och fältbesök i området har en bedömning av områdets rekreationsvärden gjorts. Till hjälp har använts en särskild värdepyramid utvecklad av GF Konsult för MKB-arbeten (bilaga 3). Programområdets östra delar (öster om bergtäkten) bedöms ha vissa lokala värden som ett rekreationsområde då det utnyttjas för enduro, hundträning, löpning och i viss mån även promenader, dvs bedöms tillhöra kategori D: Övriga områden med lokala rekreationsvärden. Även det igenväxande odlingslandskapet väster om programområdet bedöms ha ett visst lokalt värden (kategori D) som ett närrekreationsområde för dagiset och övriga arbetsplatser i närheten. Övriga delar av programområdet utgörs av industrimark och bedöms inte ha några högre värden för friluftslivet (kategori E). 5. Bedömning av konsekvenser Naturmiljö Inom programområdet föreslås ett flertal olika verksamheter samt väg- och järnvägsutbyggnader, vilket vid en utbyggnad skulle innebära att stora delar av befintlig naturmark tas i anspråk för olika hårdgjorda ytor och industrimark. Ingreppen i naturmiljön bedöms som stora i programområdets centrala delar, medan ingreppen i den östligaste delen är mer måttliga. Föreslagna utbyggnader planeras framförallt i områdets centrala delar, vilka idag inrymmer blandskog med hällmarkspartier, lövskog med och utan inslag av ädellöv samt igenväxande odlingsmark. Dessa kommer till övervägande del att försvinna vid en utbyggnad. Kvarvarande områden av naturmark fragmentiseras och kan påverkas hydrologiskt till följd av de omfattande sprängnings- och schaktningsarbeten som sannolikt krävs för att exploatera det bitvis mycket kuperade området. Vidare kommer stora delar av lövskogen med större lokala naturvärden att försvinna eller påverkas negativt av bl a förändrad hydrologi. Även bäcken som rinner genom området kommer till stora delar att behöva kulverteras eller läggas om vilket är negativt för dess naturvärden. Områdets östligaste delar bedöms inte påverkas i lika stor utsträckning av fysiska ingrepp, men påverkas negativt av fragmentiseringen av den anslutande naturmarken, vilket i sin tur minskar dess värde för växter och djur. De negativa konsekvenserna för naturmiljön kan minskas något om man undviker ingrepp i lövskogen med inslag av ädellöv och i bäcken. Men även om dessa områden sparas kommer dagens sammanhängande naturområde ersättas av mindre områden av naturmark som separeras av verksamheter, järnvägar och vägar. Detta innebär i praktiken att områdets naturvärden på sikt kommer minska även i de bevarade områdena för att förutsättningarna för områdets växtoch djurliv försämras av fragmentiseringen. En utbyggnad innebär en stor ökning av hårdgjorda ytor i området, vilket medför att mängden dagvatten ökar. Den ändrade markanvändningen från åkermark till industrimark och vägytor innebär att belastningen på områdets diken och bäcken från området kommer att ändra karaktär, vilket i sin tur kan påverka dessa naturmiljöer. Eventuellt kan kväveutsläppen minska något, men däremot kommer belastningen av olika typer av miljöskadliga ämnen, bl a tungmetaller att öka via dagvattnet. En etablering av en komposteringsanläggning i bergtäktens norra del bedöms inte ge upphov till några större ingrepp i naturmiljön eftersom detta område redan är kraftigt påverkat av tidigare täktverksamhet. Indirekt medför den dock en utökning av bergtäkten åt öster i tidigare orörd naturmark vilket är negativt. 5

13 Det igenväxande odlingslandskapet i programområdets sydöstra delar. Den fuktiga lövskogen som domineras av sälg och björk med enduroslingan som genomkorsar stora delar av programområdet.

14 Grönstruktur Föreslagna utbyggnader innebär att ett större grönområde med begränsade rekreationsvärden tas i anspråk för ytterligare verksamheter. Ingreppen i områdets grönstruktur blir stora. Möjligheterna att utnyttja området för enduro, hundträning, promenader etc kommer sannolikt att försvinna helt eller åtminstone minska markant. I ett större perspektiv medför utbyggnaderna att ytterligare ett grönområde försvinner i en redan kraftigt exploaterad del av Göteborg. Detta förstärker befintliga barriärer mellan kvarvarande grönområden och spridningsmöjligheterna för olika växt- och djurarter mellan olika grönområden försämras ytterligare. Även rekreationsmöjligheterna för människor försämras i denna del av Göteborg. 6

