EUROPEISKA KOMMISSIONEN GENERALDIREKTORATET FÖR HÄLSA OCH LIVSMEDELSSÄKERHET GENERALDIREKTORATET FÖR JORDBRUK OCH LANDSBYGDSUTVECKLING

Transkript

1 EUROPEISKA KOMMISSIONEN GENERALDIREKTORATET FÖR HÄLSA OCH LIVSMEDELSSÄKERHET GENERALDIREKTORATET FÖR JORDBRUK OCH LANDSBYGDSUTVECKLING Bryssel den 20 mars 2019 Rev 2 Ersätter tillkännagivandet Rev1 av den 1 februari 2018 TILLKÄNNAGIVANDE TILL BERÖRDA AKTÖRER FÖRENADE KUNGARIKETS UTTRÄDE OCH EU:S LIVSMEDELSLAGSTIFTNING SAMT REGLER OM KVALITETSORDNINGAR 1 Förenade kungariket anmälde den 29 mars 2017 sin avsikt att utträda ur unionen i enlighet med artikel 50 i fördraget om Europeiska unionen. Detta innebär att Förenade kungariket från och med den 30 mars 2019 kl. 00:00 (centraleuropeisk tid) (nedan kallad utträdesdagen) 2 kommer att vara ett så kallat tredjeland 3. Förberedelserna inför utträdet är inte bara en fråga för EU och de nationella myndigheterna, utan också för privata parter. Mot bakgrund av den osäkerhet som omger ratificeringen av utträdesavtalet erinras alla berörda parter, och särskilt ekonomiska aktörer, om de rättsliga konsekvenser som behöver beaktas när Förenade kungariket blir ett tredjeland. Med förbehåll för den övergångsperiod som föreskrivs i utträdesavtalet 4 tillämpas från och med utträdesdagen inte längre EU:s livsmedelslagstiftning 5 och EU:s regler om kvalitetsordningar på Förenade kungariket. Detta får särskilt följande konsekvenser: Omfattar skyddade ursprungsbeteckningar (SUB), skyddade geografiska beteckningar (SGB), geografiska beteckningar för spritdrycker och aromatiserade viner samt garanterade traditionella specialiteter (GTS). I enlighet med artikel 50.3 i fördraget om Europeiska unionen får Europeiska rådet, i samförstånd med Förenade kungariket, med enhällighet besluta att fördragen ska upphöra att vara tillämpliga vid en senare tidpunkt. Ett tredjeland är ett land som inte är medlem i EU. Se fjärde delen i avtalet om Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen (EUT C 66 I, , s. 1). Se artikel 3.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet (EGT L 31, , s. 1). Detta tillkännagivande rör även EU-reglerna om ekologisk produktion. Tillkännagivandet rör inte införsel till unionen av produkter av animaliskt ursprung av icke-kommersiell natur som är avsedda för personligt bruk och som utgör personligt bagage eller sänds som små försändelser till privatpersoner eller fjärrbeställs (t.ex. per post, telefon eller internet) och levereras till konsumenten (se kommissionens förordning (EG) nr 206/2009 av den 5 mars 2009 om införsel för personligt bruk till gemenskapen av produkter av animaliskt ursprung och om ändring av förordning (EG) nr 136/2004,

2 1. MÄRKNING AV OCH INFORMATION OM LIVSMEDEL, KONTROLL- OCH IDENTIFIERINGSMÄRKNING Genom EU:s livsmedelslagstiftning gäller samma bestämmelser om märkning av livsmedel som släpps ut på EU-marknaden i alla medlemsländer. De tillämpliga bestämmelserna finns bland annat i följande EU-lagstiftning: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1169/2011 av den 25 oktober 2011 om tillhandahållande av livsmedelsinformation till konsumenterna 7. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1924/2006 av den 20 december 2006 om näringspåståenden och hälsopåståenden om livsmedel 8. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 609/2013 av den 12 juni 2013 om livsmedel avsedda för spädbarn och småbarn, livsmedel för speciella medicinska ändamål och komplett kostersättning för viktkontroll 9. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 av den 22 september 2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder 10 samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1830/2003 av den 22 september 2003 om spårbarhet och märkning av genetiskt modifierade organismer och spårbarhet av livsmedel och foderprodukter som är framställda av genetiskt modifierade organismer och om ändring av direktiv 2001/18/EG 11. