S:t Sigfrids 5/11 KUNGÖRELSER. Stora sedeln. Du ryms i poolen. Treriksröset? Ljuständning. Alla helgons dag. Ett envist rykte

Transkript

1 5/11 Du ryms i poolen S:t Sigfrids KUNGÖRELSER 3 2 Treriksröset? Ljuständning på Alla helgons dag 7 Ett envist rykte 5 Stora sedeln I bakre lådan hittar Agnes 1000-markssedeln hon sparat för länge sedan. Då var hon ung och ivrig, trodde på framtiden. Som många andra, efter de svåra krigsåren. Hon ville vara med om att bygga landet, eller åtminstone en liten liten bit av Sibbo. Hon ville vara med om att fostra nya generationer. Eller åtminstone en liten barnaskara runt köksbordet. Pengarna räckte oftast till. De goda råden och stödet ibland också. Livsglädjen och gudstron fick hon dela med dem alla. De behövde henne, och hon dem. De fick vara mänskor här i sitt Sibbo. Bland fält och skogar, under årens och årstidernas gång. Som mänskorna på den stora sedeln, nakna, förväntansfulla i gryningsljuset, framtidsljuset. Så blev Agnes liv. Gud vare tack. Hur visste Han?

2 2 S:t Sigfrids KUNGÖRELSER Informationsblad för Sibbo svenska församling Redaktör: Helene Liljeström Redaktion: Viktor Djupsjöbacka, Fjalar Lundell Tryckt på Silverprint i Nickby 19. årgången Oktober 2011 Treriksröset? 5/11 Mera kan du läsa i Internet. Adressen är sibbosvenskaforsamling.fi. Ett fantastiskt kyrklandskap med en medeltida, stämningsfull gråstenskyrka, där man kan andas in heligheten och gudsnärvaron i stillheten under valven, och en ståtlig talskyrka i rödtegel, med nygotisk strävan mot det himmelska, omfamnat av böljande fält och bygdens liv i nutid. I omedelbar närhet till detta, en vacker plats där våra fäder och mödrar vilar i hembygdens jord, som i himmelrikets sädesåker. Det här är vad vi har i centrum av vårt Sibbo. Tradition och liv som kyrkan på vår hemort förvaltar med respekt och framtidstro. Vad blir av detta, när staten tumlar om i kommunstrukturerna och flyttar gränser och organistation? Knappt har vi repat oss från storstadens enväldiga beslut att svälla ut och uppsluka Östersundom och införliva levande och t.o.m. döda med huvudstaden (vi gav ju upp både kyrka och begravningsplats), så fortsätter puzzlandet med kommunerna till allt större enheter. I våra stora dagstidningar ritas upp kartor och gränser, och känslor sätts i svall igen en gång. Debatt och oro över identitet och framtid. Vad är viktigt för sibboborna? Att vara del av ett sammanhang som är gripbart och överskådligt, eller att höra ihop med den centralort där mjölken och brödet är lättast att köpa in. Skall vi kämpa för vår självständighet eller snegla mot det centrum som ligger närmast vårt hem? Skall vi bevara vår identitet, men som del i ett större organisatoriskt sammanhang? Vad betyder rötter och grund, tradition och hembygd? Bland beslutsfattarna tänker man inte nödvändigtvis på vad kommunreformerna, med radikala förändringar och nya gränsdragningar, kan betyda för de lokala församlingarna. Våra förfäder såg till att kyrkorna byggdes mitt i byn, för att den himmelska omsorgen om bygdens folk skulle vara tillgänglig för alla, och kyrkans torn skulle påminna om att Gud är nära här i livet och öppnar dörren för oss till evighetens glädje när vår tid här är slut. Kyrkklockornas klang skulle höras ut över trakten och ge livet dess rytm av helg och vardag. Med andan i halsen får vi i dag i församlingarna följa med vad stat och kommuner just för närvarande ser som de mest ekonomiska och