15 Referenser Naturmiljö ArtDatabanken. 2000: Svenska djur och växter i det europeiska nätverket Natura ArtDatabanken, SLU. B Cederberg & M Löfroth. Uppsala. Fiskenämnden. 1989: Fisket och vattenbruket (enl. naturresurslagen). Göteborgs k:n. Stencil. Fiskeriverket. 2007: elfiskeregistret databas för provfisken i svenska vattendrag. GF Konsult AB. 2003: Skydd av värdefulla tätortsnära naturområden bristanalys med områdesförslag. Underlagsrapport till Länsstyrelsen i Västra Götalands län regeringsuppdraget om tätortsnära naturområden av särskilt värde för friluftsliv och naturvård Gärdenfors, U. (ed.) Rödlistade arter i Sverige ArtDatabanken, SLU, Uppsala. Göteborgs kommun. 1979: Natur- och kulturvårdsprogram för Göteborg. Rapport 2 friluftsliv och rapport 3 natur. Fastighetskontoret i samarbete med stadsbyggnadskontoret, fritidsförvaltningen och museerna. Göteborgs kommun. 1993a: Ekologiskt särskilt känsliga områden i Göteborgs kommun. Översiktsplan för Göteborg. Underlagsmaterial 1. Reviderad februari Göteborgs kommun. 1993b: Göteborgs grönstruktur. Översiktsplan för Göteborg. Underlagsmaterial 3. Februari Göteborgs Ornitologiska Förening. 1993: Skyddsvärda fågellokaler i Göteborgstrakten. Fågelskyddskommittén. Göteborgs Stad. 2007: Program för Halvorsäng &Vikan, startmöte 11 maj -07. Stadsbyggnadskontoret. Göteborgs Stadsmuseum. 2003: Inventering av större vattensalamander i Göteborgs kommun Göteborgsregionens kommunalförbund. 1987: Remissomgång för naturvårdsplaneringen inom Göteborgsregionen. Göteborg. Länsstyrelsen. 1986: Inventering av ädellövskog. Göteborgs kommun. Rapport 1986:8. Länsstyrelsen. 1988: Områden av riksintresse för naturvård och friluftsliv. Planeringsunderlag i O-län. Januari Länsstyrelsen. 1990: Ängs- och hagmarker i Göteborgs kommun. Rapport 1990:3. Länsstyrelsen. 1995: Värdefulla odlingslandskap i Göteborgs och Bohus län. Rapport 1995:21. 7

16 Länsstyrelsen. 2000: Inventering av våtmarker i f d Göteborgs och Bohus län. Koncept Länsstyrelsen Västra Götaland. 2001: Områden av riksintresse för friluftsliv. Rapport 2001:31. Länsstyrelsen Västra Götaland. 2003: Den tätortsnära naturen i Göteborgsregionen. Program för skydd av tätortsnära naturområden, november Regeringsuppdraget om tätortsnära områden av särskilt värde för friluftsliv och naturvård. Rapport 2003:53. Länsstyrelsen Västra Götaland. 2004: Natura 2000 i Västra Götalands län lägesrapport september Rapport 2004:50. Länsstyrelsen Västra Götalands län. 2007: Kartdatabas över skyddade områden, riksintressen, lövskogar, ängs- och hagmarker m m. Skogsstyrelsen. 1995: Instruktion för datainsamling vid inventering av nyckelbiotoper. Skogsstyrelsen. 2007: Kartdatabas över nyckelbiotoper, naturvärden, sumpskogar m m. 8