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 av den 17 december 2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter 12. EU:s sektorsspecifika livsmedelslagstiftning om märkning av och information om livsmedel, t.ex. lagstiftning om spritdrycker 13, honung 14, kaffe- och EUT L 77, , s. 1). För det senare fallet, se Tillkännagivande om resor mellan EU och Förenade kungariket efter Förenade kungarikets utträde ur EU ( Tillkännagivandet gäller även livsmedel från Kanalöarna och Isle of Man (rådets förordning (EEG) nr 706/73 av den 12 mars 1973 om gemenskapsåtgärder för Kanalöarna och Isle of Man i handeln med jordbruksprodukter, EGT L 68, , s. 1). EUT L 304, , s. 18. EUT L 404, , s. 9. EUT L 181, , s. 35. EUT L 268, , s. 1. EUT L 268, , s. 24. EUT L 347, , s Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 110/2008 av den 15 januari 2008 om definition, beskrivning, presentation och märkning av, samt skydd av geografiska beteckningar för, spritdrycker (EUT L 39, , s. 16). Rådets direktiv 2001/110/EG av den 20 december 2001 om honung (EGT L 10, , s. 47). 2

3 cikoriaextrakt 15, kakao- och chokladvaror avsedda som livsmedel 16, vissa former av socker 17, frukt och grönsaker samt bearbetad frukt och bearbetade grönsaker 18, fruktjuice 19, sylt, gelé och marmelad 20 samt vissa mjölkprodukter 21. Rådets förordning (EG) nr 834/2007 av den 28 juni 2007 om ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter 22. EU:s regler om märkning av livsmedel gäller för alla livsmedel som släpps ut på marknaden i EU, oberoende av var livsmedlet producerats. Från och med utträdesdagen måste livsmedel som släpps ut på marknaden i de 27 EU-länderna (EU-27) 23 uppfylla kraven i dessa bestämmelser, i enlighet med artikel 11 i förordning (EG) nr 178/2002. EU:s livsmedelslagstiftning kan därför i vissa fall innebära att märkningen av livsmedel som från och med utträdesdagen släpps ut på marknaden i EU-27 måste ändras till följd av att Förenade kungariket från och med den dagen kommer att vara ett tredjeland. Följande är exempel på detta: Obligatoriska uppgifter om livsmedelsproduktens ursprung, i tillämpliga fall 24. Obligatoriska uppgifter om namnet på eller firmanamnet för och adressen till det livsmedelsföretag i EU-27 som importerar livsmedel från Förenade kungariket Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/4/EG av den 22 februari 1999 om kaffe- och cikoriaextrakt (EGT L 66, , s. 26). Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/36/EG av den 23 juni 2000 om kakao- och chokladvaror avsedda som livsmedel (EGT L 197, , s. 19). Rådets direktiv 2001/111/EG av den 20 december 2001 om vissa former av socker avsedda som livsmedel (EGT L 10, , s. 53). Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 av den 7 juni 2011 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1234/2007 vad gäller sektorn för frukt och grönsaker och sektorn för bearbetad frukt och bearbetade grönsaker (EUT L 157, , s. 1). Rådets direktiv 2001/112/EG av den 20 december 2001 om fruktjuice och vissa liknande produkter avsedda som livsmedel (EGT L 10, , s. 58). Rådets direktiv 2001/113/EG av den 20 december 2001 om sylt, gelé och marmelad samt sötad kastanjepuré avsedda som livsmedel (EGT L 10, , s. 67). Rådets direktiv 2001/114/EG av den 20 december 2001 om vissa former av hållbarhetsbehandlad, helt eller delvis dehydratiserad mjölk avsedd som livsmedel (EGT L 15, , s. 19). EUT L 189, , s. 1. Begreppet utsläppande på marknaden definieras på följande sätt i artikel 3.8 i förordning (EG) nr 178/2002: innehav av livsmedel eller foder för försäljning, inbegripet utbjudande till försäljning eller varje annan form av överlåtelse, kostnadsfri eller inte, samt försäljning, distribution och andra former av överlåtelse. Se till exempel märkningen EU-jordbruk och icke-eu-jordbruk enligt artikel 24 i rådets förordning (EG) nr 834/2007 eller märkning av honung med uppgiften blandning av EU-honung eller blandning av icke-eu-honung enligt artikel 2.4 a i rådets direktiv 2001/110/EG. 3