rationella lösningarna, och försöka anpassa oss efter beslut som inte alltid beaktar frågor kring identitet, tradition, hemkänsla eller djupa, andliga och mänskliga värden. Skall våra vackra kyrkor i kyrklandskapet i Sibbo bli historiska minnesmärken över en tid som var, då kyrkan stod mitt i byn? Kommer kyrkorna i Sibbo att bli treriksröset, där gränserna går mellan de kommuner som delat vår bygd mellan sig? Det är dags för oss som medborgare och församlingsmedlemmar, att visa vilka värden vi står för och vad som är viktigt för oss. Socknen som i tiden uppstod kring kyrkan lade grunden för det som senare blev kommunen. Kanske det snart blir dags för kyrkan att låta kommunerna löpa vidare, och själv skapa egna strukturer, där identitet och närhet är värden som beaktas. Helene Liljeström

3 Kyrkan och miljön Skapelsen i sin skönhet är Guds gåva till oss, liksom livet självt är Guds gåva. När skapelsen förstörs och livsmöjligheterna begränsas av nedsmutsning och miljöförstöring kan vi som kristna inte låta bli att reagera. Men helst skulle vi ju reagera med konkreta och goda åtgärder som hjälper oss att ta hand om naturen. Kyrkan har ett eget klimatprogram och man försöker inspirera församlingarna att ansöka om kyrkans miljödiplom. Men också som privatpersoner kan vi göra mycket om vi blir medvetna om möjligheterna. Nu har vi en chans att få goda tips och råd av Christel Lindblad från Natur och Miljö rf och Christina Grönroos, som är med i ett projekt som kallas Klimatpiloterna. Christel är projektansvarig för Klimatpiloterna, och de har fått en hel del publicitet i finlandssvensk media. Familjer och enskilda personer får hjälp att klara av sin vardag på ett sådant sätt att deras ekologiska fotavtryck inte blir alltför stort. Vi får veta mera i Kyrkoby församlingshem där vi samlas efter mässan i Sibbo kyrka söndagen den 23 oktober. Mässan blir en miljömässa och vi fortsätter sedan med Christel och Christina i församlingshemmet. Du ryms i poolen Frivillighetens år Plask i bassängen? Inte den här gången. En pool i församlingen är en växande skara frivilliga med olika ålder och bakgrund och erfarenheter och intressen. Gemensamt är att alla vill vara med som frivilliga i församlingens verksamhet. Göra sådant man kan och det man är intresserad av. Det finns många slags uppgifter där man kan göra en insats. Praktiska, andliga, ekonomiska, diakonala och andra. Stora och små uppgifter. Regelbundna och sporadiska. Alla är viktiga och värdefulla. Ut i det blå Ut i det blå brukar researrangörer kalla hemliga resan, där man endast får veta var och när man startar på utfärden. Och kanske när man är hemma igen. Vissa ger också i sin reklam vinkar och tips för den som vill leka gissningslek. Ut i det blå blir också vår adventsutfärd Himlen är blå den dagen, trots att vi kanske inte kan garantera att ni upptäcker det. Eftersom molnen försmädligt nog kanske ställer sig i vägen. Vi brukar ha en utfärd före julen. Sådant vill folk med på vi har vanligen kört utfärd med två bussar. Här får du några tips för dendär gissningsleken: Särskilt nu när församlingen måste spara. Nu längre kan man inte vänta sig att de anställda skall göra allt. De räcker inte till. De frivilliga behövs. Poolen startade redan i det man kunde kalla äldsta ändan. Antalet församlingsmedlemar som fyller 90 ökar snabbt. Jubilaren får ett personligt besök. Sådant är bra, men också nödvändigt, eftersom gåvan församlingen ger inte är lämplig att skicka med posten. Polarna ställer upp med besök, gåva och kort från församlingen. Vill du vara med i den uppgiften, en gång eller flere? Tag kontakt med Ann-Christine Wiik, som samordnar insatsen. Nu tar vi med nya områden och uppgifter. Du vet om du blir tillfrågad. Men du kan också själv anmäla dej. 10-poäng: Vi tittar på någonting trevligt, som kanske har med julen att göra. Och är med om någonting intressant. Så känner vi gemenskapen, och kaffedoften. 