17 FAKTARUTA Bilaga 1 Skyddade arter Artskyddsförordningen omfattar bestämmelser för skyddade djur- och växtarter. Enligt förordningen är det bl a förbjudet att döda eller störa vissa djurarter som finns förtecknade i förordningens bilaga samt att skada eller förstöra dessa djurs fortplantningsområden eller viloplatser. För att vidta åtgärder som kan skada dessa arter och deras livshabitat krävs dispens från länsstyrelsen. Förordningen omfattar bl a samtliga arter som finns upptagna i EU:s fågeldirektiv och habitatdirektiv, men för alla arter gäller inte samma starka skydd. För vissa arter som omfattas av EU:s habitatdirektiv finns även ett krav att speciella bevarandeområden (dvs Natura 2000-områden) skall utses. Rödlistade arter ArtDatabanken, som är en för Sveriges lantbruksuniversitet och Naturvårdsverket gemensam enhet, har via olika flora- och faunavårdskommittéer angivit vilka svenska växt- och djurarter som bör klassas som hotade eller missgynnade (Gärdenfors 2005). Dessa arter kallas gemensamt för rödlistade arter. Arterna anges i sex kategorier och följer det system som Internationella Naturvårdsunionen (IUCN) presenterat för global rödlistning: RE. CR. EN. VU. NT. DD. Försvunnen (Regionally Extinct) Akut hotad (Critically Endangered) Starkt hotad (Endangered) Sårbar (Vulnerable) Missgynnad (Near Threatened) Kunskapsbrist (Data Deficient) Bilaga 1 Signalart En art vars förekomst signalerar att miljön där den påträffats kan ha höga naturvärden kallas ibland signalart. En lista av signalarter har sammanställts av Skogsstyrel sen (Skogsstyrelsen 1994 & 2000), och dessa används som stöd vid inventering av nyckelbiotoper, dvs skogsmiljöer med höga naturvärden. Signalarterna omfattar kärlväxter, lavar, mossor och svampar eftersom dessa grupper lämpar sig bäst för inventering av nyckelbiotoper. De krav som en signalart skall uppfylla är enligt Skogsstyrelsen: - Någorlunda vanlig med en jämn utbredning så att arten ofta finns där naturvärdet är högt. - Starkt knuten till skogsbiotoper med höga naturvärden. Arten påträffas sällan där naturvärdet är lågt. - Lätt att upptäcka i fält. - Kan identifieras i fält. Saknar närstående förväxlingsbara arter. Indikatorart En indikatorart är en art som indikerar en speciell företeelse eller kvalitet i en miljö, vilket i sig inte behöver vara förknippat med höga naturvärden. De indikatorarter som tas upp i denna rapport är dock alla sådana som indikerar naturvärden. Dessa typer av indikatorarter har alltså i princip samma betydelse som begreppet signalart. Eftersom vi har valt att använda samma begrepp som uppges i källmaterialen används båda begreppen i rapporten (se vidare Hallingbäck 1995 & 1996 och Hallingbäck & Aronsson 1998).

18 Värdepyramid för bedömning av naturvärden Bilaga 2 A. Områden av nationellt eller internationellt värde för naturvården Ökande naturvärde B. Regionalt värdefulla områden C. Område med större lokala naturvärden D. Övriga områden med lokala naturvärden E. Övriga naturområden A. OMRÅDEN AV NATIONELLT ELLER INTERNATIONELLT VÄRDE FÖR NATURVÅRDEN Områden angivna som riksintresse för naturvården enligt beslut av Naturvårdsverket. Riksintressena behandlas i 3 kap 6 miljöbalken (MB). Vissa områden är av nationellt och internationellt intresse som konventionsområde för våtmarker (CW-områden, Ramsarkonentionen) och/eller Natura 2000-områden enligt EU:s art- och habitatdirektiv respektive fågeldirektiv. Ambitionen skall alltid vara att undvika ingrepp i områdena. Då områdena ofta är stora kan dock graden av allvarlighet av ett ingrepp variera beroende på vilket avsnitt som berörs och vilken karaktär verksamheten har. B. REGIONALT VÄRDEFULLA NATUROMRÅDEN Omfattar regionalt värdefulla områden enligt de länsvisa naturvårdsplaner som olika länsstyrelser eller kommunalförbund utarbetat. Grovt sett omfattas värdeklass 1-3. Vidare bör i de flesta fall områden enligt naturtypsinventeringar av ädellövskogar, ängs- och hagmarker, våtmarker och grusförekomster (grovt sett värdeklass 1-2) liksom områden med rödlistade djur- och växtarter, hotkategori CR, EN och VU ingå. Hela eller delar av områdena får anses vara ekologiskt särskilt känsliga områden enligt MB. Områdena omfattas i stort av 3 kap 3 och 6 MB. Ambitionen skall alltid vara att undvika ingrepp i områdena. Då områdena ibland är stora kan dock graden av allvarlighet av ett ingrepp variera beroende på vilket avsnitt som berörs och vilken karaktär verksamheten har. C. OMRÅDEN MED STÖRRE LOKALA NATURVÄRDEN Områden enligt kommunala naturvårdsprogram, områden enligt naturtypsinventeringar av ädellövskogar, ängs- och hagmarker, våtmarker m m (grovt sett värdeklass 3-4). Vidare ingår sådana arealmässigt mindre områden som kan klassas som nyckelbiotoper och sådana som hyser rödlistade djur och växter, hotkategori NT. Områdena kan tillhöra kategorin ekologiskt särskilt känsliga områden och omfattas då av 3 kap 3 MB. Ingrepp i områdena bör undvikas. D. ÖVRIGA OMRÅDEN MED LOKALA NATURVÄRDEN Omfattar områden med lokala naturvärden. Detta omfattar t ex restbiotoper i odlingslandskapet, skogsbestånd med intressanta karaktärer såsom större lövinslag, viss trädkontinuitet etc. I vissa fall kan områdena utgöra skyddszoner eller spridningszoner till värdefullare naturområden. Punktobjekt som äldre grova träd kan ingå liksom vissa vattenmiljöer och i övrigt intressanta naturtyper eller lokaler med mindre vanliga växter och djur som inte inryms under kategori A-C. Ingrepp i områdena bör så långt möjligt undvikas. I många fall bör det vara möjligt att spara områdena inom ramen för en exploatering eller verksamhet. E. ÖVRIGA NATUROMRÅDEN Områden som inte innehåller några stora specifika naturvärden utöver de värden som vardagsnaturen i sig representerar. Den arealmässigt största delen av naturmarken i landskapet ingår i denna kategori. Mindre inslag av intressanta naturkvaliteter kan dock finnas även här. Naturvärdena kan också öka med tiden. Ingrepp i områdena ger mindre allvarliga effekter från naturvårdssynpunkt så länge det inte rör sig om exploatering av omfattande ytor. En exploatering kan också begränsa den framtida potentialen hos ett områdes naturvärden. En avvägning får göras gentemot andra intressen.