4 Obligatorisk kontroll- eller identifieringsmärkning enligt artikel 5 i förordning (EG) nr 853/2004. Från och med utträdesdagen ska kontrollmärket 26 eller identifieringsmärket 27 inte längre innehålla förkortningen EG som endast får användas av anläggningar i EU, utan ska innehålla namnet på det land (det fullständiga namnet eller ISO-kod med två bokstäver) där den berörda anläggningen är belägen och denna anläggnings godkännandenummer. 30 Livsmedelsföretagare uppmanas bedöma behovet av eventuella ändringar vad gäller märkningen av livsmedel som släpps ut på marknaden i EU-27 från och med utträdesdagen. Observera följande: Om ett enskilt livsmedel har släppts ut på marknaden i EU-27 före utträdesdagen, det vill säga - det innehas i EU-27 för försäljning, inbegripet utbjudande till försäljning eller varje annan form av överlåtelse, kostnadsfri eller inte, eller - det har sålts, distribuerats eller överlåtits på något annat sätt till EU-27 31, så får detta lager av livsmedel fortsätta att säljas, distribueras eller överlåtas i EU- 27 från och med utträdesdagen utan att märkningen måste ändras. 32 Detta måste bedömas för varje enskild produkt. Det kan inte utvidgas till att gälla till exempel för en viss typ av produkt Artiklarna 8.1 och 9.1 h i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1169/2011 av den 25 oktober 2011 om tillhandahållande av livsmedelsinformation till konsumenterna (EUT L 304, , s. 18). Avsnitt I kapitel III i bilaga I till förordning (EG) nr 854/2004. Avsnitt I i bilaga II till förordning (EG) nr 853/2004. Avsnitt I kapitel III punkt 3 c i bilaga I till förordning (EG) nr 854/2004. Avsnitt I del B punkt 8 i bilaga II till förordning (EG) nr 853/2004. Det är möjligt att ett livsmedel av animaliskt ursprung är märkt (kontrollmärke eller identifieringsmärke) i enlighet med EU-lagstiftningen och dessutom i enlighet med kraven i ett tredjeland. EU-lagstiftningen tillåter dock inte att en produkt har två märkningar enligt EUlagstiftningen, som anger att anläggningen är baserad i EU och i ett tredjeland. Se definitionen i artikel 3.8 i förordning (EG) nr 178/2002: utsläppande på marknaden: innehav av livsmedel eller foder för försäljning, inbegripet utbjudande till försäljning eller varje annan form av överlåtelse, kostnadsfri eller inte, samt försäljning, distribution och andra former av överlåtelse. Till exempel efterlevnad när det gäller produktens ursprung i EU eller producentens kontaktpunkt i EU. 4

5 2. LIVSMEDELSINGREDIENSER, LIVSMEDLENS SAMMANSÄTTNING, GRÄNSVÄRDEN FÖR FRÄMMANDE ÄMNEN OCH RESTSUBSTANSER, MATERIAL AVSEDDA ATT KOMMA I KONTAKT MED LIVSMEDEL Enligt EU:s livsmedelslagstiftning får vissa livsmedel endast släppas ut på marknaden om de har godkänts av kommissionen (se t.ex. bestämmelser om livsmedelstillsatser 33, livsmedelsaromer 34, rökaromer 35, vitaminer och mineraler som används i livsmedel 36 och i kosttillskott 37 samt nya livsmedel 38 ) eller om en enskild sökande har fått ett godkännande av kommissionen (t.ex. för genetiskt modifierade livsmedel 39 ). Vissa livsmedel omfattas av särskilda krav på sammansättning 40 och EU:s livsmedelslagstiftning innehåller gränsvärden för främmande ämnen samt för restsubstanser av verksamma ämnen. 43 Material som är avsedda att komma i kontakt med livsmedel och som släpps ut på marknaden i EU måste följa EU:s bestämmelser. 44 För vissa sådana material gäller dessutom ytterligare särskilda bestämmelser Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1333/2008 av den 16 december 2008 om livsmedelstillsatser (EUT L 354, , s. 16). Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1334/2008 av den 16 december 2008 om aromer och vissa livsmedelsingredienser med aromgivande egenskaper för användning i och på livsmedel (EUT L 354, , s. 34). Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2065/2003 av den 10 november 2003 om rökaromer som används eller är avsedda att användas i eller på livsmedel (EUT L 309, , s. 1). Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1925/2006 av den 20 december 2006 om tillsättning av vitaminer och mineralämnen samt vissa andra ämnen i livsmedel (EUT L 404, , s. 26). Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/46/EG av den 10 juni 2002 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kosttillskott (EGT L 183, , s. 51). Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2283 av den 25 november 2015 om nya livsmedel och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1169/2011 (EUT L 327, , s. 1). Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 av den 22 september 2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder (EUT L 268, , s. 1). Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 609/2013 av den 12 juni 2013 om livsmedel avsedda för spädbarn och småbarn, livsmedel för speciella medicinska ändamål och komplett kostersättning för viktkontroll (EUT L 181, , s. 35). Rådets förordning (EEG) nr 315/93 av den 8 februari 1993 om fastställande av gemenskapsförfaranden för främmande ämnen i livsmedel (EGT L 37, , s. 1). Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/54/EG av den 18 juni 2009 om utvinning och saluförande av naturliga mineralvatten (EUT L 164, , s. 45). Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 396/2005 av den 23 februari 2005 om gränsvärden för bekämpningsmedelsrester i eller på livsmedel och foder av vegetabiliskt och animaliskt ursprung (EUT L 70, , s. 1). Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 470/2009 av den 6 maj 2009 om gemenskapsförfaranden för att fastställa gränsvärden för farmakologiskt verksamma ämnen i animaliska livsmedel (EUT L 152, , s. 11). 5

6 EU:s lagstiftning om livsmedelsingredienser och livsmedlens sammansättning samt om gränsvärden för främmande ämnen och restsubstanser i livsmedel gäller alla livsmedel som släpps ut på marknaden i EU, oavsett var livsmedlet har producerats. Detsamma gäller för material avsedda att komma i kontakt med livsmedel KRAV PÅ ATT LIVSMEDELSFÖRETAGARE OCH INNEHAVARE AV GODKÄNNANDEN, ELLER DERAS FÖRETRÄDARE, ÄR ETABLERADE I EU ANSÖKAN OM EU- GODKÄNNANDE GENOM EN EU-MEDLEMSSTAT Enligt EU:s livsmedelslagstiftning måste i vissa fall livsmedelsföretagare, innehavare av godkännanden eller deras företrädare vara etablerade i EU. Följande är exempel på detta: Enligt artikel 4.6 i förordning (EG) nr 1829/2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder ska den som ansöker om EU-godkännande eller dennes företrädare ha sitt säte i EU. Enligt artikel 15.1 c i förordning (EG) nr 1935/2004 om material och produkter avsedda att komma i kontakt med livsmedel måste tillverkare, förädlare eller säljare som ansvarar för utsläppandet på marknaden av material och produkter som ännu inte kommit i kontakt med livsmedel vara etablerade inom gemenskapen. 46 Från och med utträdesdagen uppfyller anläggningar i Förenade kungariket inte längre dessa krav. I vissa fall krävs det i EU:s livsmedelslagstiftning att man för att få ett EUgodkännande måste lämna in ansökan om godkännande och den dokumentation som krävs till den behöriga myndigheten i en EU-medlemsstat. Följande är exempel på detta: Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1935/2004 av den 27 oktober 2004 om material och produkter avsedda att komma i kontakt med livsmedel (EUT L 338, , s. 4). I EU-lagstiftningen fastställs dessutom gränsvärden för radiocesium i vissa jordbruksprodukter med ursprung i tredjeland, vilka kontrolleras vid import till EU, se rådets förordning (EG) nr 733/2008 av den 15 juli 2008 om villkoren för import av jordbruksprodukter med ursprung i tredjeland efter olyckan vid kärnkraftverket i Tjernobyl (EUT L 201, , s. 1), kommissionens förordning (EG) nr 1609/2000 av den 24 juli 2000 om upprättandet av en förteckning över produkter som är undantagna från rådets förordning (EEG) nr 737/90 om villkoren för import av jordbruksprodukter med ursprung i tredje land efter olyckan vid kärnkraftverket i Tjernobyl (EGT L 185, , s. 27) och kommissionens förordning (EG) nr 1635/2006 av den 6 november 2006 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 737/90 om villkoren för import av jordbruksprodukter med ursprung i tredje land efter olyckan vid kärnkraftverket i Tjernobyl (EUT L 306, , s. 3). Samma eller liknande krav finns i sektorspecifik lagstiftning om material avsedda att komma i kontakt med livsmedel. För keramiska produkter avsedda att komma i kontakt med livsmedel, se artikel 2a.1 i rådets direktiv 84/500/EEG av den 15 oktober 1984 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om keramiska produkter avsedda att komma i kontakt med livsmedel (EGT L 277, , s. 12). 6