8 poäng: Vi åker buss, men inte alltför långt. Inte alltför kort heller. Vi äter en smaklig lunch. Vi ringer till en närstående från bussen och berättar att vi har det fint. 6 poäng: I en kyrka stillar vi oss i adventstid en stund. 4 poäng: Vi passar på att shoppa litet, för ja som sagt, den där julen står ju för dörren. 2 poäng: Vi får höra något som vi inte visste, och faktiskt se det också. Vi känner oss aningen trötta, men ännu mera uppiggade när vi är hemma igen på eftermiddagen. Nå, nu har ni fått många gissningstips. Och vi frågar därför: Vart är vi på väg? Resan är ändå inte hemlig ända till utfärdsdagen. I Kp annonserar vi ut resmålet, och på sexeuroslunchen. Anmäla sig kan man till pastorsexpeditionen, tfn (09) , vardagar kl Eller till dendär lunchen. Några i publiken vid allsångstillfället i Wessmansalen här nyligen. 3

4 Konfirmand 2012 Såhär anmäler man sig till skriftskolan 2012 Den som under år 2012 fyller 15 år får nu gå i skriftskola. Man får en anmälningsblankett, och fyller i den med föräldrarna (eller så att båda föräldrarna vet hur man väljer). En vårdnadshavare undertecknar blanketten och förtydligar namnet. Man väljer grupp, men också en första reservgrupp och en andra reservgrupp. Hör man inte till Sibbo svenska församling skriver man vilken församling man hör till. Hör man inte till någon församling skriver man kommunens namn och ordet befolkningsregister. Blanketten ger man till Putte Frisk tisdag förmiddag eller onsdag förmiddag Putte finns då i Kungsvägens skola i aulan utanför Wessmansalen. Blanketten kan också skickas per post till: Sibbo svenska församling, Stora byvägen 1, SIBBO. Konfirmandläger och dagskriftskola år 2012 Alla läger hålls på Nilsasgården i Gesterby. Lägren kostar 80. Sportlovsgruppen Konfirmation Juni 1 - gruppen Konfirmation Juni 2 - gruppen Konfirmation Augustigruppen Konfirmation Dagskriftskola anordnas vid behov under vårterminen (ingen avgift). Konfirmation Alla konfirmationer hålls i Sibbo kyrka kl 13. Skriftskolan börjar på första advent. Alla nya konfirmander samlas söndag kl 12 i Sibbo kyrka. Det är önskvärt att föräldrarna är med, och gärna syskon. Genast efter gudstjänstens slut blir det information om konfirmandtiden. Den informationen hålls i kyrkan. Till Visby domkyrka Pilgrimsvandring 2012 på Gotland Pilgrimsvandringar på olika håll i Finland och Norden har vi arrangerat sedan Också nästa sommar vandrar pilgrimer från Sibbo svenska församling i Norden, den här gången på Gotland. Det betyder, att vi vandrar genom ett hänförande landskap med unik och fascinerande historia. Vi besöker olika medeltida kyrkor längs pilgrimsleden. Målet för vandringen är domkyrkan i Visby. Reseledare är Fjalar Lundell som under tidigare vandringar. Han besökte nyligen Gotland för att bekanta sig med vandringsmöjligheterna. Provanmälan från och med tisdag 1.11 på pastorsexpeditionen (sid 8). Resan omfattar 8 dagar. En buss följer hela tiden. För deltagaravgiften, som inte ännu är fastställd, får man bussresan, båtresorna Åbo Stockholm och Nynäshamn Gotland, mat och enkel logi, samt programmet. Bindande anmälan blir det sedan mot våren. Besökare i en av de nästan hundra medeltidskyrkorna på Gotland. 4