19 Värdepyramid för bedömning av rekreationsvärden Bilaga 3 Ökande rekreationsvärde A. Områden av nationellt eller internationellt värde för friluftsliv och turism B. Regionalt värdefulla områden C. Områden med större lokala rekreationsvärden D. Övriga områden med lokala rekreationsvärden E. Övriga naturområden A. OMRÅDEN AV NATIONELLT ELLER INTERNATIONELLT VÄRDE FÖR FRILUFTSLIV OCH TURISM Områden angivna som riksintresse för friluftslivet enligt beslut av Naturvårdsverket och områden som på annat sätt är av stor betydelse som exempelvis turistmål. Riksintressena behandlas i 3 kap 6 miljöbalken (MB). Exempel på områden enligt kategori A är stora delar av skärgården. Ambitionen skall alltid vara att undvika ingrepp i områdena. Då områdena ofta är stora kan dock graden av allvarlighet av ett ingrepp variera beroende på vilket avsnitt som berörs och vilken karaktär verksamheten har. B. REGIONALT VÄRDEFULLA OMRÅDEN Områden som idag frekvent besöks för rekreation av människor från hela regionen. Områdena omfattas i stort av 3 kap 6 MB. Exempel på områden enligt kategori B är regionalt intressanta fågellokaler, vandrings- och cykelleder och utflyktsområden som Gunnebo, Nääs-Öijared m fl. Ambitionen skall alltid vara att undvika ingrepp i områdena. Då områdena ibland är stora kan dock graden av allvarlighet av ett ingrepp variera beroende på vilket avsnitt som berörs och vilken karaktär verksamheten har. C. OMRÅDEN MED STÖRRE LOKALA REKREATIONSVÄRDEN Områden som idag frekvent besöks för rekreation av människor från ett närbeläget samhälle. Exempel på områden enligt kategori C är Ruddalen, Sjumilaskogen, Hisingsparken, Bergsjön, Safjället, Djursjöområdet och Landehof. Ingrepp i områdena bör undvikas. D. ÖVRIGA OMRÅDEN MED LOKALA REKREATIONSVÄRDEN Omfattar en stor del av alla bostadsnära grönytor och annan strövbar natur inom 2 km från tätbebyggelse, samt andra lokalt betydelsefulla naturområden såsom lättillgängliga sjöar och kuststräckor, frekvent besökta bärskogar etc. Ingrepp i områdena bör så långt möjligt undvikas. I många fall bör det vara möjligt att spara områdena inom ramen för en exploatering eller verksamhet. E. ÖVRIGA NATUROMRÅDEN Områden som inte innehåller några stora specifika värden för friluftslivet. Exempel på sådana områden kan vara kalhyggen, täta ungskogar eller annan strövovänlig mark belägen mer än 2 km från tätbebyggelse. Ingrepp i områdena ger mindre allvarliga effekter från rekreationssynpunkt. Det bör dock beaktas att en exploatering kan begränsa den framtida potentialen hos ett områdes rekreationsvärden.