7 Enligt artikel 9.1 a i förordning (EG) nr 1935/2004 om material och produkter avsedda att komma i kontakt med livsmedel ska ansökan om godkännande av ett ämne lämnas in till den behöriga myndigheten i en EU-medlemsstat. Enligt artikel 5 i förordning (EG) nr 1829/2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder ska ansökan om godkännande lämnas till en behörig myndighet i en medlemsstat som sedan informerar Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet. Från och med utträdesdagen är det inte längre möjligt att lämna in ansökningar till den behöriga myndigheten i Förenade kungariket. 4. BESTÄMMELSER OM LIVSMEDELSPRODUKTION OCH LIVSMEDELSHYGIEN, BESTRÅLNING AV LIVSMEDEL, EKOLOGISK PRODUKTION SAMT MATERIAL AVSEDDA ATT KOMMA I KONTAKT MED LIVSMEDEL EU:s livsmedelslagstiftning innehåller bestämmelser om livsmedelsproduktion i EU och i tredjeländer om detta livsmedel släpps ut på marknaden i EU. Den innehåller även bestämmelser om särskilda kontroller vid införsel av livsmedel i EU Livsmedel av animaliskt ursprung 47 Från och med utträdesdagen kommer det att vara förbjudet att importera livsmedel av animaliskt ursprung från Förenade kungariket till EU-27 om inte bland annat följande villkor är uppfyllda: Förenade kungariket måste finnas på de förteckningar som kommissionen upprättar med avseende på folkhälsa 48 och djurhälsa 49. För förteckningar över tredjeländer gäller bestämmelserna i artikel 6.1 a i förordning (EG) nr 853/ , artikel 11 i förordning (EG) nr 854/2004 och artikel 8 i rådets direktiv 2002/99/EG. Den anläggning i Förenade kungariket från vilken livsmedlet avsänds och där den har erhållits eller beretts måste finnas på en förteckning som kommissionen har 47 För sammansatta produkter (dvs. livsmedel avsedda som människoföda som innehåller både bearbetade produkter av animaliskt ursprung och produkter av vegetabiliskt ursprung) finns det särskilda bestämmelser i kommissionens beslut 2007/275/EG av den 17 april 2007 om förteckningar över djur och produkter som skall undersökas vid gränskontrollstationer enligt rådets direktiv 91/496/EEG och 97/78/EG (EUT L 116, , s. 9) och i kommissionens förordning (EU) nr 28/2012 av den 11 januari 2012 om fastställande av intygskrav för import till och transitering genom unionen av vissa sammansatta produkter och om ändring av beslut 2007/275/EG och förordning (EG) nr 1162/2009 (EUT L 12, , s. 1). 48 Artikel 11 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 854/2004 av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda bestämmelser för genomförandet av offentlig kontroll av produkter av animaliskt ursprung avsedda att användas som livsmedel (EUT L 139, , s. 206). 49 Artikel 8 i rådets direktiv 2002/99/EG av den 16 december 2002 om fastställande av djurhälsoregler för produktion, bearbetning, distribution och införsel av produkter av animaliskt ursprung avsedda att användas som livsmedel (EGT L 18, , s. 11). 50 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 853/2004 av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung (EUT L 139, , s. 55). 7

8 upprättat med avseende på folkhälsa. För förteckningar över anläggningar gäller bestämmelserna i artikel 6.1 b i) i förordning (EG) nr 853/2004 och artikel 12 i förordning (EG) nr 854/2004. Förenade kungariket måste finnas på kommissionens listor över tredjeländer med en plan för övervakning av restsubstanser som godkänts enligt direktiv 96/23/EG 51 för de djur och animaliska produkter som anges i det direktivet. Bestämmelserna om listor över tredjeländer finns i kapitel VI i direktiv 96/23/EG. Det importerade livsmedlet måste uppfylla alla hygienkrav i artiklarna 4 6 i förordning (EG) nr 852/ och i artiklarna 3, 4, 5, 7 och 8 i förordning (EG) nr 853/ Möjligheten att anta nationella åtgärder för att uppfylla EU:s krav på livsmedelshygien ( flexibilitetsbestämmelser ) i enlighet med artikel 13.3 i förordning (EG) nr 852/2004, artikel 10.3 i förordning (EG) nr 853/2004 och artikel 17.5 i förordning (EG) nr 854/2004 gäller inte längre för Förenade kungariket. Livsmedelsföretagare som importerar produkter av animaliskt ursprung ska se till att importen endast sker om ovan nämnda villkor är uppfyllda 54. Från och med utträdesdagen kontrolleras dessa krav vid införsel till EU-27 genom obligatoriska gränskontroller på det första införselstället till unionens territorium. Livsmedlet får endast föras in i EU-27 via godkända gränskontrollstationer 55. För varje sändning ska det göras dokument- och identitetskontroller samt fysiska kontroller med lämplig frekvens 56. Varje sändning måste åtföljas av ett intyg i överensstämmelse med EU:s livsmedelslagstiftning Rådets direktiv 96/23/EG av den 29 april 1996 om införande av kontrollåtgärder för vissa ämnen och restsubstanser av dessa i levande djur och i produkter framställda därav (EGT L 125, , s. 10). Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 852/2004 av den 29 april 2004 om livsmedelshygien (EUT L 139, , s. 1). Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 853/2004 av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung (EUT L 139, , s. 55). Artikel i förordning (EG) nr 853/2004. Kommissionens beslut 2009/821/EG av den 28 september 2009 om upprättande av en förteckning över godkända gränskontrollstationer, om fastställande av vissa regler för inspektioner som utförs av kommissionens veterinärexperter och om fastställande av veterinärenheter i Traces (EUT L 296, , s. 1). Beroende på vilket livsmedel det gäller, se kommissionens beslut 94/360/EG av den 20 maj 1994 om den minskning av frekvensen fysiska kontroller som enligt rådets direktiv 90/675/EEG skall fastställas för vissa varupartier från tredje land (EGT L 158, , s. 41). Artikel 14 i förordning (EG) nr 854/2004. Artikel 9 i rådets direktiv 2002/99/EG av den 16 december 2002 om fastställande av djurhälsoregler för produktion, bearbetning, distribution och införsel av produkter av animaliskt ursprung avsedda att användas som livsmedel (EGT L 18, , s. 11). 8

9 För transitering av produkter av animaliskt ursprung från en medlemsstat i EU-27 via ett tredjeland till en annan medlemsstat i EU-27 gäller följande: Dessa produkter får endast föras in igen i EU-27 via godkända gränskontrollstationer. För varje sändning ska det göras en enkel dokumentkontroll för att kontrollera att produkterna verkligen kommer från EU Dessa bestämmelser gäller oavsett vilka villkor Förenade kungariket ställer för transitering inom dess territorium Livsmedel av icke-animaliskt ursprung Till skillnad från vad som gäller för livsmedel av animaliskt ursprung omfattas importen av livsmedel av icke-animaliskt ursprung inte av kravet på att tredjeländer och anläggningar i tredjeländer ska vara upptagna på en förteckning. 60 EU-medlemsstaterna ska utföra regelbundna offentliga kontroller av importerade livsmedel av icke-animaliskt ursprung. Kontrollerna ska organiseras i enlighet med den fleråriga nationella kontrollplanen och med beaktande av potentiella risker. Kontrollerna ska omfatta alla aspekter av livsmedelslagstiftningen. Om det finns kända eller nya risker kan EU-bestämmelserna om strängare offentlig kontroll vid de utsedda införselställena i unionen tillämpas. 61 För att säkerställa växtskyddet i EU-27 gäller dessutom följande fytosanitära regler: Det är förbjudet att importera rotknölar av arterna Solanum L. (matpotatis) och korsningar av dessa 62. För undantag gäller del A punkt 12 i bilaga III till rådets direktiv 2000/29/EG. För import av vissa frukter och grönsaker gäller särskilda krav Artikel 6.1 i rådets direktiv 89/662/EEG av den 11 december 1989 om veterinära kontroller vid handeln inom gemenskapen i syfte att fullborda den inre marknaden (EGT L 395, , s. 13) och artikel 7.1 i rådets direktiv 90/425/EEG av den 26 juni 1990 om veterinära kontroller i handeln med vissa levande djur och varor inom unionen med sikte på att förverkliga den inre marknaden (EGT L 224, , s. 29). Med undantag av groddar för vilka det finns särskilda bestämmelser (se förordning (EU) nr 210/2013 av den 11 mars 2013 om godkännande av anläggningar som producerar groddar, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 852/2004, EUT L 68, , s. 24). Kommissionens förordning (EG) nr 669/2009 av den 24 juli 2009 om tillämpning av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 när det gäller strängare offentlig kontroll av import av visst foder och vissa livsmedel av icke-animaliskt ursprung och om ändring av beslut 2006/504/EG (EUT L 194, , s. 11). Del A punkt 12 i bilaga III till rådets direktiv 2000/29/EG av den 8 maj 2000 om skyddsåtgärder mot att skadegörare på växter eller växtprodukter förs in till gemenskapen och mot att de sprids inom gemenskapen (EGT L 169, , s. 1). Del A i bilaga IV till direktiv 2000/29/EG. 9