5 Kyrkodagar i Vasa Tema: Expedition Livet kan ses som en resa. Men inte vilken resa som helst: en expedition är en upptäcktsfärd där nyfikenheten driver den resande att utforska gränserna för den kända världen. Kyrkodagarna kan komma att präglas av sådan upptäckarglädje. Sökandet för oss in på livets svåraste frågor. Ungdomens kyrkodagar och Finlandssvenska kyrkodagar arrangeras gemensamt. Vi främjar möten och förståelse över generationsgränserna. I programmet ingår föredrag, gudstjänster, temagrupper och festkväll. Med är biskoparna Björn Vikström och Hans Stiglund (Luleå), författarna Jonas Helgesson (med bl.a. boken Grabben i kuvösen bredvid) och Maria Küchen (Frontalkrock med Gud), båda från Sverige. Dessutom många personer med sakkunskap från olika områden, i temagrupper och seminarier. Programmet hålls i Vasa universitet. Hotellinkvartering. Läs mera på evl.fi/kyrkodagar. Från Sibbo (och Domprosteriet) går en buss till kyrkodagarna. Fjalar Lundell är reseledare. Närmare uppgifter och anmälan: pastorsexpeditionen (se sid 8). Eller kolla med fjalar.lundell@evl.fi. Från årets församlingsresa till Siljan och Dalarna. Full tia: Saarijärvi Församlingsresa nummer 10 är i turen, bokstavligt talat. Vi har faktist några som har varit med på alla. Men både gamla och nya är välkomna. Säkert fyller vi bussen igen. På resan möter vi våren på vackra vägar och stämningsfulla platser, okända för de flesta, men ändå så nära. Då talar vi om området runt Päijänne, därifrån många av oss får dricksvattnet. Jyväskylä är centralort. Bonden Paavos Saarijärvi är vårt nordligaste besöksmål. Andra orter vi besöker är tex. Äänekoski, Joutsa, Petäjävesi, Keuruu och Mänttä. På vägen ser vi också bl.a. Det går ett envist rykte om vår biskop. På vanligen väl underrättat håll viskar man, att biskop Björn Vikström kliver ner i källaren på Kyrkoby församlingshem onsdag kväll Där träffar han församlingens ungdomar. Mera om dethär vet vi inte. Diakoniauktion blir det torsdag kl 19 i Kyrkoby församlingshem. Diakoniauktion är folkliv när det är som bäst. Stämning i topp, spänning i luften, skämt och stoj, och glada tillrop. Prassel av stora sedlar och kaffedoft. Fjalar Lundell inleder före allt detdär andra. Lahtis och Asikkala. I Jyväskylä vill vi knyta kontakter med den svenska kolonin på orten, bland annat vid en svensk gudstjänst. Våren vaknar, och vi reser i hoppets första tid, april. Vi har då firat påsk, och är beredda att stämma i lovsången till Skaparen tillsamans med naturen och fågelsången. Provanmälan pågår: ring pastorsexpeditionen (sid 8). Reseledare är åtminstone Elisabet Lundström och Fjalar Lundell. Vi reser med charterbuss från Sibbo. Två nätter på hotell i Jyväskylä, och en i Jämsä. Priset är förmånligt, men inte ännu klart. De anmälda får närmare uppgifter i brev. Bindande anmälan i februari. Icke-sibbobor är välkomna om det finns plats. Sexeurosluncherna fortsätter i stora salen i Kyrkby församlingshem onsdagar kl 12. Kvar den här höstterminen är luncherna 26.10, 9.11 och Varmrätt, efterrätt, kaffe, bröd, sallad, dricka. Till förmånligt pris, ni vet nog. Fjalar Lundell håller inledningsandakterna. Anders Ekberg spelar (Lauri Palin kanske emellanåt). Och en rad av församlingens övriga anställda hjälper till med serveringen. Man tas nog om hand när det behövs. 5