10 För import av livsmedel som förtecknas i bilaga V till direktiv 2000/29/EG (en del av dem omfattas av de importkrav som nämns i punkten ovan) krävs det ett sundhetscertifikat. För samtliga dessa livsmedel måste det ske en dokumentkontroll på införselorten. Dessutom ska identitetskontroller och fysiska kontroller utföras med den angivna minimifrekvensen, beroende på den risk de medför Bestrålade livsmedel Livsmedel som behandlats med joniserande strålning omfattas av EUlagstiftningen. 65 Från och med utträdesdagen kommer import av bestrålade livsmedel från Förenade kungariket till EU-27 att vara förbjuden, om inte bestrålningsanläggningarna i det landet finns med på kommissionens förteckning över godkända anläggningar. Bestämmelserna om förteckningen över godkända anläggningar i tredjeländer finns i artikel 9.2 i direktiv 1999/2/EG Återvunna plastmaterial och plastprodukter avsedda att komma i kontakt med livsmedel Enligt EU-lagstiftningen ska innehavare av godkännanden informera kommissionen om tillverknings- eller återvinningsanläggningar i tredjeland där en sådan återvinningsprocess för plastmaterial och plastprodukter som har godkänts i enlighet med förordning (EG) nr 282/2008 tillämpas Produkter som är märkta med termer som avser ekologiska produktionsmetoder ( ekologiska produkter ), intyg över ekologisk produktion Enligt förordning (EG) nr 834/ får termer som avser ekologiska produktionsmetoder (t.ex. ekologisk, bio, eko ) eller EU:s logotyp för ekologisk produktion endast användas för produkter som uppfyller kraven i den förordningen. Enligt artiklarna 29, 27.4 och 2 n i förordning (EG) nr 834/2007 är kontrollmyndigheterna och kontrollorganen i EU-länderna skyldiga att utfärda den styrkande dokumentation (intyg) som aktörerna behöver för att släppa ut sådana produkter på EU-marknaden. För ekologiska produkter från en medlemsstat i EU-27 som på utträdesdagen eller därefter släpps ut på marknaden i EU-27 gäller inte längre de intyg som Artikel 13a i direktiv 2000/29/EG. Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/2/EG av den 22 februari 1999 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar om livsmedel och livsmedelsingredienser som behandlats med joniserande strålning (EGT L 66, , s. 16). Artikel 10.3 i kommissionens förordning (EG) nr 282/2008 av den 27 mars 2008 om återvunna plastmaterial och plastprodukter avsedda att komma i kontakt med livsmedel (EUT L 86, , s. 9) Rådets förordning (EG) nr 834/2007 av den 28 juni 2007 om ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter och om upphävande av förordning (EEG) nr 2092/91 (EUT L 189, , s. 1). 10

11 kontrollmyndigheter och kontrollorgan i Förenade kungariket har utfärdat i enlighet med artikel 29 i förordning (EG) nr 834/2007. För ekologiska produkter från Förenade kungariket som på utträdesdagen eller därefter importeras till marknaden i EU-27 gäller bestämmelserna i avdelning VI i förordning (EG) nr 834/2007. Detta innebär att produkter som importeras till EU som ekologiska produkter måste åtföljas av ett intyg som har utfärdats av ett organ som är erkänt i enlighet med artikel 32.2 (vid import av överensstämmande produkter) eller med artikel 33.3 (vid import av produkter som ger likvärdiga garantier) i förordning (EG) nr 834/ Utan ett sådant intyg får produkter från Förenade kungariket inte importeras till marknaden i EU-27 som ekologiska produkter. Observera följande: Om en enskild ekologisk produkt redan har släppts ut på marknaden i EU-27 före utträdesdagen, dvs. - den innehas i EU-27 för försäljning, inbegripet utbjudande till försäljning eller varje annan form av överlåtelse, kostnadsfri eller inte, eller - den har sålts, distribuerats eller överlåtits på något annat sätt till EU-27 69, så får detta lager av produkter fortsätta att säljas, distribueras eller överlåtas i EU- 27 från och med utträdesdagen med ett intyg som har utfärdats av en kontrollmyndighet eller ett kontrollorgan i Förenade kungariket i enlighet med artikel 29 i förordning (EG) nr 834/2007. Detta måste bedömas för varje enskild produkt. Det kan inte utvidgas till att gälla till exempel för en viss typ av produkt. Ekologiska produkter från ett annat tredjeland än Förenade kungariket får fortsätta att släppas ut på marknaden i EU-27 från och med utträdesdagen som ekologiska produkter på grundval av intyg som utfärdats av organ som för närvarande är erkända i enlighet med artikel 33.3 i förordning (EG) nr 834/2007 för det berörda tredjelandet, inbegripet när det erkända organet har sitt säte i Förenade kungariket Det är inte längre möjligt att föra in Förenade kungariket i den förteckning som avses i artikel 33.2 i förordning (EG) nr 834/2007 (artikel 8.1 i kommissionens förordning (EG) nr 1235/2008 av den 8 december 2008 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 834/2007 vad gäller ordningen för import av ekologiska produkter från tredjeländer, EUT L 334, , s. 25). Se artikel 2 j i förordning (EG) nr 834/2007 och definitionen i artikel 3.8 i förordning (EG) nr 178/2002: utsläppande på marknaden: innehav av livsmedel eller foder för försäljning, inbegripet utbjudande till försäljning eller varje annan form av överlåtelse, kostnadsfri eller inte, samt försäljning, distribution och andra former av överlåtelse. För närvarande är detta fallet endast för ett organ i Förenade kungariket, se bilaga IV till förordning (EG) nr 1235/

12 5. EU:S REGLER OM KVALITETSORDNINGAR Syftet med EU:s kvalitetsordningar är att skydda namnet på specifika produkter och främja deras unika egenskaper, som är kopplade till geografiskt ursprung och traditionell expertis. Produktnamn kan tillåtas ha en geografisk beteckning om de har en särskild koppling till den plats där produkten framställs. De tillämpliga bestämmelserna finns bland annat i följande EU-lagstiftning: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 av den 21 november 2012 om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel 71 (för skyddade ursprungsbeteckningar, skyddade geografiska beteckningar och garanterade traditionella specialiteter). Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 av den 17 december 2013 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna 72 (för skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geografiska beteckningar). Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 110/2008 av den 15 januari 2008 om definition, beskrivning, presentation och märkning av, samt skydd av geografiska beteckningar för, spritdrycker 73 och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 251/2014 av den 26 februari 2014 om definition, beskrivning, presentation och märkning av, samt skydd av geografiska beteckningar för, aromatiserade vinprodukter 74 (för geografiska beteckningar). Från och med utträdesdagen har EU:s lagstiftning om skydd för registrerade skyddade ursprungsbeteckningar, skyddade geografiska beteckningar, geografiska beteckningar och garanterade traditionella specialiteter inte längre verkan i Förenade kungariket. De eventuella rättigheter som på eller efter utträdesdagen har beviljats i enlighet med ovannämnda unionslagstiftning för skydd av skyddade ursprungsbeteckningar, skyddade geografiska beteckningar, geografiska beteckningar eller garanterade traditionella specialiteter kommer endast att vara tillämpliga i medlemsstaterna i EU-27. Förenade kungarikets utträde ur unionen kan få till följd att skyddade ursprungsbeteckningar, skyddade geografiska beteckningar, geografiska beteckningar och garanterade traditionella specialiteter som är registrerade och skyddade i enlighet med ovannämnda unionslagstiftning inte utan avbrott är skyddade i Förenade kungariket. De berörda rättsinnehavarna bör därför bedöma om det finns andra möjligheter att skydda de berörda geografiska beteckningarna i Förenade kungariket, i enlighet med det landets lagstiftning EUT L 343, , s. 1. EUT L 347, , s EUT L 39, , s. 16. EUT L 84, , s

13 På kommissionens webbplatser om import av livsmedel ( ekologiskt jordbruk ( och kvalitetsordningar ( finns allmän information om EU:s livsmedelslagstiftning på dessa områden. Webbplatserna kommer att uppdateras med ytterligare information vid behov. Europeiska kommissionen Generaldirektoratet för hälsa och livsmedelssäkerhet Generaldirektoratet för jordbruk och landsbygdsutveckling 13