6 Gudstjänster i senhöst söndagen efter pingst Sibbo kyrka: mässa kl 12 Katja Korpi, Anders Ekberg. Miljödag, programmet fortsätter i Kyrkoby församlingshem, se notis på annan plats söndagen efter pingst Sibbo kyrka: mässa kl 12 Fjalar Lundell, Anders Ekberg 5.11 Alla helgons dag Sibbo kyrka: mässa kl 12 Fjalar Lundell, Helene Liljeström, Anders Ekberg, Ann-Christine Wiik. Ljuständning för de församlingsmedlemmar som avlidit sedan senaste allhelgonadag. Samling för sörjande efteråt i Kyrkoby församlingshem. Musikprogram, kaffeservering söndagen efter pingst Sibbo kyrka: psalmgudstjänst (ej nattvard) kl 12 Helene Liljeström, Anders Ekberg, Lauri Palin, kyrkokören Uppbrottets söndag Sibbo kyrka: mässa kl 12 Katja Korpi, Lauri Palin. Kyrkkaffe i kyrkan Kristi konungaväldes söndag Sibbo kyrka: mässa kl 12 Helene Liljeström, Anders Ekberg söndagen i advent Sibbo kyrka: mässa för alla åldrar kl 12 Katja Korpi, Helene Liljeström, Anders Ekberg, Lauri Palin. Körer. De nya konfirmanderna deltar, med familjer. Information om skriftskolan efteråt i kyrkan. Dessutom en onsdag: 2.11 Servicehuset Linda, Söderkulla: veckomässa kl 18 Fjalar Lundell, Anders Ekberg Äldre i Söderkulla är samlingen för daglediga i Söderkulla församlingssal. Vi samlas ännu i höst de här onsdagarna kl 13: och Katja Korpi är med. Bibelserie i Box: sista gången för hösten söndag kl 16. Kom alltså till Bykyrkan Tabor i Box. Också för den som inte tidigare varit med. Vi lyssnar, sjunger och ber. Men man behöver inte läsa högt... Fjalar Lundell: I Honom finns bara ett ja. Läs hemma: 2 Kor 1: Ulla-Britt o Allan Lindqvist medverkar. Kollekt. Vår gudstjänstlista går den här gången fram till första advent, då det första adventsljuset tänds i kyrkan, och hosiannasången klingar. På tal om präster Kaplanstjänsten har sökts av teol.dr Magnus Riska, Helsingfors, som är pastor i missionsföreningen Såningsmannen. Församlingsrådet väljer kaplan. Den nya kaplanen kan börja tidigast vid årsskiftet, eftersom besvärstid ingår i den långsamma valproceduren, något vi i församlingen inte kan snabba på. 6

7 Alla helgons dag med ljuständning i gudstjänsten Alla helgons dag 5.11 minns vi våra anhöriga och besöker deras gravar. Gudstjänsten i Sibbo kyrka blir också en högtid då man får minnas. I mässan kl 12 läser vi upp namnet och tänder ett ljus för var och en av våra församlingsmedlemmar som har avlidit under året sedan senaste allhelgonadag. Präster i gudstjänsten är Helene Liljeström och Fjalar Lundell, och kantor är Anders Ekberg. Diakon Ann- Christine Wiik medverkar. I nattvarden får också den ovana delta. I nattvarden påminner Gud om bron Han gett oss mellan jordelivet och himlen. Han lyfter av oss våra bördor. Till nattvarden kan också den rullstolsbundne komma. Det finns en ramp till altaret. Och till kyrkan är alla naturligtvis välkomna. Efter gudstjänsten samlas de sörjande till ett kort program i Kyrkoby församlingshem. Per brev inbjuder vi anhöriga till de församlingsmedlemmar som avlidit under året till samlingen. Inbjudan sänder vi till den av de anhöriga som vid begravningen uppgavs som kontaktperson, och hoppas att den personen låter budet gå vidare till alla som berörs. Församlingen bjuder på kaffe. Meditativ musikandakt I den mörka höstkvällen inbjuder vi till en meditativ musikandakt i Sibbo kyrka. Sista söndagen i oktober, kl 20, läser May Wikström texter och böner, och en musikertrio framför improvisationer. Det är Niklas Mansner som spelar gitarr, Lauri Palin orgel och Putte Frisk piano. Som en bön har de medverkande kallat kvällen. Stillhet, musik och meditativa texter omsluter din egen bön i kyrkan den kvällen. Nuttu-anvisningar (tyvärr på finska) Viktig bok Om du ännu fanns När det som inte får hända ändå händer, står vi handfallna. Döden förändrar livet i familjen och ingenting kan längre bli som förut. Hur klarar en ung människa av att möta sorgen och bearbeta den? Hur kan man själv leva vidare när mamma eller pappa inte längre finns i den här världen? Journalisten Mimma Olsoni- Broman har intervjuat ungdomar som har mist en förälder och sammanställt en gripande och ärlig bok om unga människors sorg och saknad, om vägar igenom sorgen och mot en annorlunda framtid. Det här är en bok som man inte kan läsa utan tårar. En bok som väcker stor respekt för dessa unga, som alltför tidigt har varit tvungna att mogna genom det svåraste människor måste möta i livet, att förlora en kär anhörig genom döden. Här får vi dela många känslor, erfarenheter, rädslor och förluster. Men vi får också inblick i hur man kan överleva det svåra, hur betydelsefulla människor i den närmaste släkten för de unga får en ännu viktigare roll, för att de påminner om den förlorade mamman eller pappan, hur omsorgen om syskon och den förälder som finns kvar gör att den unga blir tvungen att mogna tidigare till ett vuxet ansvar. Vi kan ana hur livet går vidare trots allt. De svåra frågorna kan ingen besvara. Varför hände det just i vår familj? Flere av bokens unga röster är hemma här i Sibbo. De öppnar sig själva och berättar om sina djupaste och sårbaraste känslor och tankar. Varsamt och med respekt vill vi öppna våra hjärtan för dem. Helene Liljeström Räta och aviga Ungdomarna i Syklubben har börjat kämpa med räta och aviga maskor. Det är inte alltid så lätt i början. I somras funderade jag på vad Syklubben skulle kunna göra som skulle vara bra för någon annan men samtidigt inte för invecklat. Jag frågade runt om det fanns några projekt på gång där vi kunde delta. Så fick jag höra om Pirkko Tuppurainens nuttur. Det är babyskjortor som skickas till Black Lion Hospital i Etiopien. De delas ut åt mödrar som kommer till sjukhuset för att föda barn. I en tidning hittade jag mönster till både stickade och sydda nuttur. I september i år har olika grupper skickat st nuttur till Etiopien och nu har också vi börjat här i syklubben. Bella Munck Vill du också sticka nuttur? Bella tar gärna emot nuttur av andra som stickar hemma. Hon instruerar vid behov. Prata med henne. Kyrkobröderna samlas undantagsvis den här fredagen (21.10) redan kl 17 i Kyrkoby församlingshem. Hemligheten med det ovanliga klockslaget är att man inbjudit bröder från öster och väster. Och både de östliga och de västliga bröderna vill man skicka hem tryggt före läggdags. Nåja, program blir det också mitt i återseendets glädje och ryggdunkningar. Fjalar Lundell talar över en bibeltext i Markusevangeliet 12: I texten diskuteras frågan om det viktigaste budet. Dethär kom talaren nu inte på själv. Brödernas begäran handlar det om. 7

8 Svansen där bak Gammelkajan Morfar, har du alltid hetat Gammelvargen, pep en ouppfostrad valp vid mina tassar. I barnsligt oförstånd såg han väl mej som urgammal. Med aningen mera livserfarehet och den klarsyn sådan ger skulle han kanske ha upptäckt min skarpa blick, ädla profil och energiska svansviftning. Och insett att morfar ingalunda visar tecken på åldrande. Personalen Anders Ekberg, kantor Patrik Frisk, ungdomsarb Katja Korpi, tf. kaplan Helene Liljeström, kyrkoherde, kontraktsprost Eva Lindberg, barnledare Fjalar Lundell, präst Kjell Lönnqvist, ungdomsarb.led Isabella Munck, barnledare Lauri Palin, tf. kantor Carola Rantti, husmor på Nilsasgården Ann-Christine Wiik, diakon Pastorsexpeditionen (St. byvägen 1) må fr kl 9-12 (09) Monika Mård, förs.sekreterare, Elisabet Lundström, släktforskare Ekonomikontoret (St. byvägen 1) må fr kl 9-12 (09) Sirkka Toukomies, ekonomichef Jag tänkte mej inte för: Gammelvargen? Jovisst, så har jag ju alltid hetat. Men när du var valp då inte kan en valp heta Gammelvargen. Det, ni. Valpen anade visst ändå att också jag varit ung någon gång. Men egentligen skall jag berätta om Gammelkajan. Äldst av hundra kajor i parken kring gamla kyrkan. Att åren farit omilt fram med honom / henne ser man minsann. Se själva på fotot, förresten. Heter någon Gammelvargen förstår alla att ett så ärorikt namn endast kan bäras av en hanne. Men heter någon Gammelkajan så blir man osäker: är det en han eller hon? Inte kan man ju fråga heller. Fyllkaja är ju en han (mänska dessutom). Så nog kan väl en Gammelkaja också vara en han? Är det sant som folk säger att ni kajor är döda prästers själar? Sådär brukar jag småprata när jag är osäker på den andra. Gammelkajan såg förnärmad ut. Naturligtvis inte. Vi är nog levande allesammans. Han (eller hon) blev sedan fundersam. Men nog har jag hört det också. Det är säkert vårt utseende som folk tänker på. Att präster klär sig så att de ser ut som kajor är ju inte vårt fel. 8 Varför bor ni kvar i gamla kyrkan då, envisades jag. Ni kunde ju flytta till exempel till Hertsby så ni får bli borgåbor som CL. Men det gör ni inte. Och varför är ni exakt 100 kajor lika många århundrade efter århundrade? Gamla kyrkan är vårt hem. Och där har vi vår livsuppgift också. Vi är lovsångskören i medeltidskyrkan, när den nu för det mesta står tyst och tom. Vår sång stiger skön mot Skaparen i himlen. Finkänsligt lät jag bli att kommentera kajakören. Gud har väl bättre öron än jag. Fast mina visar känslighet, energi och framåtanda, när man ser mej i profil. Nåja, detdär sa jag redan. Du skall inte tro att vi har det lätt, fortsatte Gammelkajan. Vi skall vara exakt 100, det är sant. Varför vet jag inte. Men så har det alltid varit. Allt förstår man inte. Och varje år skall det röstas om vem som skall få lägga ägg och få ungar. Som du förstår är det bara de livskraftigaste paren som blir valda. Och de populäraste. Kaja och jag har minsann inte fått ha ungar på flere år. Kaja? Då är Gammelkajan nog en han i alla fall. Hur vet ni hur många ungar det skall vara i året, undrade jag nyfiket. Några gamla flyger mot aftonrodnaden varje år. Och räven tar några av ungarna. Det är lika varje år, nog vet vi. Och inte flyttar vi heller. Inte till något annekterat Borgå, inte till södern, och inte någon annanstans heller. Vem skulle då se till att kyrkvalven ljuder av lovsång? Gammelkajan drog fram en mask ur en grästorva. Prästerna känner vi nog, sa han. De levande alltså, som själva har sina själar med sig. En pratar med oss. En annan sjunger med oss. Men det konstiga med präster är att de inte vill ha någon daggmask fast vi bjuder. Gammelvargen Gammelkajan. Ur matrikeln Sigfridskajor Med tillstånd av förlaget.